5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/1

(1)

Genom beslut 2004/752/Euratom har rådet till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt knutit en särskild rättsinstans som skall avgöra tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda, kallad ”Europeiska unionens personaldomstol”.

(2)

Enligt artikel 225 a sjätte stycket i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 140 b sjätte stycket i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall de bestämmelser i detta fördrag som avser domstolen tillämpas på de särskilda rättsinstanserna.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa löner, pensioner och ersättningar för denna domstols ordförande, ledamöter och justitiesekreterare.

(4)

Rådets förordning nr 422/67/EEG, 5/67/Euratom (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Titeln skall ersättas med följande:

2.

Följande artikel skall införas:

”Artikel 21c

1.   Om inte annat följer av punkterna 2 och 3 skall bestämmelserna i denna förordning om domstolens ordförande, ledamöter och justitiesekreterare samt förstainstansrättens ordförande, ledamöter och justitiesekreterare även gälla personaldomstolens ordförande, ledamöter och justitiesekreterare.

2.   Den månatliga grundlönen till personaldomstolens ordförande, ledamöter och justitiesekreterare skall utgöra en viss procent av grundlönen för en tjänsteman i Europeiska gemenskaperna i tredje löneklassen av lönegrad 16 (tredje löneklassen av A*16 t.o.m. den 30 april 2006), nämligen:

3.   Det månatliga representationstillägg som avses i artikel 4.3 skall uppgå till:

Personaldomstolens ordförande samt ordförandena för avdelningarna med tre domare har dessutom under tjänsteperioden rätt till ett särskilt tjänstetillägg på 500 euro per månad.”

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/3

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/5

(1)

I artikel 1.3 b i förordning (EG) nr 1204/2004 fastställs det antal levande nötkreatur med en vikt på 80–300 kg och med ursprung i Bulgarien eller Rumänien, vilka får importeras på särskilda villkor under perioden 1 januari–31 mars 2005. De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicens är sådana att importlicenser kan beviljas för hela den kvantitet som ansökningarna gäller.

(2)

De kvantiteter för vilka det kan ansökas om licenser från och med den 1 april 2005 bör fastställas inom ramarna för den totala kvantiteten på 153 000 djur, i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 1204/2004.

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/6

(1)

Italiens ansökan om registrering av de tre namnen ”Valdemone”, ”Zafferano dell'Aquila” och ”Zafferano di San Gimignano”, samt Spaniens ansökan om registrering av de sex namnen ”Queso Ibores”, ”Pera de Jumilla”, ”Aceite de Terra Alta” eller ”Oli de Terra Alta”, ”Sierra de Cádiz”, ”Mantecadas de Astorga” och ”Pan de Cea” samt Portugals ansökan om registrering av namnet ”Requeijão Serra da Estrela” har, i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 2081/92, offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Eftersom ingen invändning enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2081/92 har framförts till kommissionen, bör dessa namn tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/8

(1)

Den 6 februari 2004 underrättade Irland och Förenade kungariket kommissionen om att utvecklingen i fråga om importen av odlad atlantlax syntes påkalla skyddsåtgärder enligt förordningarna (EG) nr 3285/94 och (EG) nr 519/94. De lade fram uppgifter innehållande den tillgängliga, på grundval av artikel 10 i förordning (EG) nr 3285/94 och artikel 8 i förordning (EG) nr 519/94 fastställda, bevisningen och begärde att kommissionen skulle vidta skyddsåtgärder i enlighet med de båda förordningarna.

(2)

Irland och Förenade kungariket lade fram bevisning för att importen till Europeiska gemenskapen av odlad atlantlax ökade snabbt såväl i absoluta tal som i förhållande till produktionen och förbrukningen i gemenskapen.

(3)

De gjorde gällande att ökningen i volymen av importen av odlad atlantlax bl.a. hade negativa inverkningar på priserna på likadana eller direkt konkurrerande produkter i gemenskapen och på gemenskapsproducenternas marknadsandel och att detta i sin tur vållade gemenskapsproducenterna skada.

(4)

De gjorde vidare gällande att med beaktande av de uppgifter som gemenskapsproducenterna lämnat skulle varje fördröjning i antagandet av skyddsåtgärder från Europeiska gemenskapens sida vålla skada som det skulle vara svårt att avhjälpa och att åtgärder därför borde antas snarast möjligt.

(5)

Kommissionen underrättade därpå alla medlemsstater om situationen och samrådde med dem om importvillkoren, importutvecklingen och bevisningen för allvarlig skada samt om de olika aspekterna av den ekonomiska och handelsmässiga situationen beträffande gemenskapsprodukten i fråga.

(6)

Den 6 mars 2004 inledde kommissionen en undersökning beträffande förekomsten av eller risken för allvarlig skada för gemenskapsproducenter av produkter som är likadana som eller direkt konkurrerar med importprodukten, vilken i enlighet med vad som anges nedan definieras som färsk, kyld eller fryst odlad lax, även filéad (nedan kallad ”den berörda produkten”) (5). Undersökningsperioden utgörs av 2003 och skadeundersökningsperioden löper från början av 2000 till utgången av 2003.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande producenter, importörer, intresseorganisationer för exporterande producenter och importörer och gemenskapsproducenter som den visste var berörda samt företrädare för exportländer om att en undersökning inletts. Kommissionen sände frågeformulär till alla dessa parter, till intresseorganisationer för laxodlare i gemenskapen och till parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande av undersökningen. Kommissionen gav också, i enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 519/94 och artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3285/94, direkt berörda parter möjlighet att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(8)

Kommissionen införde provisoriska skyddsåtgärder den 13 augusti 2004. Dessa hänsköts till rådet enligt artikel 15.5 i rådets förordning (EG) nr 519/94 och artikel 16.7 i rådets förordning (EG) nr 3285/94 och löpte ut den 6 december 2004.

(9)

Efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna fortsatte kommissionen sin undersökning med tanke på att fastställa slutgiltiga undersökningsresultat. Myndigheterna i vissa länder och vissa exporterande producenter, intresseorganisationer för exporterande producenter, gemenskapsproducenter, leverantörer, bearbetningsföretag, importörer och intresseorganisationer för dessa lämnade synpunkter skriftligen. Parternas muntliga och skriftliga synpunkter prövades och beaktades vid fastställandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten. Alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett slutgiltigt avgörande inhämtades och kontrollerades. Kontrollbesök företogs på plats hos åtta gemenskapsproducenter.

(10)

Alla samarbetsvilliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka slutgiltiga skyddsåtgärder avsågs införas samt om de föreslagna åtgärdernas form. Parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter, och dessa prövades samt beaktades där så ansågs lämpligt i de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(11)

Den produkt med avseende på vilken kommissionen underrättats om att importutvecklingen synes påkalla skyddsåtgärder är färsk, kyld eller fryst odlad atlantlax, även filéad.

(12)

All odlad lax bör dock inbegripas i begreppet berörd produkt. Att låta den produkt som berörs av undersökningen utgöras enbart av odlad atlantlax skulle innebära att den berörda produkten definieras alltför snävt. All odlad lax kan på grundval av de olika laxarternas konkreta kännetecken (storlek, form, smak osv.), produktionsprocessen och utbytbarheten ur konsumentperspektiv hos alla typer av odlad lax anses utgöra en och samma produkt. Odlad lax säljs visserligen i olika beredningar (urtagen fisk med eller utan huvud, filé), men dessa är avsedda för samma slutanvändning och är utan vidare utbytbara.

(13)

Vissa parter gjorde gällande att fryst lax utgör en annan produkt än färsk lax och inte borde omfattas av definitionen av den berörda produkten. En part noterade att fryst lax klassificeras enligt ett annat nomenklaturnummer och gjorde gällande att den är avsedd för och föredras av industriella livsmedelsföretag och rökningsföretag, medan konsumenterna föredrar färsk lax. En annan part påstod att fryst lax inte lämpar sig som råmaterial vid rökning av lax. Det hävdades även att den infrastruktur som bearbetningsföretag behöver för färsk respektive fryst lax skiljer sig åt. Det anfördes vidare att marknaderna för färsk respektive fryst lax är helt åtskilda, vilket skulle visas av bristen på korrelation i prisutvecklingen för färsk respektive fryst lax, och till stöd för detta angavs särskilda exempel på detaljhandlare, bearbetningsföretag och konsumentprofiler som krävde en beredning och inte den andra. En part hävdade att de normala presentationerna av fryst lax (hel fisk, filéer osv.) inte var desamma som för färsk lax.

(14)

Dessa påståenden befanns emellertid sakna grund. Det faktum att en produkt klassificeras enligt olika nomenklaturnummer är en enskild faktor bland flera som bör beaktas och är inte avgörande i sig. Bearbetningsföretag använder både färsk och fryst odlad lax. Både färska och frysta beredningar säljs vanligtvis på detaljhandelsnivå och på samma försäljningsställen (trots att vissa försäljningsställen antingen säljer bara färsk eller fryst lax), även om det finns bevisning för små prisskillnader. Båda typerna säljs i olika presentationer och förbrukas direkt av konsumenter. Vissa konsumenter kanske föredrar att köpa produkten färsk eller kyld medan andra föredrar laxen fryst, och vissa beredningar anses vara av högre kvalitet än andra, men dessa preferenser och uppfattningar anses inte vara avgörande. Båda beredningar har samma slutanvändning och konkurrerar på samma marknad.

(15)

En part gjorde gällande att det inte fanns någon korselasticitet mellan efterfrågan på färsk lax respektive efterfrågan på fryst lax och anförde till stöd för detta undersökningsresultaten i rådets förordning (EG) nr 930/2003. Emellertid erkänns i den förordningen förekomsten av priskonkurrens mellan dessa två produkter.

(16)

Argumentet att fryst lax inte är samma produkt som färsk lax måste därför avvisas.

(17)

Färsk, kyld eller fryst odlad lax (dvs. annan än vild) i de olika beredningar som beskrivits anses därför utgöra en och samma produkt. Den klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 0302 12 00, ex 0303 11 00, ex 0303 19 00, ex 0303 22 00, ex 0304 10 13 och ex 0304 20 13.

(18)

En undersökning har genomförts i syfte att fastställa om den av gemenskapsproducenterna framställda produkten – dvs. odlad lax (nedan kallad ”den likadana produkten”) – är likadan som eller direkt konkurrerar med den berörda importerade produkten.

(19)

För detta fastställande beaktades i synnerhet följande undersökningsresultat.

(20)

Slutsatsen är därför att den importerade produkten och gemenskapsprodukten är ”likadana eller direkt konkurrerande”.

(21)

En undersökning grundad på uppgifter för perioden 2000–2003 och med inriktning på importen under den senaste period för vilken tillförlitliga uppgifter är tillgängliga har genomförts i syfte att fastställa om den berörda produkten importeras till gemenskapen i så kraftigt förhöjd kvantitet – i absoluta tal eller i förhållande till den totala produktionen i gemenskapen – och på sådana villkor att gemenskapsproducenterna orsakas eller riskerar att orsakas allvarlig skada. En part påstod att ökningen av importen kunde hänföras till den omständigheten att importuppgifterna omfattade importen av vild lax. Undersökningen visade dock att även om Eurostatuppgifterna inte gjorde någon åtskillnad mellan vild och odlad lax, tydde de tillgängliga uppgifterna (amerikansk och kanadensisk exportstatistik) på att importen av vild lax till gemenskapen har minskat sedan 2001. Det faktum att Eurostatuppgifterna omfattar import av alla laxtyper är således inte ansvarigt för den observerade importökningen. En part gjorde också gällande att det var olämpligt att använda år 2000 som basår, eftersom laxpriserna var ovanligt höga under det året. Analysen inriktas emellertid på den viktigaste utvecklingen under den senaste perioden, och resultatet av analysen skulle inte ändras om 1999 eller 2001 användes som basår.

(22)

De slutgiltiga undersökningsresultaten nedan grundar sig således på uppgifter för tidsperioden 2000–2003.

(23)

Importen ökade från 372 789 ton år 2000 till 455 948 ton år 2003, vilket motsvarar en ökning med 22 %. Importen ökade med 15 % från 2002 till 2003.

(24)

Importen i förhållande till den totala produktionen i gemenskapen minskade, från 254 % år 2000 till 235 % år 2001, men har sedan dess ökat igen, till 239 % år 2003. Även om detta innebär en minskning jämfört med 2000 bör det noteras att importen efter en nedgång 2001 har ökat i förhållande till produktionen varje år sedan dess. Dessutom bör det noteras att importen under 2003 ökade i absoluta tal med 15 %, vilket är en mycket högre ökningstakt än tidigare år.

(25)

Av kvartalsuppgifter för 2002 och 2003 framgår att importen under varje kvartal 2003 var högre än under motsvarande kvartal 2002 och att de största ökningarna (upp till 20,8 %) inträffade under andra halvåret 2003.

(26)

På grundval av importuppgifter för perioden 2000–2003 dras slutsatsen att det under den senaste tiden har skett en plötslig, brant och markant ökning av importen, både i absoluta tal och i förhållande till produktionen.

(27)

De villkor på vilka importen ägde rum har också undersökts, med hjälp av Eurostatuppgifter. Dessa uppgifter omfattar visserligen en mindre kvantitet vild lax, men denna anses inte ha haft några väsentliga inverkningar på priserna.

(28)

I detta avseende bör det noteras att en betydande andel av importen av odlad lax från Norge (som har en marknadsandel i gemenskapen på omkring 55 %) mellan september 1997 och maj 2003 omfattades av prisåtaganden i samband med de då gällande antidumpnings- och antisubventionsåtgärderna. Överträdelser av dessa prisåtaganden från vissa norska exporterande producenters sida under 2002 ledde till att detta instruments effektivitet började undergrävas och orsakade prisfall. I december 2002 föreslogs det att de gällande antidumpnings- och antisubventionsåtgärderna beträffande import från Norge skulle upphävas, och så skedde i maj 2003. Fallet i priserna på importen under 2002 och första halvåret 2003 berodde delvis på att vissa norska exportörer överträdde prisåtagandena eller frivilligt drog tillbaka dessa.

(29)

Importpriserna föll med 28,5 % från 2000 till 2003. Denna prisminskning anses gå utöver den normala prisfluktuationen på marknaden, på grund av dess storlek i absoluta tal och på grund av att de exporterande producenternas vinster inte låg över det normala år 2000 och att produktionskostnaderna inte minskade i betydande grad mellan 2000 och 2003.

(30)

Prisutvecklingen under senare tid framgår tydligare av kvartalsuppgifterna. Importpriserna var relativt stabila under 2002 (mellan 2,83 och 2,93 euro/kg), sjönk från 2,87 euro/kg under det första kvartalet 2003 till 2,24 euro/kg under det tredje kvartalet 2003 och återhämtade sig delvis under det fjärde kvartalet 2003 (2,48 euro/kg).

(31)

Eurostatuppgifter för det första halvåret 2004 tyder på att priserna först steg, även om de inte nådde upp till genomsnittet för 2003, men att de därefter följde en nedåtgående trend. De senaste tillgängliga uppgifterna visar att priserna fortsätter att sjunka och att de är mycket låga. Trots vissa påståenden om att priserna skulle börja stiga, har detta inte skett och de nuvarande extremt låga priserna bekräftas av källor inom laxodlingsindustrin i exportländer.

(32)

Importens marknadsandel sjönk från 73,5 % år 2000 till 71,9 % år 2001 och låg kvar på ungefär samma nivå år 2002 (72 %). År 2003 steg importens marknadsandel från 72,0 % 2002 till 73,9 %, vilket utgjorde en ökning med 1,9 procentenheter och den högsta nivån under skadeundersökningsperioden.

(33)

I stort sett all produktion av den berörda produkten i gemenskapen skedde i Skottland och Irland, men det finns även två producenter i Frankrike och åtminstone en i Lettland.

(34)

Under 2003 uppgick den totala produktionen i gemenskapen av den berörda produkten till 190 903 ton, av vilken de producenter som samarbetade till fullo i den preliminära fasen av undersökningen svarade för 85 231 ton, vilket motsvarade 45 % av den totala produktionen i gemenskapen. De svarade alltså för en betydande del av den totala produktionen i gemenskapen i den mening som avses i artikel 5.3 c i förordning (EG) nr 3285/94 och artikel 15.1 i förordning (EG) nr 519/94. De anses därför utgöra gemenskapsproducenterna.

(35)

Enligt norska statens prognos från slutet av 2002 skulle den totala produktionen av lax i Norge under 2003 bli ungefär 446 000 ton. I februari 2003 räknade Kontali Analyse (en tillhandahållare av branschinformation) med en produktion på 475 000 ton. Produktionen i Norge skulle om den prognosen visade sig korrekt bli 30 000 ton högre än under 2002, men större delen av produktionsökningen väntades gå till tillväxtmarknader som Ryssland och Polen och till marknader i Fjärran Östern, t.ex. Japan, Hongkong, Taiwan och Kina. Tillväxten i Fjärran Östern hade varit negativ sedan 2000, men Norge räknade med att kunna vända på nedgången under 2003 genom att öppna den kinesiska marknaden.

(36)

Den faktiska produktionen i Norge under 2003 uppgick till 509 000 ton (ungefär 63 000 ton mer än norska statens prognos och 6 % mer än Kontalis prognos). Produktionen i Norge under 2003 var 64 000 ton (14 %) högre än under 2002. Nedgången i försäljningen i Fjärran Östern kunde inte vändas under 2003, utan förstärktes i stället (minus 6 %). Dessutom avtog ökningen i försäljningen på tillväxtmarknaderna (från 47 % till 32 % i Ryssland och från 50 % till 30 % i andra europeiska länder utanför unionen). Den totala förbrukningen i världen ökade bara med 6 %, jämfört med 9 % under 2002 och 14 % under 2001. Att produktionsprognoserna skulle visa sig vara felaktiga kunde inte förutses, och utvecklingen av förbrukningen i världen var också oförutsebar.

(37)

Norge ställdes till följd av detta inför ett allvarligt överproduktionsproblem, vilket man också föreföll inse. I ett försök att få bort överskottsutbudet från marknaden övervägde vissa norska producenter i augusti 2003 att frysa 30 000 ton odlad lax. Denna idé övergavs dock senare och marknaden fortsatte att kännetecknas av överutbud.

(38)

I december 2002 hade kommissionen lagt fram ett förslag om att antidumpnings- och antisubventionsåtgärderna beträffande import från Norge skulle upphävas. Åtgärderna upphävdes i maj 2003. De hade i stor utsträckning varit utformade som minimiprisåtaganden, i kraft av vilka de berörda exporterande producenterna i praktiken tillförsäkrades ett minimipris. När förslaget om att upphäva åtgärderna lades fram drog många norska exporterande producenter tillbaka sina åtaganden eller upphörde att iaktta dessa. Gruppen norska laxodlare betraktad i sin helhet är kraftigt skuldsatt hos norska banker. När priserna sjönk och det inte längre fanns några minimiprisarrangemang började norska banker som lånat ut pengar till norska laxodlare vidta åtgärder för att minska sin exponering, genom att begära återbetalning. Detta skapade en ond cirkel: odlarna tog ut (”skördade”) mer lax från sina odlingar för försäljning, priserna pressades ned ytterligare och trycket att exportera ökade. En viss temporär och begränsad anpassning av importpriserna var visserligen att vänta som en följd av upphävandet av åtgärderna beträffande importen från Norge, men omfattningen av prisfallet (vilket förstärktes på grund av överproduktionen) och den onda cirkel som uppstått på grund av de ovan redovisade åtgärderna från bankernas sida kunde inte förutses.

(39)

Under 2003 föll värdet på den norska kronan med 13 % i förhållande till euron, med 12 % i förhållande till den danska kronan och med 14 % i förhållande till den svenska kronan. Förändringar i valutakurserna är visserligen att vänta, men det rörde sig här om relativt stora och ihållande förändringar som låg utanför det normala intervallet för valutafluktuationer. Under 2003 föll även värdet på det brittiska pundet i förhållande till euron, men bara med 6 %, vilket gjorde odlad lax som producerats i Förenade kungariket dyrare i euroområdet i förhållande till lax som importerats från Norge än vad den hade varit i början av året. De viktigaste importörerna av norsk odlad lax i gemenskapen är Danmark, Sverige, Tyskland och Polen. En stor del av denna import transporteras direkt vidare inom gemenskapen till länder i euroområdet, t.ex. till Frankrike och Spanien. Dessutom säljs mer än hälften av den odlade lax som importeras till Danmark och i stort sett all den odlade lax som importeras till Polen och till andra nya medlemsstater vidare i euroområdet efter bearbetning. Fallet i värdet på den norska kronan i förhållande till euron fick därför konsekvenser inte bara för importen från Norge direkt till euroområdet, utan även för importen till de länder (t.ex. Danmark och Polen) som bearbetar odlad lax för att sälja den vidare i euroområdet. Följden av förändringarna i valutakurserna var att gemenskapsmarknaden i dess helhet blev mer attraktiv för de norska exporterande producenterna, vilket i viss utsträckning skyddade dem från verkningarna av nedgången i deras priser i euro och danska och svenska kronor och hjälpte dem att bibehålla sina exportintäkter i sin nationella valuta. Priserna per enhet föll dock även i norska kronor. Förändringarna i valutakurserna gjorde samtidigt importerad lax billigare i gemenskapen och import mer attraktiv för importörer och användare som t.ex. bearbetningsindustrin. Följden blev att en stor del av överproduktionen i Norge exporterades till gemenskapen.

(40)

En part anförde att överproduktion utomlands inte nödvändigtvis leder till ökad import till gemenskapen. Detta är visserligen riktigt ur teoretisk synvinkel, men undersökningen visar att överproduktionen i detta specifika fall medförde en ökad import till gemenskapen.

(41)

Det hävdades också att avvecklingen av handelspolitiska skyddsåtgärder och valutakursfluktuationerna kunde ha förutsetts. Den djupgående effekten av avvecklingen av handelspolitiska skyddsåtgärder i kombination med de relativt stora och varaktiga valutakursfluktuationerna var emellertid inte förutsebar.

(42)

Slutsatsen dras därför att de oförutsedda omständigheter som låg till grund för ökningen av importen till gemenskapen utgjordes av den (trots prognoserna om en lägre ökning av produktionen) betydande överproduktionen i Norge, vars följder förstärktes på grund av att den norska industrin inte lyckades uppnå den planerade tillväxten i sin export till marknader utanför gemenskapen och på grund av att upphävandet av de handelspolitiska skyddsåtgärderna beträffande importen från Norge och de ovan redovisade åtgärderna från de norska bankernas sida fick oväntat stora verkningar, samt av ökningen i värdet på euron, som gjorde att gemenskapsmarknaden blev ovanligt attraktiv för de norska exporterande producenterna.

(43)

I syfte att det skall kunna avgöras om gemenskapsproducenterna av den likadana produkten har vållats allvarlig skada har det gjorts en bedömning av alla relevanta faktorer av objektiv och kvantifierbar natur som påverkar gemenskapsproducenternas situation. Det har med avseende på den berörda produkten särskilt gjorts en bedömning av utvecklingen i fråga om samlade uppgifter för gemenskapen om förbrukning, produktionskapacitet, produktion, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning, produktivitet, försäljning och marknadsandel. Dessa samlade uppgifter grundar sig på statistiska uppgifter som Förenade kungariket och Irland inhämtat med hjälp av ingående utfrågningar av industrin. När det gäller företagsspecifika uppgifter så grundas dessa på uppgifter som de samarbetsvilliga gemenskapsproducenterna har lämnat om kassaflöde, avkastning på sysselsatt kapital, lager, priser, prisunderskridande och lönsamhet under åren 2000–2003.

(44)

Det bör redan från början noteras att produktionscykeln fram till skörden är lång och relativt oflexibel i laxodlingsindustrin, såväl i gemenskapen som på andra håll, och att den odlade laxen vid skörd måste säljas omedelbart, eftersom den endast i fryst tillstånd kan lagras mer än några dagar. Infrysning är dyrt, och frysningskapaciteten i gemenskapen är hur som helst begränsad. Produktionsnivån måste följaktligen planeras åtminstone två år i förväg och kan efter det att planerna satts i verket ändras endast marginellt. Ett överskott i utbudet har därför fördröjd verkan på produktionen, men det har omedelbara och kraftiga verkningar på priserna.

(45)

Förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten fastställdes som den totala produktionen hos alla producenter i gemenskapen plus den totala importen till gemenskapen (enligt Eurostats uppgifter) minus exporten från gemenskapen.

(46)

Mellan 2000 och 2003 ökade förbrukningen i gemenskapen med 21,7 %, från 507 705 ton till 618 038 ton.

(47)

Det bör noteras att lax har relativt hög priselasticitet, och den påtagligt större ökningen av förbrukningen under 2003 kan därför åtminstone delvis förklaras av fallet i priserna på grossistnivå.

(48)

Produktionen av odlad lax i gemenskapen begränsas i praktiken via av myndigheter utfärdade licenser i vilka den högsta kvantitet levande fisk som får hållas i vattnet på en viss plats vid en viss tidpunkt anges. De ovan angivna kapacitetsuppgifterna grundar sig på den maximikvantitet som det beviljats licenser för, inte på den fysiska kapacitet att hålla fisk som gemenskapsproducenternas burar har. Kostnaderna för att ansöka om och behålla licenser är relativt låga, och överkapacitet kan följaktligen behållas till låg kostnad.

(49)

Undersökningen visade att den teoretiska produktionskapaciteten låg på ungefär samma nivå under perioden 2000–2002 och ökade med 2,2 % från 2002 till 2003.

(50)

Kapacitetsutnyttjandet (dvs. den faktiska kvantiteten fisk i burarna i förhållande till den kvantitet som det beviljats licenser för) ökade från 43 % år 2000 till 48 % år 2001 och ökade därefter ytterligare till 55 % år 2003. Denna utveckling återspeglar den omständigheten att produktionsökningen från 2000 till 2003 var större än ökningen av den kvantitet som det beviljats licenser för, som bara ökade med 2,2 %.

(51)

Produktionen (uttryckt i kvantiteten skördad fisk) ökade med 30 % från 146 664 ton år 2000 till 190 903 ton år 2003, efter en årlig ökning på 13,7 %.

(52)

Det bör noteras att produktionen på grund av den långa produktionscykeln planeras åtminstone två år i förväg och att produktionsnivån efter det att en produktionscykel inletts kan ändras endast marginellt.

(53)

Det antal anställda som var sysselsatta med den berörda produkten sjönk med 6 % från 1 269 personer 2000 till 1 193 personer 2003, även om utvecklingen var ojämn och det skedde en partiell återhämtning 2002.

(54)

Produktiviteten ökade under hela skadeundersökningsperioden, från 115 ton per anställd år 2000 till 160 ton per anställd år 2003. Denna utveckling återspeglar den ökande användningen av automatiska utfodringssystem och annan arbetskraftssparande utrustning samt det kraftiga trycket att nedbringa kostnaderna med hänsyn till ökande förluster.

(55)

Från 2000 till 2002 ökade gemenskapsproducenternas försäljning av den likadana produkten med 14,3 %, från 134 916 ton till 154 171 ton. Under samma period ökade förbrukningen med 8,5 %. Från 2002 till 2003 ökade gemenskapsproducenternas försäljning med 5,1 %, från 154 171 ton till 162 090 ton, trots att förbrukningen under samma period ökade med 10,3 %.

(56)

Gemenskapsproducenternas marknadsandel ökade från 26,5 % år 2000 till 28,1 % år 2001 och låg kvar på ungefär samma nivå år 2002, men föll år 2003 med 1,9 procentenheter (eller 6,7 %) till 26,1 %, den lägsta nivån under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling återspeglar den omständigheten att importen under 2003 ökade inte bara i absoluta tal utan även i förhållande till förbrukningen.

(57)

Kassaflödet kunde inte undersökas enbart för den berörda produkten, utan bara för de företag som framställde den berörda produkten och samarbetade i samband med undersökningen. Denna indikator anses därför vara mindre betydelsefull än de andra undersökta indikatorerna. Det framgår dock av denna analys att kassaflödet var kraftigt negativt under 2001, 2002 och 2003.

(58)

Avkastningen på sysselsatt kapital kunde inte heller undersökas enbart för den berörda produkten, utan bara för de företag som framställde den berörda produkten och samarbetade i samband med undersökningen. Även denna indikator anses därför vara mindre betydelsefull än andra indikatorer. Det framgår dock av denna analys att avkastningen på sysselsatt kapital föll från 34 % år 2000 till nära noll år 2001 och år 2002 och föll till minus 20 % år 2003.

(59)

Det genomsnittliga priset för den likadana produkten sjönk stadigt från 2000 till 2003, sammanlagt under perioden med 20,3 %. Det genomsnittliga priset nådde sin lägsta nivå år 2003, dvs. 2,79 euro/kg.

(60)

Enligt de tillgängliga uppgifterna steg det genomsnittliga priset per enhet för gemenskapsproducenternas försäljning något under första halvåret 2004, i linje med den smärre ökningen av det genomsnittliga importpriset, för att sedan följa en nedåtgående trend. Enligt de senaste uppgifterna följer priserna på nytt en nedåtgående trend och är mycket låga.

(61)

En part gjorde (med hänvisning till den årliga genomsnittliga växelkursen) gällande att prisfallen var mindre betydande i brittiska pund. Kommissionen har dock som konsekvent praxis att använda euro som valutaenhet i ärenden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder.

(62)

Utöver prisutvecklingen undersöktes även kostnadsutvecklingen. Den genomsnittliga produktionskostnaden varierade mellan 3,0 och 3,2 euro/kg under perioden 2000–2003.

(63)

Lönsamheten i gemenskapsproducenternas försäljning i gemenskapen minskade från 7,3 % år 2000 till minus 3,3 % år 2001. Förlusten var mindre uttalad år 2002 (2,5 %), men ökade till 17,1 % år 2003. År 2003, när importen nådde sin högsta nivå och det genomsnittliga priset på importprodukterna sin lägsta nivå (2,54 euro/kg), nådde även det genomsnittliga priset på gemenskapsprodukterna sin lägsta nivå (2,79 euro/kg). Nedgången i gemenskapsproducenternas lönsamhet från 2000 till 2003 sammanföll i tiden med nedgången i det genomsnittliga priset på gemenskapsproducenternas produkter, vilket föll från 3,50 euro/kg till 2,79 euro/kg.

(64)

Med lager avses i detta sammanhang levande fisk i vattnet. Producenterna i gemenskapen och på andra håll har försumbara lager av skördad fisk, eftersom fisken vid skörd måste säljas omedelbart. En nedgång i utgående lager innebär därför en minskning i den kvantitet fisk som står på tillväxt för skörd i framtiden. Minskande lager är därför i detta fall en indikator på tilltagande skada.

(65)

Lagren ökade från 36 332 ton år 2000 till 53 178 ton år 2002 och minskade därpå till 43 024 ton år 2003. Lagren minskade alltså med 19,1 % från 2002 till 2003.

(66)

Av undersökningen framgår att den berörda produkten under perioden 2000–2003 och särskilt under perioden 2002–2003 importerades till gemenskapsmarknaden i ökande kvantiteter och i stor volym.

(67)

Vad beträffar gemenskapsproducenternas situation låg den teoretiska produktionskapaciteten på ungefär samma nivå under perioden 2000–2002 samtidigt som produktionen ökade med 14,8 %. Kapacitetsutnyttjandet ökade alltså under perioden, från 43 % till 50 %. Lagren (dvs. kvantiteten fisk i vattnet) ökade också. Sysselsättningen gick ned något och produktiviteten ökade, huvudsakligen på grund av ökad automatisering.

(68)

Gemenskapsproducenternas försäljningsvolym ökade med 14,3 % under perioden 2000–2002 (förbrukningen ökade med 8,5 % under samma period) och deras marknadsandel ökade från 26,5 % till 28,0 %.

(69)

Priserna föll dock med 13,7 % under perioden 2000–2002 och detta förefaller trots att produktionskostnaderna sjönk något år 2002 (delvis tack vare högre kapacitetsutnyttjande och högre produktivitet) ha lett till en nedgång i lönsamheten (från vinst på 7,3 % år 2000 till förlust på 3,3 % år 2001 och på 2,5 % år 2002). Avkastningen på sysselsatt kapital och kassaflödet utvecklades också negativt under perioden.

(70)

Gemenskapsproducenternas situation försämrades betydligt från 2002 till 2003. Visserligen steg både produktionskapaciteten och produktionen, men ökningen av produktionskapaciteten var liten (2,2 %) jämförd med förbrukningsuppgången under samma år. Med hänsyn till den långa produktionscykeln fastställs produktionsnivåerna minst två år i förväg och produktionsuppgången låg i linje med de tidigare utarbetade produktionsplanerna. Ökad produktion i sig själv bör följaktligen inte ses som ett tecken på att gemenskapsproducenternas situation var god under 2003. Den ökade produktionen ledde till ett högre kapacitetsutnyttjande och en förbättrad produktivitet.

(71)

Alla andra indikatorer utvecklades negativt. Lagren av fisk i vatten minskade med 19,1 %. Trots att förbrukningen steg med 10,3 % ökade gemenskapsproducenternas försäljning bara med 5,1 % och deras marknadsandel minskade med 6,7 %. Denna förlust av marknadsandel skedde dessutom mot en bakgrund av minskande priser, då gemenskapsproducenterna tvingades sänka sina priser för att kunna sälja sina produkter. Priserna föll med ytterligare 7,6 % jämfört med 2002 (och var 20,3 % lägre än under 2000) medan kostnaderna ökade till den genomsnittliga nivån under fyraårsperioden. Detta ledde till en kraftig nedgång i lönsamheten: gemenskapsproducenterna ådrog sig förluster på 17,1 %. Förlusterna återspeglades i den sammanlagda avkastningen på sysselsatt kapital, minus 20 %. Kassaflödet verkade förbättras, men detta var i själva verket bara en återspegling av minskningen i lagren och oförmågan att återinvestera.

(72)

Det gjordes gällande att de större producenterna inte har lidit skada. Det kan emellertid erinras om att ett flertal större producenter ingår i den grupp av gemenskapsproducenter för vilken allvarlig skada har konstaterats föreligga.

(73)

Med beaktande av alla dessa faktorer dras slutsatsen att gemenskapsproducenterna har lidit allvarlig skada som har tagit sig uttryck i en väsentlig allmän försämring av deras situation.

(74)

I syfte att undersöka om det fanns ett orsakssamband mellan ökningen av importen och den allvarliga skadan och att se till att skada som orsakats av andra faktorer inte hänförs till ökningen av importen avgränsades skadliga verkningar av faktorer som anses orsaka skada från varandra och hänfördes de skadliga verkningarna till de faktorer som orsakat dem. Efter det att de skadliga verkningarna av alla föreliggande skadefaktorer utretts fastställdes huruvida det fanns ett ”faktiskt och väsentligt” samband mellan ökningen av importen och den allvarliga skadan.

(75)

Såsom visats ovan importerades den berörda produkten till gemenskapsmarknaden i ökande kvantiteter och stor volym under perioden 2000–2003, och särskilt under perioden 2002–2003.

(76)

Odlad lax är i huvudsak en råvaruprodukt, och den berörda produkten och den likadana produkten konkurrerar därför huvudsakligen via priset. Även om en part hävdade att importen från Chile är prisbestämmande, anses det allmänt att i synnerhet importprodukterna från Norge är marknadsledande och prisbestämmande. Även små prisunderskridanden leder därmed till att gemenskapsproducenternas priser pressas ned.

(77)

I det aktuella fallet var den viktigaste skadliga verkningen av importökningen de stora förlusterna för gemenskapsproducenterna. På grund av importprodukternas marknadsledande och prisbestämmande roll ledde importökningen till att priserna pressades ned i hela gemenskapen. Om importen hade ökat i mindre utsträckning, skulle trycket nedåt på priserna ha varit lägre. Om efterfrågan på gemenskapsmarknaden hade varit så hög att en sådan importökning hade kunnat absorberas vid väsentligt högre priser, är det, trots att importökningen skulle ha lett till lägre försäljning och marknadsandel för gemenskapsproducenterna, möjligt att dessa inte skulle ha lidit allvarlig skada.

(78)

Från 2000 till 2002 föll importpriserna med 19 %, och gemenskapsproducenternas priser hade en likartad utveckling under den perioden. Gemenskapsproducenternas marknadsandel i gemenskapen ökade visserligen under perioden, men denna ökning utgjorde en återspegling av produktionsbeslut som fattats under tidigare år. Såväl 2001 som 2002 gick gemenskapsproducenternas försäljning med förlust.

(79)

Från 2002 till 2003 ökade importen med 15 %. Importens marknadsandel ökade från 72 % till 73,9 %, medan gemenskapsproducenternas marknadsandel minskade från 28 % till 26,1 %. Under samma period ökade importen i förhållande till produktionen i gemenskapen, från 236 % till 239 %. Importen förefaller alltså både i förhållande till produktionen och förbrukningen i gemenskapen ha ökat på gemenskapsproducenternas bekostnad.

(80)

Den viktigaste aspekten av importökningen var dock dess verkningar på gemenskapsproducenternas priser och lönsamhet. Såsom angivits ovan anses importprodukterna (särskilt de från Norge) vara prisbestämmande på gemenskapens marknad för odlad lax. Därför undersöktes förekomsten av prisunderskridande, för att fastställa om det verkligen förhöll sig på det viset att lågprisimporten tenderade att pressa ned gemenskapsproducenternas priser.

(81)

I syfte att träffa ett avgörande beträffande prisunderskridande undersöktes prisuppgifter för jämförbara tidsperioder, i samma handelsled och för försäljning till likartade kunder. Enligt en jämförelse mellan gemenskapsproducenternas genomsnittliga priser (fritt Glasgow) och till gemenskapen exporterande producenters genomsnittliga priser (cif vid gemenskapens gräns inklusive tull) till importörer i gemenskapen underskreds de inhemska priserna med mellan 3,1 och 7,1 % under de tre senaste åren. Detta förefaller ha lett till ett tryck nedåt på gemenskapsproducenternas priser på grund av att importprodukterna i kraft av sin höga marknadsandel var prisbestämmande. Det visade sig särskilt att ökningen av importen till priser som till och med det tredje kvartalet 2003 sjönk allt lägre tvingade gemenskapsproducenterna att till och med det tredje kvartalet 2003 ideligen sänka sina priser, vilket ledde till de förluster som de ådrog sig under 2003.

(82)

I en direkt jämförelse mellan importpriserna och gemenskapsproducenternas priser bekräftas denna analys. Importpriset föll med 28,5 % från 2000 till 2003, från 3,62 euro/kg till 2,59 euro/kg (inklusive tull). Det genomsnittliga priset för den likadana produkten sjönk stadigt från 2000 till 2003, sammanlagt under perioden med 20 %, från 3,50 euro/kg till 2,79 euro/kg.

(83)

Det genomsnittliga priset per enhet på importprodukterna föll från 2,93 euro/kg till 2,59 euro/kg (inklusive tull) från 2002 till 2003. År 2003, när importen nådde sin högsta nivå och det genomsnittliga priset på importprodukterna sin lägsta nivå (2,59 euro/kg inklusive tull), drog importpriserna med sig gemenskapsproducenternas priser i en nedåtgående trend och nådde det genomsnittliga priset på gemenskapsproducenternas produkter sin lägsta nivå (2,79 euro/kg). Det genomsnittliga priset per enhet på gemenskapsproducenternas produkter (justerat till pris fritt Glasgow) föll från 3,02 euro/kg till 2,79 euro/kg, ett fall med 8 %.

(84)

Nedgången i gemenskapsproducenternas priser förefaller ha varit den viktigaste orsaken till den betydande nedgången i deras lönsamhet. År 2000, när deras produktionskostnader var 3,1 euro/kg och deras försäljningspris (justerat till pris fritt Glasgow) 3,50 euro/kg, var deras vinst 7,3 %. Under perioden 2001–2002 fick gemenskapsproducenterna, trots att deras kapacitetsutnyttjande, produktion, produktivitet, lager, försäljning och marknadsandel ökade, kännas vid förluster, en nedgång i den sammanlagda avkastningen på sysselsatt kapital och ett negativt sammanlagt kassaflöde, när deras försäljningspris (justerat till pris fritt Glasgow) föll (till 3,23 euro/kg år 2001 och 3,02 euro/kg år 2002) och deras produktionskostnader först ökade något och därpå föll (3,2 euro/kg år 2001 och 3,0 euro/kg år 2002). Sysselsättningen var också lägre än under år 2000.

(85)

År 2003, när priset (justerat till pris fritt Glasgow) föll till 2,79 euro/kg under trycket från lågprisimporten och produktionskostnaderna låg på 2000 års nivå (3,1 euro/kg), ådrog sig gemenskapsproducenterna förluster på 17,1 %. Dessa återspeglades i en negativ sammanlagd avkastning på sysselsatt kapital och ett negativt sammanlagt kassaflöde. Under samma period ökade deras försäljningsvolym med bara 5,1 %, trots en förbrukningsuppgång på 10,3 %, och minskade deras marknadsandel med 1,9 procentenheter, under det att importvolymen och importens marknadsandel steg. Gemenskapsproducenternas produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, produktion och produktivitet ökade visserligen under perioden och sysselsättningen låg kvar på samma nivå som under 2002, men ökningen i lågprisimporten har en fördröjd inverkan på kapacitetsutnyttjandet, produktionen och sysselsättningen i gemenskapen. Att produktionen kan förväntas minska till följd av ökningen av importen visas av minskningen i lagren år 2003.

(86)

Mot bakgrund av det som anges ovan dras slutsatsen att det finns ett samband mellan ökningen av importen och den allvarliga skada som gemenskapsproducenterna lidit och att ökningen av lågprisimporten hade skadliga verkningar för gemenskapsproducenterna särskilt på grund av att priserna på gemenskapsmarknaden pressades ned, vilket ledde till stora förluster för gemenskapsproducenterna.

(87)

En part gjorde gällande att förbrukningen i Förenade kungariket hade gått ned år 2003 och att detta hade vållat gemenskapsproducenterna skada. Marknaden i Förenade kungariket kan dock inte betraktas isolerad från resten av gemenskapsmarknaden och förbrukningen i gemenskapen ökade med 21,7 % från 2000 till 2003 och med 12,2 % från 2002 till 2003. Huvudorsaken till gemenskapsproducenternas betydande förluster år 2003 är därför de låga priserna snarare än en nedgång i förbrukningen.

(88)

Verkningarna av förändringar i exportvolymerna undersöktes också. Exporten ökade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden och fördubblades mellan 2002 och 2003, i det att gemenskapsproducenterna mot bakgrund av den katastrofala situationen på gemenskapens marknad strävade efter att höja sina exportvolymer. Slutsatsen dras därför (trots att en part hävdat motsatsen) att förändringar i exportvolymerna inte var en orsak till den allvarliga skada som gemenskapsproducenterna lidit. Uppgifterna om lönsamhet grundar sig i vilket fall som helst enbart på uppgifter om försäljningen i gemenskapen.

(89)

Det undersöktes också huruvida skadliga verkningar kan ha uppkommit till följd av överkapacitet hos gemenskapsproducenterna. Den teoretiska produktionskapaciteten ökade med 2,2 % under skadeundersökningsperioden (2000–2003), alltså betydligt mindre än produktionen och förbrukningen. Med teoretisk produktionskapacitet avses, såsom nämnts ovan, den maximala kvantitet fisk som får hållas i vattnet på grundval av de licenser som myndigheterna utfärdat. Kostnaderna för att ansöka om och behålla licenser är låga. Produktionskostnaderna avgörs huvudsakligen av kostnaderna för smolt, foder och arbetskraft. Därför dras slutsatsen att ökningen i den teoretiska produktionskapaciteten inte hade några skadliga verkningar för gemenskapsproducenterna.

(90)

Vissa exportörer hävdade att anledningen till fallet i priserna på lax på gemenskapsmarknaden var ett överutbud från gemenskapsproducenternas sida. Importen ökade emellertid med 15 % år 2003 samtidigt som gemenskapsproducenternas försäljning i gemenskapen bara ökade med 5,1 %. Det är dessutom importprodukterna som är prisbestämmande på gemenskapsmarknaden, inte gemenskapsproducenternas produkter. Av en undersökning av samtliga parters prissättning under 2002 och 2003 framgår tydligt att importprodukterna genomgående såldes till lägre priser än gemenskapsproducenternas produkter och att gemenskapsproducenternas priser följde priserna på importprodukterna i en nedåtgående trend. Verkningarna av konkurrens mellan gemenskapsproducenterna jämnar ut sig mellan dessa – en producents förluster uppvägs av en annan producents vinster under i övrigt lika förhållanden. Därför dras slutsatsen att konkurrens mellan gemenskapsproducenterna inte var en orsak till den allvarliga skada som fastställts.

(91)

En part gjorde gällande att högre fiskdödlighet än normalt i Irland och sjukdomsutbrott i Förenade kungariket och Irland under 2002 och 2003 kunde ha lett till högre produktionskostnader och störningar i den normala produktionscykeln för vissa producenter. Dessa problem var emellertid begränsade till ett litet antal laxodlingar. Av tabellen nedan framgår dessutom att gemenskapsproducenternas produktionskostnader föll år 2002 och låg nära den genomsnittliga nivån för fyraårsperioden år 2003. Därför dras slutsatsen att högre fiskdödlighet än normalt inte var orsaken till några väsentliga skadliga verkningar.

(92)

Det hävdades att den norska industrin hade lägre produktionskostnader än gemenskapsproducenterna vilket tillsammans med det faktum att gemenskapsproducenterna inte kunde sänka sina produktionskostnader skulle vara en anledning till ökad import och allvarlig skada. Av de tillgängliga uppgifterna att döma har de norska producenterna fördelar när det gäller vissa kostnader, medan gemenskapsproducenterna har fördelar när det gäller andra kostnader. Det bör noteras att såväl gemenskapsproducenterna som de norska producenterna sammantaget ådrar sig betydande förluster i det nuvarande marknadsläget. Gemenskapsproducenternas förlust år 2003 var, såsom angivits i avsnitt 8.2.12, 17,1 %. Enligt uppgifter från norska staten rörande ett stickprov på 148 lax- och regnbågsforellodlingar var förlusten 12,1 % år 2003. De norska producenterna hade dessutom en kraftig skuldbörda, som svarade för en betydande del av deras totala kostnader. Deras totala skulder (utöver eget kapital och avsättningar) uppgick till 6,3 miljarder norska kronor, vilket kan jämföras med en total omsättning på 5,6 miljarder norska kronor (9) (motsvarande omkring 750 miljoner euro respektive 670 miljoner euro). Denna situation har i vissa fall lett till att norska banker i praktiken har tagit över ägandet i norska företag. Slutsatsen dras därför att även om det kan föreligga små skillnader är den eventuella skillnaden mellan gemenskapsproducenternas och de exporterande producenternas genomsnittliga produktionskostnader inte en väsentlig orsak till den allvarliga skadan.

(93)

En part hävdade att transportinfrastrukturen är mindre utvecklad i avsides belägna områden i Skottland och att detta ökar kostnaderna för gemenskapsproducenter och kan vålla gemenskapsproducenter skada. Det bör i detta sammanhang noteras att fiskodlingen i Norge, det ledande landet på gemenskapens marknad för odlad lax, ofta bedrivs på avsides belägna platser med relativt dålig transportinfrastruktur.

(94)

Transportkostnaderna utgör inte någon stor del av de samlade produktionskostnaderna för odlad lax och varierar beroende på varornas ursprungs- och bestämmelseort. På det hela taget anses det inte finnas någon större skillnad mellan Norge, Förenade kungariket och Irland när det gäller kostnaderna för transport till gemenskapens marknad. Det är för övrigt troligt att exporterande producenter utanför gemenskapen som regel har högre kostnader för transport när de säljer till gemenskapens marknad. Högre transportkostnader i Skottland anses därför inte ha bidragit till skadan för gemenskapsproducenterna.

(95)

Det har hur som helst inte lagts fram någon bevisning för att transportkostnaderna i Skottland har ökat under de senaste åren, och högre transportkostnader kan därför inte anses utgöra en förklaring till ökningen i gemenskapsproducenternas förluster under den senaste tiden.

(96)

Det anfördes att striktare miljö- och hälsolagstiftning i gemenskapen, tredjeländers importbegränsningar, vetenskapliga rapporter om lax och negativ PR till följd av uppmärksamhet i pressen skulle ha bidragit till den skada som gemenskapsproducenterna lidit. Ingen bevisning lades dock fram till stöd för dessa argument och de utvecklades inte heller. Under dessa omständigheter kan dessa faktorer inte betraktas som relevanta orsaker till den allvarliga skadan för gemenskapsproducenterna. Inga andra eventuellt relevanta orsaksfaktorer identifierades under den slutgiltiga fasen av undersökningen.

(97)

Ökningen av importen hade endast begränsade negativa verkningar på gemenskapsproducenternas försäljningsvolym, även om denna och gemenskapsproducenternas marknadsandel sjönk något år 2003. Viktigare är dock att den betydande ökningen av importen tycks ha haft förödande inverkningar på gemenskapsproducenternas lönsamhet, på grund av det med ökningen sammanhängande prisfallet. Med anledning av att importprodukterna har en marknadsandel på omkring 70–75 % och är prisbestämmande utövade de sjunkande priserna på dessa ett betydande tryck nedåt på gemenskapsproducenternas priser. Detta ledde till betydande förluster för gemenskapsproducenterna. Utöver ökningen av lågprisimporten har det inte identifierats några andra faktorer som kunnat bidra till skadan för gemenskapsproducenterna.

(98)

Eftersom det har fastställts att de andra kända faktorerna inte har givit upphov till några väsentliga skadliga verkningar, dras slutsatsen att det finns ett faktiskt och väsentligt samband mellan ökningen av lågprisimporten och den allvarliga skada som gemenskapsproducenterna vållats.

(99)

En analys av undersökningsresultaten bekräftar att det föreligger allvarlig skada och ett behov av slutgiltiga skyddsåtgärder för att avhjälpa den allvarliga skada som gemenskapsproducenterna lidit och förhindra att de vållas ytterligare skada.

(100)

Produktionen av odlad lax i gemenskapen räcker inte till för att tillgodose efterfrågan, och det är därför nödvändigt att se till att de åtgärder som vidtas inte är sådana att exporterande producenter nekas tillträde till gemenskapsmarknaden. Eftersom huvudorsaken till skada för gemenskapsproducenterna är den stora importvolym till låga priser som orsakar prisnedgång och att producenter hindras från att höja sina priser, bör de åtgärder som vidtas utformas på så sätt att de avhjälper den allvarliga skadan och underlättar anpassningar. För att uppnå detta bör åtgärderna leda till en temporär stabilisering av priserna utan att utbudet i onödan begränsas och skapa en situation där gemenskapsproducenterna får tid att anpassa sig till de framtida förhållanden som kännetecknas av ökad konkurrens från billiga importprodukter.

(101)

De provisoriska skyddsåtgärderna utgjordes endast av tullkvoter. Till och med under den period då de provisoriska åtgärderna var i kraft fortsatte importen till gemenskapen av odlad lax att ske till priser som avsevärt underskred gemenskapsproducenternas produktionskostnader. Således bör åtgärder vidtas som leder till att priserna ökar till en nivå som innebär att gemenskapsproducenterna åtminstone får sina kostnader täckta. Detta borde underlätta anpassningar genom att det tillses att gemenskapsproducenterna under de nuvarande åtgärdernas tillämpningsperiod inte fortsätter att drabbas av förluster vilka skulle hindra dem från att skaffa finansiering så att de kan vidta nödvändiga anpassnings- och omstruktureringsåtgärder. För att få till stånd en sådan prisökning övervägdes det huruvida tullkvoter borde införas, även om de volymer som skulle vara befriade från skyddsåtgärdstullar är väldigt små. Detta tillvägagångssätt skulle förväntas kunna inverka på priserna, men ansågs olämpligt eftersom den växande marknaden för odlad lax inte borde begränsas på ett otillbörligt sätt. En prisfaktor borde således fastställas för all import av odlad lax till gemenskapen. Gemenskapsproducenternas genomsnittliga produktionskostnader konstaterades under 2003 uppgå till 3,10 euro/kg. Gemenskapsproducenternas produkt brukar emellertid kunna säljas till ett pris som överstiger importproduktens pris med upp till cirka 10 %. Slutsatsen är därför att importprisnivån borde fastställas till 2 850 euro/ton för färsk lax. Detta borde möjliggöra för gemenskapsproducenterna att trots den låga prisfaktorn sälja sina produkter till priser kring den kritiska punkten. Det hävdades att minimiprisåtaganden inte hade respekterats i tidigare fall. Detta kan visserligen stämma, men dessa åtgärder inbegriper inte åtaganden utan en minimiprisnivå under vilken tull skall betalas, och kringgående av dessa åtgärder utgör tullbedrägeri. Vidare uppgav några parter att de föredrog en specifik tull eller en värdetull i stället för ett minimiimportpris. Sådana typer av tull skulle emellertid ta pengar från marknaden och ett minimiimportpris anses således utgöra en bättre lösning på medellång sikt. För att underlätta anpassningar anses det dock lämpligt att tillämpa en specifik tull under infasningsperioden enligt nedan.

(102)

Det gjordes gällande att eftersom fryst lax såldes till ett lägre pris än färsk lax till följd av små skillnader i produktionskostnadsstrukturen, skulle en tillämpning av samma importprisnivå i praktiken utesluta fryst lax från gemenskapens marknad. På denna grund anfördes det att en lägre importprisnivå borde införas för fryst lax i syfte att beakta dessa kostnadsskillnader, och att en eventuell prisfaktor borde vara lägre för fryst lax än för färsk lax. Eftersom det verkar föreligga en prisskillnad på marknaden på cirka 4 %, anses det att en lägre importprisnivå borde fastställas för fryst lax för att återspegla denna skillnad. Importprisnivån för fryst odlad lax borde således uppgå till 2 736 euro.

(103)

En part hävdade att två olika prisnivåer skulle försvåra för myndigheterna och öka sannolikheten för bedrägeri vid införselstället. Detta påstående saknar i praktiken grund, eftersom det finns påföljder för tullbedrägeri. Å andra sidan anfördes det att prisstrukturen för odlad lax borde skilja sig åt beroende på laxens avsedda slutanvändning (bearbetning eller detaljhandelsförsäljning). Detta skulle vara mycket svårare att kontrollera och ansågs av praktiska skäl inte vara genomförbart under de rådande omständigheterna.

(104)

Eftersom marknadspriserna i nuläget är lägre och i syfte att förhindra marknadsstörningar, särskilt för bearbetningsindustrin, bör prisfaktorn fasas in under en period. Det gör det möjligt för marknaden att anpassa sig successivt till det importpris som bör införas. I detta avseende anfördes både ståndpunkten att en lång period krävdes för att bearbetningsföretagen skulle kunna anpassa sig till prisökningen och ståndpunkten att en kort period borde införas med hänsyn till gemenskapsproducenternas svåra situation. Kommissionen anser att infasningsperioden bör löpa från och med den dag de slutgiltiga skyddsåtgärderna träder i kraft till och med den 15 april 2005 och att ett minimiimportpris på 2 700 euro/ton för färsk lax och 2 592 euro/ton för fryst lax bör tillämpas under denna period.

(105)

Kommissionen anser att prisfaktorn under det slutgiltiga skedet bör utformas som en rörlig tull. Om importen görs till ett cif-pris vid gemenskapens gräns som lägst motsvarar det fastställda importpriset, tas ingen tull ut. Om importen görs till ett lägre pris, bör skillnaden mellan det faktiska priset och det fastställda importpriset tas ut. Denna minimiprisnivå bör gälla all import, både den som sker inom ramen för den tullkvot som anges nedan och när tullkvoten förbrukats.

(106)

För att se till att importörerna respekterar prisfaktorn bör det anges att de inom en viss tidsfrist för de nationella tullmyndigheterna skall uppvisa tillfredsställande bevisning för det faktiska importpris per ton som betalats för import av odlad lax. För att garantera att samtliga importörer iakttar skyldigheten att uppvisa tillfredställande bevisning inom tidsfristen bör det anges att de hos de nationella tullmyndigheterna skall ställa en adekvat säkerhet vid import av odlad lax. Med hänsyn till den föreslagna prisfaktorns nivå både under infasningsperioden och under det slutgiltiga skedet, för färsk respektive fryst odlad lax, anses en säkerhet på 290 euro/ton (fiskekvivalenter – whole fish equivalent, WFE) för import av odlad lax (grupp 1 – 320 euro/ton, grupp 2 – 450 euro/ton) vara lämplig. Det gjordes gällande att denna nivå på säkerheten var för dyr och besvärlig för importörerna. Ett lägre säkerhetsbelopp anses dock inte kunna uppnå sitt syfte med hänsyn till skillnaden mellan de nuvarande marknadspriserna och den importprisnivå som bör införas. Med tanke på arten av uppgifter som skall lämnas och av administrativa skäl, bör tidsfristen för inlämning av tillfredsställande bevisning uppgå till ett år från och med dagen för godtagandet av den berörda tulldeklarationen. Säkerheten bör frisläppas när importören inger den tillfredsställande bevisningen, förutsatt att detta sker inom den angivna tidsfristen. Om importören inte inger tillfredsställande bevisning inom tidsfristen, bör säkerheten tas ut slutgiltigt som importtull.

(107)

För att garantera att gemenskapsproducenterna, vid import utöver den traditionella importnivån, kan uppnå rimlig lönsamhet samtidigt som gemenskapens marknad förblir öppen och utbudet är tillräckligt för att tillgodose efterfrågan, bör dessutom tullkvoter införas som motsvarar de traditionella importnivåerna. För import utöver dessa kvoter bör det betalas tilläggstull. På så vis kan de traditionella kvantiteterna odlad lax fortsätta att importeras med iakttagande av prisfaktorn och utan betalning av tilläggstull, och utöver kvotmängderna kan obegränsade kvantiteter importeras mot betalning av tilläggstull.

(108)

I syfte att bevara de traditionella handelsflödena och se till att gemenskapens marknad även i fortsättningen står öppen för små aktörer bör tullkvoten delas upp mellan de länder/territorier som har ett betydande intresse av att leverera den berörda produkten samtidigt som en del av kvoten reserveras för andra länder/territorier. Efter samråd med Norge, Chile och Färöarna, som har ett sådant betydande intresse och svarar för betydande importandelar, anses det lämpligt att vart och ett av dessa länder tilldelas en specifik tullkvot. I princip bör tullkvoten delas upp med utgångspunkt i de andelar av den totala produktkvantiteten som respektive land levererat under treårsperioden 2001–2003. Importen från Chile minskade dock avsevärt (till en nivå under 3 % av importen till gemenskapen) under andra halvåret 2003 på grund av tekniska problem beträffande gränskontrollerna, en nivå som motsvarar omkring hälften av deras normala andel av importen till gemenskapen. Av denna anledning anses importen från Chile under 2003 inte vara representativ och den landspecifika kvoten för Chile bör i stället baseras på den genomsnittliga importen under 2001 och 2002 och en justerad nivå för 2003 (vilken baseras på 2002 med tillägg av de genomsnittliga importökningssatserna 2003 exklusive Chile), så att traditionella handelsflöden inte snedvrids. I syfte att undvika onödigt stora administrativa bördor bör kvoterna förvaltas på först till kvarn-basis.

(109)

Under normala omständigheter förefaller förbrukningen av odlad lax i gemenskapen – med beaktande av de ökningstakter som observerats i de nya medlemsstaterna – ha ökat med ungefär 4–5 % per år. Uppgifter för det första halvåret 2004 tyder emellertid på att gemenskapens laxmarknad faktiskt ökar i ännu högre takt och att även om de nya medlemsstaternas marknader är små i förhållande till de 15 gamla medlemsstaterna finns det bevisning för att de årliga ökningssatserna i de nya medlemsstaterna (som brukade uppgå till kring 30 %) har stigit till följd av utvidgningen och nu ligger betydligt högre (cirka 50 %). I syfte att ta hänsyn till denna ökning bör kvoterna (som fastställs på grundval av den genomsnittliga importen år 2001–2003) utökas med 10 %. Eftersom laxmarknaden är säsongsberoende, med högre import och försäljning under andra halvåret, bör kvoterna säsongsjusteras. Kvoterna har beräknats på grundval av fiskekvivalenter, och omräkningssatserna till faktiskt importerad filéad fisk och ofiléad (urtagen) fisk är 1:0,65 respektive 1:0,9. Om det under åtgärdernas tillämpningsperiod blir uppenbart att omräkningssatsen för ofiléad fisk (1:0,9) upphör att adekvat motsvara presentationerna av importerad odlad lax, i nuläget huvudsakligen urtagen fisk med huvud, kan åtgärderna komma att ses över.

(110)

Tilläggstullen bör sättas på en sådan nivå att den fungerar som ett adekvat stöd för gemenskapsproducenterna utan att den därvid utgör en onödigt tung börda för importörerna och användarna. En värdetull anses inte vara lämplig, eftersom en sådan skulle fungera som ett incitament att sänka priserna exklusive tull på importprodukterna och skulle öka i reala termer i händelse av prisökningar. Det är därför lämpligt att fastställa en fast tull.

(111)

En minimiprisfaktor enligt ovan kommer alltid att vara tillämplig, så att gemenskapsproducenterna kan sälja till priser kring den kritiska punkten. Som det också nämnts ovan fastställs minimipriset till en nivå under gemenskapsproducenternas produktionskostnader, men eftersom de tidigare har kunnat sälja sina produkter till priser som med cirka 10 % överstiger importpriserna förväntas de kunna fortsätta med detta och således täcka sina produktionskostnader. Om den traditionella handelsnivån överskrids och en tilläggstull således blir tillämplig, bör denna tilläggstull i enlighet med gemenskapsinstitutionernas traditionella synsätt avseende målprisunderskridande baseras på skillnaden mellan gemenskapsproducenternas icke-skadevållande målpris och minimipriset. Denna skillnad, som avspeglar den omfattning i vilken den importerade produktens pris understiger det pris vilket gemenskapsproducenterna kan förväntas uppnå i en icke-skadevållande situation, efter justering för prisskillnader mellan den importerade produkten och gemenskapsproducenternas produkt, anses följaktligen utgöra en rimlig grund vid fastställandet av tullens nivå. Skillnaden beräknades med utgångspunkt i det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset per ton för gemenskapsproducenternas produkt, vilket baseras på produktionskostnaderna för denna med tillägg av en avkastning på omsättningen på 14 %. Denna nivå överensstämmer med den vinstnivå som fastställts som nödvändig i tidigare ärenden rörande handelspolitiska skyddsåtgärder avseende lax och återspeglar de meteorologiska, biologiska och flyktrelaterade riskerna för denna industri. Detta icke-skadevållande pris jämfördes med minimipriset. Skillnaden mellan dessa två priser leder till en inledande tull på 330 euro/ton (WFE), som utifrån omräkningssatserna enligt ovan motsvarar 366 euro/ton för ofiléad (urtagen) fisk och 508 euro/ton för filéad fisk.

(112)

Det bör anges att kommissionen kan komma att se över åtgärderna om de faktiska omständigheterna ändras. För att på lämpligt sätt beakta marknadsutvecklingen efter införandet av dessa skyddsåtgärder, för det fall de tillämpas, bör det införas ett system för övervakning av marknaden och prisutvecklingen. Om de data eller andra uppgifter som inhämtas tyder på att en slutgiltig importprisnivå på 2 850 euro/ton respektive 2 736 euro/ton skulle vara otillräcklig, kommer en tidig översyn att inledas så att denna slutgiltiga importprisnivå kan ändras innan den träder i kraft. Regelbundna möten med berörda parter bör äga rum varje halvår eller när det begärs av någon berörd part på grundval av relevant styrkt bevisning.

(113)

De slutgiltiga skyddsåtgärderna bör i enlighet med gemenskapslagstiftningen och gemenskapens internationella förpliktelser inte gälla för någon produkt som har sitt ursprung i ett utvecklingsland så länge exporten av produkten från landet i fråga till gemenskapen inte överstiger 3 % av den samlade importen av produkten till gemenskapen. I detta avseende togs i förordning (EG) nr 1447/2004 särskild hänsyn till Chiles särskilda situation som ett utvecklingsland i det att importen från Chile inte omfattades av de provisoriska åtgärderna, eftersom importen med ursprung i Chile under andra halvåret 2003 understeg tröskeln på 3 %. I den förordningen angavs det att utvecklingen av denna import skulle följas upp noggrant för att man skulle kunna fastställa huruvida den observerade nedåtgående trenden skulle visa sig vara ihållande. Efter ytterligare undersökning visar det sig att importen från Chile nu har återgått till en nivå på cirka 6 % av importen till gemenskapen och att den minskade importnivån under andra halvåret 2003 endast verkar ha varit av tillfällig karaktär. Av denna anledning och med beaktande av att den samlade importen med ursprung i Chile 2003 överskred den nämnda nivån på 3 %, bör de slutgiltiga skyddsåtgärderna också gälla import från Chile. I bilaga 2 anges de utvecklingsländer som inte kommer att omfattas av några slutgiltiga åtgärder.

(114)

De slutgiltiga åtgärderna bör gälla i högst fyra år, inbegripet den period då de provisoriska åtgärderna gällde. Åtgärderna bör träda i kraft den 6 februari 2005 och gälla till och med den 13 augusti 2008.

(115)

För att uppmuntra anpassningar bör åtgärderna omfattas av regelbunden liberalisering efter det att de införts, så att det garanteras att gemenskapsproducenterna har starka incitament att successivt genomföra nödvändiga omstrukturerings- och anpassningsåtgärder. Liberaliseringen bör påbörjas ett år efter införandet av de provisoriska åtgärderna och därefter genomföras en gång per år.

(116)

Liberaliseringen bör utformas så att import av ökande volymer odlad lax med iakttagande av prisfaktorn möjliggörs utan betalning av tilläggstull, vilket successivt ökar konkurrenstrycket för gemenskapsproducenterna under åtgärdernas löptid. För att import utöver tullkvoten gradvis skall omfattas av en allt lägre tullsats, bör på liknande sätt tilläggstullsatsen successivt sänkas. Liberaliseringen måste även ta hänsyn till förväntad marknadstillväxt. Den bör därför utformas som en ökning av tullkvoten i kombination med en sänkning av den tilläggstullsats som skall tas ut för import utöver tullkvoten. Vid varje ändring bör tullkvoten utökas med 10 % och tilläggstullen sänkas med 5 %, men dessa satser bör vid styrkta omständigheter kunna ändras.

(117)

De slutgiltiga skyddsåtgärderna syftar till att ge gemenskapsproducenterna en begränsad frist inom vilken de kan omstrukturera sin verksamhet så att de mera effektivt kan konkurrera med importen. I detta avseende bör det hänvisas till artikel 20.2 i förordning (EG) nr 3285/94, som förbjuder en förlängning av åtgärderna om det inte finns bevisning för att gemenskapsproducenterna vidtar anpassningar.

(118)

Gemenskapsproducenterna befinner sig redan i en omstruktureringsprocess till följd av de stora förluster som har lett till att vissa företag lämnat branschen, gjort konkurs eller trätt i likvidation eller lagt ner sin verksamhet. Under de senaste åren har också produktiviteten och effektiviteten förbättrats avsevärt. Om industrin skall kunna utvecklas så att dess konkurrenskraft optimeras både nu och i framtiden, behöver den emellertid en frist inom vilken den kan genomföra en organiserad omstruktureringsplan.

(119)

De berörda nationella myndigheterna har i samarbete med industrin utformat en omstruktureringsstrategi med följande huvudinslag: 1) Genomförande av planer för anläggningsoptimering för att omlokalisera eller slå samman fiskodlingar så att anläggningarnas storlek ökar under de kommande två eller tre åren, vilket höjer effektiviteten och sänker kostnaderna; 2) Diversifiering till odling av andra arter, såsom torsk och hälleflundra, genom plantering av arter av fisk med vitt kött i anläggningarna och genom utökning av skaldjursodlingen (till följd av gemenskapsproducenternas finansiella situation hämmas emellertid dessa ansträngningar i nuläget av en svår brist på finansiering); 3) Utveckling av mera sofistikerade verktyg för bedömning av miljömässig bärkraft i syfte att möjliggöra en bättre bedömning av den maximala nivå på medgiven biomassa i fiskodlingar som kan tillåtas med bibehållande av ett hälsosamt marint ekosystem, vilket underlättar en övergång till större enskilda odlingar och stordriftsfördelar; 4) Ytterligare användning av synkroniserade åtgärder för att tillfälligt ta fiskodlingsanläggningar ur bruk inom hydrologiskt relaterade områden i kombination med en samordnad bekämpning av laxlus, så att odlad fisk bättre kan skyddas mot angrepp av laxlus och andra sjukdomar och överlevnadssiffrorna för smolt kan förbättras, med lägre kostnader som följd; 5) Samordning mellan producentorganisationer i Irland, Förenade kungariket och Norge med sikte på att undvika framtida problem med allvarlig överproduktion.

(120)

Vissa framsteg har redan gjorts i fråga om genomförandet av vissa delar av denna strategi, i synnerhet när det gäller synkroniserade åtgärder för att tillfälligt ta fiskodlingar ur bruk och samordnad bekämpning av laxlus, och under åtgärdernas löptid väntas ytterligare avsevärda framsteg ske. Om ovan nämnda omstruktureringsåtgärder inte skulle göra tillräckliga framsteg under åtgärdernas löptid, kan kommissionen komma att betrakta detta som en förändring av omständigheterna enligt artikel 1.6 i denna förordning, vilket kräver en översyn av det fortsatta behovet av åtgärder.

(121)

Utöver undersökningen av de oförutsedda omständigheterna, ökningen av importen, den allvarliga skadan, orsakssambandet och de kritiska omständigheterna har det även undersökts huruvida det finns några tvingande skäl som kan leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa slutgiltiga åtgärder. I detta syfte analyserades verkningarna av slutgiltiga åtgärder för samtliga parter som berördes av förfarandet och de sannolika konsekvenserna av att vidta eller inte vidta sådana åtgärder, med utgångspunkt i tillgänglig bevisning och efter att kontakter tagits med gemenskapsproducenterna, andra producenter av odlad lax i gemenskapen, importörer och bearbetningsföretag.

(122)

Gemenskapsproducenterna har en sammanlagd årsomsättning på över 500 miljoner euro. Utöver den direkta sysselsättning som de skapar (ca 1 450 arbetstillfällen) uppskattas ytterligare 8 000 arbetstillfällen (i bearbetningsindustrin och andra sektorer) vara beroende av deras verksamhet. Gemenskapsproducenterna tillhör en viktig tillväxtindustri: produktionen fördubblades mellan 1995 och 2001. Deras verksamhet kännetecknas av ökande effektivitet i framställningen av en produkt för vilken det finns en växande marknad såväl i gemenskapen som i resten av världen. Under normala marknadsförhållanden är de livs- och konkurrenskraftiga, och deras produktivitet ökar.

(123)

Det står helt klart att gemenskapsproducenternas ställning är hotad om inga åtgärder vidtas när det gäller den nuvarande omfattningen av lågprisimporten. Detta bevisas av de fortsatta rapporterna om nära förestående konkurser. De föreslagna åtgärderna kommer att gälla för all import av den berörda produkten till gemenskapen, med undantag av importen från de utvecklingsländer vars andel av exporten till gemenskapen inte överstiger 3 % av den samlade importen till gemenskapen. Åtgärderna torde därför komma att gälla för mer än 95 % av importen. Även om det hävdades att åtgärdernas prisfaktor skulle kunna bli svår att genomdriva med tanke på de tidigare erfarenheterna av prisåtaganden beträffande odlad lax, bör det erinras om att prisfaktorn inte baseras på åtaganden utan på en rörlig tull som tas ut av de nationella tullmyndigheterna. Åtgärderna kan därför förväntas bli verksamma och medge ökningar upp till en skälig nivå i gemenskapsproducenternas priser.

(124)

De områden i gemenskapen i vilka laxodling bedrivs är i regel avsides belägna: det rör sig framför allt om västra och norra Skottlands kustområden och Irlands västkust. Sysselsättningsmöjligheterna där är begränsade, och den ekonomiska aktivitet som laxodlingsverksamheten ger upphov till utgör ett viktigt bidrag till den lokala ekonomin. Utan detta bidrag skulle många av de små lokala företag som levererar varor och tillhandahåller tjänster till gemenskapsproducenterna och till deras anställda inte längre vara livskraftiga. Det ligger därför i de av gemenskapsproducenterna avhängiga företagens intresse att verksamma slutgiltiga åtgärder vidtas.

(125)

Även om en part hävdade motsatsen, är det helt klart ett intresse för gemenskapsproducenternas viktigaste leverantörer (t.ex. smoltodlare och fodertillverkare) att efterfrågan på deras produkter är stark och förutsägbar och att de kan sälja sina produkter till så höga priser att de kan göra en skälig vinst.

(126)

I syfte att bedöma verkningarna för importörer, bearbetningsföretag och användare av att införa respektive inte införa åtgärder sändes frågeformulär till de kända importörerna, bearbetarna och användarna av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden. Det rör sig vanligtvis om företag som har alla tre funktionerna, och många av dem är exporterande producenter utanför gemenskapen (särskilt i Norge) närstående. Sex importörer/bearbetningsföretag/användare och en sammanslutning av bearbetningsföretag besvarade frågeformulären. Ett antal sammanslutningar av bearbetningsföretag gjorde dessutom framställningar till kommissionen och kontakter togs med vissa bearbetningsföretag och deras sammanslutningar.

(127)

Vissa gjorde gällande att priserna på odlad lax hade sjunkit endast under en kort period – under två till tre månader efter upphävandet av antidumpningsåtgärderna beträffande import från Norge i maj 2003 – och därefter åter gått upp till normal nivå och att det på grund av detta inte borde vidtas några åtgärder. Bearbetningsföretag betonade att prisökningar skulle leda till ökningar i deras produktionskostnader och till minskningar i deras försäljning och lönsamhet och eventuellt till förluster av arbetstillfällen och rent av omlokalisering. De underströk därvid att sysselsättningen i fiskbearbetningssektorn är mycket högre än i fiskodlingsindustrin och att det i vissa fall tack vare verksamheten i fiskbearbetningssektorn skapas sysselsättning i områden där sysselsättningen är låg.

(128)

Det står emellertid klart att priserna inte återhämtade sig under det första halvåret 2004. Importpriserna steg mellan det fjärde kvartalet 2003 och i början av det första kvartalet 2004 men sjönk därefter kontinuerligt under den senare delen av det första kvartalet 2004 och under det andra kvartalet 2004, och gemenskapsproducenternas priser visade samma utveckling. Gemenskapsproducenternas priser fortsätter att ligga på en nivå som avsevärt understiger det icke-skadevållande priset. De senaste uppgifterna tyder dessutom på att priserna fortsätter att följa en nedåtgående trend.

(129)

Bearbetningsföretagens viktigaste kostnader är kostnaderna för råmaterial och arbetskraft, och det är följaktligen sant att en ökning i råmaterialpriserna skulle leda till en ökning i deras kostnader. Enligt de uppgifter som bearbetningsföretagen tillhandahållit sjönk dock deras råmaterialkostnader med 10 % från 2002 till 2003, efter att redan ha sjunkit med 18 % från 2000 till 2002. Deras råmaterialkostnader var 26 % lägre år 2003 än år 2000. Av bearbetningsföretagens uppgifter framgår också att deras försäljningspriser låg på ungefär samma nivå åren 2002 och 2003. Alla bearbetningsföretag som lämnat uppgifter om lönsamheten beträffande sin laxbearbetningsverksamhet uppger att den är lönsam och de anses kunna absorbera en blygsam kostnadsökning utan förlust av arbetstillfällen eller risk för omlokalisering. Det står hur som helst klart att den nuvarande prisnivån för odlad lax är ohållbar på medellång och lång sikt. Följaktligen kommer bearbetningsindustrin under alla omständigheter att drabbas av en ökning av sina råmaterialkostnader på medellång eller lång sikt.

(130)

När det gäller sysselsättningen är omkring 100 000 personer anställda i fiskbearbetningssektorn i gemenskapen, även om endast en liten del berörs av verksamheten för bearbetning av odlad lax. Det konstaterades ingen bevisning för att de eventuella åtgärderna skulle leda till minskad sysselsättning i gemenskapen.

(131)

Bearbetningsföretagen underströk dessutom vikten av att handlarna på de viktigaste marknaderna i Europa och konsumenterna har fortsatt tillgång till kvalitetsprodukter till låga priser. De uttryckte särskild oro över risken för spekulationsköp omedelbart efter införandet av en tullkvot och gjorde gällande att de skulle kunna bli tvungna att ställa in produktionen om tullkvoten förbrukades. Om åtgärder skulle vidtas borde dessa enligt bearbetningsföretagen utformas på så sätt att ett tillräckligt utbud upprätthålls och att prisstabilitet kan skapas på marknaden, så att deras kostnader blir mer förutsebara. Vissa bearbetningsföretag avvisade varje form av åtgärder medan andra angav att de, om åtgärder skulle införas, skulle föredra ett tullkvotsystem och vissa föredrog ett licenssystem.

(132)

Det bör noteras att åtgärderna består av en prisfaktor som innebär kostnadstäckning för gemenskapsproducenterna och av tullkvoter som baseras på den genomsnittliga importen till gemenskapen (inbegripet de nya medlemsstaterna) under perioden 2001–2003 med tillägg av 10 %, varvid en tilläggstull kommer att tillämpas för import utöver tullkvoten. Bearbetningsindustrin i hela gemenskapen borde således även i fortsättningen ha tillgång till ett tillräckligt utbud av råmaterial. Några parter anförde att åtgärderna skulle innebära en tung administrativ börda för bearbetningsföretagen i gemenskapen, men detta påstående kunde inte styrkas och kommissionen anser att åtgärderna utgör den administrativa minimibörda som kan förenas med kravet på effektiv tillämpning.

(133)

De möjliga nackdelarna för importörerna/bearbetningsföretagen/användarna anses därför inte vara av den arten att de väger tyngre än de fördelar som gemenskapsproducenterna väntas kunna vinna som ett resultat av de slutgiltiga åtgärderna, vilka anses utgöra det minimum som krävs för att avhjälpa den allvarliga skadan och förhindra en ytterligare allvarlig försämring av gemenskapsproducenternas situation.

(134)

Eftersom den berörda produkten är en konsumentvara, underrättade kommissionen olika konsumentorganisationer om att en undersökning inletts. Ett svar från en part gick ut på att de hälsosamma effekterna av lax är allmänt erkända och att åtgärder som innebär en konstgjord prishöjning skulle göra det svårare för konsumenterna att välja näringsriktiga produkter och skada den ekonomiska livskraften för de importörer, bearbetningsföretag och detaljhandelsföretag vars verksamhet innefattar odlad lax. En annan part hävdade att åtgärderna skulle kunna hindra dem från att importera och fortsätta sälja fryst odlad lax. Oro uttrycktes också över att en prishöjning skulle göra odlad lax mindre överkomlig och hämma marknadstillväxten i de medlemsstater vars BNP per capita är lägre än genomsnittet.

(135)

Som det noteras ovan anses emellertid det nuvarande marknadspriset vara så lågt att det är ohållbart på medellång till lång sikt, och företag kommer även i fortsättningen att ha tillgång till obegränsade importvolymer, så länge som prisfaktorn beaktas och med betalning av tilläggstull för import utöver tullkvoten. Med hänsyn till storleken på marginalen mellan priset för fisk direkt från odlingen och priset för bearbetade laxprodukter i detaljhandeln anses det vidare osannolikt att åtgärderna kommer att ha någon väsentlig inverkan på priserna i detaljhandeln, och verkningarna för konsumenterna anses därför vara minimala. Kommissionen kommer inte desto mindre att noggrant övervaka åtgärdernas verkningar för produktens överkomlighet och marknadens tillväxt i de medlemsstater vars BNP är lägre än genomsnittet.

a)

att det uppvisas ett ursprungscertifikat som utfärdats av de behöriga nationella myndigheterna i landet i fråga och uppfyller de villkor som anges i artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93, och

b)

att produkten har transporterats direkt, i den mening som avses i artikel 6, till gemenskapen från landet i fråga.

a)

Produkter som transporterats utan att passera något annat tredjelands territorium än ursprungslandets.

b)

Produkter som vid transport passerar andra tredjeländers territorier än ursprungslandets, med eller utan omlastning eller tillfällig lagring i dessa länder, under förutsättning att transporten genom dessa territorier är berättigad av geografiska skäl eller av rent transporttekniska skäl och att produkterna

a)

Ett genomgående transportdokument som utfärdats i ursprungslandet och omfattar transporten via transitländerna.

b)

Certifikat som utfärdats av tullmyndigheterna i transitländerna och omfattar

—

lämnade ursprungslandet före den dag då denna förordning trädde i kraft, och

—

transporteras från lastningsplatsen i ursprungslandet till lossningsplatsen i gemenskapen med ett giltigt transportdokument som utfärdats före den dag då denna förordning trädde i kraft.

—

Vid sjötransport, ett konossement av vilket det framgår att lastningen ägde rum före den dagen.

—

Vid järnvägstransport, en fraktsedel som järnvägsbolaget i ursprungslandet godtagit före den dagen.

—

Vid vägtransport, ett kontrakt för internationell transport av varor på väg (CMR) som upprättats i ursprungslandet före den dagen, eller något annat sådant transportdokument.

—

Vid flygtransport, en flygfraktsedel av vilken det framgår att flygbolaget tog över produkterna före den dagen.

5.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/30

(1)

Kommissionens beslut 2001/881/EG av den 7 december 2001 om upprättande av en förteckning över gränskontrollstationer som godkänts för veterinärkontroller av djur och animalieprodukter från tredje land och om uppdatering av de närmare bestämmelserna för kontroller som skall utföras av experter från kommissionen (4) bör uppdateras för att särskild hänsyn skall kunna tas till utvecklingen i vissa medlemsstater och till kontroller som utförs enligt detta beslut. Den förteckning över gränskontrollstationer som fastställs i beslut 2001/881/EG (”förteckningen”) omfattar varje gränskontrollstations enhetsnummer inom TRACES-systemet. TRACES är ett datasystem som infördes genom kommissionens beslut 2004/292/EG (5) och det ersätter det tidigare Animo-systemet som bygger på den struktur som infördes genom kommissionens beslut 91/398/EEG (6) för spårning av djurs och vissa produkters rörelser vid handeln inom gemenskapen och vid viss import.

(2)

På grund av en godkänd kontroll enligt beslut 2001/881/EG bör gränskontrollstationer på följande orter läggas till förteckningen: Daugavpils, Riga, Rezekne och Ventspils i Lettland, Castellón i Spanien och Gyékényes, Kelebia och Eperjeske i Ungern.

(3)

På begäran av Förenade kungariket skall hamnen North Shields och på begäran av Frankrike Divonne och hamnen La Rochelle Rochefort strykas från förteckningen.

(4)

Förteckningen bör dessutom uppdateras med hänsyn till de senaste ändringarna av kategorier av djur eller produkter som kan granskas på stationerna och organisationen av inspektionscentrer på stationerna för en rad gränskontrollstationer som redan godkänts genom beslut 2001/881/EG.

(5)

Förteckningen har ändrats flera gånger. För att förtydliga gemenskapsrätten är det lämpligt att ersätta förteckningen med den förteckning som ingår i detta beslut. Beslut 2001/881/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

I förteckningen över enheter i kommissionens beslut 2002/459/EG av den 4 juni 2002 om fastställande av förteckningen över enheterna i det datoriserade nätet Animo och om upphävande av beslut 2000/287/EG (7) ingår TRACES-koder för varje gränskontrollstation i gemenskapen. För att EG-lagstiftningen skall vara enhetlig bör förteckningen uppdateras för att ta hänsyn till relevanta ändringar och för att behålla en förteckning som är identisk med den i kommissionens beslut 2001/881/EG. Beslut 2002/459/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.