28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 (2) fastställs högsta halt för vissa främmande ämnen i livsmedel.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 466/2001 skall kommissionen se över bestämmelserna om ochratoxin A (OTA) i torkade vindruvor i syfte att införa en högsta halt för OTA i råkaffe, rostat kaffe och kaffeprodukter, vin, öl, druvsaft, kakao och kakaoprodukter samt kryddor mot bakgrund av de undersökningar som utförts och de förebyggande åtgärder som vidtagits i syfte att minska förekomsten av OTA i dessa produkter.

(3)

I sitt yttrande av den 17 september 1998 drog Vetenskapliga kommittén för livsmedel slutsatsen att OTA är ett mykotoxin som har cancerframkallande, njurtoxiska, teratogena, immunotoxiska och möjligen neurotoxiska egenskaper. Kommittén nämnde även att ytterligare studier pågår för att kartlägga mekanismerna bakom carcinogeniteten hos OTA. Man räknar med att det europeiska forskningsprojektet om mekanismerna bakom carcinogeniteten hos OTA är klart i slutet av 2004. Så snart omfattande forskningsresultat är tillgängliga, kommer kommissionen att be Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet att uppdatera det vetenskapliga yttrandet från Vetenskapliga kommittén för livsmedel med hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen.

(4)

En utredning har gjorts om EU-befolkningens intag av OTA via kosten inom ramen för rådets direktiv 1993/5/EEG av den 25 februari 1993 om hjälp till kommissionen och samarbete från medlemsstaternas sida vid den vetenskapliga granskningen av livsmedelsfrågor (3) (SCOOP). Exponering för OTA orsakas främst av spannmål eller spannmålsprodukter. Det fastställdes att vin, kaffe och öl i betydande grad bidrar till människors exponering för OTA. Torkade vindruvor och druvsaft bidrog i betydande grad till exponering för OTA bland konsumentgrupper som kan vara särskilt känsliga, t.ex. barn.

(5)

En högsta halt för OTA har fastställts för spannmål och spannmålsprodukter samt torkade vindruvor i förordning (EG) 466/2001. Halten av OTA i öl kontrolleras indirekt då OTA i öl är en följd av förekomsten av OTA i malt, för vilket en högsta halt har fastställts. Det är således inte omedelbart nödvändigt att fastställa en högsta halt för OTA i öl för att skydda folkhälsan, men det bör beaktas i den planerade undersökningen.

(6)

Med tanke på att vin och rostat kaffe och snabbkaffe i betydande grad bidrar till människors exponering för OTA och att druvsaft i betydande grad bidrar till barns exponering för OTA är det lämpligt att redan i detta skede fastställa högsta värden för dessa livsmedel för att skydda folkhälsan genom att hindra att livsmedel med en oacceptabelt hög kontamineringshalt distribueras.

(7)

Man har även kunnat konstatera att OTA förekommit i torkad frukt med undantag av torkade vindruvor, kakao och kakaoprodukter, kryddor och lakrits. Man kommer att överväga om det är lämpligt att fastställa en högsta halt för OTA i dessa livsmedel, däribland i råkaffe, och se över de nuvarande högsta halterna då man har tillgång till en bedömning från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet om forskningsresultaten om toxiciteten hos OTA.

(8)

Förordning (EG) nr 466/2001 bör därför ändras.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 4.2 b ersätts ”och 2.2.2” av ”, 2.2.2, 2.2.3, 2.2.4 och 2.2.5”.

2.

I Artikel 5 skall paragraf 2a ersättas med följande:

”2a.   Kommissionen skall, på grundval av en uppdaterad riskbedömning om ochratoxin A (OTA) utförd av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och med hänsyn till de förebyggande åtgärder som vidtagits för att minska halten av OTA, se över bestämmelserna under punkt 2.2 i avsnitt 2 i bilaga I senast den 30 juni 2006. Denna översyn skall särskilt omfatta de gällande högsta tillåtna halterna för OTA i torkade vindruvor och druvjuice samt överväganden om fastställande av högsta tillåtna halter av OTA i råkaffe, torkad frukt annan än torkade vindruvor, öl, kakao och kakaoprodukter, likörviner, kött och köttprodukter, kryddor och lakrits.

Medlemsstaterna och berörda parter skall därför årligen meddela kommissionen resultaten av de undersökningar och framsteg som gjorts avseende tillämpningen av förebyggande åtgärder i syfte att undvika föroreningar av OTA. Kommissionen skall se till att medlemsstaterna får tillgång till dessa resultat.”

3.

Bilaga I ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/6

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/8

(1)

Enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003 får skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som är förtecknade i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen täckas av ett exportbidrag.

(2)

Enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003 skall när bidragen fastställs hänsyn tas dels till den aktuella situationen och den framtida utvecklingen i fråga om priser på och tillgång till ris och brutet ris på gemenskapsmarknaden, dels till priserna på ris och brutet ris på världsmarknaden. Enligt samma artikel är det också viktigt att säkerställa jämvikt och en naturlig utveckling av priser och handel på rismarknaden och att dessutom beakta de ekonomiska aspekterna av den planerade exporten och behovet av att undvika störningar på gemenskapsmarknaden liksom de begränsninger som härrör från de avtal som slutits i överensstämmelse med artikel 300 i fördraget.

(3)

I kommissionens förordning (EEG) nr 1361/76 (2) fastställs den högsta procentandel av brutet ris som är tillåten i ris för vilket exportbidrag fastställts samt anges med vilken procentandel bidraget skall minskas om proportionen brutet ris i det exporterade riset överstiger denna högsta andel.

(4)

De anbud som inkomnit i samband med anbudsförfarandet för exportbidrag för rundkornigt, mellankornigt och långkornigt ris A har avvisats. Därför behöver för närvarande inget allmänt exportbidrag för ris fastställas.

(5)

I artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003 anges de särskilda kriterier som skall beaktas när exportbidrag för ris och brutet ris beräknas.

(6)

Situationen på världsmarknaden eller de särskilda kraven för vissa marknader kan göra det nödvändigt att differentiera bidragen för vissa produkter efter destination.

(7)

Ett särskilt bidrag bör fastställas för förpackat långkornigt ris för att tillgodose den aktuella efterfrågan på vissa marknader.

(8)

Bidraget måste fastställas minst en gång i månaden och får ändras under månadens lopp.

(9)

Tillämpningen av dessa bestämmelser och villkor på den nuvarande situationen på rismarknaden och särskilt på noteringarna eller priserna på ris och brutet ris inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att bidragen bör fastställas i enlighet med bilagan till denna förordning.

(10)

Inom ramen för förvaltningen av de volymbegränsningar som följer av gemenskapens WTO-åtaganden är det lämpligt att avbryta utfärdandet av licenser för export med exportbidrag.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/11

(1)

I förordning (EG) nr 528/1999 fastställs för varje medlemsstat och varje produktionscykel med början den 1 maj finansieringsvillkoren för åtgärder med syfte att förbättra kvaliteten på produktionen av olivolja och bordsoliver och miljöeffekterna av denna.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1807/2004 (3) fastställs för regleringsåret 2003/2004 den beräknade olivoljeproduktionen till 2 714 450 ton olivolja. Inklusive den beräknade produktionen av bordsoliver uttryckt i olivoljeekvivalenter. Produktionen beräknas till 343 356 ton för Grekland, 1 591 330 ton för Spanien, 3 335 ton för Frankrike, 741 956 ton för Italien och 34 473 ton för Portugal. Det produktionsstöd för olivolja som hållits inne under detta regleringsår skall utgöra grunden för bidraget till kvalitetsförbättrande åtgärder under den produktionscykel som inleds den 1 maj 2004.

(3)

De högsta bidragsbeloppen för de åtgärder som ger rätt till stöd från garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden bör fastställas.

(4)

De åtgärder som skall genomföras har jämförelsevis fasta minimikostnader, vilket kan göra att det totala stödbeloppet enligt artikel 3.3 i förordning nr 528/1999 kan visa sig vara otillräckligt för vissa medlemsstater. För sådana fall bör följaktligen lämpliga gränser fastställas.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för oljor och fetter.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/12

(1)

Efter antagandet av rådets förordning (EG) nr 1690/2004 av den 24 september 2004 om ändringar av förordningarna (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001 när det gäller villkoren för återexport och vidaresändning av produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen bör tillämpningsföreskrifter fastställas för dessa nya rådsbestämmelser, och kommissionens förordning (EG) nr 20/2002 (4) bör ändras i enlighet därmed.

(2)

Samtliga bestämmelser om återexport och vidaresändning av jordbruksprodukter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen bör förenklas och omgrupperas.

(3)

Vid export av vissa jordbruksprodukter krävs det exportlicens. Produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen och därför exporteras utan exportbidrag bör inte längre omfattas av licenstvång, detta för att förenkla administrationen.

(4)

Bestämmelserna för att återta den beviljade förmånen bör fastställas närmare, liksom påföljderna för registreringen om aktörerna inte uppfyller sina förpliktelser inom ramen för de särskilda försörjningsordningarna.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från samtliga berörda förvaltningskommittéer.

1.

Artikel 9.3 och 9.4 skall ersättas med följande:

”3.   En aktör som har för avsikt att vidaresända eller återexportera obearbetade eller förpackade produkter enligt villkoren i artikel 16 skall vid ansökan om registrering enligt punkt 2 första stycket deklarera sin avsikt att bedriva sådan verksamhet och ange var eventuella förpackningsanläggningar är belägna.

4.   En bearbetare som har för avsikt att exportera eller vidaresända bearbetade produkter enligt villkoren i artikel 16 eller 17 skall vid ansökan om registrering enligt punkt 2 första stycket deklarera sin avsikt att bedriva sådan verksamhet och ange var bearbetningsanläggningarna är belägna.”

2.

Kapitel VI skall ersättas med följande:

”KAPITEL VI

ÅTEREXPORT OCH VIDAREFÖRSÄNDELSE

Artikel 16

Återexport och vidareförsändelse

1.   Återexport och vidareförsändelse av obearbetade produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen, eller förpackade eller bearbetade produkter som innehåller produkter som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen, får ske på följande villkor:

2.   Vid återexport av nedanstående produkter krävs ingen exportlicens:

3.   Om den reguljära försörjningen till regionerna i gemenskapens yttersta randområden äventyras på grund av omfattande återexport av sådana produkter som avses i den här artikeln får de behöriga myndigheterna införa en kvantitativ begränsning för att garantera att de primära behoven i de berörda sektorerna tillfredsställs. Denna kvantitativa begränsning skall genomföras på ett icke-diskriminerande sätt.

Artikel 17

Traditionell återexport och återexport inom ramen för regional handel, samt traditionell vidareförsändelse av bearbetade produkter

1.   Ett bearbetningsföretag som i enlighet med artikel 9.4 har förklarat sin avsikt att inom ramen för regional handel exportera eller inom ramen för traditionella handelsflöden avsända bearbetade produkter som innehåller råmaterial som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen, får göra det inom de kvantitetsbegränsningar som fastställs i bilagorna I, III och IV. De behöriga myndigheterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att dessa transaktioner inte överskrider de årligen fastställda kvantiteterna.

Vid export inom ramen för den regionala handeln skall exportören till de behöriga myndigheterna lägga fram de dokument som föreskrivs i artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (5) inom de tidsfrister som anges i artikel 49 i ovan nämnda förordning. Om dessa dokument inte visas upp inom de tidsfrister som föreskrivs skall de behöriga myndigheterna återta de belopp som har beviljats genom den särskilda försörjningsordningen.

Sådana produkter som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen och som levereras inom Azorerna, Madeira och Kanarieöarna som proviant till fartyg och luftfartyg skall anses ha konsumerats lokalt.

2.   De behöriga myndigheterna skall endast tillåta export eller försändelse av andra kvantiteter bearbetade produkter än de som avses i punkt 1 om de har fått intygat att de berörda produkterna inte innehåller råvaror som har importerats eller förts in enligt den särskilda försörjningsordningen.

De behöriga myndigheterna skall på lämpligt sätt kontrollera att de intyg som avses i första stycket är korrekta och i förekommande fall kräva att den förmån som har beviljats genom den särskilda försörjningsordningen betalas tillbaka.

3.   Sådana bearbetningsprocesser som inom ramen för de kvantiteter som fastställs i bilagorna I, III och V kan bli föremål för traditionell export, regional handel eller traditionell försändelse skall på motsvarande sätt uppfylla de bearbetningsvillkor som föreskrivs i bestämmelserna om aktiv förädling och bearbetning under tullkontroll i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (6) och i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (7), med undantag för all sedvanlig hantering.

4.   Vid återexport av de produkter som avses i den här artikeln krävs ingen exportlicens.

5.   För de exporterade produkter som avses i den här artikeln skall fält 44 i exportdeklarationen innehålla en av följande angivelser:

Artikel 18

Socker

Under den period som avses i artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1260/2001 (8) skall C-socker enligt artikel 13 i den förordningen som exporteras enligt berörda bestämmelser i kommissionens förordning (EEG) nr 2760/81 (9) och som förts in för konsumtion på Madeira eller Kanarieöarna i form av vitsocker med KN-nummer 1701 och på Azorerna i form av råsocker med KN-nummer 1701 12 10 enligt villkoren i den här förordningen omfattas av systemet med befrielse från importtull inom den gräns som föreskrivs i de prognostiserade försörjningsbalanser som avses i artikel 3.”

3.

Artikel 22 d och e skall ersättas med följande:

Artikel 22 f och g skall utgå.

4.

Artikel 26.1 skall ersättas med följande:

”1.   Utom i fall av force majeure eller exceptionella väderförhållanden och utan att det påverkar eventuella påföljder enligt nationell lagstiftning skall de behöriga myndigheterna, om en aktör underlåter att uppfylla sina åtaganden enligt artikel 9,

Den förmån som avses i a skall vara lika med beloppet för tullbefrielsen eller stödbeloppet som fastställts enligt artikel 16.1 c och d.”

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/16

(1)

Den 29 april 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av att fyra gemenskapstillverkare (nedan även kallade ”de klagande”) som svarade för en betydande del – det rörde sig i detta fall om mer än 60 % – av gemenskapens produktion av gaffelvagnar och väsentliga delar (dvs. chassin och hydraulik) till sådana i mars 2004 hade ingivit ett klagomål. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning av produkterna i fråga och för därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande gemenskapstillverkarna och de andra gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare i Kina och importörer och användare i gemenskapen som den visste var berörda samt företrädare för Kina om inledandet av förfarandet. Med tanke på det stora antalet kända exporterande tillverkare i Kina angavs det i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarandet att ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen kunde komma att tillämpas i samband med fastställandet av dumpning. Endast fyra exporterande tillverkare i Kina samarbetade emellertid med kommissionen under antidumpningsundersökningen och det beslutades därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(4)

Ett antal exporterande tillverkare i Kina och tillverkare, importörer och användare i gemenskapen samt en sammanslutning för importörer lämnade synpunkter skriftligen. Alla parter som inom den ovan nämnda tidsfristen hade begärt att bli hörda och visat att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Kommissionen inhämtade dessutom uppgifter med hjälp av till alla kända parter riktade frågeformulär och med hjälp av till de parter som begärt behandling som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden eller individuell behandling riktade ansökningsformulär. Mottagna uppgifter kontrollerades i möjlig utsträckning och i den utsträckning som ansågs vara nödvändig för ett preliminärt fastställande av dumpning och därav vållad skada och av gemenskapens intresse. Kommissionen mottog ett fullständigt svar på frågeformuläret eller ett ifyllt ansökningsformulär – eller bådadera – från följande företag:

(6)

Kontrollbesök genomfördes hos alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina och hos alla tillverkare i gemenskapen.

(7)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde beträffande de exporterande tillverkare i Kina som inte beviljats behandling som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallad ”marknadsekonomisk behandling”), företogs en kontroll även hos den nedan angivna tillverkaren i Kanada (som kommissionen tagit fasta på som jämförelseland):

(8)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2003–31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av hur sådana faktorer som är relevanta för bedömningen av skada utvecklades omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(9)

Gaffelvagnar används för hantering av gods som vanligtvis är placerat på lastpallar. De är inte självgående, utan skjuts eller dras manuellt. Gaffelvagnar består av fyra huvudkomponenter: chassit (av stål), hydrauliken, handtaget och hjulen. De väsentliga delarna utgörs av chassit, som lastpallen placeras på, och hydrauliken, som möjliggör styrd lyftning av lasten.

(10)

De produkter som berörs av antidumpningsförfarandet utgörs av icke självgående gaffelvagnar (som används för hantering av gods som vanligtvis är placerat på lastpallar) med ursprung i Kina och väsentliga delar (dvs. chassin och hydraulik) med ursprung i Kina till sådana vagnar (vilka vagnar och delar nedan även kallas ”den berörda produkten”). Den berörda produkten klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer ex 8427 90 00 och ex 8431 20 00. Den förekommer i olika utföranden, vilka huvudsakligen skiljer sig åt i fråga om lyftkapacitet, längd på gaffeln, typ av stål i chassit, typ av hydraulik och typ av hjul samt i fråga om bromssystem (ett sådant finns emellertid inte på alla typer av gaffelvagnar). Alla typer har dock samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden. Alla befintliga typer anses därför utgöra en och samma produkt för undersökningens syften.

(11)

Vissa berörda parter inkom under undersökningens gång med synpunkter rörande definitionen av den berörda produkten. De hävdade att chassina och hydrauliken inte borde omfattas av definitionen av den berörda produkten, på grund av att a) marknaderna för chassin och hydraulik skiljer sig från marknaden för gaffelvagnar, b) gaffelvagnarna respektive chassina och hydrauliken inte tillverkas av ett och samma företag och särskilt att exporterande tillverkare i Kina inte exporterar chassin och hydraulik till gemenskapen och c) såväl chassina som hydrauliken används även för andra produkter än gaffelvagnar.

(12)

Vad beträffar det första argumentet (att marknaderna för chassin och hydraulik skiljer sig från marknaden för gaffelvagnar) bör det noteras att kommissionen inte har förelagts någon bevisning för att det finns separata marknader för chassin och hydraulik för användare. Tvärtom framgår det av samtliga parters uppgifter att gaffelvagnstillverkarna också tillverkar de väsentliga delarna och i vissa fall levererar sådana som reservdelar till gaffelvagnar de tillverkat. Det är mycket svårt eller rent av omöjligt att sätta in en tillverkares chassi eller hydraulik i en annan tillverkares gaffelvagn. Det är som regel tillverkarna som levererar väsentliga delar till de kunder som köpt deras produkter.

(13)

Vad beträffar det andra argumentet bör det noteras att det av de kontrollerade uppgifterna från de exporterande tillverkarna framgår att alla exporterande tillverkare som omfattas av undersökningen själva tillverkar chassina och att de flesta av dem även tillverkar hydrauliken. Även om det finns oberoende tillverkare av sådana delar, sker deras produktion särskilt för gaffelvagnstillverkarna, och detta är anledningen till att sådana delar sällan säljs på den öppna marknaden. Undersökningen har dessutom visat att vissa av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna har exporterat sådana delar till gemenskapen. Den tillgängliga bevisningen ger alltså vid handen att även det andra argumentet bör avvisas.

(14)

Vad beträffar det tredje argumentet bör det noteras att de produkter som de berörda parterna anfört som exempel klart skiljer sig från gaffelvagnar, inte bara i fråga om produkternas fysiska egenskaper utan även i fråga om deras användningsområden. Produkterna må visserligen vara försedda med hydrauliska system och med stålchassin, men de delarna har en annan lyftkapacitet, storlek eller form än de som används i gaffelvagnar och omfattas därför inte av den ovan angivna definitionen av den berörda produkten. På grundval de tillgängliga uppgifterna och mot bakgrund av det som angivits ovan förefaller det därför mycket osannolikt att gaffelvagnars hydraulik eller chassin utan vidare skulle kunna sättas in i andra produkter.

(15)

De berörda parternas synpunkter har följaktligen analyserats, men de har inte föranlett någon ändring av de preliminära slutsatserna i punkt 10 om den berörda produkten.

(16)

Det har inte fastställts några skillnader mellan den berörda produkten och de gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i jämförelselandet Kanada. De gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kanada har samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden som de som exporteras till gemenskapen.

(17)

Det har inte heller fastställts några skillnader mellan den berörda produkten och de gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana som tillverkas av de klagande och säljs på gemenskapsmarknaden. De har samma fysiska egenskaper och användningsområden.

(18)

De gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana som säljs på den inhemska marknaden i Kanada och de gaffelvagnar och väsentliga delar till sådana som tillverkas och säljs i gemenskapen anses följaktligen vara likadana – i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen – som den berörda produkten.

(19)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import med ursprung i Kina skall enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. om det visats att marknadsekonomiska förhållanden råder i fråga om tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten. Nedan ges, enbart av tydlighetsskäl, en sammanfattning av kriterierna:

(20)

Fyra kinesiska tillverkare begärde marknadsekonomisk behandling enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och besvarade inom den angivna tidsfristen ansökningsformuläret för marknadsekonomisk behandling för exporterande tillverkare.

(21)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga och kontrollerade på plats hos de berörda företagen alla uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk behandling.

(22)

För alla fyra företagen konstaterades att de på det hela taget fattade sina beslut om priser och kostnader utan något större statligt inflytande, i den mening som avses i artikel 2.7 c i grundförordningen, och att kostnaderna och priserna återspeglade marknadsvärden. Företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation var inte föremål för några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, företagen omfattades av lagar om konkurser och ägandeförhållanden som garanterade rättssäkerhet och stabila villkor för dem och deras valutaomräkningar skedde till marknadskurser. Inget av de fyra företagen uppfyllde emellertid det andra kriteriet, att deras räkenskaper skall vara föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder (international accounting standards, IAS). Företagen befanns överträda en eller flera av de följande standarderna: IAS 1, IAS 2, IAS 8, IAS 16, IAS 21, IAS 32 och IAS 36. Därför drogs slutsatsen att inget av de fyra nedan angivna företagen uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen:

(23)

De berörda exporterande tillverkarna och gemenskapsindustrin gavs tillfälle att lämna synpunkter på avgörandet enligt ovan.

(24)

De fyra exporterande tillverkarna hävdade att avgörandet var felaktigt och att de borde beviljas marknadsekonomisk behandling.

(25)

En av de exporterande tillverkarna hävdade att det övergripande syftet med artikel 2.7 i grundförordningen är att fastställa huruvida företagen svarar på marknadssignaler utan statligt inflytande. De fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen och särskilt det andra kriteriet (om redovisningsstandarder) borde därför enligt företagets uppfattning alltid tolkas mot bakgrund av detta övergripande syfte. Eftersom det inte hade fastställts något statligt inflytande, ansåg företaget att det borde beviljas marknadsekonomisk behandling.

(26)

Det bör noteras att de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen är oberoende av varandra och att vart och ett av dem måste uppfyllas för att marknadsekonomisk behandling skall kunna beviljas. Avsaknad av statligt inflytande som sådant tas varken upp som ett oberoende kriterium eller som ett kriterium som kan överskugga andra kriterier. Om avsaknad av statligt inflytande som sådant skulle vara tillräckligt för beviljande av marknadsekonomisk behandling, skulle det inte heller behövas några andra kriterier. Det uppenbarligen bristfälliga genomdrivandet i Kina av de internationella redovisningsstandarderna och de i Kina tillämpliga redovisningsreglerna kan för övrigt ses som en form av statligt inflytande över en marknadsekonomis normala funktion.

(27)

En av de exporterande tillverkarna gjorde gällande att kommissionen inte hade fattat sitt beslut rörande marknadsekonomisk behandling inom den i artikel 2.7 c i grundförordningen angivna tremånadersfristen. Tillverkaren i fråga hävdade också att kommissionen hade mottagit och prövat företagets svar på dumpningsfrågeformuläret redan innan den prövade dess ansökan om marknadsekonomisk behandling och att detta gjorde att allvarliga tvivel uppkom i fråga om kommissionens skäl för att avslå företagets ansökan.

(28)

Vad beträffar argumentet om tremånadersfristen bör det noteras att kommissionen vid inledandet av antidumpningsförfarandet tog i beaktande att tillämpa ett stickprovsförfarande, med tanke på det stora antalet berörda exporterande tillverkare. Med hänsyn till den bristande samarbetsviljan hos de flesta exporterande tillverkarna beslutades det emellertid senare att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och att enbart de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna skulle bli föremål för en undersökning, som skulle gälla såväl marknadsekonomisk behandling som dumpning. Till följd av detta fördröjdes undersökningen och det beslutades därför av praktiska skäl att det skulle företas kontrollbesök på plats rörande ansökningarna om marknadsekonomisk behandling och dumpningsfrågeformulären på en och samma gång. Det bör för övrigt noteras att icke-iakttagande av den berörda tidsfristen inte medför några uppenbara rättsliga konsekvenser och att den exportör som avses i punkten ovan inte gjorde gällande att han drabbats av några negativa verkningar på grund av det krävdes längre tid för att nå ett avgörande i fråga om marknadsekonomisk behandling. Alla mottagna ansökningar om marknadsekonomisk behandling uppvisade dessutom brister som gjorde det nödvändigt att begära omfattande förtydliganden och kompletterande uppgifter, vilket fördröjde undersökningen. För övrigt inkom tre exportörer (däribland den som åberopat det argument som behandlas i denna punkt) med ytterligare synpunkter efter det att bedömningen i fråga om marknadsekonomisk behandling hade avslutats. Med hänsyn till det som anges ovan drogs den slutsatsen att ett giltigt avgörande i fråga om marknadsekonomisk behandling kunde träffas eller antas även efter tremånadersfristens utgång i detta ärende.

(29)

Vad beträffar argumentet rörande prövningen av svaret på frågeformuläret bör det noteras att det inte anges i grundförordningen att dumpningsundersökningen skall inledas först efter det att det har nåtts ett avgörande i fråga om marknadsekonomisk behandling. I enlighet med artiklarna 5.10 och 6.2 i grundförordningen måste alla relevanta uppgifter, däribland svaren på dumpningsfrågeformuläret, inges inom 40 dagar efter inledandet av antidumpningsförfarandet, eller inom 37 dagar efter urvalet av ett stickprov i de fall då ett stickprovsförfarande tillämpas. Detta är i samtliga fall innan ett eventuellt avgörande i fråga om marknadsekonomisk behandling har träffats. Kommissionen prövar alla ansökningar om marknadsekonomisk behandling efter sakliga hänsyn och på grundval av kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Dumpningsundersökningar löper normalt parallellt med prövningar av ansökningar om marknadsekonomisk behandling.

(30)

Tre exporterande tillverkare hävdade att de uppfyllde det andra kriteriet på grund av att deras räkenskaper granskades av en oberoende redovisningsfirma och var förenliga med allmänt erkända bokföringsprinciper i Kina. De gjorde också gällande att deras praxis att inte på daglig basis räkna om utländsk valuta till yuan renminbi (den kinesiska valutan) var förenlig med fordringarna enligt IAS 21. Tillverkarna i fråga hävdade vidare att det med anledning av att den kinesiska valutan är bunden till US-dollarn inte spelade någon roll om omräkningarna gjordes på årlig eller daglig basis. Två exporterande tillverkare gjorde gällande att IAS 21 medgav avvikelser från grundregeln om växelkurserna inte varierade kraftigt.

(31)

Det bör noteras att kommissionen enligt kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen skall pröva huruvida företagens räkenskaper granskas i överensstämmelse med de internationella redovisningsstandarderna. Huruvida de kinesiska standarderna iakttagits eller ej är inte avgörande i samband med en enskild bedömning rörande marknadsekonomisk behandling. Vad beträffar två av de fyra undersökta företagen bör det dock noteras att deras räkenskaper enligt revisorsanmärkningar i årsrapporterna upprättades på ett sätt som stod i strid med de kinesiska redovisningsstandarderna.

(32)

Vad beträffar hänvisningen till US-dollarn är två aspekter relevanta. För det första företogs de flesta av de undersökta företagens transaktioner visserligen i US-dollar, men de företag som inte iakttog fordringarna enligt IAS 21 hade transaktioner även i andra utländska valutor, och i de fallen kunde växelkursvariationerna vara betydande. Det bör dessutom noteras att de berörda företagen hade en omfattande exportförsäljning till andra marknader än gemenskapen och att sådana transaktioner inte har prövats, eftersom undersökningen enbart avser gemenskapsmarknaden. För det andra spelar det ingen roll huruvida det i efterhand konstateras att växelkursvariationerna under en viss period endast varit av ringa omfattning. Det är inte möjligt att i början av perioden i fråga (det kan röra sig om ett år eller rent av mer), när de berörda företagen fastställer vilka valutaväxelkurser de skall använda för att bokföra exportförsäljning i sina räkenskaper, veta att så kommer att bli fallet. Eftersom det kan förekomma oförutsedda växelkursvariationer och eftersom sådana kan ha betydande konsekvenser för företagens prissättning och intäkter, kan en i förväg fastställd växelkurs inte vara förenlig med praxis hos företag som är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden.

(33)

Vad beträffar fordringarna enligt IAS 21 bör det noteras att bl.a. följande anges i den standarden: ”En transaktion i utländsk valuta skall, när den tas in i redovisningen, omräknas till rapportvalutan enligt transaktionsdagens kurs.” I en förklarande text till det avsnittet i standarden anges följande: ”Transaktionstillfällets valutakurs kallas vanligen avistakurs. Av praktiska skäl används ofta en kurs som approximerar den faktiska kursen vid transaktionstillfället. Exempelvis kan en genomsnittskurs för en vecka eller månad användas för alla transaktioner i varje utländsk valuta under perioden. Om valutakurserna varierar kraftigt, är dock användningen av den genomsnittliga kursen för en period otillförlitlig.” Av IAS 21 framgår alltså att dagskurser i princip skall användas. Genomsnittskurser för en vecka eller månad tillåts enbart som approximationskurser till den faktiska kursen vid transaktionstillfället om valutakurserna inte varierar kraftigt. I det föreliggande fallet uppdaterade företagen emellertid sin bokföringskurs endast en gång om året, eller ännu mer sällan. Sådan praxis kan inte anses vara förenlig med IAS 21. Dessutom krävs även enligt de kinesiska redovisningsstandarderna användning av dags- eller månadskurser i sådana fall. Därför tyder den omständigheten att revisorerna inte anlade några synpunkter på den ovan nämnda praxisen rörande transaktioner i utländsk valuta på att revisionen inte utfördes i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna. Detta gör att tvivel uppkommer i fråga om redovisningsuppgifternas tillförlitlighet.

(34)

Kommissionen drar med anledning av det som sägs ovan den slutsatsen att de synpunkter som tillverkarna lagt fram i syfte att beviljas marknadsekonomisk behandling inte är tillräckligt väl underbyggda.

(35)

Om artikel 2.7 a i grundförordningen är tillämplig och en antidumpningstull avses införas, skall denna enligt artikel 9.5 i grundförordningen införas i form av en landsomfattande tull, utom i de fall då enskilda exportörer i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen kan visa (bl.a.) att exportpriserna, exportkvantiteterna och försäljningsvillkoren bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att antidumpningsåtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

(36)

De fyra exporterande tillverkarna hade med tanke på att deras ansökningar om marknadsekonomisk behandling kanske inte skulle beviljas även ingivit ansökningar om individuell behandling. På grundval av de tillgängliga uppgifterna konstaterades att alla fyra företagen uppfyllde villkoren i artikel 9.5 i grundförordningen för individuell behandling.

(37)

Därför drogs den slutsatsen att de fyra nedan angivna exporterande tillverkarna i Kina skulle beviljas individuell behandling:

(38)

För länder som inte är marknadsekonomier och, i fråga om länder i ett övergångsskede, för företag som inte har kunnat beviljas marknadsekonomisk behandling fastställs i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen normalvärdet som regel på grundval av priset i ett jämförelseland eller på grundval av ett konstruerat normalvärde i ett jämförelseland.

(39)

Kommissionen angav i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarandet att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärde för Kina välja Kanada som ett lämpligt jämförelseland, och den uppmanade däri berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(40)

Undersökningen visade att Kanada har en konkurrenspräglad marknad för gaffelvagnar på vilken ungefär 50 % av behovet tillgodoses genom inhemsk tillverkning och resten genom import från tredje land. Produktionsvolymen i Kanada utgör mer än 5 % av volymen av den kinesiska exporten av den berörda produkten till gemenskapen. Den kanadensiska marknaden ansågs därför vara tillräckligt representativ för fastställande av normalvärde för Kina.

(41)

Två exporterande tillverkare och en sammanslutning för importörer/handlare gjorde invändningar mot valet av Kanada som jämförelseland. Deras argument mot valet av Kanada var att a) de kanadensiska produkterna är olika de kinesiska, eftersom de tillverkas av mer robusta komponenter som svarar mot de amerikanska standarderna i stället för mot gemenskapsstandarderna, b) den kanadensiska och den kinesiska marknaden inte är jämförbara, eftersom deras utvecklingsnivå och storlek skiljer sig åt och c) den samarbetsvilliga kanadensiska tillverkaren är en gemenskapstillverkare närstående. De exporterande tillverkarna föreslog Malaysia eller Indien som lämpliga jämförelseländer.

(42)

Med anledning av dessa synpunkter skickade kommissionen det relevanta frågeformuläret till sju indiska och en malaysisk tillverkare av gaffelvagnar. Ingen av dessa tillverkare samarbetade emellertid med kommissionen i samband med undersökningen och inga uppgifter från Malaysia och Indien rörande normalvärde gjordes tillgängliga för kommissionen. Kommissionen kunde därför inte ta i beaktande att använda något av de två föreslagna länderna som alternativt jämförelseland.

(43)

Vad beträffar parternas synpunkter rörande skillnader i fråga om kvalitet och standarder gjordes det i huvudsak gällande att de kanadensiska gaffelvagnarnas vikt och gaffelbredd genomsnittligt är högre respektive större än de kinesiska vagnarnas. Kommissionen kunde sammantaget dock inte fastställa någon väsentlig skillnad mellan de kanadensiska och de kinesiska produkterna, vare sig i fråga om vikt eller gaffelbredd. För såväl de kanadensiska som de kinesiska produkterna gäller att det finns olika vikt- och gaffelbreddkategorier, och en stor del av produkterna är jämförbara. För produkter som inte är direkt jämförbara, kan lämpliga justeringar göras (jfr. punkt 51). En annan viktig faktor är gaffelvagnens lyftkapacitet. Sammantaget kunde inga större skillnader mellan de kanadensiska och de kinesiska produkterna fastställas i detta avseende. Med anledning av det som sägs ovan drogs den slutsatsen att det inte finns några betydande kvalitetsskillnader mellan de kanadensiska och de kinesiska produkterna.

(44)

Vad beträffar parternas synpunkter rörande skillnaderna i utvecklingsnivå och storlek mellan den kanadensiska och den kinesiska marknaden bör det noteras att en avgörande faktor är huruvida marknaden i jämförelselandet är tillräckligt stor för att den skall vara representativ i jämförelse med volymen av den kinesiska exporten av den berörda produkten till gemenskapen. Såsom angivits i punkt 40 är den kanadensiska marknaden tillräckligt stor för att vara representativ i detta avseende. Den omständigheten att den kinesiska marknaden sammantaget är större än den kanadensiska är irrelevant för bedömningen av Kanadas lämplighet som jämförelseland i det här fallet. Beträffande den omständigheten att Kina i motsats till Kanada anses vara ett utvecklingsland bör det noteras att det, såsom angivits i punkt 43, inte finns några betydande kvalitetsskillnader mellan de kanadensiska och de kinesiska produkterna. På grundval av kontrollbesök hos kinesiska tillverkare och hos den kanadensiska tillverkaren drogs den slutsatsen att det inte fanns några väsentliga skillnader mellan kinesiska och kanadensiska tillverkares produktionsanläggningar och produktionsmetoder. Kinas ställning som utvecklingsland är av dessa skäl inte relevant i detta sammanhang och medför inte att det är oskäligt att välja Kanada som jämförelseland i det här fallet.

(45)

Parternas synpunkter på förhållandet mellan den samarbetsvilliga kanadensiska tillverkaren och en gemenskapstillverkare gick ut på att detta förhållande gjorde att allvarliga tvivel uppkom i fråga om objektiviteten och riktigheten hos de uppgifter som tillhandahölls, men under undersökningen framkom ingenting som tydde på att uppgifterna inte var objektiva och riktiga. Kommissionen prövade särskilt i samband med sin kontroll på plats av företagets uppgifter huruvida förhållandet hade några snedvridande verkningar för den kanadensiska tillverkarens priser, produktionskostnader och lönsamhet. Det påträffades inga tecken på sådana snedvridande verkningar. Kommissionen fastställde därför att de uppgifter som tillhandahållits var riktiga och tillförlitliga och kunde användas för undersökningens syften.

(46)

Mot bakgrund av det som sägs ovan dras preliminärt den slutsatsen att Kanada utgör ett lämpligt jämförelseland i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(47)

Normalvärdet för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina fastställdes i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen – och med anledning av att försäljningen i jämförelselandet hade konstaterats ha ägt rum vid normal handel – på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i jämförelselandet rörande de priser som betalats eller skulle betalas för jämförbara produkttyper på den inhemska marknaden i Kanada.

(48)

Normalvärdet fastställdes i enlighet med detta för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av den samarbetsvilliga kanadensiska tillverkarens priser vid försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden.

(49)

Två av de exporterande tillverkarnas exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. I enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen fastställdes exportpriset därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas. En del av de två andra exporterande tillverkarnas exportförsäljning till gemenskapen skedde till importörer med vilka de exporterande tillverkarna i fråga hade ingått ett kompensationsarrangemang som gjorde att priserna föreföll otillförlitliga. För dessa fall konstruerades, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, ett exportpris på grundval av priserna vid vidareförsäljningen till oberoende kunder i gemenskapen. Justeringar gjordes för alla kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen (däribland försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader) samt för vinst. Den vinstmarginal som användes utgjordes av den genomsnittliga vinstmarginalen för de samarbetsvilliga oberoende importörerna av den berörda produkten.

(50)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån ”fritt fabrik” och i samma handelsled. I syfte att sörja för en rättvis jämförelse togs det, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som konstaterats påverka priserna och prisjämförbarheten. På denna grundval gjordes det vid behov justeringar för olikheter i transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings-, förpacknings- och kreditkostnader och rabatter.

(51)

Vad beträffar jämförelselandet Kanada fastställdes det under undersökningen att alla kanadensiska gaffelvagnar var försedda med handbroms. Detta var inte fallet för de flesta kinesiska produkterna. Av denna anledning företogs, i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen, en lämplig justering av de kanadensiska priserna i syfte att undanröja verkningarna av denna olikhet. För övrigt var gaffeln på vissa kanadensiska produkter av lägre höjd än den på de kinesiska produkterna. Därför företogs en lämplig justering av priserna på de berörda kanadensiska produkterna i syfte att undanröja verkningarna även av denna olikhet.

(52)

För de fyra exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det för jämförelselandet fastställda vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av produkt som exporterats till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för den av de exporterande tillverkarna till gemenskapen exporterade motsvarande typen av produkt.

(53)

I syfte att kunna fastställa en landsomfattande dumpningsmarginal för alla övriga exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet med undersökningen hade varit. Den sammanlagda importen (enligt Eurostats uppgifter) av den berörda produkten med ursprung i Kina jämfördes med de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas sammanlagda export (enligt deras egna uppgifter). Eftersom de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas sammanlagda export under undersökningsperioden var betydligt lägre än den sammanlagda importen, drogs preliminärt den slutsatsen att bristen på samarbetsvilja var betydande (ca 47 % av den sammanlagda importen av den berörda produkten till gemenskapen utgjordes av produkter som inte hade exporterats av de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). I syfte att förhindra att exporterande tillverkare drar nytta av sin bristande samarbetsvilja och med anledning av att det inte fanns något som tydde på att dumpningsmarginalerna för de icke samarbetsvilliga tillverkarna var lägre, fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen som ett genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas mest exporterade produkttyper. Denna genomsnittliga dumpningsmarginal visade sig vara högre än den högsta individuella dumpningsmarginal som fastställts för en samarbetsvillig exporterande tillverkare.

(54)

De preliminära dumpningsmarginalerna utryckta i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull är följande:

(55)

Vid undersökningen fastställdes på grundval av uppgifter som samarbetsvilliga företag lämnat att gaffelvagnar under undersökningsperioden framställdes av

Det kan tänkas finnas ytterligare några tillverkare, men det rör sig i så fall om mycket små tillverkare med obetydliga produktionsvolymer.

(56)

Därför dras preliminärt den slutsatsen att de fem ovan nämnda tillverkarnas produktion av gaffelvagnar utgjorde gemenskapens produktion i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(57)

Klagomålet ingavs av fyra tillverkare, Bolzoni-Auramo SpA, BT Products AB, Franz Kahl GmbH och Pramac Lifter SpA. Dessa tillverkare samarbetade med kommissionen i samband med undersökningen. De svarade tillsammans för mer än 60 % av den totala produktionen i gemenskapen av gaffelvagnar. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen (och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”).

(58)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat om volymen av all import av gaffelvagnar till gemenskapen, kontrollerade uppgifter från gemenskapsindustrin om dess sammanlagda försäljningsvolym och uppgifter från en gemenskapstillverkare som under 2004 upphörde med tillverkningen om dennes försäljningsvolym.

(59)

Förbrukningen av gaffelvagnar i gemenskapen uppgick till ungefär 493 000 enheter under undersökningsperioden. Förbrukningen under undersökningsperioden var ca 17 % högre än förbrukningen under första året av skadeundersökningsperioden.

(60)

Enligt Eurostats uppgifter ökade volymen av importen från Kina betydligt under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt med 138 %. Importökningen var särskilt kraftig från 2002 till 2003 (51 %).

(61)

Den dumpade importens marknadsandel ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden (med mer än 100 %). Undersökningen visade att denna ökade marknadsandel togs helt och hållet från den marknadsandel som gemenskapsindustrin haft tidigare.

(62)

Enligt Eurostats uppgifter sjönk det genomsnittliga priset per enhet för den dumpade importen från Kina med 34 % från 2000 till undersökningsperioden. Priserna låg under 2001 kvar på samma nivå som under år 2000, sjönk därpå med 12 % under 2002 och med ytterligare 25 % från 2002 till 2003.

(63)

I syfte att undersöka förekomsten av prisunderskridande analyserade kommissionen prisuppgifter för undersökningsperioden. Det vägda genomsnittliga nettoförsäljningspriset fritt fabrik (efter justering för rabatter och avdrag) för gemenskapsindustrins produkter vid försäljning till oberoende kunder jämfördes med det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarnas produkter vid försäljning av jämförbara produkttyper i samma handelsled (dvs. vid försäljning till distributörer). Importpriserna var cif-priser och en lämplig justering gjordes därför för att ta hänsyn till sådana tullar som betalats vid importen. För de två fall där importörer konstaterades ha ingått ett kompensationsarrangemang med kinesiska exporterande tillverkare användes de berörda importörernas priser vid vidareförsäljning till oberoende kunder.

(64)

På grundval av detta fastställdes det preliminärt att det förekom prisunderskridande i samband med import från Kina. För alla de fyra exporterande tillverkarna befanns prisunderskridandet, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris, uppgå till mer än 55 %.

(65)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens verkningar för gemenskapsindustrin en bedömning (gällande perioden från och med början av år 2000 till och med slutet av undersökningsperioden) av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd.

(66)

Gemenskapsindustrins produktion minskade med 33 % under skadeundersökningsperioden. Produktionskapaciteten var i stort sett oförändrad under samma period, så kapacitetsutnyttjandet minskade i takt med produktionen.

(67)

Till följd av sjunkande försäljning konstaterades sammantaget en liten ökning av lagren. Av undersökningen framgick dock att lagerutvecklingen inte bör ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Tillverkarna i gemenskapen tillverkar nämligen i allmänhet på beställning och lagren utgörs därför normalt av varor som väntar på att levereras till kunder.

(68)

Trots att förbrukningen i gemenskapen ökade under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym betydligt. Till följd av detta föll gemenskapsindustrins marknadsandel kraftigt. Detta bör jämföras med utvecklingen för importen från Kina, vars marknadsandel ökade betydligt under skadeundersökningsperioden.

(69)

Gemenskapsindustrin förlorade 34 % av sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden.

(70)

Priserna per enhet för gemenskapsindustrins produktion för försäljning till oberoende kunder i gemenskapen minskade under skadeundersökningsperioden. Minskningen var särskilt påtaglig från 2001 till 2003 (6 %).

(71)

Priserna på marknaden för gaffelvagnar har traditionellt bestämts av produktkvaliteten, servicen efter försäljningen och tillverkargarantierna. Situationen förändrades emellertid radikalt under skadeundersökningsperioden, och under undersökningsperioden blev priset den avgörande försäljningsfaktorn. Försäljningspriserna per enhet minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden, men produktionskostnaderna per enhet ökade på grund av att priset på det viktigaste råmaterialet (stål, som svarar för en betydande del av produktionskostnaderna) ökade, särskilt under undersökningsperioden.

(72)

Eftersom gemenskapsindustrin på grund av trycket nedåt på priserna från den dumpade importen inte kunde höja sina priser i takt med ökningarna av produktionskostnaderna, minskade dess lönsamhet.

(73)

Undersökningen visade att priserna på den dumpade importen underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris med mer än 59 % under undersökningsperioden (se punkt 64). Prisunderskridandet ledde helt klart till att gemenskapsindustrin tvingades sälja med förlust vid en tidpunkt då den hade behövt höja priserna för att täcka de ökade kostnaderna.

(74)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i gemenskapen med 17 %, men gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden minskade under samma period med 24 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel gick ned 12 procentenheter under skadeundersökningsperioden, medan den dumpade importens marknadsandel gick upp 29 procentenheter (se ovan).

(75)

Gemenskapsindustrins lönsamhet minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden. År 2002 gick gemenskapsindustrin med förlust och förlusten förvärrades stegvis under 2003 och undersökningsperioden.

(76)

Under skadeundersökningsperioden gjordes stora investeringar, i synnerhet under 2001 och 2002. Det bör noteras att gemenskapstillverkarna är väletablerade företag som under lång tid tillverkat gaffelvagnar. Ersättningsinvesteringar utgjorde den största delen av investeringarna och sådana var nödvändiga för att gemenskapstillverkarna skulle kunna behålla sin konkurrenskraft.

(77)

Trots att förbrukningen i gemenskapen ökade under undersökningsperioden såg sig gemenskapsindustrin under den perioden tvungen att i stor utsträckning skjuta upp eller ställa in nya investeringar på grund av de förändrade marknadsvillkoren, särskilt nedgången i försäljningspriserna.

(78)

Avkastningen på investeringar, uttryckt som förhållandet mellan gemenskapsindustrins nettovinst och dess investeringars nettobokföringsvärde, följde utvecklingen av lönsamheten och gick under skadeundersökningsperioden ned med 1 063 %.

(79)

Gemenskapsindustrins kassaflöde gick ned med 385 % under skadeundersökningsperioden, i takt med utvecklingen av lönsamheten.

(80)

Undersökningen visade att det under skadeundersökningsperioden blev svårare för gemenskapsindustrin att skaffa fram kapital, särskilt på grund av de ökande förlusterna mot slutet av den perioden.

(81)

Antalet sysselsatta i tillverkningen av gaffelvagnar minskade under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten per sysselsatt (mätt som antalet tillverkade enheter delat med antalet sysselsatta) minskade med 11 % från 2000 till 2002 och med ytterligare 3 % från 2003 till undersökningsperioden. Produktivitetsnedgången berodde på att produktionsvolymen gick ned i snabbare takt än antalet anställda. De genomsnittliga lönekostnaderna per sysselsatt ökade under skadeundersökningsperioden inte ens i takt med inflationen, utan låg under hela perioden kvar på ungefär samma nivå.

(82)

Gemenskapstillverkarna vidtog åtgärder för att rationalisera produktionen, genom att stänga fabriker och minska antalet sysselsatta. Genom att flytta en del av arbetskraften till mer lönsamma delar av sin verksamhet lyckades de dock begränsa antalet friställningar.

(83)

Med tanke på att dumpningsmarginalen och volymen av den dumpade importen var betydande kan den dumpade importens verkningar för gemenskapsindustrin inte anses vara försumbara.

(84)

Det fanns inga tecken på att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden höll på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning eller subventionering.

(85)

Mängden dumpade importvaror från Kina till låga priser ökade betydligt på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden och alla relevanta indikatorer på skada för gemenskapsindustrin visade en negativ utveckling.

(86)

Vissa indikatorer visade en mycket negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. Detta var fallet i fråga om produktionsvolymen, försäljningsvolymen, marknadsandelen, lönsamheten, avkastningen på investeringar och kassaflödet.

(87)

Med beaktande av alla faktorer och särskilt av att gemenskapsindustrins marknadsandel föll samtidigt som förbrukningen ökade och att betydande förluster ledde till sjunkande investeringar under undersökningsperioden dras preliminärt den slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.1 och 3.5 i grundförordningen.

(88)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om det verkligen var den dumpade importen av gaffelvagnar med ursprung i Kina som var orsaken till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. I syfte att se till att sådan skada som vållats av andra faktorer än den dumpade importen inte tillskrevs den dumpade importen prövade kommissionen därför om sådana andra faktorer samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada.

(89)

Volymen av den dumpade importen från Kina ökade med 138 % under skadeundersökningsperioden. Den dumpade importen ökade i snabbare takt än förbrukningen i gemenskapen, som ökade med 17 % under samma period. Ökningen av importen och av förbrukningen sammanföll tidsmässigt med en nedgång i gemenskapsindustrins försäljningsvolym. Den dumpade importens marknadsandel ökade med mer än 100 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av den dumpade importens marknadsandel sammanföll tidsmässigt med en nedgång i gemenskapsindustrins marknadsandel. Importen från Kina föreföll att ha tagit över de marknadsandelar som gemenskapsindustrin förlorade.

(90)

Eftersom volymen av den dumpade importen från Kina ökade i så stor omfattning och priserna på dessa importvaror med mycket stor marginal underskred gemenskapsindustrins priser, är det rimligt att anta att denna utveckling låg bakom de sjunkande priserna på gemenskapsmarknaden, vilka i sin tur ledde till förluster för gemenskapsindustrin. De låga priserna på den dumpade importen ledde också till ett tryck nedåt på priserna och till att gemenskapsindustrin hindrades från att höja sina priser för att täcka kostnadsökningar. Gemenskapsindustrin kunde inte heller öka sitt kapacitetsutnyttjande, vilket den med tanke på den ökande förbrukningen under skadeundersökningsperioden rimligtvis borde ha kunnat göra under normala omständigheter.

(91)

Därför dras preliminärt den slutsatsen att trycket från den berörda importen spelade en avgörande roll i försämringen av gemenskapsindustrins situation. Försämringen tog sig särskilt uttryck i sjunkande försäljning, marknadsandel, lönsamhet och avkastning på investeringar och i större svårigheter att anskaffa kapital.

(92)

Det bör noteras att gemenskapsindustrins exportresultat försämrades under undersökningsperioden. Exportvolymen under skadeundersökningsperioden utgjorde dock endast 11 % av gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym under den perioden. Gemenskapsindustrins genomsnittliga exportpriser under skadeundersökningsperioden befanns vara lägre än dess genomsnittliga priser i gemenskapen under den perioden. Detta kan dock huvudsakligen hänföras till skillnader i produktmixen. Det bör också noteras att de kinesiska produkternas närvaro på exportmarknaderna ledde till att gemenskapsindustrin fick vidkännas minskade vinster på sin exportförsäljning. Exportförsäljningen gick i motsats till försäljningen i gemenskapen dock med viss vinst fram till undersökningsperioden och kan därför inte i någon väsentlig utsträckning ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin led.

(93)

Med tanke på att exportförsäljningen utgör en så liten del av gemenskapsindustrins verksamhet kan den inte anses utgöra en faktor som kan vålla de berörda företagen väsentlig skada.

(94)

Under skadeundersökningsperioden gjordes, såsom nämnts ovan, stora investeringar. De stora investeringarna under 2001 och 2002 började planeras redan under 1999, innan de kinesiska företagen började exportera i stor skala till gemenskapsmarknaden, och skulle under normala omständigheter (dvs. utan dumpad import) ha ansetts utgöra sunda investeringsbeslut. Dessutom utgjordes den största delen av investeringarna av ersättningsinvesteringar.

(95)

Importen från andra tredjeländer än Kina kan inte ha givit upphov till någon väsentlig skada, eftersom den var så liten. Denna import utgjorde endast 11 % av den totala importen under skadeundersökningsperioden och dess marknadsandel sjönk under den perioden, till bara 4 % under undersökningsperioden.

(96)

Undersökningen visade att utvidgningen av gemenskapen inte har någon betydelse för dessa avgöranden, som träffats på grundval av de femton ”gamla” medlemsstaterna. Det finns ingen större produktion i de nya medlemsstaterna, bara några små tillverkare i Polen, Tjeckien, Slovakien och Slovenien.

(97)

Vissa berörda parter gjorde gällande att den skada som gemenskapsindustrin eventuellt lidit var en följd av den för de kinesiska tillverkarna gynnsamma växelkursen mellan euron och US-dollarn.

(98)

Vad gaffelvagnar beträffar kom apprecieringen av euron även importen från andra länder än Kina till godo. Den importen minskade emellertid under skadeundersökningsperioden, medan importen från Kina ökade med 138 % under samma period. Även om det vid första påseendet inte kan uteslutas att eurons appreciering i förhållande till dollarn kan ha gynnat importen av den berörda produkten från Kina, tyder den omständigheten att växelkursvariationerna inte hade några konsekvenser för importen från andra länder på att apprecieringen inte kan anses utgöra en orsak till det kraftiga uppsvinget för den dumpade importen från Kina.

(99)

Vissa berörda parter gjorde gällande att gemenskapsindustrin erbjöd en del av sina största kunder produkter till priser som var betydligt lägre än priserna på de från Kina importerade produkterna. Enligt de berörda parterna skedde detta på grund av att gaffelvagnar används som ”försäljningsargument” när det gäller att få kunder att köpa större och dyrare godshanteringsutrustningar. Detta förfarande kunde enligt de berörda parterna ha vållat den skada som gemenskapsindustrin ansåg sig ha lidit.

(100)

Det bör noteras att det faktiskt ofta förekommer att gaffelvagnar används som ”försäljningsargument” när det gäller att få kunder att köpa ett större antal gaffelvagnar eller dyrare godshanteringsutrustningar. Det finns dock inget som tyder på att detta förfarande gäller ett stort antal enheter eller att gaffelvagnarna i fråga säljs till särskilt låga priser.

(101)

Vissa importörer i gemenskapen hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit hade uppkommit bl.a. till följd av att gemenskapsindustrin hade lanserat produkter av lägre kvalitet på gemenskapsmarknaden och lagt ut tillverkning av delar på entreprenad.

(102)

Undersökningen visade att vissa tillverkare i gemenskapen hade lanserat nya modeller som i förhållande till deras standardmodeller var av lägre kvalitet och såldes till lägre priser. Tillverkarna i fråga hävdade dock att detta hade skett till svar på det stora inflödet av dumpad import av sådana varor från Kina snarare än som en reaktion på en normal utveckling på marknaden.

(103)

Tillverkarna anförde samma skäl för att förklara varför de hade lagt ut tillverkning av vissa delar på entreprenad. De kände sig tvungna att maximera vinsterna och minska förlusterna så länge den kinesiska dumpningen fortsatte.

(104)

Undersökningen visade att en omfattande import av dumpade varor från Kina ledde till att gemenskapsindustrins priser föll betydligt, huvudsakligen på grund av att priserna på de kinesiska varorna kraftigt underskred gemenskapsindustrins priser och gav upphov till ett tryck nedåt på priserna. Gemenskapsindustrin försökte behålla sin marknadsandel och ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande, men detta lyckades inte. Volymen av importen från Kina och den importens marknadsandel ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Kommissionen drog preliminärt den slutsatsen att importen från Kina var huvudorsaken eller rent av den enda orsaken till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(105)

På grundval av analysen i avsnittet ovan, i samband med vilken alla eventuella verkningar av andra faktorer än den dumpade importen på gemenskapsindustrins situation tydligt särskiljdes och avgränsades från de skadliga verkningarna av den dumpade importen, dras preliminärt den slutsatsen att dessa andra faktorer inte i någon väsentlig utsträckning bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Därför dras preliminärt den slutsatsen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit – vilken skada tog sig uttryck i en negativ utveckling hos alla indikatorer på skada och särskilt i förluster, negativ avkastning på försäljning och på investeringar och svårigheter att anskaffa kapital – orsakades av den dumpade importen med ursprung i Kina.

(106)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. I detta syfte och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen övervägde kommissionen på grundval av all inlämnad bevisning vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för de parter som berörs av detta förfarande samt vilka följderna skulle bli om åtgärder inte vidtogs.

(107)

Gemenskapens industri utgjordes tidigare av ett stort antal små och stora tillverkare av gaffelvagnar. Undersökningen visade att ett flertal företag upphörde med tillverkningen före, under och omedelbart efter skadeundersökningsperioden. Flera av dessa tidigare tillverkare ägnar sig nu åt att importera och handla med den berörda produkten. De fyra företag som enligt definitionen i denna förordning utgör gemenskapsindustrin var under 2003 och undersökningsperioden tvungna att vidta drastiska omstruktureringsåtgärder såsom nedläggningar av produktionsanläggningar och friställningar av arbetskraft.

(108)

Om antidumpningsåtgärder införs, kan man vänta sig att gemenskapsindustrins försäljningsvolymer och försäljningspriser på gemenskapsmarknaden kommer att öka. Detta skulle förbättra gemenskapsindustrins lönsamhet och minska risken för ytterligare nedläggningar. Det är också möjligt att en del av de produktionsanläggningar som måst stängas kan komma att öppnas igen och erbjuda nya möjligheter till sysselsättning.

(109)

Om det inte införs antidumpningsåtgärder, är det däremot sannolikt att den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin kommer att fortsätta. Gemenskapsindustrin skulle troligen fortsätta att förlora marknadsandelar och dess förluster skulle på kort sikt fortsätta att stiga. På längre sikt skulle produktionen i gemenskapen upphöra.

(110)

Ingen av gemenskapens underleverantörer till gaffelvagnsindustrin inkom inom ramen för undersökningen med någon framställning i form av ett svar på frågeformuläret. Det står emellertid klart att flera underleverantörer kommer att påverkas allvarligt om åtgärder inte införs och att de troligen kommer att bli tvungna att lägga ned verksamheten i så fall. Anledningen till detta är att det rör sig om små företag som levererar delar till framställningen av hydrauliken eller som levererar hjul och att företagen för sin överlevnad är beroende av sin försäljning av delar till gemenskapens tillverkare av gaffelvagnar.

(111)

Ett stort antal oberoende importörer/handlare svarade på frågeformuläret inom den fastställda tidsfristen och samarbetade med kommissionen i samband med undersökningen. De uttalade sig alla mot införande av åtgärder.

(112)

De importörer/handlare som inkom med framställningar i detta ärende skiljer sig åt en hel del, såväl i fråga om storlek som i fråga om hur viktig gaffelvagnsförsäljningen är i deras samlade verksamhet. Ett litet antal importörer/handlare är rätt beroende av affärsområdet gaffelvagnar, eftersom det kan utgöra upp till 95 % av deras omsättning. Undersökningen visade dock att gaffelvagnsförsäljningen utgör mindre än 3 % av omsättningen hos de flesta importörerna/handlarna. Det är inte troligt att de företagen kommer att påverkas nämnvärt om antidumpningsåtgärder införs, eftersom affärsområdet gaffelvagnar inte utgör deras huvudaffärsområde och det är enkelt för dem att ändra sin produktportfölj. Många av dessa importörer/handlare är dessutom, eller var åtminstone tidigare, kunder hos gemenskapsindustrin och kan vid behov byta leverantör.

(113)

Importörerna gjorde också gällande att tillverkningen i gemenskapen inte är tillräckligt stor för att täcka efterfrågan och att import därför är nödvändig. De hävdade också att gemenskapens tillverkare inte kunde erbjuda samma kvalitet och inte heller samma flexibilitet i fråga om leverans av produkten. Det står helt klart att tillverkningen i gemenskapen inte kan täcka behovet i gemenskapen, men det finns en betydande outnyttjad produktionskapacitet i gemenskapen och det finns andra länder att importera från. Syftet med antidumpningsåtgärder är för övrigt inte att få bort importen från Kina, utan att se till att varorna säljs till rättvisa priser på gemenskapsmarknaden.

(114)

Därför dras preliminärt den slutsatsen att antidumpningsåtgärder inte skulle ha några betydande verkningar på oberoende importörers och handlares situation.

(115)

Till de stora användarna av gaffelvagnar hör lager, supermarkets och transport- och godshanteringsföretag. Två användare svarade på det relevanta frågeformuläret. De var neutrala i fråga om införande av åtgärder. De lämnade inte heller några uppgifter om vilka konsekvenser antidumpningsåtgärder skulle kunna få för deras verksamhet. Gaffelvagnar torde hur som helst vara av ringa betydelse i deras verksamhet.

(116)

Eftersom det inte var fler användare som samarbetade med kommissionen i samband med undersökningen, dras preliminärt den slutsatsen att antidumpningsåtgärder inte torde ha några större konsekvenser för användarna i gemenskapen.

(117)

Det bör noteras att gemenskapsindustrins förluster är en följd av dess svårigheter att konkurrera med den orättvist lågt prissatta dumpade importen.

(118)

Om åtgärder införs kommer enligt kommissionens uppfattning en rättvis konkurrens att återupprättas på marknaden. Gemenskapsindustrin torde i så fall åtminstone kunna öka sin försäljningsvolym och – kanske i begränsad utsträckning – sina försäljningspriser och därmed generera en sådan avkastningsnivå som krävs för att rättfärdiga fortsatta investeringar i produktionsanläggningarna. Att avstå från att införa åtgärder innebär att gemenskapsindustrins möjligheter att klara sig allvarligt hotas. Om gemenskapsindustrin försvinner, leder detta till att utbudet och konkurrensen minskar, vilket är till nackdel för användarna.

(119)

Mot bakgrund av det som anges ovan dras preliminärt den slutsatsen att införande av provisoriska antidumpningsåtgärder inte skulle stå i strid med gemenskapens intresse.

(120)

Med beaktande av de preliminära slutsatserna om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör det införas provisoriska antidumpningsåtgärder, i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(121)

Vid fastställandet av nivån på de preliminära antidumpningstullarna togs det hänsyn såväl till de fastställda dumpningsmarginalerna som till det belopp i tull som krävs för att den skada som gemenskapsindustrin lider skall undanröjas.

(122)

Nivån på de preliminära antidumpningstullarna bör vara tillräckligt hög för att den skada som den berörda importen vållar skall undanröjas, men den får inte överstiga de fastställda dumpningsmarginalerna. Vid beräkningen av det belopp i tull som krävs för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen utgick kommissionen ifrån att antidumpningsåtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och sammantaget uppnå en sådan vinst före skatt som en industri av den typen rimligtvis borde kunna uppnå på försäljning i gemenskapen av en likadan produkt under normala konkurrensförhållanden (dvs. utan dumpad import). Den vinstmarginal före skatt som användes vid beräkningen var 5 % av omsättningen, eftersom det hade visat sig att det var den vinstmarginal som rimligtvis kunde förväntas utan någon skadevållande dumpning (det var nämligen den vinstmarginal som gemenskapsindustrin hade uppnått innan importen från Kina till gemenskapen under skadeundersökningsperioden började öka väsentligt). På denna grundval beräknades för gemenskapsindustrin ett icke skadevållande pris för den likadana produkten. Det icke skadevållande priset erhölls genom att 5 % vinst (dvs. vinstmarginalen enligt ovan) lades till produktionskostnaderna.

(123)

Den erforderliga prisökningen fastställdes därefter på grundval av jämförelser mellan de vägda genomsnittliga cif-importpriserna, såsom dessa fastställts i samband med beräkningen av prisunderskridandet, och det beräknade icke skadevållande priset för gemenskapsindustrins produkter vid försäljning på gemenskapsmarknaden. De skillnader som framgick av jämförelserna uttrycktes därpå i procent av de genomsnittliga cif-importpriserna. De på detta vis uttryckta skillnaderna översteg i samtliga fall de fastställda dumpningsmarginalerna.

(124)

Nivån för undanröjande av skada är alltså högre än de fastställda dumpningsmarginalerna, men nivån på de preliminära antidumpningstullarna får enligt artikel 7.2 i grundförordningen inte överstiga dumpningsmarginalerna. Tullsatserna för de preliminära antidumpningstullarna för Kina bör därför fastställas enligt nedan.

(125)

De individuella, företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av undersökningen. De återspeglar alltså situationen under undersökningen vad de berörda företagen beträffar. Tullsatserna i fråga är följaktligen (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig för ”alla övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de nämnda företagen, dvs. de specifika rättsliga entiteterna. Importerade produkter som tillverkats av företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet av entiteter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den tullsats som är tillämplig för ”alla övriga företag”.

(126)

Varje begäran om tillämpning av dessa individuella, företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att en entitet har bytt namn eller att en ny tillverknings- eller försäljningsentitet har etablerats) bör sändas till kommissionen (3) utan dröjsmål tillsammans med alla relevanta uppgifter (t.ex. om sådana eventuella ändringar av företagets tillverknings-, hemmamarknadsförsäljnings- och exportförsäljningsverksamhet som hör samman med namnbytet eller etableringen av tillverknings- eller försäljningsentiteten). Kommissionen kan i sådana fall efter samråd med rådgivande kommittén komma att ändra förordningen genom att uppdatera förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser.

(127)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarandet angivna tidsfristen får lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Det bör dessutom påpekas att de avgöranden rörande införande av tullar som träffats för denna förordnings syften är preliminära och kan komma att behöva omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga tullar.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

J-79 5/17

Rue de la Loi/Wetstraat 200

B-1049 Bryssel

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/37

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till denna förordning.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna regler fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen och dessa regler gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till denna och som har upprättats genom särskilda gemenskapsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna regler måste de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen som är bifogad den här förordningen klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 med de motiveringar som ges i kolumn 3.

(4)

Det är lämpligt att bindande klassificeringsbesked som utfärdas av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende varuklassificeringen i Kombinerade nomenklaturen och som inte överensstämmer med de rättigheter som fastställs i denna förordning fortfarande kan åberopas av innehavaren enligt bestämmelserna i artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2), under en period av tre månader.

(5)

Klassificeringen av ”tonfrekvensapparater” i kommissionens förordning (EG) nr 955/98 av den 29 april 1998 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (3) har lett till att så kallade ”hemmabiosystem” klassificerats under KN-nummer 8543 89 95. Då dessa klassificeringar inte är i överensstämmelse med bilagan till denna förordning, måste de anses som oriktiga.

(6)

Förordning (EG) nr 955/98 bör därför ändras.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/41

(1)

I artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1784/2003 och artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1785/2003 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 i var och en av dessa förordningar och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1520/2000 av den 13 juli 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget, och kriterier för fastställande av bidragsbeloppen (3) anges de produkter för vilka en bidragssats bör fastställas som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga III till förordning (EG) nr 1784/2003 eller i bilaga IV till förordning (EG) nr 1785/2003 alltefter omständigheterna.

(3)

Enligt artikel 4.1 första stycket i förordning (EG) nr 1520/2000 är det nödvändigt att för varje månad fastställa bidragssatsen per 100 kg av var och en av basprodukterna i fråga.

(4)

De åtaganden som görs med avseende på bidrag som kan beviljas till export av jordbruksprodukter som ingår i varor vilka inte omfattas av bilaga I till fördraget kan äventyras av förutfastställelsen av höga bidragssatser. Därför bör säkerhetsåtgärder vidtas i sådana situationer utan att det hindrar att långtidskontrakt ingås. Genom att en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms kan dessa olika mål uppnås.

(5)

Med hänsyn till överenskommelsen mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna om gemenskapens export av pastaprodukter till Förenta staterna, godkänd genom rådets beslut 87/482/EEG (4), är det nödvändigt att differentiera exportbidraget för varor vilka klassificeras enligt KN-nummer 1902 11 00 och 1902 19 utifrån deras bestämmelseort.

(6)

I enlighet med artikel 4.3 och 4.5 i förordning (EG) nr 1520/2000 bör det fastställas en reducerad bidragssats, med hänsyn tagen till det produktionsbidrag som är tillämpligt i enlighet med förordning (EEG) nr 1722/93 (5), på den basprodukt som förädlats och som gällde under den period då det kan antas att varorna framställdes.

(7)

Alkoholhaltiga drycker anses vara mindre känsliga för priset på spannmål som används för deras framställning. I protokoll nr 19 till akten om Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets anslutning fastställs att nödvändiga åtgärder bör beslutas för att underlätta användningen av gemenskapens säd i tillverkningen av alkoholhaltiga drycker framställda ur säd. Den bidragssats som tillämpas på spannmål som exporteras i form av alkoholhaltiga drycker bör därför justeras.

(8)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1676/2004 av den 24 september 2004 om fastsällande av autonoma övergångsbestämmelser för import av vissa bearbetade jordbrukspodukter med ursprung i Bulgarien och för export av vissa bearbetade jordbruksprodukter till Bulgarien (6), som gäller från och med den 1 oktober 2004, är bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till fördraget och som exporteras till Bulgarien inte berättigade till exportbidrag.

(9)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/45

(1)

I artikel 31.1 i förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att skillnaden mellan priserna i internationell handel för de produkter som förtecknas i artikel 1 a–e och g i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1520/2000 av den 13 juli 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget, och kriterier för fastställande av bidragsbeloppen (2), anges de produkter för vilka en bidragssats bör fastställas som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga II till förordning (EG) nr 1255/1999.

(3)

Enligt artikel 4.1 första stycket i förordning (EG) nr 1520/2000 är det nödvändigt att för varje månad fastställa bidragssatsen för 100 kg av var och en av basprodukterna i fråga.

(4)

När det gäller vissa mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget finns det emellertid, om det på förhand fastställs höga bidragssatser, en risk att de åtaganden som görs i samband med dessa bidrag äventyras. För att undvika detta måste lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas utan att detta hindrar ingåendet av långtidskontrakt. Genom att en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms för dessa produkter bör båda dessa syften kunna uppnås.

(5)

I artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1520/2000 föreskrivs att när exportbidragssatsen fastställs, bör hänsyn vid behov tas till de produktionsbidrag, stöd och andra åtgärder med motsvarande verkan, som i enlighet med förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för produkten i fråga, är tillämpliga i alla medlemsstater för de basprodukter som förtecknas i bilaga A till förordning (EG) nr 1520/2000 eller för likställda produkter.

(6)

I artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att ett stöd skall utbetalas för gemenskapsproducerad skummjölk som bearbetas till kasein, om denna mjölk och det kasein som framställs av denna mjölk uppfyller vissa villkor.

(7)

I kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 av den 15 december 1997 om försäljning av smör till reducerat pris och beviljande av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör som används vid framställning av bakverk, glass och andra livsmedel (3), fastställs att smör och grädde till reducerat pris bör göras tillgängliga för industrier som framställer vissa produkter.

(8)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1676/2004 av den 24 september 2004 om fastställande av autonoma övergångsbestämmelser för import av vissa bearbetade jordbruksprodukter med ursprung i Bulgarien och för export av vissa bearbetade jordbruksprodukter till Bulgarien (4), som gäller från och med den 1 oktober 2004, är bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till fördraget och som exporteras till Bulgarien inte berättigade till exportbidrag.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/48

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2004/05 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1210/2004 (3). Dessa priser och belopp har senast ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 17/2005 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1423/95.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/50

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 och artikel 13 i förordning (EG) nr 3072/95 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i de förordningarna och priserna för de produkterna inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 3072/95 föreskriver att då exportbidragen fastställs måste hänsyn tas till den rådande situationen och den förväntade utvecklingen vad avser priser för och tillgängliga kvantiteter av spannmål, ris, brutet ris och spannmålsprodukter på gemenskapens marknad å ena sidan och priser för spannmål, ris, brutet ris och spannmålsprodukter på världsmarknaden å andra sidan. Samma artiklar föreskriver att det också är viktigt att säkerställa jämvikten hos och den naturliga utvecklingen av priserna och handeln på marknaderna för spannmål och ris och dessutom att ta hänsyn till den planerade exportens ekonomiska aspekt, och behovet av att undvika störningar på gemenskapens marknad.

(3)

Artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 1518/95 (3), om import- och exportsystemet för bearbetade produkter baserade på spannmål respektive ris definierar de särskilda kriterier som det bör tas hänsyn till då exportbidraget för dessa produkter beräknas.

(4)

Det exportbidrag som beviljas för vissa bearbetade produkter bör graderas på grundval av innehållet av aska, råfibrer, skal, proteiner, fett och stärkelse i varje enskild berörd produkt, eftersom detta innehåll är en särskilt god indikator på den kvantitet basprodukter som faktiskt ingår i den bearbetade produkten.

(5)

Det finns för närvarande inget behov av att, på grundval av den ekonomiska aspekten av en eventuell export och särskilt produkternas natur och ursprung, fastställa ett exportbidrag för maniok, andra tropiska rötter och knölar eller finmalet mjöl erhållna av dessa. För vissa bearbetade produkter av spannmål är det, på grund av gemenskapens obetydliga deltagande i världshandeln, för närvarande onödigt att fastställa ett exportbidrag.

(6)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter i enlighet med destination.

(7)

Exportbidraget måste fastställas en gång per månad. Det kan ändras under den mellanliggande perioden.

(8)

Vissa bearbetade produkter av majs får undergå en värmebehandling efter vilken ett exportbidrag som inte motsvarar produktens kvalitet kanske betalas ut. Det bör därför specificeras att för dessa produkter, som innehåller förgelatinerad stärkelse, bör inget exportbidrag betalas ut.

(9)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/53

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för de produkterna inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1517/95 av den 29 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 1784/2003 vad gäller systemet för import och export som tillämpas för foderblandningar baserade på spannmål och om ändring av förordning (EG) nr 1162/95 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris (2) definieras i artikel 2 de särskilda kriterier som det bör tas hänsyn till då exportbidraget för dessa produkter beräknas.

(3)

Denna beräkning bör också beakta spannmålsinnehållet. För att förenkla proceduren bör exportbidraget betalas för två kategorier av spannmålsprodukter, majs som är det mest använda spannmålsslaget för tillverkning av foderblandningar för export och produkter av majs å ena sidan, och å andra sidan andra spannmålsslag där de senare är bidragsberättigande spannmålsslag med undantag av majs och majsbaserade produkter. Exportbidrag bör beviljas för den kvantitet spannmålsprodukter som ingår i foderblandningar.

(4)

Exportbidragsbeloppet bör också beakta de möjligheter och förhållanden som råder på världsmarknaden, nödvändigheten att undvika störningar på gemenskapens marknad och exportens ekonomiska aspekt.

(5)

Den rådande situationen på spannmålsmarknaden, och i synnerhet utsikterna när det gäller försörjningen, medför att exportbidrag inte skall betalas ut.

(6)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/55

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmålsrespektive rissektorn (3) fastställs villkoren för beviljande av produktionsbidrag. Beräkningsmetoden fastställs i artikel 3 i den förordningen. Bidrag som beräknas på detta sätt, vid behov differentierat för potatisstärkelse, bör fastställas en gång i månaden och kan ändras om priserna på majs och/eller vete ändras betydligt.

(2)

Det finns anledning att använda koefficienterna i bilaga II till förordning (EEG) nr 1722/93 på de produktionsbidrag som skall fastställas genom denna förordning för att fastställa det exakta belopp som skall betalas.

(3)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

a)

0,00 EUR/t för stärkelse av majs, vete, korn, havre, ris eller brutet ris, och

b)

0,00 EUR/t för potatisstärkelse.

28.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/56

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 581/2004 av den 26 mars 2004 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportbidrag för vissa typer av smör (2) fastställs bestämmelser för en stående anbudsinfordran.

(2)

Enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 580/2004 av den 26 mars 2004 om fastställande av ett anbudsförfarande för exportbidrag för vissa mjölkprodukter (3) och en granskning av de anbud som inlämnats inom ramen för anbudsförfarandet är det lämpligt att fastställa ett högsta exportbidrag för den anbudsperiod som löper ut den 25 januari 2005.

(3)

Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.