21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/1

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 2604/2000 (2) (nedan kallad ”förordningen om slutgiltig tull”) slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand.

(2)

Den 22 maj 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att en interimsöversyn skulle inledas beträffande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import till gemenskapen av polyetentereftalat med ursprung i Sydkorea och Taiwan (nedan kallade ”de berörda länderna”).

(3)

Interimsöversynen inleddes till följd av en begäran som i april 2003 ingivits av Europeiska plasttillverkarförbundet (Association of Plastic Manufacturers in Europe – APME) (nedan kallat ”den sökande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 80 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av polyetentereftalat. Begäran innehöll tillräcklig bevisning för dumpning och skada och för att de gällande åtgärderna inte längre var tillräckliga för att motverka skadevållande dumpning. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av en fullständig interimsöversyn av de gällande åtgärderna enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(4)

Den 30 juni 2004 tog den sökande tillbaka sin ansökan om en interimsöversyn.

(5)

Det ansågs emellertid mot bakgrund av den bevisning som stod till förfogande och de preliminära slutsatserna från undersökningen berättigat att på eget initiativ fortsätta undersökningen beträffande endast dumpning. När det gäller alla övriga aspekter av översynsundersökningen konstaterades att interimsöversynen borde avslutas, eftersom ansökan tagits tillbaka. Alla berörda parter underrättades om detta, men ingen lämnade några synpunkter.

(6)

Den 22 maj 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till gemenskapen av polyetentereftalat med ursprung i Australien, Kina och Pakistan.

(7)

Genom förordning (EG) nr 306/2004 (5) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i Australien, Kina och Pakistan. Genom förordning (EG) nr 1467/2004 (6) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyetentereftalat med ursprung i Australien och Kina och avslutade förfarandet beträffande import av polyetentereftalat med ursprung i Pakistan.

(8)

Kommissionen meddelade officiellt den sökande, de gemenskapstillverkare som ingick i klagomålet, de övriga gemenskapstillverkarna, exporterande tillverkarna, importörerna, leverantörerna och användarna, de intresseorganisationer som såvitt känt var berörda, samt företrädarna för Sydkorea och Taiwan om att undersökningen hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

Gemenskapstillverkarna företrädda av den sökande, andra samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(10)

Frågeformulär sändes till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från sju gemenskapstillverkare vilka företräddes av den sökande, fyra andra gemenskapstillverkare, tre exporterande tillverkare i Sydkorea, inbegripet ett företag som för närvarande inte omfattas av någon individuell tullsats, fyra exporterande tillverkare i Taiwan, inbegripet ett företag som för närvarande inte omfattas av någon individuell tullsats, två leverantörer, två närstående importörer, fyra icke-närstående importörer och nio icke-närstående användare i gemenskapen.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angavs att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas i denna undersökning. Med hänsyn till att antalet exporterande tillverkare i de berörda länderna som uttryckte vilja att samarbeta med kommissionen var lägre än förväntat, beslutades emellertid att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för fastställandet av dumpning och därav vållad skada och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(13)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(14)

Den produkt som berörs är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen, dvs. polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, med ursprung i Sydkorea och Taiwan, och som för närvarande klassificeras enligt KN nummer 3907 60 20.

(15)

I likhet med vad som var fallet i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att polyetentereftalat som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Sydkorea och Taiwan, och polyetentereftalat som tillverkas och exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden. Slutsatsen är därför att alla typer av polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

Den allmänna metod som anges nedan har tillämpats på alla exporterande tillverkare i Sydkorea och Taiwan och är samma metod som användes i den ursprungliga undersökningen. Undersökningsresultaten rörande dumpning för vart och ett av de berörda länderna beskriver därför endast vad som är specifikt för varje exportland.

(17)

För fastställande av normalvärdet fastställdes det först huruvida var och en av de exporterande tillverkarnas sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till deras sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs den inhemska försäljningen vara representativ om volymen av varje exporterande tillverkares sammanlagda inhemska försäljning uppgick till minst 5 % av volymen av dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(18)

Därefter identifierades de typer av polyetentereftalat som såldes på den inhemska marknaden av företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(19)

För varje typ som de exporterande tillverkarna sålde på sina inhemska marknader, och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ av polyetentereftalat som såldes på export till gemenskapen, fastställdes huruvida försäljningen på den inhemska marknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av polyetentereftalat ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av denna typ under undersökningsperioden uppgick till minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen till gemenskapen av den jämförbara typen av polyetentereftalat.

(20)

Det undersöktes också huruvida den inhemska försäljningen av varje typ av polyetentereftalat kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder av typen i fråga fastställdes. I de fall där försäljningsvolymen för en typ av polyetentereftalat, som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, och där det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på den inhemska marknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ av polyetentereftalat utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(21)

Det konstaterades att den lönsamma försäljningen av samtliga typer av polyetentereftalat utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(22)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(23)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör konstruerades exportpriset på grundval av denna närstående importörs priser vid återförsäljning till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som den importören ådragit sig mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt för en skälig vinstmarginal. Den lämpliga vinstmarginalen fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av de icke-närstående samarbetsvilliga handlare/importörer som är verksamma på gemenskapsmarknaden.

(24)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(25)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen beräknades en dumpningsmarginal för varje samarbetsvilliga exporterande tillverkare genom en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(26)

För de länder som visade stor samarbetsvilja (mer än 80 %), och där det inte fanns något skäl att tro att någon exporterande tillverkare inte varit samarbetsvillig, fastställdes i syfte att sörja för att åtgärderna skulle bli effektiva, den övriga dumpningsmarginalen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget med den högsta dumpningsmarginalen.

(27)

För de länder som visade låg samarbetsvilja fastställdes den övriga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på grundval av tillgängliga uppgifter.

(28)

Svar på frågeformuläret mottogs från tre exporterande tillverkare, av vilka en inte exporterade polyetentereftalat till gemenskapen under undersökningsperioden, och från två importörer som var närstående en av de exporterande tillverkarna. Det konstaterades att de samarbetsvilliga exportörerna stod för 100 % av exporten av den berörda produkten från Sydkorea under undersökningsperioden.

(29)

För samtliga typer av polyetentereftalat som exporterades av de koreanska exporterande tillverkarna kunde normalvärdet fastställas på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(30)

För en av de koreanska exporterande tillverkarna gick exportförsäljningen till Europeiska gemenskapen både direkt till oberoende kunder och via närstående importörer i Sydkorea och Europeiska gemenskapen. För den senare fastställdes därför ett konstruerat exportpris enligt artikel 2.9 i grundförordningen.

(31)

I syfte att sörja för en rättvis jämförelse togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. På denna grundval beviljades justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings- och hanteringskostnader, provisioner, kredit- och förpackningskostnader, tullar samt bankavgifter.

(32)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(33)

Jämförelsen visade att det antingen inte förekom någon dumpning alls eller att dumpningen var mycket liten när det gäller de tre samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns tullen obetald, är följande:

(34)

Två kända koreanska exporterande tillverkare av polyetentereftalat som för närvarande omfattas av en individuell tullsats visade att de inte hade haft någon export under undersökningsperioden. Dessa exportörer lade inte fram någon bevisning för att en ny bedömning av deras dumpningsmarginaler skulle vara berättigad.

(35)

Mot bakgrund av de koreanska företagens stora samarbetsvilja (se skäl 28) fastställdes den övriga tullen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta dumpningsmarginalen enligt det tillvägagångssätt som anges i skäl 26. Nivån är densamma som i den ursprungliga undersökningen.

(36)

Svar på frågeformuläret mottogs från fyra exporterande tillverkare, av vilka en inte exporterade polyetentereftalat till gemenskapen under undersökningsperioden. Det fastställdes att de samarbetsvilliga exportörerna stod för mindre än 60 % av exporten från Taiwan av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(37)

För samtliga typer av polyetentereftalat som exporterades av de taiwanesiska exporterande tillverkarna fastställdes normalvärde på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(38)

Exportpriserna fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(39)

I syfte att sörja för en rättvis jämförelse togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. På denna grundval beviljades justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings- och hanteringskostnader, provisioner, kredit- och förpackningskostnader, tullar samt bankavgifter.

(40)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(41)

Jämförelsen visade att de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utövade dumpning. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns tullen obetald, är följande:

(42)

En exporterande tillverkare som för närvarande omfattas av en individuell tull samarbetade i detta förfarande trots att han inte hade haft någon exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden. På grundval av de uppgifter som lämnats ansågs det lämpligt att inte ändra denna tillverkares nuvarande dumpningsmarginal, eftersom det inte lämnats några upplysningar som visade att en ny bedömning av hans dumpningsmarginal var berättigad.

(43)

En känd taiwanesisk exportör av polyetentereftalat omfattas för närvarande av en individuell tull, men samarbetade inte i detta förfarande. För denna exportör ansågs det lämpligt, i syfte att inte belöna bristande samarbete, att inte fastställa någon individuell tull. Dessutom fanns det inte några uppgifter som skulle ha gjort det möjligt att fastställa en individuell tull.

(44)

Mot bakgrund av detta och på grund av de taiwanesiska företagens bristande samarbete (se skäl 36) fastställdes den övriga dumpningsmarginalen, såsom anges i skäl 27, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(45)

Den övriga dumpningsmarginalen, som beräknades på grundval av tillgängliga uppgifter från Eurostat och även från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, tullen obetald, är följande:

(46)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det också huruvida de förändrade omständigheterna när det gäller dumpningen jämfört med i den ursprungliga undersökningen rimligen kunde anses vara varaktiga.

(47)

När det gäller de företag som exporterade under undersökningsperioden och som samarbetade i undersökningen visade den nuvarande översynen att deras dumpningsmarginal antingen låg kvar på samma nivå eller hade sjunkit till en miniminivå. Det viktigaste skälet för detta var att samtidigt som dessa företags normalvärden och försäljningspriser på den inhemska marknaden hade ökat jämfört med uppgifterna från den ursprungliga undersökningen, hade försäljningspriserna på gemenskapsmarknaden ökat mera. Exportpriserna till gemenskapen konstaterades faktiskt vara i genomsnitt 53 % högre under undersökningsperioden för denna undersökning än de exportpriser som konstaterades i samband med den ursprungliga undersökningen. Det fanns inga tecken på att denna förändring inte skulle vara varaktig. Det bör också noteras att dessa företag hade ett högt kapacitetsutnyttjande, som under undersökningsperioden låg på över 80 %. Dessutom har dessa företag inga planer på att öka sin nuvarande kapacitet, vilket begränsar omfattningen av eventuella förändringar i framtiden. Det anses därför att denna situation sannolikt inte kommer att ändras vad exportpriset och exportvolymen beträffar.

(48)

Ett företag som inte exporterade till gemenskapen i samband med den ursprungliga undersökningen samarbetade och exporterade den berörda produkten till gemenskapen i samband med denna undersökning. Dumpningsmarginalen för det företaget konstaterades också vara minimal. Normalvärdet liksom detta företags priser på den inhemska marknaden och exportpriser konstaterades vara på samma nivå som de båda andra samarbetsvilliga exportörernas priser.

(49)

När det gäller de två samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden fastställdes, i enlighet med vad som anges i skäl 34, ingen bevisning som berättigade en ändring av deras tull. Det erinras också om att dumpningsmarginalerna varierade mycket i samband med den ursprungliga undersökningen (1,4 %–55,8 %), vilket visar att det fanns betydande skillnader mellan de koreanska företagens dumpning. Av dessa skäl kan inte slutsatsen dras att undersökningsresultaten när det gäller minimidumpningsmarginalerna för de tillverkare som exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden är representativa för de exportörer som inte exporterade. När det gäller dessa företag finns det därför inga bevis för att en ändring av deras nuvarande antidumpningstullar är berättigad, och det finns inte heller några uppgifter som ger möjlighet att beräkna en ny individuell marginal för dem. De berörda parterna har underrättats om dessa undersökningsresultat, men ingen av dem har svarat eller lämnat några ytterligare upplysningar.

(50)

Tre av de fyra företag i Taiwan som för närvarande är föremål för en individuell tull samarbetade i den nuvarande undersökningen. När det gäller ett av dessa företag visade den nuvarande undersökningen att dess dumpningsmarginal hade sjunkit till en miniminivå. När det gäller det andra företaget sjönk dumpningsmarginalen från 7,8 % i den ursprungliga undersökningen till 4,6 % i den nuvarande undersökningen. I likhet med situationen i Sydkorea var det viktigaste skälet för detta att samtidigt som dessa företags normalvärden och försäljningspriser på den inhemska marknaden hade ökat jämfört med uppgifterna från den ursprungliga undersökningen, hade försäljningspriserna på gemenskapsmarknaden ökat mera. När det gäller Taiwan konstaterades att exportpriserna till gemenskapen var i genomsnitt 42 % högre under undersökningsperioden för den nuvarande undersökningen jämfört med de exportpriser som konstaterades under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen. Dessa företags kapacitetsutnyttjande konstaterades också vara detsamma som det som konstaterats när det gäller Sydkorea. De hade inte heller några planer på att öka sin befintliga kapacitet.

(51)

Det tredje samarbetsvilliga företag som för närvarande omfattas av en individuell tull lämnade bevis för att det inte exporterade den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden för den nuvarande undersökningen.

(52)

Dessutom samarbetade ett företag i Taiwan som inte exporterade till gemenskapen under den ursprungliga undersökningen också i den nuvarande undersökningen. Dumpningsmarginalen för detta företag är 10,7 %.

(53)

När det gäller de tre samarbetsvilliga tillverkare som exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden för den nuvarande undersökningen finns det inga skäl att anta att förändringarna mellan den nuvarande och den ursprungliga undersökningen, särskilt ökningen av exportpriset till gemenskapen, inte skulle vara bestående. Det anses därför att dumpningsmarginalerna för dessa företag, beräknade på grundval av de uppgifter som lämnats under denna undersökning, är tillförlitliga.

(54)

När det gäller den tillverkare som samarbetade, men som inte exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden för den nuvarande undersökningen, finns det inga bevis för att en ändring av denna tillverkares nuvarande antidumpningstullar är berättigad. Det anses därför lämpligt att låta hans nuvarande marginal var oförändrad. I likhet med vad som är fallet med Sydkorea, finns det inte några uppgifter som ger möjlighet att beräkna en ny individuell marginal för detta företag. Den berörda parten lämnade inte heller i detta fall några synpunkter eller ytterligare upplysningar till följd av underrättelsen.

(55)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning och de förändrade omständigheternas varaktighet bör de nuvarande antidumpningsåtgärderna mot importen av den berörda produkten med ursprung i Sydkorea och Taiwan ändras för att återspegla de nya dumpningsmarginaler som konstaterats.

(56)

Det faktum att priserna på polyetentereftalat kan variera i takt med råoljepriserna bör inte medföra en högre tull. Det ansågs därför lämpligt att uttrycka de ändrade tullarna i form av ett särskilt belopp per ton. Detta är det tillvägagångssätt som tillämpades i den ursprungliga undersökningen.

(57)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatserna fastställdes på grundval av undersökningsresultaten i denna undersökning. De återspeglar därmed den situation som konstaterades i samband med översynen beträffande dessa företag. Dessa tullsatser är, i motsats till den tull som tillämpas på ”alla övriga företag”, därför uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet, vilka tillverkats av de företag som är särskilt omnämnda i artikeltexten i denna förordning. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte särskilt nämns i denna förordnings artikeltext, inbegripet av enheter som är de särskilt nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa satser utan skall i stället omfattas av den tullsats som tillämpas på ”alla övriga företag”.

(58)

De föreslagna antidumpningstullarna för dessa företag som exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden är följande:

(59)

I enlighet med den ändrade övriga dumpningsmarginal som anges i skäl 45 bör den övriga antidumpningstullen för Taiwan höjas till 143,4 euro/ton.

(60)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av förordningen. Inga synpunkter lämnades.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/9

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1015/94 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av TV-kamerasystem med ursprung i Japan.

(2)

Genom artikel 1.3 e i förordning (EG) nr 1015/94 undantog rådet uttryckligen de kamerasystem från antidumpningstullen som anges i bilagan till den förordningen (nedan kallad ”bilagan”) och som utgör avancerade kamerasystem för yrkesmässigt bruk vilka tekniskt sett omfattas av produktdefinitionen i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1015/94, men inte kan betraktas som TV-kamerasystem.

(3)

I oktober 1995 gjorde rådet genom förordning (EG) nr 2474/95 (3) vissa ändringar av förordning (EG) nr 1015/94, särskilt när det gäller definitionen av den likadana produkten och när det gäller vissa modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk som uttryckligen undantogs från den slutgiltiga antidumpningstullen.

(4)

I oktober 1997 ändrade rådet genom förordning (EG) nr 1952/97 (4) tullsatserna för de slutgiltiga antidumpningstullarna för två berörda företag, nämligen Sony Corporation och Ikegami Tsushinki Co. Ltd, i enlighet med artikel 12 i grundförordningen. Dessutom undantog rådet vissa nya modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk från antidumpningstullarna genom att lägga till dem i bilagan.

(5)

I januari 1999 och januari 2000 ändrade rådet, genom förordningarna (EG) nr 193/1999 (5) respektive (EG) nr 176/2000 (6), förordning (EG) nr 1015/94 genom att lägga till vissa efterföljare till modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk i bilagan och därmed undanta dessa modeller från den slutgiltiga antidumpningstullen. I oktober 2004 ändrade rådet förordning (EG) nr 176/2000 genom förordning (EG) nr 1754/2004 (7).

(6)

I september 2000 bekräftade rådet, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, genom förordning (EG) nr 2042/2000 (8) de slutgiltiga antidumpningstullar som infördes genom förordning (EG) nr 1015/94.

(7)

I januari och maj 2001 ändrade rådet, genom förordningarna (EG) nr 198/2001 (9) och (EG) nr 951/2001 (10), förordning (EG) nr 2042/2000 genom att lägga till vissa efterföljare till modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk i bilagan och därmed undanta dessa modeller från den slutgiltiga antidumpningstullen.

(8)

I september 2001 bekräftade rådet genom förordning (EG) nr 1900/2001 (11), efter en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, nivån på den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 2042/2000 på import av TV-kamerasystem från den exporterande tillverkaren Hitachi Denshi Ltd.

(9)

I september 2002 ändrade rådet, genom förordning (EG) nr 1696/2002 (12), förordning (EG) nr 2042/2000 genom att lägga till vissa efterföljare till modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk i bilagan och därmed undanta dessa modeller från den slutgiltiga antidumpningstullen.

(10)

I april 2004 ändrade rådet, genom förordning (EG) nr 825/2004, förordning (EG) nr 2042/2000 genom att lägga till vissa efterföljare till modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk i bilagan och därmed undanta dessa modeller från den slutgiltiga antidumpningstullen.

(11)

Två japanska exporterande tillverkare, Sony Corporation (nedan kallad ”Sony”) och Victor Company of Japan Limited (nedan kallad ”JVC”), underrättade kommissionen om sin avsikt att lansera nya modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk på gemenskapsmarknaden och begärde att kommissionen skulle lägga till dessa nya modeller av kamerasystem för yrkesmässigt bruk och deras tillbehör i bilagan till förordning (EG) nr 2042/2000 och därmed undanta dem från antidumpningstullarna.

(12)

Kommissionen underrättade gemenskapsindustrin om detta och inledde en undersökning som begränsades till frågan om huruvida produkterna i fråga borde omfattas av antidumpningstullarna och huruvida artikeltexten i förordning (EG) nr 2042/2000 borde ändras i enlighet därmed.

(13)

Ansökningar om undantag, tillsammans med relevanta tekniska uppgifter, mottogs för följande modeller av kamerasystem:

Sonys sökare presenterades som en modell som enbart kan användas tillsammans med videokameror, som inte omfattas av förordning (EG) nr 2042/2000. JVC-modellen presenterades som en efterföljare till en kamera för yrkesmässigt bruk som redan undantagits från den gällande antidumpningsåtgärden.

(14)

Det konstaterades att sökaren HDVF-C30W omfattas av produktbeskrivningen i artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 2042/2000. Den kan emellertid användas med kamerahuvud som inte omfattas av produktbeskrivningen i artikel 1.2 a i den förordningen. Framför allt är signalbrusförhållandet för dessa kamerahuvud 54 dB medan detta enligt beskrivningen i förordning (EG) nr 2042/2000 skall vara ”på minst 55 dB vid normal förstärkning” för kamerahuvud. Därför drogs slutsatsen att denna sökare borde anses som ett kamerasystem för yrkesmässigt bruk som omfattas av definitionen i artikel 1.3 e i förordning (EG) nr 2042/2000. Följaktligen bör sökaren undantas från de gällande antidumpningsåtgärderna och läggas till i bilagan till förordning (EG) nr 2042/2000.

(15)

I enlighet med praxis vid gemenskapens institutioner bör denna modell undantas från tull från och med den dag då kommissionen tog emot den aktuella begäran om undantag. Därför bör all import av Sony-sökare HDVF-C30W som förts in från och med den 1 april 2003 undantas från tull från och med den dagen.

(16)

Det konstaterades att kamerahuvudet KY-F560E, trots att det omfattas av produktbeskrivningen i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 2042/2000, används huvudsakligen inom teknik och medicin. Därför drogs slutsatsen att denna modell borde anses som ett kamerasystem för yrkesmässigt bruk som omfattas av definitionen i artikel 1.3 e i förordning (EG) nr 2042/2000. Följaktligen bör den undantas från de gällande antidumpningsåtgärderna och läggas till i bilagan till förordning (EG) nr 2042/2000.

(17)

I enlighet med praxis vid gemenskapens institutioner bör denna modell undantas från tull från och med den dag då kommissionen tog emot den aktuella begäran om undantag. Därför bör all import av JVC-kamerahuvud KY-F560E som importerats från och med den 15 april 2004 undantas från tull från och med den dagen.

(18)

Kommissionen underrättade gemenskapsindustrin och exportörerna av TV-kamerasystem om sina undersökningsresultat och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. Ingen av parterna hade något att invända mot kommissionens undersökningsresultat.

(19)

Förordning (EG) nr 2042/2000 bör ändras på grundval av ovanstående.

a)

Sony från och med den 1 april 2003:

b)

JVC från och med den 15 april 2004:

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/15

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/17

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1422/95 av den 23 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för import av melass inom sockersektorn och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 785/68 (2), skall cif-priset för import av melass, som fastställts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 785/68 (3), anses vara ”det representativa priset”. Detta pris avser den standardkvalitet som definieras i artikel 1 i förordning (EEG) nr 785/68.

(2)

Vid fastställandet av de representativa priserna bör hänsyn tas till all den information som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 785/68, utom i de fall som avses i artikel 4 i nämnda förordning, och i tillämpliga fall bör priserna beräknas enligt den metod som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 785/68.

(3)

Pris som inte avser standardkvaliteten bör höjas eller sänkas med hänsyn till den erbjudna melassens kvalitet, i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 785/68.

(4)

När det finns en skillnad mellan utlösningspriset för produkten i fråga och det representativa priset bör tilläggsbeloppen för import fastställas på de villkor som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 1422/95. Om importtullen upphävs tillfälligt i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1422/95 bör särskilda belopp fastställas för dessa tullar.

(5)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av produkterna bör fastställas i enlighet med artiklarna 1.2 och 3.1 i förordning (EG) nr 1422/95.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/19

(1)

I artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a i samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att när exportbidrag för vitsocker och råsocker som exporteras i odenaturerat och obearbetat skick fastställs måste hänsyn tas till sockersituationen i gemenskapen och på världsmarknaden, och särskilt till de pris- och kostnadsfaktorer som anges i artikel 28 i den förordningen. I samma artikel föreskrivs att hänsyn även skall tas till den ekonomiska aspekten av den föreslagna exporten.

(3)

Exportbidraget för råsocker måste fastställas i förhållande till standardkvaliteten. Denna definieras i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001. Dessutom bör detta exportbidrag fastställas i enlighet med artikel 28.4 i denna förordning. Kandisocker definieras i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2). Det exportbidrag som beräknas på detta sätt för socker som innehåller arom- eller färgtillsatser måste tillämpas på sackarosinnehållet och följaktligen fastställas per 1 % av innehållet.

(4)

I särskilda fall får exportbidraget fastställas genom andra rättsakter.

(5)

Exportbidraget måste fastställas varannan vecka. Det får ändras under mellantiden.

(6)

Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(7)

Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(8)

För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(9)

Med hänsyn till detta och till det nuvarande exportbidraget på sockermarknaderna, särskilt prisnoteringar eller priser på socker i gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidraget uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/21

(1)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan skillnaderna mellan kurserna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i artikel 1.1 d i nämnda förordning och priserna på dessa produkter inom gemenskapen, täckas av ett exportbidrag.

(2)

I enlighet med artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2), skall bidraget för 100 kg av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 i samband med export vara lika med basbeloppet multiplicerat med sackarosinnehållet, i tillämpliga fall inklusive halten av andra sockerarter omräknade till sackaros. Den sackaroshalt som konstateras för produkten i fråga fastställs i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95.

(3)

I enlighet med artikel 30.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidrag för sorbos i obearbetat skick vara lika med basbeloppet för bidraget minskat med en hundradel av produktionsbidraget i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (3), när det gäller de produkter som avses i bilagan till den sistnämnda förordningen.

(4)

I enlighet med artikel 30.1 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidraget för de övriga produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning vid export i obearbetat skick vara lika med hundradelen av ett belopp som fastställs med hänsyn till skillnaden mellan interventionspriset för vitsocker inom områden inom gemenskapen utan underskott, under den månad för vilken basbeloppet fastställs och de kurser eller priser på vitsocker som noteras på världsmarknaden och behovet av att åstadkomma en balans mellan användningen av gemenskapens basprodukter vid export till tredje land av förädlingsprodukter och användningen av produkter importerade från dessa länder i förädlingssyfte.

(5)

I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan tillämpningen av basbeloppet begränsas till vissa av de produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning.

(6)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 får exportbidrag ges för de produkter som avses i artikel 1.1 f, 1.1 g och 1.1 h i den förordningen. Bidragets storlek skall fastställas per 100 kg torrvara med beaktande, framför allt, av de bidrag som gäller vid export av de produkter som omfattas av KN-nummer 1702 30 91, det bidrag som är tillämpligt vid export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 och de ekonomiska aspekter som gäller för denna export. För de produkter som avses i artikel 1.1 f och 1.1 g skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 5 i förordning (EG) nr 2135/95. För de produkter som avses i 1.1 h skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller villkoren i artikel 6 i förordning (EG) nr 2135/95.

(7)

De exportbidrag som avses ovan måste fastställas varje månad. De kan ändras däremellan.

(8)

Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(9)

Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(10)

För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(11)

Med hänsyn till detta bör exportbidragen för de ifrågavarande produkterna uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/24

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1327/2004 av den 19 juli 2004 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2004/05 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) krävs att delanbudsinfordringar skall genomföras för export av detta socker till vissa tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1327/2004 skall ett maximalt exportbidrag fastställas för den aktuella delanbudsinfordran i förekommande fall, med hänsyn särskilt till situationen och den förutsebara utvecklingen i gemenskapen och på världsmarknaden i fråga om socker.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/25

(1)

Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall ett världsmarknadspris på orensad bomull fastställas regelbundet på grundval av det världsmarknadspris som konstaterats för rensad bomull med hänsyn till det förhållande som tidigare har konstaterats mellan priset för rensad bomull och det pris som beräknas för orensad bomull. Detta tidigare förhållande har fastställts i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (3). Om världsmarknadspriset inte kan fastställas på detta sätt skall priset fastställas på grundval av det senast fastställda priset.

(2)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall världsmarknadspriset på orensad bomull bestämmas för en produkt med vissa egenskaper och med hänsyn till de mest fördelaktiga anbuden och prisnoteringarna på världsmarknaden mellan dem som anses vara representativa för den verkliga marknadstendensen. För att bestämma detta pris har det fastställts ett medeltal av de anbud och de priser som noterats på en eller flera representativa europeiska börser för en produkt som levererats cif till en hamn inom gemenskapen och som kommer från olika leverantörsländer vilka anses vara de mest representativa för den internationella handeln. Det föreskrivs justeringar av kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset för orensad bomull för att ta hänsyn till motiverade skillnader när det gäller den levererade produktens kvalitet eller anbudens och prisnoteringarnas karaktär. Dessa justeringar fastställs i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1591/2001.

(3)

Tillämpningen av ovanstående kriterier innebär att världsmarknadspriset på orensad bomull bör fastställas på nedan angiven nivå.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/26

(1)

Av underrättelserna från medlemsstaterna enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1520/2000 framgår det att de mottagna ansökningarna uppgår till ett sammanlagt belopp av 220 145 448 EUR, medan det belopp som enligt artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1520/2000 är tillgängligt för denna omgång av bidragslicenser är 71 047 745 EUR.

(2)

En nedsättningskoefficient skall beräknas på grundval av artikel 8.3 och 8.4 i förordning (EG) nr 1520/2000. En sådan nedsättningskoefficient skall därför tillämpas på de belopp som begärts i form av bidragslicenser för användning från den 1 februari 2005, såsom fastställs i artikel 8.6 i förordning (EG) nr 1520/2000.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/27

(1)

I förordning (EG) nr 1774/2002 fastställs bestämmelser för användning och för metoder för bortskaffande av animaliska biprodukter. I förordningen föreskrivs även att ytterligare användningar och metoder för bortskaffande av animaliska biprodukter kan godkännas efter samråd med den berörda vetenskapliga kommittén.

(2)

Den vetenskapliga styrkommittén avgav ett yttrande den 10 och 11 april 2003 om sex alternativa bearbetningsmetoder för behandling och bortskaffande av animaliska biprodukter på ett säkert sätt. I yttrandet bedöms fem processer för bortskaffande och/eller användning av kategori 2- och 3-material vara säkra på vissa villkor.

(3)

Den vetenskapliga styrkommittén avgav ett slutligt yttrande och en slutrapport den 10 och 11 april 2003 om behandling av animaliskt avfall genom alkalisk hydrolys vid hög temperatur och under högt tryck, och upplyste om möjligheterna att använda alkalisk hydrolys och om dess risker i samband med bortskaffandet av kategori 1-, 2- och 3-material.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) avgav ett yttrande den 26 och 27 november 2003 om processen biogas från hydrolys under högt tryck och upplyste om möjligheterna att använda denna process och om dess risker i samband med bortskaffandet av kategori 1-material.

(5)

Fem processer får därför godkännas som alternativa metoder för bortskaffande och/eller användning av animaliska biprodukter i överensstämmelse med den vetenskapliga styrkommitténs yttrande, förutom de bearbetningsmetoder som redan föreskrivs i förordning (EG) nr 1774/2002. Villkor för användningen av dessa processer bör även fastställas.

(6)

Kommissionen har anmodat vissa av dem som ansökt om godkännande av processerna att inkomma med ytterligare information om säkerheten hos deras processer för behandling och bortskaffande av kategori 1-material. Denna information kommer att översändas till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för utvärdering.

(7)

I avvaktan på denna utvärdering, och med hänsyn till den vetenskapliga styrkommitténs yttranden, enligt vilka talg är säkert med avseende på TSE, särskilt om det tryckkokas och filtreras i syfte att avlägsna olösliga orenheter, är det lämpligt att på stränga villkor godkänna en av processerna, genom vilken animaliskt fett bearbetas till biodiesel, även för behandling och bortskaffande av de flesta kategori 1-material med undantag för de mest riskfyllda. I detta fall bör det stå klart att behandlingen och bortskaffandet kan omfatta återvinning av bioenergi.

(8)

Sådana alternativa metoder bör godkännas och tillämpas utan att övrig gällande gemenskapslagstiftning åsidosätts, särskilt miljölagstiftning, och de villkor för driften som fastställs i denna förordning skall i tillämpliga fall genomföras i enlighet med artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (2).

(9)

För processer som godkänts för behandling av animaliska biprodukter tillhörande kategori 1 och som ett komplement till den reguljära övervakningen av bearbetningsparametrar, är denna process effektiv och dessutom säker i fråga om människors och djurs hälsa, och den bör förevisas för de behöriga myndigheterna via tester i en pilotanläggning under de första två åren efter dess genomförande i varje berörd medlemsstat.

(10)

Det är lämpligt att kapitlen II och III i bilaga VI till förordning (EG) nr 1774/2002 ändras till följd av att behandlingen av animaliska biprodukter tillhörande kategori 1 godkänns.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att djuren var yngre än 24 månader vid tidpunkten för avlivningen, eller

b)

att djuren genomgick laboratorietester för kontroll av förekomst av TSE enligt förordning (EG) nr 999/2001 (3) och testresultatet var negativt.

a)

förbränning eller samförbränning i enlighet med direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall,

b)

nedgrävning i en deponi som godkänts enligt rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall (4), eller

c)

vidare omvandling i en biogasanläggning samt bortskaffande av rötresterna i enlighet med a och b.

a)

bortskaffas som avfall i enlighet med punkt 2,

b)

bearbetas vidare till fettderivat för användning i enlighet med artikel 5.2 b ii i förordning (EG) nr 1774/2002, utan föregående bearbetning enligt metoderna 1–5, eller

c)

användas, bearbetas vidare eller direkt bortskaffas i enlighet med artikel 5.2 c i–iii i förordning (EG) nr 1774/2002, utan föregående bearbetning enligt metod 1.

a)

Alkalisk hydrolys, såsom den definieras i bilaga I.

b)

Biogas från hydrolys under högt tryck, såsom den definieras i bilaga III.

c)

Framställning av biodiesel, såsom den definieras i bilaga IV.

a)

lämpliga tester utförs i pilotanläggningen på de material som uppkommit under de olika behandlingsstegen, såsom flytande och fasta restsubstanser, samt på gaser som eventuellt uppkommit under processen, och

b)

den officiella tillsynen av pilotanläggningen omfattar en inspektion av anläggningen en gång i månaden och en verifiering av de parametrar och villkor som tillämpas vid bearbetningen.

1.

I slutet av punkt 4 i punkt B i kapitel II skall följande mening läggas till:

”Material som har uppkommit vid bearbetningen av kategori 1-material får omvandlas i en biogasanläggning på villkor att bearbetningen skedde enligt en alternativ metod som godkänts i enlighet med artikel 4.2 e och biogasframställningen, om inte annat anges, är en del av den alternativa metoden och det uppkomna materialet bortskaffas i enlighet med de villkor som fastställts för den alternativa metoden.”

2.

I slutet av kapitel III skall följande mening läggas till:

”Andra processer får användas för vidare bearbetning av animaliska fetter som härrör från kategori 1-material, på villkor att dessa processer har godkänts som alternativa metoder i enlighet med artikel 4.2 e.”

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/34

(1)

I kapitel III i bilaga V till förordning (EG) nr 1774/2002 anges vilka metoder som skall användas för bearbetning av animaliska biprodukter. För animaliska biprodukter från fisk föreskrivs metod 6 i det kapitlet, men bearbetningsparametrarna anges inte.

(2)

Vetenskapliga styrkommittén har avgivit ett antal yttranden om säkerheten när det gäller animaliska biprodukter, inklusive fiskbiprodukter. Enligt dessa yttranden är risken för transmissibel spongiform encefalopati (TSE) i samband med fiskbiprodukter försumbar.

(3)

Vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välbefinnande antog vid sitt möte den 26 februari 2003 en rapport om användningen av fiskbiprodukter i vattenbruket.

(4)

Kraven för bearbetning av fiskbiprodukter bör fastställas i enlighet med dessa yttranden och rapporter.

(5)

Olika bearbetningsmetoder bör fastställas för material som sannolikt innehåller ett högt eller lågt antal patogener, undantaget bakteriesporer.

(6)

I kapitel III i bilaga II till förordning (EG) nr 1774/2002 föreskrivs att ett handelsdokument skall åtfölja animaliska biprodukter och bearbetade produkter under transport. En förlaga till det handelsdokumentet bör fastställas.

(7)

Förordning (EG) nr 1774/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/40

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/42

(1)

I artikel 27.1 och 27.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 a, c, d, f, g och h i den förordningen och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag då produkterna exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga V till samma förordning. I kommissionens förordning (EG) nr 1520/2000 av den 13 juli 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt om kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2), anges de produkter för vilka en bidragssats bör fastställas som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001.

(2)

Enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1520/2000 är det nödvändigt att för varje månad fastställa bidragssatsen per 100 kg av var och en av basprodukterna i fråga.

(3)

Artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskriver att bidrag som beviljas för export av en produkt som ingår i en vara inte får överstiga det bidrag som tillämpas på produkten när den exporteras i obearbetad form.

(4)

De bidrag som fastställs i denna förordning får förutfastställas eftersom det för närvarande inte går att förutse situationen på marknaden under de kommande månaderna.

(5)

De åtaganden som görs med avseende på bidrag som kan beviljas till export av jordbruksprodukter som ingår i varor vilka inte omfattas av bilaga I till fördraget kan äventyras av förutfastställelsen av höga bidragssatser. Därför bör säkerhetsåtgärder vidtas i sådana situationer utan att det hindrar att långtidskontrakt ingås. Genom att en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms kan dessa olika mål uppnås.

(6)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1676/2004 av den 24 september 2004 om fastställande av autonoma övergångsbestämmelser för import av vissa bearbetade jordbruksprodukter med ursprung i Bulgarien och för export av vissa bearbetade jordbruksprodukter till Bulgarien (3), som gäller från och med den 1 oktober 2004, är bearbetade jordbruksprodukter som inte förtecknas i bilaga I till fördraget och som exporteras till Bulgarien inte berättigade till exportbidrag.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/45

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av korn till vissa tredje länder har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 1757/2004 (2).

(2)

Enligt artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (3) kan kommissionen på grundval av de meddelade anbuden besluta att fastställa ett högsta exportbidrag, varvid hänsyn tas till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95. I detta fall tilldelas kontraktet den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller lägre än det högsta bidraget.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmål medför att det högsta exportbidraget fastställs.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/46

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av havre som producerats i Finland och Sverige för export från Finland eller Sverige till alla tredjeländer utom Bulgarien, Norge, Rumänien och Schweiz har inletts genom förordning (EG) nr 1565/2004.

(2)

Särskilt med hänsyn till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95 är det inte uppenbart att ett högsta exportbidrag skall fastställas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/47

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för sorghum till Spanien från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 2275/2004 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3), kan kommissionen på grundval av meddelade anbud och enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att inte fullfölja anbudsinfordran.

(3)

Med särskild hänsyn till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1839/95 är det inte uppenbart att en största sänkning av importtullar skall företas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/48

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för majs till Spanien från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 2277/2004 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3) kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1839/95. Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmålsslag medför att den största sänkningen av importtullar fastställs till det belopp som anges i artikel 1.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/49

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för majs till Portugal från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 2276/2004 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3), kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1839/95. Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmålsslag medför att den största sänkningen av importtullar fastställs till det belopp som anges i artikel 1.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/50

(1)

I kommissionens direktiv 2001/22/EG av den 8 mars fastställs provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halterna av bly, kadmium, kvicksilver och 3-MCPD i livsmedel (2).

(2)

Det är nödvändigt att införa uppdaterade standarduppgifter om främmande ämnen i livsmedel, särskilt med hänsyn till mätosäkerhet vid analys.

(3)

Det är mycket viktigt att analysresultaten rapporteras och tolkas på ett enhetligt sätt för att säkerställa en harmoniserad tillämpning i hela Europeiska unionen.

(4)

Direktiv 2001/22/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

21.1.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 19/53

(1)

Den 16 oktober 2001 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Monaco om ett avtal genom vilket det kan säkras att Monaco inför åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som skall tillämpas i gemenskapen i syfte att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

(2)

Den avtalstext som dessa förhandlingar resulterat i överensstämmer med de förhandlingsdirektiv som antagits av rådet. Den åtföljs av ett samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco.

(3)

Med förbehåll för att det senare fattas ett beslut om ingående av avtalet bör de två dokument som paraferades den 1 juli 2004 undertecknas och rådets godkännande av samförståndsavtalet bekräftas.