25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/1

(1)

De åtgärder som för närvarande är i kraft på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i Thailand är en slutgiltig antidumpningstull som ursprungligen infördes genom rådets förordning (EG) nr 584/96 (2), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1592/2000 (3) och bekräftad, efter en undersökning vid giltighetstidens utgång, genom rådets förordning (EG) nr 964/2003 (4).

(2)

De åtgärder som är tillämpliga på sådan import består av en värdetull utom för två thailändska exporterande tillverkare för vilka åtaganden godtogs genom kommissionens beslut 96/252/EG (5), ändrat genom kommissionens beslut 2000/453/EG (6).

(3)

I april 2001 inledde kommissionen samtidigt en översyn vid giltighetstidens utgång (7) i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen och en interimsöversyn på eget initiativ i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Översynen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen avslutades genom förordning (EG) nr 964/2003 enligt vilken de gällande åtgärderna bibehölls. Interimsöversynen i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen pågick emellertid fortfarande när översynen vid giltighetstidens utgång avslutades.

(4)

I april 2001 inledde kommissionen på eget initiativ en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen i syfte att undersöka om formen för de gällande åtgärderna avseende import med ursprung i Thailand var lämplig. I detta hänseende bör det noteras att det i samband med övervakningen av de åtaganden som godtagits från två exportörer i Thailand, nämligen Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd och TTU Industrial Corp. Ltd (nedan kallade ”de berörda exportörerna”) konstaterats att det fanns problem med genomförandet, vilket påverkade åtgärdernas positiva verkningar. Efter samråd med den rådgivande kommittén inledde kommissionen en undersökning begränsad till åtgärdernas form. Inledandet av översynen tillkännagavs samtidigt med inledandet av den översyn vid giltighetstidens utgång genom vilken de gällande åtgärderna bekräftades.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de sökande gemenskapstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Thailand, importörer, handlare, användarindustrier och sammanslutningar av användare som man visste berördes samt företrädare för den thailändska staten om inledandet av översynen. Kommissionen gav även de parter som var direkt berörda tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(6)

I april 2002, efter det att resultaten från undersökningen enligt artikel 11.2 i grundförordningen meddelats, ingav en thailändsk exporterande tillverkare, Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd (nedan kallad ”den sökande”), en begäran om en interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpades på företaget. Begäran omfattade endast aspekterna av dumpning i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. I begäran hävdade den sökande att förändrade omständigheter av varaktig karaktär hade lett till att normalvärdet sjunkit betydligt, vilket i sin tur hade gjort att förekomsten av dumpning hade minskat eller helt försvunnit, varför åtgärder på den nuvarande nivån avseende importen inte längre var nödvändiga för att motverka dumpning.

(7)

Kommissionen fastslog efter samråd med den rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att inleda en interimsöversyn och offentliggjorde därefter ett tillkännagivande om inledande (8) och inledde en undersökning.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt exportlandets företrädare och den sökande om inledandet av interimsöversynen begränsad till dumpning och gav alla direkt berörda parter tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Kommissionen skickade också ett frågeformulär till den sökande.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa förekomst av dumpning, och den genomförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(10)

Undersökningen begränsad till dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2002 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(11)

Den berörda produkt som omfattades av interimsöversynerna är samma produkt som i de tidigare undersökningarna, dvs. vissa rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål (nedan kallad ”den berörda produkten” eller ”rördelar”) med ursprung i Thailand. Den klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (TARIC-nummer 7307931199), ex 7307 93 19 (TARIC-nummer 7307931999), ex 7307 99 30 (TARIC-nummer 7307993098) och ex 7307 99 90 (TARIC-nummer 7307999098).

(12)

I likhet med de tidigare undersökningarna har dessa undersökningar visat att de rördelar av järn eller stål som tillverkas i Thailand och säljs på hemmamarknaden eller exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper som de rördelar som säljs i gemenskapen av gemenskapstillverkarna och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(13)

För fastställande av normalvärdet undersöktes först om den sökandes sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten var representativ i förhållande till dennes sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen konstaterades att så var fallet, eftersom den sökandes inhemska försäljning motsvarade minst 5 % av dennes sammanlagda exportvolym till gemenskapen.

(14)

Det undersöktes därefter om den sökandes inhemska försäljning var tillräckligt representativ för var och en av de produkttyper som exporterades till gemenskapen. Detta ansågs vara fallet när den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av en viss produkttyp under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolym av samma produkttyp som exporterades till gemenskapen. Det konstaterades på grundval härav att den inhemska försäljningen var representativ för alla utom en produkttyp som exporterades till gemenskapen.

(15)

Det undersöktes också huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning av produkttypen i fråga till oberoende kunder fastställdes. I de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden per enhet, utgjorde minst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den produkttypen på den inhemska marknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I de fall volymen lönsam försäljning av en produkttyp utgjorde mindre än 80 % men minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen för enbart den produkttypen.

(16)

I de fall andelen lönsam försäljning av en viss typ av rördelarna utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen på den inhemska marknaden ansågs försäljningen av denna särskilda typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(17)

Om de inhemska priserna för en särskild typ som såldes av den sökande inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas. I avsaknad av andra exporterande tillverkare och en annan lämplig metod användes i detta avseende ett konstruerat normalvärde.

(18)

I samtliga fall där ett konstruerat normalvärde användes fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen genom att det till tillverkningskostnaden, vid behov justerad, för de exporterade typerna lades ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. Kommissionen undersökte för detta ändamål huruvida uppgifterna om de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som den berörda exporterande tillverkaren hade ådragit sig och om den vinst som den haft på hemmamarknaden var tillförlitliga. Uppgifterna om faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på hemmamarknaden ansågs tillförlitliga eftersom det berörda företagets försäljningsvolym på hemmamarknaden kunde betraktas som representativ. Vinstmarginalen på försäljningen på hemmamarknaden fastställdes på grundval av den försäljning på hemmamarknaden som ägt rum vid normal handel.

(19)

Eftersom all exportförsäljning av den berörda produkten gick direkt till en oberoende kund i gemenskapen fastställdes exportpriset enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas när produkten såldes för export till gemenskapen.

(20)

I syfte att åstadkomma en rättvis jämförelse per produkttyp på grundval av ett pris beräknat fritt fabrik i samma handelsled, togs hänsyn till olikheter som påstods och konstaterades påverka jämförbarheten mellan exportpris och normalvärde. Dessa justeringar gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för importavgifter, rabatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och förpackningskostnader, samt för kreditkostnader och provisioner.

(21)

För att beräkna dumpningsmarginalen jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset till gemenskapen.

(22)

Jämförelsen enligt ovan visade att dumpning förekom i sökandens fall. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av det sammanlagda cif-värdet vid gemenskapens gräns före tull, fastställdes till 7,4 %.

(23)

I enlighet med kommissionens rådande praxis undersöktes huruvida de förändrade omständigheterna rimligtvis kunde anses vara av varaktig karaktär.

(24)

Det konstaterades att det inte fanns någon anledning att tro att de inhemska försäljningspriserna och normalvärdet inte skulle förbli stabila inom överskådlig framtid.

(25)

Kommissionen undersökte hur exportpriserna kan komma att utvecklas till följd av att en lägre tullsats tillämpas. I detta hänseende ansågs att det åtagande som hade godtagits inom ramen för det ursprungliga förfarandet begränsade den sökandes försäljning till gemenskapens marknad. Så som nämns i skäl 35 konstaterades att denna typ av åtagande inte längre var lämplig. Följaktligen undersöktes om en lägre tull på exportförsäljningen kunde orsaka en betydande ökning av importen till gemenskapen av den berörda produkt som tillverkades av den sökande.

(26)

Av undersökningen framkom att den sökandes tillverkningskapacitet hade ökat betydligt sedan den ursprungliga undersökningsperioden och i mindre utsträckning under de senaste tre åren, medan dess kapacitetsutnyttjande fortsatte att uppgå till nära 100 %.

(27)

Av undersökningen framkom emellertid också att företaget exporterade den största delen av sin produktion till väletablerade marknader i andra tredjeländer. Den sökande exporterade faktiskt mer än 90 % av sin produktion av den berörda produkten under undersökningsperioden och nästan uteslutande till övriga tredjeländer. Exporten till övriga tredjeländer har tredubblats sedan den ursprungliga undersökningsperioden och fortsatte att öka under de senaste tre åren. Det konstaterades också att exporten till övriga tredjeländer såldes till priser som var omkring 25 % högre än priserna till gemenskapen.

(28)

Eftersom den sökande inte har mycket reservkapacitet som kan användas för att öka försäljningen till gemenskapen om antidumpningstullarna skulle sänkas, betraktas ovanstående undersökningsresultat om bland annat export till tredjeland, och särskilt exportpriser till dessa länder, som bevis för att det är föga troligt att dumpad import inom överskådlig framtid skulle återkomma på de nivåer som konstaterades under den föregående undersökningen.

(29)

Följaktligen dras slutsatsen att de ändrade omständigheterna, i synnerhet det kraftigt sänkta normalvärdet, är av bestående karaktär. Mot bakgrund av att graden av dumpning har minskat anses det vara lämpligt att ändra åtgärderna i den mån de avser den sökande.

(30)

Enligt artikel 9.4 i grundförordningen får storleken på antidumpningstullarna inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen men bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin. Eftersom den sökandes tull hade beräknats på grundval av dumpningsmarginalen bör tullen anpassas till den lägre dumpningsmarginal som fastställts i denna undersökning, nämligen 7,4 %.

(31)

Det framgår av ovanstående att den antidumpningstull som ursprungligen infördes genom förordning (EG) nr 584/96 och bekräftades genom förordning (EG) nr 964/2003 bör ändras med avseende på den sökande.

(32)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att förorda att den antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 964/2003 skall ändras med avseende på den sökande.

(33)

De åtaganden som ursprungligen godtogs från de två berörda exportörerna var i huvudsak kvantitativa åtaganden enligt vilka företagen åtog sig att se till att deras export till gemenskapen skedde inom ramen för ett generellt volymtak.

(34)

I enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen är syftet med åtagandena att undanröja den dumpade importens skadliga verkan, vilket uppnås genom att exportören höjer sina priser eller upphör med export till dumpade priser. Av undersökningarna har det framgått att den typ av åtaganden som ursprungligen godtogs i det aktuella fallet 1996, och som enbart innebar en begränsning av kvantiteten import till gemenskapen, inte ledde till att priserna höjdes till icke-skadevållande nivåer och att rättvisa konkurrensförhållanden således inte upprättades på gemenskapens marknad. I det nu aktuella fallet anses åtagandena därför inte i sin nuvarande form vara något ändamålsenligt och effektivt medel för att undanröja de skadliga effekterna av dumpning. Kommissionen kan dessutom inte på ett effektivt sätt kontrollera om den mängd av den berörda produkten som exporteras begränsas till den som anges i åtagandena.

(35)

Därför drogs slutsatsen att de åtaganden som är i kraft inte längre är lämpliga.

(36)

De berörda parterna underrättades om alla viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för denna slutsats.

(37)

De antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i bland annat Thailand, som bekräftats genom förordning (EG) nr 964/2003, bör ändras med avseende på i) den sökande med anledning av den lägre dumpningsmarginal som konstaterats i undersökningen och ii) de berörda exportörerna med anledning av resultaten av interimsöversynen begränsad till åtgärdernas form.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/6

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/8

(1)

De ekonomiska villkoren på exportmarknaderna för fjäderfäkött är mycket olika och skiftande. Det är därför nödvändigt att precisera på vilka villkor exportbidrag får beviljas för produkter inom denna sektor.

(2)

För att på ett bättre sätt uppnå målen om en anpassning av metoden för fördelning av de kvantiteter som får exporteras med bidrag och en effektiv användning av disponibla resurser enligt artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 2777/75, är det lämpligt att utvidga de möjligheter som fastställs i artikel 3.4 i kommissionens förordning (EG) nr 633/2004 (2) för kommissionen att vidta åtgärder för att begränsa utfärdandet av exportlicenser eller inlämnandet av ansökningar om exportlicenser under den bedömningsperiod som föreskrivs efter inlämnandet av licensansökningar.

(3)

Det bör också föreskrivas att dessa åtgärder får vidtas per bestämmelseland.

(4)

Förordning (EG) nr 633/2004 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

1.

Punkt 4 skall ersättas med följande:

”4.   När utfärdandet av exportlicenser medför eller riskerar att medföra att de disponibla budgetbeloppen överskrids, eller att de maximala kvantiteter som får exporteras med bidrag uppnås under den berörda perioden med hänsyn till de begränsningar som avses i artikel 8.11 i förordning (EEG) nr 2777/75 eller att det inte är möjligt att garantera exportens kontinuitet under resten av den aktuella perioden, får kommissionen

Exportlicensansökningar som lämnas in under den period då licensutfärdandet är inställt skall inte behandlas.

De åtgärder som föreskrivs i första stycket får vidtas eller justeras med hänsyn till produktkategori och bestämmelseland.”

2.

Följande punkt 4a skall läggas till:

”4a   De åtgärder som föreskrivs i punkt 4 får också vidtas när ansökningarna om exportlicenser avser kvantiteter som överstiger eller riskerar att överstiga de normala avsättningskvantiteterna för ett bestämmelseland och om utfärdandet av de exportlicenser för vilka ansökningar lämnats in leder till risker för spekulation, snedvridning av konkurrensen mellan aktörer eller störningar i den berörda handeln eller på gemenskapsmarknaden.”

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/10

(1)

Till följd av att aviär influensa brutit ut i vissa produktionsområden i Belgien införde kommissionen, genom beslut 2003/289/EG av den 25 april 2003 om skyddsåtgärder i samband med aviär influensa i Belgien, vissa veterinära och handelsmässiga restriktioner för den medlemsstaten (2). Transport och saluföring av kläckägg förbjöds därför tillfälligt inom Belgien.

(2)

De veterinära restriktionerna ledde till begränsningar av den fria omsättningen av kläckägg, vilket riskerade att allvarligt störa marknaden för kläckägg i Belgien. De belgiska myndigheterna vidtog därför åtgärder till stöd för marknaden som endast skulle gälla under den tid som det var absolut nödvändigt och endast i fråga om kläckägg. Tack vare dessa åtgärder blev det möjligt att använda kläckägg som inte längre kunde ruvas för förädling till äggprodukter.

(3)

Dessa åtgärder hade en positiv inverkan både på marknaden för kläckägg och på marknaden för ägg i allmänhet. Det är följaktligen berättigat att likställa dessa åtgärder med extraordinära åtgärder för att stödja marknaden i den mening som avses i artikel 14 i förordning (EEG) nr 2771/75 och att bevilja ett stöd som gör det möjligt att ersätta en del av de ekonomiska förluster som uppstått till följd av att kläckägg förädlats till äggprodukter.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

—

0,097 euro per kläckägg från sorten ”slaktkyckling” för högst 5 372 000 stycken kläckägg,

—

0,081 euro per kläckägg från sorten ”värphöns” för högst 314 000 stycken kläckägg,

—

0,265 euro per kläckägg från sorten ”avelshöns” för högst 99 000 stycken kläckägg.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/11

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2287/2003 av den 19 december 2003 om fastställande för år 2004 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (2) fastställs kvoter för tunga för år 2004.

(2)

För att se till att bestämmelserna följs när det gäller de kvantitativa begränsningarna för fångster av bestånd som omfattas av kvoter, måste kommissionen fastställa det datum då fartyg under en viss medlemsstats flagg skall anses ha fiskat upp sin kvot.

(3)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har de fångster av tunga i farvattnen i ICES-område Skagerrak och Kattegatt, III b, c och d (EG-vatten), som gjorts av fartyg under svensk flagg eller som är registrerade i Sverige, medfört att den kvot som landet tilldelats för år 2004 är uppfiskad. Sverige har förbjudit fiske efter detta bestånd från och med den 9 april 2004. Detta datum bör därför också fastställas i den här förordningen.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/12

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2287/2003 av den 19 december 2003 om fastställande för år 2004 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (2), fastställs kvoter för nordhavsräka för år 2004.

(2)

För att se till att bestämmelserna följs när det gäller de kvantitativa begränsningarna för fångster av bestånd som omfattas av kvoter, måste kommissionen fastställa det datum då fartyg under en viss medlemsstats flagg skall anses ha fiskat upp sin kvot.

(3)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har de fångster av nordhavsräka i norska vatten söder om 62° 00' N som gjorts av fartyg under svensk flagg eller som är registrerade i Sverige medfört att den kvot som landet tilldelats för år 2004 är uppfiskad. Sverige har förbjudit fiske efter detta bestånd från och med 7 maj 2004. Detta datum bör därför också fastställas i den här förordningen.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/13

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2287/2003 av den 19 december 2003 om fastställande för år 2004 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (2), fastställs kvoter för rödspätta för år 2004.

(2)

För att se till att bestämmelserna följs när det gäller de kvantitativa begränsningarna för fångster av bestånd som omfattas av kvoter, måste kommissionen fastställa det datum då fartyg under en viss medlemsstats flagg skall anses ha fiskat upp sin kvot.

(3)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har de fångster av rödspätta i farvattnen i ICES-område VII f-g som gjorts av fartyg under belgisk flagg eller som är registrerade i Belgien medfört att den kvot som landet tilldelats för år 2004 är uppfiskad. Belgien har förbjudit fiske efter detta bestånd från och med 17 juli 2004. Detta datum bör därför också fastställas i den här förordningen.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/14

(1)

Ett fel har uppstått i samband med de behöriga myndigheternas överlämnande av vissa uppgifter till kommissionen rörande de ansökningar om importlicenser som inkom i juli 2004 inom ramen för kvotnummer 09.4593 enligt förordning (EG) nr 2535/2001.

(2)

Det är därför nödvändigt att ändra bilaga IA till kommissionens förordning (EG) nr 1347/2004 (3) genom vilken det fastställs i vilken utsträckning det är möjligt att godta de ansökningar om importlicens som inkommit inom ramen för nämnda tullkvot.

(3)

Med tanke på att förordning (EG) nr 1347/2004 är tillämplig från och med den 24 juli 2004 måste den här förordningen vara tillämplig från och med samma dag.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/15

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 584/96 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i Kina, Kroatien och Thailand, vilket senast bekräftats genom rådets förordning (EG) nr 964/2003 (3). De åtgärder som tillämpas på denna import består av en värdetull, utom för två exporterande tillverkare i Thailand för vilka åtaganden godtagits genom kommissionens beslut 96/252/EG (4).

(2)

I april 2001 inledde kommissionen på eget initiativ en interimsöversyn i syfte att undersöka om formen för de åtgärder som tillämpades på import med ursprung i Thailand var lämpliga (5). Översynen inleddes med motiveringen att det i samband med övervakningen av åtagandena från de två exportörerna i Thailand, nämligen Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd och TTU Industrial Corp. Ltd framkommit problem beträffande efterlevnaden av åtagandena. Översynen genomfördes tillsammans med den översyn vid giltighetstiden utgång som avslutades genom rådets förordning (EG) nr 964/2003.

(3)

På grundval av undersökningsresultaten, som redovisas i skälen 33, 34 och 35 i rådets förordning (EG) nr 1496/2004 (6), har slutsatsen dragits att formen för de gällande åtgärderna inte längre är lämplig, eftersom åtagandena i sin nuvarande form inte anses utgöra något ändamålsenligt och effektivt medel för att undanröja de skadliga effekterna av dumpning.

(4)

Med anledning av detta, och i enlighet med de bestämmelser i de berörda åtagandena som tillåter kommissionen att ensidigt återkalla godtagandet av åtagandena, har kommissionen beslutat att återkalla godtagandena från Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd och TTU Industrial Corp. Ltd.

(5)

De berörda företagen underrättades om kommissionens slutsatser och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Deras synpunkter beaktades och där det var lämpligt ändrades slutsatserna i enlighet därmed. Båda företagen uppmanades göra omarbetade prisåtaganden, i vilka bland annat minimiimportpriserna måste respekteras. Kommissionen har dock inte mottagit några sådana åtaganden.

(6)

Av ovanstående följer att de åtaganden som godtagits genom kommissionens beslut 96/252/EG bör återkallas i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen för de båda berörda thailändska företagen.

(7)

Parallellt med detta beslut har rådet genom förordning (EG) nr 1496/2004 ändrat rådets förordning (EG) nr 964/2003 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i bland annat Thailand, och infört en slutgiltig antidumpningstull i form av en värdetull på import av dessa produkter som tillverkas av de berörda företagen.

Hänvisningen till Awaji Sangyo (Thailand) Co. Ltd, Samutprakarn och till TTU Industrial Corp. Ltd, Bangkok skall utgå.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/17

(1)

I vitboken om styrelseformerna i EU (1) som antogs den 25 juli 2001 åtar sig kommissionen att göra beslutsprocessen öppnare, så att fler människor och organisationer involveras i arbetet med att utforma och genomföra EU:s politik.

(2)

Kommissionen antog den 11 december 2002 meddelandet ”Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter” (2) i syfte att säkerställa en enhetlig metod för samråd vid samtliga kommissionens avdelningar och öka insynen i hur samråden genomförs.

(3)

Det är nödvändigt att kommissionen samråder med och informerar konsumenterna och de socioekonomiska aktörer som berörs av frågorna kring märkning och presentation av livsmedel och foder, livsmedels- och fodersäkerhet, nutrition i förhållande till livsmedelslagstiftning, djurs hälsa och välbefinnande samt växters sundhet.

(4)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3) föreskrivs offentligt samråd som är öppet och medger insyn, antingen direkt eller via representativa organ, i utarbetandet, utvärderingen och översynen av livsmedelslagstiftningen, utom när detta inte är möjligt på grund av sakens brådskande natur.

(5)

Enligt vitboken om livsmedelssäkerhet (4) som kommissionen antog den 12 januari 2000 skall det inrättas en rådgivande kommitté för livsmedelssäkerhet genom rationalisering av de nuvarande rådgivande kommittéerna (åtgärd 81).

(6)

Den rådgivande livsmedelskommittén inrättades genom kommissionens beslut 80/1073/EEG (5).

(7)

Andra rådgivande kommittéer har inrättats på den gemensamma jordbrukspolitikens område genom kommissionens beslut 98/235/EEG (6).

(8)

De hittillsvarande erfarenheterna visar på nödvändigheten av att omgruppera och omorganisera de befintliga rådgivande kommittéerna med ansvar för frågor som rör livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet och att göra dem mer effektiva.

(9)

Det är angeläget att inrätta en permanent ordning för det offentliga samrådet på europeisk nivå för utarbetandet, utvärderingen och översynen av gemenskapens livsmedelslagstiftning.

(10)

Med hänsyn tagen till behovet av en övergripande strategi för livsmedelskedjan, djurhälsan och växters sundhet för att skydda konsumenterna är det viktigt att samrådsordningen omfattar samtliga frågor som rör livsmedelslagstiftningen, däribland märkning och presentation av livsmedel och foder, livsmedels- och fodersäkerhet, nutrition i förhållande till livsmedelslagstiftning, djurhälsa, inklusive djurs välbefinnande, samt olika aspekter av växters sundhet, såsom växtskydd, växtskyddsmedel och rester av dessa samt villkor för saluföring av utsäde och förökningsmaterial, däribland biologisk mångfald och industriell äganderätt och tillhörande frågor.

(11)

Samråden omfattar ett mycket brett ämnesområde och därmed ett stort antal berörda parter, och för att säkerställa att den permanenta samrådsordningen är effektiv bör man därför genomföra offentliga samråd via organ som representerar intressen inom livsmedelskedjan, djurhälsan och växters sundhet på europeisk nivå, även om det direkta samrådet med medborgarna bör var möjligt.

(12)

De berörda socioekonomiska aktörerna, däribland konsumentorganisationerna i medlemsstaterna, har bildat organisationer på EU-nivå som har som syfte att på denna nivå företräda intressen som är kopplade till livsmedelskedjan, djurhälsan och växters sundhet.

(13)

Kvaliteten på samrådsordningen beror på om kommissionen och de representativa europeiska organen kan utbyta åsikter direkt inom ramen för strukturerade sammanträden i en rådgivande grupp, i synnerhet när det gäller kommissionens arbetsprogram på livsmedelsområdet.

(14)

Av praktiska skäl i samband med organiseringen av sammanträden bör den rådgivande gruppens storlek vara begränsad; intressegrupperna inom livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet bör dock vara korrekt representerade. Eftersom gruppen i första hand kommer att samråda om kommissionens arbetsprogram är det av avgörande betydelse att de representativa organ som på europeisk nivå bäst kan bevaka allmänna intressen som rör livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet är företrädda.

(15)

För att säkerställa att gruppen kan arbeta effektivt och öppet bör reglerna för verksamheten medge organisation av sammanträden i arbetsgrupper som vid behov kan utvidgas till att omfatta andra berörda personer och organ.

(16)

Av tydlighetsskäl bör beslut 80/1073/EEG upphöra att gälla.

—

Livsmedels- och fodersäkerhet.

—

Märkning och presentation av livsmedel och foder.

—

Nutrition i förhållande till livsmedelslagstiftning.

—

Djurs hälsa och välbefinnande.

—

Frågor som rör växtskydd, växtskyddsmedel och rester av dessa samt villkor för saluföring av utsäde och förökningsmaterial, däribland biologisk mångfald och industriell äganderätt och tillhörande frågor.

25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/20

(1)

Aviär influensa är en mycket smittsam virussjukdom hos fjäderfä och fåglar. Den kan snabbt anta epizootiska proportioner och utgöra ett allvarligt hot mot djurs och människors hälsa samt kraftigt minska lönsamheten inom fjäderfähållningen.

(2)

Det finns risk för att sjukdomsagenset förs in via internationell handel med levande fjäderfä och fjäderfäprodukter.

(3)

Den 6 augusti 2004 bekräftade Republiken Sydafrika två utbrott av kraftigt patogen aviär influensa i ratitflockar i Östra Kapprovinsen.

(4)

Den virusstam det rör sig om är av subtyp H5N2 och skiljer sig därför från de stammar som orsakar den pågående epidemin i Asien. Enligt befintlig kunskap utgör denna subtyp en mindre risk för folkhälsan än den stam som cirkulerar i Asien och som är av subtyp H5N1.

(5)

För närvarande har Republiken Sydafrika endast tillstånd att till gemenskapen exportera levande ratiter och kläckägg av sådana, färskt kött av ratiter, köttprodukter och köttberedningar som innehåller ratitkött samt andra fåglar än fjäderfä.

(6)

Den 6 augusti 2004 hävde dock de behöriga sydafrikanska myndigheterna tillståndet att exportera levande ratiter och kött av dessa samt vissa köttprodukter till EU tills man har bättre insyn i situationen.

(7)

Med tanke på den risk för djurhälsan som uppstår om sjukdomen skulle spridas i gemenskapen har kommissionen genom sitt beslut 2004/594/EG (3) från och med den 10 augusti 2004 stoppat importen från Republiken Sydafrika av levande ratiter, kläckägg och färskt kött av ratiter, köttberedningar och köttprodukter som består av eller innehåller kött av de uppräknade arterna om det härrör från fåglar som slaktats efter den 16 juli 2004 samt ägg avsedda att användas som livsmedel.

(8)

I enlighet med kommissionens beslut 2000/666/EG (4) omfattas import av andra fåglar än fjäderfä från medlemsländerna i OIE (Internationella byrån för epizootiska sjukdomar) av garantier för djurhälsa som utfärdas av ursprungslandet, och av strikta karantänåtgärder i de medlemsstater dit importen sker.

(9)

Import från Republiken Sydafrika av andra fåglar än fjäderfä, samt av fåglar som hålls som husdjur och som åtföljs av sin ägare vid införseln i gemenskapen, har också stoppats genom beslut 2004/594/EG som en ytterligare åtgärd för att förhindra all risk för att sjukdomen uppträder i karantänstationer i medlemsstaterna.

(10)

I kommissionens beslut 97/222/EG (5) fastställs en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av köttprodukter och upprättas regler för behandling för att förhindra risken att sjukdomar sprids via dessa produkter. Vilken behandling som produkten måste genomgå beror på hälsoläget i ursprungslandet för den art som köttet härrör från. För att undvika onödig belastning på handeln bör import av ratitprodukter med ursprung i Republiken Sydafrika vilka helt och hållet har värmebehandlats vid en temperatur på minst 70 °C även i fortsättningen vara tillåten.

(11)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 (6) är det för närvarande tillåtet att importera ej behandlade jakttroféer från fåglar med ursprung i Republiken Sydafrika. Med tanke på den pågående aviära influensan bör sådan import hävas för att förhindra all risk för att sjukdomen förs in i gemenskapen.

(12)

I enlighet med förordning (EG) nr 1774/2002 är det för närvarande tillåtet att importera obearbetade fjädrar och delar av fjädrar med ursprung i Republiken Sydafrika. Med tanke på den pågående aviära influensan bör sådan import hävas för att förhindra all risk för att sjukdomen förs in i gemenskapen. Import av fjädrar kan dock tillåtas om de åtföljs av ett handelsdokument i vilket anges att fjädrarna har genomgått viss behandling.

(13)

Med hänsyn till de hygienkrav som gäller råvaror för tillverkning av foder och farmaceutiska eller tekniska produkter kan kanaliserad import av sådana produkter undantas från detta beslut.

(14)

Därför bör de skyddsåtgärder som avser Republiken Sydafrika i sin helhet förlängas och beslut 2004/594/EG upphävas.

(15)

Åtgärderna i detta beslut är i överensstämmelse med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

—

levande ratiter och kläckägg av dessa arter,

—

andra fåglar än fjäderfä, inklusive husdjur som åtföljs av sina ägare.

—

färskt kött av ratiter,

—

köttprodukter och köttberedningar som består av eller innehåller kött av dessa arter,

—

ej behandlade jakttroféer från alla typer av fåglar,

—

obearbetade fjädrar och delar av fjädrar.