16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1600/1999 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm, som klassificeras enligt KN nummer ex 7223 00 19, med ursprung i Indien (nedan kallad ”den berörda produkten”). Åtgärderna utformades som en värdetull på mellan 0 och 55,6 %.

(2)

Genom förordning (EG) nr 1599/1999 (4) införde rådet samtidigt en slutgiltig utjämningstull på import av samma produkt med ursprung i Indien. Åtgärderna utformades som värdetullar på mellan 0 och 35,4 % för enskilda exportörer och på 48,8 % för icke samarbetsvilliga exportörer.

(3)

Sedan slutgiltiga åtgärder införts mottog kommissionen en begäran från en indisk tillverkare, VSL Wires Limited (nedan kallad ”den sökande”) om att inleda en översyn (avseende en ny exportör) av förordning (EG) nr 1600/1999 i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen. Den sökande hävdade att den inte var närstående någon annan exportör av den berörda produkten i Indien. Den sökande gjorde vidare gällande att den inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997–31 mars 1998), utan att den hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden. Den sökande begärde därför att en individuell tullsats skulle fastställas om dumpning konstaterades.

(4)

Kommissionen undersökte den bevisning som lämnats av den sökande och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att yttra sig inledde kommissionen, genom kommissionens förordning (EG) nr 1225/2003 (5) en översyn (avseende ny exportör) av förordning (EG) nr 1600/1999 med avseende på den sökande och påbörjade sin undersökning. På samma gång upphävdes den gällande antidumpningstullen på import av den berörda produkten som tillverkas och exporteras till gemenskapen av den sökande, och importen gjordes föremål för registrering enligt artiklarna 11.4 och 14.5 i grundförordningen.

(5)

Samtidigt och på samma grund inledde kommissionen, på begäran av den sökande, en påskyndad översyn av rådets förordning (EG) nr 1599/1999 (6) i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 2026/97.

(6)

Den produkt som omfattas av den nuvarande översynen är samma produkt som i förordning (EG) nr 1600/1999, nämligen tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom.

(7)

Undersökningen omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden avseende översynen”).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och den indiska regeringen om inledandet av förfarandet. Dessutom gavs andra direkt berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid inte några sådana synpunkter eller någon begäran om att bli hörd.

(9)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande och mottog ett fullständigt svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen och utförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(10)

Eftersom ingen begäran om översyn av undersökningsresultaten rörande skada inkom från den sökande, begränsades översynen till dumpning.

(11)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt styrka att den inte var närstående, vare sig direkt eller indirekt, någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(12)

Undersökningen bekräftade att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997–31 mars 1998).

(13)

Kommissionen undersökte huruvida den sökande hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den ursprungliga undersökningsperioden. I det avseendet konstaterades att den sökande inte hade genomfört någon försäljning till gemenskapen och inte heller hade någon oåterkallelig avtalsskyldighet att exportera några betydande kvantiteter av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden avseende översynen.

(14)

Det fastställdes att den sökande endast gjort en försäljning till gemenskapen, nämligen i augusti 2001, dvs. efter den ursprungliga undersökningsperioden men långt före undersökningsperioden avseende översynen.

(15)

Den sökande begärde att kommissionen skulle förlänga undersökningsperioden avseende översynen så att den även skulle omfatta den period under vilken den försäljning som nämns i skäl 14 genomfördes. I detta avseende hävdade den sökande att den hade begärt en översyn avseende ny exportör i augusti 2001 och föreslagit en undersökningsperiod från och med den 1 juli 2001 till och med den 31 mars 2003.

I det avseendet bör det påpekas att kommissionen, i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen, skall välja en undersökningsperiod som i fråga om dumpning normalt skall omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds, för att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa. Det faktum att det krävdes nästan två år och en omfattande skriftväxling innan den sökande lade fram en tillfredsställande begäran om översyn är inget skäl för att avvika från bestämmelsen i artikel 6.1 i grundförordningen. Dessutom skulle ett godkännande av en sådan förlängd undersökningsperiod, i kombination med det faktum att endast den exportförsäljningen skulle omfattas, kunna leda till en situation där inaktuella uppgifter och redovisningsuppgifter skulle användas, vilket skulle förvränga undersökningsresultatet kraftigt i förhållande till den sökandes nuvarande situation.

Dessutom skulle denna enskilda försäljning inte utgöra någon representativ grund för bedömning av dumpningen och fastställande av en enskild dumpningsmarginal, även om en så lång undersökningsperiod skulle ha använts och det enskilda försäljningstillfället i augusti 2001 skulle ha omfattats. Den enskilda försäljningen motsvarade endast omkring 0,2 % av den sökandes årsproduktion av den berörda produkten och priset var dubbelt så högt som exportpriset för samma produkt till alla andra tredjeländer under den perioden. En sådan försäljning skulle således inte kunna användas för att göra en representativ dumpningsbedömning för den sökande.

(16)

I svaret på frågeformuläret angav den sökande att ett avtal hade undertecknats under undersökningsperioden avseende översynen, men bekräftade på plats att försäljningen aldrig genomförts. Det kan därmed fastställas att den sökande inte har någon oåterkallelig skyldighet att exportera någon betydande kvantitet till gemenskapen och att den sökandes avsiktsförklaring om fortsatt export till EG efter försäljningen 2001 inte har omsatts i praktiken. På grund av ovanstående skäl kan ingen individuell dumpningsmarginal fastställas för den sökande i enlighet med bestämmelserna i artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom ingen export till gemenskapen eller oåterkallelig avtalsskyldighet under undersökningsperioden avseende översynen kunnat fastställas. Den dumpningsmarginal som fastställts i den ursprungliga undersökningen för parter som inte undersökts individuellt, d.v.s. 76,2 % (skäl 23 i förordning (EG) nr 1600/1999), bör därför tillämpas.

(17)

Med tanke på att den högsta nivån för undanröjande av skada på 55,6 % som fastställdes under den ursprungliga undersökningen är lägre än den dumpningsmarginal på 76,2 % som fastställts för den sökande (skäl 16) bör antidumpningstullen för den sökande inte överstiga denna nivå för undanröjande av skada i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen.

(18)

Trots att ingen export till gemenskapen skedde under undersökningsperioden avseende översynen beräknades en individuell utjämningstullsats för den sökande på grundval av exportsubventionens storlek (värdetull på 14,1 %) under den samtidiga påskyndade översynen av förordning (EG) nr 1599/1999, i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 2026/97 (skäl 5).

(19)

Enligt artikel 14.1 i grundförordningen och artikel 24.1 i förordning (EG) nr 2026/97 får ingen produkt beläggas med både antidumpningstull och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

(20)

På grundval av ovanstående bör den slutgiltiga antidumpningstullsatsen för import till gemenskapen av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm som tillverkas och exporteras av VSL Wires Limited, uttryckt som priset cif gemenskapens gräns, före tull, och med hänsyn till resultaten av den samtidiga påskyndade översynen av de gällande utjämningsåtgärderna, vara 41,5 %, dvs. 55,6 % minus 14,1 %. Förordning (EG) nr 1600/1999 bör därför ändras.

(21)

Den antidumpningstullsats som är tillämplig för VSL Wires Limited skall även tas ut retroaktivt på sådan import som registrerats i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1225/2003.

(22)

Den sökande och den indiska regeringen underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 1600/1999. De gavs också rimlig tid att lämna synpunkter.

(23)

I sitt svar på meddelandet hävdade den sökande att kommissionen inte hade övervägt andra tillgängliga alternativ för fastställande av exportpris; framför allt hade inte den sökandes exportpriser till andra tredjeländer använts för beräkningen av dumpningsmarginalen. Därvidlag bör det noteras att exportpriset i en beräkning av dumpningen enligt artikel 2.8 i grundförordningen skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen. Det finns ingen bestämmelse om att exportpriset också kan fastställas på grundval av export från exportlandet till andra bestämmelseorter än gemenskapen. Begäran bör därför avvisas och slutsatserna i skälen 11–16 bekräftas.

(24)

Denna översyn påverkar inte den tidpunkt då förordning (EG) nr 1600/1999 upphör att gälla i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/5

(1)

Genom förordning (EG) nr 1599/1999 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm, som klassificeras enligt KN nummer ex 7223 00 19, med ursprung i Indien (nedan kallad ”den berörda produkten”). Åtgärderna utformades som värdetullar på mellan 0 och 35,4 % för enskilda exportörer och på 48,8 % för icke samarbetsvilliga exportörer.

(2)

Sedan slutgiltiga åtgärder införts mottog kommissionen en begäran från en indisk tillverkare, VSL Wires Limited (nedan kallad ”den sökande”) om att inleda en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1599/1999 i enlighet med artikel 20 i grundförordningen. Den sökande hävdade att den inte var närstående någon annan exportör av den berörda produkten i Indien. Den sökande gjorde vidare gällande att den inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997-31 mars 1998), utan att den hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden. Den sökande har därför begärt att en individuell tullsats skall fastställas.

(3)

Kommissionen undersökte den bevisning som lämnats av den sökande och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 20 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att yttra sig inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1599/1999 med avseende på det berörda företaget och påbörjade sin undersökning.

(4)

Den produkt som omfattas av den nuvarande översynen är samma produkt som i förordning (EG) nr 1599/1999, nämligen tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom.

(5)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden avseende översynen”).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och den indiska regeringen om inledandet av förfarandet. Dessutom gavs andra direkt berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid inte några sådana synpunkter eller någon begäran om att bli hörd.

(7)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande och mottog ett fullständigt svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen och utförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(8)

Eftersom ingen begäran om översyn av undersökningsresultaten rörande skada inkom från den sökande, begränsades översynen till subventionering.

(9)

Kommissionen undersökte samma subventionssystem som i den ursprungliga undersökningen. Den undersökte också huruvida den sökande utnyttjat några subventionssystem som påstods ge fördelar i det ursprungliga klagomålet, men som inte konstaterades ha utnyttjats under den ursprungliga undersökningen.

Slutligen undersöktes huruvida den sökande hade utnyttjat några subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden, eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(10)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt styrka att den inte var närstående, vare sig direkt eller indirekt, någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(11)

Undersökningen bekräftade att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997–31 mars 1998).

(12)

Det fastställdes att den sökande endast gjort en försäljning till gemenskapen, nämligen i augusti 2001, det vill säga efter den ursprungliga undersökningsperioden men långt före undersökningsperioden avseende översynen.

(13)

I svaret på frågeformuläret angav den sökande att endast ett avtal hade undertecknats under undersökningsperioden avseende översynen, men en kontroll på plats bekräftade att försäljningen aldrig genomförts. Den sökande hade således inte någon oåterkallelig avtalsskyldighet att exportera till gemenskapen.

(14)

Företaget exporterade emellertid i stor omfattning till andra länder under undersökningsperioden avseende översynen, vilket gjorde det möjligt att beräkna den fördel som kom exportförsäljningen till godo genom subventioneringen eftersom sådana fördelar uppstår oavsett bestämmelseorten för försäljningen.

Kommissionen beslutade därför att kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen av den påskyndade översynen i syfte att beräkna den utjämningsbara subventionens storlek genom att fördela detta belopp i proportion till den sökandes totala relevanta omsättning under undersökningsperioden avseende översynen.

(15)

Följande ordningar undersöktes på grundval av uppgifterna i svaren från den sökande på kommissionens frågeformulär:

(16)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen. Den sökande utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas efter export. En detaljerad beskrivning av systemet finns i punkt 4.3 i kungörelsen beträffande import- och exportpolitiken (kungörelse nr 1/2002-07 av den 31 mars 2002 från den indiska regeringens handels- och industriministerium).

Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en viss procentsats av värdet på exporterade färdiga produkter. De indiska myndigheterna har fastställt sådana tullkreditsatser för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av de s.k. standardnormerna för input/output. En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Krediter som beviljas efter export får användas för senare import av alla slags varor (t.ex. råvaror eller kapitalvaror) med undantag för varor för vilka import är begränsad eller förbjuden. Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. En licens enligt detta system är giltig under en period av tolv månader från och med dagen för beviljandet av licensen.

(17)

Tullkreditsystemet har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat, och subventionen konstaterades därför i samband med den ursprungliga undersökningen vara selektiv och utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

(18)

Det fastställdes att den sökande överförde alla tullkrediter till det närstående företaget Viraj Alloys Ltd. Tre andra indiska närstående företag, Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd, gick till väga på samma sätt. Undersökningen bekräftade att Viraj Alloys Ltd levererar råmaterial till samtliga av de nämnda företagen och att de använt sina överförda tullkreditlicenser för att importera tullfritt.

Dessutom konstaterades att export av den berörda produkten skedde via flera närstående företag. Med beaktande av att ägarna till det sökande företaget kontrollerar alla dessa närstående företag genom ett omfattande system med aktieandelar, och att dessa företag är inblandade i vissa delar av tillverkningen och distributionen av den berörda produkten, ansågs det lämpligt att behandla alla dessa företag som en enda mottagare av förmånen.

Subventionens storlek enligt tullkreditsystemet baserades därför på det totala kreditbeloppet i de licenser som beviljats både den sökande och dess närstående företag. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen.

Slutsatsen är att VSL Wires Limited erhöll förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen och fick subventioner på 12,7 %.

(19)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system, framför allt enligt avsnitt 80HHC i den indiska inkomstskattelagen.

I den indiska inkomstskattelagen från 1961 fastställs grundvalen för den skattebefrielse som kan åberopas av företag när det gäller skatteuppbörd. Bland de typer av befrielse från inkomstskatt som kan begäras finns de som omfattas av avsnitten 10A (för företag belägna i frihandelsområden), 10B (för exportorienterade företag) och 80HHC (för exporterande företag) i skattelagen. För att kunna utnyttja systemet med befrielse från inkomstskatt måste företaget ansöka om detta när det lämnar in sin självdeklaration till skattemyndigheten. Beskattningsåret löper från och med den 1 april till och med den 31 mars och självdeklarationen skall lämnas in senast den 30 november påföljande år. I detta fall sammanföll undersökningsperioden avseende översynen med beskattningsåret och räkenskapsåret (1 april 2002–31 mars 2003).

(20)

Systemet med befrielse från inkomstskatt har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades i samband med den ursprungliga undersökningen att systemet med befrielse från inkomstskatt utgör en utjämningsbar subvention, eftersom den indiska regeringen ger företaget ett finansiellt bidrag genom utebliven statlig intäkt i form av direkta skatter på exportvinster som företaget skulle ha betalat om inte någon begäran om befrielse från inkomstskatt hade gjorts. Det kunde emellertid konstateras att systemet med befrielse från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC gradvis har börjat att avvecklas sedan början av räkenskapsåret 2000–2001 och fram till räkenskapsåret 2004–2005, då inga exportvinster kommer att vara befriade från inkomstskatt. Under undersökningsperioden avseende översynen var endast 50 % av exportvinsterna befriade från inkomstskatt.

(21)

Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom endast vinst från exportförsäljning är befriad från skatt, och den betraktas därför som selektiv.

(22)

Förmånen för den sökande har beräknats på grundval av skillnaden mellan den skatt som normalt skulle betalas, med och utan befrielsen under undersökningsperioden avseende översynen. Den inkomstskattesats, inklusive bolagsskatt och tilläggsavgift, som var tillämplig under denna period var 36,75 %. För att kunna fastställa förmånerna i sin helhet för den sökande, och med tanke på att tre till den sökande närstående företag också exporterade den berörda produkten under undersökningsperioden avseende översynen (skäl 18), beaktades den sökandes Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd inkomstskattebefrielser från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC då subventionens storlek fastställdes. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen. På grundval av detta konstaterades att VSL Wires Limited enligt detta system erhållit subventioner motsvarande 1,4 %.

(23)

Det konstaterades att den sökande inte hade utnyttjat förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

(24)

Det konstaterades att den sökande inte var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export och inte heller var ett exportorienterat företag och därför inte hade utnyttjat systemet.

(25)

Det konstaterades att den sökande varken hade utnyttjat de nya subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(26)

På grundval av de slutgiltiga undersökningsresultaten för de olika system som anges ovan bör den utjämningsbara subventionen för den sökande fastställas till följande:

(27)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits under undersökningen anses det att import till gemenskapen av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm och som tillverkas och exporteras av VSL Wires Limited bör omfattas av utjämningstullar motsvarande de individuella subventionsbelopp som fastställts för detta företag under undersökningsperioden avseende översynen.

(28)

Förordning (EG) nr 1599/1999 bör därför ändras i enlighet därmed.

(29)

Den sökande och den indiska regeringen underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 1599/1999. De gavs också rimlig tid att lämna synpunkter.

(30)

I sitt svar på meddelandet hävdade den sökande att systemet med tullkredit som beviljas efter export är ett avskrivnings- eller restitutionssystem som tillåter substitution och som kommissionen hade bedömt felaktigt i fråga om subventionens omfattning och den utjämningsbara förmånens storlek. Den sökande hävdade att kommissionens bedömning av vilka förmåner detta system medförde var felaktig, eftersom endast den tullrestitution som beviljades med ett alltför stort belopp kunde anses vara en subvention, och att kommissionen inte hade undersökt hur systemet fungerar i praktiken.

Kommissionen har flera gånger dragit slutsatsen (se rådets förordning (EG) nr 1338/2002 (4), i synnerhet skälen 14–20) att systemet med tullkredit som beviljas efter export inte är ett restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, eftersom det inte är förenligt med någon av bestämmelserna i bilagorna I–III till grundförordningen jämförda med artikel 2.1 ii i den förordningen. Systemet innefattar ingen skyldighet att endast importera varor som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade varorna (bilaga II till grundförordningen); denna skyldighet skulle säkerställa att kraven i punkt i i bilaga I uppfylls. Det finns inte heller något system för att kontrollera om importvarorna faktiskt förbrukas i tillverkningsprocessen. Systemet utgör inte heller ett restitutionssystem som tillåter substitution eftersom mängden av eller egenskaperna hos de importerade varorna inte behöver vara desamma som för de insatsvaror som köps på den inhemska marknaden och som används för exporttillverkningen (bilaga III till grundförordningen). Dessutom är exporterande tillverkare berättigade till förmåner enligt systemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvudtaget.

När det gäller den sökande bekräftades i undersökningen att råmaterial importerades tullfritt av ett av de närstående företagen med hjälp av samtliga närstående företags överförda tullkreditlicenser som erhållits vid export av olika varor. Ingen koppling kunde emellertid fastställas mellan respektive företags krediter och de varor som faktiskt importerats från det enda närstående företag som hade till uppgift att importera råmaterial. Den indiska regeringen hade dessutom inte något system för att kontrollera vilka importerade varor som faktiskt förbrukades i tillverkningen av olika produkter och av olika företag. Eftersom ovanstående undantag från definitionen av subvention därför inte är giltigt motsvarar den utjämningsbara förmånen det totala kreditbelopp som beviljats enligt systemet. Av dessa skäl kan begäran inte godtas.

Den sökande hävdade vidare att kommissionen inte hade räknat av importtullarna från kostnaderna, vilket gjort beräkningen av subventionen felaktig och överdriven. I det avseendet bör det noteras att den sökande i förväg ombads att lämna in förteckningar över tullkrediter som beviljas efter export för all export som skett under undersökningsperioden avseende översynen, och på grundval av den situation som beskrivs i skäl 18. Den sökande ombads även att lämna samma upplysningar för de till den sökande närstående företagens export under samma period, tillsammans med uppgifter om eventuella ansökningsavgifter eller andra kostnader som uppkommit för att erhålla krediterna. Den sökande har emellertid inte inkommit med några sådana uppgifter och kunde inte tillhandahålla någon sådan information i samband med kontrollen på plats. På grund av att ingen relevant information hade lämnats kunde inga justeringar för sådana kostnader göras vid beräkningen av det subventionsbelopp som fastställs i skäl 18.

(31)

Denna översyn påverkar inte den tidpunkt då förordning (EG) nr 1599/1999 upphör att gälla i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/10

(1)

Den 15 december 1992 paraferade Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam ett avtal om handel med textil- och konfektionsprodukter (1), vilket godkändes genom beslut 96/477/EG (2). Det avtalet ändrades senast genom ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam, vilket paraferades den 15 februari 2003 och började tillämpas provisoriskt den 10 september 2003 (3).

(2)

Enligt artikel 9 i det avtalet får vissa kvantitativa begränsningar som inte utnyttjats under det pågående året överföras till påföljande år.

(3)

Med tanke på den kvotökning som föreskrivs i skriftväxlingen av den 15 februari 2003 begärde Socialistiska republiken Vietnam den 10 september 2003 att outnyttjade kvantiteter av kvotökningen för 2003 skulle överföras till de kvantitativa begränsningarna för kvotåret 2004.

(4)

Eftersom företag i Vietnam och gemenskapen endast delvis kunde utnyttja kvotökningen under 2003, bör den outnyttjade delen av dessa ytterligare kvantiteter överföras till kvoterna för kvotåret 2004.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/12

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/14

(1)

De exportbidragssatser som från och med den 25 juni 2004 gäller för de produkter som förtecknas i bilagan, och som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1162/2004 (2).

(2)

Tillämpningen av de bestämmelser och kriterier som fastställs i förordning (EG) nr 1162/2004 på den information som kommissionen för närvarande har tillgång till, medför att de exportbidrag som för närvarande gäller bör ändras i enlighet med vad som anges i bilagan till denna förordning.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/16

(1)

Enligt artikel 5 i förordning nr 136/66/EEG skall enhetsbeloppet för produktionsstödet justeras i en medlemsstat om den faktiska produktionen överskrider den garanterade nationella kvantiteten enligt punkt 3 i samma artikel. Vid bedömningen av överskridandet bör det beträffande Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal tas hänsyn till den beräknade produktionen av bordsoliver, uttryckt i olivoljeekvivalenter, som beräknas på grundval av de bearbetningskoefficienter som för Grekland anges i kommissionens beslut 2001/649/EG (3), för Spanien i kommissionens beslut 2001/650/EG (4), för Frankrike i kommissionens beslut 2001/648/EG (5), för Italien i kommissionens beslut 2001/658/EG (6) och för Portugal i kommissionens beslut 2001/670/EG (7).

(2)

I artikel 17a.1 i förordning (EEG) nr 2261/84 föreskrivs att det skall fastställas hur stor produktionen beräknas bli under det aktuella regleringsåret så att det enhetsbelopp för produktionsstöd för olivolja som får betalas ut i förskott kan fastställas. Beloppet bör fastställas till en sådan nivå att varje risk för felaktig utbetalning till olivoljeproducenter undviks. Beloppet gäller också för produktionen av bordsoliver uttryckt i olivoljeekvivalenter. I kommissionens förordning (EG) nr 1794/2003 (8) fastställs den beräknade produktionen och det enhetsbelopp för produktionsstöd som får betalas ut i förskott för regleringsåret 2002/03.

(3)

För att den faktiska produktionen för vilken rätt till stöd har erkänts skall kunna fastställas skall de berörda medlemsstaterna, senast den 15 maj efter varje regleringsår, meddela kommissionen den kvantitet som är stödberättigande i respektive medlemsstat, enligt bestämmelserna i artikel 14.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2366/98 (9). Av dessa uppgifter framgår att den kvantitet som är stödberättigande för regleringsåret 2002/03 uppgår till 473 820 ton i Grekland, 960 716 ton i Spanien, 3 344 ton i Frankrike, 686 342 ton i Italien och 28 771 ton i Portugal.

(4)

Rätten till stöd för dessa kvantiteter i medlemsstaterna förutsätter att de kontroller som avses i förordningarna (EEG) nr 2261/84 och (EG) nr 2366/98 har verkställts. Fastställandet av den faktiska produktionen enligt de uppgifter om stödberättigande kvantiteter som medlemsstaterna lämnar, skall dock inte påverka de slutsatser som kan dras vid kontrollen av dessa uppgifters riktighet i samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna.

(5)

Med hänsyn till den faktiska produktionen måste även det enhetsbelopp för produktionsstöd som avses i artikel 5.1 i förordning nr 136/66/EEG fastställas och betalas ut för den kvantitet av den faktiska produktionen som är stödberättigande.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för oljor och fetter.

—

473 820 ton för Grekland,

—

960 716 ton för Spanien,

—

3 344 ton för Frankrike,

—

686 342 ton för Italien,

—

28 771 ton för Portugal.

—

118,35 euro per 100 kg för Grekland,

—

103,43 euro per 100 kg för Spanien,

—

130,40 euro per 100 kg för Frankrike,

—

102,85 euro per 100 kg för Italien,

—

130,40 euro per 100 kg för Portugal.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/18

(1)

Enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1051/2001 skall stödet för orensad bomull fastställas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan riktpriset, som skall fastställas i enlighet med artiklarna 3.1 och 7.1 i nämnda förordning, och å andra sidan världsmarknadspriset, som fastställs i enlighet med artikel 4 i samma förordning.

(2)

Enligt artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödordningen för bomull (3), skall stödbeloppet för orensad bomull fastställas senast den 30 juni regleringsåret i fråga och skall gälla för varje period som har ett fastställt världsmarknadspris för den produkten.

(3)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1123/2004 (4) fastställdes, i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1051/2004, för regleringsåret 2003/04, den faktiska produktionen av orensad bomull samt den sänkning av riktpriset som följer av detta.

(4)

I enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1051/2001 har världsmarknadspriset för orensad bomull fastställts regelbundet under regleringsåret 2003/04.

(5)

De stödbelopp för orensad bomull som skall gälla för varje period som har ett fastställt världsmarknadspris för orensad bomull bör följaktligen fastställas för regleringsåret 2003/04.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/21

(1)

Genom förordning (EG) nr 958/2003 öppnades en årlig tullkvot på 20 000 ton för vete för regleringsåret 2004/05.

(2)

De kvantiteter som begärdes den 12 juli 2004, i enlighet med artikel 2.1 i förordning (EG) nr 958/2003, överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fattas beslut om i vilken utsträckning det kan utfärdas licenser och det bör fastställas en nedsättningskoefficient som skall tillämpas på de begärda kvantiteterna.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/22

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1422/95 av den 23 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för import av melass inom sockersektorn och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 785/68 (2), skall cif-priset för import av melass, som fastställts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 785/68 (3), anses vara ”det representativa priset”. Detta pris avser den standardkvalitet som definieras i artikel 1 i förordning (EEG) nr 785/68.

(2)

Vid fastställandet av de representativa priserna bör hänsyn tas till all den information som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 785/68, utom i de fall som avses i artikel 4 i nämnda förordning, och i tillämpliga fall bör priserna beräknas enligt den metod som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 785/68.

(3)

Pris som inte avser standardkvaliteten bör höjas eller sänkas med hänsyn till den erbjudna melassens kvalitet, i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 785/68.

(4)

När det finns en skillnad mellan utlösningspriset för produkten i fråga och det representativa priset bör tilläggsbeloppen för import fastställas på de villkor som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 1422/95. Om importtullen upphävs tillfälligt i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1422/95 bör särskilda belopp fastställas för dessa tullar.

(5)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av produkterna bör fastställas i enlighet med artiklarna 1.2 och 3.1 i förordning (EG) nr 1422/95.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/24

(1)

I artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a i samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att när exportbidrag för vitsocker och råsocker som exporteras i odenaturerat och obearbetat skick fastställs måste hänsyn tas till sockersituationen i gemenskapen och på världsmarknaden, och särskilt till de pris- och kostnadsfaktorer som anges i artikel 28 i den förordningen. I samma artikel föreskrivs att hänsyn även skall tas till den ekonomiska aspekten av den föreslagna exporten.

(3)

Exportbidraget för råsocker måste fastställas i förhållande till standardkvaliteten. Denna definieras i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001. Dessutom bör detta exportbidrag fastställas i enlighet med artikel 28 i denna förordning. Kandisocker definieras i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2). Det exportbidrag som beräknas på detta sätt för socker som innehåller arom- eller färgtillsatser måste tillämpas på sackarosinnehållet och följaktligen fastställas per 1 % av innehållet.

(4)

I särskilda fall får exportbidraget fastställas genom andra rättsakter.

(5)

Exportbidraget måste fastställas varannan vecka. Det får ändras under mellantiden.

(6)

Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(7)

Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(8)

För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(9)

Med hänsyn till detta och till det nuvarande exportbidraget på sockermarknaderna, särskilt prisnoteringar eller priser på socker i gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidraget uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/26

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1290/2003 av den 18 juli 2003 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2003/2004 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2), krävs att delanbudsinfordringar skall genomföras för export av detta socker till vissa tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1290/2003 skall ett maximalt exportbidrag fastställas för den aktuella delanbudsinfordran i förekommande fall, med hänsyn särskilt till situationen och den förutsebara utvecklingen i gemenskapen och på världsmarknaden i fråga om socker.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

16.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/27

(1)

I artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att skillnaden mellan priserna i den internationella handeln på de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna på dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag inom ramen av avtal enligt artikel 300 i Anslutningsakten.

(2)

I förordning (EG) nr 1255/1999, fastställs att då exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning, exporterade i naturligt tillstånd, slås fast skall hänsyn tas till följande:

(3)

Artikel 31.5 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställer att när priser inom gemenskapen bestäms skall hänsyn tas till de gällande priser som är mest förmånliga ur exportsynpunkt och att när priser i den internationella handeln fastställs skall särskild hänsyn tas till

(4)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att situationen på världsmarknaden eller de särskilda kraven på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning beroende på produkternas destinationer.

(5)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att förteckningen över produkter för vilka exportbidrag beviljas och bidragsbeloppen skall fastställas minst en gång var fjärde vecka. Bidragsbeloppet får emellertid förbli på samma nivå i mer än fyra veckor.

(6)

I enlighet med artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 174/1999 av den 26 januari 1999 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 804/68 i fråga om exportlicenser och exportbidrag inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (2) skall bidraget som beviljas för mjölkprodukter med tillsats av socker vara lika med summan av två delar. Den ena skall avse kvantiteten mjölkprodukter och skall beräknas genom att basbeloppet multipliceras med den aktuella produktens innehåll av mjölkprodukter. Den andra skall avse kvantiteten tillsatt sackaros och skall beräknas genom att helproduktens sackarosinnehåll multipliceras med basbeloppet för det exportbidrag som gäller dagen för export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (3). Den andra delen skall dock endast beräknas om den tillsatta sackarosen är framställd av sockerbetor eller -rör som skördats i gemenskapen.

(7)

I kommissionens förordning (EEG) nr 896/84 (4) fastställs ytterligare bestämmelser om beviljandet av exportbidrag vid övergången från ett regleringsår till ett annat. De bestämmelserna ger möjlighet att variera exportbidragen enligt produkternas framställningsdag.

(8)

För beräkningen av exportbidraget för bearbetad ost måste det fastställas att då kasein eller kaseinater tillsätts bör den kvantiteten inte beaktas.

(9)

Till följd av att de bestämmelser som anges ovan tillämpas på den nuvarande situationen på marknaden för mjölk och särskilt på noteringar eller priser för mjölkprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden bör exportbidraget vara det som anges i bilagan till denna förordning.

(10)

Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.