ISSN 1725-2628 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
47 årgången |
Innehållsförteckning |
|
Sida |
|
|
* |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES. |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
25.6.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226/1 |
MEDDELANDE TILL LÄSARNA
ES:
El presente Diario Oficial se publica en español, danés, alemán, griego, inglés, francés, italiano, neerlandés, portugués, finés y sueco. Las correcciones de errores que contiene se refieren a los actos publicados con anterioridad a la ampliación de la Unión Europea del 1 de mayo de 2004.
CS:
Tento Úřední věstník se vydává ve španělštině, dánštině, němčině, řečtině, angličtině, francouzštině, italštině, holandštině, portugalštině, finštině a švédštině. Tisková oprava zde uvedená se vztahuje na akty uveřejněné před rozšířením Evropské unie dne 1. května 2004.
DA:
Denne EU-Tidende offentliggøres på dansk, engelsk, finsk, fransk, græsk, italiensk, nederlandsk, portugisisk, spansk, svensk og tysk. Berigtigelserne heri henviser til retsakter, som blev offentliggjort før udvidelsen af Den Europæiske Union den 1. maj 2004.
DE:
Dieses Amtsblatt wird in Spanisch, Dänisch, Deutsch, Griechisch, Englisch, Französisch, Italienisch, Niederländisch, Portugiesisch, Finnisch und Schwedisch veröffentlicht. Die darin enthaltenen Berichtigungen beziehen sich auf Rechtsakte, die vor der Erweiterung der Europäischen Union am 1. Mai 2004 veröffentlicht wurden.
ET:
Käesolev Euroopa Liidu Teataja ilmub hispaania, taani, saksa, kreeka, inglise, prantsuse, itaalia, hollandi, portugali, soome ja rootsi keeles. Selle parandused viitavad aktidele, mis on avaldatud enne Euroopa Liidu laienemist 1. mail 2004.
EL:
Η παρούσα Επίσημη Εφημερίδα δημοσιεύεται στην ισπανική, δανική, γερμανική, ελληνική, αγγλική, γαλλική, ιταλική, ολλανδική, πορτογαλική, φινλανδική και σουηδική γλώσσα. Τα διορθωτικά που περιλαμβάνει αναφέρονται σε πράξεις που δημοσιεύθηκαν πριν από τη διεύρυνση της Ευρωπαϊκής Ένωσης την 1η Μαΐου 2004.
EN:
This Official Journal is published in Spanish, Danish, German, Greek, English, French, Italian, Dutch, Portuguese, Finnish and Swedish. The corrigenda contained herein refer to acts published prior to enlargement of the European Union on 1 May 2004.
FR:
Le présent Journal officiel est publié dans les langues espagnole, danoise, allemande, grecque, anglaise, française, italienne, néerlandaise, portugaise, finnoise et suédoise. Les rectificatifs qu'il contient se rapportent à des actes publiés antérieurement à l'élargissement de l'Union européenne du 1er mai 2004.
IT:
La presente Gazzetta ufficiale è pubblicata nelle lingue spagnola, danese, tedesca, greca, inglese, francese, italiana, olandese, portoghese, finlandese e svedese. Le rettifiche che essa contiene si riferiscono ad atti pubblicati anteriormente all'allargamento dell'Unione europea del 1o maggio 2004.
LV:
Šis Oficiālais Vēstnesis publicēts spāņu, dāņu, vācu, grieķu, angļu, franču, itāļu, holandiešu, portugāļu, somu un zviedru valodā. Šeit minētie labojumi attiecas uz tiesību aktiem, kas publicēti pirms Eiropas Savienības paplašināšanās 2004. gada 1. maijā.
LT:
Šis Oficialusis leidinys išleistas ispanų, danų, vokiečių, graikų, anglų, prancūzų, italų, olandų, portugalų, suomių ir švedų kalbomis. Čia išspausdintas teisės aktų, paskelbtų iki Europos Sąjungos plėtros gegužės 1 d., klaidų ištaisymas.
HU:
Ez a Hivatalos Lap spanyol, dán, német, görög, angol, francia, olasz, holland, portugál, finn és svéd nyelven jelenik meg. Az itt megjelent helyesbítések elsősorban a 2004. május 1-jei európai uniós bővítéssel kapcsolatos jogszabályokra vonatkoznak.
MT:
Dan il-Ġurnal Uffiċjali hu ppubblikat fil-ligwa Spanjola, Daniża, Ġermaniża, Griega, Ingliża, Franċiża, Taljana, Olandiża, Portugiża, Finlandiża u Svediża. Il-corrigenda li tinstab hawnhekk tirreferi għal atti ppubblikati qabel it-tkabbir ta’ l-Unjoni Ewropea fl-1 ta' Mejju 2004.
NL:
Dit Publicatieblad wordt uitgegeven in de Spaanse, de Deens, de Duitse, de Griekse, de Engelse, de Franse, de Italiaanse, de Nederlandse, de Portugese, de Finse en de Zweedse taal. De rectificaties in dit Publicatieblad hebben betrekking op besluiten die vóór de uitbreiding van de Europese Unie op 1 mei 2004 zijn gepubliceerd.
PL:
Ten Dziennik Urzędowy jest wydawany w językach: hiszpańskim, duńskim, niemieckim, greckim, angielskim, francuskim, włoskim, niderlandzkim, portugalskim, fińskim i szwedzkim. Sprostowania zawierają odniesienia do aktów opublikowanych przed rozszerzeniem Unii Europejskiej dnia 1 maja 2004 r.
PT:
O presente Jornal Oficial é publicado nas línguas espanhola, dinamarquesa, alemã, grega, inglesa, francesa, italiana, neerlandesa, portuguesa, finlandesa e sueca. As rectificações publicadas neste Jornal Oficial referem-se a actos publicados antes do alargamento da União Europeia de 1 de Maio de 2004.
SK:
Tento úradný vestník vychádza v španielskom, dánskom, nemeckom, gréckom, anglickom, francúzskom, talianskom, holandskom, portugalskom, fínskom a švédskom jazyku. Korigendá, ktoré obsahuje, odkazujú na akty uverejnené pred rozšírením Európskej únie 1. mája 2004.
SL:
Ta Uradni list je objavljen v španskem, danskem, nemškem, grškem, angleškem, francoskem, italijanskem, nizozemskem, portugalskem, finskem in švedskem jeziku. Vsebovani popravki se nanašajo na akte objavljene pred širitvijo Evropske unije 1. maja 2004.
FI:
Tämä virallinen lehti on julkaistu espanjan, tanskan, saksan, kreikan, englannin, ranskan, italian, hollannin, portugalin, suomen ja ruotsin kielellä. Lehden sisältämät oikaisut liittyvät ennen Euroopan unionin laajentumista 1. toukokuuta 2004 julkaistuihin säädöksiin.
SV:
Denna utgåva av Europeiska unionens officiella tidning publiceras på spanska, danska, tyska, grekiska, engelska, franska, italienska, nederländska, portugisiska, finska och svenska. Rättelserna som den innehåller avser rättsakter som publicerades före utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004.
Rättelser
25.6.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226/3 |
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien
( Europeiska unionens officiella tidning L 139 av den 30 april 2004 )
Förordning (EG) nr 852/2004 skall vara som följer:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 852/2004
av den 29 april 2004
om livsmedelshygien
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 95 och 152.4 b i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
(1) |
Genomförandet av en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa är ett av de grundläggande målen med livsmedelslagstiftningen enligt förordning (EG) nr 178/2002 (4). I den förordningen fastställs också andra gemensamma principer och definitioner för medlemsstaternas och gemenskapens livsmedelslagstiftning, inklusive syftet att uppnå fri rörlighet för livsmedel inom gemenskapen. |
(2) |
I rådets direktiv 93/43/EEG av den 14 juni 1993 om livsmedelshygien (5) fastställs allmänna regler för livsmedelshygien samt förfaranden för kontroll av att dessa regler följs. |
(3) |
Erfarenheten har visat att dessa regler och förfaranden utgör en god grund för att garantera livsmedelssäkerhet. Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken har många direktiv antagits för att fastställa särskilda hälsoregler för produktion och utsläppande på marknaden av produkter som ingår i förteckningen i bilaga I till fördraget. Dessa hälsoregler har minskat handelshindren för de berörda produkterna, vilket har bidragit till förverkligandet av den inre marknaden, samtidigt som reglerna garanterar att folkhälsoskyddet hålls på en hög nivå. |
(4) |
Dessa regler och förfaranden innehåller gemensamma principer för folkhälsan, i synnerhet när det gäller tillverkares och behöriga myndigheters ansvar, krav på anläggningarnas struktur, drift och hygien, förfaranden för godkännande av anläggningarna, krav på lagring och transport samt märkning med kontrollmärke. |
(5) |
Dessa principer utgör en gemensam grund för hygienisk produktion av alla typer av livsmedel, även de produkter av animaliskt ursprung som finns förtecknade i bilaga I till fördraget. |
(6) |
Utöver denna gemensamma grund behövs särskilda hygienregler för vissa livsmedel. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (6) fastställs dessa regler. |
(7) |
Huvudsyftet med de nya allmänna reglerna och de särskilda hygienreglerna är att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet med avseende på livsmedelssäkerhet. |
(8) |
Livsmedelssäkerhet från platsen för primärproduktionen till utsläppandet på marknaden eller export kräver ett integrerat synsätt. Alla livsmedelsföretagare i hela kedjan bör se till att livsmedelssäkerheten inte äventyras. |
(9) |
Gemenskapsreglerna bör inte tillämpas på primärproduktion för användning inom privathushåll eller på enskildas beredning, hantering eller lagring av livsmedel för konsumtion inom privathushåll. Dessutom bör dessa regler endast gälla företag, vilket är en verksamhetsform som förutsätter viss kontinuitet och en viss grad av organisation. |
(10) |
Faror med livsmedel i primärproduktionen bör identifieras och kontrolleras på ett korrekt sätt för att målen i denna förordning skall kunna uppnås. Vid direkta leveranser av små mängder primärprodukter från producerande livsmedelsföretagare till konsumenter eller till lokala detaljhandelsföretag är det emellertid lämpligt att skydda folkhälsan genom nationell lagstiftning, särskilt med tanke på de nära förbindelserna mellan producent och konsument. |
(11) |
Det är i allmänhet ännu inte möjligt att tillämpa principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) på primärproduktionen. Riktlinjer för god praxis bör dock uppmuntra användningen av lämpliga hygieniska metoder inom jordbruksanläggningar. När det är nödvändigt bör särskilda hygienregler för primärproduktion komplettera dessa riktlinjer. De hygienkrav som ställs på primärproduktionen och därmed sammanhängande verksamhet bör skilja sig från de krav som ställs på annan verksamhet. |
(12) |
Livsmedelssäkerheten är resultatet av flera faktorer: lagstiftningen bör fastställa minimikrav för hygien, offentlig kontroll bör genomföras för att kontrollera att livsmedelsföretagarna följer reglerna och livsmedelsföretagare bör upprätta och genomföra program och förfaranden för livsmedelssäkerhet som bygger på HACCP-principerna. |
(13) |
För ett framgångsrikt genomförande av förfaranden som bygger på HACCP-principerna krävs att anställda i livsmedelsföretag samarbetar och engagerar sig fullt ut. Därför bör anställda vidareutbilda sig. HACCP-systemet är ett instrument som hjälper livsmedelsföretagarna att nå en högre standard av livsmedelssäkerhet. HACCP-systemet bör inte betraktas som en metod för självreglering och bör inte ersätta offentlig kontroll. |
(14) |
Kravet på att inrätta förfaranden som bygger på HACCP-principerna bör i inledningsskedet inte tillämpas på primärproduktionen, men möjligheten att utvidga detta kommer att behandlas av kommissionen i dess granskning av tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna bör emellertid uppmuntra företagare i primärproduktionen att så långt möjligt tillämpa sådana principer. |
(15) |
HACCP-kraven bör ta hänsyn till principerna i Codex Alimentarius. De bör ge utrymme för den flexibilitet som kan behövas i olika situationer, även inom småföretag. Det är särskilt nödvändigt att inse att det i vissa livsmedelsföretag inte är möjligt att fastställa kritiska styrpunkter och att god hygienpraxis i vissa fall kan ersätta övervakningen av kritiska styrpunkter. På samma sätt innebär kravet att fastställa ”kritiska gränsvärden” inte att det är nödvändigt att alltid fastställa ett numeriskt gränsvärde. Kravet på att bevara dokument behöver dessutom vara flexibelt, så att bördorna inte blir för stora för mycket små företag. |
(16) |
Det är också lämpligt med flexibilitet för att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder i alla led i produktions-, bearbetnings- eller distributionskedjan för livsmedel och i förhållande till krav på anläggningarnas struktur. Flexibilitet är särskilt viktigt för områden med särskilda geografiska begränsningar, såsom de regioner i de yttersta randområdena som avses i artikel 299.2 i fördraget. Flexibiliteten bör dock inte äventyra livsmedelssäkerheten. Eftersom alla livsmedel som produceras i enlighet med hygienreglerna kommer att omsättas fritt i gemenskapen, bör dessutom det förfarande som tillåter medlemsstaterna att vara flexibla vara helt öppet. Förfarandet bör omfatta möjligheten att, vid behov och för att lösa konflikter, diskutera i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom förordning (EG) nr 178/2002. |
(17) |
Genomförandet av hygienreglerna kan styras genom att mål fastställs, till exempel för reduktionen av patogener, eller genom prestationsnormer (performance standards). Förfaranden för detta ändamål bör därför fastställas. Sådana mål skulle komplettera den nuvarande livsmedelslagstiftningen, t.ex. rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (7), i vilken det föreskrivs högsta tillåtna gränsvärden för vissa främmande ämnen, och förordning (EG) nr 178/2002, som förbjuder att icke säkra livsmedel släpps ut på marknaden och utgör en enhetlig grund för tillämpningen av försiktighetsprincipen. |
(18) |
Kommissionen och medlemsstaterna bör ha ett nära och effektivt samarbete inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för att hänsyn skall kunna tas till tekniska och vetenskapliga framsteg. Denna förordning tar hänsyn till de internationella åtaganden som föreskrivs i WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära frågor samt internationella normer för livsmedelssäkerhet i Codex Alimentarius. |
(19) |
För att de behöriga myndigheterna effektivt skall kunna utföra offentlig kontroll måste anläggningar registreras och livsmedelsföretagarna samarbeta. |
(20) |
Spårbarhet av livsmedel och livsmedelsingredienser genom livsmedelskedjan är väsentligt för livsmedelssäkerheten. Förordning (EG) nr 178/2002 innehåller regler för att garantera att livsmedel och livsmedelsingredienser kan spåras samt fastställer ett förfarande för att anta tillämpningsföreskrifter för dessa principer på särskilda områden. |
(21) |
De livsmedel som importeras till gemenskapen skall uppfylla de allmänna krav som föreskrivs i förordning (EG) nr 178/2002, eller uppfylla bestämmelser som är likvärdiga med gemenskapens bestämmelser. I den här förordningen fastställs vissa särskilda hygienkrav för livsmedel som importeras till gemenskapen. |
(22) |
Livsmedel som exporteras till tredje land från gemenskapen skall uppfylla de allmänna krav som föreskrivs i förordning (EG) nr 178/2002. I den här förordningen fastställs vissa särskilda hygienkrav för livsmedel som exporteras från gemenskapen. |
(23) |
Gemenskapens lagstiftning om livsmedelshygien bör grundas på vetenskapliga utlåtanden. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet bör därför rådfrågas när det är nödvändigt. |
(24) |
Eftersom denna förordning ersätter direktiv 93/43/EEG, bör det direktivet upphävas. |
(25) |
Kraven i denna förordning bör tillämpas först när alla delar av den nya lagstiftningen om livsmedelshygien har trätt i kraft. Det är också lämpligt att det går minst 18 månader mellan ikraftträdandet och tillämpningen av de nya reglerna, för att de berörda företagen skall få tid att anpassa sig. |
(26) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Räckvidd
1. I denna förordning fastställs allmänna hygienregler för livsmedelsföretagare, särskilt med hänsyn till följande principer:
a) |
Det primära ansvaret för livsmedelssäkerheten ligger hos livsmedelsföretagarna. |
b) |
Behovet av att livsmedelssäkerhet garanteras i hela livsmedelskedjan, från och med primärproduktionen. |
c) |
Vikten av att upprätthålla kylkedjan för livsmedel som inte kan lagras säkert vid omgivande temperatur, särskilt frysta livsmedel. |
d) |
Allmänt genomförande av förfaranden som bygger på HACCP-principerna som tillsammans med iakttagandet av god hygienpraxis bör befästa det ansvar som vilar på livsmedelsföretagarna. |
e) |
Riktlinjer för god praxis är ett värdefullt hjälpmedel för att livsmedelsföretagare på alla nivåer av livsmedelskedjan skall kunna följa hygienreglerna för livsmedel och tillämpa HACCP-principerna. |
f) |
Fastställandet av mikrobiologiska kriterier och krav på temperaturkontroll på grundval av en vetenskaplig riskvärdering. |
g) |
Behovet av att garantera att importerade livsmedel håller minst samma hygienstandard som de livsmedel som produceras i gemenskapen, eller en likvärdig standard. |
Denna förordning skall tillämpas på alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel samt på export, och utan att det påverkar mer detaljerade krav på livsmedelshygien.
2. Denna förordning skall inte tillämpas på
a) |
primärproduktion för användning inom privathushåll, |
b) |
enskildas beredning, hantering eller lagring av livsmedel för konsumtion inom privathushåll, |
c) |
producenters direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller till lokala detaljhandelsföretag som levererar direkt till konsumenter, |
d) |
uppsamlingscentraler och garverier som omfattas av definitionen av livsmedelsföretag enbart på grund av att de hanterar råvaror för framställning av gelatin eller kollagen. |
3. Medlemsstaterna skall i sin nationella lagstiftning fastställa regler för den verksamhet som avses i punkt 2 c. Sådana nationella regler skall garantera att målen i denna förordning uppnås.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning avses med
a) |
livsmedelshygien, nedan kallat hygien: de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bemästra faror och säkerställa att livsmedel är tjänliga med hänsyn till deras avsedda användningsområde. |
b) |
primärprodukter: produkter från primärproduktion, däribland produkter från jorden, från boskapsuppfödning, från jakt och från fiske. |
c) |
anläggning: varje enhet i ett livsmedelsföretag. |
d) |
behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat som har till uppgift att se till att kraven i denna förordning efterlevs, eller varje annan myndighet till vilken den centrala myndigheten har delegerat den uppgiften. Denna definition skall i förekommande fall också omfatta motsvarande myndighet i tredjeland. |
e) |
likvärdig: när det gäller olika system, deras förmåga att ge samma slutresultat. |
f) |
kontaminering: förekomst eller införande av en fara. |
g) |
dricksvatten: vatten som uppfyller minimikraven i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. (9) |
h) |
rent havsvatten: naturligt, konstgjort eller renat havsvatten eller bräckt vatten som inte innehåller mikroorganismer, skadliga ämnen eller giftigt havsplankton i sådana mängder att det direkt eller indirekt kan påverka hälsokvaliteten på livsmedel. |
i) |
rent vatten: rent havsvatten och sötvatten av likartad kvalitet. |
j) |
inslagning/innerförpackning: dels placering av livsmedel i en förpackning eller behållare i direkt kontakt med livsmedlet i fråga, dels själva förpackningen eller behållaren. |
k) |
emballering/emballage: placering av ett eller flera inslagna livsmedel i en yttre behållare samt själva ytterbehållaren. |
l) |
hermetiskt sluten behållare: behållare som är utformad för och avsedd att skydda innehållet mot faror. |
m) |
bearbetning: åtgärd som väsentligt förändrar den ursprungliga produkten genom bland annat värmebehandling, rökning, rimning, mognadslagring, torkning, marinering, extraktion, extrudering eller en kombination av dessa behandlingar. |
n) |
obearbetade produkter: livsmedel som inte har genomgått någon bearbetning, och som omfattar produkter som har delats, styckats, trancherats, skivats, benats ur, hackats, flåtts, krossats, skurits upp, rengjorts, putsats, skalats, malts, kylts, frysts, djupfrysts eller tinats. |
o) |
bearbetade produkter: livsmedel som framställs av obearbetade produkter. Dessa produkter får innehålla ingredienser som behövs vid tillverkningen för att de skall få särskilda egenskaper. |
2. De definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002 skall också tillämpas.
3. I bilagorna till denna förordning betyder uttrycken ”när det är nödvändigt”, ”när så är lämpligt”, ”adekvat” och ”tillräcklig” att något visat sig vara nödvändigt, lämpligt, adekvat respektive tillräckligt för att uppnå denna förordnings syften.
KAPITEL II
LIVSMEDELSFÖRETAGARES SKYLDIGHETER
Artikel 3
Allmän skyldighet
Livsmedelsföretagare skall se till att alla de led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel som de ansvarar för uppfyller de relevanta hygienkraven i denna förordning.
Artikel 4
Allmänna och särskilda hygienkrav
1. Livsmedelsföretagare som bedriver primärproduktion och därmed sammanhängande verksamhet enligt bilaga I skall följa de allmänna hygienbestämmelserna i bilaga I del A och alla särskilda krav i förordning (EG) nr 853/2004.
2. Livsmedelsföretagare som bedriver verksamhet i ett led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel som ligger efter de led för vilka punkt 1 är tillämplig skall uppfylla de allmänna hygienkraven i bilaga II och alla särskilda krav i förordning (EG) nr 853/2004.
3. Livsmedelsföretagare skall i förekommande fall vidta följande särskilda hygienåtgärder:
a) |
Uppfyllande av mikrobiologiska kriterier för livsmedel. |
b) |
Nödvändiga förfaranden för att uppfylla de mål som fastställts för att uppnå denna förordnings syften. |
c) |
Uppfyllande av temperaturkriterier för livsmedel. |
d) |
Upprätthållande av kylkedjan. |
e) |
Provtagning och analys. |
4. De kriterier, krav och mål som avses i punkt 3 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Metoder för provtagning och analys i anslutning till detta skall fastställas i enlighet med samma förfarande.
5. När det i denna förordning, i förordning (EG) nr 853/2004 och i deras tillämpningsbestämmelser, inte anges några provtagnings- eller analysmetoder, får livsmedelsföretagarna använda lämpliga metoder som fastställts i annan gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller, om sådana metoder saknas, metoder som ger resultat som är likvärdiga med de resultat som erhålls vid användning av referensmetoden, om metoderna är vetenskapligt godkända i enlighet med internationellt erkända regler eller protokoll.
6. Livsmedelsföretagare får använda de riktlinjer som anges i artiklarna 7, 8 och 9 som ett stöd för att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning.
Artikel 5
Faroanalys och kritiska styrpunkter
1. Livsmedelsföretagare skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera permanenta förfaranden, grundade på HACCP-principerna.
2. HACCP-principerna enligt punkt 1 utgörs av följande:
a) |
Att identifiera de faror som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå. |
b) |
Att identifiera kritiska styrpunkter i det steg eller de steg där kontroll är nödvändig för att förebygga eller eliminera en fara eller för att reducera den till en acceptabel nivå. |
c) |
Att fastställa kritiska gränser vilka skiljer acceptabelt från icke acceptabelt i de kritiska styrpunkterna i syfte att förebygga, eliminera eller reducera identifierade faror. |
d) |
Att upprätta och genomföra effektiva förfaranden för att övervaka de kritiska styrpunkterna. |
e) |
Att fastställa vilka korrigerande åtgärder som skall vidtas när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är under kontroll. |
f) |
Att upprätta förfaranden, vilka skall genomföras regelbundet, för att verifiera att de åtgärder som avses i a–e fungerar effektivt. |
g) |
Att upprätta dokumentation och journaler avpassade för livsmedelsföretagets storlek och art för att visa att de åtgärder som avses i a–f tillämpas effektivt. |
När en förändring sker i produkten, processen eller i något hanteringssteg skall livsmedelsföretagarna ompröva förfarandet och göra nödvändiga ändringar.
3. Punkt 1 skall endast gälla för livsmedelsföretagare som bedriver verksamhet i ett led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel som ligger efter primärproduktion och de därmed sammanhängande verksamheter som förtecknas i bilaga I.
4. Livsmedelsföretagare skall
a) |
visa den behöriga myndigheten att de uppfyller kraven i punkt 1 på det sätt som den behöriga myndigheten kräver, med beaktande av livsmedelsföretagets storlek och art, |
b) |
se till att all dokumentation som beskriver de förfaranden som utarbetats enligt denna artikel alltid är aktuell, |
c) |
bevara all annan dokumentation och alla andra journaler under lämplig tid. |
5. Detaljerade bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2. Sådana bestämmelser kan underlätta för vissa livsmedelsföretagare att tillämpa denna artikel, särskilt om det fastställs att de förfaranden som beskrivs i riktlinjerna för tillämpningen av HACCP-principerna skall användas för att uppfylla kraven i punkt 1. I sådana bestämmelser får det också anges hur länge livsmedelsföretagarna skall bevara dokumentation och journaler i enlighet med punkt 4 c.
Artikel 6
Offentlig kontroll, registrering och godkännande
1. Livsmedelsföretagare skall samarbeta med de behöriga myndigheterna i enlighet med annan tillämplig gemenskapslagstiftning eller, i avsaknad av sådan, nationell lagstiftning.
2. Varje livsmedelsföretagare skall särskilt underrätta lämplig behörig myndighet, på det sätt som den sistnämnda kräver, om alla anläggningar som han ansvarar för, där det i något led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel bedrivs verksamhet, så att varje sådan anläggning kan registreras.
Livsmedelsföretagare skall också se till att den behöriga myndigheten alltid har aktuell information om anläggningar, bland annat genom att underrätta den om betydande ändringar i verksamheten och om nedläggningar av befintliga anläggningar.
3. Livsmedelsföretagare skall dock se till att anläggningarna godkänns av den behöriga myndigheten efter minst ett besök på plats, om godkännande krävs
a) |
enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där anläggningen är belägen, |
b) |
enligt förordning (EG) nr 853/2004, |
c) |
enligt ett beslut som har antagits i enlighet med förfarandet i artikel 14.2. |
En medlemsstat som med stöd av a kräver godkännande av vissa anläggningar belägna i medlemsstaten enligt sin nationella lagstiftning, skall informera kommissionen och övriga medlemsstater om tillämplig nationell lagstiftning.
KAPITEL III
RIKTLINJER FÖR GOD PRAXIS
Artikel 7
Utarbetande, spridning och användning av riktlinjer
Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 8 uppmuntra utarbetandet av nationella riktlinjer för god hygienpraxis och för tillämpning av HACCP-principerna. Gemenskapsriktlinjer skall utarbetas i enlighet med artikel 9.
Spridning och användning av både nationella riktlinjer och gemenskapsriktlinjer skall främjas. Livsmedelsföretagare får dock frivilligt använda dessa riktlinjer.
Artikel 8
Nationella riktlinjer
1. När nationella riktlinjer för god praxis utarbetas skall dessa utarbetas och spridas av livsmedelsbranschen
a) |
i samråd med företrädare för särskilt berörda parter, t.ex. behöriga myndigheter och konsumentgrupper, |
b) |
med beaktande av relevanta handlingsregler i Codex Alimentarius, och |
c) |
när de gäller primärproduktion och den därmed sammanhängande verksamheten enligt bilaga I, med beaktande av rekommendationerna i bilaga I del B. |
2. De nationella riktlinjerna får utarbetas under ledning av ett sådant nationellt standardiseringsorgan som avses i bilaga II till direktiv 98/34/EG. (10)
3. Medlemsstaterna skall bedöma de nationella riktlinjerna för att se till att
a) |
riktlinjerna har utarbetats i enlighet med punkt 1, |
b) |
innehållet i riktlinjerna är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna, och |
c) |
riktlinjerna är ett lämpligt stöd för att se till att artiklarna 3, 4 och 5 följs för de sektorer och de livsmedel som omfattas. |
4. Medlemsstaterna skall till kommissionen översända de nationella riktlinjer som uppfyller kraven i punkt 3. Kommissionen skall upprätta och föra ett registersystem över dessa riktlinjer och göra det tillgängligt för medlemsstaterna.
5. De riktlinjer för god praxis som har utformats i enlighet med direktiv 93/43/EEG skall fortsätta att gälla efter det att denna förordning har trätt i kraft, såvitt de är förenliga med förordningens syften.
Artikel 9
Gemenskapsriktlinjer
1. Innan gemenskapsriktlinjer för god hygienpraxis eller för tillämpning av HACCP-principerna utarbetas skall kommissionen samråda med den kommitté som avses i artikel 14. Syftet med samrådet skall vara att överväga behovet av sådana riktlinjer, deras räckvidd och innehåll.
2. Om gemenskapsriktlinjer tas fram, skall kommissionen se till att de utarbetas och sprids
a) |
av eller i samråd med lämpliga företrädare för de europeiska livsmedelsbranscherna, även små och medelstora företag, och andra berörda parter, t.ex. konsumentgrupper, |
b) |
i samarbete med särskilt berörda parter, även behöriga myndigheter, |
c) |
med beaktande av relevanta handlingsregler i Codex Alimentarius, och |
d) |
när det gäller primärproduktion och den därmed sammanhängande verksamheten enligt bilaga I, med beaktande av rekommendationerna i bilaga I del B. |
3. Den kommitté som avses i artikel 14 skall bedöma utkastet till gemenskapsriktlinjer för att se till att
a) |
riktlinjerna har utarbetats i enlighet med punkt 2, |
b) |
innehållet i riktlinjerna är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna i hela gemenskapen, och |
c) |
riktlinjerna är ett lämpligt stöd för att se till att artiklarna 3, 4 och 5 följs för de sektorer och de livsmedel som omfattas. |
4. Kommissionen skall uppmana den kommitté som avses i artikel 14 att i samarbete med de organ som anges i punkt 2 regelbundet se över alla gemenskapsriktlinjer som utarbetats i enlighet med denna artikel.
Syftet med denna översyn skall vara att se till att riktlinjerna fortfarande är praktiskt genomförbara och att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
5. Titlar på och hänvisningar till gemenskapsriktlinjer som har utformats i enlighet med denna artikel skall offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.
KAPITEL IV
IMPORT OCH EXPORT
Artikel 10
Import
När det gäller hygien för importerade livsmedel, skall de relevanta krav i livsmedelslagstiftningen som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002 inbegripa de krav som fastställs i artiklarna 3–6 i den här förordningen.
Artikel 11
Export
När det gäller hygien för exporterade eller reexporterade livsmedel, skall de relevanta krav i livsmedelslagstiftningen som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 178/2002 inbegripa de krav som fastställs i artiklarna 3–6 i den här förordningen.
KAPITEL V
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 12
Genomförandeåtgärder och övergångsbestämmelser
Genomförandeåtgärder och övergångsbestämmelser får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Artikel 13
Ändring och anpassning av bilagorna I och II
1. Bilagorna I och II får anpassas eller uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 och under beaktande av följande:
a) |
Behovet av att se över rekommendationerna i bilaga I del B punkt 2. |
b) |
Erfarenheter från genomförandet av HACCP-baserade systemen i enlighet med artikel 5. |
c) |
Den tekniska utvecklingen och dess praktiska konsekvenser samt konsumenternas förväntningar på livsmedlens sammansättning. |
d) |
Vetenskapliga utlåtanden, särskilt nya riskvärderingar. |
e) |
Mikrobiologiska kriterier och temperaturkriterier för livsmedel. |
2. Undantag från bilagorna I och II får beviljas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, i synnerhet för att underlätta för småföretag att tillämpa artikel 5 och under beaktande av de relevanta riskfaktorerna, detta under förutsättning att undantagen inte motverkar denna förordnings syften.
3. Medlemsstaterna får, utan att äventyra syftet med denna förordning, anta nationella åtgärder för att anpassa kraven i bilaga II i enlighet med punkterna 4–7.
4. |
|
5. Den medlemsstat som önskar anta nationella åtgärder i enlighet med punkt 3 skall anmäla detta till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Anmälan skall
a) |
ge en detaljerad beskrivning av de krav som medlemsstaten anser sig behöva anpassa och vilken typ av anpassning som eftersträvas, |
b) |
beskriva de livsmedel och anläggningar som berörs, |
c) |
förklara skälen till anpassningen, bl.a. genom att när så är relevant göra en sammanfattning av den faroanalys som genomförts och vilka åtgärder som skall vidtas för att se till att anpassningen inte äventyrar syftet med denna förordning, och |
d) |
lämna övriga uppgifter som är relevanta. |
6. Övriga medlemsstater skall ha tre månader på sig från det att de mottagit anmälan enligt punkt 5 för att översända skriftliga kommentarer till kommissionen. För anpassningar enligt punkt 4 b skall denna period förlängas till fyra månader, om någon medlemsstat begär detta. Kommissionen får och, om den får skriftliga kommentarer från en eller flera medlemsstater, skall samråda med medlemsstaterna inom den kommitté som avses i artikel 14.1. I enlighet med förfarandet i artikel 14.2 får kommissionen besluta om de aviserade åtgärderna får genomföras, när så är nödvändigt efter lämpliga ändringar. Om så är lämpligt får kommissionen föreslå allmänna åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2 i den här artikeln.
7. En medlemsstat får endast anta nationella åtgärder för anpassning av kraven i bilaga II
a) |
i överensstämmelse med ett beslut som fattats enligt punkt 6, eller |
b) |
om kommissionen en månad efter det att den period som anges i punkt 6 löpt ut inte har underrättat medlemsstaterna om att den har mottagit skriftliga kommentarer eller om att den avser att föreslå ett beslut enligt punkt 6. |
Artikel 14
Kommittéförfarande
1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 15
Samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
Kommissionen skall samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i frågor som omfattas av denna förordning och som kan ha väsentlig betydelse för folkhälsan, framför allt innan den föreslår kriterier, krav eller mål enligt artikel 4.4.
Artikel 16
Rapport till Europaparlamentet och rådet
1. Kommissionen skall senast den 20 maj 2004 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet.
2. Rapporten skall särskilt innehålla en genomgång av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning och överväganden om det är önskvärt och genomförbart att vidta åtgärder för en utvidgning av kraven i artikel 5 till att omfatta livsmedelsföretagare som bedriver primärproduktion och den därmed sammanhängande verksamhet som föreskrivs i bilaga I.
3. Kommissionen skall när så är lämpligt låta rapporten åtföljas av lämpliga förslag.
Artikel 17
Upphävande
1. Direktiv 93/43/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med den dag då denna förordning skall börja tillämpas.
2. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till denna förordning.
3. Beslut som antagits i enlighet med artiklarna 3.3 och 10 i direktiv 93/43/EEG skall emellertid fortsätta att gälla i väntan på att de ersatts med beslut som antagits i enlighet med den här förordningen eller förordning (EG) nr 178/2002. I avvaktan på fastställande av de kriterier eller krav som avses i artikel 4.3 a–e i den här förordningen får medlemsstaterna bibehålla alla nationella regler om sådana kriterier eller krav som de antagit i enlighet med direktiv 93/43/EEG.
4. I avvaktan på tillämpningen av ny gemenskapslagstiftning om bestämmelser för offentlig livsmedelskontroll skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i enlighet med denna förordning fullgörs.
Artikel 18
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft tjugo dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med 18 månader efter den dag då följande rättsakter har trätt i kraft:
a) |
Förordning (EG) nr 853/2004. |
b) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförande av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (11). |
c) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (12). |
Den skall dock inte tillämpas före den 1 januari 2006.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 29 april 2004.
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
M. McDOWELL
Ordförande
BILAGA I
PRIMÄRPRODUKTION
DEL A: ALLMÄNNA HYGIENREGLER FÖR PRIMÄRPRODUKTION OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE VERKSAMHET
I. Räckvidd
1. |
Denna bilaga skall tillämpas på primärproduktion och följande därmed sammanhängande verksamheter:
|
II. Hygienregler
2. |
Livsmedelsföretagare skall så långt som möjligt se till att primärprodukter skyddas mot kontaminering, och därvid ta hänsyn till all eventuell bearbetning som primärprodukterna därefter kommer att genomgå. |
3. |
Utan hinder av den allmänna skyldigheten enligt punkt 2 skall livsmedelsföretagare iaktta tillämpliga bestämmelser i gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning i fråga om kontroll av faror i primärproduktionen och därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet
|
4. |
Livsmedelsföretagare skall vid uppfödning, slakt eller jakt av djur eller vid produktion av primärprodukter av animaliskt ursprung vidta följande adekvata åtgärder när så är lämpligt:
|
5. |
Livsmedelsföretagare som producerar eller skördar växtprodukter skall vidta följande adekvata åtgärder när så är lämpligt:
|
6. |
Livsmedelsföretagarna skall vidta lämpliga avhjälpande åtgärder när de informeras om problem som har uppmärksammats vid offentliga kontroller. |
III. Journaler
7. |
Livsmedelsföretagare skall på lämpligt sätt och under lämplig tid, som är avpassad för livsmedelsföretagets art och storlek, föra och bevara journaler med uppgifter om de åtgärder som vidtagits för att kontrollera faror. Livsmedelsföretagaren skall på begäran hålla relevanta uppgifter i dessa journaler tillgängliga för den behöriga myndigheten och mottagande livsmedelsföretagare. |
8. |
Livsmedelsföretagare som föder upp djur eller som producerar primärprodukter av animaliskt ursprung skall föra journal över i synnerhet följande uppgifter:
|
9. |
Livsmedelsföretagare som producerar eller skördar växtprodukter skall särskilt föra journal över
|
10. |
Andra personer såsom veterinärer, agronomer och jordbrukstekniker kan bistå livsmedelsföretagaren med att upprätta journaler. |
DEL B: REKOMMENDATIONER OM RIKTLINJER FÖR GOD HYGIENPRAXIS
1. |
De nationella riktlinjer och gemenskapsriktlinjer som avses i artiklarna 7–9 i denna förordning bör innehålla riktlinjer för god hygienpraxis för kontroll av faror i primärproduktionen och därmed sammanhängande verksamhet. |
2. |
Riktlinjerna för god hygienpraxis bör omfatta lämplig information om faror som kan uppstå i primärproduktionen och därmed sammanhängande verksamhet och åtgärder för att kontrollera dessa faror, däribland relevanta åtgärder som anges i gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen eller i nationella program och gemenskapsprogram. Exempel på sådana faror och åtgärder är bl.a. följande:
|
BILAGA II
ALLMÄNNA HYGIENREGLER FÖR ALLA LIVSMEDELSFÖRETAGARE (UTOM NÄR BILAGA I ÄR TILLÄMPLIG)
INLEDNING
Kapitel V–XII i denna bilaga skall tillämpas på alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel, och övriga kapitel skall tillämpas enligt följande:
— |
Kapitel I skall tillämpas på alla livsmedelslokaler utom lokaler för vilka kapitel III är tillämpligt. |
— |
Kapitel II skall tillämpas på alla lokaler där livsmedel bereds, behandlas eller bearbetas, utom serveringsställen och lokaler för vilka kapitel III är tillämpligt. |
— |
Kapitel III skall tillämpas på de lokaler som anges i kapitlets rubrik. |
— |
Kapitel IV skall tillämpas på alla transporter. |
KAPITEL I
Allmänna regler för livsmedelslokaler (med undantag av de lokaler som anges i kapitel iii)
1. |
Livsmedelslokaler skall hållas rena och i gott skick. |
2. |
Lokalernas planering, utformning, konstruktion, placering och storlek skall
|
3. |
Det skall finnas ett adekvat antal vattentoaletter, anslutna till ett effektivt avloppssystem. Toaletterna får inte vara direkt förbundna med utrymmen där livsmedel hanteras. |
4. |
Det skall finnas ett adekvat antal lämpligt placerade och utformade handtvättställ. Handtvättställ skall ha varmt och kallt rinnande vatten, material för handtvättning och för hygienisk torkning. Utrustning för sköljning av livsmedel skall när så är nödvändigt vara skilt från anordningar för handtvätt. |
5. |
Det skall finnas ändamålsenlig och tillräcklig naturlig eller mekanisk ventilation. Mekaniskt luftflöde från ett förorenat område till ett rent område skall förhindras. Ventilationssystem skall vara konstruerade på ett sådant sätt att filter och andra delar som måste rengöras eller bytas ut är lättillgängliga. |
6. |
Sanitära utrymmen skall ha adekvat naturlig eller mekanisk ventilation. |
7. |
Livsmedelslokaler skall ha adekvat naturlig och/eller artificiell belysning. |
8. |
Avloppen skall vara adekvata för avsett ändamål. De skall vara utformade och konstruerade på ett sådant sätt att risken för kontaminering undviks. Om avloppen är helt eller delvis öppna skall de vara utformade så att avloppsvatten inte flödar från en kontaminerad yta mot eller in på en ren yta, i synnerhet en yta där livsmedel som kan utgöra en allvarlig risk för kosumenterna hanteras. |
9. |
När det är nödvändigt skall det finnas adekvata omklädningsrum i tillräckligt antal för personalen. |
10. |
Rengörings- och desinfektionsmedel får inte förvaras där livsmedel hanteras. |
KAPITEL II
Särskilda regler för lokaler där livsmedel bereds, behandlas eller bearbetas (med undantag av serveringslokaler och de lokaler som anges i kapitel iii)
1. |
I lokaler där livsmedel bereds, behandlas eller bearbetas (med undantag av serveringsställen och de lokaler som avses i kapitel III, men inbegripet lokaler som utgör en del av transportmedel) skall utformning och planering tillåta god livsmedelshygienisk praxis, bland annat skydd mot kontaminering mellan och under olika moment, särskilt när det gäller följande:
|
2. |
Adekvata anordningar skall, när det är nödvändigt, finnas för rengöring, desinficering och förvaring av arbetsredskap och utrustning. Dessa anordningar skall vara konstruerade av korrosionsbeständiga material, vara lätta att rengöra samt ha adekvat varm- och kallvattenförsörjning. |
3. |
Adekvata möjligheter skall, när det är nödvändigt, finnas för att skölja livsmedel. Vaskar och liknande faciliteter för sköljning av livsmedel skall ha adekvat försörjning av varmt och/eller kallt dricksvatten i enlighet med kraven i kapitel VII, och de skall hållas rena och, när det är nödvändigt, desinficeras. |
KAPITEL III
Regler för rörliga och/eller tillfälliga lokaler (t.ex. tält, marknadsstånd och mobila försäljningsfordon), för lokaler som huvudsakligen används som privata bostäder men där livsmedel regelbundet bereds för utsläppande på marknaden samt för försäljningsautomater
1. |
Lokaler och försäljningsautomater måste så långt det är praktiskt möjligt placeras, utformas, konstrueras, hållas rena och underhållas på ett sådant sätt att risken för kontaminering, särskilt genom djur och skadedjur, undviks. |
2. |
När det är nödvändigt skall i synnerhet följande krav uppfyllas:
|
KAPITEL IV
Transport
1. |
Fordon och/eller containrar som används för transport av livsmedel skall hållas rena och i gott skick för att skydda livsmedlen mot kontaminering och skall, när det är nödvändigt, vara utformade och konstruerade på ett sådant sätt att adekvat rengöring och/eller desinficering är möjlig. |
2. |
Behållare i fordon och/eller containrar får inte användas för transport av något annat än livsmedel, om detta kan leda till kontaminering. |
3. |
Om fordon och/eller containrar används för transport av annat än livsmedel eller för transport av olika livsmedel samtidigt skall varorna, när det är nödvändigt, hållas ordentligt åtskilda. |
4. |
Bulktransport av livsmedel i flytande form eller i form av granulat eller pulver skall ske i behållare och/eller containrar/tankar som endast används för livsmedelstransporter. Sådana containrar skall vara märkta på ett tydligt och outplånligt sätt på ett eller flera gemenskapsspråk för att visa att de används för transport av livsmedel, eller vara märkta ”endast för livsmedel”. |
5. |
Om fordon och/eller containrar har använts för transport av annat än livsmedel eller för transport av olika livsmedel skall de rengöras grundligt mellan transporterna för att undvika risken för kontaminering. |
6. |
Livsmedel i fordon och/eller containrar skall placeras och skyddas på ett sådant sätt att risken för kontaminering är så liten som möjligt. |
7. |
När det är nödvändigt skall de fordon och/eller containrar som används för att transportera livsmedel kunna hålla livsmedlen vid rätt temperatur och göra det möjligt att kontrollera att temperaturen hålls. |
KAPITEL V
Utrustningskrav
1. |
Alla föremål, tillbehör och all utrustning som kommer i kontakt med livsmedel skall
|
2. |
När det är nödvändigt skall utrustningen vara försedd med lämpliga kontrollanordningar så att det kan garanteras att denna förordning följs. |
3. |
Om det är nödvändigt att använda kemiska ämnen för att förhindra att utrustningen och behållarna rostar, skall de användas enligt god praxis. |
KAPITEL VI
Livsmedelsavfall
1. |
Livsmedelsavfall, oätliga biprodukter och annat avfall skall avlägsnas från livsmedelslokaler så snart som möjligt för att undvika att de anhopas. |
2. |
Livsmedelsavfall, oätliga biprodukter och annat avfall skall placeras i behållare som går att stänga, såvida inte livsmedelsföretagarna kan visa den behöriga myndigheten att andra typer av behållare eller evakueringssystem som används är lämpliga. Dessa behållare skall ha en lämplig konstruktion, hållas i gott skick, vara lätta att rengöra och, när det är nödvändigt, vara lätta att desinficera. |
3. |
Det skall finnas adekvata möjligheter för förvaring och bortskaffande av livsmedelsavfall, oätliga biprodukter och annat avfall. Utrymmen för avfallsförvaring skall utformas och skötas på ett sådant sätt att det är möjligt att hålla dem rena och, när det är nödvändigt, fria från djur och skadedjur. |
4. |
Allt avfall skall elimineras på ett hygieniskt och miljövänligt sätt i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning, och får inte utgöra en direkt eller indirekt källa till kontaminering. |
KAPITEL VII
Vattenförsörjning
1. |
|
2. |
Om annat vatten än dricksvatten används för exempelvis brandbekämpning, framställning av ånga, kylning och andra liknande ändamål skall det ledas i särskilda, vederbörligen märkta ledningssystem. System för vatten som inte är avsett att användas som dricksvatten får inte ha någon förbindelse med dricksvattensystemen och tillbakaströmning skall inte kunna ske till dessa. |
3. |
Återanvänt vatten som används vid bearbetning eller som ingrediens får inte utgöra någon risk för kontaminering. Det skall hålla dricksvattenkvalitet, såvida inte den behöriga myndigheten är övertygad om att vattenkvaliteten inte kan påverka det färdiga livsmedlets lämplighet. |
4. |
Is som kommer i kontakt med livsmedel eller som kan kontaminera livsmedel skall framställas av dricksvatten eller, om den används för att kyla hela fiskeriprodukter, av rent vatten. Den skall tillverkas, hanteras och förvaras under förhållanden som skyddar den mot kontaminering. |
5. |
Ånga som används i direkt kontakt med livsmedel får inte innehålla ämnen som utgör en hälsofara eller som kan kontaminera livsmedlen. |
6. |
Om värmebehandling används för livsmedel i hermetiskt tillslutna behållare skall det säkerställas att vatten som används för att avkyla behållarna efter uppvärmningen inte orsakar kontaminering av livsmedlen. |
KAPITEL VIII
Personlig hygien
1. |
Alla personer som arbetar på platser där livsmedel hanteras skall iaktta god personlig renlighet och bära lämpliga, rena och, när det är nödvändigt, skyddande kläder. |
2. |
Personer som lider av eller är bärare av en sjukdom som kan överföras via livsmedel eller som till exempel har infekterade sår, hudinfektioner, andra sår eller diarré får inte tillåtas att hantera livsmedel eller vistas på en arbetsplats där livsmedel hanteras om det finns risk för direkt eller indirekt kontaminering. Alla personer som har sådana åkommor och som är anställda i ett livsmedelsföretag och som förmodas komma i kontakt med livsmedel skall omedelbart rapportera sjukdomen eller symtomen, och om möjligt deras orsaker, till livsmedelsföretagaren. |
KAPITEL IX
Bestämmelser om livsmedelsprodukter
1. |
Livsmedelsföretagare får inte acceptera råvaror eller ingredienser, andra än levande djur, eller andra material som används vid bearbetning av livsmedel, som veterligen är, eller rimligen kan antas vara, kontaminerade med parasiter, patogena mikroorganismer, giftiga ämnen, nedbrytningsprodukter eller främmande ämnen i sådan omfattning att slutprodukten – efter det att livsmedelsföretagarna har tillämpat normala hygieniska sorterings- och/eller berednings- eller bearbetningsförfaranden – fortfarande är otjänlig som människoföda. |
2. |
Råvaror och alla ingredienser som förvaras på ett livsmedelsföretag skall förvaras under lämpliga förhållanden som förhindrar förskämning och skyddar mot kontaminering. |
3. |
Livsmedel skall i alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan skyddas mot kontaminering som kan göra livsmedlen otjänliga, skadliga för hälsan eller kontaminerade på ett sådant sätt att de inte rimligen kan konsumeras i det skick i vilket de befinner sig. |
4. |
Adekvata förfaranden skall finnas för att bekämpa skadedjur. Adekvata förfaranden skall även finnas för att förhindra att tamdjur får tillträde till platser där livsmedel bereds, hanteras eller lagras (eller, om den behöriga myndigheten tillåter detta i särskilda fall, för att förhindra att sådant tillträde leder till kontaminering). |
5. |
Råvaror, ingredienser, halvfabrikat och färdiga produkter i vilka patogena mikroorganismer kan förökas eller gifter kan bildas får inte förvaras vid temperaturer som kan medföra att hälsofara uppstår. Kylkedjan får inte brytas. Begränsade perioder utan temperaturkontroller skall dock tillåtas av praktiska skäl vid beredning, transport, lagring, utbjudande till försäljning eller servering av livsmedel, förutsatt att detta inte medför en hälsorisk. På livsmedelsföretag där bearbetade produkter framställs, hanteras eller förpackas skall det finnas ändamålsenliga lokaler som är tillräckligt stora för separat lagring av råvaror och beredda råvaror och tillräckligt stora, separata kylrum. |
6. |
Livsmedel som skall förvaras eller serveras kylda skall så fort som möjligt efter upphettning, eller efter den slutliga beredningen om ingen värmebehandling sker, kylas ned till en temperatur som inte medför att en hälsorisk uppstår. |
7. |
Upptining av livsmedel skall göras på ett sådant sätt att risken för tillväxt av patogena mikroorganismer eller toxinbildning i livsmedel minimeras. Vid upptining får livsmedlen inte utsättas för temperaturer som skulle kunna innebära en hälsorisk. Om smältvatten från upptiningen kan innebära en hälsorisk måste det ledas bort på adekvat sätt. Efter upptining skall livsmedel behandlas så att risken för tillväxt av patogena mikroorganismer eller toxinbildning minimeras. |
8. |
Farliga och/eller oätliga ämnen, även foder, skall märkas på ett adekvat sätt och lagras i särskilda säkra behållare. |
KAPITEL X
Bestämmelser om inslagning och emballering av livsmedel
1. |
Material som används för inslagning och emballering får inte utgöra en källa till kontaminering. |
2. |
Material som används för inslagning skall lagras på ett sådant sätt att det inte utsätts för risken att kontamineras. |
3. |
Inslagning och emballering skall utföras på sådant sätt så att produkterna inte kontamineras. När det är lämpligt, särskilt när burkar av metall och glas används, skall det säkerställas att behållaren är hel och ren. |
4. |
Inslagningsmaterial och emballage som återanvänds skall vara lätta att rengöra och, när det är nödvändigt, lätta att desinficera. |
KAPITEL XI
Värmebehandling
Följande krav gäller endast livsmedel som släppts ut på marknaden i hermetiskt slutna behållare.
1. |
En värmebehandlingsprocess som används för bearbetning av en obearbetad produkt eller för vidare bearbetning av en bearbetad produkt skall
|
2. |
För att se till att de önskade syftena uppnås genom den använda processen skall livsmedelsföretagare regelbundet kontrollera de viktigaste relevanta parametrarna (särskilt temperatur, tryck, förslutning och mikrobiologi), bland annat med hjälp av automatiska anordningar. |
3. |
Den använda processen bör överensstämma med en internationellt erkänd norm (t.ex. pastörisering, ultrahög temperatur eller sterilisering). |
KAPITEL XII
Utbildning
Livsmedelsföretagare skall se till
1. |
att den personal som hanterar livsmedel övervakas och instrueras och/eller utbildas i livsmedelshygien på ett sätt som är anpassat till deras arbetsuppgifter, |
2. |
att de som ansvarar för utveckling och underhåll av det förfarande som avses i artikel 5.1 i denna förordning eller för användning av relevanta riktlinjer har getts adekvat utbildning i tillämpningen av HACCP- principerna, och |
3. |
att alla krav i nationell lagstiftning när det gäller utbildningsprogram för personer som arbetar inom vissa livsmedelssektorer uppfylls. |
(1) EGT C 365 E, 19.12.2000, s. 43.
(2) EGT C 155, 29.5.2001, s. 39.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 15 maj 2002 (EGT C 180 E, 31.7.2003, s. 267), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 oktober 2003 (EGT C 48 E, 24.2.2004, s. 1), Europaparlamentets ståndpunkt av den 30 mars 2004 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 16 april 2004.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(5) EGT L 175, 19.7.1993, s. 1. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(6) Se sidan 22 i detta nummer av EUT.
(7) EGT L 37, 13.2.1993, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(9) EGT L 330, 5.12.1998, s. 32. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(11) Se sidan 83 i detta nummer av EUT.
(12) EUT L 157, 30.4.2004, s. 33.
25.6.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226/22 |
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
( Europeiska unionens officiella tidning L 139 av den 30 april 2004 )
Förordning (EG) nr 853/2004 skall vara som följer:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 853/2004
av den 29 april 2004
om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 b i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
(1) |
Genom förordning (EG) nr 852/2004 (4) fastställde Europaparlamentet och rådet grundläggande regler för livsmedelshygien för livsmedelsföretagare. |
(2) |
För vissa livsmedel, som kan utgöra en särskild fara för människors hälsa, krävs det särskilda hygienregler. Detta gäller särskilt livsmedel av animaliskt ursprung, i fråga om vilka förekomsten av mikrobiologiska och kemiska faror ofta har rapporterats. |
(3) |
Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken har många direktiv antagits för att fastställa särskilda hälsoregler för produktion och utsläppande på marknaden av produkter som ingår i förteckningen i bilaga I till fördraget. Dessa hälsoregler har minskat handelshindren för de berörda produkterna, vilket har bidragit till förverkligandet av den inre marknaden, samtidigt som reglerna garanterar att folkhälsoskyddet hålls på en hög nivå. |
(4) |
Dessa regler innehåller gemensamma principer för folkhälsan, i synnerhet när det gäller tillverkares och behöriga myndigheters ansvar, krav på anläggningarnas struktur, drift och hygien, förfaranden för godkännande av anläggningarna, krav på lagring och transport samt märkning med kontrollmärke. |
(5) |
Dessa principer utgör en gemensam grund för hygienisk produktion av livsmedel av animaliskt ursprung, vilket gör en förenkling av gällande direktiv möjlig. |
(6) |
Ytterligare förenkling bör åstadkommas genom tillämpning av samma bestämmelser på alla produkter av animaliskt ursprung när detta är lämpligt. |
(7) |
En förenkling möjliggörs även genom kraven i förordning (EG) nr 852/2004 på att livsmedelsföretagare som genomför något led i produktions-, bearbetnings- eller distributionskedjan för livsmedel efter primärproduktion och därmed sammanhängande verksamhet skall införa, genomföra och upprätthålla förfaranden grundade på principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP). |
(8) |
Dessa faktorer motiverar tillsammans en omarbetning av de särskilda hygienreglerna i de gällande direktiven. |
(9) |
Huvudsyftena med omarbetningen är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå med avseende på livsmedelssäkerhet, särskilt genom att samma regler skall gälla för livsmedelsföretagare i hela gemenskapen, samt att se till att den inre marknaden för produkter av animaliskt ursprung fungerar väl och på så sätt bidrar till att den gemensamma jordbrukspolitikens mål uppnås. |
(10) |
De närmare hygienreglerna för produkter av animaliskt ursprung måste behållas och, där konsumentskyddet så kräver, förstärkas. |
(11) |
Gemenskapsreglerna bör inte tillämpas på primärproduktion för användning inom privathushåll eller på enskildas beredning, hantering eller lagring av livsmedel för konsumtion inom privathushåll. Vid direkta leveranser av små mängder primärprodukter eller vissa typer av kött från den producerande livsmedelsföretagaren till konsumenten eller en lokal detaljhandelsanläggning är det dessutom lämpligt att skydda folkhälsan genom nationell lagstiftning, särskilt med tanke på de nära förbindelserna mellan producent och konsument. |
(12) |
Kraven i förordning (EG) nr 852/2004 är generellt tillräckliga för att garantera livsmedelssäkerhet i anläggningar som bedriver detaljhandelsverksamhet som omfattar direkt försäljning eller leverans av livsmedel av animaliskt ursprung till konsumenten. Den här förordningen bör generellt vara tillämplig på grossistverksamhet (det vill säga när en detaljhandelsanläggning vidtar åtgärder för att leverera livsmedel av animaliskt ursprung till en annan anläggning). Om man bortser från de särskilda temperaturkrav som fastställs i denna förordning bör dock kraven i förordning (EG) nr…/2004 vara tillräckliga när det gäller sådan grossistverksamhet som endast omfattar lagring eller transport. |
(13) |
Medlemsstaterna bör ges viss möjlighet att själva bedöma huruvida kraven i denna förordning bör utvidgas eller begränsas till att omfatta detaljhandel enligt nationell lagstiftning. De får dock begränsa tillämpningen endast om de anser att kraven i förordning (EG) nr 852/2004 är tillräckliga för att de livsmedelshygieniska kraven skall uppfyllas och om leverans av livsmedel av animaliskt ursprung från en detaljhandelsanläggning till en annan anläggning är en marginell, lokal och begränsad verksamhet. Sådan leverans bör därför endast utgöra en liten del av anläggningens näringsverksamhet. De anläggningar som erhåller leverans bör ligga i dess omedelbara närhet och leveransen bör avse endast vissa typer av produkter eller anläggningar. |
(14) |
I enlighet med artikel 10 i fördraget skall medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att livsmedelsföretagarna fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning. |
(15) |
Spårbarhet av livsmedel är väsentlig för livsmedelssäkerheten. Livsmedelsföretagare med ansvar för anläggningar som skall godkännas enligt den här förordningen bör inte endast följa de allmänna bestämmelserna i förordning (EG) nr 178/2002 (5) utan även se till att alla produkter av animaliskt ursprung som de släpper ut på marknaden är försedda med antingen kontroll- eller identifieringsmärke. |
(16) |
Livsmedel som importeras till gemenskapen skall uppfylla de allmänna krav som föreskrivs i förordning (EG) nr 178/2002, eller uppfylla bestämmelser som är likvärdiga med gemenskapens bestämmelser. I den här förordningen fastställs vissa särskilda hygienkrav för livsmedel av animaliskt ursprung som importeras till gemenskapen. |
(17) |
Antagandet av denna förordning bör inte sänka den skyddsnivå som fastställs genom de tilläggsgarantier som Finland och Sverige fick vid anslutningen till gemenskapen och som har bekräftats av beslut 94/968/EG (6), 95/50/EG (7), 95/160/EG (8), 95/161/EG (9), 95/168/EG (10), 95/409/EG (11), 95/410/EG (12) och 95/411/EG (13). I förordningen bör det fastställas ett förfarande som under en övergångsperiod beviljar garantier åt alla medlemsstater som har ett motsvarande godkänt nationellt kontrollprogram som i fråga om de berörda livsmedlen av animaliskt ursprung är likvärdigt dem som godkänts för Finland och Sverige. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (14) föreskrivs det ett liknande förfarande vad gäller levande djur och kläckägg. |
(18) |
Struktur- och hygienkraven i denna förordning bör gälla för alla anläggningar, även små företag och mobila slakterier. |
(19) |
Det är lämpligt med flexibilitet för att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder i alla led i produktions-, bearbetnings- eller distributionskedjan för livsmedel och i förhållande till krav på anläggningarnas struktur. Flexibilitet är särskilt viktigt för områden med särskilda geografiska begränsningar, såsom de regioner i de yttersta randområdena som avses i artikel 299.2 i fördraget. Flexibiliteten bör dock inte äventyra livsmedelssäkerheten. Eftersom alla livsmedel som produceras i enlighet med hygienreglerna normalt kommer att omsättas fritt i gemenskapen, bör dessutom det förfarande som tillåter medlemsstaterna att vara flexibla vara helt öppet. Förfarandet bör omfatta möjligheten att, vid behov och för att lösa konflikter, diskutera i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom förordning (EG) nr 178/2002 och det bör bereda möjlighet för kommissionen att samordna processen och vidta lämpliga åtgärder. |
(20) |
Definitionen av maskinurbenat kött bör vara generisk och omfatta alla metoder av maskinurbening. Den snabba tekniska utvecklingen på detta område innebär att definitionen bör vara flexibel. De tekniska kraven på maskinurbenat kött bör dock variera beroende på en riskvärdering för produkten på grundval av olika metoder. |
(21) |
Livsmedelsföretagarna, inbegripet fodersektorn, samverkar och de överväganden som görs i fråga om djurhälsa, djurens välbefinnande och folkhälsa i alla led av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjor är kopplade till varandra. Detta förutsätter en tillfredsställande kommunikation mellan de olika intressenterna längs hela livsmedelskedjan, från primärproduktionen till detaljhandeln. |
(22) |
För att säkerställa en korrekt besiktning av sådant kött av frilevande vilt som är föremål för jakt och som släpps ut på gemenskapsmarknaden, bör kropparna och inälvorna av dessa djur överlämnas till en vilthanteringsanläggning för officiell besiktning efter slakt. För att bevara vissa jakttraditioner utan att därigenom inverka menligt på livsmedelssäkerheten är det dock lämpligt att utbilda jägare som släpper ut kött av frilevande vilt för användning som livsmedel på marknaden. Detta bör ge jägarna möjlighet att på plats göra en första undersökning av viltet. Under dessa förhållanden är det inte nödvändigt att kräva att utbildade jägare lämnar in alla inälvor för besiktning efter slakt vid vilthanteringsanläggningen, om de gör en första undersökning och därvid inte konstaterar någon avvikelse eller fara. Medlemsstaterna bör dock tillåtas att fastställa strängare bestämmelser inom sina territorier för att ta hänsyn till särskilda risker. |
(23) |
I denna förordning bör kriterier fastställas för obehandlad mjölk i väntan på att nya krav antas för utsläppande av sådan mjölk på marknaden. Dessa kriterier bör utgöras av åtgärdsgränser som innebär att livsmedelsföretagare, när de överskrider dessa, måste vidta korrigerande åtgärder och underrätta den behöriga myndigheten. Kriterierna bör inte utgöras av maximinivåer ovanför vilka obehandlad mjölk inte får släppas ut på marknaden. Detta innebär att obehandlad mjölk som inte helt uppfyller kriterierna utan risk kan användas som livsmedel under vissa omständigheter, om lämpliga åtgärder vidtas. När det gäller obehandlad mjölk och obehandlad grädde som är avsedd för direkt konsumtion, är det lämpligt att göra det möjligt för varje medlemsstat att bibehålla eller fastställa lämpliga åtgärder rörande hälsoskydd, för att säkerställa att målen i denna förordning uppnås på dess territorium. |
(24) |
Kriteriet för obehandlad mjölk som används för tillverkning av mejeriprodukter bör vara tre gånger högre än kriteriet för obehandlad mjölk som hämtas från mjölkproduktionsanläggningen. Kriteriet för mjölk som används för tillverkning av bearbetade mejeriprodukter utgörs av ett absolut värde medan det rör sig om ett genomsnitt för obehandlad mjölk som hämtas från mjölkproduktionsanläggningen. Även om temperaturkraven i denna förordning iakttas stoppar det inte all bakterieväxt under transport och lagring. |
(25) |
Denna omarbetning innebär att de nuvarande hygienreglerna kan upphävas. Detta uppnås genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (15). |
(26) |
Dessutom ersätter reglerna om ägg i denna förordning dem i rådets beslut 94/371/EG av den 20 juni 1994 om särskilda hygienvillkor för utsläppande på marknaden av vissa typer av ägg (16), som förlorar sin giltighet genom att bilaga II till rådets direktiv 92/118/EEG (17) upphävs. |
(27) |
Gemenskapens lagstiftning om livsmedelshygien bör grundas på vetenskapliga utlåtanden. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet bör därför rådfrågas när det är nödvändigt. |
(28) |
Kommissionen och medlemsstaterna bör ha ett nära och effektivt samarbete inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för att hänsyn skall kunna tas till tekniska och vetenskapliga framsteg. |
(29) |
Kraven i denna förordning bör tillämpas först när alla delar av den nya lagstiftningen om livsmedelshygien har trätt i kraft. Det är också lämpligt att det går minst 18 månader mellan ikraftträdandet och tillämpningen av de nya reglerna, för att de berörda företagen skall få tid att anpassa sig. |
(30) |
De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (18). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Räckvidd
1. I denna förordning fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare. Dessa regler kompletterar reglerna i förordning (EG) nr 852/2004. De skall tillämpas på obearbetade och bearbetade produkter av animaliskt ursprung.
2. Såvida inte något annat uttryckligen föreskrivs, skall denna förordning inte tillämpas på livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade produkter av animaliskt ursprung. Bearbetade produkter av animaliskt ursprung som används vid tillverkningen av sådana livsmedel skall dock införskaffas och hanteras i enlighet med kraven i denna förordning.
3. Denna förordning skall inte tillämpas på
a) |
primärproduktion för användning inom privathushåll, |
b) |
enskildas beredning, hantering eller lagring av livsmedel för konsumtion inom privathushåll, |
c) |
producenters direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter, |
d) |
producenters direkta leveranser av små mängder kött från fjäderfä och hardjur som slaktas på gården till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar sådant kött direkt till konsumenter, |
e) |
jägare som levererar små mängder av frilevande vilt eller kött från frilevande vilt direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter. |
4. Medlemsstaterna skall i sin nationella lagstiftning fastställa regler för den verksamhet och de personer som avses i punkt 3 c, d och e. Sådana nationella regler skall garantera att målen i denna förordning uppnås.
5. |
|
6. Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar
a) |
relevanta regler för djurs och människors hälsa, inklusive strängare bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, |
b) |
krav på djurskydd, och |
c) |
krav på identifikation av djur och på spårbarhet för produkter av animaliskt ursprung. |
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning skall följande definitioner gälla:
1. |
De definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002. |
2. |
De definitioner som fastställs i förordning (EG) 852/2004. |
3. |
De definitioner som fastställs i bilaga I. |
4. |
Tekniska definitioner i bilagorna II och III. |
KAPITEL II
LIVSMEDELSFÖRETAGARNAS SKYLDIGHETER
Artikel 3
Allmänna skyldigheter
1. Livsmedelsföretagare skall följa tillämpliga bestämmelser i bilagorna II och III.
2. Livsmedelsföretagare får inte använda något annat ämne än dricksvatten – eller, när förordning (EG) nr 852/2004 eller den här förordningen medger dess användning, rent vatten – för att avlägsna ytkontaminering från produkter av animaliskt ursprung, såvida inte ämnets användning godkänts i enlighet med förfarandet i artikel 12.2. Livsmedelsföretagare skall också uppfylla varje användningsvillkor som kan komma att antas i enlighet med samma förfarande. Användning av ett godkänt ämne får inte påverka livsmedelsföretagares skyldighet att uppfylla kraven i denna förordning.
Artikel 4
Registrering och godkännande av anläggningar
1. Livsmedelsföretagare skall på marknaden släppa ut produkter av animaliskt ursprung som tillverkats i gemenskapen endast om de har beretts och hanterats uteslutande i anläggningar som
a) |
uppfyller tillämpliga krav i förordning (EG) nr 852/2004, i bilagorna II och III till den här förordningen samt andra relevanta krav i livsmedelslagstiftning, och |
b) |
den behöriga myndigheten har registrerat eller, om detta krävs enligt punkt 2, godkänt. |
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.3 i förordning (EG) nr…/2004 får anläggningar som hanterar de produkter av animaliskt ursprung för vilka krav fastställs i bilaga III till den här förordningen bedriva verksamhet endast om de har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 3 i denna artikel, med undantag av de anläggningar som endast utför
a) |
primärproduktion, |
b) |
transporter, |
c) |
lagring av produkter som inte kräver temperaturreglerade lagringsförhållanden, eller |
d) |
annan detaljhandel än den som omfattas av denna förordning enligt artikel 1.5 b. |
3. Anläggningar som omfattas av krav på godkännande enligt punkt 2 får bedriva verksamhet endast om den behöriga myndigheten, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförande av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (19)
a) |
efter ett besök på plats har gett anläggningen ett godkännande för att bedriva verksamhet, eller |
b) |
har gett anläggningen ett villkorat godkännande. |
4. Livsmedelsföretagare skall samarbeta med de behöriga myndigheterna i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004. Livsmedelsföretagare skall särskilt se till att anläggningar upphör med driften om den behöriga myndigheten drar tillbaka sitt godkännande eller, vid villkorat tillstånd, inte ger förlängning eller fullständigt godkännande.
5. Denna artikel skall inte hindra en anläggning från att släppa ut livsmedel på marknaden mellan den dag då denna förordning skall börja tillämpas och den första efterföljande besiktningen av den behöriga myndigheten, om anläggningen
a) |
omfattas av krav på godkännande enligt punkt 2 och släppte ut produkter av animaliskt ursprung på marknaden i enlighet med gemenskapslagstiftningen omedelbart före tillämpningen av denna förordning, eller |
b) |
är sådan att det inte fanns något krav på godkännande före tillämpningen av denna förordning. |
Artikel 5
Kontroll- och identifieringsmärkning
1. Livsmedelsföretagare skall på marknaden släppa ut produkter av animaliskt ursprung som hanterats på en anläggning som omfattas av krav på godkännande enligt artikel 4.2, endast om livsmedlen är försedda med antingen
a) |
ett kontrollmärke som anbringats i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004, eller |
b) |
ett identifieringsmärke i enlighet med avsnitt I i bilaga II till den här förordningen, om den ovannämnda förordningen inte föreskriver att ett kontrollmärke skall anbringas. |
2. Livsmedelsföretagare får anbringa ett identifieringsmärke på en produkt av animaliskt ursprung endast om produkten har framställts i enlighet med denna förordning i anläggningar som uppfyller kraven i artikel 4.
3. Livsmedelsföretagare får inte avlägsna ett kontrollmärke som anbringats i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004 från kött, såvida de inte styckar, bearbetar eller behandlar det på annat sätt.
Artikel 6
Produkter av animaliskt ursprung från länder utanför gemenskapen
1. Livsmedelsföretagare som importerar produkter av animaliskt ursprung från tredjeland skall se till att import sker endast
a) |
om det avsändande tredjelandet finns på en förteckning, upprättad i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 854/2004, över tredjeländer från vilka import av denna produkt är tillåten, |
b) |
|
c) |
om produkten uppfyller
och |
d) |
om kraven i artikel 14 i förordning (EG) nr 854/2004 beträffande intyg och handlingar är uppfyllda i tillämpliga fall. |
2. Genom undandag från punkt 1 får import av fiskeriprodukter även ske i enlighet med de särskilda bestämmelser som fastställs i artikel 15 i förordning (EG) nr 854/2004.
3. Livsmedelsföretagare som importerar produkter av animaliskt ursprung skall se till att
a) |
produkterna vid import finns tillgängliga för kontroll i enlighet med direktiv 97/78/EG (20), |
b) |
importen uppfyller kraven i direktiv 2002/99/EG (21), och |
c) |
verksamhet som bedrivs under deras kontroll och som äger rum efter importen bedrivs i enlighet med kraven i bilaga III. |
4. Livsmedelsföretagare som importerar livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade produkter av animaliskt ursprung skall se till att de bearbetade produkter av animaliskt ursprung som ingår i dessa livsmedel uppfyller kraven i punkterna 1–3. De måste kunna påvisa att de har gjort detta (till exempel genom lämplig dokumentation eller certifiering, men inte nödvändigtvis i det format som anges i punkt 1 d).
KAPITEL III
HANDEL
Artikel 7
Dokument
1. När så krävs enligt bilaga II eller III skall livsmedelsföretagare se till att intyg eller andra dokument åtföljer sändningar av produkter av animaliskt ursprung.
2. I enlighet med förfarandet i artikel 12.2 får
a) |
förlagor för dokumenten fastställas, och |
b) |
användning av elektroniska dokument tillåtas. |
Artikel 8
Särskilda garantier
1. Livsmedelsföretagare som avser att släppa ut följande livsmedel av animaliskt ursprung på marknaden i Sverige eller Finland skall uppfylla reglerna i punkt 2 beträffande salmonella:
a) |
Kött från nötkreatur och svin, inbegripet malet kött men undantaget köttberedningar och maskinurbenat kött. |
b) |
Fjäderfäkött från tamhöns, kalkon, pärlhöns, ankor och gäss, inbegripet malet kött men med undantag för köttberedningar och maskinurbenat kött. |
c) |
Ägg. |
2. |
|
3. I enlighet med förfarandet i artikel 12.2
a) |
får kraven i punkterna 1 och 2 uppdateras med hänsyn särskilt till ändringar av medlemsstaternas kontrollprogram eller antagandet av mikrobiologiska kriterier enligt förordning (EG) nr 852/2004, och |
b) |
får de regler i punkt 2 som avser något av de livsmedel som anges i punkt 1 utvidgas till att helt eller delvis omfatta en eller flera medlemsstater, eller en eller flera regioner i en medlemsstat, som har ett kontrollprogram som erkänts som likvärdigt med det som godkänts för Sverige och Finland när det gäller berörda livsmedel av animaliskt ursprung. |
4. I denna artikel avses med kontrollprogram kontrollprogram som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 2160/2003.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 9
Genomförandeåtgärder och övergångsbestämmelser
Genomförandeåtgärder och övergångsbestämmelser får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2.
Artikel 10
Ändring och anpassning av bilagorna II och III
1. Bilagorna II och III får anpassas eller uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 med beaktande av följande:
a) |
Utvecklingen av riktlinjer för god praxis. |
b) |
Erfarenheter från genomförandet av HACCP-baserade system i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004. |
c) |
Den tekniska utvecklingen och dess praktiska konsekvenser samt konsumentkrav när det gäller livsmedlens sammansättning. |
d) |
Vetenskapliga utlåtanden, särskilt nya riskvärderingar. |
e) |
Mikrobiologiska kriterier och temperaturkriterier för livsmedel. |
f) |
Förändringar i konsumtionsmönster. |
2. Undantag från bilagorna II och III får beviljas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, under förutsättning att de inte motverkar denna förordnings syften.
3. Medlemsstaterna får, utan att äventyra syftet med denna förordning, anta nationella åtgärder för att anpassa kraven i bilaga III i enlighet med punkterna 4–8.
4. |
|
5. Den medlemsstat som önskar anta nationella åtgärder i enlighet med punkt 3 skall anmäla detta till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Varje anmälan skall
a) |
ge en detaljerad beskrivning av de krav som medlemsstaten anser sig behöva anpassa och vilken typ av anpassning som eftersträvas, |
b) |
beskriva de livsmedel och anläggningar som berörs, |
c) |
förklara skälen till anpassningen, bl.a. genom att när så är relevant göra en sammanfattning av den faroanalys som genomförts och vilka åtgärder som skall vidtas för att se till att anpassningen inte äventyrar syftet med denna förordning, och |
d) |
lämna övriga uppgifter som är relevanta. |
6. Övriga medlemsstater skall ha tre månader på sig från det att de mottagit anmälan enligt punkt 5 för att översända skriftliga kommentarer till kommissionen. För anpassningar enligt punkt 4 b skall denna period förlängas till fyra månader, om någon medlemsstat begär detta. Kommissionen får och, om den får skriftliga kommentarer från en eller flera medlemsstater, skall samråda med medlemsstaterna inom den kommitté som avses i artikel 12.1. I enlighet med förfarandet i artikel 12.2 får kommissionen besluta om de aviserade åtgärderna får genomföras, när så är nödvändigt efter lämpliga ändringar. Om så är lämpligt får kommissionen föreslå allmänna åtgärder i enlighet med punkt 1 eller 2 i den här artikeln.
7. En medlemsstat får endast anta nationella åtgärder för anpassning av kraven i bilaga III
a) |
i överensstämmelse med ett beslut som fattats enligt punkt 6, |
b) |
om kommissionen en månad efter det att den period som anges i punkt 6 löpt ut inte har underrättat medlemsstaterna om att den har mottagit skriftliga kommentarer eller om att den avser att föreslå ett beslut enligt punkt 6, eller |
c) |
enligt punkt 8. |
8. En medlemsstat får på eget initiativ och med förbehåll för de allmänna bestämmelserna i fördraget bibehålla eller fastställa nationella regler
a) |
som förbjuder eller begränsar utsläppande på marknaden inom dess territorium av obehandlad mjölk eller obehandlad grädde som är avsedd för direkt konsumtion, eller |
b) |
som tillåter användningen, med den behöriga myndighetens tillstånd, av obehandlad mjölk som inte uppfyller de kriterier som fastställs i avsnitt IX i bilaga III avseende antal bakterier och somatiskt celltal för framställning av ost med en lagrings- eller mognadsperiod på minst 60 dagar och mjölkprodukter som erhållits i samband med tillverkningen av sådan ost, under förutsättning att detta inte hindrar uppfyllandet av syftet med denna förordning. |
Artikel 11
Särskilda beslut
Utan att det påverkar den generella tillämpningen av artikel 9 och artikel 10.1 får genomförandeåtgärder fastställas eller ändringar av bilaga II eller III antas, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2,
1. |
för att fastställa bestämmelser för transport av icke nedkylt kött, |
2. |
för att i fråga om maskinurbenat kött specificera en kalciumhalt som inte är markant högre än den i malet kött, |
3. |
för att fastställa annan behandling som får användas i en bearbetningsanläggning när det gäller levande musslor från produktionsområden av klass B eller C som inte har genomgått rening eller återutläggning, |
4. |
för att specificera erkända metoder för provtagning när det gäller marina biotoxiner, |
5. |
för att fastställa kompletterande hälsonormer för levande musslor i samarbete med berört referenslaboratorium i gemenskapen, inbegripet
|
6. |
för att fastställa andra hälsonormer eller kontroller, om vetenskapliga rön tyder på att de är nödvändiga för att skydda folkhälsan, |
7. |
för att utvidga bilaga III, avsnitt VII, kapitel IX till att omfatta andra levande musslor än kammusslor, |
8. |
för att ange kriterier för fastställande av att en fångstplats enligt epidemiologiska data inte utgör någon hälsorisk med avseende på förekomsten av parasiter och för fastställande av när den behöriga myndigheten följaktligen får ge livsmedelsföretagare tillstånd att inte behöva frysa fiskeriprodukter i enlighet med bilaga III, avsnitt VIII, kapitel III, del D, |
9. |
för att fastställa kriterier på färskhet och gränsvärden för histamin och total mängd flyktigt kväve för fiskeriprodukter, |
10. |
för att tillåta användning av obehandlad mjölk som inte uppfyller de kriterier som fastställs i bilaga III avsnitt IX avseende antal bakterier och somatiskt celltal för framställning av vissa mjölkprodukter, |
11. |
utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/23/EG (22) för att fastställa ett högsta tillåtna värde för den sammanlagda mängden rester av antibiotika i obehandlad mjölk, och |
12. |
för att godkänna likvärdiga processer för produktion av gelatin eller kollagen. |
Artikel 12
Kommittéförfarande
1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 13
Samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
Kommissionen skall samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i frågor som omfattas av denna förordning och som kan ha väsentlig betydelse för folkhälsan, och i synnerhet före framläggandet av förslag om att utvidga bilaga III, avsnitt III till att omfatta även andra djurarter.
Artikel 14
Rapport till Europaparlamentet och rådet
1. Kommissionen skall senast den 20 maj 2009 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en genomgång av de erfarenheter som gjorts genom tillämpningen av denna förordning.
2. Kommissionen skall när så är lämpligt låta rapporten åtföljas av lämpliga förslag.
Artikel 15
Denna förordning träder i kraft tjugo dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med 18 månader efter den dag då följande rättsakter har trätt i kraft:
a) |
Förordningen (EG) nr 852/2004. |
b) |
Förordning (EG) nr 854/2004. |
c) |
Direktiv 2004/41/EG. |
Den skall dock inte tillämpas före den 1 januari 2006.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 29 april 2004.
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
M. McDOWELL
Ordförande
BILAGA I
DEFINITIONER
I denna förordning avses med
1. KÖTT
1.1 kött: alla ätliga delar av de djur som avses i punkt 1.2–1.8, inklusive blod.
1.2 tama hov- och klövdjur: nötkreatur (inklusive vattenbuffel och bison), svin, får och getter samt tama hästdjur.
1.3 fjäderfä: tamfjäderfä, inklusive fåglar som inte betraktas som tamfjäderfä men somföds upp som sådana, med undantag av strutsfåglar.
1.4 hardjur: kaniner, harar och gnagare.
1.5 frilevande vilt:
— |
vilda hov- och klövdjur samt hardjur och landlevande däggdjur som är föremål för jakt i syfte att användas som livsmedel och anses vara frilevande vilt enligt tillämplig lagstiftning i den berörda medlemsstaten, däribland däggdjur som lever fritt inom ett inhägnat område under liknande förhållanden som vilda djur, och |
— |
frilevande vild fågel som är föremål för jakt i syfte att användas som livsmedel. |
1.6 hägnat vilt: hägnade strutsfåglar och hägnade landlevande däggdjur, dock inte de som avses i punkt 1.2.
1.7 småvilt: frilevande fågel och hardjur som lever fritt i vilt tillstånd.
1.8 storvilt: landlevande däggdjur som lever fritt i vilt tillstånd och inte omfattas av definitionen av småvilt.
1.9 slaktkropp: kroppen av ett djur efter avlivning och uppslaktning.
1.10 färskt kött: kött som inte har undergått någon annan konserverande behandling än kylning, frysning eller djupfrysning, inbegripet kött som är vakuumförpackat eller förpackat i kontrollerad atmosfär.
1.11 slaktbiprodukter: annat färskt kött än slaktkroppen, inbegripet inälvor och blod.
1.12 inälvor: organ från bröst-, buk- och bäckenhålorna, samt luft- och matstrupe och, när det gäller fjäderfä, kräva.
1.13 malet kött: benfritt kött som har finfördelats genom malning och som innehåller mindre än 1 % salt.
1.14 maskinurbenat kött: produkt som framställs genom att kött avlägsnas från köttben efter urbening eller från slaktkroppar av fjäderfä med mekaniska metoder som medför att muskelfiberstrukturen försvinner eller förändras.
1.15 köttberedningar: färskt kött, inklusive finfördelat kött, till vilket livsmedel, smakämnen eller andra tillsatser har tillförts eller vilket har genomgått processer som inte är tillräckliga för att ändra köttets muskelfiberstruktur och som sålunda inte tar bort de egenskaper som är karakteristiska för färskt kött.
1.16 slakteri: anläggning för avlivning och uppslaktning av djur vars kött är avsett som livsmedel.
1.17 styckningsanläggning: anläggning för urbening och/eller styckning av kött.
1.18 vilthanteringsanläggning: varje anläggning där vilt och kött från nedlagt vilt bereds innan det släpps ut på marknaden.
2. LEVANDE MUSSLOR
2.1 musslor: blötdjur med lamellförgrenade gälar som livnär sig genom filtrering.
2.2 marina biotoxiner: giftiga ämnen lagrade i musslor, särskilt till följd av att de livnär sig på plankton som innehåller toxiner.
2.3 konditionering:lagring av levande musslor från klass A-produktionsområden, renings- eller leveranscentraler i tankar eller annan installation med rent havsvatten eller i naturliga miljöer för att avlägsna sand, dy eller slem och för att bevara eller förbättra de organoleptiska egenskaperna och se till att musslorna är livskraftiga innan de förpackas.
2.4 upptagare: varje fysisk eller juridisk person som med någon metod tar upp levande musslor från ett produktionsområde i avsikt att bereda och avyttra dem.
2.5 produktionsområde: varje område i hav, i anslutning till flodmynning eller lagun som utgör en naturlig fyndplats för musslor eller område som används för odling av musslor och från vilket levande musslor tas upp.
2.6 återutläggningsområde: varje område i hav, i anslutning till flodmynning eller lagun som har klart markerade gränser, angivna med bojar, stolpar eller annan fast anordning, och som används uteslutande för naturlig rening av levande musslor.
2.7 leveranscentral: varje anläggning, vid eller utanför kusten, avsedd för mottagning, konditionering, tvättning, rening, klassificering, förpackning av levande musslor avsedda att användas som livsmedel.
2.8 reningsanläggning: anläggning med tank, försörjd med rent havsvatten, i vilken levande musslor placeras under den tid som krävs för att reducera kontaminering så att musslorna blir tjänliga som livsmedel.
2.9 återutläggning: överföring av levande musslor till ett område i hav, lagun eller i anslutning till flodmynning under den tid som krävs för att reducera kontaminering så att musslorna blir tjänliga som livsmedel. Överföring av musslor till områden som är mer lämpade för deras ytterligare tillväxt omfattas inte av denna definition.
3. FISKERIPRODUKTER
3.1 fiskeriprodukter: alla viltlevande eller uppfödda salt- eller sötvattensdjur (med undantag för levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor samt alla däggdjur, kräldjur och groddjur) inklusive alla ätliga former, delar och produkter av sådana djur.
3.2 fabriksfartyg: fartyg på vilket fiskeriprodukter hanteras på ett eller flera av följande sätt samt därefter förpackas och, vid behov, kyls eller djupfryses: filéas, skivas, flås, skalas, urtas, mals eller bearbetas.
3.3 frysfartyg: fartyg på vilket frysning av fiskeriprodukter utförs, i lämpliga fall efter föregående avblodning, huvudskärning, rensning och borttagande av fenor samt vid behov följt av förpackning.
3.4 maskinurbenad fiskeriprodukt: alla produkter som framställs genom att kött avlägsnas från fiskeriprodukter med mekaniska metoder som medför att muskelfiberstrukturen försvinner eller förändras.
3.5 färska fiskeriprodukter: obearbetade fiskeriprodukter, vare sig de är hela eller beredda, inklusive produkter som har förpackats i vakuum eller i modifierad atmosfär och som inte har genomgått någon annan behandling än kylning för att garantera hållbarheten.
3.6 beredda fiskeriprodukter: obearbetade fiskeriprodukter som har genomgått ett moment som påverkar helheten, såsom rensning, huvudskärning, skivning, filetering och hackning.
4. MJÖLK
4.1 obehandlad mjölk: mjölk som produceras genom utsöndring från mjölkkörtlar hos husdjur och som inte har uppvärmts till mer än 40 °C eller behandlats på annat sätt med motsvarande verkan.
4.2 mjölkproduktionsanläggning: anläggning som håller ett eller flera husdjur för att de skall producera mjölk som är avsedd att släppas ut på marknaden som livsmedel.
5. ÄGG
5.1 ägg: ägg i skal – med undantag av knäckta, ruvade och kokta, stekta eller på annat sätt tillagade ägg – som produceras av hägnat fjäderfä och som är lämpliga för direkt användning som livsmedel eller för beredning av äggprodukter.
5.2 flytande ägg: det obearbetade innehållet i ägg när skalet avlägsnats.
5.3 skadade ägg: ägg med skadat skal och oskadade hinnor.
5.4 förpackningscentral: anläggning där ägg indelas i klasser efter kvalitet och vikt.
6. GRODLÅR OCH SNÄCKOR
6.1 grodlår: bakre delarna av kroppen, avdelad på tvären bakom frambenen, urtagen och avhudad, av arten Rana (släktet Ranidae).
6.2 snäckor: landsnäckor av arten Helix pomatia Linné, Helix aspersa Muller, Helix lucorum och arter som tillhör släktet Achatinidae.
7. BEARBETADE PRODUKTER
7.1 köttprodukter: bearbetade produkter som framställs genom bearbetning av kött eller genom vidare bearbetning av sådana bearbetade produkter och vars snittyta visar att produkten inte längre har karaktären av färskt kött.
7.2 mjölkprodukter: bearbetade produkter som framställs genom bearbetning av obehandlad mjölk eller genom vidare bearbetning av sådana bearbetade produkter.
7.3 äggprodukter: bearbetade produkter som framställts genom bearbetning av ägg, eller olika beståndsdelar eller blandningar av ägg, eller genom vidare bearbetning av sådana bearbetade produkter.
7.4 bearbetade fiskeriprodukter: bearbetade produkter som framställs genom bearbetning av fiskeriprodukter eller genom vidare bearbetning av sådana bearbetade produkter.
7.5 utsmält djurfett: fett som kommer från utsmältning av kött, inklusive ben, och är avsett att användas som livsmedel.
7.6 fettgrevar: proteinhaltiga rester efter utsmältning, efter partiell separation av fett och vatten.
7.7 gelatin: naturligt, lösligt protein, gelbildande eller icke gelbildande, som erhållits genom partiell hydrolys av kollagen som framställts av ben, hudar och skinn, ligament och senor från djur.
7.8 kollagen: den proteinbaserade produkt som utvinns ur djurben, hudar, skinn och senor och som framställs i enlighet med de relevanta kraven i denna förordning.
7.9 behandlade magar, blåsor och tarmar: magar, blåsor och tarmar som efter det att de har tagits ur och rengjorts har behandlats genom saltning, uppvärmning eller torkning.
8. ANDRA DEFINITIONER
8.1 produkter av animaliskt ursprung:
— |
livsmedel av animaliskt ursprung, inklusive honung och blod, |
— |
levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor avsedda att användas som livsmedel, och |
— |
andra djur avsedda att behandlas i syfte att levereras levande till konsumenten. |
8.2 grossistmarknad: ett livsmedelsföretag som innefattar flera separata enheter som delar gemensamma anläggningar och avdelningar och som säljer livsmedel till livsmedelsföretagare.
BILAGA II
KRAV SOM GÄLLER FLERA PRODUKTER AV ANIMALISKT URSPRUNG
AVSNITT I: IDENTIFIERINGSMÄRKNING
När så erfordras enligt artiklarna 5 eller 6, och om inte annat följer av bestämmelserna i bilaga III, skall livsmedelsföretagare se till att produkter av animaliskt ursprung är identifieringsmärkta i enlighet med följande bestämmelser.
A. ANBRINGANDE AV IDENTIFIERINGSMÄRKET
1. |
Identifieringsmärket skall anbringas innan produkten lämnar anläggningen. |
2. |
Det är dock inte nödvändigt att anbringa ett nytt märke på produkten såvida inte emballaget och/eller innerförpackningen avlägsnas eller produkten bearbetas vidare på en annan anläggning. Om så sker måste det nya märket ange godkännandenummer för den anläggning där denna verksamhet äger rum. |
3. |
Något identifieringsmärke krävs inte för ägg för vilka krav på märkning fastställs i förordning (EG) nr 1907/90 (23). |
4. |
Livsmedelsföretagare är, i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002, skyldiga att ha system och förfaranden för att identifiera livsmedelsföretagare från vilka de har tagit emot och till vilka de har levererat produkter av animaliskt ursprung. |
B. IDENTIFIERINGSMÄRKETS FORM
5. |
Märket skall vara läsligt och outplånligt, och bokstäverna skall vara lätta att urskilja. Det skall vara väl synligt för den behöriga myndigheten. |
6. |
Märket skall ange namnet på det land där anläggningen är belägen, antingen fullt utskrivet eller förkortat till en kod bestående av två bokstäver enligt tillämplig ISO-standard. Medlemsstaternas koder är AT, BE, DE, DK, ES, FI, FR, GR, IE, IT, LU, NL, PT, SE och UK. Livsmedelsföretagare får fortsätta att använda lager och utrustning som de beställde före ikraftträdandet av denna förordning till dess att lagren har tömts eller utrustningen måste bytas ut. |
7. |
Märket skall innehålla anläggningens godkännandenummer. Om en anläggning framställer både livsmedel som omfattas av denna förordning och livsmedel som inte omfattas av den, får livsmedelsföretagaren använda samma identifieringsmärke för båda typer av livsmedel. |
8. |
Om märket anbringas i en anläggning som är belägen i gemenskapen, skall det vara ovalt och innehålla förkortningen CE, EC, EF, EG, EK eller EY. |
C. MÄRKNINGSMETOD
9. |
Beroende på hur de olika produkterna av animaliskt ursprung presenteras får märket anbringas direkt på produkten, innerförpackningen eller emballaget eller tryckas på en etikett som fästs på produkten, innerförpackningen eller emballaget. Märket kan även bestå av en bricka av hållfast material som inte kan avlägsnas. |
10. |
Om förpackningar innehåller styckat kött eller slaktbiprodukter skall kontrollmärket fästas eller vara tryckt på emballaget på ett sådant sätt att det förstörs när förpackningen öppnas. Detta är dock inte nödvändigt om förpackningen förstörs vid själva öppnandet. Om innerförpackningen ger samma skydd som emballaget kan märket fästas på innerförpackningen. |
11. |
När det gäller produkter av animaliskt ursprung som transporteras i transportcontainrar eller grossistförpackningar och är avsedda för vidare hantering, bearbetning, inslagning eller emballering på en annan anläggning, får märket anbringas på transportcontainerns eller grossistförpackningens utsida. |
12. |
För produkter av animaliskt ursprung i flytande form, i form av granulat eller pulver som transporteras i bulk och för fiskeriprodukter som transporteras i bulk är identifieringsmärkning inte nödvändig om den medföljande dokumentationen innehåller den information som specificeras i punkterna 6, 7 och, i förekommande fall, punkt 8. |
13. |
För produkter av animaliskt ursprung i konsumentförpackningar är det tillräckligt om märket anbringas endast på utsidan av nämnda förpackning. |
14. |
Om märket anbringas direkt på produkter av animaliskt ursprung, skall de färger som används vara godkända enligt gemenskapsreglerna för färgämnen i livsmedel. |
AVSNITT II: MÅLEN FÖR HACCP-BASERADE FÖRFARANDEN
1. |
Livsmedelsföretagare som driver slakterier skall se till att de förfaranden som de har infört i enlighet med de allmänna kraven i artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004 uppfyller de krav som befinns nödvändiga efter en faroanalys samt de särskilda krav som förtecknas i punkt 2. |
2. |
Genom förfarandena skall det garanteras att varje djur, eller i förekommande fall, varje parti djur som tas emot på slakteriets område
|
3. |
Om kraven enligt punkt 2 inte är uppfyllda, måste livsmedelsföretagaren underrätta den officiella veterinären och vidta lämpliga åtgärder. |
AVSNITT III: INFORMATION FRÅN LIVSMEDELSKEDJAN
Livsmedelsföretagare som driver slakterier skall i tillämpliga delar begära, ta emot, kontrollera och reagera på information från livsmedelskedjan enligt detta avsnitt när det gäller alla djur, utom vilt, som sänds eller som kommer att sändas till slakteriet.
1. |
De som ansvarar för driften på slakterier får inte ta emot djur på slakteriets område såvida de inte har begärt och fått sådan relevant information om livsmedelssäkerheten som finns i journalerna från den jordbruksanläggning varifrån djuren kommer, i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004. |
2. |
De som ansvarar för driften på slakterier skall ha fått informationen minst 24 timmar innan djuren anländer till slakteriet utom under de förhållanden som nämns i punkt 7. |
3. |
Av den relevanta information om livsmedelssäkerheten som avses i punkt 1 skall särskilt följande framgå:
|
4. |
|
5. |
Livsmedelsföretagare som beslutar att ta emot djur på slakteriområdet efter att ha utvärderat den relevanta informationen från livsmedelskedjan, skall göra informationen tillgänglig för den officiella veterinären utan dröjsmål och, utom under de förhållanden som nämns i punkt 7, minst 24 timmar innan djuret eller djuren anländer. Livsmedelsföretagaren måste underrätta den officiella veterinären om varje sakförhållande som kan ge upphov till hälsofara innan besiktning före slakt av djuret i fråga äger rum. |
6. |
Om ett djur anländer till slakteriet utan information från livsmedelskedjan skall företagaren genast underrätta den officiella veterinären. Slakt får inte äga rum förrän den officiella veterinären ger tillåtelse till det. |
7. |
Om den behöriga myndigheten ger sitt tillstånd får information från livsmedelskedjan åtfölja de djur som den avser till slakteriet i stället för att ha inkommit minst 24 timmar i förväg, när det gäller
De som ansvarar för driften av slakterier skall utvärdera den relevanta informationen. Om de tar emot djuren till slakt, måste de lämna de handlingar som avses i leden a–c till den officiella veterinären. Avlivning eller uppslaktning av djuren får inte ske förrän den officiella veterinären ger sin tillåtelse. |
8. |
Livsmedelsföretagare skall kontrollera de pass som åtföljer tama hästdjur för att se till att djuret är avsett för slakt i livsmedelssyfte. Om de tar emot djuret för slakt, skall de överlämna passet till den officiella veterinären. |
BILAGA III
SÄRSKILDA KRAV
AVSNITT I: KÖTT FRÅN TAMA HOV- OCH KLÖVDJUR
KAPITEL I: TRANSPORT AV LEVANDE DJUR TILL SLAKTERIET
Livsmedelsföretagare som transporterar levande djur till slakterier skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
Djuren skall vid uppsamlingen och under transporten behandlas varsamt och så att onödigt lidande undviks. |
2. |
Djur som uppvisar sjukdomssymtom eller har sitt ursprung i en besättning som är kontaminerad med agens som kan påverka folkhälsan får endast transporteras till slakteriet med den behöriga myndighetens tillstånd. |
KAPITEL II: KRAV FÖR SLAKTERIER
Livsmedelsföretagare skall se till att slakterier där hov- och klövdjur slaktas är byggda, planerade och utrustade i enlighet med följande krav:
1. |
|
2. |
För att undvika kontaminering av kött skall slakterier
|
3. |
Det måste finnas utrustning för att desinficera verktyg med hett vatten som håller en temperatur på minst 82 °C, eller ett alternativt system med samma verkan. |
4. |
Den utrustning som personal som hanterar oskyddat kött använder för handtvätt skall ha kranar som är utformade på ett sådant sätt att föroreningar inte förs vidare. |
5. |
Det skall finnas låsbara utrymmen för kylförvaring av beslagtaget kött och särskilda, låsbara utrymmen för lagring av kött som förklarats otjänligt som livsmedel. |
6. |
Det skall finnas en separat plats med lämpliga anordningar för rengöring, avspolning och desinficering av transportmedel för djur. Slakterier behöver dock inte ha dessa platser och anordningar om den behöriga myndigheten ger sitt tillstånd till detta och om officiellt godkända platser och anordningar finns i närheten. |
7. |
Det skall finnas låsbara utrymmen som är reserverade för slakt av sjuka och misstänkta djur. Detta är inte nödvändigt om sådan slakt sker på andra anläggningar som godkänts av den behöriga myndigheten för ändamålet eller i slutet av en normal slaktperiod. |
8. |
Om naturgödsel eller mag- och tarminnehåll lagras i slakteriet, skall ett separat område eller en separat plats avskiljas för detta ändamål. |
9. |
Det skall finnas lämpligt utrustade och låsbara utrymmen eller, vid behov, ett rum som enbart får användas av tillsynspersonal. |
KAPITEL III: KRAV FÖR STYCKNINGSANLÄGGNINGAR
Livsmedelsföretagare skall se till att styckningsanläggningar där kött från tama hov- och klövdjur hanteras uppfyller följande krav:
1. |
De skall vara utformade så att kontaminering av köttet undviks, särskilt genom att
|
2. |
De skall ha separata utrymmen för lagring av emballerat och oskyddat kött, såvida köttet inte lagras vid olika tidpunkter eller på sådant sätt att emballage och lagringssätt inte utgör en kontaminationskälla för köttet. |
3. |
De skall ha styckningslokaler som är utrustade för att garantera överensstämmelse med kraven i kapitel V. |
4. |
De skall ha utrustning för handtvätt som är försedd med kranar som är utformade på ett sådant sätt att föroreningar inte förs vidare. Utrustningen skall användas av den personal som hanterar oskyddat kött. |
5. |
Det skall finnas anordningar för att desinficera verktyg med hett vatten som håller en temperatur på minst 82 °C, eller ett alternativt system med samma verkan. |
KAPITEL IV: SLAKTHYGIEN
Livsmedelsföretagare som driver slakterier där tama hov- och klövdjur slaktas skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
Det får inte dröja onödigt länge mellan den tidpunkt då djuren anländer till slakteriet och själva slakten. Djuren skall dock ges vila före slakten om det är nödvändigt för deras välbefinnande. |
2. |
|
3. |
Djur eller, i tillämpliga fall, varje sändning av djur som skickas till slakt måste identifieras på ett sådant sätt att deras ursprung kan spåras. |
4. |
Djuren måste vara rena. |
5. |
Den som ansvarar för driften på ett slakteri skall följa instruktionerna från den veterinär som utsetts av den behöriga myndigheten i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004 så att besiktningen före slakt av varje djur som skall slaktas genomförs under lämpliga betingelser. |
6. |
Djur som förs in i slaktlokalen skall avlivas utan onödigt dröjsmål. |
7. |
Bedövning, avblodning, avhudning, urtagning och annan uppslaktning skall utföras utan onödigt dröjsmål och på ett sådant sätt att kontaminering av köttet undviks. Särskilt följande krav skall uppfyllas:
|
8. |
Fullständig avhudning av slaktkroppen och andra delar av kroppen som är avsedda att användas som livsmedel måste utföras, utom för svin och för skallar och fötter av får, getter och kalvar. Skallar och fötter skall hanteras på ett sådant sätt att kontaminering av annat kött undviks. |
9. |
Om svin inte avhudas, skall borsten avlägsnas omedelbart. Risken för kontaminering av köttet med skållningsvatten måste minimeras. Vid skållning får endast godkända ämnen användas. Svin måste efteråt sköljas grundligt med vatten av dricksvattenkvalitet. |
10. |
Ingen synlig fekal kontaminering får finnas på slaktkropparna. All synlig kontaminering skall utan dröjsmål avlägsnas genom putsning eller på alternativt sätt med motsvarande verkan. |
11. |
Slaktkroppar och slaktbiprodukter får inte komma i kontakt med golv, väggar eller plattformar. |
12. |
Den som ansvarar för driften på ett slakteri skall följa den behöriga myndighetens instruktioner så att besiktningen efter slakt av alla slaktade djur genomförs under lämpliga betingelser i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004. |
13. |
Delar som avlägsnats från en slaktkropp som är underkastad besiktning
Förutsatt att penisen inte uppvisar patologiska skador får den dock kasseras omedelbart. |
14. |
Båda njurarnas fettmantel skall avlägsnas. När det gäller nötkreatur, svin och hästdjur skall även njurkapseln avlägsnas. |
15. |
Om blod eller andra slaktbiprodukter från flera djur samlas i samma behållare innan besiktningen efter slakt har avslutats, skall hela innehållet förklaras otjänligt som livsmedel om slaktkroppen av ett eller flera av djuren i partiet förklarats otjänlig som livsmedel. |
16. |
Efter besiktning efter slakt gäller följande:
|
17. |
När slakten och besiktningen efter slakt är slutförda skall köttet lagras enligt bestämmelserna i kapitel VII. |
18. |
Före ytterligare hantering, måste
|
19. |
Om anläggningar är godkända för slakt av olika djurarter eller för att hantera slaktkroppar av hägnat och frilevande vilt, skall försiktighetsåtgärder vidtas för att, genom åtskillnad antingen i tid eller rum av de arbetsmoment som utförs på de olika arterna, förhindra korskontaminering. Det skall finnas särskilda utrymmen för att ta emot respektive lagra icke avhudade slaktkroppar såväl av hägnat vilt som avlivats på jordbruksanläggningen som av frilevande vilt. |
20. |
Om slakteriet saknar låsbara utrymmen som uteslutande används för slakt av sjuka eller misstänkt sjuka djur, måste de utrymmen som används för slakt av sådana djur rengöras, spolas och desinficeras under offentlig tillsyn innan de på nytt används för slakt av andra djur. |
KAPITEL V: HYGIEN VID STYCKNING OCH URBENING
Livsmedelsföretagare skall se till att styckning och urbening av kött från tama hov- och klövdjur utförs i enlighet med följande krav:
1. |
På slakterier får slaktkroppar av tama hov- och klövdjur styckas till halva slaktkroppar eller kvartsparter, och halva slaktkroppar till högst tre grovstyckade delar. Ytterligare styckning och urbening skall utföras på en styckningsanläggning. |
2. |
Arbetet med köttet skall organiseras så att kontaminering förhindras eller minimeras. Därför måste den som driver ett livsmedelsföretag särskilt se till följande:
|
3. |
Dock får kött benas ur och styckas innan den temperatur som anges i punkt 2 b uppnåtts i enlighet med punkt 3 i kapitel VII. |
4. |
Kött får även benas ur och styckas innan den temperatur som anges i punkt 2 b uppnåtts när styckningslokalen är belägen på samma plats som slaktlokalen. I detta fall måste köttet överföras till styckningslokalen antingen direkt från slaktlokalen eller efter en väntetid i ett sval- eller kylrum. Så snart köttet styckats och, i tillämpliga fall, emballerats, skall köttet kylas till den temperatur som anges i punkt 2 b. |
KAPITEL VI: NÖDSLAKT UTANFÖR SLAKTERIET
Livsmedelsföretagare skall se till att kött från tama hov- och klövdjur som har nödslaktats på annan plats än slakteriet, endast får användas som livsmedel om det uppfyller alla nedanstående krav:
1. |
Ett för övrigt friskt djur skall ha råkat ut för en olycka som, med beaktande av djurets välbefinnande, förhindrar dess transport till slakteriet. |
2. |
En veterinär skall genomföra en besiktning före slakt av djuret. |
3. |
Det avlivade och avblodade djuret skall transporteras utan onödigt dröjsmål till slakteriet på ett hygieniskt sätt. Under överinseende av en veterinär får mage och tarmar avlägsnas men ingen annan uppslaktning genomföras på plats. Avlägsnade inälvor skall åtfölja det avlivade djuret till slakteriet med uppgift om att de tillhör detta djur. |
4. |
Om det tar mer än två timmar mellan avlivandet av djuret och dess ankomst till slakteriet skall det kylas. Aktiv nedkylning krävs inte om klimatförhållandena medger detta. |
5. |
Ett intyg som utfärdats av den livsmedelsföretagare som födde upp djuret, med fastställande av djurets identitet och uppgifter om veterinärmedicinska preparat eller annan behandling som djuret fått, behandlingsdatum samt karenstid skall åtfölja det avlivade djuret till slakteriet. |
6. |
Ett intyg som utfärdats av veterinären och som visar att besiktningen före slakt givit ett gynnsamt resultat, med uppgifter om datum och tidpunkt för nödslakten och motivet till denna samt den eventuella behandling som veterinären har givit djuret skall åtfölja det avlivade djuret till slakteriet. |
7. |
Det avlivade djuret skall vara tjänligt som livsmedel efter en besiktning efter slakt som genomförs i slakteriet i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004 och i vilken sådana eventuella prover ingår som krävs vid nödslakt. |
8. |
Livsmedelsföretagare måste följa de anvisningar om köttets användning som den officiella veterinären ger efter en besiktning efter slakt. |
9. |
Livsmedelsföretagare får på marknaden inte släppa ut kött från djur som har nödslaktats om detta kött inte är försett med en särskild kontrollmärkning, som inte kan förväxlas med den kontrollmärkning som föreskrivs i förordning (EG) nr 854/2004 eller den identifieringsmärkning som föreskrivs i bilaga II avsnitt I i den här förordningen. Sådant kött får endast släppas ut på marknaden i den medlemsstat där slakten sker och i enlighet med nationell lagstiftning. |
KAPITEL VII: LAGRING OCH TRANSPORT
Livsmedelsföretagare skall se till att lagring och transport av kött från tama hov- och klövdjur utförs i enlighet med följande krav:
1. |
|
2. |
Köttet måste uppnå den temperatur som anges i punkt 1 och behålla denna temperatur under lagring. |
3. |
Köttet måste uppnå den temperatur som anges i punkt 1 före transport och behålla denna temperatur under transporten. Transporten får dock även äga rum om den behöriga myndigheten tillåter detta för att möjliggöra produktion av specifika produkter, under förutsättning att
|
4. |
Kött avsett för infrysning skall frysas utan onödigt dröjsmål, vid behov med iakttagande av en stabiliseringsperiod före infrysningen. |
5. |
Oskyddat kött måste lagras och transporteras skilt från emballerat kött, såvida inte lagringen eller transporten sker vid olika tidpunkter eller på sådant sätt att emballage och lagrings- eller transportsätt inte utgör en kontaminationskälla för köttet. |
AVSNITT II: KÖTT FRÅN FJÄDERFÄ OCH HARDJUR
KAPITEL I: TRANSPORT AV LEVANDE DJUR TILL SLAKTERIET
Livsmedelsföretagare som transporterar levande djur till slakterier skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
Djuren skall vid uppsamlingen och under transporten behandlas varsamt och så att onödigt lidande undviks. |
2. |
Djur som uppvisar sjukdomssymtom eller har sitt ursprung i en besättning som är kontaminerad med agens som kan påverka folkhälsan får endast transporteras till slakteriet med den behöriga myndighetens tillstånd. |
3. |
Transportlådor för leverans av djur till slakteriet och moduler, om sådana används, skall vara av korrosionsbeständigt material samt vara lätta att rengöra och desinficera. All utrustning som används för att samla upp och leverera levande djur skall omedelbart efter tömning och vid behov före återanvändning, rengöras, spolas och desinficeras. |
KAPITEL II: KRAV FÖR SLAKTERIER
Livsmedelsföretagare skall se till att slakterier där fjäderfän och hardjur slaktas är byggda, utformade och utrustade i enlighet med följande krav:
1. |
De skall ha en lokal eller ett täckt utrymme för mottagning och besiktning av djuren före slakt. |
2. |
För att undvika kontaminering av kött skall slakterier
|
3. |
Det måste finnas anordningar för att desinficera verktyg med hett vatten som håller en temperatur av minst 82 °C, eller ett alternativt system med samma verkan. |
4. |
Den utrustning som personal som hanterar oskyddat kött använder för handtvätt skall ha kranar som är utformade på ett sådant sätt att inte föroreningar förs vidare. |
5. |
Det skall finnas låsbara utrymmen för kylförvaring av beslagtaget kött och särskilda, låsbara utrymmen för lagring av kött som förklarats otjänligt som livsmedel. |
6. |
Det skall finnas en separat plats med lämpliga anordningar för rengöring, avspolning och desinficering av
Dessa platser och anordningar är inte obligatoriska för b, om officiellt godkända platser och anordningar finns i närheten. |
7. |
Det skall finnas lämpligt utrustade och låsbara utrymmen eller, vid behov, ett rum som enbart får användas av tillsynspersonal. |
KAPITEL III: KRAV FÖR STYCKNINGSANLÄGGNINGAR
1. |
Livsmedelsföretagare skall se till att styckningsanläggningar där kött från fjäderfä eller hardjur hanteras uppfyller följande krav:
|
2. |
Om följande moment utförs på styckningsanläggningen, skall livsmedelsföretagare se till att det finns separata lokaler för detta:
|
KAPITEL IV: SLAKTHYGIEN
Livsmedelsföretagare som driver slakterier där fjäderfä eller hardjur slaktas skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
|
2. |
Den som ansvarar för driften på ett slakteri skall följa den behöriga myndighetens instruktioner så att besiktningen före slakt genomförs under lämpliga betingelser. |
3. |
Om anläggningar är godkända för slakt av olika djurarter eller för att hantera slaktkroppar av hägnade strutsfåglar och frilevande småvilt, skall försiktighetsåtgärder vidtas för att genom åtskillnad antingen i tid eller i rum av de arbetsmoment som utförs på de olika arterna förhindra korskontaminering mellan dessa. Det skall finnas särskilda utrymmen för att ta emot respektive lagra slaktkroppar av hägnade strutsfåglar som slaktats på jordbruksanläggningen och av småvilt. |
4. |
Fjäderfän som förs in i slaktlokalen skall slaktas utan onödigt dröjsmål. |
5. |
Bedövning, avblodning, avhudning eller plockning, urtagning och annan uppslaktning skall utföras utan onödigt dröjsmål och på ett sådant sätt att kontaminering av köttet undviks. I synnerhet skall åtgärder vidtas för att förhindra att mag- och tarminnehåll kommer ut under urtagningen. |
6. |
Den som ansvarar för driften på ett slakteri skall följa den behöriga myndighetens instruktioner för att se till att besiktningen efter slakt genomförs under lämpliga betingelser, och särskilt att slaktade djur kan besiktigas på korrekt sätt. |
7. |
Efter besiktning efter slakt gäller följande:
|
8. |
Efter besiktning och urtagning skall slaktade djur så snart som möjligt rengöras och kylas ned till en temperatur på högst 4 °C, utom om köttet styckas när det är varmt. |
9. |
När slaktkroppar vattenkyls skall följande beaktas:
|
10. |
Sjuka eller misstänkt sjuka djur och djur som slaktas enligt program för utrotning eller bekämpning av djursjukdomar får slaktas på anläggningen endast med tillstånd av den behöriga myndigheten. Slakten skall då ske under offentlig tillsyn, och det skall vidtas åtgärder för att undvika kontaminering; lokalerna skall rengöras och desinficeras innan de får användas på nytt. |
KAPITEL V: HYGIEN UNDER OCH EFTER STYCKNING OCH URBENING
Livsmedelsföretagare skall se till att styckning och urbening av kött från fjäderfä och hardjur utförs i enlighet med följande krav:
1. |
Arbetet med köttet skall organiseras så att kontaminering förhindras eller minimeras. Därför måste den som driver ett livsmedelsföretag särskilt se till följande:
|
2. |
Dock får kött benas ur och styckas innan temperaturen i punkt 1 b har uppnåtts om styckningslokalen är belägen på samma plats som slaktlokalen, under förutsättning att köttet överförs till styckningslokalen antingen
|
3. |
Så snart köttet styckats och, i tillämpliga fall, emballerats, skall köttet kylas till den temperatur som anges i punkt 1 b. |
4. |
Oskyddat kött måste lagras och transporteras skilt från emballerat kött, såvida inte lagringen eller transporten sker vid olika tidpunkter eller på sådant sätt att emballage och lagrings- eller transportsätt inte utgör en kontaminationskälla för köttet. |
KAPITEL VI: AVLIVNING PÅ JORDBRUKSANLÄGGNINGEN
Livsmedelsföretagare får avliva fjäderfä enligt kapitel IV punkt 1 b i på jordbruksanläggningen endast med den behöriga myndighetens tillstånd och i enlighet med följande krav:
1. |
Jordbruksanläggningen skall regelbundet genomgå veterinärkontroll. |
2. |
Livsmedelsföretagaren skall i förväg underrätta den behöriga myndigheten om vilken dag och vid vilken tidpunkt avlivningen skall äga rum. |
3. |
Jordbruksanläggningen skall ha utrymmen där fåglarna kan föras samman för att genomgå besiktning före slakt. |
4. |
Jordbruksanläggningen skall ha lämpliga lokaler för hygienisk avlivning och vidare hantering av fåglarna. |
5. |
Djurskyddsbestämmelserna skall följas. |
6. |
De avlivade fåglarna skall åtföljas till slakteriet av ett intyg som utfärdats av den livsmedelsföretagare som födde upp djuret med uppgifter om veterinärmedicinska preparat eller annan behandling som djuret fått, behandlingsdatum samt karenstid samt dagen och tidpunkten för slakten. |
7. |
Det slaktade djuret skall åtföljas till slakteriet av ett intyg som utfärdats av den officiella eller godkända veterinären i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004. |
8. |
När det gäller fjäderfä som fötts upp för produktion av ”foie gras” skall de icke urtagna och i förekommande fall nedkylda fåglarna omedelbart transporteras till ett slakteri eller en styckningsanläggning. De skall tas ur inom 24 timmar efter avlivningen under den behöriga myndighetens tillsyn. |
9. |
Fjäderfä med senarelagd urtagning som erhållits på produktionsanläggningen får bevaras i högst 15 dagar vid en temperatur på högst 4 °C. Därefter måste fåglarna tas ur i ett slakteri eller en styckningsanläggning belägen i samma medlemsstat som produktionsanläggningen. |
AVSNITT III: KÖTT FRÅN HÄGNAT VILT
1. |
Bestämmelserna i avsnitt I skall tillämpas på produktion och utsläppande på marknaden av kött från hägnat vilt av partåiga däggdjur (hjortdjur och vildsvin), såvida inte den behöriga myndigheten anser att de är omöjliga att tillämpa. |
2. |
Bestämmelserna i avsnitt II skall tillämpas på produktion och utsläppande på marknaden av kött från strutsfåglar. Bestämmelserna i avsnitt I skall dock gälla om den behöriga myndigheten anser dem vara lämpliga. Det måste tillhandahållas lämpliga utrymmen, anpassade efter djurens storlek. |
3. |
Utan hinder av punkterna 1 och 2 får livsmedelsföretagare slakta hägnade strutsfåglar och de hägnade hov- och klövdjur som avses i punkt 1 på ursprungsplatsen med den behöriga myndighetens tillstånd under följande förutsättningar:
|
4. |
Livsmedelsföretagare får även avliva bison på jordbruksanläggningen i enlighet med punkt 3 under exceptionella förhållanden. |
AVSNITT IV: VILTKÖTT
KAPITEL I: UTBILDNING AV JÄGARE I HÄLSA OCH HYGIEN
1. |
Personer som jagar vilt i syfte att släppa ut det på marknaden som livsmedel skall ha tillräckliga kunskaper i viltpatologi och i produktion och hantering av frilevande vilt och kött från frilevande vilt för att kunna göra en första undersökning av det nedlagda viltet på plats. |
2. |
Det är emellertid tillräckligt om minst en person i ett jaktlag har de kunskaper som anges i punkt 1. Hänvisningar i detta avsnitt till en ”utbildad person” är hänvisningar till den personen. |
3. |
Den utbildade personen kan även vara jakträttsinnehavare eller viltvårdare om de ingår i jaktlaget eller befinner sig i jaktområdets omedelbara närhet. I det senare fallet måste jägaren visa viltet för jakträttsinnehavaren eller viltvårdaren och informera denne om eventuellt onormalt beteende som iakttagits före avlivandet. |
4. |
Den utbildning som tillhandahålls måste vara tillfredsställande enligt den behöriga myndigheten för att jägarna skall bli ”utbildade personer”. Den bör omfatta minst följande ämnen:
|
5. |
Den behöriga myndigheten skall uppmuntra jägarnas organisationer att tillhandahålla sådan utbildning. |
KAPITEL II: HANTERING AV STORVILT
1. |
Efter avlivning skall storvilt öppnas och magar och tarmar tas ut så snart som möjligt och skall vid behov avblodas. |
2. |
Den utbildade personen skall undersöka kroppen och alla urtagna inälvor för att leta efter tecken som kan tyda på att köttet utgör en hälsorisk. Undersökningen skall göras så snart som möjligt efter avlivningen. |
3. |
Kött från storvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 2 har ägt rum. Inälvorna måste åtfölja kroppen i enlighet med punkt 4. Inälvorna måste gå att identifiera som tillhörande ett visst djur. |
4. |
|
5. |
Kylning skall inledas inom skälig tid efter avlivningen och nå en temperatur genom hela köttet på högst 7 °C. Om klimatförhållandena medger det, är aktiv kylning inte nödvändig. |
6. |
Vid transport till vilthanteringsanläggningen får viltet inte staplas. |
7. |
Storvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning skall överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning. |
8. |
Dessutom gäller att icke avhudat storvilt får avhudas och släppas ut på marknaden endast på följande villkor:
|
9. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt I gäller vid styckning och urbening av storvilt. |
KAPITEL III: HANTERING AV SMÅVILT
1. |
Den utbildade personen skall genomföra en undersökning för att finna tecken som kan tyda på att köttet utgör en hälsorisk. Undersökningen skall göras så snart som möjligt efter avlivningen. |
2. |
Om onormala tecken upptäcks vid undersökningen, onormalt beteende observerades före avlivningen eller miljöförorening misstänks, skall den utbildade personen informera den behöriga myndigheten. |
3. |
Kött från småvilt får endast släppas ut på marknaden om kroppen transporteras till en vilthanteringsanläggning så snart som möjligt efter det att den undersökning som avses i punkt 1 har ägt rum. |
4. |
Kylning skall inledas inom skälig tid efter avlivningen och nå en temperatur genom hela köttet på högst 4 °C. Om klimatförhållandena medger det, är aktiv kylning inte nödvändig. |
5. |
Urtagning skall ske, eller avslutas, utan onödigt dröjsmål vid ankomsten till vilthanteringsanläggningen om inte den behöriga myndigheten tillåter att så inte sker. |
6. |
Småvilt som levereras till en vilthanteringsanläggning skall överlämnas till den behöriga myndigheten för besiktning. |
7. |
Bestämmelserna i kapitel V i avsnitt II gäller vid styckning och urbening av småvilt. |
AVSNITT V: MALET KÖTT, KÖTTBEREDNINGAR OCH MASKINURBENAT KÖTT
KAPITEL I: KRAV FÖR PRODUKTIONSANLÄGGNINGAR
Livsmedelsföretagare som framställer malet kött, köttberedningar eller maskinurbenat kött skall se till att produktionsanläggningarna uppfyller följande krav:
1. |
De skall vara utformade så att kontaminering av köttet och produkterna undviks, särskilt genom att
|
2. |
De skall ha separata utrymmen för lagring av emballerat och oskyddat kött och produkter, såvida köttet inte lagras vid olika tidpunkter eller på sådant sätt att emballage och lagringssätt inte utgör en kontaminationskälla för köttet eller produkterna. |
3. |
De skall ha utrymmen med sådan utrustning att temperaturkraven i kapitel III kan uppfyllas. |
4. |
De skall, för personal som hanterar oskyddat kött och oskyddade produkter, ha utrustning för handtvätt som är försedd med kranar som är konstruerade för att förhindra att föroreningar förs vidare. |
5. |
Det skall finnas anordningar för att desinficera verktyg med hett vatten som håller en temperatur på minst 82 °C, eller ett alternativt system med samma verkan. |
KAPITEL II: KRAV FÖR RÅVAROR
Livsmedelsföretagare som framställer malet kött, köttberedningar och maskinurbenat kött skall se till att de råvaror som används uppfyller följande krav:
1. |
De råvaror som används för beredning av malet kött skall uppfylla följande krav:
|
2. |
Följande råvaror får användas till köttberedningar:
|
3. |
Råvaror till maskinurbenat kött måste uppfylla följande krav:
|
KAPITEL III: HYGIEN UNDER OCH EFTER PRODUKTION
Livsmedelsföretagare som framställer malet kött, köttberedningar eller maskinurbenat kött skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
Arbetet med köttet skall organiseras så att kontaminering förhindras eller minimeras. Därför skall livsmedelsföretagare särskilt se till att det kött som används
|
2. |
Följande krav gäller för produktion av malet kött och köttberedningar:
|
3. |
Följande krav gäller för produktion och användning av maskinurbenat kött erhållet med teknik som inte förändrar strukturen på de ben som använts vid framställningen av det maskinurbenade köttet och vars kalciumhalt inte är markant högre än den i malet kött.
|
4. |
Följande krav måste uppfyllas vid produktion och användning av maskinurbenat kött som framställs med annan teknik än den som nämns i punkt 3.
|
5. |
Malet kött, köttberedningar och maskinurbenat kött får inte frysas om efter upptining. |
KAPITEL IV: MÄRKNING
1. |
Utöver kraven i direktiv 2000/13/EG (24) måste livsmedelsföretagare se till att även kravet i punkt 2 uppfylls i den utsträckning som detta är nödvändigt enligt de nationella bestämmelserna i den medlemsstat där produkten släpps ut på marknaden. |
2. |
Konsumentförpackningar som innehåller malet kött av fjäderfä eller hovdjur eller köttberedningar som innehåller maskinurbenat kött måste vara försedda med uppgifter om att sådana produkter bör tillredas före konsumtion. |
AVSNITT VI: KÖTTPRODUKTER
1. |
Livsmedelsföretagare skall se till att följande delar inte används för beredning av köttprodukter:
|
2. |
Allt kött, inbegripet malet kött och köttberedningar, som skall användas vid produktion av köttprodukter måste uppfylla kraven på färskt kött. Malet kött och köttberedningar som används till köttprodukter behöver dock inte uppfylla andra särskilda krav i avsnitt V. |
AVSNITT VII: LEVANDE MUSSLOR
1. |
Detta avsnitt är tillämpligt på levande musslor. Med undantag av bestämmelser om rening skall det även gälla levande tagghudingar, manteldjur och marina snäckor. |
2. |
Kapitlen I–VIII är tillämpliga på djur upptagna från sådana produktionsområden som den behöriga myndigheten klassificerat i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004. Kapitel IX är tillämpligt på kammusslor upptagna utanför dessa områden. |
3. |
Kapitlen V, VI, VIII och IX samt punkt 3 i kapitel VII är tillämpliga på detaljhandeln. |
4. |
Kraven i detta avsnitt kompletterar kraven i förordning (EG) nr 852/2004.
|
KAPITEL I: ALLMÄNNA KRAV FÖR UTSLÄPP AV LEVANDE MUSSLOR PÅ MARKNADEN
1. |
Levande musslor får inte släppas ut på marknaden för detaljhandelsförsäljning på annat sätt än via en leveranscentral, där ett identifieringsmärke skall anbringas i enlighet med kapitel VII. |
2. |
Livsmedelsföretagare får endast ta emot sådana partier av levande musslor som uppfyller de bestämmelser om åtföljande handlingar som anges i punkterna 3–7. |
3. |
När en livsmedelsföretagare förflyttar ett parti levande musslor mellan anläggningar, fram till och med partiets ankomst till en leveranscentral eller bearbetningsanläggning, skall en registreringshandling åtfölja partiet. |
4. |
Registreringshandlingen skall vara utfärdad på åtminstone ett av de officiella språken i den medlemsstat där den mottagande anläggningen är belägen och innehålla åtminstone den information som anges nedan.
|
5. |
Livsmedelsföretagare som levererar partier av levande musslor skall fylla i de tillämpliga avsnitten i registreringshandlingen så att de är lättlästa och inte kan ändras. Livsmedelsföretagare som tar emot partier av levande musslor skall datumstämpla handlingen när de mottar partiet eller registrera mottagningsdatumet på annat sätt. |
6. |
Livsmedelsföretagare skall behålla en kopia av registreringshandlingen för varje parti som levererats och mottagits under minst tolv månader efter leverans eller mottagande (eller under en längre period som den behöriga myndigheten får fastställa). |
7. |
Om emellertid
behövs inga registreringshandlingar om den behöriga myndigheten tillåter detta. |
KAPITEL II: HYGIENKRAV FÖR PRODUKTION OCH UPPTAGNING AV LEVANDE MUSSLOR
A. KRAV FÖR PRODUKTIONSOMRÅDEN
1. |
En upptagare får endast ta upp levande musslor från produktionsområden med fasta lägen och fasta gränser som den behöriga myndigheten har klassificerat – om så är lämpligt i samarbete med berörda livsmedelsföretagare – som klass A, B eller C enligt förordning (EG) nr 854/2004. |
2. |
Livsmedelsföretagare får avyttra levande musslor som tagits upp från produktionsområden av klass A som livsmedel om de uppfyller kraven i kapitel V. |
3. |
Livsmedelsföretagare får avyttra levande musslor som tagits upp från produktionsområden av klass B som livsmedel endast efter behandling i en reningsanläggning eller efter återutläggning. |
4. |
Livsmedelsföretagare får avyttra levande musslor som tagits upp från produktionsområden av klass C som livsmedel endast efter återutläggning under en längre period enligt del C i detta kapitel. |
5. |
Levande musslor från produktionsområden av klass B eller C skall efter rening eller återutläggning uppfylla alla krav i kapitel V. Levande musslor från sådana områden som inte har genomgått rening eller återutläggning får dock sändas till en bearbetningsanläggning, där de skall behandlas för att eliminera patogena mikroorganismer (i förekommande fall efter det att sand, dy eller slem har avlägsnats i samma eller i en annan anläggning). Följande behandlingsmetoder är godkända:
|
6. |
Livsmedelsföretagare får inte odla levande musslor i eller ta upp dem från områden som den behöriga myndigheten inte har klassificerat eller som är olämpliga av hälsoskäl. Livsmedelsföretagare skall beakta all relevant information om områdenas lämplighet för produktion och upptagning, inklusive information från egenkontrollen och från den behöriga myndigheten. De skall använda denna information, särskilt information om miljö- och väderförhållanden, för att fastställa hur upptagna partier skall behandlas på lämpligaste sätt. |
B. KRAV FÖR UPPTAGNING OCH HANTERING EFTER UPPTAGNING
Livsmedelsföretagare som tar upp levande musslor eller hanterar dem omedelbart efter upptagningen skall se till att följande krav är uppfyllda:
1. |
Upptagningsmetoder och efterföljande hantering får inte förorsaka ytterligare kontaminering eller svåra skador på levande musslors skal eller vävnad, eller leda till förändringar som avsevärt påverkar deras lämplighet för behandling genom rening, bearbetning eller återutläggning. Livsmedelsföretagare skall särskilt
|
2. |
Transportmedlet skall tillåta lämplig avrinning, vara utrustat för att ge bästa möjliga överlevnadsvillkor och ge ett effektivt skydd mot kontaminering. |
C. KRAV FÖR ÅTERUTLÄGGNING AV LEVANDE MUSSLOR
Livsmedelsföretagare som åter lägger ut levande musslor skall se till att följande krav är uppfyllda:
1. |
Livsmedelsföretagare får endast utnyttja de områden för återutläggning av levande musslor som godkänts av den behöriga myndigheten. Områdenas gränser skall tydligt markeras med bojar, stolpar eller andra fasta hjälpmedel. Det skall vara ett minsta avstånd mellan återutläggningsområdena, och även mellan återutläggnings- och produktionsområden, för att minimera risken för att föroreningar förs vidare. |
2. |
Genom villkoren för återutläggning skall bästa möjliga villkor för rening säkerställas. Livsmedelsföretagare skall särskilt
|
3. |
Livsmedelsföretagare som förvaltar återutläggningsområden skall vid den behöriga myndighetens inspektion alltid kunna dokumentera de levande musslornas ursprung, återutläggningsperioderna, utnyttjade återutläggningsområden samt partiets destination efter återutläggning. |
KAPITEL III: STRUKTURELLA KRAV FÖR LEVERANSCENTRALER OCH RENINGSANLÄGGNINGAR
1. |
Anläggningen på land får inte översvämmas vid normalt högt tidvatten eller genom avrinning från omgivande områden. |
2. |
Tankar och vattenbehållare skall uppfylla följande krav:
|
3. |
Dessutom skall reningstankarna i reningsanläggningarna vara avpassade efter volym och typen av produkter som skall renas. |
KAPITEL IV: HYGIENKRAV FÖR LEVERANSCENTRALER OCH RENINGSANLÄGGNINGAR
A. KRAV FÖR RENINGSANLÄGGNINGAR
Livsmedelsföretagare som renar levande musslor skall se till att följande krav är uppfyllda:
1. |
Före rening skall levande musslor spolas rena från dy och ansamlad smuts med rent vatten. |
2. |
Reningssystemet skall fungera på ett sådant sätt att levande musslor snabbt återfår och upprätthåller filtreringsförmågan och skyddas från kontaminering via avfallsvatten och mot återkontamination. Efter rening skall musslorna kunna bevara en livskraft anpassad för förpackning, lagring och transport innan de släpps ut på marknaden. |
3. |
Mängden levande musslor som renas får inte överstiga reningsanläggningens kapacitet. De levande musslorna skall utan avbrott renas under en period som är tillräckligt lång så att de normer för hygien som fastställs i kapitel V och de mikrobiologiska kriterier som antagits i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004 uppfylls. |
4. |
Om en reningstank innehåller flera partier av levande musslor skall de vara av samma art och behandlingens längd skall anpassas efter det parti som kräver den längsta reningsperioden. |
5. |
Behållare som används för rening av levande musslor i reningssystemet skall vara konstruerade så att genomströmning av rent havsvatten kan ske. Lagren av levande musslor får inte vara så tjocka att öppning av skalen förhindras under reningen. |
6. |
Kräftdjur, fisk och andra marina arter får inte hållas i reningstankar där levande musslor renas. |
7. |
Varje förpackning med renade levande musslor som sänds till en leveranscentral skall förses med en etikett som intygar att samtliga blötdjur är renade. |
B. KRAV FÖR LEVERANSCENTRALER
Livsmedelsföretagare som driver leveranscentraler skall se till att följande krav är uppfyllda:
1. |
Hantering av levande musslor, särskilt konditionering, sortering och förpackning, får inte orsaka kontaminering av produkten eller påverka musslornas livsduglighet. |
2. |
Före leverans skall skalen på levande musslor rengöras noggrant med rent vatten. |
3. |
Levande musslor skall komma från
|
4. |
Kraven i punkterna 1 och 2 gäller även leveranscentraler ombord på fartyg. Musslor som hanteras i sådana centraler skall komma från ett produktionsområde av klass A eller ett återutläggningsområde. |
KAPITEL V: HÄLSONORMER FÖR LEVANDE MUSSLOR
Utöver att se till att de mikrobiologiska kriterier som antagits i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004 följs, skall livsmedelsföretagare se till att levande musslor som avyttras som livsmedel uppfyller normerna i detta kapitel:
1. |
De skall ha de organoleptiska egenskaper som färska och livskraftiga musslor normalt uppvisar, med skal fria från smuts, reagera normalt på slag och ha intravalvulär vätska i normal mängd. |
2. |
De får inte innehålla marina biotoxiner i sammanlagda kvantiteter (uppmätta i hela kroppen eller varje ätbar del separat) som överstiger följande gränsvärden:
|
KAPITEL VI: FÖRPACKNING AV LEVANDE MUSSLOR
1. |
Ostron skall förpackas med det konkava skalet nedåt. |
2. |
Konsumentförpackningar med levande musslor skall vara förseglade och förbli förseglade efter det att de har lämnat leveranscentralen, till dess att de saluförs till konsumenterna. |
KAPITEL VII: IDENTIFIERINGSMÄRKNING OCH MÄRKNING
1. |
Etiketten, inklusive identifieringsmärket, skall vara vattenbeständig. |
2. |
Utöver de allmänna kraven för identifieringsmärken i avsnitt I i bilaga II skall etiketten innehålla följande information:
Utan hinder av direktiv 2000/13/EG får datum för kortaste hållbarhet ersättas med uppgiften ”dessa djur skall vara levande vid försäljning”. |
3. |
Den etikett som fästs på en förpackning med levande musslor som inte är förpackade i konsumentförpackningar skall av detaljhandlaren förvaras i minst 60 dagar efter det att innehållet i förpackningen har delats upp. |
KAPITEL VIII: ÖVRIGA KRAV
1. |
Livsmedelsföretagare som lagrar och transporterar levande musslor skall se till att de förvaras vid en temperatur som inte inverkar menligt på livsmedelssäkerheten eller deras livsduglighet. |
2. |
Levande musslor får inte på nytt nedsänkas i eller sprayas med vatten sedan de förpackats för detaljhandelsförsäljning och lämnat leveranscentralen. |
KAPITEL IX: SÄRSKILDA KRAV FÖR UPPTAGNING AV KAMMUSSLOR UTANFÖR KLASSIFICERADE PRODUKTIONSOMRÅDEN
Livsmedelsföretagare som tar upp kammusslor utanför klassificerade produktionsområden eller hanterar sådana kammusslor skall uppfylla följande krav:
1. |
Kammusslor får inte släppas ut på marknaden såvida de inte tagits upp och hanterats enligt kapitel II del B och uppfyller normerna i kapitel V inom ramen för ett egenkontrollsystem. |
2. |
När uppgifter från officiella övervakningsprogram gör det möjligt för den behöriga myndigheten att klassificera fiskevattnen – i förekommande fall i samarbete med livsmedelsföretagare – skall dessutom bestämmelserna i kapitel II del A tillämpas analogt på kammusslor. |
3. |
Kammusslor får endast släppas ut på marknaden som livsmedel via en fiskauktion, en leveranscentral eller en bearbetningsanläggning. När livsmedelsföretagare hanterar kammusslor i sina anläggningar, skall de informera den behöriga myndigheten och, när det gäller leveranscentraler, uppfylla de tillämpliga bestämmelserna i kapitlen III och IV. |
4. |
Livsmedelsföretagare som hanterar kammusslor skall
|
AVSNITT VIII: FISKERIPRODUKTER
1. |
Detta avsnitt är inte tillämpligt på musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor som släpps ut på marknaden levande. Med undantag för kapitlen I och II är det tillämpligt på dessa djur när de inte släpps ut på marknaden levande, då de i annat fall måste ha erhållits i enlighet med bestämmelserna i avsnitt VII. |
2. |
Kapitel III del A, C och D, kapitel IV och kapitel V är tillämpliga på detaljhandeln. |
3. |
Kraven i detta avsnitt kompletterar kraven i förordning (EG) nr 852/2004.
|
4. |
I fråga om fiskeriprodukter omfattar
|
KAPITEL I: KRAV FÖR FARTYG
Livsmedelsföretagare skall se till att
1. |
de fartyg som används för att ta upp fiskeriprodukter från deras naturliga miljö eller för att hantera eller bearbeta dem efter upptagningen, uppfyller de strukturella kraven och utrustningskraven i del I, och |
2. |
den verksamhet som pågår ombord på fartygen bedrivs enligt bestämmelserna i del II. |
I. STRUKTURELLA KRAV OCH UTRUSTNINGSKRAV
A. Krav för alla fartyg
1. |
Fartygen skall vara utformade och byggda så att produkterna inte kontamineras med slagvatten, avloppsvatten, rök, drivmedel, olja, smörjmedel eller andra skadliga ämnen. |
2. |
Ytor som fiskeriprodukterna kommer i kontakt med skall vara korrosionsbeständiga, släta och lätta att rengöra. Eventuella ytbeläggningar skall vara hållbara och får inte vara giftiga. |
3. |
Utrustning och material som används för att arbeta med fiskeriprodukter skall vara korrosionsbeständiga och lätta att rengöra och desinficera. |
4. |
Intag för vatten, som används för fiskeriprodukter, skall vara placerade så att vattnet inte kontamineras. |
B. Krav för fartyg avsedda och utrustade för att bevara färska fiskeriprodukter i mer än 24 timmar
1. |
Fartyg som är avsedda och utrustade för att bevara fiskeriprodukter i mer än 24 timmar skall vara utrustade med lastrum, tankar eller containrar för förvaring av fiskeriprodukter vid de temperaturer som fastställs i kapitel VII. |
2. |
Lastrummen skall vara åtskilda från maskinrum och besättningsutrymmen genom skiljeväggar som skall skydda de förvarade fiskeriprodukterna från all kontaminering. Lastrum och containrar som används för förvaring av fiskeriprodukter skall vara utformade så att dessa bevaras på ett hygieniskt tillfredsställande sätt och vid behov se till att smältvatten inte förblir i kontakt med produkterna. |
3. |
Fartyg som är utrustade för kylning av fiskeriprodukter i kylt rent havsvatten skall ha tankar som är försedda med anordningar som gör det möjligt att hålla en jämn temperatur i hela tanken. Dessa anordningar skall åstadkomma sådan kylning att blandningen av fisk och rent havsvatten har en temperatur av högst 3 °C sex timmar efter lastning och högst 0 °C efter sexton timmar. Temperaturen skall kunna övervakas och, vid behov, registreras. |
C. Krav för frysfartyg
Frysfartyg skall
1. |
vara utrustade med en frysanläggning med tillräcklig kapacitet för att snabbt sänka temperaturen till en kärntemperatur på högst -18 °C, |
2. |
vara utrustade med en frysanläggning med tillräcklig kapacitet för att hålla fiskeriprodukterna i lagerutrymmena vid en temperatur på högst -18 °C. Lagerutrymmena skall ha utrustning för temperaturregistrering placerad så att den lätt kan avläsas. Temperaturgivare skall placeras i den del av lagerutrymmet där temperaturen är högst, och |
3. |
uppfylla de krav för fartyg som är avsedda och utrustade för att bevara fiskeriprodukter i mer än 24 timmar som anges i del B, punkt 2. |
D. Krav för fabriksfartyg
1. |
Fabriksfartyg skall minst ha följande:
|
2. |
Fabriksfartyg på vilka skal och blötdjur kokas, kyls och förpackas ombord, behöver inte uppfylla kraven i punkt 1 om ingen annan form av hantering eller bearbetning sker ombord på sådana fartyg. |
3. |
Fabriksfartyg där fiskeriprodukter fryses in skall ha en utrustning som uppfyller kraven för frysfartyg enligt del C, punkterna 1 och 2. |
II. HYGIENKRAV
1. |
Vid användning skall de delar av fartyg eller containrar som reserverats för förvaring av fiskeriprodukter hållas rena och i gott skick. De får i synnerhet inte kontamineras av fartygets drivmedel eller av slagvatten. |
2. |
Så snart fiskeriprodukter har tagits ombord skall de skyddas mot kontaminering och all påverkan från solen eller andra värmekällor. För sköljning skall dricksvatten eller rent vatten, om så är lämpligt, användas. |
3. |
Fiskeriprodukter skall hanteras och förvaras på sådant sätt att de inte skadas. Spetsiga redskap får användas för att flytta stora fiskar eller fiskar som kan orsaka personskada, under förutsättning att fiskköttet inte skadas. |
4. |
Alla fiskeriprodukter utom sådana som förvaras levande skall kylas snarast möjligt efter lastningen. Om kylning inte är möjlig skall fiskeriprodukterna landas så snart som möjligt. |
5. |
Is för kylning av fiskeriprodukterna skall vara gjord på dricksvatten eller rent vatten. |
6. |
Eventuell huvudskärning och/eller rensning, skall utföras på ett hygieniskt sätt snarast möjligt efter fångsten, och produkten skall omedelbart sköljas grundligt med dricksvatten eller rent vatten. Inälvorna och delar som kan utgöra en risk för människors hälsa skall avlägsnas snarast möjligt och hållas åtskilda från produkter som är avsedda att användas som livsmedel. Lever, rom och mjölke avsedda att användas som livsmedel skall förvaras i is vid en temperatur som närmar sig temperaturen för smältande is, eller frysas. |
7. |
Vid frysning i saltlake av hel fisk avsedd för konservering skall produktens temperatur vara högst -9 °C. Saltlaken får inte kontaminera fisken. |
KAPITEL II: KRAV UNDER OCH EFTER LANDNING
1. |
Livsmedelsföretagare som ansvarar för lossning och landning av fiskeriprodukter skall
|
2. |
Livsmedelsföretagare som ansvarar för auktionshallar och grossistmarknader eller delar av dessa där fiskeriprodukter bjuds ut till försäljning skall säkerställa överensstämmelse med följande krav:
|
3. |
När kylning inte var möjlig ombord på fartyget skall färska fiskeriprodukter, utom sådana som förvaras levande, kylas snarast möjligt efter landning och lagras vid en temperatur som ligger nära den för smältande is. |
4. |
Livsmedelsföretagare skall samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna för att göra det möjligt för dem att genomföra offentlig kontroll i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004, särskilt när det gäller anmälningsförfaranden för landning av fiskeriprodukter som den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagga fartyget för eller den behöriga myndighet i den medlemsstat där fiskeriprodukterna landas kan anse vara nödvändiga. |
KAPITEL III: KRAV FÖR ANLÄGGNINGAR, INKLUSIVE FARTYG, SOM HANTERAR FISKERIPRODUKTER
Livsmedelsföretagare skall se till att följande krav i tillämpliga fall uppfylls vid anläggningar som hanterar fiskeriprodukter.
A. KRAV FÖR FÄRSKA FISKERIPRODUKTER
1. |
Kylda oförpackade produkter som inte distribueras, sänds iväg, behandlas eller bereds omedelbart efter det att de anlänt till en anläggning på land, skall förvaras i is i lämpliga utrymmen. Ny is skall läggas på så ofta det behövs. Förpackade fiskeriprodukter skall kylas till en temperatur som ligger nära den för smältande is. |
2. |
Huvudskärning och rensning skall utföras under hygieniska förhållanden. Om rensning är möjlig ur teknisk och kommersiell synpunkt skall den göras så fort som möjligt efter det att produkterna har fångats eller landats. Produkterna skall omedelbart därefter tvättas noggrant med dricksvatten eller, ombord på fartyg, rent vatten. |
3. |
Filetering och skivning skall utföras så att produkterna inte kontamineras eller förstörs. Beredda produkter skall avlägsnas omedelbart efter avslutad beredning. Filéer och skivor skall förpackas och kylas så snabbt som möjligt efter beredning. |
4. |
Containrar som används för leverans eller lagring av oförpackade beredda färska fiskeriprodukter som lagras under is skall vara så beskaffade att smältvatten inte förblir i kontakt med produkterna. |
5. |
Hela eller urtagna färska fiskeriprodukter får transporteras och lagras i kylt vatten ombord på fartygen. De får också transporteras i kylt vatten efter landning och transporteras från vattenbruksanläggningar tills de kommer fram till den första anläggningen i land som utför någon annan verksamhet än transport. |
B. KRAV FÖR FRYSTA PRODUKTER
Anläggningar på land där fiskeriprodukter fryses skall ha utrustning som uppfyller de krav som fastställts för frysfartyg i kapitel I, del I C punkterna 1 och 2.
C. KRAV FÖR MASKINURBENADE FISKERIPRODUKTER
Livsmedelsföretagare som framställer maskinurbenade fiskeriprodukter skall se till för att följande villkor uppfylls:
1. |
Det råmaterial som används skall uppfylla följande villkor:
|
2. |
Tillverkningsprocessen skall uppfylla följande villkor:
|
D. KRAV BETRÄFFANDE PARASITER
1. |
Nedan angivna fiskeriprodukter skall frysas vid en temperatur av -20 °C eller lägre i alla delar av produkten under minst 24 timmar. Denna behandling skall tillämpas på råvaran eller slutprodukten.
|
2. |
Livsmedelsföretagare behöver inte utföra den behandling som krävs enligt punkt 1
|
3. |
En handling från tillverkaren som anger vilken typ av behandling de har genomgått skall åtfölja de fiskeriprodukter som anges i punkt 1 när de släpps ut på marknaden, utom när de levereras till konsumenten. |
KAPITEL IV: KRAV FÖR BEARBETADE FISKERIPRODUKTER
Livsmedelsföretagare som kokar kräftdjur och blötdjur skall se till att följande krav är uppfyllda:
1. |
Kokningen skall följas av snabb kylning. Vattnet som används skall vara dricksvatten eller, ombord på fartyg, rent vatten. Om inga andra konserveringsmetoder används, skall kylningen fortsätta till dess att en temperatur som ligger nära temperaturen för smältande is har nåtts. |
2. |
Skalning och urtagning av kött skall utföras under hygieniska förhållanden så att kontaminering av produkterna undviks. Om dessa moment utförs för hand, skall personalen vara extra noga med att tvätta händerna. |
3. |
Efter skalning och urtagning av köttet skall de kokta produkterna omedelbart frysas eller så snart som möjligt kylas till den temperatur som fastställs i kapitel VII. |
KAPITEL V: HÄLSONORMER FÖR FISKERIPRODUKTER
Utöver att garantera att de mikrobiologiska kriterier som antagits i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004 följs, skall livsmedelsföretagare se till, beroende på produkternas eller arternas natur, att fiskeriprodukter som avyttras som livsmedel uppfyller normerna i detta kapitel:
A. FISKERIPRODUKTERS ORGANOLEPTISKA EGENSKAPER
Livsmedelsföretagare skall göra en organoleptisk undersökning av fiskeriprodukterna. Vid denna undersökning skall särskilt klargöras om fiskeriprodukterna uppfyller alla kriterier på färskhet.
B. HISTAMIN
Livsmedelsföretagare skall säkerställa att gränsvärdena för histamin inte överskrids.
C. TOTAL MÄNGD FLYKTIGT KVÄVE
Obearbetade fiskeriprodukter får inte släppas ut på marknaden om kemiska test visar att gränsvärdena för TVB-N eller TMA-N har överskridits.
D. PARASITER
Livsmedelsföretagare skall se till att fiskprodukter har okulärbesiktigats i syfte att upptäcka synliga parasiter innan de släpps ut på marknaden. De får inte som livsmedel avyttra fiskeriprodukter eller delar därav som är tydligt angripna av parasiter.
E. HÄLSOVÅDLIGA TOXINER
1. |
Fiskeriprodukter som härrör från giftiga fiskar av följande familjer får inte släppas ut på marknaden: Tetraodontidae, Molidae, Diodontidae och Canthigasteridae. |
2. |
Fiskeriprodukter som innehåller biotoxiner, till exempel ciguateratoxiner eller muskelförlamande toxiner, får inte släppas ut på marknaden. Fiskeriprodukter som härrör från levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor får dock släppas ut på marknaden om de har framställts i överensstämmelse med bestämmelserna i avsnitt VII och uppfyller kraven i kapitel V punkt 2 i det avsnittet. |
KAPITEL VI: FÖRPACKNING AV FISKERIPRODUKTER
1. |
Behållare som används för att förvara färska fiskeriprodukter i is skall vara vattentäta och så beskaffade att smältvattnet inte kommer i kontakt med produkterna. |
2. |
Frysta block som bereds ombord på fartyg skall förpackas på lämpligt sätt före landning. |
3. |
När fiskeriprodukter förpackas ombord på fiskerifartyg skall livsmedelsföretagare säkerställa att förpackningsmaterialet
|
KAPITEL VII: LAGRING AV FISKERIPRODUKTER
Livsmedelsföretagare som lagrar fiskeriprodukter skall se till att följande villkor uppfylls:
1. |
Färska fiskeriprodukter, upptinade obearbetade fiskeriprodukter samt kokta och kylda produkter av kräftdjur och blötdjur skall hållas vid en temperatur som ligger nära den för smältande is. |
2. |
Frysta fiskeriprodukter skall hållas vid en temperatur på högst -18 °C i alla delar av produkten. Hel, fryst fisk i saltlake avsedd för produktion av konserver får dock förvaras vid högst -9 °C. |
3. |
Fiskeriprodukter som förvaras levande skall hållas vid en temperatur och på ett sätt som inte inverkar menligt på livsmedelssäkerheten och deras livsduglighet. |
KAPITEL VIII: TRANSPORT AV FISKERIPRODUKTER
Livsmedelsföretagare som transporterar fiskeriprodukter skall se till att följande villkor uppfylls:
1. |
Fiskeriprodukter skall under transport hållas vid de föreskrivna temperaturerna. Särskilt följande krav skall uppfyllas:
|
2. |
Livsmedelsföretagare behöver inte uppfylla kraven i punkt 1 b när frysta fiskeriprodukter transporteras från ett fryslager till en godkänd anläggning för att tinas när de kommer fram i syfte att beredas och/eller bearbetas om avståndet är kort och den behöriga myndigheten medger detta. |
3. |
Om fiskeriprodukterna förvaras under is får smältvattnet inte förbli i kontakt med produkterna. |
4. |
Fiskeriprodukter som skall släppas ut på marknaden levande skall transporteras på ett sätt som inte inverkar menligt på livsmedelssäkerheten och deras livsduglighet. |
AVSNITT IX: OBEHANDLAD MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER
KAPITEL I: OBEHANDLAD MJÖLK – PRIMÄRPRODUKTION
Livsmedelsföretagare som producerar eller, i förekommande fall, samlar upp obehandlad mjölk skall uppfylla de krav som fastställs i detta kapitel.
I. HYGIENKRAV FÖR PRODUKTION AV OBEHANDLAD MJÖLK
1. |
Obehandlad mjölk skall komma från djur
|
2. |
|
3. |
Obehandlad mjölk från djur som inte uppfyller kraven i punkt 2 får dock användas med den behöriga myndighetens godkännande
|
4. |
Obehandlad mjölk från djur som inte uppfyller kraven i punkterna 1–3, särskilt alla djur som visar en positiv reaktion på profylaktiska tester för tuberkulos eller brucellos enligt direktiven 64/432/EEG och 91/68/EEG, får inte användas som livsmedel. |
5. |
Isolering av djur som är smittade eller som misstänks vara smittade med någon av de sjukdomar som anges i punkterna 1 eller 2 måste vara effektivt för att undvika negativa effekter på andra djurs mjölk. |
II. HYGIEN VID MJÖLKPRODUKTIONSANLÄGGNINGAR
A. Krav på lokaler och utrustning
1. |
Mjölkningsutrustning samt lokaler där mjölk förvaras, hanteras eller kyls skall vara så belägna och utformade att risken för att mjölken kontamineras begränsas. |
2. |
Lokaler för förvaring av mjölk skall vara skyddade mot skadedjur, vara tillräckligt avskilda från de lokaler där djuren hålls och, där så är nödvändigt för att uppfylla kraven i del B, ha lämplig utrustning för kylning av mjölken. |
3. |
Ytor på utrustning som kommer i kontakt med mjölk (redskap, behållare, tankar osv. avsedda för mjölkning, uppsamling eller transport) skall vara lätta att rengöra och, där så är nödvändigt, desinficera och hållas i gott skick. Detta kräver användning av släta, tvättbara och giftfria material. |
4. |
Efter användningen skall sådana ytor rengöras och, där så är nödvändigt, desinficeras. Efter varje transport, eller efter varje serie av transporter om det är en mycket kort tidrymd mellan lossning och påföljande lastning, men under alla omständigheter åtminstone en gång om dagen, skall behållare och tankar som används för transport av obehandlad mjölk rengöras och desinficeras på lämpligt sätt innan de används på nytt. |
B. Hygien vid mjölkning, uppsamling och transport
1. |
Mjölkning skall utföras hygieniskt, varvid särskilt följande skall säkerställas:
|
2. |
Omedelbart efter mjölkning skall mjölken förvaras i ett rent utrymme som är utformat och utrustat för att undvika kontaminering. Den skall omedelbart kylas till en temperatur på högst 8 °C om den samlas upp dagligen och till högst 6 °C om uppsamling inte sker dagligen. |
3. |
Kylkedjan får inte brytas under transporten och vid ankomsten till bestämmelseanläggningen får mjölkens temperatur vara högst 10 °C. |
4. |
Livsmedelsföretagare behöver inte uppfylla de temperaturkrav som fastställs i punkterna 2 och 3 om mjölken uppfyller de kriterier som fastställs i del III och om
|
C. Personalhygien
1. |
Personer som mjölkar och/eller hanterar obehandlad mjölk skall bära lämpliga rena kläder. |
2. |
Personer som mjölkar skall iaktta god personlig renlighet. I närheten av mjölkningsplatsen skall det finnas lämpliga anordningar så att personer som mjölkar eller hanterar obehandlad mjölk kan tvätta händer och armar. |
III. KRITERIER FÖR OBEHANDLAD MJÖLK
1. |
I väntan på att normer skall fastställas inom ramen för en mer specifik lagstiftning om kvaliteten på mjölk och mjölkprodukter skall följande kriterier gälla för obehandlad mjölk: |
2. |
Ett representativt antal stickprov på obehandlad mjölk som uppsamlats slumpvis från mjölkproduktionsanläggning måste kontrolleras med avseende på punkterna 3 och 4. Kontrollerna får utföras av eller för
|
3. |
|
4. |
Utan att det påverkar direktiv 96/23/EG måste livsmedelsföretagare inleda förfaranden för att se till att obehandlad mjölk inte släpps ut på marknaden om
|
5. |
Om den obehandlade mjölken inte överensstämmer med punkterna 3 eller 4 skall livsmedelsföretagaren underrätta behörig myndighet och vidta åtgärder för att avhjälpa detta. |
KAPITEL II: KRAV FÖR MJÖLKPRODUKTER
I. TEMPERATURKRAV
1. |
Livsmedelsföretagare skall se till att mjölken när den tas emot vid en bearbetningsanläggning snabbt kyls till en temperatur på högst 6 °C och förvaras vid den temperaturen till dess att den bearbetas. |
2. |
Livsmedelsföretagare får emellertid förvara mjölk vid en högre temperatur
|
II. KRAV AVSEENDE VÄRMEBEHANDLING
1. |
När obehandlad mjölk eller mjölkprodukter värmebehandlas skall livsmedelsföretagare se till att kraven i förordning (EG) nr 852/2004 bilaga II, kapitel XI är uppfyllda. |
2. |
Livsmedelsföretagare skall, för att avgöra om obehandlad mjölk skall värmebehandlas,
|
III. KRITERIER FÖR OBEHANDLAD KOMJÖLK:
1. |
Livsmedelsföretagare som framställer mjölkprodukter skall inleda förfaranden för att se till att omedelbart före bearbetningen
|
2. |
Om mjölken inte uppfyller kriterierna i punkt 1, skall livsmedelsföretagaren underrätta behörig myndighet och vidta åtgärder för att avhjälpa situationen. |
KAPITEL III: FÖRPACKNING
Omedelbart efter tappningen i den anläggning där den sista värmebehandlingen genomförs skall konsumentförpackningar med flytande mjölkprodukter förslutas med hjälp av anordningar som hindrar kontaminering. Förslutningssystemet skall vara utformat på ett sådant sätt att det klart framgår och lätt kan kontrolleras om förslutningen har öppnats.
KAPITEL IV: MÄRKNING
1. |
Utöver kraven i direktiv 2000/13/EG skall, utom i de fall som avses i artikel 13.4 och 13.5 i det direktivet, följande tydligt anges i märkningen:
|
2. |
Kraven i punkt 1 gäller för produkter som är avsedda för detaljhandeln. Termen ”märkning” avser varje form av förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser sådana produkter. |
KAPITEL V: IDENTIFIERINGSMÄRKNING
Genom undantag från kravet i avsnitt I i bilaga II
1. |
att identifieringsmärket skall innehålla anläggningens godkännandenummer, får identifieringsmärket innehålla en hänvisning till var på innerförpackningen eller emballaget som anläggningens godkännandenummer anges, |
2. |
får identifieringsmärket, när det gäller återanvändningsbara flaskor, ange endast avsändarlandets initialer och anläggningens godkännandenummer. |
AVSNITT X: ÄGG OCH ÄGGPRODUKTER
KAPITEL I: ÄGG
1. |
I producentens lokaler och under tiden fram till försäljning till konsumenten skall äggen förvaras rent, torrt och fritt från främmande lukter samt skyddas effektivt mot stötar och direkt solljus. |
2. |
Ägg skall förvaras och transporteras vid den, företrädesvis konstanta, temperatur som bäst bevarar deras hygieniska egenskaper. |
3. |
Ägg skall levereras till konsumenten inom högst 21 dagar från värpning. |
KAPITEL II: ÄGGPRODUKTER
I. KRAV FÖR ANLÄGGNINGAR
Livsmedelsföretagare skall se till att anläggningar för tillverkning av äggprodukter är utformade, inredda och utrustade för att garantera att följande arbetsmoment skiljs åt:
1. |
Tvättning, torkning och desinficering av smutsiga ägg, om dessa arbetsmoment utförs. |
2. |
Knäckning av ägg, uppsamling av ägginnehållet och borttagning av skal och hinnor. |
3. |
Andra arbetsmoment än de som anges i punkterna 1 och 2. |
II. RÅVAROR AVSEDDA FÖR FRAMSTÄLLNING AV ÄGGPRODUKTER
Livsmedelsföretagare skall se till att råvaror som används för framställning av äggprodukter uppfyller följande krav:
1. |
Skalet på ägg som används för framställning av äggprodukter skall vara fullt utvecklat och utan sprickor. Skadade ägg får dock användas för framställning av äggprodukter om de levereras direkt från produktionsanläggningen eller en förpackningscentral till en bearbetningsanläggning där de skall knäckas så snart som möjligt. |
2. |
Flytande ägg som framställts i en anläggning som godkänts för detta ändamål får användas som råvara. Vid framställning av flytande ägg skall kraven i punkterna 1, 2, 3, 4 och 7 i del III uppfyllas. |
III. SÄRSKILDA HYGIENKRAV FÖR FRAMSTÄLLNING AV ÄGGPRODUKTER
Livsmedelsföretagare skall se till att alla arbetsmoment utförs på ett sådant sätt att all kontaminering under produktion, hantering och förvaring av äggprodukter undviks, särskilt genom att se till att följande krav uppfylls:
1. |
Ägg får knäckas endast om de är rena och torra. |
2. |
Äggen skall knäckas på ett sätt som minimerar kontaminering, särskilt genom att det säkerställs att denna verksamhet är avskild från andra arbetsmoment. Skadade ägg skall behandlas så snart som möjligt. |
3. |
Andra ägg än hönsägg, kalkonägg eller pärlhönsägg skall hanteras och bearbetas för sig. All utrustning skall rengöras och desinficeras innan bearbetning av hönsägg, kalkonägg eller pärlhönsägg återupptas. |
4. |
Äggens innehåll får inte utvinnas genom centrifugering eller krossning, och det är inte heller tillåtet att utvinna äggviterester avsedda att användas som livsmedel genom att centrifugera tomma äggskal. |
5. |
Efter knäckningen skall varje del av äggprodukten så snart som möjligt genomgå en bearbetning för att eliminera mikrobiologiska faror eller reducera dem till godtagbara nivåer. Ett parti som har blivit otillräckligt bearbetat får dock omedelbart utsättas för ny bearbetning i samma anläggning, förutsatt att denna bearbetning gör partiet tjänligt som livsmedel. När ett parti visar sig vara otjänligt som livsmedel, skall det först denatureras för att se till att det inte används som livsmedel. |
6. |
Det krävs ingen bearbetning av äggvita avsedd för framställning av torkat eller kristalliserat albumin som senare skall värmebehandlas. |
7. |
Om bearbetning inte sker omedelbart efter knäckning, skall flytande ägg lagras antingen frysta eller vid en temperatur av högst 4 °C. Lagringsperioden vid 4 °C före bearbetning får inte överstiga 48 timmar. Dessa krav gäller emellertid inte produkter som skall avsockras om avsockringen utförs så snart som möjligt. |
8. |
Produkter som inte har hållbarhetsbehandlats för att kunna bevaras i omgivande temperatur skall kylas till en temperatur av högst 4 °C. Produkter avsedda för infrysning skall frysas omedelbart efter bearbetning. |
IV. ANALYSSPECIFIKATIONER
1. |
Koncentrationen av 3-OH-smörsyra får inte överstiga 10 mg per kg torrsubstans av den icke-modifierade äggprodukten. |
2. |
Mjölksyrahalten i råvara som används för att framställa äggprodukter får inte överstiga 1 g per kg torrsubstans. I jästa produkter skall dessa halter dock vara de som mäts före jäsningsprocessen. |
3. |
Mängden äggskalsrester, ägghinnor och andra partiklar i den bearbetade äggprodukten får inte överstiga 100 mg per kg äggprodukt. |
V. MÄRKNING OCH IDENTIFIERINGSMÄRKNING
1. |
Förutom de allmänna kraven på identifieringsmärkning enligt avsnitt I i bilaga II skall sändningar av äggprodukter som inte är avsedda för detaljhandeln utan som ingredienser vid framställning av en annan produkt förses med en etikett med uppgift om förvaringstemperatur och garanterad hållbarhetstid för äggprodukterna. |
2. |
När det gäller flytande ägg skall etiketten enligt punkt 1 även innehålla texten ”opastöriserade äggprodukter – skall behandlas på destinationsorten” samt ange datum och klockslag då äggen knäcktes. |
AVSNITT XI: GRODLÅR OCH SNÄCKOR
Livsmedelsföretagare som bereder grodlår och snäckor till livsmedel skall se till att följande villkor uppfylls:
1. |
Grodor och snäckor får endast avlivas i anläggningar som är byggda, inredda och utrustade för detta ändamål. |
2. |
Anläggningar där grodlåren bereds måste ha en lokal som är reserverad för förvaring och tvättning av levande grodor samt för avlivning och avblodning av dessa. Denna lokal skall vara fysiskt skild från beredningslokalen. |
3. |
Grodor och snäckor som dör på annat sätt än genom att avlivas i anläggningen får inte beredas till livsmedel. |
4. |
Grodor och snäckor måste utsättas för en organoleptisk undersökning genom provtagning. Om denna undersökning anger att de kan utgöra en fara, får de inte användas till livsmedel. |
5. |
Omedelbart efter beredningen skall grodlåren sköljas i rikligt med rinnande dricksvatten och utan dröjsmål kylas till en temperatur som ligger nära den för smältande is, frysas eller bearbetas. |
6. |
Efter avlivningen måste snäckornas lever och bukspottkörtel, om den kan utgöra en fara, avlägsnas och inte användas till livsmedel. |
AVSNITT XII: UTSMÄLT DJURFETT OCH FETTGREVAR
KAPITEL I: KRAV FÖR ANLÄGGNINGAR DÄR RÅVAROR SAMLAS ELLER BEARBETAS
Livsmedelsföretagare skall se till att anläggningar som samlar in eller bearbetar råvaror för produktion av utsmält djurfett och fettgrevar uppfyller följande krav:
1. |
Centraler för uppsamling av råvaror och vidare transport till bearbetningsanläggningar skall vara utrustade med utrymmen för lagring av råvaror vid en temperatur av högst 7 °C. |
2. |
Varje bearbetningsanläggning måste ha
|
3. |
De kylutrymmen som krävs enligt punkterna 1 och 2 a är dock inte nödvändiga om råvarorna levereras så att de aldrig lagras eller transporteras utan aktiv kylning på annat sätt än som avses i kapitel II, punkt 1 d. |
KAPITEL II: HYGIENKRAV FÖR BEREDNING AV UTSMÄLT DJURFETT OCH FETTGREVAR
Livsmedelsföretagare som bereder utsmält djurfett och fettgrevar skall se till att följande krav uppfylls.
1. |
Råvarorna skall
|
2. |
Under utsmältningen är det förbjudet att använda lösningsmedel. |
3. |
Om det fett som skall raffineras uppfyller de krav som anges i punkt 4, får utsmält djurfett som beretts i enlighet med punkterna 1 och 2 raffineras i samma anläggning eller i någon annan anläggning för att dess fysikalisk-kemiska kvalitet skall förbättras. |
4. |
Utsmält djurfett skall beroende på typ uppfylla följande krav:
|
5. |
Fettgrevar avsedda att användas som livsmedel skall lagras i enlighet med följande temperaturkrav:
|
AVSNITT XIII: BEHANDLADE MAGAR, URINBLÅSOR OCH TARMAR
Livsmedelsföretagare som behandlar magar, urinblåsor och tarmar skall se till att följande krav uppfylls:
1. |
Tarmar, urinblåsor och magar från djur får släppas ut på marknaden endast om
|
2. |
Behandlade magar, urinblåsor och tarmar som inte kan förvaras vid omgivande temperatur måste lagras kylda med användning av anordningar avsedda för detta ändamål till dess att de skall levereras. I synnerhet skall produkter som inte är saltade eller torkade förvaras vid en temperatur på högst 3 °C. |
AVSNITT XIV: GELATIN
1. |
Livsmedelsföretagare som framställer gelatin skall se till att villkoren i detta avsnitt uppfylls. |
2. |
I detta avsnitt avses med garvning hårdgörande av hudar med vegetabiliska garvmedel, kromsalter eller andra ämnen såsom aluminiumsalter, järnsalter, kiselsyrasalter, aldehyder och kinoner eller andra syntetiska härdare. |
KAPITEL I: KRAV FÖR RÅVAROR
1. |
För produktion av gelatin avsett för användning i livsmedel får följande råvaror användas:
|
2. |
Det är förbjudet att använda hudar och skinn som har genomgått garvning, oberoende av om denna avslutades eller inte. |
3. |
De råvaror som förtecknas i punkt 1 a–e skall komma från djur som har slaktats på ett slakteri och vars slaktkroppar har befunnits tjänliga som livsmedel efter besiktning före och efter slakt eller, när det gäller hudar och skinn från vilt, som befunnits tjänliga som livsmedel. |
4. |
Råvarorna skall komma från anläggningar som är registrerade eller godkända enligt förordning (EG) nr 852/2004 eller enligt den här förordningen. |
5. |
Uppsamlingscentraler och garverier får även leverera råvaror för produktion av gelatin avsett att användas som livsmedel om de behöriga myndigheterna särskilt godkänner dem för detta ändamål och de uppfyller följande krav:
|
KAPITEL II: TRANSPORT OCH LAGRING AV RÅVAROR
1. |
I stället för det identifieringsmärke som avses i avsnitt I i bilaga II skall ett dokument i vilket ursprungsanläggningen anges och som innehåller information enligt tillägget till denna bilaga medfölja råvarorna under transport, när de levereras till en uppsamlingscentral eller ett garveri samt när de levereras till anläggningen för gelatinbearbetning. |
2. |
Om råvarorna inte bearbetas inom 24 timmar efter avsändningen, skall de transporteras och lagras i kylt eller fryst skick. Avfettade och torkade ben och ossein, saltade, torkade och kalkbehandlade hudar samt hudar och skinn som behandlats med alkali eller syra får dock transporteras och lagras vid omgivande temperatur. |
KAPITEL III: KRAV FÖR GELATINFRAMSTÄLLNING
1. |
Följande måste säkerställas vid produktion av gelatiner:
|
2. |
Om en livsmedelsföretagare som framställer gelatin uppfyller kraven beträffande gelatin avsett som livsmedel i fråga om allt gelatin som företaget framställer, får företaget framställa och lagra gelatin som inte är avsett som livsmedel i samma anläggning. |
KAPITEL IV: KRAV FÖR SLUTPRODUKTER
Livsmedelsföretagare skall se till att gelatin uppfyller gränsvärdena för restämnen enligt nedanstående tabell.
Restämne |
Gränsvärde |
As |
1 ppm |
Pb |
5 ppm |
Cd |
0,5 ppm |
Hg |
0,15 ppm |
Cr |
10 ppm |
Cu |
30 ppm |
Zn |
50 ppm |
SO2 (Reith Williams) |
50 ppm |
H2O2 (Europeiska farmakopén1986 (V2O2)) |
10 ppm |
AVSNITT XV: KOLLAGEN
1. |
Livsmedelsföretagare som framställer kollagen skall se till att villkoren i detta avsnitt uppfylls. |
2. |
I detta avsnitt avses med garvning hårdgörande av hudar med vegetabiliska garvmedel, kromsalter eller andra ämnen såsom aluminiumsalter, järnsalter, kiselsyrasalter, aldehyder och kinoner eller andra syntetiska härdare. |
KAPITEL I: KRAV FÖR RÅVAROR
1. |
För framställning av kollagen avsett för användning i livsmedel får följande råvaror användas:
|
2. |
Det är förbjudet att använda hudar och skinn som har genomgått garvning, oberoende av om denna avslutades eller inte. |
3. |
De råvaror som förtecknas i punkt 1 a–d skall komma från djur som har slaktats på ett slakteri och vars slaktkroppar har befunnits tjänliga som livsmedel efter besiktning före och efter slakt eller, när det gäller hudar och skinn från vilt, som befunnits tjänliga som livsmedel. |
4. |
Råvarorna skall komma från anläggningar som är registrerade eller godkända enligt förordning (EG) nr 852/2004 eller enligt den här förordningen. |
5. |
Uppsamlingscentraler och garverier får även leverera råvaror för produktion av kollagen avsett att användas som livsmedel om de behöriga myndigheterna särskilt godkänner dem för detta ändamål och de uppfyller följande krav:
|
KAPITEL II: TRANSPORT OCH LAGRING AV RÅVAROR
1. |
I stället för det identifieringsmärke som avses i avsnitt I i bilaga II skall ett dokument i vilket ursprungsanläggningen anges och som innehåller information enligt tillägget till denna bilaga medfölja råvarorna under transport, när de levereras till en uppsamlingscentral eller ett garveri samt när de levereras till anläggningen för kollagenbearbetning. |
2. |
Om råvarorna inte bearbetas inom 24 timmar efter avsändningen, skall de transporteras och lagras i kylt eller fryst skick. Avfettade och torkade ben och ossein, saltade, torkade och kalkbehandlade hudar samt hudar och skinn som behandlats med alkali eller syra får dock transporteras och lagras vid omgivande temperatur. |
KAPITEL III: KRAV FÖR KOLLAGENFRAMSTÄLLNING
1. |
Kollagen skall framställas genom en process som garanterar att råvaran genomgår en behandling som innefattar rengöring, justering av pH-värdet med användning av syra eller alkali, följd av en eller flera sköljningar, filtrering och extrudering eller genom en godkänd likvärdig process. |
2. |
Sedan kollagenet har genomgått den process som avses i punkt 1, får det genomgå en torkprocess. |
3. |
Om en livsmedelsföretagare som framställer kollagen uppfyller kraven för kollagen avsett som livsmedel i fråga om allt kollagen som företaget framställer, får företaget framställa och lagra kollagen som inte är avsett som livsmedel i samma anläggning. |
KAPITEL IV: KRAV FÖR SLUTPRODUKTER
Livsmedelsföretagare skall se till att kollagenet uppfyller gränsvärdena för restämnen enligt nedanstående tabell.
Restämne |
Gränsvärde |
As |
1 ppm |
Pb |
5 ppm |
Cd |
0,5 ppm |
Hg |
0,15 ppm |
Cr |
10 ppm |
Cu |
30 ppm |
Zn |
50 ppm |
SO2 (Reith Williams) |
50 ppm |
H2O2 (Europeiska farmakopén 1986 (V2O2)) |
10 ppm |
KAPITEL V: MÄRKNING
Innerförpackningar och emballage som innehåller kollagen skall vara försedda med påskriften ”kollagen avsett som livsmedel” och med datum för beredning.
Tillägg till BILAGA III
(1) EGT C 365 E, 19.12.2000, s. 58.
(2) EGT C 155, 29.5.2001, s. 39.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 15 maj 2002 (EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 288), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 oktober 2003 (EUT C 48 E, 24.2.2004, s. 23), Europaparlamentets ståndpunkt av den 30 mars 2004 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 16 april 2004.
(4) Se sidan 3 i detta nummer av EUT.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(6) EGT L 371, 31.12.1994, s. 36.
(7) EGT L 53, 9.3.1995, s. 31.
(8) EGT L 105, 9.5.1995, s. 40.
(9) EGT L 105, 9.5.1995, s. 44.
(10) EGT L 109, 16.5.1995, s. 44.
(11) EGT L 243, 11.10.1995, s. 21.
(12) EGT L 243, 11.10.1995, s. 25.
(13) EGT L 243, 11.10.1995, s. 29.
(14) EUT L 325, 12.12.2003, s. 1.
(15) EUT L 157, 30.4.2004, s. 33.
(16) EGT L 168, 2.7.1994, s. 34.
(17) Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A.I till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter (EGT L 62, 15.3.1993, s. 49). Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning 445/2004 (EUT L 72, 11.3.2004, s. 60).
(18) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(19) Se sidan 83 i detta nummer av EUT.
(20) Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9). Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(21) Rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, 23.1.2003, s. 11).
(22) Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10). Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).
(23) Rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för ägg (EGT L 173, 6.7.1990, s. 5). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2052/2003 (EUT L 305, 22.11.2003, s. 1).
(24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 6.5.2000, s. 29). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/89/EG (EUT L 308, 25.11.2003, s. 15).
(25) Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(26) Rådets direktiv 91/68/EEG av den 28 januari 1991 om djurhälsovillkor för handeln med får och getter inom gemenskapen (EGT L 46, 19.2.1991, s. 19). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).
(27) Rullande geometriskt medelvärde under en tvåmånadersperiod med minst två prov per månad.
(28) Rullande geometriskt medelvärde under en tremånadersperiod med minst ett prov per månad, såvida den behöriga myndigheten inte fastställer någon annan metod där de säsongsbetonade variationerna i produktionsnivån beaktas.
(29) Rullande geometriskt medelvärde under en tvåmånadersperiod med minst två prov per månad.
(30) Rullande geometriskt medelvärde under en tvåmånadersperiod med minst två prov per månad.
(31) Rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (EGT L 224, 18.8.1990, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 546/2004 (EUT L 87, 25.3.2004, s. 13).
(32) Utsmält djurfett som erhålls genom utsmältning vid låg temperatur av färskt fett från hjärta, fosterhinnor, njurar och tarmkäx av nötkreatur och fett från styckningslokaler.
(33) Utsmält djurfett som erhållsgenom utsmältning av fettvävnad från svin.
25.6.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226/83 |
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel
( Europeiska unionens officiella tidning L 139 av den 30 april 2004 )
Förordning (EG) nr 854/2004 skall vara som följer:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 854/2004
av den 29 april 2004
om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 b i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
(1) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (4) fastställs allmänna hygienregler för alla livsmedel, och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (5) fastställs särskilda hygienregler för produkter av animaliskt ursprung. |
(2) |
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung krävs för att ta hänsyn till särskilda aspekter i samband med sådana produkter. |
(3) |
Räckvidden för de särskilda bestämmelserna om kontroll bör återspegla räckvidden för de särskilda hygienregler för livsmedelsföretagare som fastställs i förordning (EG) nr 853/2004. Medlemsstaterna bör dock även utföra lämplig offentlig kontroll för att se till att de nationella bestämmelser som fastställts i enlighet med artikel 1.4 i den förordningen efterlevs. De får göra detta genom att utvidga principerna i den här förordningen till att omfatta sådana nationella bestämmelser. |
(4) |
Offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung bör omfatta alla aspekter av betydelse för skydd av folkhälsan och, i förekommande fall, djurs hälsa och djurskydd. Den bör bygga på senaste tillgänglig relevant information, och det bör därför vara möjligt att anpassa den allteftersom relevant ny information blir tillgänglig. |
(5) |
Gemenskapslagstiftningen om säkra livsmedel bör vila på en solid vetenskaplig grund. Därför bör samråd vid behov ske med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. |
(6) |
Den offentliga kontrollens inriktning och omfattning bör grunda sig på en bedömning av riskerna för folkhälsan, och i förekommande fall djurs hälsa och djurskydd, produktionsprocessernas typ och kapacitet och berörda livsmedelsföretagare. |
(7) |
Det är lämpligt att särskilda kontrollbestämmelser anpassas genom det öppna förfarande som anges i förordning (EG) nr 852/2004 och förordning (EG) nr 853/2004 för att ge den flexibilitet som behövs för att tillmötesgå särskilda behov vid anläggningar som använder traditionella metoder, som har liten produktion eller som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar. Förfarandet bör också göra det möjligt att genomföra pilotprojekt för att testa nya metoder för hygienkontroller av kött. Denna flexibilitet bör emellertid inte äventyra målen för livsmedelshygien. |
(8) |
Offentlig kontroll av köttproduktionen är nödvändig för att kontrollera att livsmedelsföretagare efterlever hygienreglerna och uppfyller de kriterier och mål som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Den offentliga kontrollen bör omfatta revisioner av livsmedelsföretagarnas verksamhet samt inspektioner, inklusive kontroller av livsmedelsföretagarnas egenkontroll. |
(9) |
Med tanke på de officiella veterinärernas särskilda sakkunskap är det lämpligt att de utför revisioner och inspektioner vid slakterier, vilthanteringsanläggningar och vissa styckningsanläggningar. Medlemsstaterna bör själva få besluta om vilken personal som är lämpligast för revisioner och inspektioner vid övriga typer av anläggningar. |
(10) |
Offentlig kontroll av produktionen av levande musslor och fiskeriprodukter är nödvändig för att kontrollera att kriterierna och målen i gemenskapslagstiftningen uppfylls. Den offentliga kontrollen av produktionen av levande musslor bör särskilt omfatta levande musslors återutläggnings- och produktionsområden och själva slutprodukten. |
(11) |
Offentlig kontroll av produktionen av obehandlad mjölk är nödvändig för att kontrollera att kriterierna och målen i gemenskapslagstiftningen uppfylls. Sådan offentlig kontroll bör särskilt omfatta mjölkproduktionsanläggningar samt obehandlad mjölk i samband med hämtning. |
(12) |
Kraven i denna förordning bör tillämpas först när alla delar av den nya lagstiftningen om livsmedelshygien har trätt i kraft. Det bör också gå minst arton månader mellan ikraftträdandet och tillämpningen av de nya bestämmelserna, så att de behöriga myndigheterna och de berörda företagen får tid att anpassa sig. |
(13) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Räckvidd
1. I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung.
2. Den skall tillämpas enbart på verksamhet och personer som omfattas av förordning (EG) nr 853/2004.
3. Genomförandet av offentlig kontroll enligt denna förordning skall inte påverka livsmedelsföretagares primära juridiska ansvar för att garantera livsmedelssäkerhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (7), och inte heller det civilrättsliga och straffrättsliga ansvar som följer av underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning avses med
a) |
offentlig kontroll: varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten i syfte att verifiera efterlevnad av livsmedelslagstiftningen, inklusive föreskrifter om djurs hälsa och om djurskydd, |
b) |
verifiering: kontroll genom undersökning och framläggande av bevis för att specificerade krav har uppfyllts, |
c) |
behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat som är behörig att utföra veterinärkontroller eller en myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet, |
d) |
revision: en systematisk och oberoende undersökning för att avgöra om verksamheten och resultaten av denna överensstämmer med planerade insatser och om dessa insatser genomförs effektivt och är ändamålsenliga, |
e) |
inspektion: undersökning av anläggningar, djur och livsmedel och bearbetningen av dessa, provning av slutprodukter; granskning av livsmedelsföretag, deras lednings- och produktionssystem, inklusive dokument och utfodringsrutiner, samt insatsvarors och produkters ursprung och destination; allt i syfte att kontrollera efterlevnaden av de rättsliga kraven, |
f) |
officiell veterinär: veterinär med behörighet att i enlighet med denna förordning arbeta som officiell veterinär och som utses av den behöriga myndigheten, |
g) |
godkänd veterinär: veterinär som utses av den behöriga myndigheten för att på myndighetens vägnar genomföra särskild offentlig kontroll på jordbruksanläggningar, |
h) |
officiell assistent: person med behörighet att i enlighet med denna förordning arbeta som officiell assistent och som utses av den behöriga myndigheten och arbetar under den officiella veterinärens överinseende och ansvar, |
i) |
kontrollmärke: ett märke som anger att det, när märket anbringades, hade genomförts offentlig kontroll i enlighet med denna förordning. |
2. I förekommande fall skall även de definitioner gälla som fastställs i följande förordningar:
a) |
Förordning (EG) nr 178/2002. |
b) |
Definitionerna av ”animaliska biprodukter”, ”transmissibel spongiform encefalopati (TSE)” och ”specificerat riskmaterial” i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (8). |
c) |
Förordning (EG) nr 852/2004, med undantag för definitionen av ”behörig myndighet”. |
d) |
Förordning (EG) nr 853/2004. |
KAPITEL II
OFFENTLIG KONTROLL SOM AVSER ANLÄGGNINGAR INOM GEMENSKAPEN
Artikel 3
Godkännande av anläggningar
1. |
|
2. I fråga om fabriks- och frysfartyg som för medlemsstaternas flagg får de tidsperioder på högst tre eller sex månader som gäller för villkorade godkännanden av övriga anläggningar vid behov förlängas. Ett villkorat godkännande får emellertid inte vara längre än 12 månader sammanlagt. Inspektioner av sådana fartyg skall genomföras i enlighet med bilaga III.
3. Den behöriga myndigheten skall tilldela varje godkänd anläggning, även sådana som har villkorat godkännande, ett godkännandenummer som får kompletteras med koder som anger vilken typ av produkter av animaliskt ursprung som framställs. För grossistmarknader får godkännandenumret kompletteras med sekundära nummer som anger vilka enheter eller grupper av enheter som säljer eller tillverkar produkter av animaliskt ursprung.
4. |
|
5. Punkterna 1, 2 och 3 skall tillämpas på både
a) |
anläggningar som börjar släppa ut produkter av animaliskt ursprung på marknaden från och den dag då denna förordning börjar tillämpas, och |
b) |
anläggningar som redan släpper ut produkter av animaliskt ursprung på marknaden men för vilka det tidigare inte fanns något krav på godkännande. I det senare fallet skall den behöriga myndighetens besök på plats enligt punkt 1 äga rum så snart som möjligt. |
Punkt 4 skall även tillämpas på godkända anläggningar som släppte ut produkter av animaliskt ursprung på marknaden i enlighet med gemenskapslagstiftningen omedelbart före tillämpningen av denna förordning.
6. Medlemsstaterna skall föra uppdaterade förteckningar över godkända anläggningar och deras respektive godkännandenummer samt annan relevant information och göra dem tillgängliga för övriga medlemsstater och för allmänheten på ett sätt som får specificeras i enlighet med förfarandet i artikel 19.2.
Artikel 4
Allmänna principer för offentlig kontroll av alla produkter av animaliskt ursprung som omfattas av denna förordning
1. Medlemsstaterna skall se till att livsmedelsföretagarna ger de behöriga myndigheterna allt stöd som behövs för att den offentliga kontrollen skall kunna genomföras effektivt.
De skall särskilt
— |
ge tillträde till sina byggnader, lokaler, anläggningar och annan infrastruktur, |
— |
tillhandahålla alla underlag och register som föreskrivs enligt denna förordning eller som den behöriga myndigheten anser krävs för en bedömning av situationen. |
2. Genom offentlig kontroll skall den behöriga myndigheten kontrollera att livsmedelsföretagare uppfyller kraven i
a) |
förordning (EG) nr 852/2004, |
b) |
förordning (EG) nr 853/2004, |
c) |
förordning (EG) nr 1774/2002. |
3. Den offentliga kontroll som avses i punkt 1 skall omfatta
a) |
revision av god hygienpraxis och förfarande baserade på principer för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP), |
b) |
den offentliga kontroll som anges i artiklarna 5–8, och |
c) |
alla särskilda revisionsuppgifter som anges i bilagorna till denna förordning. |
4. Vid revision av god hygienpraxis skall det kontrolleras att livsmedelsföretagarna tillämpar förfarandena fortlöpande och på rätt sätt åtminstone på följande punkter:
a) |
Kontroller av information från livsmedelskedjan. |
b) |
Utformning och underhåll av lokaler och utrustning. |
c) |
Hygienen före, under och efter processen. |
d) |
Personlig hygien. |
e) |
Utbildning i hygien och arbetsmetoder. |
f) |
Bekämpning av skadedjur. |
g) |
Vattenkvalitet. |
h) |
Kontroll av temperaturen. |
i) |
Kontroll av livsmedel som anländer till och lämnar anläggningen och alla följedokument. |
5. Vid revision av HACCP-baserade förfaranden skall det kontrolleras att livsmedelsföretagarna fortlöpande tillämpar dessa förfaranden på rätt sätt, och särskild vikt skall fästas vid att säkerställa att förfarandena ger de garantier som anges i avsnitt II i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. Det skall särskilt kontrolleras om förfarandena, så långt det är möjligt, garanterar att produkterna av animaliskt ursprung
a) |
uppfyller de mikrobiologiska kriterierna i gemenskapslagstiftningen, |
b) |
överensstämmer med gemenskapslagstiftningen om restsubstanser, främmande ämnen och förbjudna ämnen, |
c) |
inte innehåller något som innebär en fysisk fara, till exempel främmande föremål. |
När, i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004, en livsmedelsföretagare använder förfaranden som anges i riktlinjer för tillämpningen av HACCP-principer i stället för att fastställa egna specifika förfaranden, skall det vid revisionen kontrolleras att riktlinjerna tillämpas på rätt sätt.
6. Kontroll av efterlevnaden av kraven i förordning (EG) nr 853/2004 när det gäller anbringandet av identifieringsmärken skall äga rum i alla anläggningar som godkänts enligt den förordningen, utöver kontrollen av att andra krav på spårbarhet iakttas.
7. När det gäller slakterier, vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar som släpper ut färskt kött på marknaden, skall den officiella veterinären utföra de revisionsuppgifter som anges i punkterna 3 och 4.
8. När den behöriga myndigheten utför revisionsuppgifter skall den fästa särskild vikt vid att
a) |
fastställa huruvida personalen och personalens arbete i anläggningen under alla skeden i produktionsprocessen uppfyller de relevanta kraven i de förordningar som avses i punkt 1 a och 1 b. Som stöd för revisionen får den behöriga myndigheten kontrollera arbetets genomförande för att konstatera huruvida personalen utför sina uppgifter i enlighet med specificerade krav, |
b) |
verifiera livsmedelsföretagarnas relevanta journaler, |
c) |
ta prover för laboratorieanalys närhelst det är nödvändigt, |
d) |
dokumentera observationer och resultatet av revisionen. |
9. Inriktningen och omfattningen av revisionsuppgifterna i fråga om enskilda anläggningar skall anpassas till den risk som bedöms föreligga. Den behöriga myndigheten skall i detta syfte regelbundet bedöma
a) |
riskerna för folkhälsan och, i förekommande fall, djurs hälsa, |
b) |
när det gäller slakterier, djurskyddsaspekter, |
c) |
produktionsprocessernas typ och kapacitet, och |
d) |
livsmedelsföretagarens tidigare resultat i fråga om efterlevnad av livsmedelslagstiftningen. |
Artikel 5
Färskt kött
Medlemsstaterna skall se till att offentlig kontroll i fråga om färskt kött äger rum i enlighet med bilaga I.
1. |
Den officiella veterinären skall genomföra inspektionsuppgifter i slakterier, vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar som släpper ut färskt kött på marknaden i enlighet med de allmänna kraven i avsnitt I kapitel II i bilaga I och de särskilda kraven i avsnitt IV, särskilt när det gäller
|
2. |
Kontrollmärkningen av slaktkroppar av tama hov- och klövdjur, hägnat vilt av däggdjur (utom hardjur) och storvilt samt halva slaktkroppar, kvartsparter och styckningsdelar som åstadkommits genom att stycka halva slaktkroppar till tre grovstyckade delar, skall genomföras i slakterier och vilthanteringsanläggningar i enlighet med avsnitt I kapitel III i bilaga I. Kontrollmärken skall anbringas av den officiella veterinären eller på dennes ansvar om offentlig kontroll inte har påvisat några brister som skulle göra köttet otjänligt som livsmedel. |
3. |
Efter att ha utfört de kontroller som avses i punkterna 1 och 2 skall den officiella veterinären vidta lämpliga åtgärder enligt avsnitt II i bilaga I, särskilt i fråga om
|
4. |
Officiella assistenter får bistå den officiella veterinären med offentlig kontroll som genomförs i enlighet med avsnitten I och II i bilaga I och på det sätt som anges i avsnitt III kapitel I. I sådana fall skall de arbeta i en oberoende inspektionsgrupp. |
5. |
|
6. |
|
7. |
Medlemsstaterna skall säkerställa att officiella veterinärer och officiella assistenter är kvalificerade och genomgår den utbildning som avses i avsnitt III kapitel IV i bilaga I. |
Artikel 6
Levande musslor
Medlemsstaterna skall se till att produktion och utsläppande på marknaden av levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor genomgår offentlig kontroll i enlighet med bilaga II.
Artikel 7
Fiskeriprodukter
Medlemsstaterna skall säkerställa att offentlig kontroll av fiskeriprodukter äger rum i enlighet med bilaga III.
Artikel 8
Obehandlad mjölk och mjölkprodukter
Medlemsstaterna skall säkerställa att offentlig kontroll av obehandlad mjölk och mejeriprodukter äger rum i enlighet med bilaga IV.
Artikel 9
Åtgärder vid bristande efterlevnad
1. Om bristande efterlevnad av de förordningar som avses i artikel 4.2 a och 4.2 b konstateras, skall den behöriga myndigheten vidta åtgärder för att se till att livsmedelsföretagaren avhjälper situationen. Den behöriga myndigheten skall därvid ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och tidigare fall av bristande efterlevnad från livsmedelsföretagarens sida.
2. Åtgärderna skall i förekommande fall omfatta följande:
a) |
Föreskriva sanering eller andra korrigerande åtgärder som anses vara nödvändiga för att garantera att produkter av animaliskt ursprung är säkra eller uppfyller relevanta lagstiftningskrav. |
b) |
Begränsa eller förbjuda utsläppande på marknaden och import eller export av produkter av animaliskt ursprung. |
c) |
Övervaka och vid behov kräva att produkter av animaliskt ursprung återkallas, dras tillbaka och/eller destrueras. |
d) |
Ge tillstånd till att produkter av animaliskt ursprung används för andra ändamål än de som de ursprungligen var avsedda för. |
e) |
Tillfälligt avbryta driften eller stänga av hela eller delar av det berörda företaget under en lämplig tidsperiod. |
f) |
Tillfälligt upphäva eller dra tillbaka anläggningens godkännande. |
g) |
När det gäller sändningar från tredjeland, beslagta och därefter destruera eller återsända. |
h) |
Andra åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara motiverade. |
3. Den behöriga myndigheten skall tillhandahålla den berörda livsmedelsföretagaren eller dennes företrädare
a) |
skriftlig information om myndighetens beslut om åtgärder som skall vidtas i enlighet med punkt 1, samt skälen till detta, och |
b) |
information om rätten att överklaga sådana beslut och om de förfaringssätt och tidsfrister som gäller för detta. |
Den behöriga myndigheten skall i förekommande fall även underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om beslutet.
KAPITEL III
FÖRFARANDEN VID IMPORT
Artikel 10
Allmänna principer och villkor
För att säkerställa att principerna och villkoren i artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002 tillämpas enhetligt skall förfarandena i detta kapitel tillämpas.
Artikel 11
Förteckningar över tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka import av specificerade produkter av animaliskt ursprung är tillåten
1. Produkter av animaliskt ursprung får importeras endast från ett tredjeland eller en del av ett tredjeland som finns med i en förteckning som skall upprättas och uppdateras enligt förfarandet i artikel 19.2.
2. Ett tredjeland skall upptas i sådana förteckningar endast om en gemenskapskontroll i det landet har ägt rum och visar att den behöriga myndigheten lämnar tillräckliga garantier enligt punkt 4. Ett tredjeland kan emellertid upptas i sådana förteckningar utan att en gemenskapskontroll i det landet har ägt rum om
a) |
den risk som fastställs i enlighet med artikel 18.18 inte motiverar detta, och |
b) |
det fastställs, när beslut fattas om att införa ett särskilt tredjeland i förteckningen i enlighet med punkt 1, att annan information visar att den behöriga myndigheten ger de nödvändiga garantierna. |
3. Förteckningar som upprättas i enlighet med denna artikel får kombineras med andra förteckningar som upprättats av folk- eller djurhälsoskäl.
4. När förteckningar upprättas eller uppdateras skall särskild hänsyn tas till följande kriterier:
a) |
Tredjelandets lagstiftning om
|
b) |
De behöriga myndigheternas organisation i tredjelandet, deras befogenheter och oberoende, den tillsyn de står under och den behörighet de har för att effektivt kunna säkerställa efterlevnaden av tillämplig lagstiftning. |
c) |
Utbildning av personal för att utföra offentlig kontroll. |
d) |
De resurser, inbegripet diagnostiska hjälpmedel, som finns tillgängliga för de behöriga myndigheterna. |
e) |
Förekomst och bruk av dokumenterade kontrollförfaranden och kontrollsystem som bygger på prioriteringar. |
f) |
I förekommande fall situationen när det gäller djurhälsa och förfaranden för att underrätta kommissionen och relevanta internationella organ om utbrott av djursjukdomar. |
g) |
Utbredning och bruk av offentlig kontroll av import av djur och produkter av animaliskt ursprung. |
h) |
De försäkringar som tredjelandet kan lämna när det gäller överensstämmelse med eller motsvarighet till gemenskapskrav. |
i) |
De hygienkrav som faktiskt tillämpas för produktion, tillverkning, hantering, lagring och leverans av produkter av animaliskt ursprung som är avsedda för gemenskapen. |
j) |
Erfarenheter av saluföring av produkten från tredjelandet och resultaten av genomförda importkontroller. |
k) |
Resultaten av gemenskapskontroller som har genomförts i tredjelandet, särskilt resultaten av bedömningen av de behöriga myndigheterna och de åtgärder som de behöriga myndigheterna har vidtagit mot bakgrund av rekommendationer som har riktats till dem efter gemenskapskontroll. |
l) |
Förekomst, genomförande och tillkännagivande av ett godkänt program för bekämpning av zoonoser. |
m) |
Förekomst, genomförande och tillkännagivande av ett godkänt kontrollprogram för restsubstanser. |
5. Kommissionen skall se till att aktuella versioner av alla förteckningar som har upprättats eller uppdateras i enlighet med denna artikel finns tillgängliga för allmänheten.
Artikel 12
Förteckning över anläggningar från vilka import av specificerade produkter av animaliskt ursprung är tillåten
1. Produkter av animaliskt ursprung får importeras till gemenskapen endast om de har avsänts från och kommit från eller beretts i anläggningar som finns med på förteckningar som upprättas och uppdateras i enlighet med denna artikel utom
a) |
när det från fall till fall beslutas, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2, att de garantier som ett särskilt tredjeland lämnar avseende import av specificerade produkter av animaliskt ursprung är sådana att det förfarande som föreskrivs i den här artikeln är onödigt för att garantera överensstämmelse med kraven i punkt 2, och |
b) |
i de fall som avses i bilaga V. |
Därutöver gäller att färskt kött, malet kött, köttberedningar, köttprodukter och maskinurbenat kött får importeras till gemenskapen endast om de har tillverkats av kött som kommit från slakterier och styckningsanläggningar som finns med på förteckningar som upprättas och uppdateras i enlighet med denna artikel eller från godkända anläggningar inom gemenskapen.
2. En anläggning får upptas i förteckningen endast om den behöriga myndigheten i det tredjeland där produkterna har sitt ursprung garanterar att
a) |
anläggningen, tillsammans med alla anläggningar som hanterar råvaror av animaliskt ursprung som används vid tillverkningen av de berörda produkterna av animaliskt ursprung, uppfyller relevanta gemenskapskrav, särskilt kraven i förordning (EG) nr 853/2004, eller motsvarande krav som fastställs i samband med beslut om att införa detta tredjeland i den relevanta förteckningen i enlighet med artikel 11, |
b) |
ett officiellt inspektionsorgan i det tredjelandet utövar tillsyn över anläggningarna och vid behov förser kommissionen med all relevant information om anläggningar som levererar råvaror, och att |
c) |
den har faktisk befogenhet att hindra anläggningarna från att exportera till gemenskapen, om anläggningarna inte uppfyller kraven enligt led a. |
3. De behöriga myndigheter i tredjeländer som finns upptagna i förteckningar som upprättats och uppdaterats i enlighet med artikel 11 skall garantera att förteckningar över de anläggningar som avses i punkt 1 upprättas, uppdateras och meddelas kommissionen.
4. |
|
5. Kommissionen skall se till att aktuella versioner av alla förteckningar finns tillgängliga för allmänheten.
Artikel 13
Levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor
1. Trots vad som sägs i artikel 12.1 b skall levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor komma från produktionsområden i tredjeländer som finns med i förteckningar som upprättas och uppdateras i enlighet med artikel 12.
2. Kravet i punkt 1 skall inte gälla kammusslor som tagits upp utanför klassificerade produktionsområden. Offentlig kontroll av kammusslor skall dock genomföras i enlighet med kapitel III i bilaga II.
3. |
|
4. Kommissionen skall se till att aktuella versioner av alla förteckningar som har upprättats eller uppdaterats i enlighet med denna artikel finns tillgängliga för allmänheten.
Artikel 14
Dokument
1. Ett dokument som uppfyller kraven i bilaga VI skall åtfölja sändningar av produkter av animaliskt ursprung när de importeras till gemenskapen.
2. Dokumentet skall styrka att produkterna uppfyller
a) |
kraven för sådana produkter i förordning (EG) nr 852/2004 och förordning (EG) nr 853/2004 eller bestämmelser som är likvärdiga med dessa krav, och |
b) |
alla särskilda importvillkor som fastställs i enlighet med artikel 18.19. |
3. Dokumenten kan innehålla uppgifter som krävs enligt annan gemenskapslagstiftning om folk- och djurhälsofrågor.
4. Undantag från punkt 1 får beviljas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 när de garantier som avses i punkt 2 i den här artikeln kan erhållas på annat sätt.
Artikel 15
Särskilda bestämmelser för fiskeriprodukter
1. De förfaranden som fastställs i detta kapitel skall inte tillämpas på färska fiskeriprodukter som landas i gemenskapen direkt från ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg.
Offentlig kontroll av sådana fiskeriprodukter skall genomföras i enlighet med bilaga III.
2. |
|
3. När fiskeriprodukter importeras direkt från ett fiske- eller frysfartyg får ett av kaptenen undertecknat dokument ersätta det dokument som krävs enligt artikel 14.
4. Närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel får fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 16
Genomförandebestämmelser och övergångsarrangemang
Genomförandebestämmelser och övergångsarrangemang kan fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 19.2.
Artikel 17
Ändring och anpassning av bilagorna
1. Bilagorna I, II, III, IV, V och VI kan ändras eller kompletteras för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg, i enlighet med förfarandet i artikel 19.2.
2. Undantag från bestämmelserna i bilagorna I, II, III, IV, V och VI får beviljas i enlighet med förfarandet i artikel 19.2, under förutsättning att dessa undantag inte motverkar denna förordnings syften.
3. Medlemsstaterna får, utan att det äventyrar denna förordnings syften och i enlighet med punkterna 4-7, anta nationella åtgärder som anpassar kraven i bilaga I.
4. De nationella åtgärder som avses i punkt 3 skall
a) |
syfta till att
|
b) |
särskilt gälla följande punkter i bilaga I:
|
5. Alla medlemsstater som önskar anta nationella åtgärder som avses i punkt 3 skall anmäla detta till kommissionen och övriga medlemsstater. Varje anmälan skall
a) |
innehålla en detaljerad beskrivning av de krav som den medlemsstaten anser behöver anpassas samt arten av den eftersträvade anpassningen, |
b) |
beskriva de berörda anläggningarna, |
c) |
förklara skälen till anpassningen, genom att i förekommande fall även lämna en sammanfattning av den riskbedömning som utförts och alla åtgärder som skall vidtas för att säkerställa att anpassningen inte motverkar denna förordnings syften, och |
d) |
lämna övrig relevant information. |
6. De övriga medlemsstaterna skall ha tre månader på sig från det att den anmälan som avses i punkt 5 har mottagits för att översända skriftliga kommentarer till kommissionen. Kommissionen får, och skall när den mottar skriftliga kommentarer från en eller flera medlemsstater, samråda med medlemsstaterna i den kommitté som avses i artikel 19.1. Kommissionen får besluta, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2, om de planerade åtgärderna får genomföras, vid behov med förbehåll för lämpliga ändringar. När så är lämpligt får kommissionen föreslå allmänna åtgärder i enlighet med punkterna 1 eller 2 i den här artikeln.
7. En medlemsstat får anta nationella åtgärder som anpassar kraven i bilaga I endast
a) |
i överensstämmelse med ett beslut som antagits i enlighet med punkt 6, |
b) |
om kommissionen, en månad efter det att den tid som anges i punkt 6 har löpt ut, inte har underrättat medlemsstaterna om att den mottagit skriftliga kommentarer eller att den avser att föreslå att ett beslut i enlighet med punkt 6 skall antas. |
8. När en medlemsstat antar nationella åtgärder för att genomföra ett pilotprojekt som gäller utprovning av nya metoder för hygienkontroller av kött i enlighet med punkterna 3–7, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om resultaten så snart dessa finns att tillgå. Kommissionen skall sedan överväga om den skall föreslå allmänna åtgärder i enlighet med punkt 1.
Artikel 18
Särskilda beslut
Utan att det påverkar det generella i artikel 16 och artikel 17.1, får genomförandebestämmelser fastställas, eller ändringar i bilagorna I, II, III, IV, V eller VI antas, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 för att specificera
1. |
undersökningar för att utvärdera hur livsmedelsföretagare och deras personal utför sina uppgifter, |
2. |
sättet att meddela resultaten av inspektioner, |
3. |
kriterierna för att på grundval av en riskanalys bestämma när den officiella veterinären inte behöver vara närvarande i slakterier och vilthanteringsanläggningar under besiktningen före och efter slakt, |
4. |
bestämmelser om innehållet i prov för officiella veterinärer och officiella assistenter, |
5. |
mikrobiologiska kriterier för processkontroll när det gäller hygienen vid anläggningar, |
6. |
alternativa förfaranden, serologiska eller andra laboratorieundersökningar som ger åtminstone motsvarande garantier som de särskilda förfaranden för besiktning efter slakt som anges i avsnitt IV i bilaga I, och därför får ersätta dem, om den behöriga myndigheten så beslutar, |
7. |
omständigheter under vilka vissa av de särskilda förfaranden för besiktning efter slakt som anges i avsnitt IV i bilaga I inte är nödvändiga, med tanke på jordbruksanläggningen, regionen eller ursprungslandet och principerna om riskanalys, |
8. |
bestämmelser om laboratorieundersökning, |
9. |
den frys- eller kylbehandling som kött skall genomgå med avseende på dynt och trikiner, |
10. |
villkoren för att jordbruksanläggningar och regioner officiellt kan förklaras fria från dynt eller trikiner, |
11. |
de metoder som skall användas vid undersökning av de betingelser som avses i avsnitt IV kapitel IX i bilaga I, |
12. |
för slaktsvin, kriterier för kontrollerade uppfödningsförhållanden och integrerade produktionssystem, |
13. |
kriterier för klassificeringen av produktions- och återutläggningsområden för levande musslor, i samarbete med berört referenslaboratorium i gemenskapen, inbegripet
|
14. |
organoleptiska kriterier för utvärderingen av fiskeriprodukters färskhet, |
15. |
analysgränser, analysmetoder och provtagningsplaner som skall användas vid den offentliga kontroll av fiskeriprodukter som krävs enligt bilaga III, bland annat när det gäller parasiter och miljöföroreningar, |
16. |
kommissionens metod för att göra förteckningar över tredjeländer och anläggningar i tredjeländer tillgängliga för allmänheten i enlighet med artiklarna 11, 12, 13 och 15, |
17. |
förlagor för dokument och kriterier för användning av elektroniska dokument, |
18. |
kriterier för att fastställa de risker som vissa produkter av animaliskt ursprung importerade till gemenskapen medför, |
19. |
särskilda importvillkor för vissa produkter av animaliskt ursprung med beaktande av tillhörande risker, information som aktuella tredjeländer har lämnat och vid behov resultaten av de gemenskapskontroller som utförts i sådana tredjeländer. Dessa särskilda importvillkor får uppställas för en enstaka produkt av animaliskt ursprung eller för en grupp produkter. De får tillämpas på ett enstaka tredjeland, på regioner i ett tredjeland eller på en grupp tredjeländer, samt |
20. |
villkoren för att reglera importen av produkter av animaliskt ursprung från ett tredjeland eller en region i ett tredjeland genom tillämpning av ett likvärdighetsavtal eller, för en tillfredsställande revision i vilken erkänns att åtgärder som tillämpas i det tredjelandet eller i regionen erbjuder garantier som motsvarar dem som tillämpas i gemenskapen, om tredjelandet lämnar objektiva bevis för detta. |
Artikel 19
Kommittéförfarande
1. Kommissionen skall biträdas av den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 20
Samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
Kommissionen skall vid behov samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i frågor som faller inom denna förordnings räckvidd, särskilt
1. |
innan den föreslår en ändring av de särskilda krav för förfaranden vid besiktning efter slakt som anges i avsnitt IV i bilaga I, |
2. |
innan den föreslår en ändring av bestämmelserna i avsnitt IV kapitel IX i bilaga I om kött från djur hos vilka besiktning efter slakt påvisat skador som tyder på infektion av brucellos eller tuberkulos, och |
3. |
innan den föreslår genomförandebestämmelser om de frågor som avses i artikel 18.5–18.15. |
Artikel 21
Rapport till Europaparlamentet och rådet
1. Kommissionen skall senast den 20 maj 2009 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en genomgång av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning.
2. Kommissionen skall om så är lämpligt låta rapporten åtföljas av lämpliga förslag.
Artikel 22
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft tjugo dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall börja tillämpas 18 månader efter den dag då samtliga följande rättsakter har trätt i kraft:
a) |
Förordning (EG) nr 852/2004. |
b) |
Förordning (EG) nr 853/2004. |
c) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 29 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (9). |
Den skall dock börja tillämpas tidigast den 1 januari 2006.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 29 april 2004.
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
M. McDOWELL
Ordförande
BILAGA I
FÄRSKT KÖTT
AVSNITT I: DEN OFFICIELLA VETERINÄRENS UPPGIFTER
KAPITEL I: REVISIONSUPPGIFTER
1. |
Utöver de allmänna kraven i artikel 4.4 när det gäller revision av god hygienpraxis skall den officiella veterinären kontrollera att livsmedelsföretagarnas egna förfaranden alltid följer bestämmelserna för all insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning och användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter, inbegripet specificerat riskmaterial, som livsmedelsföretagaren har ansvaret för. |
2. |
Utöver de allmänna kraven i artikel 4.5 när det gäller revision av HACCP-baserade förfaranden skall den officiella veterinären kontrollera att företagarnas förfaranden så långt det är möjligt garanterar att köttet
|
KAPITEL II: INSPEKTIONSUPPGIFTER
När den officiella veterinären utför inspektionsuppgifter i enlighet med detta kapitel, skall han eller hon beakta resultatet av de revisioner som utförts i enlighet med artikel 4 och kapitel I i denna bilaga. I förekommande fall skall han eller hon anpassa inspektionerna i enlighet därmed.
A. Information från livsmedelskedjan
1. |
Den officiella veterinären skall kontrollera och analysera relevant information från journalerna vid den jordbruksanläggning varifrån de djur som skall slaktas kommer samt beakta det dokumenterade resultatet av denna kontroll och analys när han eller hon utför besiktning före och efter slakt. |
2. |
När den officiella veterinären utför sina inspektionsuppgifter skall han eller hon ta hänsyn till de officiella intyg som åtföljer djuren och eventuella försäkringar från veterinärer som utför kontroller inom primärproduktionen, däribland officiella veterinärer och godkända veterinärer. |
3. |
Om livsmedelsföretagare i livsmedelskedjan vidtar ytterligare åtgärder för att garantera säkra livsmedel genom att tillämpa integrerade system, egenkontroller, certifiering av tredje part eller på annat sätt, och om dessa åtgärder är dokumenterade och de djur som omfattas av dessa system klart kan identifieras, får den officiella veterinären ta hänsyn till detta vid inspektionen och granskningen av de HACCP-baserade förfarandena. |
B. Besiktning före slakt
1. |
Om inte annat följer av punkterna 4 och 5
Den officiella veterinären kan dessutom när som helst begära att få utföra ytterligare inspektioner. |
2. |
För det enskilda besiktigade djuret måste det av besiktningen före slakt särskilt framgå huruvida det finns tecken på
|
3. |
Förutom den rutinmässiga besiktningen före slakt skall den officiella veterinären utföra en klinisk besiktning av alla djur som livsmedelsföretagaren eller en officiell assistent eventuellt har gallrat ut. |
4. |
Vid nödslakt utanför slakteriet och nedlagt frilevande vilt skall den officiella veterinären vid slakteriet eller vilthanteringsanläggningen granska det intyg som åtföljer djurkroppen och som utfärdats av veterinären eller den kvalificerade personen i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004. |
5. |
När så anges i avsnitt III kapitel II eller i avsnitt IV får besiktning före slakt utföras vid den jordbruksanläggning varifrån djuret kommer. I sådana fall behöver den officiella veterinären vid slakteriet utföra besiktning före slakt endast när och i den omfattning som anges. |
C. Djurskydd
Den officiella veterinären skall verifiera att tillämpliga gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om djurskydd har följts, däribland bestämmelser om skydd av djur vid tidpunkten för slakt och under transport.
D. Besiktning efter slakt
1. |
Slaktkroppar och åtföljande slaktbiprodukter skall besiktigas efter slakten utan dröjsmål. Alla yttre ytor skall granskas. Minimal hantering av slaktkroppen och slaktbiprodukter eller särskilda tekniska hjälpmedel krävs eventuellt för detta. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt att upptäcka förekomst av zoonotiska sjukdomar och sjukdomar som är upptagna på OIE:s A-lista och i förekommande fall på OIE:s B-lista. Slaktlinjens hastighet och antalet närvarande inspektörer skall vara sådana att en ändamålsenlig besiktning kan utföras. |
2. |
Ytterligare undersökningar, såsom palpation och anskärning av delar av slaktkroppen och slaktbiprodukter, samt laboratorieundersökningar, skall göras närhelst det anses nödvändigt
|
3. |
Den officiella veterinären skall kräva att slaktkroppar av tama hästdjur, nötkreatur äldre än sex månader och tamsvin äldre än fyra veckor överlämnas för besiktning efter slakt kluvna längs med ryggraden. Om det är nödvändigt för besiktningen, får den officiella veterinären kräva att även huvudet eller andra slaktkroppar klyvs på längden. För att ta hänsyn till särskilda konsumtionsvanor, den tekniska utvecklingen eller särskilda sanitära förhållanden får den behöriga myndigheten tillåta att besiktning av tama hästdjur, nötkreatur äldre än sex månader och tamsvin äldre än fyra veckor görs på slaktkroppar som inte kluvits. |
4. |
Under besiktningen skall försiktighetsåtgärder vidtas för att se till att risken för att köttet förorenas, t.ex. vid palpation, avskärning och anskärning, minimeras. |
5. |
Vid nödslakt skall slaktkroppen snarast genomgå en besiktning av kött i enlighet med punkterna 1–4 ovan, innan köttet kan förklaras tjänligt som livsmedel. |
E. Specificerat riskmaterial och andra animaliska biprodukter
I enlighet med de specifika gemenskapsbestämmelserna om specificerat riskmaterial och andra animaliska biprodukter skall den officiella veterinären kontrollera avlägsnande, separering och i förekommande fall märkning av sådana produkter. Den officiella veterinären skall se till att livsmedelsföretagaren vidtar alla nödvändiga åtgärder för att undvika att köttet förorenas av specificerat riskmaterial under slakten (inklusive bedövningen) och vid avlägsnandet av sådant riskmaterial.
F. Laboratorieundersökningar
1. |
Den officiella veterinären skall se till att det tas prover och att dessa identifieras på lämpligt sätt, hanteras och sänds till lämpliga laboratorier inom ramen för
|
2. |
Den officiella veterinären skall också se till att andra nödvändiga laboratorieundersökningar utförs. |
KAPITEL III: KONTROLLMÄRKNING
1. |
Den officiella veterinären skall övervaka kontrollmärkningen och de märken som används. |
2. |
Den officiella veterinären skall särskilt se till att
|
3. |
Kontrollmärket skall vara ett ovalt märke som är minst 6,5 cm brett och 4,5 cm högt med följande information återgiven med fullt läsliga tecken:
|
4. |
Bokstäverna skall vara minst 0,8 cm höga och siffrorna minst 1 cm höga. Märket och bokstäverna på märket får vara mindre vid kontrollmärkning av lamm, killingar och spädgrisar. |
5. |
De färger som används för kontrollmärkning skall vara godkända enligt gemenskapsreglerna för färgämnen i livsmedel. |
6. |
Kontrollmärket får även innehålla en uppgift om vilken officiell veterinär som utfört kontrollbesiktningen av köttet. Behöriga myndigheter och livsmedelsföretagare får fortsätta att använda utrustning som de beställt före denna förordnings ikraftträdande till dess att denna är slut eller behöver ersättas. |
7. |
Kött från djur som har nödslaktats utanför slakteriet skall ha särskild märkning som inte kan förväxlas med vare sig det kontrollmärke som avses i detta kapitel eller det identifieringsmärke som avses i avsnitt I i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. |
8. |
Kött från oavhudat vilt får kontrollmärkas endast om det efter avhudning på en vilthanteringsanläggning har genomgått besiktning efter slakt och godkänts som livsmedel. |
9. |
Detta kapitel skall tillämpas utan att det påverkar djurhälsoregler om kontrollmärkning. |
AVSNITT II: ÅTGÄRDER EFTER KONTROLL
KAPITEL I: MEDDELANDE OM INSPEKTIONSRESULTAT
1. |
Den officiella veterinären skall dokumentera och utvärdera resultaten av sin inspektionsverksamhet. |
2. |
|
3. |
Resultatet av inspektionerna och undersökningarna skall införas i relevanta databaser. |
4. |
Om den officiella veterinären i samband med besiktningar före eller efter slakt eller annan inspektionsverksamhet misstänker förekomst av ett smittämne som är upptaget på OIE:s A-lista, eller i förekommande fall på OIE:s B-lista, skall den officiella veterinären omedelbart underrätta den behöriga myndigheten och bägge skall, i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning, vidta alla nödvändiga och förebyggande åtgärder för att hindra smittämnet från att spridas. |
KAPITEL II: BESLUT OM INFORMATION FRÅN LIVSMEDELSKEDJAN
1. |
Den officiella veterinären skall kontrollera att djur endast slaktas om den som ansvarar för driften på slakteriet har fått och kontrollerat relevant information från livsmedelskedjan. |
2. |
Den officiella veterinären får emellertid tillåta att djur slaktas i slakteriet även om relevant information från livsmedelskedjan inte är tillgänglig. All relevant information från livsmedelskedjan skall i detta fall tillhandahållas innan slaktkroppen godkänns för användning som livsmedel. I avvaktan på ett slutligt avgörande skall sådana slaktkroppar och slaktbiprodukter lagras separat från övrigt kött. |
3. |
Trots vad som sägs i punkt 2 gäller att, om relevant information från livsmedelskedjan inte finns tillgänglig inom 24 timmar efter det att ett djur har anlänt till slakteriet, skall allt kött från djuret förklaras otjänligt som livsmedel. Om djuret ännu inte har slaktats skall det avlivas skilt från andra djur. |
4. |
Om åtföljande journaler, dokumentation eller annan information visar att
får djuren inte tas emot för slakt annat än i enlighet med förfaranden enligt gemenskapslagstiftningen för att undanröja risker för människors eller djurs hälsa. Om djuren redan befinner sig i slakteriet, skall de avlivas separat och förklaras otjänliga som livsmedel, och försiktighetsåtgärder skall vid behov vidtas för att skydda djurs hälsa och folkhälsan. Närhelst den officiella veterinären anser det nödvändigt, skall offentlig kontroll genomföras på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån. |
5. |
Den behöriga myndigheten skall vidta lämpliga åtgärder om den upptäcker att åtföljande journaler, dokumentation eller annan information inte motsvarar den verkliga situationen på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån eller djurens verkliga tillstånd eller avsiktligt syftar till att vilseleda den officiella veterinären. Den behöriga myndigheten skall vidta åtgärder mot den livsmedelsföretagare som ansvarar för den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån eller andra inblandade personer. Dessa åtgärder kan särskilt bestå av extra kontroller. Den livsmedelsföretagare som ansvarar för den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån eller andra inblandade personer skall bära kostnaderna för de extra kontrollerna. |
KAPITEL III: BESLUT OM LEVANDE DJUR
1. |
Den officiella veterinären skall kontrollera att livsmedelsföretagarens skyldighet enligt förordning (EG) nr 853/2004 uppfylls för att garantera att djur som tas emot för slakt för att användas som livsmedel är korrekt identifierade. Den officiella veterinären skall se till att djur vars identitet det inte är praktiskt möjligt att fastställa avlivas separat och förklaras otjänliga som livsmedel. Närhelst den officiella veterinären anser det nödvändigt, skall offentlig kontroll genomföras på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån. |
2. |
När det föreligger tungt vägande djurskyddsskäl får hästar slaktas i slakteriet även om den information som krävs enligt lagstiftningen om deras identitet inte har tillhandahållits. Denna information skall dock lämnas innan slaktkroppen får förklaras tjänlig som livsmedel. Dessa krav gäller även i det fall hästar nödslaktas utanför slakteriet. |
3. |
Den officiella veterinären skall kontrollera att livsmedelsföretagarens skyldighet enligt förordning (EG) nr 853/2004 uppfylls för att garantera att djur vars hud, skinn eller päls är i sådant tillstånd att det finns en oacceptabel risk för förorening av köttet under slakten inte skall slaktas för att användas som livsmedel, om de inte rengörs i förväg. |
4. |
Djur som lider av en sjukdom eller ett tillstånd som kan överföras till djur eller människor genom hantering eller förtäring av kött och i allmänhet djur som uppvisar kliniska tecken på systemiska sjukdomar eller fysiskt lidande får inte slaktas för användning som livsmedel. Dessa djur skall avlivas separat, under sådana förhållanden att andra djur eller slaktkroppar inte kan förorenas, och förklaras otjänliga som livsmedel. |
5. |
Slakt av djur som misstänks ha en sjukdom eller som visar tecken på ett tillstånd som kan inverka menligt på människors eller djurs hälsa skall uppskjutas. Sådana djur skall genomgå en grundlig undersökning före slakt så att en diagnos kan ställas. Den officiella veterinären kan dessutom besluta att provtagningar och laboratorieundersökningar skall genomföras för att komplettera besiktningen efter slakt. Vid behov skall djuren slaktas separat eller efter övriga djur, och alla nödvändiga försiktighetsåtgärder skall vidtas för att undvika att annat kött förorenas. |
6. |
Djur som kan innehålla resthalter av veterinärmedicinska preparat utöver de nivåer som slås fast enligt gemenskapslagstiftningen, eller resthalter av förbjudna ämnen, skall behandlas enligt direktiv 96/23/EG. |
7. |
Den officiella veterinären skall tillse att de villkor iakttas, enligt vilka djur skall hanteras när de omfattas av ett särskilt utrotnings- eller bekämpningsprogram, under hans eller hennes direkta överinseende, för en särskild sjukdom som brucellos eller tuberkulos eller zoonotiska agens som salmonella. Den behöriga myndigheten skall fastställa på vilka villkor sådana djur får slaktas. Syftet med dessa villkor skall vara att minska risken för att smitta andra djur och kött från andra djur. |
8. |
Djur som överförs till ett slakteri för slakt skall i regel slaktas där. Under exceptionella omständigheter, t.ex. ett allvarligt haveri i slakterianläggningen, får emellertid den officiella veterinären tillåta att djuren flyttas direkt till ett annat slakteri. |
KAPITEL IV: BESLUT I DJURSKYDDSFRÅGOR
1. |
Om bestämmelserna om skydd av djur under slakt eller avlivning inte respekteras, skall den officiella veterinären verifiera att livsmedelsföretagaren omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder för att rätta till detta och hindra att det upprepas. |
2. |
Den officiella veterinären skall ha en proportionerlig och progressiv inställning till tvångsåtgärder, från att ge instruktioner till att sakta ned och avbryta produktionen, beroende på problemets art och allvar. |
3. |
I förekommande fall skall den officiella veterinären underrätta övriga behöriga myndigheter om djurskyddsproblemen. |
4. |
Om den officiella veterinären upptäcker att bestämmelserna om skydd av djur under transport inte respekteras, skall han eller hon vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning. |
5. |
Om
skall den officiella assistenten omedelbart underrätta den officiella veterinären och, vid behov i brådskande fall, vidta de nödvändiga åtgärder som avses i punkterna 1–4 i avvaktan på att den officiella veterinären anländer. |
KAPITEL V: BESLUT OM KÖTT
1. |
Kött skall förklaras otjänligt som livsmedel om det
|
2. |
Den officiella veterinären får fastställa villkor för användning av kött från djur som nödslaktats utanför slakteriet. |
AVSNITT III: ANSVAR OCH KONTROLLFREKVENS
KAPITEL I: OFFICIELLA ASSISTENTER
De officiella assistenterna får bistå den officiella veterinären med alla arbetsuppgifter, dock med följande begränsningar och om inte annat följer av eventuella särskilda bestämmelser i avsnitt IV:
1. |
När det gäller revisionsuppgifter får de officiella assistenterna endast samla in information om god hygienpraxis och HACCP-baserade förfaranden. |
2. |
När det gäller besiktning före slakt och kontroll av djurskyddet får officiella assistenter endast göra en inledande kontroll av djuren och hjälpa till med rent praktiska arbetsmoment. |
3. |
När det gäller besiktning efter slakt skall den officiella veterinären regelbundet kontrollera de officiella assistenternas arbete och om ett djur nödslaktats utanför slakteriet personligen utföra besiktningen. |
KAPITEL II: KONTROLLFREKVENS
1. |
Den behöriga myndigheten skall sörja för att minst en officiell veterinär är närvarande
|
2. |
Den behöriga myndigheten får dock anpassa detta tillvägagångssätt i vissa slakterier och vilthanteringsanläggningar som identifierats på grundval av en riskanalys och i enlighet med eventuella kriterier som fastställts i enlighet med artikel 18.3. I sådana fall
|
3. |
Den flexibilitet som nämns i punkt 2 gäller inte i följande fall:
|
4. |
När det gäller styckningsanläggningar skall den behöriga myndigheten sörja för att en officiell veterinär eller en officiell assistent är närvarande när köttet hanteras, tillräckligt ofta för att målen i denna förordning skall uppnås. |
KAPITEL III: MEDVERKAN AV SLAKTERIPERSONAL
A. SÄRSKILDA ARBETSUPPGIFTER I SAMBAND MED PRODUKTION AV KÖTT FRÅN FJÄDERFÄ OCH HARDJUR
1. |
Medlemsstaterna får tillåta att slakteripersonal övertar de uppgifter den officiella assistenten med examensbevis skall utföra vid offentlig kontroll av framställning av kött från fjäderfän och kaniner. Följande villkor gäller för detta:
|
B. SÄRSKILDA PROVTAGNINGAR OCH UNDERSÖKNINGAR
Slakteripersonal som genomgått särskild utbildning får under den officiella veterinärens tillsyn och på dennas ansvar utföra särskilda provtagningar och undersökningar när det gäller djur av alla arter.
KAPITEL IV: YRKESKVALIFIKATIONER
A. OFFICIELLA VETERINÄRER
1. |
Den behöriga myndigheten får endast förordna veterinärer som klarat ett prov som uppfyller kraven i punkt 2 till officiella veterinärer. |
2. |
Den behöriga myndigheten skall ansvara för förberedelserna av provet. Av provet skall det framgå att det finns tillräckliga kunskaper i följande ämnen, beroende på veterinärens bakgrund och kvalifikationer:
Sökande kan förvärva den kunskap som krävs som en del i den grundläggande veterinärutbildningen, genom vidareutbildning eller genom yrkeserfarenheter som förvärvats efter avlagd veterinärexamen. Den behöriga myndigheten får anordna olika prov anpassade efter sökandenas bakgrund. När den behöriga myndigheten har kontrollerat att en sökande har förvärvat den kunskap som krävs som del i en universitetsexamen eller genom vidareutbildning som lett till en högre akademisk examen får myndigheten dock göra undantag från kravet på prov. |
3. |
Veterinären skall ha fallenhet för tvärvetenskapligt samarbete. |
4. |
Varje officiell veterinär skall dessutom genomgå en provanställningsperiod med praktisk utbildning på minst 200 timmar innan han eller hon inleder ett självständigt arbete. Under denna period skall den provanställde arbeta under överinseende av befintliga officiella veterinärer i slakterier, styckningsanläggningar, inspektionsplatser för färskt kött och jordbruksanläggning. Utbildningen skall särskilt gälla revision av ledningssystem för livsmedelssäkerhet. |
5. |
Den officiella veterinären skall uppdatera sina kunskaper och följa utvecklingen genom regelbunden vidareutbildning och facklitteratur. Den officiella veterinären skall, om så är möjligt, årligen delta i fortbildning. |
6. |
Veterinärer som redan har utsetts till officiella veterinärer skall ha tillräckliga kunskaper om de ämnesområden som anges i punkt 2. I förekommande fall skall de skaffa sig dessa kunskaper genom fortbildning. Den behöriga myndigheten skall fastställa lämpliga bestämmelser i detta avseende. |
7. |
Medlemsstaterna får, oavsett vad som anges i punkterna 1–6, fastställa undantagsbestämmelser för officiella veterinärer som arbetar deltid och är ansvariga för kontroller av hantverksmässiga småföretag. |
B. OFFICIELLA ASSISTENTER
1. |
Den behöriga myndigheten får endast utse personer till officiella assistenter om de genomgått en utbildning och klarat ett prov i enlighet med nedanstående krav. |
2. |
Den behöriga myndigheten skall ansvara för förberedelserna av sådana prov. För att få göra dessa prov måste sökandena visa att de har genomgått
|
3. |
Den praktiska utbildning som avses i punkt 2 a skall äga rum vid slakterier och styckningsanläggningar, under tillsyn av en officiell veterinär, samt vid jordbruksanläggningar och andra relevanta anläggningar. |
4. |
Utbildning och prov skall huvudsakligen vara inriktade på rött kött eller kött av fjäderfä. Personer som genomgått utbildning i någon av de två kategorierna och klarat provet behöver dock endast genomgå en förkortad utbildning för att få göra provet i den andra kategorin. Utbildning och prov skall i förekommande fall omfatta frilevande och hägnat vilt samt hardjur. |
5. |
Utbildning för officiella assistenter skall omfatta, och proven skall bekräfta, kunskaper på följande ämnesområden:
|
6. |
De officiella assistenterna skall uppdatera sina kunskaper och följa utvecklingen genom regelbunden vidareutbildning och facklitteratur. De officiella assistenterna skall, om så är möjligt, årligen delta i vidareutbildning. |
7. |
Personer som redan har utsetts till officiella assistenter skall ha tillräckliga kunskaper om de ämnesområden som anges i punkt 5. I förekommande fall skall de skaffa sig dessa kunskaper genom fortbildning. Den behöriga myndigheten skall fastställa lämpliga bestämmelser i detta avseende. |
8. |
När officiella assistenter endast genomför provtagning och analys i samband med trikinundersökning behöver den behöriga myndigheten emellertid endast säkerställa att de får lämplig utbildning för dessa arbetsuppgifter. |
AVSNITT IV: SÄRSKILDA KRAV
KAPITEL I: TAMA NÖTKREATUR
A. NÖTKREATUR YNGRE ÄN SEX VECKOR
Slaktkroppar och slaktbiprodukter av nötkreatur yngre än sex veckor skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
1. |
Okulär besiktning av skalle och svalg. Anskärning och undersökning av retrofaryngeallymfknutorna (Lnn. retropharyngiales). Inspektion av munhåla och svalg. Palpation av tungan. Tonsillerna skall avlägsnas. |
2. |
Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. Anskärning och undersökning av bronkial och mediastinallymfknutor (Lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt, och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt behöver bara göras om lungorna skall användas som livsmedel. |
3. |
Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt, varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. |
4. |
Okulär besiktning av mellangärde. |
5. |
Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (Lnn. portales). Palpation och, vid behov, anskärning av dessa lymfknutor. |
6. |
Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (Lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och, vid behov, anskärning av mag- och kröslymfknutor. |
7. |
Okulär besiktning och, vid behov, palpation av mjälte. |
8. |
Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (Lnn. renales). |
9. |
Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. |
10. |
Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. |
B. NÖTKREATUR ÄLDRE ÄN SEX VECKOR
Slaktkroppar och slaktbiprodukter av nötkreatur äldre än sex veckor skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
1. |
Okulär besiktning av skalle och svalg. Anskärning och undersökning av mandibular-, retrofaryngeal- och parotideallymfknutorna (Lnn. mandibulares, retropharyngiales et parotidei). Undersökning av de yttre tuggmusklerna, i vilka två snitt skall läggas parallellt med underkäken, och de inre tuggmusklerna, som skall anskäras längs med ett enda plan. Tungan skall frigöras så mycket att munhåla och svalg kan okulärbesiktigas i detalj, varefter tungan okulärbesiktigas och palperas. Tonsillerna skall avlägsnas. |
2. |
Undersökning av luftstrupe och foderstrupe. Okulär besiktning och palpation av lungorna. Anskärning och undersökning av bronkial- och mediastinallymfknutor (Lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt, och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt behöver bara göras om lungorna skall användas som livsmedel. |
3. |
Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt, varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. |
4. |
Okulär besiktning av mellangärde. |
5. |
Okulär besiktning och palpation av lever och portallymfknutor (Lnn. portales). Snitt vid porta hepatis och vid basen av lobus caudatus för att undersöka gallgångarna. |
6. |
Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (Lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och, vid behov, anskärning av mag- och kröslymfknutor. |
7. |
Okulär besiktning och, vid behov, palpation av mjälte. |
8. |
Okulär besiktning av njurar och, vid behov, anskärning av njurar och njurlymfknutor (Lnn. renales). |
9. |
Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. |
10. |
Okulär besiktning av könsorgan (med undantag för penis, om denna redan kasserats). |
11. |
Okulär besiktning och, vid behov, palpation och anskärning av juver med lymfknutor (Lnn. supramammarii). Hos kor skall vardera halvan av juvret öppnas med ett långt snitt ända ned till mjölkcisternerna (sinus lactiferes), och juvrets lymfknutor skall anskäras, utom när juvret inte skall användas som livsmedel. |
KAPITEL II: TAMFÅR OCH TAMGETTER
Slaktkroppar och slaktbiprodukter från får och getter skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
1. |
Okulär besiktning av skallen efter avhudning och i tveksamma fall undersökning av svalg, munhåla, tunga samt retrofaryngeal- och parotideallymfknutor. Utan att det påverkar djurhälsobestämmelserna är dessa undersökningar inte nödvändiga om den behöriga myndigheten kan garantera att skallen, inklusive tungan och hjärnan, inte kommer att användas som livsmedel. |
2. |
Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor och bronkial- och mediastinallymfknutor (Lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). I tveksamma fall skall dessa organ och lymfknutor anskäras och undersökas. |
3. |
Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. I tveksamma fall skall hjärtat anskäras och undersökas. |
4. |
Okulär besiktning av mellangärde. |
5. |
Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (Lnn. portales). Palpation av lever med lymfknutor. Anskärning av leverns yta mot löpmagen för att undersöka gallgångarna. |
6. |
Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (Lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). |
7. |
Okulär besiktning och, vid behov, palpation av mjälte. |
8. |
Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (Lnn. renales). |
9. |
Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. |
10. |
Okulär besiktning av könsorgan (med undantag för penis, om denna redan kasserats). |
11. |
Okulär besiktning av juver med lymfknutor. |
12. |
Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. |
KAPITEL III: TAMA HÄSTDJUR
Slaktkroppar och slaktbiprodukter från hästdjur skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
1. |
Okulär besiktning av skalle och, efter det att tungan frigjorts, av svalg. Palpation och, vid behov, anskärning av mandibular-, retrofaryngeal- och parotideallymfknutorna (Lnn. mandibulares, retropharyngiales et parotidei). Tungan skall frigöras så mycket att munhåla och svalg kan okulärbesiktigas i detalj, varefter tungan okulärbesiktigas och palperas. Tonsillerna skall avlägsnas. |
2. |
Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. Palpation och, vid behov, anskärning av bronkial- och mediastinallymfknutor (Lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt, och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel. |
3. |
Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt, varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs. |
4. |
Okulär besiktning av mellangärde. |
5. |
Okulär besiktning, palpation och, vid behov, anskärning av lever och portallymfknutor (Lnn. portales). |
6. |
Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (Lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor. |
7. |
Okulär besiktning och, vid behov, palpation av mjälte. |
8. |
Okulär besiktning och palpation av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (Lnn. renales). |
9. |
Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna. |
10. |
Okulär besiktning av könsorgan hos hingstar (med undantag för penis, om denna redan kasserats) och ston. |
11. |
Okulär besiktning av juver med lymfknutor (Lnn. supramammarii) och, vid behov, anskärning av juverlymfknutor. |
12. |
Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas. |
13. |
Alla grå och vita hästar skall undersökas avseende melanos och melanomatos genom avlossning av ena bogen och granskning av bogmuskler och boglymfknutor (Lnn. subrhomboidei) under skulderbladsbrosket. Njurarna skall friläggas och undersökas efter klyvning. |
KAPITEL IV: TAMSVIN
A. BESIKTNING FÖRE SLAKT
1. |
Den behöriga myndigheten får besluta att svin avsedda för slakt skall besiktigas före slakt på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån. Slakten av en grupp svin från en jordbruksanläggning får då endast godkännas om
|
2. |
Besiktningen före slakt på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån skall omfatta följande:
|
3. |
En officiell veterinär eller en godkänd veterinär skall genomföra en besiktning före slakt på jordbruksanläggningen. Svinen skall sändas direkt till slakt och får inte blandas med andra svin. |
4. |
Besiktningen före slakt på slakteriet behöver bara gälla
|
5. |
Om svinen inte slaktas inom tre dagar efter utfärdandet av det hälsointyg som avses i punkt 1 a gäller följande:
|
B. BESIKTNING EFTER SLAKT
1. |
Slaktkroppar och slaktbiprodukter av andra svin än de som avses i punkt 2 skall genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
|
2. |
Den behöriga myndigheten får på grundval av epidemiologiska eller andra uppgifter från jordbruksanläggningen besluta att slaktsvin som fötts upp under kontrollerade uppfödningsförhållanden i integrerade produktionssystem efter avvänjning endast behöver genomgå okulär besiktning i alla eller några av de fall som anges i punkt 1. |
KAPITEL V: FJÄDERFÄ
A. BESIKTNING FÖRE SLAKT
1. |
Den behöriga myndigheten får besluta att fjäderfä avsedda för slakt skall besiktigas före slakt på den jordbruksanläggning varifrån de kommer. Slakten av en flock fjäderfä från en jordbruksanläggning får då endast godkännas om
|
2. |
Besiktningen före slakt på den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån skall omfatta följande:
|
3. |
En officiell veterinär eller en godkänd veterinär skall genomföra en besiktning före slakt på jordbruksanläggningen. |
4. |
Besiktningen före slakt på slakteriet behöver bara gälla
|
5. |
Om fjäderfäna inte slaktas inom tre dagar efter utfärdandet av det hälsointyg som avses i punkt 1 a gäller följande:
|
6. |
Om en besiktning före slakt inte har utförts på jordbruksanläggningen, skall den officiella veterinären genomföra en besiktning av hela flocken vid slakteriet. |
7. |
Om fjäderfäna uppvisar kliniska symtom på sjukdom, får de inte slaktas för användning som livsmedel. Avlivande av dessa fjäderfän på slaktlinjen är dock tillåtet i slutet av den normala slaktprocessen om försiktighetsåtgärder vidtas för att avvärja risken för att patogena organismer sprids och anläggningarna rengörs och desinficeras omedelbart efter avlivning. |
8. |
För fjäderfän avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej (”foie gras”) och för fjäderfän med senarelagd urtagning som slaktas på den jordbruksanläggning varifrån de kommer skall besiktning före slakt genomföras enligt punkterna 2 och 3. Ett intyg som motsvarar förlagan i del C skall åtfölja de icke urtagna slaktkropparna till slakteriet eller styckningsanläggningen. |
B. BESIKTNING EFTER SLAKT
1. |
Alla fjäderfän skall besiktigas efter slakt i enlighet med avsnitten I och III. Dessutom skall den officiella veterinären personligen göra följande kontroller:
|
2. |
För fjäderfän avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej (”foie gras”) och för fjäderfän med senarelagd urtagning på den jordbruksanläggning varifrån de kommer skall besiktningen efter slakt omfatta en kontroll av intyget som åtföljer slaktkropparna. När sådana slaktkroppar transporteras direkt från jordbruksanläggningen till styckningsanläggningen, skall besiktningen efter slakt utföras på styckningsanläggningen. |
C. FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG
KAPITEL VI: HÄGNADE HARDJUR
Bestämmelserna för fjäderfä skall tillämpas på hägnade hardjur.
KAPITEL VII: HÄGNAT VILT
A. Besiktning före slakt
1. |
Besiktningen före slakt får utföras på den jordbruksanläggning varifrån djuren kommer när kraven i avsnitt III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 är uppfyllda. I detta fall skall en officiell eller en godkänd veterinär utföra besiktningen före slakt. |
2. |
Besiktningen före slakt på jordbruksanläggningen skall inbegripa granskning av jordbruksanläggningens journaler eller dokumentation, däribland information från livsmedelskedjan. |
3. |
Om besiktning före slakt utförs högst tre dagar innan djuren anländer till slakteriet och om djuren levereras levande till slakteriet, behöver besiktningen före slakt i slakteriet bara gälla
|
4. |
Levande djur som inspekterats på jordbruksanläggningen skall åtföljas av ett intyg enligt förlagan i kapitel X, del A. Djur som inspekterats och avlivats på jordbruksanläggningen skall åtföljas av ett intyg enligt förlagan i kapitel X, del B. |
B. Besiktning efter slakt
1. |
Besiktningen skall omfatta palpation och, om det bedöms nödvändigt, anskärning i de delar av djurkroppen som på något sätt uppvisar förändringar eller som väcker misstanke av andra skäl. |
2. |
Den besiktning efter slakt som anges för nötkreatur, får, tamsvin och fjäderfä skall gälla för motsvarande arter av hägnat vilt. |
3. |
När djuren har avlivats på jordbruksanläggningen, skall den officiella veterinären på slakteriet kontrollera det intyg som åtföljer dem. |
KAPITEL VIII: FRILEVANDE VILT
A. Besiktning efter slakt
1. |
Kött av vilt skall besiktigas så snart som möjligt efter ankomsten till vilthanteringsanläggningen. |
2. |
Den officiella veterinären skall beakta det intyg eller den information som lämnats i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004 av den utbildade person som deltog vid jakten av djuret. |
3. |
Vid besiktning efter slakt skall den officiella veterinären genomföra följande:
|
4. |
Om den officiella veterinären så begär, skall ryggraden och skallen klyvas på längden. |
5. |
När det gäller småvilt, som inte omedelbart efter nedläggningen har blivit urtagna, skall den officiella veterinären besiktiga ett representativt urval från samma parti efter slakt. Om man vid besiktningen finner en sjukdom som kan överföras till människor, eller någon av de egenskaper som anges i punkt 3 e, skall den officiella veterinären utföra fler kontroller på hela partiet för att fastställa om det måste förklaras otjänligt som livsmedel eller om varje slaktkropp måste besiktigas individuellt. |
6. |
I tveksamma fall får den officiella veterinären ytterligare skära och besiktiga de delar av slaktkroppen som behövs för att ställa en slutlig diagnos. |
B. Beslut efter kontroller
Utöver de fall som avses i avsnitt II kapitel V skall kött som vid besiktning efter slakt uppvisar någon av de egenskaper som förtecknas i punkt 3 e i del A förklaras otjänligt som livsmedel.
KAPITEL IX: SPECIFIKA RISKER
A. Transmissibla spongiforma encefalopatier
Vid genomförandet av offentlig kontroll avseende TSE skall kraven i förordning (EG) nr 999/2001 och annan relevant gemenskapslagstiftning beaktas.
B. Dynt
1. |
Den besiktning efter slakt som beskrivs i kapitlen I och IV är minimikrav för undersökning avseende förekomst av dynt hos nötkreatur äldre än 6 veckor och hos svin. Dessutom får särskilda serologiska tester användas. När det gäller nötkreatur äldre än 6 veckor är anskärning av tuggmusklerna vid besiktning efter slakt inte obligatorisk om en särskild serologisk test används. Samma gäller nötkreatur äldre än 6 veckor som är uppfödda på en jordbruksanläggning som enligt ett officiellt intyg är fri från dynt. |
2. |
Kött som infekterats av dynt skall förklaras otjänligt som livsmedel. Om djuret inte är allmänt infekterat av dynt, kan emellertid de delar som inte är infekterade förklaras tjänliga som livsmedel efter att ha genomgått en frysbehandling. |
C. Trikinos
1. |
Slaktkroppar från svindjur (tama, hägnat vilt och vilt), hästdjur och andra arter som är mottagliga för trikinos skall genomgå en undersökning avseende förekomst av trikiner, i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning, om inte annat anges i den lagstiftningen. |
2. |
Kött från djur som infekterats av trikiner skall förklaras otjänligt som livsmedel. |
D. Rots
1. |
Vid behov skall hästdjur genomgå en undersökning avseende förekomst av rots. En undersökning av rots skall hos hästdjur omfatta en noggrann undersökning av slemhinnorna i luftstrupen, svalget, näshålan och dess bihålor efter det att huvudet delats i medianplanet och näsans skiljevägg tagits bort. |
2. |
Kött från hästar som konstaterats ha rots skall förklaras otjänligt som livsmedel. |
E. Tuberkulos
1. |
Om djur reagerar positivt eller oklart på ett tuberkulinprov eller om det finns andra skäl att misstänka infektion skall de slaktas åtskilt från andra djur, och försiktighetsåtgärder skall vidtas för att undanröja risken för att andra slaktkroppar, slaktlinjen och slakteriets personal smittas ner. |
2. |
Allt kött från djur där besiktningen efter slakt påvisat begränsade tuberkulosskador hos ett antal organ eller områden på slaktkroppen skall förklaras otjänligt som livsmedel. Om det visar sig att tuberkulosskadan är begränsad till lymfknutorna i endast ett organ eller en del av slaktkroppen skall dock endast det angripna organet eller den angripna delen av slaktkroppen förklaras otjänligt som livsmedel. |
F. Brucellos
1. |
Om djur reagerar positivt eller oklart på ett test för påvisande av brucellos eller om det finns andra skäl att misstänka infektion skall de slaktas åtskilt från andra djur, och försiktighetsåtgärder skall vidtas för att undanröja risken för att andra slaktkroppar, slaktlinjen och slakteriets personal smittas ner. |
2. |
Kött från djur hos vilka besiktningen efter slakt påvisat skador som tyder på akut infektion av brucellos skall förklaras otjänligt som livsmedel. När det gäller djur som reagerar positivt eller oklart på ett test för påvisande av brucellos skall juver, könsorgan och blod förklaras otjänligt som livsmedel även om inga sådana skador påträffas. |
KAPITEL X: FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG
A. FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG FÖR LEVANDE DJUR
B. FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG FÖR DJUR SLAKTADE PÅ JORDBRUKSANLÄGGNINGEN
BILAGA II
LEVANDE MUSSLOR
KAPITEL I: RÄCKVIDD
Denna bilaga gäller levande musslor och, i tillämpliga delar, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor.
KAPITEL II: OFFENTLIG KONTROLL AV LEVANDE MUSSLOR FRÅN KLASSIFICERADE PRODUKTIONSOMRÅDEN
A. KLASSIFICERING AV PRODUKTIONSOMRÅDEN OCH ÅTERUTLÄGGNINGSOMRÅDEN
1. |
Den behöriga myndigheten skall fastställa läget och gränserna för de produktionsområden och återutläggningsområden som den fastställer. Den får, när det är lämpligt, göra detta i samarbete med livsmedelsföretagaren. |
2. |
Den behöriga myndigheten skall klassificera produktionsområden från vilka den godkänner upptagning av levande musslor i tre kategorier efter halten av fekal förorening. Den får, när det är lämpligt, göra detta i samarbete med livsmedelsföretagaren. |
3. |
Den behöriga myndigheten får klassificera områden från vilka upptagning av levande musslor avsedda för direkt konsumtion är tillåten som kategori A-områden. Levande musslor som tas upp från dessa områden skall uppfylla de hälsokrav för levande musslor som fastställs i avsnitt VII kapitel V i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. |
4. |
Den behöriga myndigheten får klassificera områden från vilka levande musslor får tas upp, men endast släppas ut på marknaden som livsmedel efter behandling i en reningsanläggning eller efter återutläggning för att uppfylla de hälsokrav som avses i punkt 3, som kategori B-områden. Levande musslor från dessa områden får vid MPN-femrörstest med tre utspädningar inte överskrida gränsen 4 600E. coli per 100 g kött och intravalvulär vätska. |
5. |
Den behöriga myndigheten får som kategori C-områden klassificera områden från vilka levande musslor får tas upp, men endast släppas ut på marknaden efter återutläggning en lång period för att uppfylla de hälsokrav som avses i punkt 3. Levande musslor från dessa områden får vid MPN-femrörstest med tre utspädningar inte överskrida gränsen 46 000 E. coli per 100 g kött och intravalvulär vätska. |
6. |
Om den behöriga myndigheten fattar ett principbeslut om att klassificera ett produktions- eller återutläggningsområde skall den
|
B. ÖVERVAKNING AV KLASSIFICERADE ÅTERUTLÄGGNINGS- OCH PRODUKTIONSOMRÅDEN
1. |
Klassificerade återutläggnings- och produktionsområden skall övervakas regelbundet för att kontrollera
|
2. |
För att tillämpa punkt 1 b, 1 c och 1 d skall det upprättas provtagningsplaner för kontroller med jämna mellanrum eller, i händelse av oregelbundna upptagningsperioder, från fall till fall. Den geografiska spridningen av provtagningspunkterna och provtagningsfrekvensen måste ge ett så representativt urval som möjligt för analysen av produktionsområdet. |
3. |
Provtagningsplanerna för kontroll av de levande musslornas mikrobiologiska status måste ta särskild hänsyn till
|
4. |
Provtagningsplanerna för kontroll av eventuell förekomst av toxinproducerande plankton i vattnet i produktions- och återutläggningsområden och av biotoxiner i levande musslor måste ta särskild hänsyn till eventuella variationer beträffande närvaron av plankton som innehåller marina biotoxiner. Provtagningen skall omfatta följande:
|
5. |
Provtagning för analys av toxiner i musslor skall som regel ske en gång per vecka under de perioder då upptagning är tillåten. Frekvensen kan minskas i särskilda områden eller för särskilda typer av musslor om en riskbedömning avseende förekomsten av toxiner eller växtplankton tyder på en mycket liten risk för toxiska episoder. Frekvensen skall ökas om en sådan bedömning tyder på att det inte är tillräckligt med provtagning en gång per vecka. Riskbedömningen skall ses över regelbundet för att bedöma risken för förekomst av toxiner i levande musslor från dessa områden. |
6. |
Om det finns uppgifter om ansamling av toxiner för en grupp arter som förekommer på samma område, kan den art som uppvisar de högsta halterna användas som indikatorart. På så sätt kan alla arter i gruppen användas om toxinhalten hos indikatorarten är lägre än det föreskrivna gränsvärdet. Om toxinhalten i indikatorarten överskrider det föreskrivna gränsvärdet, är upptagning av de övriga arterna tillåten endast om ytterligare analyser av de övriga arterna visar att toxinhalterna i dessa arter ligger under gränsvärdena. |
7. |
När det gäller övervakning av plankton skall urvalet vara representativt för vattenpelaren och ge information om förekomsten av toxiska arter och populationstrender. Om förändringar i toxiska populationer upptäcks som kan leda till toxisk ansamling, skall antingen provtagningsfrekvensen ökas eller områdena avstängas av försiktighetsskäl tills man har fått resultaten av toxinanalyserna. |
8. |
Provtagningsplanerna för kontroll av förekomsten av kemiska föroreningar skall göra det möjligt att upptäcka om de gränsvärden som fastställs i förordning (EG) nr 466/2001 (13) har överskridits. |
C. BESLUT EFTER ÖVERVAKNINGEN
1. |
Om resultaten av en provtagning visar att hälsokraven för musslor inte uppfylls eller att musslorna på annat sätt utgör en risk för människors hälsa, skall den behöriga myndigheten stänga produktionsområdet för att förhindra att levande musslor tas upp där. Den behöriga myndigheten får emellertid klassificera om ett produktionsområde som kategori B eller C om det uppfyller de relevanta kriterierna enligt del A och inte innebär någon annan risk för människors hälsa. |
2. |
Den behöriga myndigheten får på nytt öppna stängda produktionsområden endast om hälsokraven för musslor åter uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen. Om den behöriga myndigheten stänger ett produktionsområde på grund av förekomst av plankton eller för höga halter av toxiner i musslor, skall minst två provtagningar i följd som tagits med minst 48 timmars mellanrum visa resultat som ligger under de föreskrivna gränsvärdena innan området åter får öppnas. Den behöriga myndigheten får ta hänsyn till information om trender i fråga om växtplankton när den fattar beslutet. När det finns övertygande belägg för förändringar i toxiciteten i ett visst område och under förutsättning att det finns nya uppgifter om en trend mot minskad toxicitet, kan den behöriga myndigheten besluta att åter öppna ett område där resultaten från en enda provtagning ligger under det föreskrivna gränsvärdet. |
D. KOMPLETTERANDE ÖVERVAKNINGSKRAV
1. |
Den behöriga myndigheten skall övervaka klassificerade produktionsområden där upptagning av musslor är förbjuden eller underkastad särskilda villkor, för att se till att hälsovådliga produkter inte släpps ut på marknaden. |
2. |
Utöver den övervakning av produktions- och återutläggningsområden som avses i punkt 1 i del B skall ett kontrollsystem upprättas med laboratorieundersökningar för kontroll av att livsmedelsföretagarna uppfyller kraven för slutprodukten på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Detta kontrollsystem skall särskilt verifiera att halterna av marina biotoxiner och främmande ämnen inte överstiger gränsvärdena och att musslornas mikrobiologiska status inte är hälsovådlig. |
E. REGISTRERING OCH UTBYTE AV INFORMATION
Den behöriga myndigheten skall göra följande:
a) |
Fastställa och uppdatera en förteckning över godkända produktions- och återutläggningsområden, med uppgifter om deras läge och gränser samt klassificering, från vilka levande musslor får tas upp enligt bestämmelserna i denna bilaga. Förteckningen skall delges de personer som berörs av bestämmelserna i denna bilaga, till exempel producenter, upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar. |
b) |
Omedelbart underrätta de parter som berörs av bestämmelserna i denna bilaga, t.ex. producenter, upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar, om ett produktionsområdes läge, gränser eller klassificering ändras eller om området stängs tillfälligt eller definitivt. |
c) |
Omgående vidta åtgärder om de kontroller som föreskrivs i denna bilaga visar att produktionsområdet skall stängas eller klassificeras om eller åter kan öppnas. |
F. LIVSMEDELSFÖRETAGARES EGENKONTROLL
Vid beslut om klassificering, öppnande eller stängning av produktionsområden kan den behöriga myndigheten ta hänsyn till resultaten av kontroller som utförts av livsmedelsföretagarna eller av de organisationer som företräder livsmedelsföretagarna. I sådana fall krävs det att den behöriga myndigheten har utsett det laboratorium som genomför analysen och, om så är nödvändigt, att provtagningen och analysen genomförts i enlighet med ett protokoll som den behöriga myndigheten och de berörda livsmedelsföretagarna eller den berörda organisationen har enats om.
KAPITEL III: OFFENTLIG KONTROLL AV KAMMUSSLOR (PECTINIDAE) SOM TAGITS UPP UTANFÖR KLASSIFICERADE PRODUKTIONSOMRÅDEN
Offentlig kontroll av kammusslor (pectinidae) som tagits upp utanför klassificerade produktionsområden skall göras i fiskauktionshallar, leveransanläggningar och anläggningar för bearbetning. Sådan offentlig kontroll syftar till att övervaka efterlevnaden av de hälsonormer för levande musslor som fastställs i avsnitt VII kapitel V i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 samt efterlevnaden av andra krav i avsnitt VII kapitel IX i bilaga III till den förordningen.
BILAGA III
FISKERIPRODUKTER
KAPITEL I: OFFENTLIG KONTROLL AV PRODUKTION OCH UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN
1. |
Offentlig kontroll av produktion och utsläppande på marknaden av fiskeriprodukter skall särskilt innefatta följande:
|
2. |
Om inte annat följer av punkt 3 gäller dock följande för offentlig kontroll av fartyg:
|
3. |
|
4. |
När den behöriga myndigheten i en medlemsstat uppdrar åt den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland att genomföra inspektioner för dess räkning i enlighet med punkt 3 skall de båda behöriga myndigheterna avtala om villkoren för inspektionerna. Dessa villkor skall särskilt garantera att den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagg fartyget för utan dröjsmål får rapporter om resultatet av inspektionerna och om fall där det misstänks att kraven inte uppfylls, så att den kan vidta nödvändiga åtgärder. |
KAPITEL II: OFFENTLIG KONTROLL AV FISKERIPRODUKTER
Offentlig kontroll av fiskeriprodukter skall minst omfatta följande:
A. ORGANOLEPTISKA UNDERSÖKNINGAR
Organoleptiska stickprover skall tas på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Ett av syftena med dessa stickprover är att verifiera att de krav på färskhet uppfylls som har fastställts i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Detta innebär särskilt att på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan verifiera att fiskeriprodukternas färskhet åtminstone överstiger de minimikrav som har fastställts i enlighet med gemenskapslagstiftningen.
B. FÄRSKHETSINDIKATORER
När den organoleptiska undersökningen visar att det råder tvivel om huruvida fiskeriprodukterna är färska, får prover tas för laboratorieundersökningar för bestämning av de totala halterna av flyktiga kvävebaser (TVB-N) och trimetylaminkväve (TMA-N).
Den behöriga myndigheten skall använda de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Om den organoleptiska undersökningen ger anledning att misstänka andra tillstånd som skulle kunna påverka människors hälsa, skall lämpliga prover tas för att kontrollera detta.
C. HISTAMIN
Stickprovsundersökningar av histaminhalten skall utföras för att verifiera att de tillåtna halter som fastställs i gemenskapslagstiftningen inte överskrids.
D. RESTSUBSTANSER OCH FRÄMMANDE ÄMNEN
Halterna av restsubstanser och främmande ämnen skall övervakas i enlighet med gemenskapslagstiftningen.
E. MIKROBIOLOGISKA KONTROLLER
När så är nödvändigt skall mikrobiologiska kontroller genomföras i enlighet med de relevanta regler och kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
F. PARASITER
Stickprover skall tas för att kontrollera att gemenskapslagstiftningen om parasiter efterlevs.
G. GIFTIGA FISKERIPRODUKTER
Kontroller skall göras för att säkerställa att följande fiskeriprodukter inte släpps ut på marknaden:
1. |
Giftiga fiskar av följande familjer får inte släppas ut på marknaden: Tetraodontidae, Molidae, Diodontidae och Canthigasteridae. |
2. |
Fiskeriprodukter som innehåller biotoxiner, t.ex. Ciguatera eller andra toxiner som är farliga för människors hälsa. Fiskeriprodukter som härrör från musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor får dock släppas ut på marknaden om de har framställts i överensstämmelse med bestämmelserna i avsnitt VII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 och uppfyller kraven i kapitel V punkt 2 i det avsnittet. |
KAPITEL III: BESLUT EFTER KONTROLLER
Fiskeriprodukter skall förklaras otjänliga som livsmedel om
1. |
organoleptiska, kemiska, fysikaliska eller mikrobiologiska undersökningar eller parasitkontroller har visat att de inte följer bestämmelserna i den relevanta gemenskapslagstiftningen, |
2. |
de i sina ätliga delar innehåller främmande ämnen eller restsubstanser som överstiger de gränsvärden som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller förekommer i sådana mängder att det beräknade intaget överstiger det för människan acceptabla dags- eller veckointaget, |
3. |
de härrör från
eller |
4. |
den behöriga myndigheten anser att de kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa eller av annan orsak inte är lämpliga som livsmedel. |
BILAGA IV
OBEHANDLAD MJÖLK OCH MEJERIPRODUKTER
KAPITEL I: KONTROLL AV MJÖLKPRODUKTIONSANLÄGGNINGAR
1. |
Djur på mjölkproduktionsanläggningar skall vara föremål för offentlig kontroll för att man skall kunna verifiera att hälsokraven uppfylls när det gäller produktion av obehandlad mjölk, särskilt djurens hälsotillstånd och användningen av veterinärmedicinska preparat. Dessa kontroller får äga rum samtidigt med de veterinärkontroller som utförs i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om folkhälsa samt djurs hälsa och djurskydd och får utföras av en godkänd veterinär. |
2. |
Om det finns skäl att misstänka att djurhälsobestämmelserna inte följs, skall djurens allmänna hälsotillstånd granskas. |
3. |
Mjölkproduktionsanläggningar skall genomgå offentlig kontroll för att verifiera att hygienkraven uppfylls. Denna offentliga kontroll kan omfatta inspektioner och/eller övervakning av de kontroller som utförs av branschorganisationer. Om det visar sig att hygienen är bristfällig skall den behöriga myndigheten kontrollera att lämpliga åtgärder vidtas för att avhjälpa bristerna. |
KAPITEL II: KONTROLL AV OBEHANDLAD MJÖLK I SAMBAND MED HÄMTNING
1. |
Den behöriga myndigheten skall övervaka de kontroller som utförs i enlighet med avsnitt IX kapitel I del III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. |
2. |
Om livsmedelsföretagaren inte har avhjälpt bristerna inom tre månader efter den första anmälan till den behöriga myndigheten om att kriterierna när det gäller antal mikroorganismer och somatiskt celltal inte uppfylls, skall leverans av obehandlad mjölk från produktionsanläggning tillfälligt förbjudas eller, i enlighet med ett särskilt tillstånd eller allmänna instruktioner från den behöriga myndigheten, underkastas sådana krav beträffande dess behandling och användning som är nödvändiga för att skydda folkhälsan. Detta tillfälliga förbud eller dessa krav skall upprätthållas till dess att livsmedelsföretagaren har bevisat att den obehandlade mjölken på nytt uppfyller gällande kriterier. |
BILAGA V
ANLÄGGNINGAR SOM INTE OMFATTAS AV KRAVET PÅ ATT VARA UPPTAGNA I EN FÖRTECKNING ENLIGT ARTIKEL 12.1
Följande anläggningar i tredjeland behöver inte tas upp i de förteckningar som upprättas och uppdateras enligt artikel 12.4:
1. |
Anläggningar som hanterar produkter av animaliskt ursprung för vilka det inte fastställs några krav i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. |
2. |
Anläggningar som enbart bedriver primärproduktion. |
3. |
Anläggningar som enbart bedriver transportverksamhet. |
4. |
Anläggningar som enbart lagrar produkter av animaliskt ursprung vilka inte kräver temperaturreglerade lagringsförhållanden. |
BILAGA VI
KRAV PÅ DE INTYG SOM SKALL MEDFÖLJA IMPORTVAROR
1. |
Den företrädare för den behöriga myndigheten i avsändande tredjeland som utfärdar ett intyg som skall medfölja en sändning med produkter av animaliskt ursprung avsedd för gemenskapen skall underteckna intyget och se till att det är försett med en officiell stämpel. Detta krav gäller för vart och ett av intygets blad om det består av mer än ett blad. När det gäller fabriksfartyg får den behöriga myndigheten tillåta att kaptenen eller en annan befälsperson undertecknar intyget. |
2. |
Intygen skall upprättas på det eller de officiella språken i det avsändande tredjelandet och i den medlemsstat där gränskontrollen äger rum eller åtföljas av en bestyrkt översättning till det eller de språken. Om bestämmelsemedlemsstaten begär detta skall intygen också åtföljas av en bestyrkt översättning till den medlemsstatens officiella språk. En medlemsstat kan emellertid samtycka till att ett annat officiellt gemenskapsspråk används än medlemsstatens eget eller egna. |
3. |
Originalet till intyget skall medfölja sändningarna vid införsel till gemenskapen. |
4. |
Intygen skall bestå av
|
5. |
Intygen skall ha ett unikt identifieringsnummer. Om intyget består av flera sidor skall identifieringsnumret stå på varje sida. |
6. |
Intyget skall utfärdas innan den sändning som intyget gäller lämnar den behöriga myndighetens kontroll i det avsändande tredjelandet. |
(1) EGT C 262 E, 29.10.2002, s. 449.
(2) EUT C 95, 23.4.2003, s. 22.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 5 juni 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 oktober 2003 (EUT C 48 E, 24.2.2004, s. 82), Europaparlamentets ståndpunkt av den 30 mars 2004 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 16 april 2004.
(4) Se sidan 3 i detta nummer av EUT.
(5) Se sidan 22 i detta nummer av EUT.
(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(7) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(8) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 813/2003 (EGT L 117, 4.5.2002, s. 22).
(10) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2245/2003 (EUT L 333, 20.12.2003, s. 28).
(11) EGT L 125, 23.5.1996, s. 10. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).
(12) EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 21/2004 (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).
(13) EGT L 77, 16.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 655/2004 (EUT L 104, 8.4.2004, s. 48).
25.6.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 226/128 |
Rättelse till rådets direktiv 2004/68/EG av den 26 april 2004 om fastställande av djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur, om ändring av direktiven 90/426/EEG och 92/65/EEG, samt om upphävande av direktiv 72/462/EEG
( Europeiska unionens officiella tidning L 139 av den 30 april 2004 )
Direktiv 72/462/EEG skall vara som följer:
RÅDETS DIREKTIV 2004/68/EG
av den 26 april 2004
om fastställande av djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur, om ändring av direktiven 90/426/EEG och 92/65/EEG, samt om upphävande av direktiv 72/462/EEG
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och
av följande skäl:
(1) |
Rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredjeland av nötkreatur, svin och färskt kött (3) utgör en garanti för ett gott djurhälsoskydd genom de allmänna hygienkrav som ställs för viss import från ett tredjeland. |
(2) |
Det är nödvändigt att rationalisera och uppdatera djurhälsoreglerna i direktiv 72/462/EEG avseende den internationella handeln med djur till följd av att OIE (Internationella byrån för epizootiska sjukdomar) har utvecklat och antagit nya internationella normer som fått konsekvenser för Värdshandelsorganisationen (WTO) och dess avtal om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder. |
(3) |
Kraven rörande kött och köttprodukter i direktiv 72/462/EEG ersätts dessutom av rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4). Därför är det nödvändigt och lämpligt att i detta direktiv fastställa liknande, uppdaterade djurhälsoregler för import av levande hov- och klövdjur till gemenskapen. |
(4) |
För att skydda djurhälsan bör dessa nya bestämmelser utvidgas till att även omfatta andra hov- och klövdjur som kan innebära en liknande risk för överföring av sjukdomar. De nya bestämmelserna bör emellertid tillämpas på sådana djur utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (5). |
(5) |
Enligt rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredjeland (6) får endast import till gemenskapen av hästdjur äga rum från sådana tredjeländer som återfinns i en förteckning som upprättats i enlighet med direktiv 72/462/EEG. Bestämmelserna om upprättandet av förteckningar över tredjeländer med avseende på import av dessa hästdjur bör införas i direktiv 90/426/EEG. |
(6) |
Det vetenskapliga kunnandet om vissa djurs mottaglighet för sjukdomar och om tester för att undersöka förekomsten av sjukdomar hos dessa djur förändras ständigt. Ett förfarande bör därför inrättas så att räckvidden hos förteckningen över djurarter och de sjukdomar som dessa är mottagliga för snabbt kan uppdateras till följd av sådana förändringar. |
(7) |
De allmänna kraven i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport (7), särskilt rörande vattning och utfodring, bör beaktas i detta direktiv i syfte att öka djurens välbefinnande och skapa en större enhetlighet i gemenskapslagstiftningen. |
(8) |
Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredjeland (8) bör även beaktas i syfte att skydda djurens hälsa och skapa en större enhetlighet i gemenskapslagstiftningen. |
(9) |
Nödvändiga åtgärder bör vidtas för att detta direktiv skall kunna genomföras bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9). |
(10) |
Bestämmelserna om folkhälsa och den officiella kontrollen av kött och köttprodukter som tillämpas i enlighet med direktiv 72/462/EEG har ersatts av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (10), som skulle tillämpas från och med den 1 januari 2006. Övriga bestämmelser i det nämnda direktivet har ersatts av direktiv 2002/99 (EG), vars bestämmelser är tillämpliga från och med den 1 januari 2005, eller kommer att bli tillämpliga genom bestämmelserna i denna förordning. |
(11) |
Direktiv 72/462/EEG bör då upphöra att gälla när alla texter som ersätter bestämmelserna i det direktivet blir tillämpliga. |
(12) |
För att gemenskapslagstiftningen skall vara tydlig är det dock nödvändigt att upphäva vissa beslut som inte längre är tillämpliga och samtidigt föreskriva att vissa genomförandebestämmelser skall fortsätta att gälla tills de åtgärder som är nödvändiga har vidtagits inom ramen för den nya lagstiftningen. |
(13) |
För att uppnå det grundläggande målet, att skydda djurens hälsa, är det i enlighet med proportionalitetsprincipen både nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser för importen av levande hov- och klövdjur. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget. |
(14) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (11) fastställs nya kommittéförfaranden och termer. Med hänsyn till enhetligheten i gemenskapslagstiftningen bör dessa förfaranden och termer beaktas i detta direktiv. |
(15) |
I rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (12) fastställs dels vilka bestämmelser som skall gälla för import till gemenskapen av andra hov- och klövdjur än tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin och hästdjur, dels att det skall upprättas en förteckning över de tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera sådana djur och vilka hälsokrav som skall uppfyllas. Detta direktiv bör ändras så att det inte tillämpas på de djurarter som omfattas av denna rättsakt. |
(16) |
Det är dessutom lämpligt att föreskriva att kraven i direktiv 92/65/EEG i samband med tester av levande djur vid import uppdateras eller fastställs via kommittéförfarande. |
(17) |
Direktiven 90/426/EEG och 92/65/EEG bör därför ändras i enlighet därmed. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och räckvidd
I detta direktiv fastställs djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av levande hov- och klövdjur.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) |
tredjeländer: länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och sådana territorier som tillhör medlemsstater och som inte omfattas av rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (13) och rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (14), |
b) |
godkänt tredjeland: tredjeland, eller del av tredjeland, från vilket export till gemenskapen av sådana levande hov- och klövdjur som förtecknas i bilaga I tillåts enligt artikel 3.1, |
c) |
officiell veterinär: veterinär med tillstånd av veterinärmyndigheten i ett tredjeland att utföra hälsokontroller av levande djur och att utfärda officiella intyg. |
d) |
hov- och klövdjur: de djur som förtecknas i bilaga 1. |
KAPITEL II
DJURHÄLSOREGLER FÖR IMPORT TILL GEMENSKAPEN AV VISSA LEVANDE HOV- OCH KLÖVDJUR
Artikel 3
Godkända tredjeländer
1. Import till och transitering genom gemenskapen av levande hov- och klövdjur skall endast tillåtas från de tredjeländer som upptas i en förteckning eller i förteckningar som skall upprättas eller ändras i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Med beaktande av hälsosituationen i tredjelandet och de garantier som lämnas av detta land beträffande de djur som förtecknas i bilaga I, får det i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 beslutas att det tillstånd som föreskrivs i första stycket i denna punkt skall tillämpas på hela eller delar av landet.
För detta ändamål och på grundval av relevanta internationella standarder skall hänsyn tas till hur det godkända tredjelandet tillämpar och genomför dessa standarder, särskilt principen om indelning i regioner inom sitt eget territorium samt hygienkrav vid import från övriga tredjeländer och från gemenskapen.
2. Tillståndet att importera levande hov- och klövdjur till gemenskapen eller transitera dem genom gemenskapen i enlighet med punkt 1 och de särskilda djurhälsovillkoren i artikel 6.3 kan dras in eller upphävas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 om djurhälsosituationen i det godkända tredjelandet motiverar ett sådant indragande eller upphävande.
Artikel 4
Upprättande av förteckningar över godkända tredjeländer
Vid upprättande eller ändring av förteckningar över godkända tredjeländer skall särskilt följande beaktas:
a) |
Hälsostatus för livsmedelsproducerande djur samt för andra tamdjur och vilda djur i tredjelandet, med särskilt beaktande av exotiska djursjukdomar och alla sådana aspekter av den allmänna hälso- och miljösituationen i tredjelandet som skulle kunna innebära en risk för folkhälsan och miljön i gemenskapen. |
b) |
Tredjelandets lagstiftning på området för djurs hälsa och välbefinnande. |
c) |
Organisationen av den behöriga veterinärmyndigheten och dess inspektörer, deras befogenheter, övervakningen av dem samt de medel som står till deras förfogande, inklusive personal och laboratorier, för att de skall kunna tillämpa den nationella lagstiftningen på ett effektivt sätt. |
d) |
De garantier som den behöriga veterinärmyndigheten i tredjelandet kan ge när det gäller överensstämmelse eller likvärdighet med gemenskapens djurhälsovillkor. |
e) |
Huruvida tredjelandet är medlem i OIE samt om informationen från landet om infektiösa eller smittsamma djursjukdomar på dess territorium, särskilt sjukdomar som återfinns på OIE:s förteckning, tillhandahålls regelbundet och snabbt. |
f) |
De garantier som tredjelandet ger för att direkt information skall kunna ges till kommissionen och medlemsstaterna
|
g) |
Erfarenheter från tidigare import av levande djur från tredjelandet och resultaten av de införselkontroller som genomförts. |
h) |
Resultat av gemenskapens inspektioner och/eller revisioner i tredjelandet, särskilt resultaten från bedömningen av de behöriga myndigheterna eller, när kommissionen så fordrar, av de behöriga myndigheternas rapport om de inspektioner som dessa har utfört. |
i) |
Det berörda tredjelandets regler om förebyggande och bekämpning av infektiösa eller smittsamma djursjukdomar, bland annat reglerna för import från andra tredjeländer, samt tillämpningen av dessa regler. |
Artikel 5
Kommissionens offentliggörande av förteckningar över godkända tredjeländer
Kommissionen skall ombesörja att uppdaterade versioner av alla de förteckningar som upprättats eller ändrats i enlighet med artikel 3.1 görs tillgängliga för allmänheten. Dessa förteckningar kan kombineras med andra förteckningar för djur- och folkhälsoändamål och kan även omfatta förlagor till hälsointyg.
Artikel 6
Särskilda djurhälsovillkor vid import till och transitering genom gemenskapen av levande hov- och klövdjur från godkända tredjeländer
1. Särskilda djurhälsovillkor vid import till och transitering genom gemenskapen av levande hov- och klövdjur från godkända tredjeländer skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
I dessa får följande beaktas:
a) |
Den berörda djurarten. |
b) |
Djurens ålder och kön. |
c) |
Djurens avsedda destination eller användning. |
d) |
De nödvändiga åtgärder som skall vidtas efter det att djuren importerats till gemenskapen. |
e) |
Eventuella särskilda bestämmelser som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen. |
2. De särskilda djurhälsovillkoren i punkt 1 skall utgå ifrån gemenskapsreglerna om de sjukdomar som djurens är mottagliga för.
3. I de fall då de garantier som föreskrivs i tredjelandet är likvärdiga de officiella hälsogarantierna och dessa formellt kan erkännas av kommissionen, får de särskilda djurhälsovillkoren utgå ifrån dessa garantier.
Artikel 7
Garantier som lämnas av det godkända tredjelande avseende import av levande hov- och klövdjur till gemenskapen
Import av levande hov- och klövdjur till gemenskapen skall endast tillåtas om det godkända tredjelandet lämnar följande garantier:
a) |
Djuren skall komma från ett sjukdomsfritt territorium, i överensstämmelse med de grundläggande allmänna kriterierna i bilaga II, till vilket införsel av djur som vaccinerats mot de sjukdomar som förtecknas i samma bilaga är förbjuden. |
b) |
Djuren måste uppfylla de särskilda djurhälsovillkoren i artikel 6. |
c) |
Före den dag då lastning av djuren sker för transport till gemenskapen skall de ha befunnit sig i det godkända tredjelandet under en tidsperiod som skall föreskrivas i de särskilda djurhälsovillkor som avses i artikel 6. |
d) |
Innan djuren transporteras till gemenskapen skall de ha genomgått en kontroll av en officiell veterinär för att säkerställa att djuren är friska och att transportvillkoren i direktiv 91/628/EG är uppfyllda, särskilt rörande vattning och utfodring. |
e) |
Djuren skall åtföljas av ett veterinärintyg som överensstämmer med artikel 11 och med en mall till veterinärintyg som upprättats i enlighet med förfarandet i artikel 14.2. Bestämmelser om användningen av elektroniska dokument får fastställas i enlighet med samma förfarande. |
f) |
Vid djurens ankomst till gemenskapen skall de kontrolleras vid en godkänd gränskontrollstation i överensstämmelse med artikel 4 i direktiv 91/496/EG. |
Artikel 8
Undantag från de garantier som skall lämnas av godkända tredjeländer
Genom undantag från artiklarna 6 och 7 får särskilda bestämmelser som omfattar mallar till veterinärintyg fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 för import och transitering av levande hov- och klövdjur från godkända tredjeländer i enlighet med artikel 3.1, om dessa djur
a) |
endast är avsedda att tillfälligtvis användas som betesdjur eller för arbete i närheten av gemenskapens gränser, |
b) |
är avsedda att användas vid idrottsevenemang, cirkusar, uppvisningar eller utställningar, men inte vid affärstransaktioner där de själva är föremål för transaktionen, |
c) |
är avsedda för djurparker, nöjesparker, laboratorieexperiment eller i enlighet med artikel 2 c i direktiv 92/65/EEG godkända organ, institut eller centrum, |
d) |
endast transiterar genom gemenskapens territorium genom godkända gränskontrollstationer i gemenskapen efter godkännande av tullen och av en officiell veterinär och under övervakning av dessa, utan att uppehåll görs inom gemenskapen annat än då detta krävs av djurhälsoskäl, |
e) |
medföljer sina ägare som husdjur, eller |
f) |
presenteras vid en godkänd gränskontrollstation i gemenskapen
|
g) |
tillhör en hotad art. |
Artikel 9
Undantag från artikel 7 a avseende import eller transitering från godkända tredjeländer där de sjukdomar som förtecknas i bilaga II förekommer och/eller vaccinationer utförs
Genom undantag från artikel 7 a, och i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 får villkor upprättas för import eller transitering av levande hov- och klövdjur till gemenskapen från ett godkänt tredjeland där vissa sjukdomar förtecknade i bilaga II förekommer och/eller vaccinationer mot dessa sjukdomar utförs.
Dessa undantagsbestämmelser skall införas för varje land.
Artikel 10
Undantag från artikel 7 a avseende import eller transitering från godkända tredjeländer där import eller transitering har avbrutits eller förbjudits
Genom undantag från artikel 7 a, och i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, får det fastställas att en särskild tidsperiod skall inrättas, under vilken import eller transitering av levande hov- och klövdjur från ett godkänt tredjeland avbryts eller förbjuds till följd av en förändring i hälsosituationen, och att denna import eller transitering får återupptas vid utgången av den särskilda tidsperioden, samt eventuella ytterligare villkor som skall uppfyllas då importen återupptagits.
Då importen eller transiteringen av sådana djur återupptas skall hänsyn tas till
— |
internationella standarder, |
— |
huruvida ett utbrott eller flera epizootiskt sammankopplade utbrott av en av de sjukdomar som förtecknas i bilaga II inträffar inom ett begränsad geografiskt område i ett godkänt tredjeland eller godkänd region, |
— |
huruvida utbrottet eller utbrotten har bekämpats framgångsrikt inom en begränsad tidsperiod. |
Artikel 11
Veterinärintyg
1. Ett veterinärintyg som uppfyller kraven i bilaga III skall uppvisas för varje sändning av djur vid importen till eller transiteringen genom gemenskapen.
2. Veterinärintyget skall intyga att kraven i detta direktiv och övrig gemenskapslagstiftning på området för djurhälsa, eller övriga tillämpliga områden i enlighet med artikel 6.3, som är likvärdig med dessa krav, uppfylls.
3. Veterinärintyget får innehålla sådana certifieringsuppgifter som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen om folkhälsa, djurhälsa och djurskydd.
4. Användningen av det veterinärintyg som anges i punkt 1 får dras in eller upphävas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, om djurhälsosituationen i det godkända tredjelandet motiverar detta indragande eller upphävande.
Artikel 12
Inspektioner och revisioner i ett tredjeland
1. Inspektioner och/eller revisioner får företas i ett tredjeland av experter från kommissionen i syfte att kontrollera överensstämmelsen eller likvärdighet med gemenskapens djurhälsoregler.
Kommissionens experter får beledsagas av experter från medlemsstaterna som har fått tillstånd av kommissionen att utföra sådana inspektioner och/eller revisioner.
2. De inspektioner och/eller revisioner som föreskrivs i punkt 1 skall utföras på gemenskapens vägnar, och kommissionen skall svara för kostnaderna.
3. Förfarandet i samband med inspektionerna och/eller revisionerna i tredjeländer i enlighet med punkt 1 får fastställas eller ändras i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
4. Om en allvarlig risk för djurskyddet uppdagas i samband med en inspektion och/eller revision i enlighet med punkt 1, även om den inte direkt rör inspektionens/revisionens mål, skall kommissionen omedelbart vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda djurens hälsa i enlighet med artikel 18 i direktiv 91/496/EEG, inklusive indragande eller upphävande av det tillstånd som föreskrivs i artikel 3.1.
Artikel 13
Tilldelning av befogenheter
1. Följande får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2:
a) |
Tillämpningsföreskrifter för detta direktiv. |
b) |
Bestämmelser rörande djurs ursprung. |
c) |
Kriterier för att klassificera godkända tredjeländer och regioner i dessa med avseende på djursjukdomar. |
d) |
Bestämmelser om användningen av elektroniska dokument i samband med mallar till veterinärintyg i enlighet med artikel 7 e. |
e) |
Mallar till veterinärintyg i enlighet med artikel 11.1. |
2. Bilagorna till detta direktiv får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 för att i synnerhet ta hänsyn till följande:
a) |
Vetenskapliga yttranden och rön, i synnerhet rörande nya riskbedömningar. |
b) |
Den tekniska utvecklingen och/eller ändringar av internationella standarder. |
c) |
Fastställande av säkerhetsmål för djurs hälsa. |
Artikel 14
Kommittéförfarande
1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara 15 dagar.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 15
Ändring av direktiv 90/426/EEG
Direktiv 90/426/EEG ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 12 skall ersättas med följande: ”Artikel 12 1. Import till gemenskapen av hästdjur skall endast tillåtas från de tredjeländer som upptas i en förteckning eller i förteckningar som skall upprättas eller ändras i enlighet med förfarandet i artikel 24.2. Med beaktande av hälsosituationen i tredjelandet och de garantier som lämnas av detta land beträffande hästdjur får det i enlighet med förfarandet i artikel 24.2 beslutas att det tillstånd som föreskrivs i första stycket i denna punkt skall tillämpas på hela eller delar av det tredjelandet. För detta ändamål och på grundval av relevanta internationella standarder skall hänsyn tas till hur det godkända tredjelandet tillämpar och genomför dessa standarder, särskilt principen om indelning i regioner inom sitt eget territorium samt hygienkrav vid import från övriga tredjeländer och från gemenskapen. 2. Vid upprättande eller ändring av förteckningar i enlighet med punkt 1 skall särskilt följande beaktas:
3. Kommissionen skall ombesörja att uppdaterade versioner av alla de förteckningar som upprättats eller ändrats i enlighet med punkt 1 görs tillgängliga för allmänheten. Dessa förteckningar kan kombineras med andra förteckningar för djur- och folkhälsoändamål och kan även omfatta modeller på hälsointyg. 4. Särskilda importbestämmelser för varje tredjeland eller grupp av tredjeländer, med beaktande av djurhälsosituationen beträffande hästdjur i det tredjeland eller de tredjeländer som berörs, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 24.2. 5. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel och av kriterierna för vilka tredjeländer eller delar av tredjeländer som skall införas i den i första stycket avsedda förteckningen får antas i enlighet med förfarandet i artikel 24.2.” |
2. |
Följande punkt skall läggas till artikel 19:
|
Artikel 16
Ändring av direktiv 92/65/EEG
Direktiv 92/65/EEG ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 1 skall första stycket ersättas med följande: ”I detta direktiv fastställs de djurhälsokrav som vid handeln inom och vid importen till gemenskapen skall gälla för djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga F.” |
2. |
Artikel 6 skall ändras på följande sätt:
|
3. |
Artikel 17 skall ändras på följande sätt:
|
4. |
I artikel 23 skall orden ”från artikel 6.A.1 e och” utgå. |
5. |
Artikel 26 skall ersättas med följande: ”Artikel 26 1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (16). 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG (17) skall vara tre månader. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. |
6. |
Bilaga IV till detta direktiv skall läggas till som bilaga F. |
KAPITEL III
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 17
Övergångsbestämmelser
Övergångsbestämmelser kan fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Artikel 18
Införlivande
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 20 november 2005. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de nationella bestämmelser som antagits.
Artikel 19
Upphävande av direktiv 72/462/EEG
Direktiv 72/462/EEG upphävs från och med det datum då förordning (EG) nr 854/2004 börjar att tillämpas.
Artikel 20
De genomförandebestämmelser som fastställts med avseende på beslut som antagits om import av levande djur, kött och köttprodukter enligt direktiv 72/462/EEG, och som är förtecknade i bilaga V till detta direktiv, skall fortsätta att gälla tills de har ersatts av bestämmelser som antagits inom ramen för den nya lagstiftningen.
Artikel 21
Ikraftträdande och tillämplighet
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 22
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 26 april 2004.
På rådets vägnar
J. WALSH
Ordförande
BILAGA I
Djur av de arter som anges i artikel 1
Taxon |
||
Ordning |
Familj |
Genus/art |
Artiodactyla |
Antilocapridae |
Antilocapra ssp. |
Bovidae |
Addax ssp., Aepyceros ssp., Alcelaphus ssp., Ammodorcas ssp., Ammotragus ssp., Antidorcas ssp., Antilope ssp., Bison ssp., Bos ssp.(inbegripet Bibos, Novibos, Poephagus), Boselaphus ssp., Bubalus ssp. (inbegripet Anoa), Budorcas ssp., Capra ssp., Cephalophus ssp., Connochaetes ssp., Damaliscus ssp. (inbegripet Beatragus), Dorcatragus ssp., Gazella ssp., Hemitragus ssp., Hippotragus ssp., Kobus ssp., Litocranius ssp., Madogua ssp., Naemorhedus ssp. (inbegripet Nemorhaedus och Capricornis), Neotragus ssp., Oreamuos ssp., Oreotragus ssp., Oryx ssp., Ourebia ssp., Ovibos ssp., Ovis ssp., Patholops ssp., Pelea ssp., Procapra ssp., Pseudois ssp., Pseudoryx ssp., Raphicerus ssp., Redunca ssp., Rupicapra ssp., Saiga ssp., Sigmoceros-Alecelaphus ssp., Sylvicapra ssp., Syncerus ssp., Taurotragus ssp., Tetracerus ssp., Tragelaphus ssp.(inbegripet Boocerus) |
|
Camelidae |
Camelus ssp., Lama ssp., Vicugna ssp. |
|
Cervidae |
Alces ssp., Axis-Hyelaphus ssp., Blastocerus ssp., Capreolus ssp., Cervus-Rucervus ssp., Dama ssp., Elaphurus ssp., Hippocamelus ssp., Hydropotes ssp., Mazama ssp., Megamuntiacus ssp., Muntiacus ssp., Odocoileus ssp., Ozotoceros ssp., Pudu ssp., Rangifer ssp. |
|
Giraffidae |
Giraffa ssp., Okapia ssp. |
|
Hippopotamidae |
Hexaprotodon-Choeropsis ssp., Hippopotamus ssp. |
|
Moschidae |
Moschus ssp. |
|
Suidae |
Babyrousa ssp., Hylochoerus ssp., Phacochoerus ssp., Potamochoerus ssp., Sus ssp., |
|
Tayassuidae |
Catagonus ssp., Pecari-Tayassu ssp. |
|
Tragulidae |
Hyemoschus ssp., Tragulus-Moschiola ssp. |
|
Perissodactyla |
Rhinocerotidae |
Ceratotherium ssp., Dicerorhinus ssp., Diceros ssp., Rhinoceros ssp |
Tapiridae |
Tapirus ssp. |
|
Proboscidae |
Elephantidae |
Elephas ssp., Loxodonta ssp. |
BILAGA II
De sjukdomar som avses i artikel 4 f i och artikel 6 samt de grundläggande allmänna kriterier som måste uppfyllas för att ett territorium skall anses sjukdomsfritt enligt artikel 7 a
Sjukdom |
Villkor |
Berörda djur |
Mul- och klövsjuka (18) |
Inget sjukdomsutbrott, inget belägg för virusinfektion och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Alla arter |
Vesikulär stomatit |
Inget sjukdomsfall under de senaste 6 månaderna |
Alla arter |
Vesikulär svinsjuka |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 24 månaderna |
Arter av familjen Suidae |
Boskapspest |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Alla arter |
Får- och getpest |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Arter av genus Ovis och Capra |
Elakartad lungsjuka hos nötkreatur |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Arter av genus Bos |
Lumpy skin disease |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 36 månaderna |
Arter av genus Bos, Bison och Bubalus |
Rift valleyfeber |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Alla arter utom de som hör till familjen y Suidae |
Bluetongue |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna med lämplig kontroll av Culicoidespopulationen |
Alla arter utom de som hör till familjen y Suidae |
Får- och getkoppor |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Arter av genus Ovis och Capra |
Afrikansk svinpest |
Inget sjukdomsfall under de senaste 12 månaderna |
Arter av familjen Suidae |
Klassisk svinpest |
Inget sjukdomsfall och ingen vaccinering utförd under de senaste 12 månaderna |
Arter av familjen Suidae |
BILAGA III
De krav rörande veterinärintyg som avses i artikel 11
1. |
Företrädaren för den behöriga myndighet i avsändarstaten som utfärdar det veterinärintyg som skall medfölja sändningen av djur skall underteckna intyget och se till att det är försett med en officiell stämpel. Detta krav avser samtliga sidor i intyget om detta består av mer än en sida. |
2. |
Veterinärintyget måste utfärdas på det eller de officiella språken i den mottagande medlemsstaten och de medlemsstater där gränskontrollen sker, eller åtföljas av en bestyrkt översättning till detta eller dessa språk. Ett annat officiellt gemenskapsspråk än medlemsstatens eget får emellertid användas efter medgivande från medlemsstaten. |
3. |
Originalversionen av veterinärintyget skall åtfölja sändningen vid införseln till gemenskapen. |
4. |
Veterinärintyget skall bestå av
|
5. |
Veterinärintyget skall vara försett med ett unikt identifieringsnummer. Om veterinärintyget består av en serie sidor, skall varje sida anges med ett unikt identifieringsnummer. |
6. |
Veterinärintyget skall utfärdas innan den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten avslutar kontrollen av den sändning som det avser. |
BILAGA IV
”BILAGA F
Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen.
Rådets direktiv 88/407/EEG av den 14 juni 1988 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur.
Rådets direktiv 89/556/EEG av den 25 september 1989 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredjeland av embryon från tamdjur av nötkreatur.
Rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredjeland.
Rådets direktiv 90/429/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av sperma från tamdjur av svin.
Rådets direktiv 90/539/EEG av den 15 oktober 1990 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredjeland av fjäderfä och kläckningsägg.
Rådets direktiv 91/67/EEG av den 28 januari 1991 om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk.
Rådets direktiv 91/68/EEG av den 28 januari 1991 om djurhälsovillkor för handeln med får och getter inom gemenskapen.
Rådets direktiv 2004/68/EG av den 26 april 2004 om fastställande av djurhälsoregler för import och transistering till gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur samt om ändring av direktiven 90/426/EEG och 92/65/EEG samt upphävande av direktiv 72/462/EEG.”
BILAGA V
Förteckning över beslut
2003/56/EG: Kommissionens beslut av den 24 januari 2003 om hälsointyg för import av levande djur och animaliska produkter från Nya Zeeland (EGT L 22, 25.1.2003, s. 38)
2002/987/EG: Kommissionens beslut av den 13 december 2002 om förteckningen över de anläggningar i Falklandsöarna som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 344, 19.12.2002, s. 39)
2002/477/EG: Kommissionens beslut av den 20 juni 2002 om fastställande av hygienkrav för färskt kött och färskt fjäderfäkött som importeras från tredje land och om ändring av beslut 94/984/EG (EGT L 164, 22.6.2002, s. 39)
2001/600/EG: Kommissionens beslut av den 17 juli 2001 om skyddsåtgärder vad avser import av vissa djur från Bulgarien med anledning av att bluetongue brutit ut och om upphävande av beslut 1999/542/EG om ändring av beslut 98/372/EG om djurhälsovillkor och utfärdande av veterinärintyg för import av levande nötkreatur och svin från vissa europeiska länder, för att beakta vissa aspekter i förhållande till Bulgarien och om ändring av beslut 97/232/EG om att upprätta en förteckning över de tredje länder från vilka medlemsstaterna får importera får och getter (EGT L 210, 3.8.2001, s. 51)
2000/159/EG: Kommissionens beslut av den 8 februari 2000 om preliminärt godkännande av restsubstansplaner från tredje land i enlighet med rådets direktiv 96/23/EG (EGT L 51, 24.2.2000, s. 30)
98/8/EG: Kommissionens beslut av den 16 december 1997 om förteckningen över de anläggningar i Förbundsrepubliken Jugoslavien som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 2, 6.1.1998, s. 12)
97/222/EG: Kommissionens beslut av den 28 februari 1997 om upprättande av en förteckning över de tredje länder från vilka medlemsstaterna tillåter import av köttprodukter (EGT L 89, 4.4.1997, s. 39)
97/221/EG: Kommissionens beslut av den 28 februari 1997 om djurhälsovillkor och förlagor till veterinärintyg för import av köttprodukter från tredje land och om upphävande av beslut 91/449/EEG (EGT L 89, 4.4.1997, s. 32)
95/427/EG: Kommissionens beslut av den 16 oktober 1995 om förteckningen över anläggningar i Namibia som är godkända för import av köttprodukter till gemenskapen (EGT L 254, 24.10.1995, s. 28)
95/45/EG: Kommissionens beslut av den 20 februari 1995 gällande lista över företag i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien som godkänts för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 51, 8.3.1995, s. 13)
94/465/EG: Kommissionens beslut av den 12 juli 1994 om förteckningen över de anläggningar i Botswana som har godkänts med avseende på import av köttvaror till gemenskapen (EGT L 190, 26.7.1994, s. 25)
94/40/EG: Kommissionens beslut av den 25 januari 1994 om förteckningen över de företag i Zimbabwe som godkänts för import av kött till gemenskapen (EGT L 22, 27.1.1994, s. 50)
93/158/EEG: Rådets beslut av den 26 oktober 1992 om ingående av ett avtal i form av skriftväxling mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna om tillämpningen av gemenskapens tredjelandsdirektiv, rådets direktiv 72/462/EEG, och motsvarande krav i de amerikanska bestämmelserna i fråga om handeln med färskt nöt- och griskött (EGT L 68, 19.3.1993, s. 1)
93/26/EEG: Kommissionens beslut av den 11 december 1992 om förteckningen över anläggningar i Kroatien som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 16, 25.1.1993, s. 24)
90/432/EEG: Kommissionens beslut av den 30 juli 1990 om förteckningen över företag i Namibia som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 223, 18.8.1990, s. 19)
90/13/EEG: Kommissionens beslut av den 20 december 1989 om förfarandet vid ändring av eller tillägg till förteckningarna över anläggningar i tredje land som godkänts för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 8, 11.1.1990, s. 70)
87/431/EEG: Commission Decision of 28 July 1987 on the list of establishments in the Kingdom of Swaziland approved for the purpose of importing fresh meat into the Community [Den svenska versionen finns inte tillgänglig] (EGT L 228, 15.8.1987, s. 53)
87/424/EEG: Kommissionens beslut av den 14 juli 1987 om förteckningen över anläggningar i Mexiko som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 228, 15.8.1987, s. 43)
87/258/EEG: Kommissionens beslut av den 28 april 1987 om förteckningen över anläggningar i Kanada som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 121, 9.5.1987, s. 50)
87/257/EEG: Kommissionens beslut av den 28 april 1987 om förteckningen över de anläggningar i USA som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 121, 9.5.1987, s. 46)
87/124/EEG: Kommissionens beslut av den 19 januari 1987 om förteckningen över anläggningar i Chile som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 51, 20.2.1987, s. 41)
86/474/EEG: Kommissionens beslut av den 11 september 1986 om kontroll på platsen i samband med import av nötkreatur, svin och färskt kött från tredje land (EGT L 279, 30.9.1986, s. 55)
86/65/EEG: Kommissionens beslut av den 13 februari 1986 om förteckningen över företag i Marocko som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 72, 15.3.1986, s. 40)
85/539/EEG: Kommissionens beslut av den 29 november 1985 om förteckningen över anläggningar på Grönland som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 334, 12.12.1985, s. 25)
84/24/EEG: Kommissionens beslut av den 23 december 1983 om förteckningen över anläggningar på Island som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 20, 25.1.1984, s. 21)
83/423/EEG: Kommissionens beslut av den 29 juli 1983 om förteckningen över de anläggningar i Paraguay som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 238, 27.8.1983, s. 39)
83/402/EEG: Kommissionens beslut av den 29 juli 1983 om förteckningen över de anläggningar i Nya Zeeland som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 233, 24.8.1983, s. 24)
83/384/EEG: Kommissionens beslut av den 29 juli 1983 om förteckningen över de anläggningar i Australien som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 222, 13.8.1983, s. 36)
83/243/EEG: Kommissionens beslut av den 10 maj 1983 om förteckningen över de anläggningar i Botswana som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 129, 19.5.1983, s. 70)
83/218/EG: Kommissionens beslut av den 22 april 1983 om förteckningen över de anläggningar i Rumänien som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 121, 7.5.1983, s. 23)
82/923/EEG: Kommissionens beslut av den 17 december 1982 om de anläggningar i Guatemala från vilka medlemsstaterna får tillåta import av färskt kött (EGT L 381, 31.12.1982, s. 40)
82/913/EEG: Kommissionens beslut av den 16 december 1982 om förteckningen över de anläggningar i Sydafrika och Namibia som är godkända för import av färskt kött till gemenskapen (EGT L 381, 31.12.1982, s. 28)
82/735/EEG: Rådets beslut av den 18 oktober 1982 om förteckningen över de anläggningar i Bulgarien som är godkända för export av färskt kött till gemenskapen (EGT L 311, 8.11.1982, s. 16)
82/734/EEG: Rådets beslut av den 18 oktober 1982 om en förteckning över anläggningar i Schweiz som har godkänts för export av färskt kött till gemenskapen (EGT L 311, 8.11.1982, s. 13)
81/713/EEG: Kommissionens beslut av den 28 juli 1981 om förteckningen över de anläggningar i Brasilien som är godkända för import av färskt kött från nötkreatur och tama hovdjur till gemenskapen (EGT L 257, 10.9.1981, s. 28)
81/92/EEG: Kommissionens beslut av den 30 januari 1981 om förteckningen över anläggningar i Uruguay som är godkända för import av färskt kött från nötkreatur, får och tama hovdjur till gemenskapen (EGT L 58, 5.3.1981, s. 43)
81/91/EEG: Kommissionens beslut av den 30 januari 1981 om en förteckning över de anläggningar i Argentina som har godkänts för import av färskt kött av nötkreatur, får och tama hovdjur till gemenskapen (EGT L 58, 5.3.1981, s. 39)
79/542/EEG: Rådets beslut 79/542/EEG av den 21 december 1976 om upprättande av en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer, och om villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött (EGT L 146, 14.6.1979, s. 15)
78/685/EEG: Kommissionens beslut av den 26 juli 1978 om fastställande av en förteckning över epizootiska sjukdomar i enlighet med direktiv 72/462/EEG (EGT L 227, 18.8.1978, s. 32)
(1) Yttrandet avgivet den 30 maj 2004 (ännu ej offenliggjort i EUT).
(2) Yttrandet avgivet den 25 februari 2004 (ännu ej offenliggjort i EUT).
(3) EGT L 302, 31.12.1972, s. 28. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).
(4) EGT L 18, 23.1.2003, s. 11.
(5) EGT L 61, 3.3.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(6) EGT L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).
(7) EGT L 340, 11.12.1991, s. 17. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.
(8) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/43/EG (EGT L 162, 1.7.1996, s. 1).
(9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(10) Se sidan 83 i detta nummer av EUT.
(11) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).
(12) EGT L 268, 14.9.1992, s. 54. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1398/2003 (EUT L 198, 6.8.2003, s. 3).
(13) EGT L 395, 30.12.1989, s. 13. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.
(14) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG (EUT L 315, 19.11.2002, s. 14).
(15) EGT L 28, 2.2.1994, s. 47. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/211/EG.”
(16) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.
(17) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.”
(18) I enlighet med kapitel 2.1.1 i OIE:s manual.