(1)

Europaparlamentet och rådet har genom beslut nr 163/2001/EG (4) inrättat programmet Media-yrkesutbildning, ett utbildningsprogram för branschfolk inom den europeiska audiovisuella programindustrin, för perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2005.

(2)

Det är ytterst viktigt att se till att gemenskapspolitiken för stöd till den europeiska audiovisuella sektorn fortsätter med tanke på gemenskapens mål enligt artikel 150 i fördraget.

(3)

Det är också ytterst viktigt att kommissionen senast den 31 december 2005 lägger fram en fullständig och utförlig utvärderingsrapport om programmet Media-yrkesutbildning, dels för att den lagstiftande myndigheten skall kunna ta ställning till förslaget om ett nytt utbildningsprogram (Media-yrkesutbildning), som enligt planerna skall inledas 2007, dels för att budgetmyndigheten skall kunna utvärdera behovet av den nya finansieringsramen.

1.

I artikel 1 skall datumet ”den 31 december 2005” ersättas med datumet ”den 31 december 2006”.

2.

I artikel 4.5 skall finansieringsramen på ”52 miljoner euro” ersättas med ”59,4 miljoner euro”, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 786/2004 om anpassning av referensbeloppen, i syfte att beakta utvidgningen av Europeiska unionen.

(1)

Genom beslut 2000/821/EG (4) inrättade rådet programmet Media Plus, som syftar till att främja utveckling, distribution och marknadsföring av europeiska audiovisuella verk, för perioden 1 januari 2001 - 31 december 2005.

(2)

Det är ytterst viktigt att se till att gemenskapspolitiken för stöd till den europeiska audiovisuella sektorn fortsätter, med tanke på gemenskapens mål enligt artikel 157 i fördraget.

(3)

Det är också ytterst viktigt att kommissionen senast den 31 december 2005 lägger fram en fullständig och utförlig utvärderingsrapport om programmet Media Plus, dels för att den lagstiftande myndigheten skall kunna ta ställning till förslaget om ett nytt Media Plus-program, som enligt planerna skall inledas 2007, dels för att budgetmyndigheten skall kunna utvärdera behovet av den nya finansieringsramen.

1.

I artikel 1 skall datumet ”den 31 december 2005” ersättas med datumet ”den 31 december 2006”.

2.

I artikel 5.2 skall finansieringsramen på ”350 miljoner euro” ersättas med ”453,6 miljoner euro”, inbegripet anpassningen inför utvidgningen i enlighet med översynen av budgetplanen.

(1)

Internationella relationer mellan medlemsstater och tredjeländer inom luftfartsområdet har hittills reglerats genom bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer, genom bilagor till dessa avtal och genom andra besläktade bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

(2)

Enligt de domar som meddelats av Europeiska gemenskapernas domstol i målen C – 466/98, C – 467/98, C – 468/98, C – 469/98, C – 471/98, C – 472/98, C – 475/98 och C – 476/98 har gemenskapen exklusiv behörighet avseende olika aspekter i sådana avtal.

(3)

Domstolen har också klargjort EG-lufttrafikföretagens rätt till fri etablering inom gemenskapen, inbegripet rätten till icke-diskriminerande marknadstillträde.

(4)

När det är uppenbart att innehållet i ett avtal faller delvis inom gemenskapens behörighet och delvis inom medlemsstaternas, är det av avgörande betydelse att sörja för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och gemenskapens institutioner både vid förhandling och ingående av sådana åtaganden och vid deras genomförande. Skyldigheten att samarbeta följer av kravet på en enhetlig internationell representation för gemenskapen. Gemenskapens institutioner och medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa bästa möjliga samarbete i detta hänseende.

(5)

Det samarbetsförfarande mellan medlemsstaterna och kommissionen som fastställs i denna förordning skall inte påverka behörighetsfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna, i enlighet med gemenskapsrätten så som den tolkats av domstolen.

(6)

Alla gällande bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer, som innehåller bestämmelser som står i strid med gemenskapsrätten, bör ändras eller ersättas med nya avtal som är helt förenliga med gemenskapsrätten.

(7)

Utan att det påverkar tillämpningen av fördraget, i synnerhet artikel 300 i detta, kan medlemsstater vilja göra ändringar i gällande avtal och vidta åtgärder för deras genomförande fram till dess att ett avtal som ingåtts av gemenskapen träder i kraft.

(8)

Det är av avgörande betydelse att se till att en medlemsstat som för förhandlingar tar hänsyn till gemenskapsrätten, gemenskapens intressen i vidare mening och pågående gemenskapsförhandlingar.

(9)

Om medlemsstaterna vill att lufttrafikföretag skall medverka i förhandlingarna, bör alla lufttrafikföretag som är etablerade inom den berörda medlemsstatens territorium behandlas lika.

(10)

Etablering på en medlemsstats territorium förutsätter att lufttransportverksamhet verkligen utövas genom varaktiga åtgärder. Den rättsliga formen för en sådan etablering, oavsett om det är filial eller dotterbolag med status som juridisk person, bör inte vara den avgörande faktorn i detta avseende. När ett företag är etablerat på flera medlemsstaters territorium, enligt definitionen i fördraget, bör företaget, för att undvika att nationell lagstiftning kringgås, se till att varje driftställe uppfyller de skyldigheter som, i enlighet med gemenskapsrätten, kan följa av den nationella lagstiftning som är tillämplig på dess verksamhet.

(11)

I syfte att sörja för att EG-lufttrafikföretagens rättigheter inte inskränks på ett otillbörligt sätt, bör det i bilaterala luftfartsavtal inte införas några nya överenskommelser som inskränker antalet EG-lufttrafikföretag som kan utses att bedriva lufttrafik på en viss marknad.

(12)

Medlemsstaterna bör fastställa/upprätta icke-diskriminerande och öppna förfaranden för fördelning av trafikrättigheter mellan EG-lufttrafikföretag. Vid tillämpningen av dessa förfaranden bör medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till behovet att bevara kontinuiteten i luftfartstjänsterna.

(13)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (3).

(14)

Varje medlemsstat kan åberopa att bestämmelserna i de bilaterala avtal som den har förhandlat fram är konfidentiella och begära att kommissionen inte delar denna information med andra medlemsstater.

(15)

En överenskommelse om utökat samarbete i fråga om användningen av flygplatsen i Gibraltar träffades i London den 2 december 1987 mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket genom en gemensam förklaring från de båda ländernas utrikesministrar. Denna överenskommelse har ännu inte genomförts.

(16)

Eftersom målen för förordningen – nämligen samordning av förhandlingar med tredjeländer i syfte att ingå luftfartsavtal, nödvändigheten att garantera ett harmoniserat tillvägagångssätt vid genomförandet och tillämpningen av avtalen samt kontroll av sådana avtals överensstämmelse med gemenskapsrätten – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att denna förordnings tillämpningsområde omfattar hela gemenskapen, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

—

relevanta standardklausuler, som utarbetats och fastställts gemensamt av medlemsstaterna och kommissionen, omfattas av dessa förhandlingar,

och

—

förfarandet för anmälan i punkterna 2, 3 och 4 följs.

—

undergräva målen för pågående förhandlingar mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet,

och/eller

—

leda till ett avtal som är oförenligt med gemenskapsrätten,

(1)

Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen vilken fastställs i artikel 2 och artikel 3.2 i fördraget och klargörs i EG-domstolens rättspraxis. I fördraget föreskrivs det att jämställdhet mellan kvinnor och män är en särskild uppgift och ett mål för gemenskapen och att gemenskapen skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män i all sin verksamhet.

(2)

Enligt artikel 13.1 i fördraget har rådet befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering på grund av bland annat kön. Enligt artikel 13.2 skall rådet fatta beslut i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget när det beslutar om stimulansåtgärder på gemenskapsnivå, som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar, i syfte att stödja de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bidra till att detta mål förverkligas.

(3)

I artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds all diskriminering på grund av kön och i artikel 23 fastställs principen om jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden.

(4)

Erfarenheter av vad som gjorts på gemenskapsnivå har visat att främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män i praktiken kräver en kombination av åtgärder, särskilt av lagstiftning och konkreta åtgärder som är så utformade att de är ömsesidigt förstärkande.

(5)

I kommissionens vitbok om styrelseformerna i EU förespråkas principen om att medborgarna bör delta i utformningen och genomförandet av politiken, att det civila samhället och dess organisationer bör vara delaktiga och att samrådet med berörda parter bör vara effektivare och öppnare.

(6)

Den fjärde kvinnokonferensen i Peking antog den 15 september 1995 ett uttalande och en handlingsplan, där regeringarna, det internationella samfundet och det civila samhället uppmanas att vidta strategiska åtgärder för att undanröja diskriminering av kvinnor samt hindren för jämställdhet mellan kvinnor och män.

(7)

Genom beslut 2001/51/EG (3) inrättade rådet gemenskapens handlingsprogram avseende gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa åtgärder bör kompletteras med stöd inom berörda områden.

(8)

Budgetposterna A-3 0 3 7 (ABB-nr 040501) och A-3 0 4 6 (ABB-nr 040503) i Europeiska unionens allmänna budget för 2003 och föregående år var avsedda att ge stöd åt Europeiskt kvinnoforum och kvinnoorganisationer som verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män.

(9)

I rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), nedan kallad ”budgetförordningen”, föreskrivs antagandet av en grundrättsakt för befintliga stödåtgärder som är i överensstämmelse med dess bestämmelser.

(10)

Vissa organisationers verksamhet bidrar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, i synnerhet när det gäller gemenskapsåtgärder som särskilt riktar sig till kvinnor.

(11)

Särskilt Europeiskt kvinnoforum, som omfattar de flesta kvinnoorganisationer i de 15 medlemsstaterna och har över 3 000 medlemmar, spelar en viktig roll i arbetet med att främja, övervaka och sprida information om gemenskapsåtgärder som riktar sig till kvinnor och vars syfte är att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Dess verksamhet är av allmänt europeiskt intresse.

(12)

Ett strukturerat program bör därför antas för ekonomiskt stöd till sådana organisationer i form av ett administrationsbidrag till verksamhet på jämställdhetsområdet med syften av allmänt europeiskt intresse eller med mål som ingår i Europeiska unionens politik på området, samt i form av bidrag till viss verksamhet.

(13)

Detta program täcker ett stort geografiskt område, eftersom det nya anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och det i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) föreskrivs ett utökat samarbete på jämställdhetsområdet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och staterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Eftaländerna) å andra sidan. I EES-avtalet fastställs förfaranden för deltagande i gemenskapsåtgärder på detta område för de Eftaländer som tillhör EES. Dessutom bör detta program vara öppet för Rumänien och Bulgarien, enligt de villkor som anges i dessa länders Europaavtal med tillhörande tilläggsprotokoll och i besluten av respektive associeringsråd, samt för Turkiet i enlighet med villkoren i ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Turkiet om fastställande av de allmänna principerna för Republiken Turkiets deltagande i gemenskapens program. (5)

(14)

Den särskilda karaktären hos de organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män bör beaktas när förfarandena för beviljande av stöd fastställs.

(15)

I detta beslut fastställs för programmets hela löptid en finansieringsram, som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet i enlighet med punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (6).

(16)

I Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande av den 24 november 2003 om grundrättsakter för bidrag föreskrivs övergångsklausuler om perioden för stödberättigande utgifter som i undantagsfall kan införas i detta program

a)

bidra till att utveckla och genomföra gemenskapsåtgärder som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män,

b)

följa principerna för, och de rättsliga bestämmelser som styr gemenskapens verksamhet när det gäller dess jämställdhetspolitik,

c)

ha en gränsöverskridande potential.

a)

de anslutningsländer som undertecknade anslutningsfördraget den 16 april 2003,

b)

Efta/EES-länderna, i enlighet med villkoren i EES-avtalet,

c)

Rumänien och Bulgarien, för vilka villkoren för deltagande skall fastställas i enlighet med Europaavtalen med tillhörande tilläggsprotokoll och besluten av respektive associeringsråd,

d)

Turkiet, för vilket villkoren för deltagande skall fastställas i enlighet med ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Turkiet om fastställande av de allmänna principerna för Republiken Turkiets deltagande i gemenskapens program.

—

Representation av berörda parter på gemenskapsnivå.

—

Verksamhet för att öka medvetenheten och som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, särskilt genom studier, kampanjer och seminarier.

—

Spridning av information om gemenskapens verksamhet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

—

Åtgärder som bland annat främjar möjligheten att kombinera arbete och familj, kvinnors deltagande i beslutsfattande, bekämpning av könsrelaterat våld, könsstereotyper och diskriminering på arbetsplatsen.

—

Åtgärder som främjar samarbete med kvinnoorganisationer i tredje land och ökar medvetenheten om kvinnors situation världen över.

—

Säkerställa uppföljning av handlingsplanen från Peking (Förenta nationerna).

—

Arbeta för att förbättra europeisk lagstiftning om jämställdhet och för att engagera kvinnor på alla politikområden.

—

Delta i möten och konferenser om jämställdhet.

—

Vidta åtgärder för att säkerställa att kvinnors åsikter och intressen beaktas i nationell och europeisk politik och särskilt genom att uppmuntra dem att delta i beslutsfattandet.

—

Stärka jämställdheten mellan kvinnor och män i EU:s utvidgningsprocess och utveckla ett samarbete med kvinnoorganisationer i de anslutande medlemsstaterna.

—

Det skall vara oberoende i valet av sina medlemmar.

—

Det skall vara oberoende vid den närmare utformningen av sin verksamhet med iakttagande av punkt 1.2.

(1)

I flera direktiv fastställs regler för människors och djurs hälsa vid produktion och utsläppande på marknaden av produkter av animaliskt ursprung.

(2)

Följande rättsakter innehåller nya regler med en omarbetning och uppdatering av reglerna i de direktiven:

(3)

Det är därför lämpligt att upphäva de tidigare direktiven. Eftersom förordning (EG) nr 852/2004 upphäver rådets direktiv 93/43/EEG av den 14 juni 1993 om livsmedelshygien (6), behöver det här direktivet endast upphäva direktiven om produkter av animaliskt ursprung.

(4)

Eftersom de nya hygienreglerna och direktiv 2002/99/EG kommer att ersätta reglerna om färskt kött och köttprodukter bör kraven i rådets direktiv 72/462/EEG (7) fortsätta att gälla endast för import av levande djur.

(5)

Det är emellertid nödvändigt att föreskriva att vissa tillämpningsföreskrifter fortfarande skall gälla i avvaktan på att nödvändiga åtgärder enligt den nya rättsliga ramen vidtas.

(6)

Rådets direktiv 89/662/EEG (8) och 92/118/EEG (9) samt rådets beslut 95/408/EG (10) måste också ändras på grund av omarbetningen.

1.

Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (11).

2.

Rådets direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (12).

3.

Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (13).

4.

Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 om trikinkontroll (trichinella spiralis) vid import från tredje land av färskt kött av tamsvin (14).

5.

Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (15).

6.

Rådets direktiv 80/215/EEG av den 22 januari 1980 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (16).

7.

Kommissionens direktiv 89/362/EEG av den 26 maj 1989 om allmänna hygienvillkor vid mjölkproducerande anläggningar (17).

8.

Rådets direktiv 89/437/EEG av den 20 juni 1989 om hygienfrågor och hälsorisker i samband med tillverkning och utsläppande på marknaden av äggprodukter (18).

9.

Rådets direktiv 91/492/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av hygienkrav för produktion och utsläppande på marknaden av levande tvåskaliga mollusker (19).

10.

Rådets direktiv 91/493/EEG av den 22 juli 1991 om fastställande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av fiskprodukter (20).

11.

Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26 juni 1991 om djurhälsovillkor för handel med färskt kött av fjäderfä inom gemenskapen och import av sådant kött från tredje land (21).

12.

Rådets direktiv 91/495/EEG av den 27 november 1990 om frågor om livsmedelshygien och djurhälsa som påverkar produktion och utsläppande på marknaden av kaninkött och kött från vilda djur i hägn (22).

13.

Rådets direktiv 92/45/EEG av den 16 juni 1992 om frågor om människors och djurs hälsa i samband med nedläggning av vilt och utsläppandet på marknaden av viltkött (23).

14.

Rådets direktiv 92/46/EEG av den 16 juni 1992 om fastställande av hygienregler för produktion och utsläppande på marknaden av rå mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölkbaserade produkter (24).

15.

Rådets direktiv 92/48/EEG av den 16 juni 1992 om fastställande av minimiregler för hygienen för fiskeriprodukter som fångats av vissa fartyg enligt artikel 3.1 a i i direktiv 91/493/EEG (25).

16.

Rådets direktiv 94/65/EG av den 14 december 1994 om kraven för produktion och utsläppande på marknaden av malet kött och köttberedningar (26).

1.

Alla hänvisningar till ”bilagorna 1 och 2” skall ersättas med hänvisningar till ”bilaga I”.

2.

I artikel 4.1 skall orden ”och de särskilda hygienkraven i bilaga 2” utgå.

3.

Bilaga 2 skall upphöra att gälla.

a)

Förordning (EG) nr 853/2004,

b)

förordning (EG) nr 854/2004,

eller

c)

direktiv 2002/99/EG.

a)

Tillämpningsföreskrifter som har antagits på grundval av de direktiv som avses i artikel 2.

b)

Tillämpningsföreskrifter som har antagits på grundval av bilaga 2 till direktiv 92/118/EEG, med undantag av beslut 94/371/EG (27).

c)

Tillämpningsföreskrifter som har antagits på grundval av direktiv 72/462/EEG.

d)

Provisoriska listor över tredjeländer och anläggningar i tredjeland som har upprättats i enlighet med beslut 95/408/EG.

1)

Hänvisningarna:

skall ersättas med ”produkter av animaliskt ursprung som omfattas av de rättsakter som avses i bilaga A”.

2)

Bilaga A skall ersättas med följande:

(1)

Genomförandet av den inre marknaden innebär att hinder för fri rörlighet och snedvridning av konkurrensen undanröjs samtidigt som förhållanden som gynnar innovation och investeringar skapas. Immaterialrättsligt skydd är i detta sammanhang en grundläggande förutsättning för en framgångsrik inre marknad. Immaterialrättsligt skydd är viktigt inte bara för att främja innovation och kreativitet utan också för att öka sysselsättningen och förbättra konkurrenskraften.

(2)

Skyddet för immateriella rättigheter bör ge uppfinnaren eller nyskaparen förutsättningar att kunna göra en rimlig förtjänst på sin uppfinning eller nyskapelse. Det bör dessutom möjliggöra en maximal spridning av verk, idéer och ny kunskap. Samtidigt bör det varken hindra yttrandefrihet, ett fritt informationsutbyte eller skydd för personuppgifter, inte heller på Internet.

(3)

Om det saknas effektiva medel för att skydda immateriella rättigheter minskar intresset för innovation och nyskapande och investeringsviljan dämpas. Det är därför nödvändigt att se till att den materiella delen av immaterialrätten, som i dag till stor del utgör en del av gemenskapens regelverk, tillämpas effektivt i gemenskapen. De medel som finns för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter är därför av avgörande betydelse för en framgångsrik inre marknad.

(4)

På det internationella planet är alla medlemsstater, liksom gemenskapen i de frågor som faller under dess behörighet, bundna av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), som godkändes inom ramen för Världshandelsorganisationen, under de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, genom rådets beslut 94/800/EG (3).

(5)

TRIPs-avtalet innehåller bl.a. bestämmelser om medel för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, vilka utgör gemensamma normer med internationell tillämpning och vilka har genomförts i alla medlemsstater. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas internationella åtaganden, däribland TRIPs-avtalet.

(6)

Därutöver finns det internationella konventioner som alla medlemsstater är bundna av och som också innehåller bestämmelser om medel för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter. Till dessa hör Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).

(7)

Av kommissionens undersökning i denna fråga framgår att det fortfarande, trots TRIPs-avtalet, är stora skillnader på hur medlemsstaterna säkerställer skyddet för immateriella rättigheter. Exempelvis möjligheterna att använda interimistiska åtgärder för att säkra bevis, metoderna för att beräkna skadestånd och möjligheterna att meddela förelägganden skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna. I vissa medlemsstater finns inga åtgärder, förfaranden eller sanktioner om rätt till information och återkallande, på intrångsgörarens bekostnad, av intrångsgörande varor som har släppts ut på marknaden.

(8)

Skillnaderna i hur medlemsstaterna säkerställer skyddet för immateriella rättigheter skadar den inre marknaden och gör det omöjligt att åstadkomma ett likvärdigt skydd för immateriella rättigheter inom hela gemenskapen. Sådana förhållanden gynnar varken fri rörlighet på den inre marknaden eller en sund konkurrens.

(9)

Skillnaderna leder vidare till att de materiella reglerna om immateriella rättigheter försvagas och till att den inre marknaden splittras på detta område. Detta leder i sin tur till att näringslivet förlorar förtroendet för den inre marknaden, och i förlängningen till sjunkande investeringar i innovation och nyskapande. Immaterialrättsintrången förefaller alltmer vara kopplade till organiserad brottslighet. Ökad användning av Internet gör det möjligt att sprida piratkopior över hela världen på ett ögonblick. En effektiv tillämpning av de materiella reglerna om immateriella rättigheter bör säkerställas genom särskilda insatser på gemenskapsnivå. En tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på detta område är således en avgörande förutsättning för att den inre marknaden skall kunna fungera väl.

(10)

Syftet med detta direktiv är att tillnärma lagstiftningarna för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden.

(11)

Avsikten med detta direktiv är inte att skapa harmoniserade regler om rättsligt samarbete, domstols behörighet eller erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område och inte heller att reglera frågor om tillämplig lag. Det finns generella gemenskapsrättsakter som reglerar sådana frågor och som i princip är tillämpliga även på immaterialrättens område.

(12)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna, särskilt inte artiklarna 81 och 82 i fördraget. De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv bör inte användas för att begränsa konkurrensen på ett otillbörligt sätt i strid med fördraget.

(13)

Direktivet måste ges ett så brett tillämpningsområde som möjligt, så att det inbegriper alla immateriella rättigheter som omfattas av gemenskapsrättsliga bestämmelser på området och/eller den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten. Detta hindrar dock inte de medlemsstater som så önskar att utvidga tillämpningsområdet, för interna ändamål, till att även omfatta handlingar som innebär illojal konkurrens, inklusive snyltande kopior, eller liknande verksamhet.

(14)

De åtgärder som anges i artiklarna 6.2, 8.1 och 9.2 behöver bara tillämpas när det gäller handlingar som utförs i kommersiell skala. Detta påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att också tillämpa dessa åtgärder på andra handlingar. Handlingar som utförs i kommersiell skala är sådana som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel; detta utesluter i allmänhet handlingar som utförs av slutkonsumenter i god tro.

(15)

Detta direktiv bör inte påverka de materiella reglerna om immateriella rättigheter, och inte heller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4), Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (5) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (6).

(16)

Bestämmelserna i direktivet bör inte påverka tillämpningen av de särbestämmelser och undantag som gemenskapen har antagit för att säkerställa skyddet för upphovsrätt och upphovsrätten närstående rättigheter, särskilt inte bestämmelserna i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (7) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (8).

(17)

Beslut om de åtgärder, förfaranden och sanktioner som anges i detta direktiv bör i varje enskilt fall ske så att vederbörlig hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, inklusive särdragen hos de olika typerna av immateriella rättigheter och, när det är lämpligt, om intrånget har begåtts avsiktligt eller oavsiktligt.

(18)

Inte bara rättighetshavarna, utan också andra personer som har ett direkt intresse och partsbehörighet, vilket kan inbegripa branschsammanslutningar som förvaltar rättigheter eller tillvaratar gemensamma och enskilda intressen inom sitt ansvarsområde, bör ha rätt att begära tillämpning av åtgärderna, förfarandena och sanktionerna i den mån detta tillåts i och överensstämmer med tillämplig lag.

(19)

Eftersom upphovsrätt uppstår när verket skapas och inte kräver någon formell registrering är det lämpligt att anta den bestämmelsen som finns i artikel 15 i Bernkonventionen och som slår fast presumtionen att upphovsmannen till ett litterärt eller konstnärligt verk skall anses som sådan om dennes namn förekommer på verket. En liknande presumtion bör tillämpas beträffande innehavare av närstående rättigheter, eftersom det ofta är innehavaren av en närstående rättighet, till exempel en fonogramframställare, som kommer att försöka göra sina rättigheter gällande och bekämpa piratkopiering.

(20)

Eftersom bevisningen är av avgörande betydelse när det gäller att fastställa om det har skett ett intrång i en immateriell rättighet, bör det säkerställas att det finns effektiva medel för att lägga fram, inhämta och skydda bevisning. Förfarandena bör vara utformade så att rätten till försvar iakttas och så att det finns nödvändiga skyddsmekanismer, innefattande skydd av sekretessbelagd och annan konfidentiell information. Beträffande intrång som begås i kommersiell skala är det även av betydelse att domstolarna, när det är lämpligt, kan beordra tillgång till bank-, finans- eller affärshandlingar som den påstådda intrångsgöraren kontrollerar.

(21)

Andra åtgärder för att säkerställa en hög skyddsnivå finns i vissa medlemsstater och bör göras tillgängliga i alla medlemsstater. Så är fallet med rätten till information, som gör det möjligt att skaffa fram detaljerad information om de intrångsgörande varornas eller tjänsternas ursprung och distributionskanaler samt uppgifter om tredje man som är inblandad i intrånget.

(22)

Det är vidare nödvändigt att tillhandahålla interimistiska åtgärder som gör det möjligt att omedelbart stoppa ett intrång utan att invänta ett avgörande i sakfrågan, varvid rätten till försvar skall iakttas, de vidtagna interimistiska åtgärderna skall vara proportionerliga i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och tillräcklig säkerhet skall ställas för att täcka svarandens kostnader och skada om ansökan senare visar sig vara ogrundad. Denna typ av åtgärder är särskilt motiverade när ett dröjsmål kan leda till irreparabel skada för rättighetshavaren.

(23)

Utan att det påverkar användning av andra tillgängliga åtgärder, förfaranden eller sanktioner bör rättighetshavarna ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i rättighetshavarens industriella rättighet. Villkoren och bestämmelserna för förelägganden av detta slag bör medlemsstaterna själva bestämma om i sin nationella lagstiftning. När det gäller intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter finns det redan en omfattande harmonisering genom direktiv 2001/29/EG. Artikel 8.3 i direktiv 2001/29/EG bör därför inte påverkas av detta direktiv.

(24)

I förekommande fall och om det motiveras av omständigheterna, bör de åtgärder, förfaranden och sanktioner som tillhandahålls inkludera förbudsåtgärder i syfte att hindra fortsatt immaterialrättsintrång. Det bör dessutom finnas möjligheter till korrigeringsåtgärder, när så är lämpligt på intrångsgörarens bekostnad, exempelvis återkallelse och slutgiltigt avlägsnande från marknaden eller förstörelse av intrångsgörande varor och, när så är lämpligt, av det material och den utrustning som huvudsakligen har använts för att skapa eller tillverka varorna. Vid tillämpningen av korrigeringsåtgärderna bör hänsyn tas till tredje mans intressen, i synnerhet konsumenter och privata intressenter som handlar i god tro.

(25)

Om ett intrång varken har skett avsiktligt eller oaktsamt och om korrigeringsåtgärder eller förelägganden som anges i detta direktiv skulle vara oproportionella, bör medlemsstaterna som en alternativ åtgärd i lämpliga fall kunna föreskriva att ekonomisk ersättning i stället skall utgå till den skadelidande parten. Om kommersiell användning av de varumärkesförfalskade varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna skulle strida mot annan lagstiftning än den som gäller immateriella rättigheter eller kan förmodas orsaka konsumenter skada, bör dock användningen eller tillhandahållandet förbli förbjudet.

(26)

För att rättighetshavaren skall erhålla ersättning för den faktiska skada som har orsakats av ett intrång som har begåtts trots att intrångsgöraren visste eller rimligen borde ha vetat att det utgjorde ett intrång, bör skadeståndet fastställas med beaktande av alla relevanta aspekter, såsom rättighetshavarens inkomstförlust, den otillbörliga vinst som intrångsgöraren har gjort och, i förekommande fall, ideell skada som rättighetshavaren har lidit. Om det exempelvis är svårt att fastställa omfattningen av den faktiska skadan, bör skadeståndet i stället kunna fastställas på grundval av faktorer som t.ex. de royalties eller avgifter som skulle ha utgått om intrångsgöraren hade begärt tillstånd att utnyttja rättigheten. Syftet är inte att införa ett straffliknande skadestånd, utan att införa en möjlighet till ersättning baserad på en objektiv beräkningsgrund som samtidigt beaktar rättighetshavarens kostnader, t.ex. kostnader för identifiering och utredning.

(27)

Som en kompletterande åtgärd för att avskräcka framtida intrångsgörare och för att öka medvetenheten hos den breda allmänheten, är det av värde att offentliggöra avgöranden i mål som rör immaterialrättsintrång.

(28)

Utöver de civila och administrativa åtgärder, förfaranden och sanktioner som anges i detta direktiv utgör också straffrättsliga påföljder, i lämpliga fall, ett sätt att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter.

(29)

Branschen bör delta aktivt i kampen mot piratkopiering och varumärkesförfalskning. Utarbetandet av uppförandekoder i direkt berörda kretsar är ett komplement som kan stödja regelverket. Medlemsstaterna bör, i samarbete med kommissionen, uppmuntra utarbetandet av uppförandekoder i allmänhet. Att övervaka tillverkningen av optiska skivor, särskilt med hjälp av identifieringskoder införlivade i skivor som har tillverkats inom gemenskapen, bidrar till att reducera intrången i immateriella rättigheter på detta område, som är särskilt utsatt för piratkopiering i stor skala. De tekniska skyddsåtgärderna bör dock inte missbrukas i syfte att skydda marknader eller motarbeta parallellimport.

(30)

För att underlätta en enhetlig tillämpning av detta direktiv är det lämpligt att skapa system för samarbete och informationsutbyte dels mellan medlemsstaterna, dels mellan medlemsstaterna och kommissionen, särskilt genom att skapa ett nätverk av kontaktpersoner utsedda av medlemsstaterna samt genom regelbundna rapporter med en utvärdering av tillämpningen av detta direktiv och av effektiviteten i de åtgärder som de olika nationella organen har vidtagit.

(31)

Eftersom syftet med detta direktiv bäst kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.

(32)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som i synnerhet erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Detta direktiv syftar särskilt till att säkerställa att immateriella rättigheter respekteras fullt ut, i enlighet med artikel 17.2 i nämnda stadga.

a)

de gemenskapsrättsliga bestämmelser som reglerar den materiella delen av immaterialrätten, direktiven 95/46/EG, 1999/93/EG eller 2000/31/EG i allmänhet och i synnerhet artiklarna 12-15 i direktiv 2000/31/EG,

b)

medlemsstaternas internationella åtaganden, särskilt TRIPs-avtalet inbegripet de åtaganden som rör straffrättsliga förfaranden och påföljder,

c)

nationella bestämmelser i medlemsstaterna som rör straffrättsliga förfaranden eller påföljder i fråga om immaterialrättsintrång.

a)

personer som innehar immateriella rättigheter, i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämplig lag,

b)

alla andra personer som får utnyttja dessa rättigheter, i synnerhet licenstagare, i den mån detta tillåts i och överensstämmer med bestämmelserna i tillämplig lag,

c)

organ som förvaltar kollektiva immateriella rättigheter och som regelmässigt anses ha rätt att företräda innehavare av immateriella rättigheter, i den mån detta tillåts i och överensstämmer med bestämmelserna i tillämplig lag,

d)

organ som tillvaratar branschintressen och som regelmässigt anses ha rätt att företräda innehavare av immateriella rättigheter, i den mån detta tillåts i och överensstämmer med bestämmelserna i tillämplig lag.

a)

skall det för att upphovsmannen till ett litterärt eller konstnärligt verk, om inte motsatsen bevisas, skall anses som sådan och följaktligen ha rätt att föra talan om intrång, vara tillräckligt att den personens namn på sedvanligt sätt finns angivet på verket,

b)

skall bestämmelsen under a efter nödvändiga ändringar också tillämpas på innehavare av upphovsrätten närstående rättigheter i fråga om deras skyddade alster.

a)

har befunnits förfoga över intrångsgörande varor i kommersiell skala,

b)

har befunnits använda intrångsgörande tjänster i kommersiell skala,

c)

har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet,

eller

d)

har pekats ut av en person som avses i a, b eller c såsom delaktig i produktion, tillverkning eller distribution av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna.

a)

namn och adress på producenter, tillverkare, distributörer, leverantörer och andra som tidigare innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna, samt på tilltänkta grossister och detaljister,

b)

uppgifter om hur mycket som producerats, tillverkats, levererats, mottagits eller beställts samt om erhållet pris på varorna eller tjänsterna.

a)

ger rättighetshavaren rätt till ytterligare information,

b)

reglerar hur information som lämnas enligt denna artikel får användas i civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden,

c)

reglerar ansvar för missbruk av rätten till information,

d)

gör det möjligt att vägra lämna sådan information som skulle tvinga den person som avses i punkt 1 att medge egen eller nära anhörigs medverkan i ett immaterialrättsintrång,

eller

e)

reglerar sekretesskydd för informationskällor eller behandling av personuppgifter.

a)

utfärda ett interimistiskt föreläggande mot den påstådda intrångsgöraren i syfte att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång eller tillfälligt förbjuda, vid behov förenat med vite om så föreskrivs i nationell lagstiftning, en fortsättning av det påstådda intrånget eller göra en fortsättning avhängig av att det ställs säkerhet för ersättning till rättighetshavaren; ett interimistiskt föreläggande får också utfärdas på samma villkor mot en mellanhand vars tjänster utnyttjas av en tredje man för att göra immaterialrättsintrång; förelägganden mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet omfattas av direktiv 2001/29/EG,

b)

besluta om beslag eller överlämnande av varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet för att förhindra att de införs eller omsätts på marknaden.

a)

återkallande från marknaden,

b)

slutgiltigt avlägsnande från marknaden,

eller

c)

förstöring.

a)

skall de beakta alla relevanta omständigheter, såsom de negativa ekonomiska konsekvenserna, däribland utebliven vinst, för den skadelidande parten, den otillbörliga vinst som intrångsgöraren har gjort och, där så är lämpligt, omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, såsom ideell skada som rättighetshavaren har förorsakats genom intrånget,

eller

b)

kan de, som ett alternativ till a där så är lämpligt, fastställa skadeståndet till ett engångsbelopp på grundval av sådana faktorer som åtminstone det belopp som skulle ha betalats i royalty eller avgift om intrångsgöraren hade begärt tillstånd att nyttja den immateriella rättigheten i fråga.

a)

branschorganisationer eller branschsammanslutningar att på gemenskapsnivå utarbeta uppförandekoder som skall bidra till att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, bland annat genom att förorda att optiska skivor förses med koder som gör det möjligt att fastställa var de har tillverkats,

b)

att utkast till uppförandekoder på nationell nivå och gemenskapsnivå lämnas till kommissionen tillsammans med eventuella utvärderingar av tillämpningen av dessa uppförandekoder.

(1)

Genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (3) ersätts, med verkan från och med den 1 januari 2004, rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (4) och rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (5). I direktiv 2003/96/EG fastställs strukturerna och nivåerna för de skatter som skall tillämpas på energiprodukter och elektricitet.

(2)

Med beaktande av den relativt låga punktskattenivå som tidigare tillämpats i Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern, den pågående ekonomiska omställningen i dessa medlemsstater, deras relativt låga inkomstnivå samt deras begränsade möjligheter att kompensera denna ytterligare skattebörda genom att sänka andra skatter, finns det risk för att de minimisatser som fastställs i direktiv 2003/96/EG kommer att vålla dessa medlemsstater betydande ekonomiska och sociala svårigheter. Särskilt den prisökning som skulle bli följden av att minimisatserna i direktiv 2003/96/EG tillämpades skulle sannolikt få en negativ inverkan på deras medborgare och ekonomi och skulle exempelvis utgöra en alltför stor belastning för små och medelstora företag.

(3)

Dessa medlemsstater bör därför ges rätt att tillfälligt tillämpa vissa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar, under förutsättning att detta inte hindrar den inre marknaden från att fungera tillfredsställande och inte resulterar i snedvridning av konkurrensen. Vidare bör, i överensstämmelse med de principer enligt vilka övergångsperioder ursprungligen beviljades inom ramen för direktiv 2003/96/EG, alla sådana åtgärder utformas så att de inbegriper en stegvis anpassning till de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

(4)

I 2003 års anslutningsfördrag (6) fastställs övergångsordningar beträffande genomförandet av direktiv 92/81/EEG och 92/82/EEG för Polen och Cypern. Anslutningsfördraget omfattar också särskilda åtgärder beträffande vissa energifrågor i Litauen och Estland. Dessa åtgärder bör på ett lämpligt sätt beaktas i samband med beviljandet av särskilda skattebefrielser.

(5)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av eventuella förfaranden i samband med snedvridning av den inre marknadens funktion, särskilt sådana som genomförs enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget. Direktivet bör inte befria medlemsstaterna från deras skyldighet att i enlighet med artikel 88 i fördraget till kommissionen anmäla alla statliga stödåtgärder som kan komma att vidtas.

(6)

Vissa bestämmelser i direktiv 2003/96/EG bör förtydligas när det gäller hänvisningar till den övergångsperiod som fastställs i det direktivet.

(7)

Direktiv 2003/96/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1)

Artikel 18 skall ändras på följande sätt:

2)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 18a

1.   Genom undantag från bestämmelserna i detta direktiv ges de medlemsstater som anges i bilaga III härmed tillstånd att tillämpa de skattenedsättningar eller skattebefrielser som anges i den bilagan.

Detta tillstånd skall upphöra att gälla den 31 december 2006 eller den dag som anges i bilaga III, om inte rådet dessförinnan omprövar frågan på grundval av ett förslag från kommissionen.

2.   Utan hinder av de perioder som anges i punkterna 3-11 och förutsatt att detta inte innebär betydande snedvridning av konkurrensen, skall medlemsstater som har svårt att införa de nya minimiskattenivåerna ha rätt till en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2007, särskilt för att inte prisstabiliteten skall äventyras.

3.   Republiken Tjeckien får fram till och med den 1 januari 2008 tillämpa fullständig eller partiell skattebefrielse eller skattenedsättning för elektricitet, fasta bränslen och naturgas.

4.   Republiken Estland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja som används som drivmedel till den nya miniminivån på 330 euro per 1 000 liter. Skattenivån för dieselbrännolja som används som drivmedel får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 245 euro per 1 000 liter.

Republiken Estland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin som används som drivmedel till den nya miniminivån på 359 euro per 1 000 liter. Skattenivån för blyfri bensin får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 287 euro per 1 000 liter.

Republiken Estland får tillämpa fullständig skattebefrielse för oljeskiffer fram till och med den 1 januari 2009. Den får vidare fram till och med den 1 januari 2013 tillämpa en nedsatt skattesats för oljeskiffer, förutsatt att skattesatsen från och med den 1 januari 2011 inte är lägre än 50 % än den tillämpliga minimisatsen i gemenskapen.

Republiken Estland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå till minimiskattenivån för skifferolja som används för fjärrvärme.

Republiken Estland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att omvandla sitt nuvarande system där elbeskattningen grundas på input till ett system med beskattning grundad på output (förbrukning).

5.   Republiken Lettland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2011 för att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel till den nya miniminivån på 302 euro per 1 000 liter och fram till och med den 1 januari 2013 för att nå 330 euro. Skattenivån för dieselbrännolja och fotogen får emellertid inte vara lägre än 245 euro per 1 000 liter från och med den 1 maj 2004 och inte lägre än 274 euro per 1 000liter från och med den 1 januari 2008.

Republiken Lettland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2011 för att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin som används som drivmedel till den nya miniminivån på 359 euro per 1 000 liter. Skattenivån för blyfri bensin får emellertid inte vara lägre än 287 euro per 1 000 liter från och med den 1 maj 2004 och inte lägre än 323 euro per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

Republiken Lettland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå till minimiskattenivån för tung eldningsolja som används för fjärrvärme.

Republiken Lettland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för elektricitet till de tillämpliga minimiskattenivåerna. Skattenivån för elektricitet får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

Republiken Lettland får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2009 för att anpassa sin nationella skattenivå för kol och koks till de tillämpliga minimiskattenivåerna. Skattenivån för kol och koks får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

6.   Republiken Litauen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2011 för att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel till den nya miniminivån på 302 euro per 1 000 liter och fram till och med den 1 januari 2013 för att nå 330 euro. Skattenivån för dieselbrännolja och fotogen får emellertid inte vara lägre än 245 euro per 1 000liter från och med den 1 maj 2004 och inte lägre än 274 euro per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

Republiken Litauen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2011 för att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin som används som drivmedel till den nya miniminivån på 359 euro per 1 000 liter. Skattenivån för blyfri bensin får emellertid inte vara lägre än 287 euro per 1 000 liter från och med den 1 maj 2004 och inte lägre än 323 euro per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

7.   Republiken Ungern får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå till de tillämpliga minimiskattenivåerna för elektricitet, naturgas, kol och koks som används för fjärrvärme.

8.   Republiken Malta får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för elektricitet. Skattenivåerna för elektricitet får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

Republiken Malta får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel till den nya miniminivån på 330 euro per 1 000 liter. Skattenivåerna för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 245 euro per1 000 liter.

Republiken Malta får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin och blyhaltig bensin som används som drivmedel till de tillämpliga minimiskattenivåerna. Skattenivåerna för blyfri bensin och blyhaltig bensin får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 287 euro per 1 000 liter respektive 337 euro per 1 000 liter.

Republiken Malta får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella nivå på beskattning av naturgas som används för uppvärmning till de tillämpliga minimiskattenivåerna. De effektiva skattesatserna för naturgas får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

Republiken Malta får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2009 för att anpassa sin nationella nivå på beskattning av fasta bränslen till de tillämpliga minimiskattenivåerna. De effektiva skattesatserna för de berörda energiprodukterna får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

9.   Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2009 för att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin som används som drivmedel till den nya miniminivån på 359 euro per 1 000 liter. Skattenivån för blyfri bensin får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 287 euro per1 000 liter.

Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja som används som drivmedel till den nya miniminivån på 302 euro per 1 000 liter och fram till och med den 1 januari 2012 för att nå upp till miniminivån på 330 euro. Skattenivån för dieselbrännolja får emellertid inte vara lägre än 245 euro per 1 000liter från och med den 1 maj 2004 och inte lägre än 274 euro per 1 000 liter från och med den 1 januari 2008.

Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2008 för att anpassa sin nationella skattenivå för tung eldningsolja till den nya miniminivån på 15 euro per 1 000 kg. Skattenivån för tung eldningsolja får emellertid från och med den 1 maj 2004 inte vara lägre än 13 euro per 1 000 kg.

Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2012 för att anpassa sin nationella skattenivå för kol och koks som används för fjärrvärme till den tillämpliga minimiskattenivån.

Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2012 för att anpassa sin nationella skattenivå för kol och koks som används för annan uppvärmning än fjärrvärme till de tillämpliga minimiskattenivåerna.

Republiken Polen får fram till och med den 1 januari 2008 tillämpa fullständig eller partiell skattebefrielse eller skattenedsättning för dieselbrännolja som används för uppvärmning av skolor, daghem och andra offentliga inrättningar, när det gäller verksamhet eller transaktioner som de bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

Republiken Polen får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2006 för att anpassa sitt system för beskattning av elektricitet till gemenskapsramen.

10.   Republiken Slovenien får under tillsyn av skattemyndigheterna tillämpa fullständig eller partiell skattebefrielse eller skattenedsättning för naturgas. Den fullständiga eller partiella skattebefrielsen eller skattenedsättningen får tillämpas fram till maj 2014 eller till dess att den inhemska naturgasandelen av den slutgiltiga förbrukningen uppgår till 25 %, beroende på vilket som inträffar först. Så snart den inhemska naturgasandelen av den slutgiltiga energiförbrukningen uppgår till 20 % skall Slovenien emellertid tillämpa en beskattning med strikt positiva skattesatser som skall öka på årsbasis för att vid utgången av den ovan angivna perioden minst uppgå till minimisatsen.

11.   Republiken Slovakien får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2010 för att anpassa sin nationella skattenivå för elektricitet och naturgas som används för uppvärmning till de tillämpliga minimiskattenivåerna. Skattenivån för elektricitet och naturgas som används för uppvärmning får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50% av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

Republiken Slovakien får tillämpa en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2009 för att anpassa sin nationella skattenivå för fasta bränslen till de tillämpliga minimiskattenivåerna. Skattenivån för fasta bränslen får emellertid från och med den 1 januari 2007 inte vara lägre än 50 % av de tillämpliga minimisatserna i gemenskapen.

12.   Inom övergångsperioderna skall medlemsstaterna gradvis minska sina respektive avstånd till de nya minimiskattenivåerna. När skillnaden mellan den nationella nivån och miniminivån inte överstiger 3 % av denna miniminivå får den berörda medlemsstaten dock vänta fram till periodens slut med att anpassa sin nationella nivå.”

3)

Bilaga III, vars text återfinns i bilagan till det här direktivet, skall läggas till.

(1)

Genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (3) ersätts, med verkan från och med den 1 januari 2004, rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (4) och rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (5). I direktiv 2003/96/EG fastställs strukturerna och nivåerna för de skatter som skall tillämpas på energiprodukter och elektricitet.

(2)

De minimisatser som fastställs genom direktiv 2003/96/EG kommer sannolikt att ge upphov till allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter för vissa medlemsstater, däribland Cypern, med tanke på den förhållandevis låga punktskattenivå som tidigare tillämpats, den pågående ekonomiska övergången, ländernas relativt låga inkomstnivåer och deras begränsade förmåga att kompensera denna ytterligare skattebörda genom att minska andra skatter. De prishöjningar som följer av tillämpningen av de minimisatser som fastställs i direktiv 2003/96/EG kommer sannolikt att få negativa verkningar för medborgarna i dessa länder och för de nationella ekonomierna och leda till bland annat en börda som de små och medelstora företagen inte kommer att kunna klara av.

(3)

Cypern bör därför tillåtas att tillfälligt tillämpa vissa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar, under förutsättning att det inte hindrar den inre marknaden från att fungera tillfredsställande och inte leder till en snedvridning av konkurrensen. Vidare bör, i överensstämmelse med de principer enligt vilka övergångsperioder ursprungligen beviljades inom ramen för direktiv 2003/96/EG, alla sådana åtgärder utformas så, att de medför en gradvis anpassning till de minimisatser som tillämpas i gemenskapen.

(4)

Detta direktiv påverkar inte resultatet av eventuella förfaranden som genomförs på grund av snedvridning av den inre marknadens funktion, särskilt sådana som genomförs enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget. Direktivet befriar inte medlemsstaterna från deras skyldighet att i enlighet med artikel 88 i fördraget till kommissionen anmäla alla statliga stödåtgärder som kan komma att vidtas.

(5)

Lydelsen i artikel 30 i direktiv 2003/96/EG bör förtydligas.

(6)

Bestämmelserna i detta direktiv måste tillämpas från och med dagen för de nya medlemsstaternas anslutning. Det är, med hänsyn till hur brådskande frågan är, berättigat att göra ett undantag från den sexveckorsperiod som föreskrivs i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

(7)

Direktiv 2003/96/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 18b

1.   Utan hinder av de perioder som fastställs i punkt 2, och förutsatt att detta inte innebär en betydande snedvridning av konkurrensen, skall medlemsstater som har svårt att införa de nya minimiskattenivåerna ha rätt till en övergångsperiod fram till den 1 januari 2007, särskilt för att inte prisstabiliteten skall äventyras.

2.   Republiken Cypern får tillämpa en övergångsperiod fram till den 1 januari 2008 i syfte att anpassa sin nationella skattenivå för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel till den nya miniminivån på 302 euro per 1 000 liter och fram till den 1 januari 2010 i syfte att uppnå nivån på 330 euro. Skattenivån för dieselbrännolja och fotogen som används som drivmedel skall emellertid inte vara lägre än 245 euro per 1 000 liter från och med den 1 maj 2004.

Republiken Cypern får tillämpa en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 i syfte att anpassa sin nationella skattenivå för blyfri bensin som används som drivmedel till den nya miniminivån på 359 euro per 1 000 liter. Skattenivån för blyfri bensin får emellertid inte vara lägre än 287 euro per 1 000 liter från och med den 1 maj 2004.

3.   Inom de övergångsperioder som fastställts skall medlemsstaterna gradvis minska sina respektive avstånd till de nya minimiskattenivåerna. När skillnaden mellan den nationella nivån och miniminivån inte överstiger 3 % av denna miniminivå får den berörda medlemsstaten dock vänta fram till periodens slut med att anpassa sin nationella nivå.”

2)

I artikel 30 skall följande stycke läggas till:

”Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv.”

(1)

I rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (3) föreskrivs att beskattningen av betalningar av räntor och royalties i den medlemsstat där de uppstår skall avskaffas men också att det skall säkerställas att dessa betalningar beskattas en gång i en medlemsstat.

(2)

Tillämpningen av direktiv 2003/49/EG kan leda till budgetproblem för Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Tjeckien med tanke på de källskattesatser som tillämpas enligt nationell lagstiftning och på grundval av skatteavtal beträffande inkomst och kapital och intäkter inom ramen för dessa.

(3)

Dessa anslutande stater bör därför tillåtas att tillfälligt, intill den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (4), inte tillämpa vissa bestämmelser i direktiv 2003/49/EG, vad beträffar Lettland och Litauen, gällande räntor och royalties, och vad beträffar Polen, Slovakien och Tjeckien, endast gällande royalties.

(4)

Den åtgärd som föreskrivs i detta direktiv är inte en anpassning i den mening som avses i artikel 57 i 2003 års anslutningsakt.

(5)

Eftersom medlemsstaterna är skyldiga att bevilja nedsättning för skatt som tagits ut på räntor och royalties är det nödvändigt att detta direktiv införlivas senast samma dag som 2003 års anslutningsakt träder i kraft.

(6)

Bestämmelserna i detta direktiv måste tillämpas från och med anslutningsdagen för de nya medlemsstaterna. Sakens brådskande natur berättigar ett undantag till den sexveckorsperiod som avses i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

1)

Titeln skall ersättas med följande:

2)

Punkterna 1, 2 och 3 skall ersättas med följande:

”1.   Grekland, Lettland, Polen och Portugal skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (5). Under en övergångsperiod om åtta år med början nyss nämnda datum får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 % under de fyra första åren och 5 % under de fyra sista åren.

Litauen skall tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 2003/48/EG. Under en övergångsperiod om sex år med början ovannämnda datum får skattesatsen på betalningar av royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 %. Under de fyra första åren av den sex år långa övergångsperioden får skattesatsen på betalningar av räntor till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat, inte överstiga 10 % och under de därpå följande åren får den inte överstiga 5 %.

Spanien och Tjeckien skall tillåtas att, endast vad gäller royalties, inte tillämpa artikel 1 förrän den tillämpningsdag som avses i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 2003/48/EG. Under en övergångsperiod om sex år med början ovannämnda datum får skattesatsen på betalningar av royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe beläget i en annan medlemsstat och tillhörande ett närstående bolag i en medlemsstat, inte överstiga 10 %. Slovakien skall tillåtas att, endast vad gäller royalties, inte tillämpa artikel 1 under en övergångsperiod om två år som börjar löpa den 1 maj 2004.

För tillämpningen av dessa övergångsregler gäller emellertid att om det i mellan Tjeckien, Grekland, Spanien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal eller Slovakien och andra medlemsstater ingångna bilaterala avtal föreskrivs en lägre skattesats än dem som avses i första, andra och tredje styckena, skall denna lägre skattesats även fortsättningsvis tillämpas. Före utgången av någon av de övergångsperioder som anges i denna artikel får rådet enhälligt, på förslag av kommissionen, besluta om en eventuell förlängning av nämnda övergångsperioder.

2.   Om ett bolag i en medlemsstat, eller ett fast driftställe beläget i den medlemsstaten och tillhörande ett bolag i en medlemsstat:

skall den förstnämnda medlemsstaten medge en nedsättning, motsvarande den skatt som betalats i Tjeckien, Grekland, Spanien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal eller Slovakien på denna inkomst i enlighet med punkt 1, av inkomstskatten för det bolag eller fasta driftställe som erhöll denna inkomst.

3.   Den nedsättning som föreskrivs i punkt 2 behöver inte överstiga det lägsta av följande belopp, nämligen:

(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)(8)(9)(10)(11)(12)(13)(14)(15)

I den gemensamma fiskeripolitiken fastställs allmänna bestämmelser för bevarande, förvaltning och ansvarsfullt utnyttjande samt för beredning och saluföring av levande akvatiska organismer.Specifika mål och bestämmelser fastställs särskilt i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (2).Det är i första hand medlemsstaternas ansvar att se till att verksamhet som utförs inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken uppfyller dessa bestämmelser.Medlemsstaterna bör ha erforderliga personella och ekonomiska resurser för att fullgöra sitt ansvar att kontrollera fiskeverksamheten och se till att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser följs.I förordning (EG) nr 2371/2002 framhålls behovet att ytterligare förbättra kontrollen av fiskeverksamhet för att med alla medel kunna bekämpa illegalt och odeklarerat fiske inom och utanför gemenskapens vatten. Där anges teknik för fjärrövervakning som ett redskap för att bättre nå kontrollmålen i den gemensamma fiskeripolitiken, och kravet på fjärrövervakning med hjälp av fartygsövervakningssystem utvidgas till alla fartyg längre än 15 meter.Från och med datum för anslutningen kommer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser att gälla för nya medlemsstater, vilka skall kunna uppfylla alla de krav som anges i gemenskapslagstiftningen, bland annat på kontrollområdet. De nya medlemsstaterna bör ges de medel som behövs för att de skall kunna fullgöra sina skyldigheter.Gemenskapen har beviljat ekonomiskt stöd till medlemsstaterna sedan 1990 för att göra kontrollerna mer effektiva och verkningsfulla och i synnerhet för att införa och bygga ut teknik för fjärrövervakning och IT-nätverk, höja personalens kunskaper och utrusta behöriga myndigheter med patrullfartyg och övervakningsflygplan.Det nuvarande stödordningen enligt rådets beslut 2001/431/EG av den 28 maj 2001 om bidrag från gemenskapen till vissa av medlemsstaternas utgifter för att genomföra systemen för kontroll, inspektion och övervakning inom den gemensamma fiskeripolitiken (3) upphörde att gälla vid utgången av 2003. Det finns dock tecken som tyder på att medlemsstaternas resurser fortfarande är otillräckliga.Det är av största vikt att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser efterlevs i hela gemenskapen. Vissa av dem som är inblandade i de administrativa och straffrättsliga förfarandena tycks inte alltid vara helt medvetna om behovet att tillämpa påföljder som är avskräckande så att överutnyttjande av fiskbestånd undviks. Därför behövs åtgärder som riktar uppmärksamheten på detta problem.I förordning (EG) nr 2371/2002 understryks behovet av bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaterna och med kommissionen för att stärka kontrollen och motverka beteenden som strider mot den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. En organisation för samarbete inom och samordning av kontrollverksamheten och av hjälpmedel för kontrolländamål förväntas vara i drift 2006.Därför bör fortsatt ekonomiskt stöd till medlemsstaterna lämnas fram till dess. Gemenskapens medel måste fördelas effektivt så att identifierade brister kan avhjälpas. Medlen bör användas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.Ett finansiellt referensbelopp enligt punkt 34 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (4) införs i detta beslut för hela den tid då ekonomiskt stöd skall lämnas, utan att detta påverkar budgetmyndighetens befogenheter enligt fördraget.Medlemsstaterna bör, varje år under hela den period som omfattas av detta beslut och av beslut 2001/431/EG, göra en bedömning av sina program och av hur kontroll, inspektion och övervakning påverkar deras utgifter.Övergångsåtgärder bör fastställas för ansökningar om ersättning för utgifter på grundval av beslut 2001/431/EG.För att säkerställa kontinuiteten med beslut 2001/431/EG bör detta beslut gälla från den 1 januari 2004.

1.

ekonomiskt bidrag: ett ekonomiskt bidrag som utbetalas av kommissionen till en medlemsstat enligt detta beslut,

2.

program för fiskerikontroll: ett program som utformas av en medlemsstat för kontroll, inspektion och övervakning på områden som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken i enlighet med förordning (EG) nr 2371/2002,

3.

ny medlemsstat: ett land som ansluter sig till gemenskapen den 1 maj 2004.

a)

Programmets mål.

b)

Tillgängliga personalresurser.

c)

Tillgängliga ekonomiska resurser.

d)

Tillgängligt antal fartyg och flygplan.

e)

En förteckning över projekt för vilka ett ekonomiskt bidrag söks.

f)

Planerade totala utgifter för att genomföra projekten.

g)

En tidsplan som anger när varje projekt skall vara avslutat.

h)

En förteckning över indikatorer som skall användas för att bedöma programmets effektivitet.

a)

Inköp och installation av datorteknik och tekniskt stöd för denna samt upprättande av IT-nätverk för att möjliggöra effektivt och säkert datautbyte i samband med kontroll, inspektion och övervakning av fiskeverksamhet.

b)

Inköp och installation av följande utrustning på fiskefartyg:

c)

Pilotprojekt som gäller ny teknik för kontroll av fiskeverksamhet och införande av sådan ny teknik.

d)

Utbildnings- och utbytesprogram för offentliganställda tjänstemän som ansvarar för kontroll, inspektion och övervakning på fiskeområdet.

e)

Genomförande av pilotprogram för inspektion och observatörer.

f)

Kostnadsnyttoanalys och bedömning av de behöriga myndigheternas totala utgifter för kontroll, inspektion och övervakning av fiskeverksamhet.

g)

Initiativ omfattande seminarier och mediaverktyg som syftar till att ge fiskare och andra aktörer, såsom inspektörer, allmänna åklagare och domare samt allmänheten en större medvetenhet om behovet av att bekämpa oansvarigt och illegalt fiske och om genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser.

h)

Inköp och modernisering av fartyg och luftfartyg som används för inspektion och övervakning av fiskeverksamhet av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

a)

Totalbelopp för det ekonomiska bidrag som skall beviljas varje medlemsstat för de åtgärder som avses i artikel 4.

b)

Stödnivå för det ekonomiska bidraget.

c)

Eventuella villkor för det ekonomiska bidraget.

a)

för de åtgärder som avses i artikel 4.1 b får kommissionen besluta att bevilja en klumpsumma per instrument för lokalisering av fartyg eller för ett instrument som möjliggör elektronisk registrering och rapportering av data,

b)

för de åtgärder som avses i artikel 4.1 c och g får kommissionen besluta om en stödnivå som är högre än 50 % av de stödberättigande utgifterna,

c)

för de åtgärder som avses i artikel 4.1 h får stödnivån av de stödberättigande utgifterna inte överskrida 50 % för de nya medlemsstaterna och inte 25 % för de nuvarande medlemsstaterna.

a)

vara förutsedda i programmet för fiskerikontroll,

b)

hänföra sig de åtgärder som avses i artikel 4,

c)

röra projekt med en kostnad som överskrider 40 000 euro för åtgärder som avses i artikel 4.1 d och g,

d)

härröra från de rättsliga och budgetmässiga åtaganden som görs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8,

e)

röra projekt som genomförs i enlighet med artikel 9.

a)

före den 30 mars varje år; en preliminär utvärderingsrapport om föregående års program för fiskerikontroll med uppgifter om

b)

senast den 31 december 2006; en slutlig utvärderingsrapport med uppgifter om

1.

För varje projekt skall i det årliga programmet för fiskerikontroll anges en av de åtgärder som nämns i artikel 4, samt mål, beskrivning, ägare, ort, uppskattad kostnad, administrativt förfarande och tidsplanen för genomförandet.

2.

Beträffande de fartyg och luftfartyg som avses i artikel 4.1 h skall det i de årliga programmen för fiskerikontroll också anges

3.

Det ekonomiska stödet från gemenskapen skall ges publicitet när så är möjligt.

1.

Instrument för lokalisering av fartyg som avses i artikel 4.1 b i skall vara i överensstämmelse med tillämplig gemenskapslagstiftning.

2.

Utgifter för den åtgärd som anges i artikel 4.1 d kommer att ersättas i den mån som den är ersättningsberättigande enligt tillämpliga nationella bestämmelser.

3.

Utgifter för inköp av utrustning som avses i artikel 4.1 h kan ersättas i den mån som den används för kontroll av fiskeverksamhet, enligt deklaration av den berörda medlemsstaten.

1.

En hänvisning till det beslut som avses i artikel 6 och den tabell som finns i bilagan till detta, där det anges hur stort stöd som beviljas.

2.

En förteckning över alla styrkande handlingar klassificerade efter projekt.

3.

Sökta belopp exklusive moms, klassificerade efter projekt.

4.

En kort beskrivning av varje projekt för vilket ersättning söks, med uppgifter om vad som har uppnåtts, samt en bedömning av hur investeringen har påverkat kontroll-, inspektions- och övervakningsverksamheten och en prognos för användningen.

(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)

Det är nödvändigt att anta särskilda förfaranden för inrese- och utresekontroller av personer som passerar de yttre gränserna, inbegripet minderåriga med medföljande vuxen, i synnerhet med hänsyn till att de personer som medföljer eller förmodas medfölja minderåriga i verkligheten ofta är människosmugglare, och åtgärder bör vidtas för att gränskontrollmyndigheter särskilt skall uppmärksamma alla resande minderåriga.I punkt 5 i Verkställande kommitténs uttalande av den 9 februari 1998 om bortrövande av minderåriga anges följande: ”Det är även nödvändigt att de myndigheter som ansvarar för gränskontrollen systematiskt kontrollerar minderårigas identitetshandlingar och resehandlingar. Detta är särskilt viktigt om minderåriga reser i sällskap med endast en vuxen.”I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som därför varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut syftar till en utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV tredje delen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark dock, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit detta beslut besluta huruvida landet skall genomföra beslutet i sin nationella lagstiftning.När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med det avtal som ingicks den 18 maj 1999 mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenavtalet som omfattas av artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 (2) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.Detta beslut utgör en ytterligare utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket. (3) Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.Detta beslut innebär en ytterligare utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Irland.Detta beslut utgör en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med det i den mening som avses i artikel 3.1 i anslutningsakten.