20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/1

(1)

Kommissionen införde genom beslut nr 2730/2000/EKSG (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm, enligt KN-nummer ex 2704 00 19 (TARIC-nummer 2704001910), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”det berörda landet” eller ”Kina”). Antidumpningstullen utgår med ett fast belopp på 32,6 euro per ton nettotorrvikt.

(2)

Mot bakgrund av att Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla den 23 juli 2002, beslutade rådet genom förordning (EG) nr 963/2002 (3) att antidumpningsåtgärder som antagits i enlighet med beslut nr 2277/96/EKSG och som fortfarande gällde den 23 juli 2002 skulle fortsätta och därvid omfattas av bestämmelserna i grundförordningen från och med den 24 juli 2002.

(3)

Den 11 december 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (4) att den, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, skulle inleda en interimsöversyn av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av koks av stenkol i bitar med en diameter av mer än 80 mm (nedan kallat ”koks 80+” eller ”den berörda produkten”) med ursprung i Kina. En undersökning påbörjades därför.

(4)

Förfarandet inleddes på begäran av Eucoke-EEIG (nedan kallad ”sökanden”) på de producenters vägnar vilka svarar för en betydande del av den totala gemenskapsproduktionen av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm. Sökanden hävdade att dumpningen från Kina fortsatt, och till och med ökat, och att de befintliga åtgärderna inte längre var tillräckliga för att motverka de skadevållande effekterna av dumpningen. Bevisningen i begäran om översyn ansågs tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare, exportörer, importörer och användare som den visste var berörda, liksom företrädarna för det berörda exportlandet, den sökande gemenskapsindustrin och övriga kända tillverkare i gemenskapen, om att interimsöversynen hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Det erinras om att ett antal berörda parter, i samband med denna undersökning, lämnade upplysningar om ändrade marknadsförhållanden efter undersökningsperiodens slut (1 oktober 2001 till 30 september 2002). Villkoren i artikel 14.4 i grundförordningen för att motivera ett tillfälligt upphävande av de gällande åtgärderna var således uppfyllda.

(7)

Undersökningen visade att samtliga krav för att upphäva antidumpningsåtgärderna var uppfyllda. Genom kommissionens beslut 2004/264/EG (5) upphävdes därför tillfälligt den antidumpningstull som tillämpades på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm med ursprung i Kina under en period av nio månader.

(8)

Eucoke-EEIG återkallade formellt sin ansökan i en skrivelse av den 15 december 2003 till kommissionen.

(9)

Med tanke på att det under undersökningen inte har framkommit någon omständighet som tyder på att ett sådant avslutande inte skulle ligga i gemenskapens intresse bör förfarandet avslutas i enlighet med artikel 9.1 i grundförordningen.

(10)

Under undersökningens gång konstaterades det emellertid att de befintliga åtgärdernas tillämpningsområde behövde klargöras, eftersom en ekonomisk aktör hade svårigheter när det gäller att tillämpa de gällande åtgärderna. Faktum är att det konstaterades att antidumpningstullar togs ut av tullmyndigheterna i en medlemsstat på partier av koks avsedd att användas i masugnar. Denna typ av koks omfattas dock inte av antidumpningsåtgärderna och utgör bara en liten del av den berörda produkten. För att åtgärderna skall genomföras på ett mera effektivt och enhetligt sätt ersätts det undantag som föreskrivs i beslut nr 2730/2000/EKSG för export av blandningar av koks av stenkol i bitar av mindre storlek än den berörda produkten och koks av stenkol i bitar med en storlek av högst 100 mm med ett undantag som omfattar blandningar i vilka andelen koks överstigande 80 mm inte utgör mer än 20 % av det blandade partiet. ISO-standarden bör dessutom användas som mätmetod.

(11)

Interimsöversynen bör avslutas. De befintliga åtgärdernas tillämpningsområde bör klargöras.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/4

(1)

Genom förordning (EG) nr 950/2001 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av viss aluminiumfolie (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung i bl.a. Ryssland. Genom kommissionens beslut 2001/381/EG av den 16 maj 2001 (3) godtogs ett åtagande från den ryske exporterande tillverkaren United Company Siberian Aluminium.

(2)

Den tullsats som är tillämplig på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställdes genom förordning (EG) nr 950/2001 till 14,9 % för import av den berörda produkten med ursprung i Ryssland.

(3)

Den 20 mars 2004 offentliggjorde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4), att ett antal partiella översyner av de gällande antidumpningsåtgärderna för import av vissa produkter med ursprung i Kina, Ryssland, Ukraina och Vitryssland enligt artiklarna 11.3 och 22 c i grundförordningen skulle inledas. Den antidumpningsåtgärd som infördes på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland är en av den åtgärder som blev föremål för en översyn (nedan kallade ”åtgärderna”).

(4)

Översynen inleddes på initiativ av kommissionen i syfte att undersöka huruvida det till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) är nödvändigt att anpassa åtgärderna.

(5)

Eftersom en viss bestämd mängd av importen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland för närvarande omfattas av ett prisåtagande, inleddes översynen av åtgärderna i syfte att undersöka huruvida detta åtagande, som fastställts för en gemenskap med 15 medlemsstater, bör anpassas för att ta hänsyn till utvidgningen.

(6)

Alla berörda parter som var kända av kommissionen, inbegripet gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare och användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i de berörda länderna, importörerna och deras intresseorganisationer och berörda myndigheter i de berörda länderna samt berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”) underrättades om att undersökningen hade inletts och gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter samt att lämna upplysningar och bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen hörde alla berörda parter som begärt detta och kunde visa att det fanns särskilda skäl att höra dem.

(7)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

(8)

Den produkt som berörs är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,009 mm men högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, på rullar med en bredd av högst 650 mm, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 10. Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(9)

Hushållsfolie av aluminium framställs genom att aluminiumgöt eller band för vidare valsning (foil-stock) valsas till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess så att den blir böjlig. Efter valsning och glödgning rullas folien på rullar med en bredd av högst 650 mm. Rullens storlek är avgörande för foliens användning, eftersom användarna av denna produkt (spoolers eller rewinders, nedan kallade (”hushållsfolietillverkarna”) rullar över hushållsfolien på mindre rullar avsedda för detaljhandelsförsäljning. Sedan hushållsfolien rullats upp på sådana mindre rullar används den som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål (huvudsakligen inom hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel).

(10)

Den ryska exporterande tillverkare som gjort ett prisåtagande hävdade att den importvolym som prisåtagandet avser hade fastställts på grundval av företagets försäljning till en gemenskap med 15 medlemsstater och att det därför borde beräknas på nytt för en gemenskap med 25 medlemsstater. Företaget hävdade att en sådan översyn var nödvändig för att undvika diskriminering till förmån för de andra exportörerna av den berörda produkten till EU.

(11)

Medlemsstaterna har lämnat sina synpunkter och flertalet av dem ställer sig positiva till en anpassning av åtgärderna för att ta hänsyn till utvidgningen av Europeiska unionen.

(12)

En undersökning av tillgängliga uppgifter bekräftade att importen av den berörda produkten från Ryssland till EU-10 var betydande volymmässigt. Den importvolym som det gällande prisåtagandet avser har fastställts på grundval av importen till en gemenskap med 15 medlemsstater, vilket innebär att den ökade importvolym som utvidgningen medför inte beaktas i prisåtagandet.

(13)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att det på grund av utvidgningen är lämpligt att anpassa åtgärderna för att ta hänsyn till den ökade importvolym till EU-10-marknaden.

(14)

Den ursprungliga importvolymen i prisåtagandet, vilket gällde för gemenskapen med 15 medlemsstater, beräknades på grundval av exporten till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden för den ryska exportör från vilken ett åtagande godtagits. Ökningen av importvolymen i prisåtagandet har beräknats enligt samma metod.

(15)

Kommissionen får därför godta ett förslag om ett ändrat åtagande som återspeglar situationen efter utvidgningen och som grundas på den metod som anges i skäl 14.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/7

(1)

Genom förordning (EG) nr 1531/2002 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av färgtelevisionsmottagare (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung bland annat i Kina. Genom kommissionens beslut 2002/683/EG av den 29 juli 2002 (3) godtogs ett åtagande från sju exportörer i Kina: Haier Electrical Appliances Corporation Ltd, Hisense Import & Export Co., Ltd, Konka Group Co., Ltd, Sichuan Changhong Electric Co. Ltd, Skyworth Multimedia International (Shenzhen) Co., Ltd, TCL King Electrical Appliances (HuiZhou) Co., Ltd och Xiamen Overseas Chinese Electronic Co, Ltd.

(2)

I förordning nr 1531/2002 fastställdes tullsatsen på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, till 44,6 % för import av den berörda produkten från Kina.

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) om inledande av ett antal partiella interimsöversyner av antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa produkter med ursprung i Kina, Ryssland, Ukraina och Vitryssland enligt artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen. Den antidumpningsåtgärd som införts på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Kina är en av de åtgärder som omfattats av översynen (nedan kallade ”åtgärderna”).

(4)

Översynen inleddes på initiativ av kommissionen i syfte att undersöka om åtgärderna bör anpassas till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”).

(5)

Eftersom en viss mängd av importen av den berörda produkten med ursprung i Kina för närvarande omfattas av ett prisåtagande för en särskild volym, inleddes översynen av åtgärderna för att undersöka om detta åtagande, som utformats på grundval av uppgifter som avser gemenskapen med 15 medlemsstater, bör anpassas med hänsyn till utvidgningen.

(6)

Alla berörda parter som var kända av kommissionen, inbegripet gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i de berörda länderna, importörer och deras intresseorganisationer samt behöriga myndigheter i de berörda länderna och berörda parter i de tio nya medlemsstater som den 1 maj 2004 ansluter sig till Europeiska unionen underrättades om att undersökningen inletts och gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa, inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(7)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

(8)

Den berörda produkten är färgtelevisionsmottagare med en bildskärm med ett diagonalmått på över 15,5 cm, även med inbyggd rundradiomottagare eller klocka. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN nummer ex 8528 12 52, 8528 12 54, 8528 12 56, 8528 12 58, ex 8528 12 62 och 8528 12 66.

(9)

Den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (CCCME), som företräder de företag som tillsammans med CCCME gjorde det prisåtagande som godtogs, hävdade att volymen på den import som omfattas av prisåtagandet fastställts på grundval av en andel av den synbara förbrukningen i EU med 15 medlemsstater. Den hävdade därför att åtagandet borde ses över för att vederbörlig hänsyn skulle kunna tas till marknaden i EU med 25 medlemsstater. Den hävdade att en sådan översyn var av största vikt för undvikande av diskriminering i förhållande till de andra exportörerna av den berörda produkten till EU.

(10)

Medlemsstaterna har lämnat synpunkter och majoriteten av dem förespråkar en anpassning av åtgärderna med hänsyn till utvidgningen.

(11)

En analys av de tillgängliga uppgifterna utfördes, vilken bekräftade att volymen på importen av den berörda produkten från Kina till de tio nya medlemsstaterna var betydande. Mot bakgrund av att volymen på den import som omfattas av det gällande prisåtagandet fastställts på grundval av uppgifter som avser EU med 15 medlemsstater har inte verkningarna beaktats av att marknaden utökas till följd av utvidgningen.

(12)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att åtgärderna bör anpassas med hänsyn till utvidgningen för att beakta volymen på den ytterligare importen till marknaden i de tio nya medlemsländerna.

(13)

Den ursprungliga importvolym som omfattades av prisåtagandet för EU med 15 medlemsstater beräknades som en stigande mängd som skulle uppnå en viss andel av den synbara förbrukningen i EU under det femte åtagandeåret. Ökningen av den importvolym som prisåtagandet omfattar får beräknas enligt samma beräkningsmetod.

(14)

Det är därför lämpligt att kommissionen godtar ett förslag om att åtagandet ändras för med hänsyn till situationen efter utvidgningen, på grundval av den metod som anges i skäl 13.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/10

(1)

Genom förordning (EG) nr 990/2004 (3) ändrade rådet förordning (EG) nr 151/2003 (4) angående införande av antidumpningsåtgärder på import av vissa kornorienterade elektroplåtar (nedan kallade ”den berörda produkten”) med ursprung i Ryssland. Den tullsats som tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställs vid import till 40,1 % när den berörda produkten har tillverkats av Novolipetsk Iron & Steel Corporation och till 14,7 % när den har tillverkats av OOO Viz Stal.

(2)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (5) att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artiklarna 11.3 och 22 c i grundförordningen.

(3)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(4)

De berörda parterna, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade EU-10), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 990/2004 drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

(6)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 990/2004 föreslog kommissionen i enlighet med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ryssland (Novolipetsk Iron & Steel Corporation) tillsammans med ett företag i Schweiz (Stinol A.G.) och ii) en annan exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ryssland (OOO Viz Stal) tillsammans med dess närstående företag Duferco S.A. i Schweiz.

(7)

Eftersom dessa åtaganden inte direkt motsvarar någon antidumpningstull är de att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och slutsatserna i förordning (EG) nr 990/2004.

(8)

I enlighet med förordning (EG) nr 990/2004 förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att försäljningsmönsterna förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(9)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar istället införs.

(10)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(11)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 990/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer istället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(12)

Mot bakgrund av detta anses de gjorda åtagandena vara godtagbara.

(13)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på sex månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Åtagandena skall löpa ut efter denna period om inte kommissionen anser att det är lämpligt att förlänga tillämpningsperioden för särskilda åtgärder med ytterligare sex månader.

(14)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risken för överträdelser av åtaganden, som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(15)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(16)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/13

(1)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (3) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung i Ryssland. Genom förordning (EG) nr 132/2001 (4) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina. Genom förordning (EG) nr 993/2004 (5) ändrade rådet förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001.

(2)

Åtgärderna består av en specifik tull på 47,07 euro/ton för Ryssland och 33,25 euro/ton för Ukraina.

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (6) att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(5)

De berörda parterna, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 993/2004 drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

(7)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 993/2004 föreslog kommissionen i överensstämmelse med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ukraina (OJSC Azot), ii) en exporterande tillverkare i Ryssland (CJSC MCC Eurochem när det gäller varor som tillverkats på dess produktionsanläggningar vid JSC Nak Azot, Ryssland) tillsammans med ett närstående företag (Cumberland Sound Ltd, Brittiska Jungfruöarna), iii) två närstående exporterande tillverkare i Ryssland var för sig (OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat och JSC Azot) samt iv) två närstående exporterande tillverkare i Ryssland gemensamt (Joint Stock Company Acron och Joint Stock Company Dorogobuzh).

(8)

Genom de uppgifter som har lämnats in av OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat och offentliga uppgifter på Internet har kommissionen fått kännedom om att JSC Azot och OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat är knutna till varandra genom Agrochemical Corporation Azot, som äger betydligt mer än 5 % av vart och ett av företagens kapital. Därför anser kommissionen, i enlighet med artikel 2 i grundförordningen och den definition av närstående parter som ges i artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (7), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2286/2003 (8), att JSC Azot och OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat är närstående parter. Det bör noteras att den osedvanliga ökning av en av dessa båda exporterande tillverkares exportvolymer till EU-10 som konstaterades under de första månaderna av 2004 översteg båda företagens sammanlagda traditionella exportvolym till EU-10. Det åtagande som lämnats in av de båda exporterande tillverkarna avvisas, eftersom taket för åtagandet är negativt för dessa båda exporterande tillverkare tillsammans. Taket har beräknats i traditionella exportvolymer till EU-10 under 2001 och 2002 minus den osedvanliga ökningen av exportvolymer till EU-10 som konstaterades under de första månaderna 2004.

(9)

Åtaganden som godtas genom denna förordning är att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och slutsatserna i förordning (EG) nr 993/2004 och motsvarar därmed inte någon antidumpningstull.

(10)

I enlighet med förordning (EG) nr 993/2004 förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera lägsta importpris inom ramen för importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att försäljningsmönsterna förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(11)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar i stället införs.

(12)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(13)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 993/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer i stället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(14)

Mot bakgrund av detta anses följande åtaganden vara godtagbara: de som gjorts av OJSC Azot, CJSC MCC Eurochem (när det gäller varor som tillverkats på dess produktionsanläggningar vid JSC Nak Azot, Ryssland) och Joint Stock Company Acron tillsammans med Joint Stock Company Dorogobuzh.

(15)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på sex månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Sex månader efter det att åtagandena godtagits kommer kommissionen emellertid att genomföra en utvärdering i fråga om ett fortsatt godtagande för att klargöra om de extraordinära och negativa förhållanden som ledde till att åtagandet godtogs fortfarande råder för slutanvändarna inom EU-10. Eftersom dessa åtaganden är kortvariga och godtas under exceptionella omständigheter får kommissionen efter samråd med den rådgivande kommittén anpassa vissa av villkoren för åtagandena om det efter en rimlig tidsperiod fastställs att syftet med åtagandena, dvs. att de traditionella exportflödena till EU-10 tillåts fortsätta, inte uppfylls. Villkoren måste emellertid även efter anpassningen leda till att skada undanröjs.

(16)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risken för överträdelser av åtaganden, som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(17)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Ukraina och Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(18)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/16

(1)

Genom förordning (EG) nr 969/2000 (3), ändrade och utvidgade rådet de åtgärder som införts genom förordning (EG) nr 3068/92 (4), ändrad genom förordningarna (EG) nr 643/94 (5) och (EG) nr 449/98 (6), rörande import till gemenskapen av kaliumklorid (nedan kallad ”den berörda produkten”) ursprung i Vitryssland, Ryssland och Ukraina. Genom förordning (EG) nr 992/2004 (7), ändrade rådet förordning (EG) nr 969/2000.

(2)

Åtgärderna består av fasta tullsatser, fastställda allt efter produktens kategori och kvalitet, på mellan 19,51 och 48,19 euro/ton för Vitryssland, mellan 19,61 och 40,63 euro/ton för Ryssland och mellan 19,61 och 48,19 euro/ton för Ukraina.

(3)

Den 20 mars 2004, meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (8), att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(5)

Alla de berörda parter som kommissionen kände till, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 992/2004, drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

(7)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 992/2004, föreslog kommissionen i överensstämmelse med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Vitryssland (Republican Unitary Enterprise Production Amalgamation Belaruskali) tillsammans med närstående företag i Ryssland (JSC International Potash Company), Österrike (Belurs Handelsgesellschaft m.b.H.) och Litauen (UAB Baltkalis), ii) en exporterande tillverkare i Ryssland (JSC Silvinit) tillsammans med närstående företag i Ryssland (JSC International Potash Company) och Österrike (Belurs Handelsgesellschaft m.b.H.), och iii) en annan exporterande tillverkare i Ryssland (JSC Uralkali) tillsammans med ett företag i Cypern (Fertexim Ltd).

(8)

Eftersom dessa åtaganden inte direkt motsvarar någon antidumpningstull är de att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och i enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 992/2004.

(9)

I enlighet med förordning (EG) nr 992/2004, förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera lägsta importpris inom ramen för importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att dessa traditionella försäljningsmönster förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(10)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar i stället införs.

(11)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(12)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 992/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer i stället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(13)

Mot bakgrund av detta anses de gjorda åtagandena vara godtagbara.

(14)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på tolv månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Sex månader efter det att åtagandena godtagits kommer kommissionen emellertid att genomföra en utvärdering i fråga om ett fortsatt godtagande för att klargöra om de extraordinära och negativa förhållanden som ledde till att åtagandet godtogs fortfarande råder för slutanvändarna inom EU-10.

(15)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risk för överträdelser av åtagandena som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(16)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Vitryssland och Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(17)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/22

(1)

I artiklarna 173-177 i förordning (EEG) nr 2454/93 fastställer kommissionens kriterier för bestämmande av de periodiska enhetsvärdena för de produkter som avses i klassificeringen i bilaga 26 i den förordningen.

(2)

Genom tillämpningen av de regler och kriterier som fastställs i ovannämnda artiklar på de uppgifter som meddelats kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 173.2 i den förordningen kan enhetsvärdena för de avsedda produkterna fastställas i enlighet med vad som föreskrivs i bilagan till den här förordningen.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/28

(1)

Havre räknas till de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. Det utgör dock inte en del av det basspannmål som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92 och som får köpas upp för intervention.

(2)

Havre är en viktig och traditionell produkt i Finland och Sverige och är väl anpassad till klimatförhållandena i dessa länder. Produktionen överstiger med råge behoven i dessa länder, vilket har lett till att man har varit tvungen att avsätta överskottet till tredjeland. Anslutningen till gemenskapen har inte förändrat den tidigare situationen.

(3)

En eventuell minskning av havreodlingen i Finland och Sverige skulle gynna produktionen av andra spannmål som omfattas av interventionssystemet, särskilt korn. Situationen för korn kännetecknas av en överproduktion, såväl i dessa två länder som i övriga gemenskapen. Om man skulle börja odla korn i stället för havre skulle detta endast leda till ökad överskottsproduktion. Det bör därför säkerställas att exporten av havre till tredjeland kan fortsätta.

(4)

Havre kan få det exportbidrag som avses i artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92. Finlands och Sveriges geografiska placering är mindre gynnsam ur exportsynpunkt än övriga medlemsstaters. Fastställandet av ett exportbidrag på grundval av nämnda artikel 13 gynnar främst exporten från dessa andra länder. Det kan antas att havreproduktionen i Finland och Sverige mer och mer kommer att ersättas av kornproduktion. Man kan därför vänta sig att betydande kvantiteter korn, som endast kan avsättas genom export till tredjeland, under de kommande regleringsåren kommer att interventionslagras i Finland och Sverige i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92. Export från interventionslagren är mer kostsam för gemenskapsbudgeten än direkt export.

(5)

En särskild interventionsåtgärd enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1766/92 gör det möjligt att undvika extra kostnader. Denna interventionsåtgärd kan utformas som en åtgärd avsedd att lätta havremarknaden i Finland och Sverige. Beviljandet av exportbidrag på grundval av en anbudsinfordran som endast tillämpas på havre som producerats och exporterats från dessa två länder utgör den bästa åtgärden i detta sammanhang.

(6)

Denna åtgärds utformning och mål gör det lämpligt att i tillämpliga delar för detta syfte tillämpa artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92 samt de förordningar som antagits för tillämpningen av denna, särskilt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (2).

(7)

I förordning (EG) nr 1501/95 föreskrivs, förutom anbudgivarnas åtaganden, förpliktelsen att lämna in en ansökan om exportlicens och att ställa en säkerhet. Storleken på denna säkerhet bör fastställas.

(8)

Spannmålen i fråga bör exporteras från medlemsstater för vilka en särskild interventionsåtgärd har vidtagits. Det är därför nödvändigt att begränsa användandet av exportlicenser, dels för exporter från en medlemsstat där ansökan om exportlicens lämnats in, dels för havre som har producerats i Finland och Sverige.

(9)

För att garantera att alla berörda parter behandlas lika är det nödvändigt att fastställa att giltighetstiden för alla de utfärdade licenserna skall vara densamma.

(10)

För att garantera att anbudsförfarandet fungerar smidigt är det lämpligt att föreskriva en minsta kvantitet som anbuden skall avse, samt tidsfristen och formen för anmälan av de anbud som lämnats in till de behöriga myndigheterna.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

a)

det gäller en kvantitet på minst 1 000 ton,

b)

det åtföljs av ett skriftligt åtagande från anbudsgivaren i vilket det specificeras att anbudet endast avser havre som har producerats i Finland och Sverige och som skall exporteras från Finland eller Sverige.

—

”Asetus (EY) N:o ..../2004 — Todistus on voimassa ainoastaan Suomessa ja Ruotsissa”.

—

”Förordning (EG) nr ..../2004 – Licensen giltig endast i Finland och Sverige”.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/31

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/32

(1)

Importtullarna inom rissektorn fastställs av kommissionens förordning (EG) nr 963/2004 (3).

(2)

I artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1503/96 föreskrivs att om genomsnittet av de beräknade importtullarna under den period då de tillämpas skiljer sig med 10 euro/ton från den fastställda tullen skall en justering som motsvarar denna göras. Denna skillnad har uppstått. Det är därför nödvändigt att justera de importtullar som fastställts i förordning (EG) nr 963/2004.

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/35

(1)

Den 21 augusti 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) i Europeiska unionens officiella tidning (3) att den inledde ett antisubventionsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i juli 2003 av European Carbon and Graphite Association (ECGA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa grafitelektrodsystem. Klagomålet innehöll sådan bevisning om subventionering av den nämnda produkten och om därav vållad väsentlig skada som ansågs vara tillräcklig för att motivera inledandet av ett antisubventionsförfarande.

(3)

Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.9 i grundförordningen, Indiens myndigheter om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål i vilket det påstods att subventionerad import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada. Indiens myndigheter inbjöds till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller påståendena i klagomålet och i syfte att nå fram till en ömsesidigt godtagbar lösning. Indiens myndigheter begärde inte samråd, men deras skriftliga synpunkter rörande påståendena i klagomålet vad beträffar subventionerad import och väsentlig skada för gemenskapsindustrin beaktades.

(4)

Samma dag meddelades genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att det inleddes ett parallellt antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien.

(5)

Kommissionen meddelade officiellt den klagande samt andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare och leverantörer som den visste var berörda om att förfarandet inletts. De direkt berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(6)

De två exporterande tillverkarna i Indien, Indiens myndigheter samt tillverkare, användare, importörer och handlare i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som inom ovannämnda tidsfrist begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem beviljades möjlighet till detta.

(7)

Med tanke på det stora antalet icke-närstående importörer i gemenskapen ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 27 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla kända icke-närstående importörer att, i enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen, ge sig till känna inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande beträffande perioden 1 april 2002–31 mars 2003. Endast två icke-närstående importörer samtyckte till att ingå i stickprovet och lämnade de begärda grundläggande uppgifterna inom tidsfristen. Följaktligen ansågs stickprovsförfarande inte vara nödvändigt i detta förfarande.

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda, till de två icke-närstående importörer som nämns ovan, till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i tillkännagivandet om inledande och till Indiens myndigheter.

(9)

Svar på frågeformuläret mottogs från två indiska exporterande tillverkare, de två klagande gemenskapstillverkarna, åtta användarföretag och de två icke-närstående importörer som nämns ovan. Utöver detta lämnade ett användarföretag en skriftlig inlaga innehållande vissa kvantitativa uppgifter och två intresseorganisationer för användare lämnade också skriftliga inlagor till kommissionen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(11)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(12)

Den berörda produkten är grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat. En grafitelektrod är en keramikinfattad eller pressad grafitstav. På båda ändar av denna cylinder maskinbearbetas koniska rörmuffar så att två eller flera elektroder kan förenas till en stav. En anslutande del, även den av grafit, används för att förbinda två muffar. Denna del kallas ”nippel”. Både grafitelektroden och nippeln levereras vanligtvis sammankopplade som ett ”grafitelektrodsystem”.

(13)

Grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder tillverkas av petroleumkoks, som är en biprodukt från oljeindustrin, och stenkolstjärbeck. Tillverkningsprocessen omfattar sex steg, närmare bestämt formning, bakning, impregnering, ombakning, grafitering och maskinbearbetning. Vid grafiteringen hettas produkten upp elektriskt till över 3000 °C och övergår fysiskt till grafit, som är en kristallin form av kol och ett unikt material med låg elektrisk men hög termisk ledningsförmåga samt stor styrka och betydande prestanda vid hög temperatur, vilket gör den lämplig för användning i elektriska ljusbågsugnar. Tillverkningstiden för ett grafitelektrodsystem är omkring två månader. Det finns inga produkter som kan ersätta grafitelektrodsystem.

(14)

Grafitelektrodsystem används av ståltillverkare i elektriska ljusbågsugnar, även kallade ministålverk, som strömförande ledare för att tillverka stål från återvunnet skrot. Endast de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder som har en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ.m omfattas av denna undersökning. Grafitelektrodsystem som motsvarar dessa tekniska parametrar kan tåla en mycket hög strömbelastning.

(15)

En indisk exportör hävdade att han i vissa fall tillverkade den berörda produkten utan att använda ”premium needle coke”, en petroleumkoks av mycket hög kvalitet, och enligt denna exportör skulle de klagande anse att denna typ av koks var oumbärlig för att tillverka produkten med de specifikationer som nämns i skälen 12–14. Denna exportör begärde således att de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder vilka inte tillverkats av ”premium needle coke” skulle undantas från undersökningens räckvidd. Det är riktigt att olika kvaliteter av petroleumkoks kan användas för att tillverka grafitelektrodsystem. Produktdefinitionen avgörs emellertid av slutproduktens grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutliga användningsområden, oavsett vilka råmaterial som använts. Om grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder med ursprung i Indien importeras till gemenskapen och motsvarar de grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som beskrivs i produktdefinitionen, anses de utgöra den berörda produkten. Begäran avvisades således.

(16)

Den produkt som exporterades till gemenskapen från Indien, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien och den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

(17)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande fem system som påstods innefatta exportsubventioner från Indiens myndigheter:

(18)

Systemen i, ii, iii och iv grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken, vilka sammanfattas i dokument om export- och importpolitiken vilka publiceras av handelsministeriet vart femte år och uppdateras med regelbundna mellanrum. Det dokument om export- och importpolitiken som är relevant för undersökningsperioden i detta fall är femårsplanen för perioden 1 april 2002–31 mars 2007. De förfaranden som Indiens myndigheter tillämpar i landets utrikeshandelspolitik beskrivs också närmare i deras handbok för förfaranden för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 (volym 1), vilken uppdateras även den med regelbundna mellanrum.

(19)

Av dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 framgår det tydligt att licenser, certifikat och tillstånd som utfärdats innan denna politik trädde i kraft skall fortsätta att gälla, även under undersökningsperioden, för det ändamål för vilket licensen, certifikatet och tillståndet utfärdades, såvida annat inte föreskrivs.

(20)

Hänvisningar till den rättsliga grunden för ovannämnda undersökta system (i–v) avser hädanefter dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 samt handboken för förfaranden för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 (volym 1).

(21)

Det system med befrielse från inkomstskatt (v) som anges ovan grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(22)

I artikel 14.5 b i grundförordningen föreskrivs att det subventionströskelvärde på 3 % av värdet som skall gälla för import från vissa utvecklingsländer, dvs. de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som nämns i bilaga VII till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder samt de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som fullständigt har undanröjt exportsubventioner, skall upphöra att gälla åtta år WTO-avtalets ikraftträdande. Eftersom detta avtal trädde i kraft den 1 januari 1995 är detta tröskelvärde inte längre tillämpligt. Det tröskelvärde som skall tillämpas på import från samtliga utvecklingsländer är numera 2 % enligt vad som föreskrivs i artikel 14.5 a i grundförordningen. Parallellt med tillämpningen av tröskelvärdet på 3 % på de länder som nämns i bilaga VII till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder har EG haft som praxis att på dessa länder även tillämpa ett tröskelvärde på 0,3 % för varje enskilt subventionssystem. Eftersom det särskilda tröskelvärde som gällt för länder som nämns i bilaga VII till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte längre tillämpas, anses det att tröskelvärdet för enskilda subventionssystem inte heller borde tillämpas hädanefter.

(23)

Tullkreditsystemet trädde i kraft den 1 april 1997 genom tullkungörelse nr 34/97. En utförlig beskrivning av systemet ges i punkterna 4.3.1–4.3.4 i dokumentet om export- och importpolitiken och i punkterna 4.37–4.53 i handboken för förfaranden. Tullkreditsystemet ersätter det ”passbook”-system som upphörde att gälla den 31 mars 1997. Från början fanns det två olika typer, systemet med tullkredit före export och systemet med tullkredit efter export.

(24)

Indiens myndigheter anförde att systemet med tullkredit före export avskaffades den 1 april 2000 och att systemet därför inte var relevant för undersökningsperioden. Kommissionen fastställde att inget företag hade fått någon förmån inom ramen för systemet med tullkredit före export och följaktligen är det inte nödvändigt att fastställa huruvida systemet med tullkredit före export är utjämningsbart. Följande analys av detta system gäller således endast systemet med tullkredit efter export.

(25)

Systemet med tullkredit efter export är tillgängligt för exporterande tillverkare eller exporterande köpmän (dvs. handlare).

(26)

Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en viss procentsats av värdet på exporterade färdiga produkter. Indiens myndigheter har fastställt sådana tullkreditsatser för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av de s.k. standardnormerna för input/output. Vid mottagande av en ansökan utfärdas automatiskt en licens i vilken det beviljade tullkreditbeloppet anges.

(27)

Enligt systemet med tullkredit efter export får sådana krediter användas för betalning av tillämpliga tullar på all slags efterföljande import, med undantag av varor vars import är begränsad eller förbjuden. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på annat sätt.

(28)

Licenser enligt systemet med tullkredit efter export får överföras fritt, och är följaktligen ofta föremål för försäljning. Licenser, för vilka en ansökningsavgift på 0,5 % av den beviljade krediten måste betalas, är giltiga under tolv månader från utfärdandedagen. Licenser som utfärdades under tvåårsperioden 1.4.2001–31.3.2003 kunde således under undersökningsperioden antingen säljas eller användas för betalning av importtullar.

(29)

Fram till och med den 31 mars 2002, dvs. före undersökningsperioden, kunde en licens inom ramen för systemet med tullkredit efter export användas för betalning av normal importtull upp till licensens nominella värde. Licensen möjliggjorde också befrielse från en annan tull, den särskilda tilläggstullen. De särskilda tilläggstullarna uppgår till 4 % av tullvärdet inklusive tullen på flertalet varor som importeras till Indien, däribland den berörda produkten. Även om befrielsen från särskild tilläggstull enligt detta system förutsatte att licensen uppvisades, drogs beloppet av den insparade särskilda tilläggstullen inte av från den tullkredit som beviljats i licensen. Detta innebär att systemet med tullkredit efter export innefattade en ytterligare förmån som inte inbegreps i licensens nominella värde.

(30)

Från och med början av undersökningsperioden, dvs. den 1 april 2002, avskaffade Indiens myndigheter befrielsen från särskild tilläggstull inom ramen för systemet med tullkredit. All betalning av särskild tilläggstull under undersökningsperioden drogs således direkt av från krediten i den licens som uppvisades av importören. I syfte att beakta denna förändring av systemet och i praktiken kompensera exportörerna för de förmåner som tidigare erhölls genom befrielsen från särskild tilläggstull höjde Indiens myndigheter den 1 april 2002 tullkreditsatserna inom ramen för systemet, genom en ändring av standardnormerna för input/output avseende den berörda produkten. På begäran beviljade Indiens myndigheter även ytterligare krediter för befintliga licenser som utfärdats före den 1 april 2002, i syfte att höja den beviljade krediten till nivån för den reviderade kreditsatsen inom ramen för systemet med tullkredit efter export.

(31)

När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som antingen kan användas för betalning av tull på framtida import av olika varor eller som helt enkelt kan säljas på den öppna marknaden.

(32)

Krediten beräknas automatiskt enligt en formel som utgår från standardnormerna för input/output, oberoende av om insatsvarorna har importerats, om tull har betalats för dem eller om insatsvarorna verkligen har använts för tillverkning på export och i så fall i vilka mängder. Ett företag kan alltså ansöka om licens på grundval av tidigare export, oberoende av om det faktiskt genomför någon import eller köper varor från andra källor. Krediterna enligt systemet med tullkredit efter export anses vara ett finansiellt bidrag eftersom de utgör ett icke-återbetalningspliktigt tillskott. De innefattar en direkt överföring av medel, eftersom de antingen kan säljas och omvandlas till kontanter eller användas för betalning av importtullar, vilket gör att Indiens myndigheter förlorar intäkter som de annars skulle ha fått.

(33)

Enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen medges ett undantag bl.a. för de restitutionssystem och de restitutionssystem som tillåter substitution vilka uppfyller de strikta reglerna i punkt i i bilaga I samt i bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen.

(34)

I föreliggande fall är exportören inte skyldig att faktiskt förbruka de varor som importeras tullfritt i tillverkningsprocessen och krediten beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används.

(35)

Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en för stor återbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i punkt i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen.

(36)

Dessutom är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvud taget. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importeras. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på den inhemska marknaden och inte importerar varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt systemet. Systemet med tullkredit efter export uppfyller följaktligen inte kriterierna i bilagorna I–III till grundförordningen.

(37)

I avsaknad av dels ett krav på att importerade insatsvaror måste förbrukas i tillverkningsprocessen, dels ett kontrollsystem enligt bilaga II till grundförordningen kan systemet med tullkredit efter export inte anses vara ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution (bilaga III) enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen.

(38)

Eftersom det i skäl 33 nämnda undantaget när det gäller definitionen på subventioner enligt restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution inte är tillämpligt, uppkommer inte frågan huruvida eftergiften är för stor, och den utjämningsbara subventionen motsvarar all eftergift av importtullar vilka normalt tillämpas på all import.

(39)

Eftersom det finansiella bidraget från Indiens myndigheter innebär att licensinnehavaren inom ramen för tullkreditsystemet beviljas en förmån och statliga intäkter som annars skulle erhållits uteblir, utgör systemet i fråga en subvention. Det är en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat i den betydelse som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den enligt vad som sägs ovan endast kan erhållas genom export. Systemet anses därför vara selektivt och därmed utjämningsbart.

(40)

Förmånen för företagen beräknades på grundval av det beviljade kreditbeloppet i de licenser som utnyttjats eller överförts (sålts) under undersökningsperioden. För att så exakt som möjligt fastställa beloppet av uteblivna statliga intäkter måste man skilja mellan de licenser som utfärdats och utnyttjats under undersökningsperioden, de licenser som utfärdats och överförts under undersökningsperioden, de licenser som utfärdats före undersökningsperioden och utnyttjats under undersökningsperioden och de licenser som utfärdats före undersökningsperioden och överförts under undersökningsperioden.

(41)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats och utnyttjats under undersökningsperioden av en samarbetsvillig exporterande tillverkare i syfte att importera varor utan betalning av tillämplig tull (inbegripet särskild tilläggstull) beräknades förmånen på grundval av det totala beloppet av uteblivna importtullar, så som det dragits av från kreditsaldot på licensen i fråga.

(42)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats och överförts (sålts) under undersökningsperioden beräknades förmånen på grundval av det kreditbelopp som beviljats i licensen (det nominella värdet) oavsett försäljningspriset för licensen, eftersom försäljningen av en licens är ett rent kommersiellt beslut som inte ändrar beloppet av de förmåner (som motsvarar överföringen av medel från Indiens myndigheter) som mottagits enligt systemet.

(43)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats före undersökningsperioden och utnyttjats under undersökningsperioden av en samarbetsvillig exporterande tillverkare i syfte att importera varor utan betalning av tillämplig tull beräknades förmånen på grundval av det totala beloppet uteblivna importtullar (inbegripet särskild tilläggstull), så som det dragits av från kreditsaldot på licensen i fråga. De ytterligare licenser som utfärdats för de höjda krediterna inom ramen för tullkreditsystemet, enligt vad som beskrivs ovan, beaktades också vid fastställandet av det belopp av intäkter som Indiens myndigheter avstått från, i den utsträckning som dessa licenser utnyttjats för betalning av tull.

(44)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats före undersökningsperioden och överförts (sålts) under undersökningsperioden konstaterades det att sådana licenser hade sålts till ett pris som översteg deras nominella värde. Detta påslag förklaras av den ytterligare befrielse från särskild tilläggstull som dessa licenser medgav, enligt vad som sägs ovan. Om man inte känner till vilka produkter som importerats av de företag som köpt dessa licenser kan man inte fastställa det totala belopp av intäkter som Indiens myndigheter avstått från. En försiktig bedömning ger dock vid handen att detta belopp minst måste motsvara licensens försäljningspris, eftersom det är oekonomiskt att köpa en licens för ett pris som överstiger dess riktiga värde. Förmånen beräknades således på grundval av licensernas försäljningspris.

(45)

Enligt vad som sägs i skäl 26 baseras förmånen inom ramen för tullkreditsystemet på värdet på exporterade färdiga produkter och beviljas inte på grundval av framställda, tillverkade, exporterade eller transporterade volymer. Det beräknade subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Vid beräkningen av förmånen drogs de avgifter av som var nödvändiga för att erhålla subventionen, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(46)

Företagen begärde att kostnader för att betala specialiserade agenter, försäljningsprovisioner och diverse andra utgifter skulle dras av vid beräkningen av förmånen enligt detta system. Det bör i detta avseende noteras att användningen av tredje part vid köp och försäljning av licenser är ett rent kommersiellt beslut som inte ändrar det kreditbelopp som beviljats i licenserna. Under alla omständigheter får enligt artikel 7.1 a i grundförordningen endast sådana kostnader dras av som är nödvändiga för att erhålla en subvention. Eftersom kostnaderna i fråga inte är nödvändiga för att det berörda företaget skall vara berättigat till subventionen, avvisades denna begäran.

(47)

Företagen hävdade också att förmånerna av deras licenser enligt tullkreditsystemet genererade ytterligare inkomster, vilket höjde det belopp som de måste betala i skatt, framför allt bolagsinkomstskatt. Följaktligen begärde de att förmånerna inom ramen för tullkreditsystemet skulle reduceras med den inkomstskatt som faktiskt påförts.

(48)

Hur ett företag väljer att utnyttja en förmån som beviljats inom ramen för ett subventionssystem, i detta fall genom att antingen utnyttja licenserna för betalning av importtull eller sälja licenserna, kan få olika effekter för företagets skattesituation. Den undersökande myndigheten har inte till uppgift att utröna de möjliga verkningarna av sådana förmåner för ett företags skattesituation. Begäran avvisades därför.

(49)

Båda de samarbetsvilliga företagen utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 14,5 % och 20,4 %.

(50)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kungjordes den 1 april 1992. Under undersökningsperioden reglerades systemet av tullkungörelserna nr 28/97 och 29/97 som trädde i kraft den 1 april 1997. Närmare uppgifter om systemet finns i kapitel 5 i dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 2002–2007 och i kapitel 5 i handboken för förfaranden.

(51)

Systemet står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för exporterande handlare som har anknytning till tillverkare.

(52)

För att kunna utnyttja detta system måste ett företag ge de berörda myndigheterna uppgifter om det slag av och värdet på kapitalvaror som avses importeras. Beroende på omfattningen av det exportåtagande som företaget är berett att göra får företaget tillstånd att importera kapitalvaror till antingen nolltullsats eller en nedsatt tullsats. För att exportåtagandet skall fullgöras måste de importerade kapitalvarorna användas för tillverkning av exportvaror. På ansökan från en exportör utfärdas en licens som tillåter import till förmånliga tullsatser. Företaget måste betala en ansökningsavgift för att få licensen.

(53)

Innehavaren av en licens enligt detta system kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av delar som behövs för att tillverka sådana kapitalvaror. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(54)

För att bli berättigad till förmåner enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror måste företaget göra ett exportåtagande. Detta exportåtagande måste fullgöras genom export av varor som framställts eller tillverkats med hjälp av kapitalvarorna, och värdet på denna export måste överstiga det genomsnittliga exportvärde för samma produkt som företaget uppnått under de tre föregående licensåren.

(55)

Systemets villkor i fråga om beräkning av exportskyldigheterna ändrades nyligen. Enligt de nya reglerna har företagen åtta år på sig att fullgöra sin exportskyldighet (exportens värde måste vara minst sex gånger högre än värdet på den totala tullbefrielsen för importerade kapitalvaror). Denna ändring inverkar dock inte på systemets grundläggande funktion.

(56)

Genom att exportören får en nedsatt importtull eller kan importera till nolltullsats får han ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter, eftersom intäkter som annars skulle tillfallit staten bortfaller, och mottagaren får en förmån genom lägre importtullar eller inga importtullar alls. Licens kan inte erhållas utan ett åtagande att exportera varor. Detta innebär att systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat enligt artikel 3.4 a i grundförordningen, varför det anses vara selektivt och därmed utjämningsbart.

(57)

Förmånen för företagen beräknades på grundval av det belopp som inte behövde betalas i tull på de importerade kapitalvarorna, fördelat över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för kapitalvarorna i fråga inom den industri som tillverkar den berörda produkten, i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen. I enlighet med etablerad praxis justerades det förmånsbelopp som skall hänföras till undersökningsperioden genom tillägg av ränta under undersökningsperioden, så att värdet över tiden på förmånen kunde avspeglas och hela förmånen av detta system för mottagaren kunde fastställas. Med hänsyn till att denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag ansågs den marknadsränta som gällde för företaget under undersökningsperioden vara lämplig. Enligt vad som sägs i skäl 54 är förmånen inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beroende av det ökade värdet på exporterade färdiga produkter och beviljas inte på grundval av framställda, tillverkade, exporterade eller transporterade volymer. Subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(58)

Båda de samarbetsvilliga exportörerna utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 0,1 % och 0,3 %.

(59)

Systemet med förhandslicenser har tillämpats sedan 1977–78. Systemet beskrivs närmare i punkterna 4.1.1–4.1.7 i dokumentet om export- och importpolitiken och i delar av kapitel 4 i handboken för förfaranden.

(60)

Förhandslicenser är tillgängliga för exportörer, exporterande tillverkare och exporterande handlare som har anknytning till tillverkare och syftar till att dessa tullfritt skall kunna importera insatsvaror som används i produktionen av varor för export.

(61)

Den tillåtna importvolymen enligt detta system fastställs som en procentandel av volymen exporterade färdiga produkter. I förhandslicenserna anges mängden tillåten import både som en viss kvantitet och som ett visst värde. I båda fallen fastställs mängden tillåten tullfri import för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av standardnormerna för input/output. De insatsvaror som anges i förhandslicenserna är artiklar som används i tillverkningen av de relevanta färdiga produkterna.

(62)

Förhandslicenser kan användas i följande fall:

(63)

Vid kontrollen fastställdes att endast det system med förhandslicenser som beskrivs i led i ovan (fysisk export) hade använts av en exporterande tillverkare under undersökningsperioden. I denna undersökning är det således inte nödvändigt att fastställa huruvida kategorierna ii, iii och iv av systemet med förhandslicenser är utjämningsbara.

(64)

Licenser utfärdas endast till exporterande företag och de kan använda licenserna för att avräkna tull på import. I detta avseende är systemet knutet till exportresultat.

(65)

Som det nämnts ovan fastställdes det att fysisk export inom ramen för systemet med förhandslicenser hade använts av ett undersökt företag under undersökningsperioden. Företaget använde systemet med förhandslicenser för att tullfritt importera insatsvaror för exporterade varor.

(66)

Indiens myndigheter gjorde gällande att systemet med förhandslicenser är ett mängdbaserat system och att mängden insatsvaror som får importeras med stöd av licensen fastställs i förhållande till exportkvantiteten. De hävdade också att oavsett vilka insatsvaror som importeras inom ramen för systemet med förhandslicenser måste samma insatsvaror användas antingen för att tillverka produkter som kommer att exporteras eller för att fylla på lagren av insatsvaror som använts för produkter som redan exporterats. Enligt Indiens myndigheter måste de importerade insatsvarorna användas av exportören och de får inte säljas eller överlåtas.

(67)

Det noterades emellertid att det inte hade införts något system eller förfarande som gjorde att man kunde avgöra huruvida insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exporterade varor och vilka insatsvaror som förbrukats. Systemet visar endast att varor som importerats tullfritt har använts i tillverkningen, utan åtskillnad mellan varornas destination (den inhemska marknaden eller exportmarknaden).

(68)

Enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen medges ett undantag bl.a. för de restitutionssystem och de restitutionssystem som tillåter substitution vilka uppfyller de strikta reglerna i punkt i i bilaga I samt i bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen.

(69)

I avsaknad av ett system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en för stor återbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i punkt i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen kan systemet med förhandslicenser inte betraktas som ett tillåtet restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen.

(70)

Eftersom det i skäl 68 nämnda undantaget när det gäller definitionen på subventioner enligt restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution inte är tillämpligt, uppkommer inte frågan huruvida eftergiften är för stor, och den utjämningsbara subventionen motsvarar all eftergift av importtullar som normalt tillämpas på all import.

(71)

Förmånen för företaget beräknades på grundval av det beviljade kreditbeloppet i de licenser som utnyttjats under undersökningsperioden. Enligt vad som sägs i skäl 61 baseras förmånen inom ramen för systemet med förhandslicenser både på volymen av och värdet på exporterade färdiga produkter. Det beräknade subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Vid beräkningen av förmånen drogs de avgifter av som var nödvändiga för att erhålla subventionen, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. Så beräknad uppgick den erhållna subventionen till 0,2 %.

(72)

Det bekräftades att ingen av de exporterande tillverkarna var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export eller utgjorde ett exportorienterat företag. I denna undersökning behövde således detta system inte undersökas ytterligare.

(73)

Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961. I denna lag, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag är de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen, vilka avser befrielse från inkomstskatt på vinster från exportförsäljning.

(74)

Indiens myndigheter uppgav att systemet med befrielse från inkomstskatt avskaffades den 31 mars 2003 och tillhandahöll bevisning för detta. Även om de berörda exportörerna kan ha fått förmåner av systemet under undersökningsperioden, kommer exporterande företag inte att få några förmåner av systemet efter den dagen. Under dessa omständigheter är det i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen inte nödvändigt att fastställa om systemet med befrielse från inkomstskatt är utjämningsbart.

(75)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för de undersökta exporterande tillverkarna 14,6 % respektive 20,9 %. Eftersom den samlade samarbetsviljan för Indien var hög (de samarbetsvilliga företagen representerade 100 % av exporten av den berörda produkten från Indien till gemenskapen), fastställdes den övriga subventionsmarginalen för alla andra företag till nivån för företaget med den största individuella marginalen, dvs. 20,9 %.

(76)

I gemenskapen tillverkas den likadana produkten av SGL AG (”SGL”) och flera dotterbolag till UCAR SA (”UCAR”), nämligen UCAR SNC, UCAR Electrodos Ibérica SL och Graftech SpA, på vilkas vägnar klagomålet ingavs. SGL och UCAR har tillverkningsanläggningar i Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.

(77)

Utöver de två klagande gemenskapstillverkarna, SGL och UCAR, fanns det två andra tillverkare i gemenskapen av den likadana produkten under perioden 1999–undersökningsperioden. En av dessa två övriga tillverkare kom på obestånd och måste ansöka om rättsligt skydd enligt tysk konkurslag. Detta företag upphörde att tillverka den likadana produkten i november 2002. De två företagen uttryckte stöd för klagomålet men avböjde kommissionens inbjudan att samarbeta aktivt i undersökningen. Slutsatsen dras att samtliga ovannämnda fyra tillverkare utgör tillverkningen i gemenskapen enligt artikel 9.1 i grundförordningen.

(78)

De två klagande gemenskapstillverkarna besvarade frågeformulären och samarbetade till fullo i undersökningen. Under undersökningsperioden stod de för mer än 80 % av tillverkningen i gemenskapen.

(79)

De anses utgöra gemenskapsindustrin enligt artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(80)

Eftersom det bara finns två indiska exporterande tillverkare av den berörda produkten och gemenskapsindustrin likaså bara består av två tillverkare, måste antingen uppgifterna avseende importen av den berörda produkten till gemenskapen med ursprung i Indien eller uppgifterna avseende gemenskapsindustrin indexeras, så att konfidentiella uppgifter skyddas i enlighet med artikel 29 i grundförordningen.

(81)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden, övriga gemenskapstillverkares försäljning på gemenskapsmarknaden enligt en uppskattning på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, de två indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning på gemenskapsmarknaden, de försäljningsvolymer som enligt uppgifter som erhållits inom ramen för samarbetet med SGL importerats från Polen samt uppgifter från Eurostat om den övriga importen till gemenskapen, vid behov justerade.

(82)

På denna grundval ökade förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen med 9 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 14 % mellan 1999 och 2000, minskade med 7 procentenheter 2001 och med ytterligare 1 procentenhet 2002 för att sedan öka med 3 procentenheter under undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten i huvudsak används inom elektrostålindustrin måste förbrukningsutvecklingen ses mot bakgrund av de ekonomiska utvecklingstendenserna för den särskilda sektorn, vilka pekade kraftigt uppåt 2000 men sedan började peka nedåt från och med 2001.

(83)

Importen av den berörda produkten från Indien till gemenskapen ökade med 76 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 45 % mellan 1999 och 2000 och med ytterligare 31 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden.

(84)

Marknadsandelen för exportörerna i det berörda landet ökade med 3,4 procentenheter (eller med 61 %) under skadeundersökningsperioden och var mellan 8 och 10 % under undersökningsperioden. Den ökade först med 1,5 procentenheter mellan 1999 och 2000 och sedan med ytterligare 2 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden sammanföll ökningen av importen från det berörda landet och av den importens marknadsandel med en förbrukningsökning på 9 %.

(85)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade det genomsnittliga priset på den berörda produkten med ursprung i Indien med 2 % 2000 och med ytterligare 8 procentenheter 2001 varefter det minskade med 9 procentenheter 2002 för att sedan stabiliseras på den nivån under undersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i Indien var under undersökningsperioden 1 % högre än under 1999.

(86)

Det gjordes en jämförelse, för jämförbara modeller av den berörda produkten, mellan de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, efter avdrag och skatter, jämfördes med de indiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för kostnader efter import. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkt med ursprung i Indien som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 6,5 % och 12,2 %.

(87)

Dessa marginaler för prisunderskridande belyser inte till fullo vilka effekter den subventionerade importen fick på gemenskapsindustrins priser, eftersom priserna både sjönk och hölls nere. Detta visas av den förhållandevis låga lönsamheten under undersökningsperioden inom gemenskapsindustrin som, om det inte hade förekommit någon subventionering, borde ha kunnat uppnå en rimligt högre vinst.

(88)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(89)

För att bedömningen av vissa skadeindikatorer skulle bli meningsfull måste vissa uppgifter avseende UCAR slås samman med uppgifter från företagets producerande dotterbolag i gemenskapen (se skäl 76).

(90)

Kommissionen ägnade särskild uppmärksamhet åt hur de båda klagande gemenskapstillverkarnas tidigare konkurrensbegränsade beteende skulle ha kunnat påverka skadeindikatorerna. Framför allt kontrollerade den att några konkurrensbegränsande metoder inte hade tillämpats det år (1999) som fungerade som utgångsår för bedömningen av skada (se skälen 121, 122 och 125). När det gällde att fastställa gemenskapsindustrins kostnader och lönsamhet begärde kommissionen vidare uttryckligen att de direkta kostnaderna för betalningar med anledning av de böter som utdömts av konkurrensmyndigheterna, liksom alla indirekta kostnader (inklusive finansieringskostnader) för sådana betalningar, klart och tydligt skulle uteslutas så att man skulle få en uppfattning om vinst utan någon av dessa extraordinära utgifter. Kommissionen kontrollerade också att kostnaderna hade uteslutits i enlighet med denna begäran.

(91)

Gemenskapsindustrins produktion ökade med 14 % 2000, minskade med 16 procentenheter 2001, minskade med ytterligare 4 procentenheter 2002 och ökade med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Den kraftiga ökningen 2000 berodde på det gynnsamma ekonomiska klimatet, som också ledde till ett ökat kapacitetsutnyttjande det året.

(92)

Produktionskapaciteten minskade 2000 med omkring 2 % och låg sedan kvar på den nivån 2001. Under 2002 och undersökningsperioden minskade den ytterligare med 5 respektive 2 procentenheter. Produktionskapaciteten var under undersökningsperioden 9 % lägre än 1999, framför allt beroende på att en anläggning som tillhörde en av gemenskapstillverkarna var avställd (”låg i malpåse”) under hela undersökningsperioden.

(93)

Kapacitetsutnyttjandet var 70 % 1999 men ökade till 81 % 2000 till följd av stark efterfrågan, särskilt från elektrostålindustrin. Under 2001 och 2002 föll det tillbaka till 70 % för att sedan öka till 76 % under undersökningsperioden.

(94)

Undersökningen visade att det fanns flera orsaker till de ekonomiska problem som den avställda anläggningen (se ovan) brottades med. De två viktigaste var höga produktionskostnader på grund av elpriset i landet samt konkurrens från subventionerad import med ursprung i Indien. Eftersom det var svårt att hålla de olika orsakerna isär undersökte kommissionen hur tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle ha utvecklats 2002 och under undersökningsperioden om anläggningen inte hade varit avställd. Produktionsvolymen förändrades inte i denna simulering, eftersom tillverkningen i gemenskapstillverkarens övriga produktionsanläggningar ökades för att kompensera bortfallet. Om anläggningen inte hade varit avställd skulle, som framgår av tabellen nedan, under undersökningsperioden både nivån för produktionskapacitet och nivån för kapacitetsutnyttjande i gemenskapsindustrin som helhet ha legat mycket nära 1999 års nivå.

(95)

Färdiga produkter i lager motsvarade under undersökningsperioden omkring 3 % av gemenskapsindustrins totala produktion. Gemenskapsindustrins utgående lager ökade totalt sett under skadeundersökningsperioden och dess nivå var ungefär fem gånger så hög under undersökningsperioden som 1999. Det framgick emellertid av undersökningen att lagerutvecklingen inte ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Tillverkarna i gemenskapen tillverkar nämligen i regel på beställning och lagren utgörs därför normalt av varor som skall levereras till kunder.

(96)

Gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning på gemenskapsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 1 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt kraftigt 2000 med 16 %, minskade med 17 procentenheter 2001 och med ytterligare 5 procentenheter 2002 för att sedan öka igen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Försäljningsutvecklingen avspeglar nära den ekonomiska utvecklingen inom elektrostålindustrin, som efter ett kraftigt uppsving 2000 fick vidkännas en nedgång 2001 och 2002.

(97)

Efter att inledningsvis ha ökat något med 1 procentenhet 2000 minskade gemenskapsindustrins marknadsandel avsevärt fram till och med 2002. Gemenskapsindustrin tappade 6,5 procentenheter i marknadsandelar 2001 och ytterligare 2,8 procentenheter 2002 innan man lyckades återvinna 1,9 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med 1999 var gemenskapsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden 6,3 procentenheter lägre, eller 9 % lägre uttryckt i indexerad form.

(98)

Mellan 1999 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade, som framgår ovan, 6,3 procentandelar i marknadsandel, medan den subventionerade importen ökade sin marknadsandel med 3,4 procentenheter under samma period.

(99)

Antalet anställda inom gemenskapsindustrin sjönk med omkring 17 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Antalet anställda minskade med 1 % 2000 och med 5 procentenheter 2001. År 2002 och under undersökningsperioden gick antalet anställda ned med 9 respektive 3 procentenheter. Anledningen var framför allt den ovannämnda avställningen av en anläggning tillhörande en av gemenskapstillverkarna och att en del av arbetsstyrkan omfördelades till mera lönsamma affärssegment.