Förslag till RÅDETS BESLUT om att utvidga beslut om inrättandet av ett handlingsprogram för utbildning, utbyte och stöd med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) till att omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta

(framlagda av Komissionen)

MOTIVERING

1. Allmänna anmärkningar

1.1. Behov av åtgärder

Eurons införande och Ekonomiska och monetära unionen (EMU) för med sig utmaningar utan motstycke när det gäller samarbetet inom valutaskyddsområdet. Dessa särskilda omständigheter påverkar också samarbetet mellan de nationella myndigheterna och gemenskapen, särskilt i fråga om utbildning.

Artikel 123.4 tredje meningen i EG-fördraget, som gör det möjligt för rådet att på förslag från kommissionen och efter att ha hört ECB vidta nödvändiga åtgärder för att snabbt införa euron för de medlemsstater som inte omfattas av undantag som medlemsstaternas gemensamma valuta, omfattar också åtgärder för utbildning, utbyte och stöd med avseende på skydd av euron mot förfalskning. Dessutom är det enligt artikel 308 i EG-fördraget möjligt att utvidga de åtgärder som vidtagits på grundval av artikel 123 till att omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta.

1.2. Medlemsstaternas primäransvar

Målsättningen är att dra nytta av mervärdet från den europeiska dimensionen, att uppnå en enhetlig utbildningsnivå inom gemenskapen och att se till att de nationella strategierna överensstämmer.

1.2.1.

De nationella utbildningsåtgärderna kommer att vara avgörande. I enlighet med EG-fördragets riktlinjer är gemenskapens synsätt utformat för att ge ett nödvändigt mervärde för att EMU:s gemenskapsdimension skall kunna integreras på ett sådant sätt att medlemsstaternas primäransvar respekteras (och som särskilt, när det gäller utbildningsaspekterna, avspeglar deras egen organisationskultur). Därför bedömer först och främst varje medlemsstat vilka utbildningsaktiviteter som kan anordnas tillsammans med andra medlemsstater på gemenskaps- eller unionsnivå.

1.2.2.

Medlemsstaterna har varit eniga om att inrikta sig på åtgärdernas europeiska dimension när det gäller kampen mot förfalskning av euron och de har erkänt vikten av ett samordnat tvärvetenskapligt och gränsöverskridande synsätt på gemenskapsnivå i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Vissa skillnader i synsätt mellan medlemsstaterna i fråga om utbildningspolitik för att bekämpa förfalskning innebär inte nödvändigtvis att de vidtagna åtgärderna är oförenliga. Detta gäller speciellt rent organisatoriska skillnader. Om det finns betydande skillnader när det gäller de nationella åtgärdernas räckvidd och om det inte finns andra åtgärder som gör det möjligt att jämföra information inom medlemsstaterna om behovet av att bekämpa förfalskning kommer det däremot att bli nödvändigt med en annan strategi som grundas på partnerskap för att uppnå målsättningen om enhetlighet.

1.3. Samarbete på europeisk nivå

Samarbete mellan de nationella myndigheterna, särskilt deras förebyggande och undersökande avdelningar, Europeiska centralbanken (ECB), Europol och Interpol med stöd av kommissionen, måste ständigt uppmuntras i synnerhet med tanke på utbildnings-, utbytes- och stödåtgärder som är nödvändiga för att skydda euron från förfalskning. Interpol anordnar kongresser och konferenser om förfalskning. Europol har inrättat en arbetsgrupp som skall utforma ett utbildningsprogram för tjänstemän inom detta område. Inom ECB är man mycket engagerad, särskilt i informationskampanjen Euro 2002.

Dessa olika organ har dessutom bekräftat att det är nödvändigt att de olika initiativen inom området samordnas. Den interinstitutionella styrgrupp som inrättades i november 2000 med företrädare för kommissionen, ECB och Europol har gjort framläggandet av ett förslag till rådets beslut till en av sina prioriteringar i sin åtgärdsplan för skydd av euron.

2. GEMENSKAPENS SVAR

2.1. Gemenskapsprogrammets målsättningar

Gemenskapens handlingsprogram för skydd av euron mot förfalskning är särskilt nödvändigt med tanke på förfalskarnas rörlighet och uppfinningsrikedom samt den nya valutans gemensamma karaktär (den kommer att spridas över gränserna både inom och utanför euroområdet). Programmet baseras på de förberedande arbeten som inleddes 1997 inom ramen för kommissionens samrådsförfarande med experter på åtgärder mot förfalskning.

Gemenskapens bidrag måste omfatta gränsöverskridande och tvärvetenskapliga aspekter. Det bör i första hand inriktas på att säkerställa att åtgärderna överensstämmer med varandra så att ett enhetligt skydd på grundval av överväganden om bästa praxis och de särskilda traditionerna i varje medlemsstat uppnås. Detta innebär följande:

- Popularisering av det övergripande och tvärvetenskapliga synsättet vad gäller skyddet av euron mot förfalskning, särskilt när det gäller gemenskapens lagstiftning och instrument (förslag till förordning), EU-lagstiftning och internationell lagstiftning (särskilt NF:s Genève-konvention från 1929 [1]).

[1] Internationell konvention för bekämpande av penningförfalskning, Nationernas förbund, traktatsamling nr 2623 (1931).

- Information till berörd personal, särskilt vid undersökande avdelningar, banker och kreditinstitut, om den nya valutans gemenskapsdimension (såväl i egenskap av valutareserv som internationellt betalningsmedel).

- En funktion som katalysator för att genom alla slags lämpliga åtgärder, till exempel särskilda praktikplatser, workshopar och gästföreläsningar vid nationella utbildningar, uppmuntra till närmare samarbete mellan berörda tjänstemän, uppbyggnad av ömsesidigt förtroende och ömsesidigt tillfredsställande kunskaper om till exempel metoder och problem.

- En kompletterande funktion för att främja tillnärmning av utbildning för fortbildare, till och med ramen för detta, utan att det införs något europeiskt certifieringssystem på området.

2.2. Gemenskapsprogrammets innehåll

I programmet, som grundats på ett tvärvetenskapligt och gränsöverskridande synsätt, bör följande faktorer beaktas:

- Teknisk säkerhet (eller ett ännu bredare synsätt vad gäller säkerheten som till exempel omfattar penningtransporter).

- Utnyttjande av verktyg för utbyte av operationell och strategisk information.

- Användning av databaserna.

- Användning av undersökningsverktyg, bland annat datatillämpningar. [2]

[2] I detta sammanhang bör även det franska Rapace-initiativet nämnas (Répertoire automatisé pour l'Analyse des contrefaçons de l'Euro).

- System för tidig varning och hur de fungerar.

- Andra närbesläktade frågor, till exempel meddelandeskyldighetens räckvidd, skydd av personuppgifter etc.

- Olika aspekter på samarbete.

- Skydd av euron utanför unionen.

- Forskning och tillhandahållande av särskild sakkunskap.

- Analys av lagstiftning, även strafflagstiftning.

2.3. Föreslagna metoder

2.3.1. Första steget är att definiera målgruppen som i första hand skall vara personal som i sin tur kan utbilda ett stort antal personer på basis av den erhållna utbildningen.

Målgruppen innefattar följande:

- Personal vid behöriga enheter (polis, tull, skattemyndigheter etc.) som undersöker och bekämpar förfalskning.

- Personal som arbetar med underrättelseverksamhet.

- Företrädare för nationella centralbanker, myntverk och affärsbanker (särskilt mot bakgrund av informationsutbyte mellan experterna om de finansiella institutens skyldigheter).

- Alla andra behöriga eller berörda yrkesgrupper (domare och jurister, transportörer, handelskamrar och branschförbund eller liknande sammanslutningar som kan nå ut till hantverkare och handlare).

2.3.2. Programmets genomförande skall baseras på aktivt deltagande av alla behöriga institutionella aktörer på gemenskapsnivå och nationell nivå, särskilt ECB och Europol.

Följande personer bör engageras:

- Företrädare för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB, särskilt när det gäller allt som hänför sig till den tekniska databasen.

- Företrädare för Europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet och de nationella myntverken.

- Företrädare för nationella analyscentrum.

- Företrädare för kommissionen, Europol och Interpol.

- Utbildare vid de nationella centralbyråerna för bekämpning av penningförfalskning som avses i artikel 12 i Genève-konventionen.

- Tjänstemän vid specialiserade organ, där man till exempel arbetar med reprografisk teknik och äkthetskontroll, tryckare och gravörer.

- Tjänstemän vid kreditinstitut.

- Anställda vid andra organ med särskilda sakkunskaper.

2.3.3. Följande åtgärder kan få stöd genom programmet:

- Åtgärder såsom seminarier, möten eller workshopar som i synnerhet baseras på erfarenhetsutbyte, särskilt av operationell natur som delning av resurser till exempel när det gäller tolkning.

- Utbytesprogram för personal mellan medlemsstaternas förvaltningar eller mellan internationella organ, där de mottagande organen och deltagarnas förpliktelser måste fastställas noggrant.

- Tekniskt, vetenskapligt och strategiskt stöd till de myndigheter som arbetar med att avslöja förfalskningar.

2.3.4. Det är nödvändigt att vidta ett antal operationella stödåtgärder som innebär utformning och utarbetande av följande:

- En lagstiftningssamling och en regelbunden informationsbulletin (med till exempel en uppdaterad förteckning över kontaktpunkter).

- Praktiska handledningar.

- Ett bibliotek till stöd för forskning och vetenskapliga analyser i de speciella fall då de traditionella undersökningsmetoderna är resultatlösa och för teknisk övervakning.

- Terminologiska ordböcker.

- Datatillämpningar.

- Studier, särskilt i jämförande rätt.

- Andra tekniska verktyg för att avslöja förfalskning på gemenskapsnivå.

3. RÄTTSLIG OCH POLITISK BAKGRUND

Olika initiativ har lanserats för att förebygga och effektivt kunna bekämpa förfalskning av euron på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

3.1. Kommissionen

I sitt meddelande av den 22 juli 1998 till rådet, Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om skydd av euron mot förfalskning [3] prioriterade kommissionen åtgärder inom fyra områden nämligen utbildning, informationssystem, samarbete och straffrättsligt skydd.

[3] KOM (1998) 474 slutlig.

3.2. Rådet och Europaparlamentet

De prioriteringar som anges i kommissionens meddelande svarar mot Ekofin-rådets riktlinjer. [4] Vid Europeiska rådet i Nice den 7-9 december 2000 betonades att det så snart som möjligt under 2001 bör införas effektiva bestämmelser som skyddar euron mot förfalskning.

[4] I slutsatserna från den 19 maj 1998 betonas att det är viktigt att inrätta ett effektivt skyddssystem i hela valutaunionen och i slutsatserna från den 23 november 1998 rekommenderar man att alla nödvändiga åtgärder skall vidtas i tid så att alla förberedelser är klara den 1 januari 2002.

Europaparlamentet betonade för egen del i en resolution av den 17 november 1998 och vid en offentlig hearing i januari 1999 att det är nödvändigt att föra arbetet framåt.

3.3. Europeiska centralbanken (ECB)

Skriftväxlingen mellan ECB:s ordförande och kommissionen är också en del av denna utveckling [5] liksom ECB:s rekommendation av den 7 juli 1998 [6].

[5] Skrivelse från Wim Duisenberg av den 21 april 1999 och skrivelse från Jacques Santer av den 2 juli 1999 efter ett första svar av den 4 maj 1999.

[6] EGT C 11, 15.1.1999.

3.4. Straffrättsligt skydd

På gemenskapsnivå utvidgades Europols mandat den 29 april 1999 [7] till att omfatta penningförfalskning och Europol har inrättat en arbetsgrupp med experter från medlemsstaterna.

[7] EGT C 149, 28.5.1999.

Den 29 maj 2000 antogs ett rambeslut om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder. [8] Frankrike kompletterade detta beslut den 22 december 2000 med ett initiativ på grundval av den tredje pelaren.

[8] EGT L 140, 14.6.2000.

3.5. Rättslig ram för samarbetet

Förhandlingarna i rådet om förslaget till förordning om skydd av euron mot förfalskning som lades fram av kommissionen den 26 juli 2000 [9] bör leda till att denna text antas under det svenska ordförandeskapet. I detta viktiga dokument beaktas särskilt insamling av tekniska och statistiska uppgifter och tillgång till dessa uppgifter, skyldighet att överlämna falska eurosedlar och euromynt för identifiering, kreditinstitutens skyldigheter, centralisering av information som rör förfalskning, liksom samarbete och ömsesidigt stöd (mellan medlemsstaterna, kommissionen och ECB samt med Europol, samarbete med tredje land och internationella organisationer).

[9] EGT C 337 E, 28.11.2000.

3.6. Skydd av mynt

I ovannämnda förordning behandlas det tekniska system som godkändes av Ekofin-rådet den 28 februari 2000 för att skydda euromynt, särskilt genom inrättandet av ett europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum samt ECB:s initiativ när det gäller tekniskt skydd av sedlar.

4. YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

Dessa initiativ måste dock fortfarande kompletteras när det gäller utbildning. Detta behov framhölls nyligen i samband med arbetet i den interinstitutionella styrgrupp som inrättats av kommissionen, ECB och Europol.

Därför lägger kommissionen fram ett förslag till rådets beslut om inrättandet av handlingsprogram för utbildning, utbyte och stöd med avseende på skydd av euron (Perikles-programmet [10]).

[10] Statsman från Aten vars namn sätts i samband med den grekiska guldåldern. Under denna period präglades metallmynt som innehöll vissa säkerhetsinslag.

Med tanke på att det återstår mindre än ett år innan sedlar och mynt i euro börjar cirkulera i verkligheten kommer berörda yrkesgrupper och budgetmyndigheten att vara mycket positivt inställda till ett sådant initiativ, vilket bör underlätta förhandlingarna.

5. FÖRSLAG TILL RÅDETS BESLUT: ARTIKLAR

Artikel 1

I artikel 1 inrättas Perikles-programmet för en period av fyra år från och med den 1 januari 2002, det vill säga det datum då sedlar och mynt börjar cirkulera.

Artikel 2

I artikel 2 fastställs programmets allmänna mål. Programmet ligger inom ramen för EG-fördraget (EMU är i själva verket en del av den första pelaren). Gemenskapens utbildningsåtgärder kommer att grunda sig på och komplettera medlemsstaternas åtgärder.

Artikel 3

Under artikel 3 finns en icke-uttömmande förteckning över konkreta åtgärder som kan omfattas av programmet.

Artikel 4

I artikel 4 anges de personer och organ som kan få tillträde till programmet och gemenskapsfinansiering.

I artikeln anges även de organ som tillsammans med kommissionen skall bidra till att programmets målsättningar uppnås, till exempel ECB, Europol och Interpol, nationella analyscentrum och nationella centrum för myntanalys, Europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet samt de nationella centralbyråer som inrättats på basis av Genève-konventionen.

Artikel 5

I artikel 5 hänvisas till de institutionella partnerskap som är nödvändiga för programmets genomförande.

Artikel 6

Artikel 6 avser internationellt samarbete, och särskilt vikt läggs vid samarbete med kandidatländerna.

Artikel 7

Artikel 7 gäller finansiering av seminarier som kan anordnas tillsammans med andra organ (särskilt Europol, Interpol och ECB), utbytesprogram för personal, operationellt stöd och vissa åtgärder för externt skydd.

Artikel 8

Artikel 8 avser genomförande, övervakning och utvärdering av programmet.

Under den första punkten anges att programmet huvudsakligen skall genomföras i samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. De allmänna utvärderingskriterierna omnämns också.

Under den andra punkten anges att mottagarna är skyldiga att lämna en årlig rapport till kommissionen.

Under de följande punkterna beskrivs metoderna för kommissionens utvärdering av hur programmet genomförs.

Artikel 9

I artikel 9 anges att beslutet att inrätta programmet träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas offentliga tidning och att det är tillämpligt från och med den 1 januari 2002.

2001/0106 (CNS)

Förslag till RÅDETS BESLUT om att utvidga beslut om inrättandet av ett handlingsprogram för utbildning, utbyte och stöd med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) till att omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE.

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna, särskilt artikel 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1) Artiklarna 1-8 i beslut nr ... får effekt i de medlemsstater som har antagit euron som gemensam valuta.

(2) Det är viktigt att åtgärderna för utbildning, utbyte och stöd med avseende på att skydda euron är enhetliga över hela gemenskapen och att nödvändiga åtgärder antas för att säkerställa samma skyddsnivå i de medlemsstater som inte antagit euron som gemensam valuta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområdet för artiklarna 1-8 i beslut nr ... skall utvidgas till att omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Det skall tillämpas från och med den 1 januari 2002.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar,

Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. ÅTGÄRDENS BETECKNING

Inrättande av ett handlingsprogram för utbildning, utbyte och stöd med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet).

2. BERÖRD BUDGETPOST

Budgetpost B5-910 (allmänna åtgärder för bedrägeribekämpning).

3. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 123.4 och 308

4. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

4.1 Allmänt mål

Skydd av euron (den europeiska gemensamma valutan) mot penningförfalskning genom utbildningsåtgärder, utbytessystem för personal och operativt stöd, särskilt vetenskapligt stöd.

4.2 Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om förnyelse eller förlängning

Beslutet träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till den 31 december 2005.

Villkor för förlängning anges i beslutet (se artikel 8).

5. KLASSIFICERING AV UTGIFTER/INKOMSTER

5.1. Icke-obligatoriska utgifter

5.2. Differentierade anslag

5.3. UTGIFTER : 4 MILJONER EURO

6. TYP AV UTGIFTER/INKOMSTER

6.1. Typ av utgifter

Utgifterna omfattar i synnerhet anordnande av workshopar, möten och seminarier, kostnader i samband med praktikverksamhet och utbytessystem för anställda, stödåtgärder, särskilt utveckling av pedagogiska verktyg och datatillämpningar, förberedelser av studier som är av intresse för gemenskapen, särskilt i komparativ rätt, samt specifika externa åtgärder för att skydda euron.

6.2. Typ av inkomster

Gemenskapsfinansiering från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Nationell samfinansiering. Deltagande av andra instanser (Europol, Interpol och ECB).

7. BUDGETKONSEKVENSER

De befintliga beloppen härrör från erfarenheter av utbildningsåtgärder som anordnats tidigare (till exempel ett bidrag på 33 000 euro till det seminarium som anordnades i Paris i december 1999 och ett bidrag på 93 000 euro till det seminarium som anordnades i Rom i oktober 2000), annan samfinansiering som säkerställts genom gemenskapsbudgeten (till exempel bidrag till förmån för Rapace-initiativet - automatiskt register - till ett belopp av 38 000 euro för den första fasen och 12 000 euro för den andra fasen) samt från externa utvärderingar, särskilt de som gjorts av Europol. Dessutom visar en utvärdering av 14 åtgärder för att bekämpa bedrägerier att genomsnittsbeloppet per seminarium uppgår till 67 000 euro som finansierats av OLAF.

7.1. Metod för att beräkna åtgärdens totala kostnad (samband mellan de enskilda kostnaderna och den totala kostnaden)

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av detta program under perioden 2002 till 2005 skall uppgå till 4 miljoner euro. Detta belopp motsvarar ett genomsnitt på en miljard euro per år. Till följd av det praktiska införandet av eurosedlar och euromynt 2002 kommer dock budgeten för det året av vara något högre (1,2 miljoner euro). Under programmets sista två år kommer åtgärder till förmån för kandidatländerna att få en något större omfattning.

7.2. Fördelning på åtgärdens olika delar

Fördelning på åtgärdens olika delar kommer i huvudsak att bero på de projekt som läggs fram av medlemsstaterna (endast ett projekt per år och medlemsstat inom utbildningsområdet i form av workshopar, möten och seminarier som avses i artikel 3.2 b vilket dock inte innebär att 15 ansökningar kommer att lämnas in och/eller accepteras varje år). Kommissionen kan också initiera projekt och vissa åtgärder medför även deltagande av myndigheter från tredje land.

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (löpande priser)

>Plats för tabell>

7.3. Operativa utgifter för utredningar, experter och dylikt, som ingår i del B i budgeten

Ej tillämplig.

7.4. Tidsplan för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro

>Plats för tabell>

8. PLANERADE BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Kontroller på plats. Se budgetförordningen.

9. ANALYS AV KOSTNADSEFFEKTIVITET

9.1. Särskilda och kvantifierbara mål. Målgrupp

- Särskilda mål. Samband med det allmänna målet.

Särskilt mål: Utbildning av yrkesverksam personal med ansvar för att förebygga och bekämpa förfalskning av euron, bland annat genom praktik och utbytesverksamhet för att komplettera de nationella utbildningsplanerna. Stöd till dessa personer.

Allmänt mål: Skydda euron mot penningförfalskning.

- Målgrupp: Målgrupperna skall eventuellt definieras beroende på de olika målen. De slutliga mottagarna för gemenskapsbidragen och mellanhänderna skall anges.

Det är målgruppen som anges i artikel 4 som deltar i seminarier och utbyten, och som tar emot stöd. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, särskilt centralkontor för bekämpning av penningförfalskning som inrättats på grundval av Genèvekonventionen från 1929, de nationella myntverken och de nationella centralbankerna skall kunna komma ifråga för gemenskapsinsatser. ECB, Europol.

9.2. Motivering till åtgärden

- Behov av gemenskapsfinansierat stöd, särskilt med hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

Skydd av gemenskapens egendom och identitet. Åtgärderna är inte avsedda att ersätta den nationella utbildningsplanerna, särskilt inom det tekniska utbildningsområdet.

- Val av tillvägagångssätt

- Fördelar i förhållande till möjliga alternativ (komparativa fördelar)

Stordriftsfördelar. Det rör sig om ett svar, på europeisk nivå, på förväntningarna hos de olika aktörer som förebygger och bekämpar förfalskning av euron. Dessa aktörers behov har fastställts vid möten med kommissionens rådgivande kommitté för samordning av bedrägeribekämpning, och i samband med möten inom Europol.

- Analys av eventuella liknande åtgärder på gemenskapsnivå eller nationell nivå

Europol har inrättat strukturer som numera är väletablerade och planerar utbildningsåtgärder för poliskårerna.

ECB är ansvarigt för en informationskampanj ("Euro 2002 Information Campaign ").

Medlemsstaterna skall även fortsättningsvis vara huvudansvariga för de nationella utbildningsplanerna.

- Förväntade sidoeffekter och multiplikatoreffekter

Programmet skall säkerställa full effektivitet när det gäller det övergripande systemet för skydd av euron mot penningförfalskning på basis av olika instrument inom den första eller tredje pelaren (rambeslut av den 29 maj 2000, förordning nr .../2001, franskt initiativ av den 22 december 2000 med avseende på antagande av ett beslut som kompletterar rambeslutet...).

- Viktiga osäkerhetsfaktorer som kan påverka åtgärdens specifika resultat

Saknas. Ökande efterfrågan såväl från de behöriga nationella myndigheterna och den privata sektorn som från institutionella aktörer som Interpol, Europol och ECB.

9.3. Uppföljning och utvärdering av åtgärden

- Valda indikatorer

Snabba avslöjanden av euroförfalskningar.

- Resultatindikatorer (för att mäta de aktiviteter som genomförts)

Kvalitet på informationsutbytet och samarbetet mellan de behöriga nationella myndigheterna, effektiv rättslig uppföljning.

- Effektindikatorer (för att mäta resultaten i förhållande till målen)

Avskräckande effekt när det gäller penningförfalskning.

- De planerade utvärderingarnas form och frekvens

Se artikel 8 i beslutet. Ständig intern utvärdering av kommissionen vad gäller genomförande av projekt, kommissionens externa utvärderingsrapport om programmets tillämplighet, genomslagskraft och effektivitet senast den 31 december 2004 och kommissionens slutliga detaljerade rapport senast den 30 juni 2006.

- Bedömning av uppnådda resultat (om den befintliga åtgärden fortsätter eller förnyas):

Nytt program. Meddelande föreskrivs i artikel 8.

10. ADMINISTRATIVA UTGIFTER (punkt iii, DEL A I DEN ALLMÄNNA BUDGETEN)

Denna del skall skickas samtidigt till GD BUDG och GD ADMIN och det sistnämnda skall sedan överlämna den till GD BUDG tillsammans med sitt yttrande.

Vilka de nödvändiga administrativa resurserna faktiskt blir beror på kommissionens årliga beslut om resurstilldelning, särskilt med hänsyn till den extra personal och de ytterligare belopp som budgetmyndigheten kommer att bevilja.

10.1. Konsekvenser för antalet tjänster

>Plats för tabell>

När det gäller de kompletterande resurserna skall det anges i vilken takt de skall ställas till förfogande.