1.   Inledning

Som kommissionen meddelade i den europeiska planeringsterminens vårpaket 2026 kommer medlemsstaterna att ha möjlighet att begära en utvidgning av tillämpningsområdet för sin befintliga nationella undantagsklausul för försvarsutgifter så att den även omfattar åtgärder som stärker det europeiska energisystemets strukturella motståndskraft och påskyndar omställningen bort från fossila bränslen (1) (nedan kallade energitrygghetsåtgärder). Skälet till detta är insikten om att medlemsstaterna kan ställas inför betydande initiala offentligfinansiella kostnader om de ska kunna skynda på genomförandet av åtgärder som säkerställer Europas långsiktiga energitrygghet.

Den bifogade noten beskriver mer utförligt hur kommissionens avdelningar menar att den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter kan utvidgas till att även omfatta energitrygghetsåtgärder. I noten framhålls att alla åtgärder som omfattas av denna flexibilitet måste bidra direkt till att påskynda energiomställningen. Det är en princip som avspeglar sig både i tillämpningsområdet för flexibiliteten och i kriterierna för vilka åtgärder som kan godtas.

Det förklaras också hur den utvidgade nationella undantagsklausulen ska integreras i det befintliga ramverket för budgetövervakning utan att äventyra hållbarheten i de offentliga finanserna. Riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet kan begränsas om man sätter ett tak för den samlade flexibilitet som kan medges genom den nationella undantagsklausulen. Införandet av tydligt definierade särskilda tak för energitrygghetsåtgärder kommer dessutom att göra det lättare att uppnå en lämplig balans mellan stöd till energirelaterade investeringar och den flexibilitet som redan existerar för försvarsutgifter.

I noten beskrivs även förfarandet för att begära en utvidgning av tillämpningsområdet för den nationella undantagsklausulen och hur kommissionen kommer att kontrollera flexibiliteten framöver.

2.   Definition av energiåtgärder som kan godtas

Tillämpningsområdet för flexibiliteten

Utvidgningen av den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter kommer att vara begränsad till åtgärder som stärker det europeiska energisystemets strukturella säkerhet och motståndskraft och påskyndar omställningen bort från fossila bränslen  (2) . För att godtas bör åtgärderna vara nationellt finansierade och ha en direkt inverkan på budgeten. Godtagbara åtgärder är bl.a. stöd till hushåll och företag som hjälper dem att minska sitt beroende av fossila bränslen och främjar avkarbonisering, t.ex. åtgärder som påskyndar elektrifieringen av slutanvändarsektorer, stöder investeringar i elnät, lagring av ren energi (t.ex. batterier), energibesparingar och kapacitetsutbyggnad när det gäller rena energikällor. Vilka åtgärder som kan vara godtagbara framgår av den icke uttömmande förteckningen i nedanstående tabell. Medlemsstaterna kan även överväga det större urval åtgärder som nämns i meddelandet AccelerateEU  (3) och handlingsplanen för elektrifiering som ligger i linje med de kriterier för godtagbarhet som beskrivs i denna not. Medlemsstaterna bör redogöra för hur åtgärderna kommer att bidra till att stärka Europas energitrygghet och energiresiliens. Kommissionen kommer att bedöma åtgärdernas godtagbarhet från fall till fall.

Tabell 1

Icke uttömmande förteckning med exempel på åtgärder för att minska beroendet av fossila bränslen och öka energitryggheten

Målgrupp	Typ av åtgärder
Hushåll	Subventioner för geotermisk energi och solenergi.
	Subventioner för energilagringssystem i bostäder.
	Subventioner för att ersätta värmepannor som drivs med fossila bränslen med rena alternativ, till exempel värmepumpar.
	Subventioner för investeringar i laddningsinfrastruktur för elfordon i bostäder.
	Subventioner och/eller lån till lägre ränta för medelstora eller stora renoveringar av bostadshus (4).
Offentlig sektor	Investeringar i platsbaserad produktion och lagring av förnybar energi.
	Investeringar i medelstora renoveringar eller totalrenoveringar.
Företag	Finanspolitiska incitament för laddningsinfrastruktur för elfordon.
	Subventioner och/eller lån till lägre ränta för medelstora renoveringar eller totalrenoveringar av byggnader.
	Riktade ekonomiska incitament för att skynda på införandet av industriteknik för avkarbonisering enligt definitionen i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 (5).
Transportinfrastruktur	Offentliga investeringar i laddningsinfrastruktur för elfordon.
	Offentliga investeringar i infrastruktur för rena stadstransporter och rullande materiel såsom spårvagnar och tunnelbanor.
	Offentliga investeringar i järnvägsinfrastruktur och rullande järnvägsmateriel.
Energisektorn	Investeringar i projekt för förnybar energi, inklusive elproduktion och uppvärmning.
	Investeringar i teknik för batterier och energilagring.
	Investeringar i kärnkraftverk.
	Investeringar i elnätsinfrastruktur och elnätsteknik.
	Investeringar i teknik för produktion av vätgas genom elektrolys med hjälp av förnybar eller koldioxidsnål el (6).
	Investeringar i teknik för energisystemrelaterad energieffektivitet.
	Investeringar i hållbara förnybara bränslen.
	Dubbelriktade differenskontrakt för produktion av ren energi.
	Investeringar för att göra energisystem fysiskt säkrare och mer cybersäkra (7).
(4)  Enligt artikel 2.20 i direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda innebär en ”totalrenovering” en renovering som omvandlar en byggnad eller byggnadsenhet till en nära-nollenergibyggnad. Begreppet ”medelstor renovering” anges i punkt 2.3.1.1 i kommissionens rekommendation (EU) 2019/786 om byggnadsrenovering, som kräver primärenergibesparingar på minst 30 %. (5)  I synnerhet banbrytande industriteknik för avkarbonisering, teknik för värmepumpar och geotermisk energi, vätgasteknik, teknik för batterier och energilagring, teknik för avskiljning och lagring av koldioxid, teknik för landbaserad vindkraft och havsbaserad förnybar energi, solenergiteknik, teknik för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och elnätsteknik. (6)  Häri ingår investeringar med koppling till vätgasinfrastruktur, förutsatt att de är inriktade på åtgärder med kapacitet att i närtid tydligt bidra till EU:s energitrygghet eller minska unionens beroende av fossila bränslen. Detta kan till exempel omfatta befintliga projekt av gemensamt intresse (PCI-projekt) och projekt av ömsesidigt intresse (PMI-projekt) samt modifiering av befintlig naturgasinfrastruktur till ändamål som enbart rör vätgas, oavsett om sådana modifieringsprojekt själva ingår i unionens förteckning över PCI-projekt eller PMI-projekt. (7)  Förbättra infrastrukturens fysiska motståndskraft, systemtillräcklighet och icke-fossila flexibilitet, skyddet mot cyber- och hybridhot, diversifieringen av kritiska energileveranskedjor och strategiska energitillgångars resiliens.

Åtgärder som tjänar andra syften kommer, även om de kan ha en viss koppling till krisen i Mellanöstern, däremot inte att kunna omfattas av denna flexibilitet. Till exempel kommer sänkningar av punktskatter eller andra skatter på fossila bränslen, fasta priser, subventioner till fossila bränslen, inkomstbaserat stöd eller andra subventioner vars syfte är att mildra effekterna av höga energipriser eller åtgärder som endast genererar indirekta energibesparingar utan att leda till en strukturell förbättring av det europeiska energisystemets motståndskraft, att ligga utanför tillämpningsområdet för flexibiliteten.

Additionalitet: Bara nya åtgärder som beslutats efter den 28 februari 2026 kan godtas

Bara budgetåtgärder som beslutats efter den 28 februari kommer att kunna omfattas av flexibiliteten. Även om Europa redan har gjort betydande framsteg när det gäller att diversifiera energikällorna och öka investeringarna i förnybar energi är det viktigt att flexibiliteten främjar en snabbare omställning bort från fossila bränslen, något som blivit ännu viktigare till följd av kriget i Mellanöstern. Bara åtgärder som beslutats efter den 28 februari kommer alltså att kunna omfattas av den nationella undantagsklausulens utvidgade tillämpningsområde. En retroaktiv tillämpning som även skulle omfatta åtgärder som beslutats tidigare skulle inte bidra till att påskynda energiomställningen utan bara skapa utrymme i de offentliga finanserna för utgifter för andra ändamål och därmed motverka själva syftet med denna flexibilitet.

Den nationella undantagsklausulen fortsätter att gälla till och med 2028. När perioden för den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter löper ut (efter 2028) kommer de energitrygghetsåtgärder som fortfarande finns kvar att behöva finansieras genom omprioriteringar i de nationella budgetarna. Ökade offentliga underskott eller stigande skuldnivåer som är en följd av att flexibiliteten utnyttjats kommer att beaktas när krav fastställs för senare medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer, och de kommer att kräva ytterligare finanspolitiska anpassningar under kommande år. Medlemsstaterna bör därför noggrant bedöma vilka budgetkonsekvenser det skulle få på medellång sikt att genomföra åtgärder som leder till avvikelser från den rekommenderade utgiftsbanan, även om avvikelserna i nuläget omfattas av den nationella undantagsklausulen.

Åtgärder ska vara riktade och kostnadseffektiva

Energitrygghetsåtgärder inom ramen för flexibiliteten bör utformas på ett sätt som maximerar deras effekter och minimerar de offentligfinansiella kostnaderna. Medlemsstaterna kommer att behöva lägga fram uppgifter som styrker att de åtgärder som de begär ska omfattas av flexibiliteten är riktade och kostnadseffektiva. De kan till exempel prioritera åtgärder som underlättar energiomställningen för de mest sårbara hushållen och företagen, däribland energiintensiva företag.

3.   Flexibiliteten ska integreras i budgetövervakningen

Tre tak: ett totalt, ett årligt och ett kumulativt för energirelaterade åtgärder

Skyddsmekanismerna för de offentliga finansernas hållbarhet finns kvar. Det nuvarande taket för flexibiliteten – ytterligare utgifter på högst 1,5 % av BNP –enligt den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter, kommer att vara oförändrat. Även om tillämpningsområdet för flexibiliteten utvidgas kommer risken för de offentliga finansernas hållbarhet och ökningen av den finanspolitiska anpassningen under senare perioder att vara begränsade. Det är också viktigt att utvidgningen av den nationella undantagsklausulens tillämpningsområde inte tränger ut den förstärkning av den europeiska försvarskapaciteten som är nödvändig. Särskilda tak för det årliga och det kumulativa utnyttjandet av flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder kommer att bidra till att säkerställa en balans mellan den flexibilitet som medges för energirelaterade åtgärder och den som finns tillgänglig för försvarsutgifter.

Ett tak för flexibiliteten kommer att fastställas baserat på de offentligfinansiella kostnaderna för åtgärderna. Taket på totalt 1,5 % av BNP när det gäller den flexibilitet som medges genom den nationella undantagsklausulen kommer även framöver att bedömas på grundval av medlemsstaternas kumulativa avvikelse från sin nettoutgiftsbana. Taken när det gäller flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder kommer dessutom att gälla de totala offentligfinansiella kostnaderna för godtagbara åtgärder (8). Det betyder i praktiken att så snart efterhandsdata visar att de totala offentligfinansiella kostnaderna för den utnyttjade flexibiliteten har nått det kumulativa taket kommer ingen ytterligare flexibilitet för energitrygghetsåtgärder att medges. Alla vidare åtgärder bör därmed finansieras genom nedskärningar av nettoutgifterna på andra håll.

Tak kommer att sättas för kostnaderna för godtagbara energitrygghetsåtgärder på motsvarande 0,3 % av BNP per år respektive 0,6 % av BNP kumulativt över perioden 2026–2028. Detta bör tolkas på följande sätt:

i)	Den maximala tillgängliga flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder varje år motsvarar budgetkostnaderna för åtgärder som rapporterats av medlemsstaten och som kommissionen ansett vara godtagbara för att omfattas av den nationella undantagsklausulen det berörda året, upp till högst 0,3 % av BNP.

ii)

Den maximala mängden utnyttjad flexibilitet för energitrygghetsåtgärder under hela perioden 2026–2028 får vid utgången av 2028 inte överstiga 0,6 % av BNP (9). Om en medlemsstats utnyttjande av flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder till exempel skulle uppgå till 0,3 % av BNP både år 2026 och år 2027 kommer den kumulativa flexibiliteten (0,6 % av BNP) att vara helt uttömd. Alternativt skulle en medlemsstats utnyttjande av flexibiliteten kunna motsvara 0,2 % av BNP under vart och ett av de tre åren (2026–2028), eller 0,3 % av BNP 2026, 0,2 % 2027 och 0,1 % 2028.

Medlemsstater som på grund av sina försvarsutgifter närmar sig taket på 1,5 % av BNP kommer att kunna begära tillfällig och begränsad ytterligare flexibilitet, förutsatt att det inte skulle äventyra hållbarheten i deras offentliga finanser. Under 2026, 2027 eller 2028 kan en medlemsstat redan ha planerat att utnyttja flexibiliteten till ett värde av 1,2 % av BNP eller mer för att öka försvarsutgifterna (10). Om medlemsstaten i ett sådant fall även begär flexibilitet för energitrygghetsåtgärder (upp till 0,3 % av BNP) kan det hända att taket på 1,5 % nås innan den fullt ut kunnat utnyttja flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder. Under dessa omständigheter kan medlemsstaten begära ett undantag för att få överskrida taket på 1,5 % av BNP, men detta bör ske med beaktande av den risk detta kan utgöra för hållbarheten i dess offentliga finanser. I praktiken kommer ett sådant undantag att innebära att kommande planer kommer att behöva omfatta ytterligare finanspolitiska anpassningar som medlemsstaterna bör åta sig att genomföra för att säkerställa hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt. Detta bör särskilt tas i beaktande av medlemsstater där hållbarheten i de offentliga finanserna för närvarande bedöms vara starkt hotad (11). De särskilda årliga (0,3 % av BNP) och kumulativa (0,6 % av BNP) taken för energitrygghetsåtgärder skulle fortfarande gälla.

4.   Förfarande för att begära flexibilitet och kontroll

En begäran om att den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter ska utvidgas till att omfatta energitrygghetsutgifter

Det står varje medlemsstat fritt att begära en utvidning av tillämpningsområdet för den nationella undantagsklausulen. Beslut om godkännande av en sådan begäran fattas av rådet på kommissionens rekommendation  (12) . Medlemsstaterna uppmanas att begära en utvidgning av den nationella undantagsklausulen senast i slutet av juli/mitten av augusti 2026, men även begäranden som inkommer senare kommer att prövas. När en begäran har prövats i enlighet med kraven i artikel 26 i förordning (EG) nr 2024/1263 kan kommissionen rekommendera rådet att den ska bifallas. Kommissionens rekommendationer skulle kunna bli klara i september och rådet skulle kunna anta dem vid Ekofinrådets möte i oktober.

För medlemsstater som begär aktivering av den nationella undantagsklausulen för första gången kommer den flexibilitet som medges genom denna klausul att omfatta både försvarsutgifter och energitrygghetsåtgärder, båda grundvalar för Europas säkerhet. Kommissionen kommer precis som tidigare att pröva alla nya inkomna begäranden för att säkerställa att aktiveringen av klausulen inte äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt.

I sin begäran förväntas medlemsstaterna inkludera en första förteckning över planerade energitrygghetsåtgärder som de vill att flexibiliteten ska omfatta och ange uppskattade budgetkostnader för dem. Denna information ger en bild av den strategi som medlemsstaten planerar för att öka energitryggheten och möjliggöra en preliminär bedömning av åtgärdernas additionalitet och mer långsiktiga offentligfinansiella konsekvenser. Som beskrivs mer ingående i det följande kommer flexibiliteten att beviljas på grundval av efterhandsdata.

Kontroll av flexibiliteten för energitrygghetsåtgärder inom ramen för budgetövervakningen

Det kommer att krävas ytterligare rapportering från medlemsstaterna för att operationalisera denna flexibilitet, så att kommissionen kan bedöma om åtgärderna uppfyller villkoren för godtagbarhet. Till skillnad från den flexibilitet som medges för försvarsutgifter finns det ingen statistisk utgiftskategori inom det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) som till fullo fångar upp de åtgärder som kan omfattas av den flexibilitet som medges för energitrygghet. Medlemsstater som begär en utvidgning av den nationella undantagsklausulen kommer därför att underställas utökade krav på rapportering. De kommer att behöva lämna tillräckliga uppgifter till kommissionen för att styrka att de energiåtgärder som de vill att flexibiliteten ska omfatta uppfyller kriterierna för godtagbarhet i fråga om omfattning, additionalitet och inriktning/kostnadseffektivitet. Kommissionen kommer att ställa en rapporteringsmall till förfogande för medlemsstaterna som visar vilken detaljnivå som krävs för varje åtgärd. Denna regelbundna rapportering om energiåtgärder kommer hädanefter att vara en del av den halvårsvisa budgetövervakningsprocessen. Medlemsstater som beviljas ytterligare flexibilitet kommer att behöva lämna uppdaterad information om sådana åtgärder och deras budgetkonsekvenser inför varje övervakningscykel (dvs. senast den 15 april på våren och senast den 15 oktober på hösten).

---

(1)  Europeiska kommissionen (2026), Europeiska planeringsterminen 2026: vårpaketet, se: https://reforms-investments.ec.europa.eu/publications-0/2026-european-semester-spring-package-communication_sv.

(2)  När åtgärderna utformas bör noggrann hänsyn tas till vikten av att undvika alltför stora beroenden av enskilda leverantörer eller nya strategiska beroenden som kan vara kontraproduktiva för energitryggheten.

(3)  Europeiska kommissionen (2026), AccelerateEU – Energiunionen: Affordable and Secure Energy through Accelerated Action, COM (2026) 370 final, 22 april 2026.

(4)  Enligt artikel 2.20 i direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda innebär en ”totalrenovering” en renovering som omvandlar en byggnad eller byggnadsenhet till en nära-nollenergibyggnad. Begreppet ”medelstor renovering” anges i punkt 2.3.1.1 i kommissionens rekommendation (EU) 2019/786 om byggnadsrenovering, som kräver primärenergibesparingar på minst 30 %.

(5)  I synnerhet banbrytande industriteknik för avkarbonisering, teknik för värmepumpar och geotermisk energi, vätgasteknik, teknik för batterier och energilagring, teknik för avskiljning och lagring av koldioxid, teknik för landbaserad vindkraft och havsbaserad förnybar energi, solenergiteknik, teknik för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och elnätsteknik.

(6)  Häri ingår investeringar med koppling till vätgasinfrastruktur, förutsatt att de är inriktade på åtgärder med kapacitet att i närtid tydligt bidra till EU:s energitrygghet eller minska unionens beroende av fossila bränslen. Detta kan till exempel omfatta befintliga projekt av gemensamt intresse (PCI-projekt) och projekt av ömsesidigt intresse (PMI-projekt) samt modifiering av befintlig naturgasinfrastruktur till ändamål som enbart rör vätgas, oavsett om sådana modifieringsprojekt själva ingår i unionens förteckning över PCI-projekt eller PMI-projekt.

(7)  Förbättra infrastrukturens fysiska motståndskraft, systemtillräcklighet och icke-fossila flexibilitet, skyddet mot cyber- och hybridhot, diversifieringen av kritiska energileveranskedjor och strategiska energitillgångars resiliens.

(8)  Bara energitrygghetsåtgärder som medlemsstaterna lämnar in till kommissionen kommer att kunna omfattas av flexibiliteten.

(9)  ”Utnyttjad flexibilitet” är en positiv avvikelse på kontrollkontot som beror på en ökning av försvarsutgifterna och som därför inte registreras som en debetpost. Det är den mängd tillgänglig flexibilitet som behövs för att få ett positivt saldo på kontrollkontot att hamna så nära noll som möjligt. Den flexibilitet som utnyttjas för energitrygghetsåtgärder kommer att beräknas efter det att hänsyn tagits till den flexibilitet som utnyttjas för försvarsutgifter.

(10)  Detta mäts i förhållande till det överenskomna referensåret, som är antingen 2021 eller 2024.

(11)  Europeiska kommissionen (2026), Debt Sustainability Monitor 2025. Finns på: https://economy-finance.ec.europa.eu/publications/debt-sustainability-monitor-2025_sv.

(12)  Detta infördes genom artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 av den 29 april 2024 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och om multilateral budgetövervakning.