1)

Ska artikel 5 i direktiv 2008/115/EG (1) tolkas så, att en förvaltningsmyndighet som antar ett beslut om återvändande gentemot en tredjelandsmedborgare, efter att en annan nationell myndighet återkallat dennes rätt till internationellt skydd och i detta sammanhang har fastställt att det inte föreligger någon allvarlig risk för att den aktuella personen utsätts för en behandling eller en situation i ursprungsstaten som strider mot artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och artikel 19.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna följaktligen inte utgör hinder för ett avlägsnande, och den domstol som prövar detta beslut om återvändande, är skyldiga, oberoende av de konstateranden som gjorts i samband med återkallandet av det internationella skyddet, att vidta en ny prövning från grunden av huruvida artiklarna 4 och 19.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna utgör hinder för ett avlägsnande till ursprungsstaten?

2)

Om den första frågan besvaras nekande: Är den förvaltningsmyndighet som meddelar återvändandebeslutet och den domstol som prövar beslutet, i en sådan situation som beskrivs i den första frågan skyldiga att på grundval av artikel 5 i direktiv 2008/115/EG pröva huruvida nya eller ändrade sakförhållanden som inträffat efter den fastställelse som gjorts i samband med återkallandet av det internationella skyddet, nämligen att artiklarna 4 och 19.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte utgör hinder för ett avlägsnande, eller andra omständigheter som inte beaktats vid nämnda fastställelse, medför att ovannämnda bestämmelser i stadgan utgör hinder för ett avlägsnande till ursprungsmedlemsstaten?

3)

Om den andra frågan besvaras jakande med avseende på omständigheter som inte beaktats, vilka inte grundas på nya eller ändrade sakförhållanden: Ska det beaktas om tredjelandsmedborgaren hade kunnat anföra dessa omständigheter i förfarandet vid den myndighet som har återkallat det internationella skyddet och har underlåtit att göra detta?