I enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 (1) får myndigheterna i en medlemsstat eller ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person med ett berättigat intresse och som är etablerad eller bosatt i ett tredjeland lämna in en invändning till kommissionen inom tre månader från dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”Miel des Landes”

Referensnummer: PGI-FR03002 – 22.9.2023

SUB ( ) SGB (X)

1.   Namn

”Miel des Landes”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.4 – Andra produkter från djur (ägg, honung, diverse mjölkprodukter utom smör etc.)

KN-nummer

—	04 – MEJERIPRODUKTER; FÅGELÄGG; NATURLIG HONUNG; ÄTBARA PRODUKTER AV ANIMALISKT URSPRUNG, INTE NÄMNDA ELLER INBEGRIPNA NÅGON ANNANSTANS 0409 – Naturlig honung

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt

”Miel des Landes” är av följande slag:

1.

Sorthonung: — akaciahonung (Robinia pseudoacacia), — smultronträdshonung (Arbustus unedo), — brakvedshonung (Rhamnus frangula), — purpurljungshonung (Erica cinerea), — ljunghonung (Calluna vulgaris), — kastanjehonung (Castanea sativa).

2.

Blandhonung, framställd av en rad blomsterarter som är karakteristiska för det geografiska området, utan någon enda blomsort som dominerar. Den kan innehålla honungsdagg. Honungen kan vara flytande, krämig eller fast. Strukturen är homogen. Den högsta halten av hydroximetylfurfural (HMF) är 12 mg/kg för alla honungssorter fram till utgången av det kalenderår då honungen producerades. Utöver detta är den högsta halten 25 mg/kg för all honung och 35 mg/kg för purpurljungshonung. Den högsta vattenhalten är: — 18,5 % för all honung. — 21 % för ljunghonung.

Organoleptiska egenskaper

Sensorisk beskrivning av sorthonung:

Honung	Färg	Doft	Smak
Akaciahonung	Färglös till mycket ljusgul	Söt, subtil, lätt och blommig	Utsökt och len med toner av vita blommor
Smultronträdshonung	Ljust bärnstensfärgad, beige till bärnstensfärgad	Örtliknande, frisk, med fenoltoner (kaffesump, mörk kakao)	Mycket bitter smak, liknande aromen men mer uttalad
Brakvedshonung	Ljusbrun till rödbrun	Uttrycksfull, balanserad blandning av mogen frukt, animaliska och balsamiska inslag	Intensiva, rika och komplexa aromer, kryddig med varma toner av karamell
Purpurljunghonung	Ljust bärnstensfärgad till mörkbrun	Torkade blommor, läder och lakrits	Komplexa vedaktiga aromer och mandelaromer, med en lätt bitterhet
Ljunghonung	Brunröd, mörk, med rödaktig glans	Mycket intensiva vedaktiga inslag och animaliska toner med lång eftersmak	Intensiva aromer med mycket lång eftersmak, varma och kryddiga toner, lätt bitterhet
Kastanjehonung	Mörkbrun till rödbrun	Blandade starka och genomträngande vedaktiga toner, med inslag av karamell och läder	Uttalad bitterhet, förhöjda aromer, med inslag av tanniner och strävhet, mycket lång eftersmak

Sensorisk beskrivning av blandhonung:

Blandhonung har varierande och komplexa organoleptiska egenskaper som speglar egenskaperna hos de blommor från vilka bina samlade pollen och skördeperioden.

I början av säsongen ger robinia- och björnbärsblom blandhonungen sötma och fruktiga toner. Under sommaren bidrar kastanjeträden med varma, vedaktiga smaker och en lätt bitterhet, vilket ger en mer uttrycksfull honung. Under samma säsong länder blommande brakved och purpurljung produkten ett krämigt utseende och toner av frukt, torkade blommor och karamell. Slutligen ger honungsdagg ytterligare vedaktiga och kryddiga aromer mot bakgrund av torkad frukt.

Pollenegenskaper

Följande tio pollentyper utgör markörer för det geografiska området för den skyddade geografiska beteckningen: smultronträd, brakved, purpurljung, ljung, kastanj, ginst, murgröna, robinia, björnbär och pil. ”Miel des Landes” måste innehålla minst en av dessa pollentyper som dominerande eller sekundärt pollen.

Viss akaciahonung får inte innehålla något dominerande eller sekundärt pollen. I sådana fall ska minst en av markörpollentyperna förekomma i form av enstaka pollen.

Pollen från blommor från nektaravsöndrande jordbruksgrödor tillåts endast i form av enstaka pollentyper (mindre än 15 % av pollenspektrumet).

Tabellen nedan visar de pollentyper som oftast hittas. Dessa pollentyper förekommer i olika kombinationer och proportioner.

Honung	Dominerande pollentyper (>45 %)	Sekundära pollentyper (15–45 %)
Akaciahonung		Robinia, korsblommiga växter
Smultronträdshonung	Smultronträd, ginst	Smultronträd, murgröna, växter av ginstsläktet
Brakvedshonung	Brakved, kastanj, getapel	Brakved, kastanj, växter av ginstsläktet
Purpurljunghonung	Brakved, purpurljung kastanj	Kastanj, brakved, purpurljung, korsblommiga växter, getapel, vitklöver
Ljunghonung	Purpurljung, ljung, kastanj, växter av ginstsläktet	Purpurljung, ljung, kastanj, murgröna, växter av ginstsläktet
Kastanjehonung	Kastanj

3.3   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)

–

3.4   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

”Miel des Landes” framställs uteslutande av honung från bigårdar belägna inom det avgränsade geografiska området. Produktionsstegen skattning, lagring och förpackning kan äga rum utanför det geografiska området.

3.5   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

—

3.6   Särskilda regler för märkning av den produkt som det registrerade namnet avser

Märkningen ska innehålla följande uppgifter: namn och adress till kontrollorganet som föregås av upplysningen ”certifierad av”.

En hänvisning till en särskild blomsterart får anges om honungen främst kommer från den angivna blomsterarten och har relevanta organoleptiska, fysikalisk-kemiska egenskaper och pollenegenskaper.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området för den skyddade geografiska beteckningen ”Miel des Landes” motsvarar hela departementet Landes och följande kommuners territorium på grundval av den officiella geografiska kodexen:

Gironde (33)

Andernos-les-Bains, Arbanats, Arcachon, Arcins, Arès, Arsac, Aubiac, Audenge, Auros, Avensan, Ayguemorte-les-Graves, Balizac, (Le)Barp, Barsac, Bazas, Beautiran, Bégadan, Belin-Béliet, Bernos-Beaulac, Berthez, Biganos, Birac, Blaignan, Blanquefort, Bommes, Bourideys, Brach, Brannens, (La)Brède, Brouqueyran, Bruges, Budos, Cabanac-et-Villagrains, Cadaujac, Canéjan, Cantenac, Captieux, Carcans, Castelnau-de-Médoc, Castres-Gironde, Cauvignac, Cazalis, Cazats, Cérons, Cestas, Cissac-Médoc, Civrac-en-Médoc, Coimères, Couquèques, Cours-les-Bains, Cudos, Cussac-Fort-Médoc, Escaudes, Eysines, Fargues, Gaillan-en-Médoc, Gajac, Gans, Giscos, Goualade, Gradignan, Grayan-et-l'Hôpital, Grignols, Guillos, Gujan-Mestras, (Le) Haillan, Hostens, Hourtin, Illats, Isle-Saint-Georges, Jau-Dignac-et-Loirac, Labarde, Labescau, Lacanau, Lados, Lamarque, Landiras, Langon, Lanton, Lartigue, Lavazan, Lège-Cap-Ferret, Léogeats, Léognan, Lerm-et-Musset, Lesparre-Médoc, Lignan-de-Bazas, Listrac-Médoc, Louchats, Lucmau, Ludon-Médoc, Lugos, Macau, Marcheprime, Margaux-Cantenac, Marimbault, Marions, Martignas-sur-Jalle, Martillac, Masseilles, Mazères, Mérignac, Mios, Moulis-en-Médoc, Naujac-sur-Mer, (Le) Nizan, Noaillan, Ordonnac, Origne, Parempuyre, Pauillac, Pessac, (Le) Pian-Médoc, Podensac, Pompéjac, (Le) Porge, Portets, Préchac, Preignac, Prignac-en-Médoc, Pujols-sur-Ciron, Queyrac, Roaillan, Saint-Aubin-de-Médoc, Saint-Christoly-Médoc, Saint-Côme, Saint-Estèphe, Saint-Germain-d'Esteuil, Sainte-Hélène, Saint-Jean-d'Illac, Saint-Julien-Beychevelle, Saint-Laurent-Médoc, Saint-Léger-de-Balson, Saint-Magne, Saint-Médard-d'Eyrans, Saint-Médard-en-Jalles, Saint-Michel-de-Castelnau, Saint-Michel-de-Rieufret, Saint-Morillon, Saint-Sauveur,Saint-Selve, Saint-Seurin-de-Cadourne, Saint-Symphorien, Saint-Vivien-de-Médoc, Saint-Yzans-de-Médoc, Salaunes, Salles, Saucats, Saumos, Sauternes, Sauviac, Sendets, Sigalens, Sillas, Soulac-sur-Mer, Soussans, (Le) Taillan-Médoc, Talais, Talence, (Le) Teich, (Le) Temple, (La) Teste-de-Buch, Toulenne, (Le) Tuzan, Uzeste, Valeyrac, Vendays-Montalivet, Vensac, (Le) Verdon-sur-Mer, Vertheuil, Villandraut, Villenave-d'Ornon och Virelade.

Lot-et-Garonne (47)

Allons, Ambrus, Antagnac, Anzex, Barbaste, Beauziac, Boussès, Casteljaloux, Caubeyres, Damazan, Durance, Fargues-sur-Ourbise, Houeillès, Labastide-Castel-Amouroux, Lavardac, Leyritz-Moncassin, Mézin, Mongaillard, Pindères, Pompiey, Pompogne, Poudenas, Poussignac, Réaup-Lisse, (La) Réunion, Saint-Léon, Saint-Martin-Curton, Saint-Pé-Saint-Simon, Saint-Pierre-de-Buzet, Sainte-Maure-de-Peyriac, Sauméjan, Sos, Villefranche-du-Queyran och Xaintrailles.

5.   Samband med det geografiska området

Sambandet mellan ”Miel des Landes” och dess geografiska område bygger på produktens egenskaper, dess koppling till naturliga och mänskliga faktorer och dess anseende. Dess särdrag kommer av en mycket utbredd produktion av ett stort antal honungssorter, som är möjlig på grund av en rad på varandra följande nektarflöden, och på så vis kan områdets alla icke odlade blomresurser utnyttjas på bästa sätt.

Produkten har unika organoleptiska egenskaper som hänger samman med en grad av konservering och friskhet som ligger till grund för dess anseende. Dessa egenskaper har sitt ursprung i området, som har en rik specifik pollenflora, väl anpassad till sandjordarnas surhetsgrad, och i biodlarnas sakkunskap, som förvärvats och förts vidare under årens lopp.

Det geografiska området är beläget på Landes sedimentära platå som kännetecknas av sandjordar. Området har formen av en stor triangel som löper längs Atlantkusten från södra delen av departementet Landes till Pointe de Grave i Gironde, och gränsar delvis till Garonne i norr.

Det tempererade kustklimatet ger milda temperaturer, små temperaturvariationer med milda vintrar och relativt rikliga nederbördsmängder som är väl fördelade under året, även om nederbördsmängderna är mindre frekventa under sommaren.

När det gäller geologi, jordmån och morfologi har det geografiska området norr om floden Adour en mycket tydlig identitet, som främst kännetecknas av dess geologiska historia. En stor del av detta område består av sandiga kvartära avlagringar som formats av vinden. De unika landskapen kännetecknas främst av sandjordar med exceptionell surhetsgrad (med ett pH på mellan 4,5 och 5,5). De platta eller låga sektorerna har ofta ett ogenomträngligt jordlager som kallas ”alios”, som hindrar vattendränering. I höga och sluttande områden ger sanden däremot god dränering på grund av sin porositet. Söder om floden Adour är området i Landes kommuner geologiskt sett av detritiskt ursprung till följd av erosionen av Pyrenéerna, vilket ger ett kuperat landskap. Den varierande jordmånen, landskapet och människans bruk av marken har skapat en mängd olika biotoper.

Vegetationen är anpassad efter områdets klimat och jordmånens egenskaper. I området med sandjordar norr om floden Adour har dessa kontrasterande egenskaper lett till framväxten av en mycket specifik flora som har kunnat anpassa sig till de varierande vattenförhållandena och jordmånens surhetsgrad. Lapptäcket av jordmåner och topoklimat motsvaras av ett lapptäcke av blomstersorter som i första hand samexisterar med ett träd, terpentintallen, som odlas i större delen av regionen. Växter med hög pollenpotential, t.ex. brakved, finns på våta facies, med purpurljung och ljung på torra jordar. Växtsamhällenas mångfald gör det också möjligt för bina att dra nytta av en pollenkälla som lämpar sig för utvecklingen av bisamhällen. Vid områdets västra kant möjliggör kustregionen med sina sanddyner och särskilda klimat att en särskild buske frodas som uppskattas av bin – smultronträdet – och att ett särskilt urval av blomstersorter utvecklas.

Söder om floden Adour, på de detritiska sluttningarna, gynnar de varierande miljöerna framväxten av många arter av biodlingsintresse, främst lövträd (kastanj, robinia, brakved, pil, ek) och arter som utgör undervegetation, såsom björnbär.

Biodlarna har mycket goda kunskaper om denna specifika naturliga miljö. De väljer ut de bästa platserna, antingen för fasta bigårdar eller bigårdar som flyttas, i enlighet med de honungssorter man önskar framställa. Under säsongen och beroende på väderförhållandena kan de antingen flytta sina bisamhällen från plats till plats eller välja ut en fast plats där flera nektarflöden i följd är möjliga. Detaljerad kunskap om denna unika miljö, som förvärvats och förts vidare från biodlare till biodlare under årens lopp, gör det möjligt att ta Landes rikliga pollenflora tillvara genom ett brett spektrum av honungssorter.

Det faktum att blomningen sker under olika perioder i området och att områdets olika höjdförhållanden ger olika typer av meteorologiska förhållanden kräver en särskild förvaltning av bestånden. Bisamhällen i bigårdar söder om Adour kan komma igång tidigare tack vare vide, robinia och andra lövträd. Omvänt ger bigårdar som ligger på torra hedmarker biodlarna möjlighet att hålla bestånden i produktion även långt fram mot slutet av säsongen. I skogsområden formas miljön också av skogsbruket. Genom avverkning, röjning eller gallring av skogar förändras floran i undervegetationen. Skogsskiften är därför inte fasta, vilket kräver att biodlarna regelbundet anpassar bigårdarnas läge.

Det är också mycket viktigt att biodlarna besitter gedigna kunskaper om honungsproduktion. Ett tydligt exempel på detta är skattningen av ljunghonung, vars unika geléliknande konsistens (tixotropi) gör att den endast kan skattas med hjälp av särskild utrustning, dvs. en honungslossare. Den höga vattenhalten i denna honung gör också att man måste vara särskilt vaksam vid lagring och förpackning.

”Miel des Landes” framställs av bin ur nektar och honungsdagg från områdets vilda flora. Dess särdrag är kopplade till fysikalisk-kemiska kvalitetsindikatorer och anmärkningsvärda pollenegenskaper och sensoriska egenskaper:

—

Låg halt av hydroximetylfurfural (HMF), ett tecken på friskhet och god hantering vid skattning och förpackning. Den kännetecknas av HMF-halter på högst 12 mg/kg för alla honungssorter fram till utgången av det kalenderår då honungen producerades. Efter utgången av det kalenderår då honungen producerades är den godkända HMF-halten 25 mg/kg för all honung utom purpurljunghonung, för vilken den högsta tillåtna halten är 35 mg/kg.

—	Låg vattenhalt för bra hållbarhet under lagring och saluföring. All honung har en vattenhalt på högst 18,5 %, med undantag för ljunghonung, som kan ha en vattenhalt på 21 %.

—

Tio markörpollen från blommor som är typiska för området, varav minst ett utgör en dominerande eller sekundär andel, skiljer honungen från annan honung som produceras i andra geografiska områden. Viss akaciahonung kan sakna markörpollen i sådana proportioner. I sådana fall ska minst en av markörpollentyperna förekomma som en enstaka pollentyp.

—	Pollentyper från odlade nektaravsöndrande arter är endast tillåtna som enstaka pollentyper, eftersom ”Miel des Landes” framställs från områdets vilda flora.

Det faktum att flera nektarflöden förekommer i följd från vår till tidig vinter är en av orsakerna till att honungen är så rik på smaker. Honungssorterna varierar i intensitet och aromatisk komplexitet. I honung som framställs på våren dominerar söta, lena, blommiga och fruktiga ofta flyktiga aromer, som i akaciahonung och brakvedshonung, och i blandhonung, som kännetecknas av björnbär eller honungsdagg. När kastanjen blommar i juni, får honungen mer intensitet. Honung som framställs under sommaren och mot slutet av säsongen kännetecknas av kraftiga vedaktiga aromer, inslag av torkade blommor och animaliska toner, t.ex. i purpurhonung och ljunghonung. Smultronträdshonungen, som framställs senare på säsongen, har en särskilt kvardröjande och markerad bitterhet.

”Miel des Landes” har ett sedan länge etablerat anseende som står sig än i dag, vilket framgår av det faktum att man i denna region, där gastronomin har stor betydelse, använder sig av ”Miel des Landes” i stor utsträckning inom såväl det traditionella som det moderna köket: La Nouvelle République, 2018 – ”Recept: pepparkakor med Miel des Landes”. Det hänvisas till honungen i litteraturen: Le Miel pour les nuls, första upplagan, 2024 – ”konsumenten kommer att föredra en ljunghonung från Landesregionen framför en ljunghonung från Frankrike”. Honungen nämns ofta i medierna, där dess egenskaper beskrivs och lyfts fram: Le miel et les abeilles, Sud-Ouest, 2020 – ”Skattning av ljunghonung i Landesregionen, årets sista stora nektarflöde”. Institut du Goût de Nouvelle-Aquitaine, Sentinelle du goût, 2022 – ”Ljunghonung från Landesregionen, skördad från torra hedmarker, med vedaktiga toner och mandelsmak”. France Bleu, 2025 – ”Blomsterhonung och ljunghonung från Landesregionen [akaciahonung från Landesregionen] uppvisar egenskaper som tyder på en exceptionell sakkunskap”. Radio France, 2025 – ”Det som särskiljer honung från Landesregionen är framför allt den unika och varierande floran. Smultronträdshonungen, med sin markanta bitterhet och inslag av kaffe och lakrits, och purpurljunghonungen, med sin mandelarom, tillhör regionens särdrag”. Producenter i området tilldelas också ofta utmärkelser i tävlingen Saveurs Nouvelle-Aquitaine och på nationell nivå. Till exempel fick honungen brons- och silvermedalj 2018, 2019 och 2020 under Concours Général Agricole de Paris, och det blev till och med ett hattrick i guldmedaljer vid Concours des Miels de France för akaciahonungen, blomsterhonungen och ljunghonungen från Landesregionen 2024.

Naturliga faktorer såsom den karakteristiska jordmånsprofilen, kustklimatet och lapptäckslandskapet bidrar till framväxten av en särskild vild flora som är mycket intressant ur biodlingssynpunkt. De främjar flera blomningar i följd under året, vilket ger flera olika nektarflöden i olika delar av området och vid olika tidpunkter. Detta möjliggör framställning av ett brett spektrum av honungssorter, från de mildaste till de starkaste. Den rikliga pollenfloran, som är anpassad till mark- och klimatförhållandena och skogsbruket, gör det möjligt att framställa ”Miel des Landes”, som kännetecknas av förekomsten av markörpollentyperna i det geografiska området och av frånvaron av pollen från nektaravsöndrande grödor i dominerande eller sekundära proportioner.

Producenterna visar sin sakkunskap när de sköter bisamhällena och arbetar med honungen på ett sätt som passar området. T.ex. begränsar de vattenhalten för att trots det fuktiga kustklimatet säkerställa honungens hållbarhet.

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

https://extranet.inao.gouv.fr/fichier/CDC-IGP-Miel-des-Landes-260126.pdf

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 av den 11 april 2024 om geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter samt garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter, om ändring av förordningarna (EU) 1308/2013, (EU) 2019/787 och (EU) 2019/1753 samt om upphävande av förordning (EU) 1151/2012 (EUT L, 2024/1143, 23.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1143/oj).