Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Opolu (Polen) den 9 februari 2026 – D&G Sp. z o.o. mot Sopockiemu Towarzystwu Ubezpieczeń ERGO HESTIA S.A.

(Mål C-71/26, D&G)

(C/2026/2504)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Opolu

Parter i det nationella målet

Klagande: D&G Sp. z o.o.

Motpart: Sopockie Towarzystwo Ubezpieczeń ERGO HESTIA S.A.

Tolkningsfrågor

Ska bestämmelserna i artikel 4 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1), jämförda med direktivets ingress, tolkas så, att bestämmelser i allmänna försäkringsvillkor, i vilka det anges att storleken på ersättningsbeloppet ska fastställas på grundval av fakturor för reparationen av det berörda fordonet, i överensstämmelse med de kostnader och reparationsmetoder som i förväg överenskommits med försäkringsgivaren, inte kan anses utgöra avtalets huvudsakliga innehåll?

Ska bestämmelserna i artikel 3, jämförda med artiklarna 6 och 7.1, i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att bestämmelser i allmänna försäkringsvillkor i ett avtal om helförsäkring för motorfordon ska anses strida mot kraven på tro och heder och medföra en betydande obalans mellan parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten, när det – för att konsumenten ska erhålla ersättning från försäkringsgivaren inom ramen för den överenskomna försäkringsvarianten och den av konsumenten betalda försäkringspremien – i dessa bestämmelser föreskrivs

a)	en skyldighet för konsumenten att först reparera fordonet innan ersättning erhålls,

b)	en skyldighet för konsumenten att i förväg komma överens om kostnaderna och metoderna för att reparera fordonet innan reparationerna utförs,

en skyldighet för konsumenten att uppvisa fakturor för reparationen av fordonet, då ersättningen i annat fall kommer att beräknas enligt en annan metod som motsvarar en lägre försäkringspremie varvid ersättningen i så fall kommer att uppgå till ett betydligt lägre belopp än det som avtalats enligt den ursprungliga försäkringsvarianten (punkterna a och c är inte uppfyllda), eller enligt en metod varigenom det utgås ifrån en fast arbetskostnad per timme och priset på reservdelar fastställs i enlighet med de kriterier som tillämpas vid en lägre försäkringspremie (punkt b är inte uppfylld), vilket leder till att sådana bestämmelser inte ska anses vara bindande för konsumenten?

(1) EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).