(1)

De mest centrala delarna av EU:s reformerade ramverk för ekonomisk styrning utgörs av förordning (EU) 2024/1263, tillsammans med ändrad rådets förordning (EG) nr 1467/97 (2), och rådets ändrade rådets direktiv 2011/85/EU (3). Syftet med ramverket är att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt och resiliens genom reformer och investeringar samt förhindra alltför stora offentliga underskott. Ramverket främjar nationellt ägarskap och har en medelfristig inriktning, i kombination med ett effektivt och enhetligt säkerställande av regelefterlevnad.

(2)

De maximala ökningstakter för nettoutgifter som fastställs i en rådsrekommendation i enlighet med artiklarna 17.1, 19 eller 20 i förordning (EU) 2024/1263 utgör den enda operativa indikatorn för den årliga budgetövervakningen av varje medlemsstat och står i centrum för det nya ramverket för ekonomisk styrning. De maximala ökningstakter för nettoutgifter som fastställs i den rådsrekommendationen innebär en budgetrestriktion för fyra eller fem år som grundar sig på en fyraårig anpassningsperiod, vilken kan förlängas med upp till tre år.

(3)

I ramverket finns i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2024/1263 utrymme för flexibilitet i tillämpningen av reglerna i fall där det föreligger exceptionella omständigheter utanför medlemsstaternas kontroll som har en betydande inverkan på de offentliga finanserna. I ett sådant fall får rådet, på begäran av en medlemsstat och på kommissionens rekommendation som grundas på dess analys, inom fyra veckor från kommissionens rekommendation anta en rekommendation som gör det möjligt för en medlemsstat att avvika från sina av rådet fastställda maximala ökningstakter för nettoutgifter om det i) föreligger exceptionella omständigheter utanför medlemsstatens kontroll som ii) har en betydande inverkan på den berörda medlemsstatens offentliga finanser, och iii) denna avvikelse inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. Rådet måste fastställa en tidsfrist för en sådan avvikelse.

(4)

Vid sitt möte i Versailles den 10–11 mars 2022 åtog sig stats- och regeringscheferna att stärka Europas försvarsförmåga mot bakgrund av Rysslands militära angrepp mot Ukraina. Dessa mål upprepades i den strategiska kompassen för säkerhet och försvar. I sina slutsatser om det europeiska försvaret av den 6 mars 2025 välkomnade Europeiska rådet kommissionens avsikt att som en omedelbar åtgärd rekommendera att den nationella undantagsklausulen i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten aktiveras på ett samordnat sätt.

(5)

I sitt meddelande av den 19 mars 2025 (4) uppmanade kommissionen alla medlemsstater att på ett samordnat sätt utnyttja den flexibilitet som tillåts genom den nationella undantagsklausulen för att maximera effekterna på EU:s försvarsförmåga. Syftet med flexibiliteten är att göra det lättare att ställa om till högre försvarsutgifter förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. Enligt meddelandet skulle aktiveringen av den nationella undantagsklausulen göra det möjligt för medlemsstaterna att avvika från de maximala ökningstakter för nettoutgifter som rådet fastställer i samband med godkännandet av de medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna, eller i samband med fastställandet av korrigeringsbanor inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, förutsatt att avvikelsen motiveras av en ökning av försvarsutgifterna i förhållande till referensåret och att det årliga överskridandet till och med 2028 inte kommer att uppgå till mer än 1,5 % av BNP. Ökningar utöver denna procentandel skulle bli föremål för en sedvanlig bedömning av efterlevnad. Det är nödvändigt att fastställa en sådan högsta procentandel för att göra det möjligt för medlemsstaterna att dra nytta av flexibiliteten när de ställer om till högre försvarsutgifter utan att detta äventyrar den finanspolitiska hållbarheten. För att säkerställa att den utökade flexibiliteten enbart utnyttjas för det avsedda syftet kommer exakta procentandelar att fastställas när utfallsdata blir tillgängliga.

(6)

Österrikes nettoutgiftsbana godkändes genom rådets rekommendation av den 8 juli 2025 (5). I rådets rekommendation enligt artikel 126.7, som antogs samma dag (6), fastställdes dessutom en korrigeringsbana för Österrike i syfte att korrigera det alltför stora underskottet med samma årliga och kumulativa maximala ökningstakter för nettoutgifter. Det flexibilitetsutrymme som skapas genom den nationella undantagsklausulen kommer också att beaktas när förfarandet vid alltför stora underskott genomförs och när man bedömer om Österrike har vidtagit effektiva åtgärder. Fram till 2028 kompletteras därför den korrigerande nettoutgiftsbana som anges i rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 8 juli 2025 av det flexibilitetsutrymme som på grund av ökningen av försvarsutgifter (7) tillåts inom ramen för den nationella undantagsklausulen.

(7)

Den 11 december 2025 inkom Österrike med en begäran till rådet och kommissionen om aktivering av den nationella undantagsklausulen.

(8)

I sin begäran anger Österrike att en betydande ökning av försvarsutgifterna är nödvändig i ett läge med ökade geopolitiska spänningar, där Rysslands fortsatta anfallskrig mot Ukraina och dess hot mot den europeiska säkerheten utgör en existentiell utmaning för unionen. Denna situation utgör en exceptionell omständighet som ligger utanför den enskilda medlemsstatens kontroll. Österrike framhåller specifikt den försvarsmateriel som köptes in under 2025 till följd av att det geopolitiska läget under året försämrades. Österrike begär mot denna bakgrund att den nationella undantagsklausulen aktiveras för perioden 2025–2028, vilket överensstämmer med övriga medlemsstater för vilka rådet redan har aktiverat den nationella undantagsklausulen för försvarsutgifter.

(9)

Österrike har i sin begäran lämnat uppgifter om de totala försvarsutgifterna fram till 2026 (tabell 1). Österrike har vidare för avsikt att slå vakt om sina långsiktiga försvarsförmågor även efter 2026. Ökningen av försvarsutgifterna har därför en betydande inverkan på Österrikes offentliga finanser.

Tabell 1

Totala försvarsutgifter i Österrike

(10)

Österrike uppskattar att ökningen av de totala försvarsutgifterna i förhållande till BNP under perioden 2021–2025 har uppgått till omkring 0,2 procentenheter och därmed lett till en försämring av saldot i de offentliga finanserna och till en ökning av den offentliga skulden.

(11)

Under i övrigt oförändrade förhållanden kommer en ökning av utgifterna under den period som omfattas av den nationella undantagsklausulen att leda till en högre offentlig skuld och ett större offentligt underskott vid periodens slut. Kommissionens preliminära prognoser, som utgår från antagandet att hela det utrymme för en ökning av offentliga utgifter som tillåts genom denna rekommendation utnyttjas linjärt fram till och med 2028, visar att underskottskvoten och skuldkvoten 2028 skulle vara 1,2 procentenheter respektive 1,7 procentenheter högre än om nettoutgifterna hade ökat i linje med den bana som fastställdes i rekommendation C/2025/3958. Det är därför sannolikt att det efter den period under vilken den nationella undantagsklausulen är aktiverad skulle behövas ytterligare finanspolitiska anpassningar för att uppfylla kraven i det finanspolitiska ramverket, bland annat för att säkerställa att skuldkvoten förs in på, eller fortsätter att följa, en sannolikt nedåtgående bana, eller ligger kvar på en sund nivå under 60 % av BNP på medellång sikt, och att underskottet ligger kvar på eller minskas till en nivå under 3 % av BNP och fortsätter att ligga under referensvärdet på medellång sikt. Österrike är medvetet om att strukturellt högre försvarsutgifter framöver kan göra det nödvändigt att vidta politiska åtgärder för att bevara den finanspolitiska hållbarheten och efterleva de finanspolitiska reglerna på medellång sikt. Den begränsade prognosticerade ökningen av underskotts- och skuldnivåerna till följd av den nationella undantagsklausulen, tillsammans med Österrikes åtagande att genomföra den nödvändiga anpassningen i syfte att uppfylla alla krav i det finanspolitiska ramverket i nästa plan, säkerställer att den finanspolitiska hållbarheten bevaras på medellång sikt.

(12)

Uppgifter om offentliga försvarsutgifter sammanställs och offentliggörs av nationella statistikmyndigheter och Eurostat i enlighet med den internationella ändamålsklassificeringen av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog) (8) och det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) (9). Dessa uppgifter bör ligga till grund för en bedömning av hur försvarsutgifterna påverkar underskott, skuld och nettoutgifter samt därmed sammanhängande begrepp. Eurostat håller i nära samarbete med de nationella statistikmyndigheterna på att fastställa en process för uppgiftsinsamling. Processen för uppgiftsinsamling måste ligga i linje med de rapporteringskrav som fastställs genom rådets förordning (EG) nr 479/2009 (10).

(13)

När det gäller kontrakt om försvarsmateriel som undertecknas under den period då den nationella undantagsklausulen är aktiverad kan leveransen dessutom i vissa fall ske vid en senare tidpunkt och därför påverka de offentliga finanserna först efter den period då klausulen är aktiverad. För att ta hänsyn till detta bör den flexibilitet som beviljas enligt den nationella undantagsklausulen också gälla försvarsutgifter som avser en sådan senare leverans, under förutsättning att de berörda kontrakten undertecknades under den period då klausulen var aktiverad och att dessa senare försvarsutgifter inte innebär att det totala tak som nämns ovan överskrids.

(14)

Utgifter som finansieras med lån som tillhandahålls enligt rådets förordning (EU) 2025/1106 (11) skulle automatiskt omfattas av den ovannämnda flexibiliteten. Medlemsstaterna skulle därför rapportera alla försvarsrelaterade utgifter inom ramen för Safe-instrumentet i kategorierna ”försvarsprodukter” och ”andra produkter för försvarsändamål” till Eurostat, i enlighet med definitionerna i förordning (EU) 2025/1106.

(15)

Denna rekommendation ändrar inte definitionerna av underskott, skuld och nettoutgifter samt därmed sammanhängande begrepp. Österrike ska sammanställa och rapportera uppgifter på grundval av dessa begrepp i enlighet med förordningarna (EU) 2024/1263, (EG) nr 479/2009 och (EU) nr 549/2013.