Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Constanța (Rumänien) den 17 november 2025 – Rompetrol Energy SA și Rompetrol Quality Control SRL mot Agenția Națională de Administrare Fiscală, Ministerul Finanțelor – Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Administrația Județeană a Finanțelor Publice Constanța și Direcția Regională Antifraudă Fiscală 2 Constanța

(Mål C-731/25, Rompetrol Energy și Rompetrol Quality Control)

(C/2026/1063)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Constanţa

Parter i det nationella målet

Klagande: Rompetrol Energy SA și Rompetrol Quality Control SRL

Motpart: Agenția Națională de Administrare Fiscală, Ministerul Finanțelor – Direcția Generală de Soluționare a Contestațiilor, Administrația Județeană a Finanțelor Publice Constanța și Direcția Regională Antifraudă Fiscală 2 Constanța

Tolkningsfrågor

Är artiklarna 14–16 i förordning (EU) 2022/1854 (1) ogiltiga eftersom de har antagits i strid med

—	principen om tilldelade befogenheter enligt artiklarna 4.1 och 5.1 FEU och/eller

—	lagstiftningsförfarandet enligt artikel 194.3 FEUF och/eller

—	de allmänna principerna om rättssäkerhet och förbud mot lagstiftning med retroaktiv verkan och/eller

—	den allmänna proportionalitetsprincipen enligt artikel 5.4 FEU och/eller

—	artiklarna 16, 17, 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

Om den första frågan besvaras nekande, ska då artiklarna 14.1 och 15 i förordning (EU) 2022/1854 samt de däri fastställda principerna om proportionalitet och transparens i samband med användningen av intäkter från bidraget tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den som har införts genom lagdekret nr 186/2022, där det åläggs att betala ett bidrag i) varigenom kretsen av skattskyldiga personer utvidgas till att även omfatta närstående personer till bolag vilka bedriver verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna och ii) med en oproportionerligt stor skattesats utan att göra en konsekvensbedömning, utan att beakta huruvida likvärdiga nationella åtgärder har antagits och utan att precisera de närmare reglerna för fördelning av de uppburna beloppen?

Oavsett hur den första frågan besvaras:

Utgör unionens mål att uppnå klimatneutralitet senast år 2050 och att säkerställa unionens energioberoende, vilka fastställs i artiklarna 2.1, 2.2 och 4.1 i förordning 2021/1119 (2) samt i artikel 3.1 i direktiv 2018/2001, (3) hinder för en nationell lagstiftning såsom den som har införts genom lagdekret nr 186/2022, som genom att ålägga de skattskyldiga bolagen att betala ett bidrag med en oproportionerligt stor skattesats gör att dessa bolag inte har möjlighet att investera vinster i processen för att minska koldioxidutsläpp?

(1) Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 261I, EUT 2022, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 2021, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (EUT L 328, 2018, s. 82).