(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)

(11)

(12)

(13)

(14)

(15)

(16)

(17)

” koldioxidutsläppsfaktor, uttryckt i tCO2/MWh: det aritmetiska medelvärdet för koldioxidintensiteten för elektricitet som produceras med fossila bränslen i olika geografiska områden. Viktningen återspeglar produktionsmixen för de fossila bränslena inom ett givet geografiskt område. Koldioxidfaktorn är resultatet av en uppdelning av energibranschens uppgifter om utsläpp av koldioxidekvivalenter dividerat med bruttoelproduktionen baserat på fossila bränslen uttryckt i TWh. I dessa riktlinjer (*1) definieras områdena som geografiska områden a) som består av delmarknader som är sammankopplade via elbörser, eller b) inom vilka ingen överbelastning har uppgetts och, i bägge fallen, elbörspriserna per timme för påföljande dag inom områdena som visar en prisdivergens i euro (med ECB:s dagliga växelkurs) på högst 1 % för ett signifikant antal av samtliga timmar per år. En sådan regional differentiering visar den betydelse som anläggningar som drivs med fossila bränslen har för det slutliga pris som fastställs på grossistmarknaden och deras roll som marginalanläggningar i rangordningen inom branschen. Blotta det faktum att elen handlas mellan två medlemsstater betyder inte automatiskt att de utgör en region som överlappar flera länder. Eftersom det saknas relevanta uppgifter på lägre nivå än nationell nivå omfattar de geografiska områdena en eller flera medlemsstaters hela territorium. På grundval av detta kan följande geografiska områden identifieras: Spanien och Portugal, Lettland, Litauen och Estland, Tyskland och Luxemburg, Bulgarien och Rumänien, och alla övriga medlemsstater var för sig. Motsvarande maximala regionala koldioxidfaktorer, vilka gäller som maximivärden när den anmälande medlemsstaten inte har gjort en bedömning av den marknadsbaserade koldioxidfaktorn i enlighet med led 11, förtecknas i bilaga III. En medlemsstat kan be kommissionen att beräkna utsläppsfaktorn för koldioxid på grundval av data som är tillgängliga 2026 och kan anmäla den resulterande utsläppsfaktorn för koldioxid som en ändring av sin ordning. Denna uppdaterade utsläppsfaktor för koldioxid kan tillämpas för kostnader som uppstått från och med 2026. Denna uppdaterade utsläppsfaktor för koldioxid påverkar inte utsläppsfaktorn för koldioxid för andra medlemsstater enligt förteckningen i bilaga III. För att säkerställa att olika källor för elproduktion behandlas lika och undvika eventuellt missbruk, gäller samma koldioxidutsläppsfaktor för alla elleveranskällor (egenproduktion, elleveransavtal eller försörjning av elnät) och alla stödmottagare i den berörda medlemsstaten. Om den maximala regionala koldioxidutsläppsfaktor som anges i bilaga III är minst 15 % lägre än den maximala regionala koldioxidutsläppsfaktor som angavs i den bilagan eller den godkända marknadsbaserade faktorn före den 1 januari 2026 får berörda medlemsstater meddela en övergångsperiod för övergången från den tidigare maximala regionala koldioxidutsläppsfaktorn till den aktualiserade maximala regionala koldioxidutsläppsfaktorn enligt dessa riktlinjer med avseende på år t, med start år 2026 och för lika stora årliga minskningssteg. Den uppdaterade maximala regionala koldioxidutsläppsfaktor som förtecknas i bilaga III ska tillämpas senast år t = 2030.

(*1)  Dessa riktlinjer utgör inte lagstiftningsinstrument och behöver därför inte införlivas med EES-avtalet av gemensamma EES-kommittén. Eftas övervakningsmyndighet ansvarar för att fastställa de relevanta regler som är tillämpliga på Eftastaterna, inbegripet metoden för att fastställa koldioxidfaktorerna.” "

(18)

”För att begränsa risken för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden måste stödet begränsas till sektorer som är utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av avsevärda indirekta kostnader som faktiskt uppstår från kostnader för utsläpp av växthusgaser som förs vidare till elpriserna. I dessa riktlinjer anses en verklig risk för koldioxidläckage föreligga om stödmottagaren är verksam inom en sektor som förtecknas i bilaga I. En sektor eller delsektor som inte förtecknas i bilaga I men som uppfyller kriterierna för att föras in i den bilagan (*2) får också betraktas som stödberättigad på villkor att medlemsstaterna bevisar detta med uppgifter som är representativa för sektorn eller delsektorn på unionsnivå, som kontrollerats av en oberoende expert och baseras på minst de tre senaste år för vilka uppgifter finns. Om medlemsstaterna har för avsikt att utvidga sina respektive ordningar med en ny sektor eller delsektor ska de anmäla varje sådan ändring till kommissionen. Medlemsstaterna får i sina ordningar förbinda sig att i framtiden införa alla ytterligare sektorer eller delsektorer vars stödberättigande har påvisats av en annan medlemsstat och godkänts av kommissionen, och att underrätta kommissionen om varje sådant införande.

(*2)  Dessa kriterier är en handelsintensitet på mer än 20 % och en utsläppsintensitet för indirekta utsläpp på mer än 0,32 kg CO2/EUR, vilket leder till en indikator för indirekt koldioxidläckage på mer än 0,064. Metoden beskrivs närmare i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SWD (2020) 190 final.” "

(19)

”Stödet är proportionellt och har tillräckligt begränsad negativ effekt på konkurrensen och handeln om det inte överstiger 80 % av de indirekta utsläppskostnader som uppstått för de sektorer som förtecknas i tabell 1 i bilaga I och 75 % för de sektorer som förtecknas i tabell 2 i bilaga I eller eventuella ytterligare sektorer som anses stödberättigade enligt det förfarande som anges i led 21. Effektivitetsriktmärket för elförbrukning säkerställer att stöd till ineffektiva produktionsprocesser förblir begränsat och upprätthåller incitamentet att sprida de mest energieffektiva teknikerna.”

(20)

”Eftersom stödnivån på 80 % för de sektorer som förtecknas i tabell 1 i bilaga I och 75 % för de sektorer som förtecknas i tabell 2 i bilaga I eller eventuella ytterligare sektorer som anses stödberättigade enligt det förfarande som anges i led 21 kanske inte, för vissa sektorer, är tillräcklig för att säkerställa ett tillräckligt skydd mot risken för koldioxidläckage, får medlemsstaterna vid behov begränsa beloppet av de indirekta kostnader som ska betalas på företagsnivå till 1,5 % av det berörda företagets bruttoförädlingsvärde år t. Företagets bruttoförädlingsvärde måste beräknas som omsättning, plus kapitaliserad produktion, plus övriga driftsinkomster, plus eller minus lagerförändringar, minus inköp av varor och tjänster (vilka inte ska inbegripa personalkostnader), minus andra skatter på varor vilka är kopplade till omsättningen men inte avdragsgilla, minus avgifter och skatter som är kopplade till produktionen. Alternativt kan det beräknas på grundval av driftsöverskottet brutto genom att personalkostnaderna läggs till. Intäkter och kostnader som klassificeras som finansiella eller extraordinära i bolagets bokföring ingår inte i förädlingsvärdet. Förädlingsvärdet till faktorkostnad beräknas på bruttonivå, eftersom värdejusteringar (såsom avskrivning) inte dras av (*3).

(*3)  Kod 12 15 0 inom den rättsliga ram som tillhandahålls genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (EUT L 97, 9.4.2008, s. 13).” "

(21)

(22)

(23)

(24)

”Mellan den 1 januari 2026 och den 31 december 2030 kommer aktualiserade koldioxidemissionsfaktorer och geografiska områden att tillämpas. Under 2026 kommer kommissionen att komplettera dessa riktlinjer med effektivitetsriktmärken för elförbrukning för de sektorer som lagts till i den ändrade förteckningen över sektorer som är berättigade till stöd i bilaga I och ändringen för att hantera överlappningar avseende tillverkning av gödselmedel och kväveföreningar och utvinning av järnmalm mellan stöd enligt dessa riktlinjer och skyldigheten att överlämna certifikat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 (*4) för indirekta utsläpp (*5). Medlemsstaterna är därför skyldiga att vid behov ändra sina respektive stödordningar för att anpassa dem till dessa riktlinjer i deras ändrade lydelse.

(*4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (EUT L 130, 16.5.2023, s. 52, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/956/oj)."

(*5)  Detta är fallet när sådana produkter förtecknas i bilaga I till den förordningen, men inte i bilaga II till samma förordning.” "

(25)

”Kommissionen föreslår medlemsstaterna följande lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 108.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:

(26)

(27)

(28)