1)

Ska artikel 138.1 jämförd med artiklarna 141 och 197.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att när punktskattepliktiga varor levereras under ett uppskovsförfarande i en kedjetransaktion där de tre inblandade parterna är registrerade till mervärdesskatt i tre olika medlemsstater (A, B och C), och det fastställs att det är den sista parten i kedjan, etablerad i medlemsstat C, som är betalningsskyldig för mervärdesskatten, så utgör detta i sig ett skäl för att – i enlighet med artikel 1 i direktivet – undanta den leverans som görs av den i medlemsstat A etablerade parten till den i medlemsstat B etablerade parten från mervärdesskatt, under förutsättning att det i målet styrks att varorna faktiskt exporterades från medlemsstat A och levererades i medlemsstat C?

2)

Vid en sådan trepartstransaktion, ska artikel 138.1 i [direktiv 2006/112] tolkas på så sätt att om den i medlemsstat A etablerade säljaren underrättas om att den i medlemsstat B etablerade köparen omedelbart kommer att sälja vidare varorna till en beskattningsbar person etablerad i medlemsstat C, innan varorna lämnar medlemsstat A och transporteras till den andra köparen i medlemsstat C, så är den i medlemsstat A etablerade säljarens leverans av varor till den första köparen i medlemsstat B undantagen från mervärdesskatt?

3)

Är artikel 141 i [direktiv 2006/112] tillämplig när ett företag i medlemsstat C, efter en sådan trepartstransaktion, i sin tur säljer vidare samma varor inom ramen för en och samma transport inom Europeiska unionens territorium?