Talan väckt den 24 september 2025 – Mowi Poland S.A. mot Efsa

(Mål T-657/25)

(C/2025/5863)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Mowi Poland S.A. (Ustka, Polen) (ombud: Z. Kiedacz och K. Puchalska, radcy prawni)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Efsas underförstådda beslut av den 14 juli 2025 i ärende 00020121 som är anhängigt vid Efsa, om avslag på MOWI Polands ansökan om tillgång till handlingar, vilken ingetts med stöd av förordning 1049/2001, och

—	förplikta Efsa att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden avser Efsas åsidosättande av artikel 15.3 FEUF jämförd med artiklarna 1 och 2 i förordning nr 1049/2001.

—

I artikel 15.3 jämförd med artiklarna 1 och 2 i förordning 1049/2001 föreskrivs en allmän rätt för varje juridisk person med säte i en medlemsstat att kunna få tillgång till handlingar från unionens organ, i enlighet med de allmänna principer och begränsningar som gäller för utövandet av denna rättighet enligt förordning 1049/2001. Det är uppenbart att Efsas antagande av ett underförstått avslagsbeslut enligt artikel 8.3 i förordning 1049/2001 strider mot denna rätt.

2.	Andra grunden avser Efsas åsidosättande av artikel 296.2 FEUF jämförd med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

—

Av artikel 296.2 FEUF följer att rättsakter som antas av unionens institutioner omfattas av motiveringsskyldigheten Motiveringen bör anpassas till den aktuella rättsaktens art och det ska av den klart och otvetydigt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat. I artikel 41.2 c i stadgan föreskrivs vidare att rätten till god förvaltning innefattar en skyldighet för myndigheter att motivera sina beslut. När Efsa antar ett underförstått avslagsbeslut i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning 1049/2001 åtföljs beslutet inte av någon motivering, vilket innebär ett tydligt åsidosättande av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i de två ovannämnda bestämmelserna.