I enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 (1) får myndigheterna i en medlemsstat eller ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person med ett berättigat intresse och som är etablerad eller bosatt i ett tredjeland lämna in en invändning till kommissionen inom tre månader från dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”Norrlandsströmming”

EU NR: PDO-SE-03051 – 18.12.2023

SUB (X) SGB ( )

1.   Namn (på SUB eller SGB)

”Norrlandsströmming”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Sverige

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.7 Färsk fisk, färska blötdjur och kräftdjur samt produkter framställda därav

KN-nummer

03 FISK SAMT KRÄFTDJUR, BLÖTDJUR OCH ANDRA RYGGRADSLÖSA VATTENDJUR

0302 – Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304

0303 – Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304

0304 – Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt

Produkten ”Norrlandsströmming” utgörs av vildfångade exemplar av fisken Clupea harengus från det geografiska området i Bottenhavet och Bottenviken. Fisken är normalt 12–20 cm lång och silverglänsande, men storleken kan variera. Fisken ska vara fångad endera med passiva redskap såsom nät/garn, insnärjningsnät, handlinor och bottengarn eller med pilkmaskiner. Vidare ska fisken vara landad och sorterad inom 24 h från vittjandet av fångstredskapet.

”Norrlandsströmming” kan säljas hel eller filéad.

Näringsinnehåll per 100 g

Energi (kcal): 100–150

Fett (g): 4–8

Protein (g): 15–22

Texturen och smaken hos ”Norrlandsströmming” påverkas dels av fetthalten och dels av fettsyrasammansättningen, där C20- och C16- enkel- och fleromättade fettsyror, såsom palmitinsyra, dominerar.

De organoleptiska egenskaperna hos ”Norrlandsströmming” kan sammanfattas på följande vis:

Doft: Som rå: mörk tjärn, tång, tjära, buljong, umami. Efter stekning: tång, jordigt örtig, smöraktig.

Textur: Som rå: fast på gränsen till krispig med fint tuggmotstånd. Efter stekning: mjuk, len och smältande.

Smak: Som rå: mild smak med stor kropp av umami med inslag av sjö, ovispad grädde, äggvita, grön sparris och musslor. Efter stekning: stor kropp av rund umami med smöriga toner, nässlor, grön sparris, ägg och lagrad ost.

Färgen på köttet är lätt genomskinligt med en rosa ton, medan det tillagat blir vitt eller gråvitt.

3.3   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)

–

3.4   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

”Norrlandsströmming” kan kyllagras ej urtagen. Den kan även tas ur för att därefter kyllagras eller frysas, alternativt styckas fisken till filé för att därefter kyllagras. Filé kan även fryslagras. Alla moment ska ske inom det geografiska området.

Hel (ej filead) ”Norrlandsströmming” får ej frysas utanför det geografiska området i syfte att säljas under namnet ”Norrlandsströmming”.

3.5   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

–

3.6   Särskilda regler för märkning av den produkt som det registrerade namnet avser

Varje leverans av ”Norrlandsströmming” ska, utöver uppgifter som regleras av lagkrav, vara märkt med fångstdatum och fiskare (ID-nummer).

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området utgörs av de svenska delarna av Bottenhavet och Bottenviken och avgränsas i söder av Dalälvens utlopp och en rak ostlig linje till gränsen för den svenska ekonomiska zonen. I öster avgränsas området av den svenska ekonomiska zonen och i norr av Bottenvikens kust. Även landområdet, upp till en kilometer från kustlinjen, från Haparanda i norr till Dalälvens utlopp i söder, ingår i det geografiska området.

5.   Samband med det geografiska området

Sambandet mellan det geografiska området och egenskaperna hos ”Norrlandsströmming” baseras dels på områdets naturgivna förutsättningar, dels på mänskliga faktorer.

Naturgivna förutsättningar

Bottenhavet och Bottenviken är tillsammans med Östersjön världens största brackvattenhav där vattnet utgör ett mellanting mellan oceanernas saltvatten och sjöars och vattendrags sötvatten. Saltet i Bottenhavet och Bottenviken har sitt ursprung i inflödet av salt via Öresund och Bälten till Östersjön, men är också beroende av det fortsatta inflödet förbi Åland. Beroende på väder och vind varierar inflödet av saltvatten till Bottenhavet och Bottenviken mellan olika år. Tillflödet av sötvatten från Norrlandsälvarna späder ut salthalten ytterligare. Tydligt lägre salthalt råder i området norr om Ålands hav, d.v.s. från det geografiska områdets sydgräns och norrut.

Den särskilt låga salthalten, tillsammans med faktorer som vattentemperatur och födoslag gör att strömmingsbestånden i Bottenhavet och Bottenviken uppvisar genetiska och morfologiska skillnader jämfört med strömming och sill från Egentliga Östersjön, trots att de räknas till samma art (Clupea harengus). Den strömming som finns längs Norrlandskusten har t.ex. färre ryggkotor än strömmingen längs Svealands och Götalands kuster. Den särskilt låga salthalten i det geografiska området sammanfaller med att ”Norrlandsströmming” är mindre i storleken och har en smak och textur som på ett avgörande sätt skiljer sig från den hos strömming i egentliga Östersjön. Till skillnad från annan strömming har ”Norrlandsströmming” en mild smak med stor kropp av umami med inslag av sjö, ovispad grädde, äggvita, grön sparris och musslor (rå).

Skillnaderna i smak och textur hänger samman med skillnader i fettsyrasammansättningen. Smaken hos ”Norrlandsströmming” är avhängig innehållet av fett och fettsyrasamman- sättningen, som domineras av C20- och C16- enkel- och fleromättade fettsyror, såsom palmitinsyra. Denna fettsyrasammansättning tros bero på högre halter av kiselalger i Bottenhavet och Bottenviken som påverkar näringskedjans sammansättning. Fetthalt och fettsyror varierar över fångstsäsongen, men också beroende på var strömmingen fångas. Jämfört med sill från södra Östersjön leder Bottenhavets och Bottenvikens bräckta vatten med allt lägre salthalt till en långsammare tillväxt hos strömming, med mindre fett, typiskt 4–8 % i muskulaturen. Den låga fetthalten i ”Norrlandsströmming” påverkar konsistens och munkänsla. En direkt konsekvens är att den lämpar sig särskilt väl för konservering genom syrning till surströmming. Smaken av ”Norrlandsströmming” påminner om en insjöfisk snarare än en havsfisk.

Mänskliga faktorer

Smaken på ”Norrlandsströmming” påverkas av fler faktorer än de som har att göra med dess unika livsmiljö och genetik:

—	Djuplodande kunskap om biotopen.

—	Snabb landning efter fångst.

—	Fokus på kvalitet och hållbart fiske med skonsamma redskap.

För att fånga strömming av rätt mognad, kvalitet och i tillräcklig mängd för ekonomisk bärkraft och samtidigt som en del i en långsiktig förvaltning av fiskeresursen behöver fiskaren djuplodande kunskaper om de lokala vattnen och viktiga fångstplatser. Detta är särskilt viktigt eftersom många av strömmingsbestånden är lokala. Eftersom fisket sker småskaligt kan fisken också landas och sorteras på ett sådant sätt att produkten får en särskild kvalitet och ryktbarhet i försäljningsledet. Fisket av ”Norrlandsströmming” bedrivs traditionellt med garn, s.k. skötar, men även andra passiva fiskeredskap förekommer.

Ryktbarheten hos ”Norrlandsströmming” handlar sedan också till stor del om produktens helt fundamentala kulturhistoria inom området, som en nyckelart för det geografiska områdets ekologi, historia och gastronomi. Strömmingsfiske längs kusten och i skärgårdarna har stora lokala variationer vilket kräver kunskap och erfarenhet som byggts upp under århundraden och traderats mellan generationer av fiskare vars utkomst varit avhängig strömmingsfisket.

Det kommersiella fisket av ”Norrlandsströmming” är månghundraårigt och startade med gävlefiskare som var dåtidens benämning på fiskande borgare från Gävle. Gävlefiskarna började tidigt söka sig norrut redan på 1400-talet med sina haxar, d.v.s. tvåmastade hel- eller halvdäckade segelskutor som ägdes av flera fiskare. Gävlefiskarnas turer ökade avsevärt från år 1557, då de fick privilegium av Gustav Vasa att fiska längs Norrlandskusten mot att de erlade var tionde tunna i skatt till staten. Gävlefiskarna ska ha varit verksamma vid 87 hamnar (fiskelägen) från Hälsingland i söder till Granön och Holm(arna) i Grundsunda i norr. Till dessa fiskelägen hör bland annat: Skagshamn, Skeppsmalm, Grisslan, Trysunda, Ulvöhamn, Sandviken, Marviksgrunnan, Norrfällsviken, Bönhamn, Fällvikshamnen, Berghamn och Storön. Ett tydligt spår av Gävlefiskarnas storhetstid är bland annat Ulvö kapell som är Norrlands äldsta daterade byggnad från 1622.

Höga kusten omnämns som ”Strömmingskusten” år 1944 av zoologen och författaren Carl Fries för att betona strömmingsfiskets betydelse för denna del av svenska kusten. Ett påtagligt inslag i naturen längs Norrlandskusten är landhöjningen. Många fiskelägen och hamnar har blivit odugliga eftersom landhöjningen är närmare 1 cm per år. Höga kusten har den högsta kustlinjen i Sverige och har därför inte drabbats lika hårt av landhöjningen som näraliggande och mer låglänta kustområden.

Då ”Norrlandsströmming” har fångats och tillretts sen urminnes tider inom det aktuella området har den haft en central del i livsmedelsförsörjningen inte bara för människor längs kusterna utan också för stora delar av inlandets befolkning. För kustbefolkningen var ”Norrlandsströmming” historiskt den huvudsakliga födan. I syfte att konservera fisken och möjliggöra hushållning och handel har ”Norrlandsströmming” både saltats in, fermenterats eller konserverats i ättikslag med eller utan kryddning.

”Norrlandsströmming” har också satt stora spår i gastronomin längs Sveriges långa nordliga ostkust. Den har tillagats med många olika metoder: stekt, rökt, kokt, inlagd, saltad m.m. Det är en fisk som både är vardagsmat men även har sin givna plats på julbordet. I norr steks ofta den urtagna ”Norrlandsströmmingen” vänd i lite mjöl och äts direkt klämd mellan två smörade skivor tunnbröd, vilket ses som en folklig delikatess.

”Norrlandsströmming” utgör därmed en viktig del av Sveriges och Norrlandslänens gastronomiska kulturarv och har även idag en stor regional betydelse som både är lönsam och bidrar till en levande landsbygd och en blomstrande turismnäring. Norrlandskusten hyser ett småskaligt yrkesfiske som i hög grad baserar sin försäljning på produkter av ”Norrlandsströmming” med en tydlig regional identitet. Till dessa produkter räknas bland annat Saltströmming (Hälsingland), Lökströmming (Hälsingland), Böckling (Gästrikland), Surströmming (Hälsingland, Medelpad och Ångermanland), Brunnen strömming (Norrbotten) samt Sotare (Gästrikland och Hälsingland).

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/foretag-regler-kontroll/livsmedelsinformation-markning-halsopastaenden/skyddade-beteckningar/ansokan-skyddad-ursprungsbeteckning-norrlandsstromming-rev-250308.pdf

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 av den 11 april 2024 om geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter samt garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter, om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013, (EU) 2019/787 och (EU) 2019/1753 samt om upphävande av förordning (EU) nr 1151/2012 (EUT L, 2024/1143, 23.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1143/oj).