Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Förslag till rådets förordning om inrättande av instrumentet säkerhetsaktion för Europa (Safe) genom förstärkning av europeisk försvarsindustri

(COM(2025) 122 final)

(C/2025/5156)

Föredragande:

Maurizio MENSI

Medföredragande:

Jan PIE

Rådgivare	Alberto DAL FERRO (för föredraganden, grupp III) Vassilis THEODOSOPOULOS för medföredraganden, kategori 1)
Remiss	Europeiska kommissionen, 13.5.2025
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Kommissionsdokument	COM(2025) 122 final
Relevanta mål för hållbar utveckling	Mål 9 – hållbar industri, innovationer och infrastruktur Mål 16 – fredliga och inkluderande samhällen
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	10.7.2025
Antagande vid plenarsessionen	16.7.2025
Plenarsession nr	598
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	180/5/7

1. REKOMMENDATIONER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) ståndpunkt

1.1	Vi understryker att genomförandet av Safe-instrumentet måste vägledas av de principer som fastställs i EU-fördraget, enligt vilka EU också ska bidra till fred, säkerhet och skydd av sina medborgare samt till respekten för principerna i FN-stadgan.

1.2	Vi framhåller att Safe bör bidra till att öka investeringarna i den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och till att minska beroendet, i syfte att stärka Europas handlingsfrihet och försörjningstrygghet på detta område.

1.3

Vi rekommenderar att medlemsstaterna snarast i största möjliga utsträckning drar nytta av Safe, på grundval av sina respektive finansiella situationer och på ett samordnat sätt, med tanke på instrumentets förmånliga finansiering och villkor, och med tanke på att investeringar inom ramen för Safe (t.ex. för militär mobilitet) också kan bidra till konkurrenskraft och civila ändamål.

1.4	Vi betonar vikten av att inrikta investeringarna på de viktigaste förmågebehov som medlemsstaterna har identifierat inom ramen för EU samt att rikta dessa investeringar mot den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

1.5	Vi understryker behovet av att tillgodose medlemsstaternas brådskande behov samtidigt som man stärker EU:s försvarsberedskap och den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och tryggar medlemsstaternas framtida handlingsfrihet.

1.6

Vi stöder helhjärtat att principen om europeisk preferens tillämpas strikt vid genomförandet av Safe (till exempel i fall av alltför många ansökningar), vilket återspeglas i kravet på en betydande grad av EU-innehåll och, för sammansatta produkter (kategori 2), även möjligheten att utan restriktioner från tredje land fatta beslut om definition, anpassning och utveckling av produktdesign (principen om designansvar). Kommittén föreslår dessutom att det för produkter med lägre grad av sammansättning (kategori 1), där frågan om designansvar är relevant, bör ges incitament för upphandling av produkter där ansvaret ligger inom Europa.

1.7	Vi beklagar att missiler, skydd av kritisk infrastruktur och cybersäkerhet inte inkluderas som produkter i kategori 2, för vilka designansvaret bör ligga i Europa.

1.8

Vi betonar att deltagandet i Safe för länder utanför EU – och deras respektive industrier – utöver Ukraina och EES/EFTA-länderna endast kan komma i fråga för likasinnade partner som har undertecknat ett ”säkerhets- och försvarspartnerskap” med EU, och att deltagande av industrier i tredjeländer inte får undergräva instrumentets huvudmål, det vill säga att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och minska beroendet av leverantörer utanför Europa.

1.9

Vi välkomnar att både Norge och Ukraina och deras respektive industrier på förhand har inkluderats i gemensamma upphandlingar inom ramen för Safe, och att säkerhets- och försvarspartnerskapet mellan EU och Förenade kungariket har undertecknats, vilket kommer att göra det möjligt för det senare att delta i gemensam upphandling inom ramen för Safe.

1.10	Vi understryker att Safe bör fungera som en utgångspunkt för att mobilisera ytterligare medel och uppmanar medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder i detta avseende.

2. FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR

Argument till stöd för rekommendation 1.1

2.1

Fred och säkerhet är de grundläggande förutsättningar som gör det möjligt för EU att upprätthålla sina grundläggande värden – frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen – och samtidigt säkerställa stabilitet, välstånd och medborgarnas välbefinnande. Utan fred och säkerhet skulle framsteg på områdena rättvisa, ekonomisk utveckling och social sammanhållning vara omöjliga.

2.2

I dag står EU inför en dramatiskt försämrad geopolitisk situation, i vilken Rysslands krig i Ukraina utmanar vår världsdels säkerhetsarkitektur och blottlägger sårbarheter i dess försvarsstruktur. Samtidigt påskyndar USA en strategisk omorientering bort från sina traditionella transatlantiska åtaganden, vilket tvingar europeiska länder att ompröva sitt beroende av USA:s ledarskap och att påskynda insatserna för att stärka sitt strategiska oberoende.

2.3

Mot denna bakgrund måste EU:s initiativ inom försvarsindustrin skyndsamt stärka EU:s och medlemsstaternas förmåga att värna fred och säkerhet. Samtidigt bör sådana initiativ inte leda till militarisering utan i stället utgöra en del av en helhetsinriktad strategi för säkerhet och resiliens som integrerar industriella, tekniska och samhälleliga komponenter tillsammans med militär kapacitet.

Argument till stöd för rekommendation 1.2

2.4

Utarbetandet av föreliggande CCMI-yttrande inleddes strax efter det att förslaget till Safe-förordning hade översänts till EESK. När utkastet färdigställdes hade förordningen redan antagits av rådet. Yttrandets fokus har därför flyttats till nästa steg i genomförandet av Safe. Hit hör medlemsstaternas anmälan om intresse för att få del av lån inom ramen för Safe (senast i slutet av juli 2025), inlämning (senast i slutet av november 2025) och bedömning av medlemsstaternas ansökningar om ekonomiskt stöd och respektive investeringsplaner, undertecknandet av låneavtal och utbetalningen av lånen (senast i slutet av december 2030).

2.5

Det övergripande målet för Safe, som en del av planen för europeisk försvarsberedskap 2030, bör vara att stärka försvarsberedskapen hos EU och dess medlemsstater. Detta kräver ökad försörjningstrygghet och handlingsfrihet, det vill säga förmågan att på ett tillförlitligt sätt förse de europeiska väpnade styrkorna med den utrustning de behöver, särskilt i krigstid, samtidigt som utrustningen ska kunna användas fullt ut enligt ändamålet.

2.6

Försvarsberedskapen kan inte begränsas till att enbart förvärva viss utrustning. Avgörande är också förmågan att underhålla, reparera samt i konfliktlägen snabbt producera och ersätta sådan utrustning i stor skala, förmågan och friheten att modifiera och uppgradera utrustningen vid behov samt friheten att använda och, när så är lämpligt, överföra den till allierade och partner utan otillbörliga begränsningar. Denna förmåga och frihet kan endast säkerställas genom en robust och innovativ inhemsk försvarsindustri som kan utveckla, tillverka och underhålla ett heltäckande utbud av nödvändiga produkter.

2.7

För att stärka försvarsberedskapen inom EU måste Safe därför främja ökad investering i den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och samtidigt bidra till att minska beroendet av tredjelandsleverantörer, som kan vara oförmögna att på ett tillförlitligt sätt försörja de europeiska väpnade styrkorna eller endast vill göra det på villkor som skulle vara skadliga för europeiska intressen.

Argument till stöd för rekommendation 1.3

2.8

Europeiska rådet har framhållit att utgifterna för Europas säkerhet och försvar behöver öka avsevärt. Flera medlemsstater står dock inför finanspolitiska begränsningar som minskar deras möjligheter att göra detta, samtidigt som höga och ojämna lånekostnader ytterligare försvårar dessa insatser och riskerar att förstärka de strukturella skillnaderna i försvarsberedskapen inom EU.

2.9

Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna fullt ut dra nytta av de möjligheter som Safe erbjuder. Genom fördelaktiga finansieringsvillkor och tillhörande stödmekanismer ställer instrumentet till förfogande en mekanism som syftar till att bistå medlemsstaterna, särskilt de med begränsat finanspolitiskt utrymme, i att delta i gemensam upphandling på försvarsområdet. Detta kan bidra till ett gemensamt ansvar för den europeiska försvarsförmågan, samtidigt som det säkerställer långsiktigt hållbara försvarsinvesteringar. Samtidigt bör det betonas att investeringar inom vissa utvalda förmågeområden också kan vara intressanta för civila ändamål (t.ex. kan investeringar i transportinfrastruktur med dubbla användningsområden och resurser inom ramen för militär mobilitet hantera utmaningar som rör gränsöverskridande rörlighet mer allmänt).

Argument till stöd för rekommendation 1.4

2.10

Att rikta försvarsinvesteringarna inom EU mot de viktigaste förmågebehov som medlemsstaterna gemensamt har identifierat säkerställer att begränsade resurser fördelas på ett samordnat och konsekvent sätt – utan onödig överlappning eller ineffektivitet – för att möta de mest akuta gemensamma säkerhetsbehoven och strategiska prioriteringarna.

2.11

Att styra dessa investeringar till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen kommer att medföra betydande fördelar för regeringar, försvarsmakter och samhällen i Europa – även på längre sikt. Detta kommer särskilt att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens konkurrenskraft samt dess produktions- och innovationsförmåga, vilket i sin tur förbättrar försörjningstryggheten, det tekniska oberoendet och handlingsfriheten. Det bidrar dessutom till sysselsättning, kompetensförsörjning och ökade skatteintäkter.

Argument till stöd för rekommendation 1.5

2.12

På grund av årtionden av otillräckliga investeringar i försvaret är det möjligt att den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen i dag inte fullt ut har förmåga att möta alla de behov som försvarsmakterna i Europa har – varken i den takt eller i de volymer som krävs. Mot bakgrund av det akuta behovet av att stärka EU:s försvarskapacitet, samtidigt som stödet till Ukraina fortsätter, kan viss materiel som behövs på kort sikt behöva anskaffas utomlands.

2.13

Att tillgodose kortsiktiga behov får dock inte ske på bekostnad av det gemensamma målet att långsiktigt stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens beredskap och Europas handlingsfrihet. Särskilt allvarligt vore det om avancerade sammansatta produkter (kategori 2) anskaffades från tredje land, med tanke på deras strategiska betydelse, tekniska komplexitet och långa livscykler. En differentiering mellan sådana produkter å ena sidan, och förbrukningsvaror eller produkter med lägre grad av sammansättning (kategori 1) å den andra, samt kriterier för stödberättigande för respektive kategori, möjliggör en balans mellan dessa två behov.

Argument till stöd för rekommendation 1.6

2.14

För att investeringar inom ramen för Safe i största möjliga utsträckning ska styras till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen är det viktigt att strikt tillämpa den princip om europeisk preferens som ingår i förordningen. Denna princip gäller både företag (deras etablering och ägarstruktur) och de produkter som upphandlas.

2.15

Vad gäller produkterna är ett grundläggande krav att en betydande andel av komponenterna ska vara tillverkade i EU för att säkerställa att en betydande andel av det totala värdet härrör från den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

2.16

Med hänsyn till den strategiska karaktären hos produkter i kategori 2 bör det dessutom vara ett krav att det så kallade designansvaret – det vill säga rätten att utan begränsningar från tredjeland eller aktörer från tredjeland besluta om definition, anpassning och vidareutveckling av produktens konstruktion – ligger i Europa. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa att europeiska tillverkare, vid behov, har rätt att ersätta tredjelandskomponenter som annars skulle kunna begränsa användarnas handlingsfrihet eller möjlighet att överföra utrustning till partner.

2.17

När det gäller produkter i kategori 1 kan avsaknaden av krav på designansvar ge medlemsstaterna flexibilitet att tillgodose akuta behov. Samtidigt bör man göra allt för att upphandla produkter där designansvaret finns inom Europa. Det är beklagligt att Safe inte erbjuder incitament, såsom förbättrade finansieringsvillkor, för att uppmuntra sådana insatser.

Argument till stöd för rekommendation 1.7

2.18

Missiler utgör en kritisk och strategiskt viktig militär förmåga, vilket har visat sig under det pågående kriget i Ukraina. Skydd av kritisk infrastruktur och cybersäkerhetslösningar omfattar komplexa, icke-förbrukningsbara produkter som är avgörande för säkerheten och motståndskraften hos både militära och civila infrastrukturer, system och data. De är därmed avgörande för stabiliteten och resiliensen i våra samhällen, ekonomier och institutioner, samt för att möjliggöra effektiv militär aktion på samtliga områden. Mot denna bakgrund borde dessa förmågor ha klassificerats som produkter i kategori 2, så att designansvaret – det vill säga rätten att anpassa produkterna utifrån förändrade behov och teknikutvecklingen samt ersätta problematiska komponenter från tredjeland – ligger i Europa.

Argument till stöd för rekommendation 1.8

2.19

EESK välkomnar flexibiliteten när det gäller antalet och kategorierna av länder som deltar i gemensam upphandling på försvarsområdet, liksom öppenheten gentemot tredjeländer. Samarbete med likasinnade partner kan vara ömsesidigt fördelaktigt eftersom det kan bidra till aggregering av efterfrågan, interoperabilitet, stordriftsfördelar och investeringar i den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

2.20

Samtidigt bör deltagandet i detta initiativ begränsas till endast sådana länder vars intressen inte står i strid med EU:s eller dess medlemsstaters försvars- och säkerhetsintressen och som är nära förbundna med EU:s värden och unionens gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

2.21

Även om likasinnade tredjeländers deltagande i gemensamma upphandlingar kan vara fördelaktigt om det ligger i linje med EU:s och medlemsstaternas säkerhetsintressen, kan dessa länders industrideltagande i Safe-finansierade åtgärder, om det inte hanteras med försiktighet, undergräva den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens konkurrenskraft – och därmed själva instrumentets huvudsyfte. Tredjeländers industriella ägarintresse bör därför struktureras på ett sätt som säkerställer skyddet av europeiska industriella intressen.

Argument till stöd för rekommendation 1.9

2.22

Norge är en strategisk partner till EU med tanke på landets geografiska närhet, avancerade försvarsindustri och gemensamma engagemang för europeisk säkerhet. Landet är redan en fullvärdig partner i och bidrar till EU:s försvarsprogram. Ukraina är ett kandidatland vars säkerhet är nära kopplad till EU:s och som kommer att stå kvar i fokus för det europeiska försvaret under överskådlig framtid. Landets resilienta och innovativa försvarsindustri kan också i hög grad bidra till Europas konkurrenskraft och försvarsberedskap. Som standard är det därför strategiskt viktigt att båda länderna och deras respektive industrier deltar i gemensamma upphandlingar inom ramen för Safe.

2.23

EU och Förenade kungariket delar historia, värderingar och demokratiska institutioner, liksom nära sammankopplade säkerhetsrelaterade och geopolitiska intressen. I takt med att Europa i allt högre grad tar ansvar för sitt eget försvar kommer EU och Förenade kungariket att behöva samarbeta för att nå sina gemensamma mål. Detta omfattar att bygga upp en försvarsteknisk och försvarsindustriell bas som kan utveckla och producera fullskalig försvarsförmåga, samtidigt som beroendet av USA minskar. Det avtal om säkerhet och försvar som nyligen ingicks mellan EU och Förenade kungariket möjliggör att det senare deltar i gemensam upphandling på försvarsområdet inom ramen för Safe och kan medföra betydande ömsesidiga fördelar vad gäller finansiering, aggregering av efterfrågan och interoperabilitet.

Argument till stöd för rekommendation 1.10

2.24

Även om Safe har en betydande budget bedöms EU:s och dess medlemsstaters försvarsberedskapsbehov vara avsevärt större. Med det försämrade säkerhetsläget som utgångspunkt är det angeläget att snabbt kunna möta dessa behov, särskilt med medlemsstater som är direkt utsatta för militära hot i åtanke. Mot denna bakgrund krävs det sannolikt ytterligare åtgärder på EU-nivå.

2.25

För att främja europeisk solidaritet och säkerställa en effektiv och ändamålsenlig fördelning av resurser bör ytterligare medel som mobiliseras på EU-nivå för försvarssyften bygga vidare på grundprinciperna i Safe och på tanken att investera europeiskt tillsammans för att uppfylla gemensamma behov. Med framtida initiativ i åtanke bör möjligheten till finansiering genom bidrag också övervägas, när så är lämpligt.

Bryssel den 16 juli 2025.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande