|
Europeiska unionens |
SV C-serien |
|
C/2025/4576 |
25.8.2025 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien), den 23 maj 2025 – ”Profi Credit Bulgaria” EOOD, ”Banka DSK” AD, ”EOS Matrix” EOOD
(Mål C-349/25, Banka DSK m.fl.)
(C/2025/4576)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Sofiyski rayonen sad
Parter i det nationella målet
Sökande i förfarandet för betalningsföreläggande: ”Profi Credit Bulgaria” EOOD, ”Banka DSK” AD, ”EOS Matrix” EOOD
Tolkningsfrågor
|
1. |
Tillåts genom artikel 23 i direktiv 2008/48/EG (1) om konsumentkreditavtal och artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal en nationell rättspraxis enligt vilken en domstol i ett förfarande ex parte för betalningsföreläggande utan deltagande från gäldenärens sida inte får pröva om den i ett konsumentkreditavtal angivna effektiva årsräntan är korrekt och därvid tillämpa matematiska metoder för att fastställa huruvida detta leder till resultatet att de kostnader som förväntas uppstå ligger nära dem som erhålls genom multiplicering av kreditbeloppet med omfattningen av den effektiva årsräntan, korrigerat med en faktor i förhållande till avtalets löptid? |
|
2. |
Tillåts genom artikel 23 i direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal och artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal en nationell rättspraxis enligt vilken nationell rätt – enligt vilken en preliminär verkställighet gentemot en konsument med avseende på ett belopp som följer av det av borgenären uppvisade egna utdraget ur räkenskapshandlingarna är tillåten innan konsumenten getts möjlighet att invända mot den rättsakt som ska verkställas och utan att det finns möjlighet att före verkställigheten ånyo pröva korrektheten av det i enlighet med det (framlagda) utdraget angivna beloppet i fordran – tillämpas trots att den nationella domstolen har fastställt att det konsumentkreditavtal på vilket fordran grundar sig är ogiltigt på grund av en felaktig fastställelse av omfattningen av de kostnader som anges i detta samt på grund av oriktig uppgift om den effektiva årsräntan och diskrepanser i amorteringsplanen (beräkningsfel)? |
|
3. |
Tillåts genom artikel 23 i direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal samt artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, såsom dessa tolkats i anvisningarna i punkterna 47–48 i domstolens dom i målet Profi Credit Bulgaria (C-170/21 (3)), en nationell rättspraxis enligt vilken den ansökande borgenären, trots att han i ett förfarande ex parte för betalningsföreläggande utan deltagande från gäldenärens sida, har medgett att han inom ramen för ett konsumentkreditavtal har mottagit betalningar som ersättningar vilka delvis också grundar sig på oskäliga villkor, varvid de nationella domstolarna har beslutat att avtalet är ogiltigt i sin helhet och att konsumenten endast är skyldig att återbetala det mottagna nettobeloppet, varvid inte de av gäldenären på grundval av de ogiltiga bestämmelserna utförda betalningarna i full utsträckning avräknas mot det nettokreditbelopp (huvudbelopp) som mottagits i enlighet med avtalet, och detta trots gällande nationell specialbestämmelse, vilken av vissa nationella domstolar tolkas så, att domstolen får agera ex officio och att endast de fordringar som av borgenären inräknats i huvudbeloppet ska avräknas, varvid de betalningar som gjorts på den ogiltiga delen av krediten anses vara utförda på delar som är giltiga för amortering av de fordringar som grundar sig på huvudbeloppet, medan å andra sidan de nationella domstolarna i fall där, trots att avtalet är ogiltigt, en obetald restskuld kvarstår för konsumenten gentemot kreditgivaren vad avser huvudbeloppet, på grundval av en annan liknande nationell bestämmelse som innehåller ett undantag med avseende på de allmänna förfarandereglerna, utan förbehåll tillerkänner kreditgivaren en rätt att i samma förfarande utverka ett avgörande gentemot konsumenten med avseende på det resterande huvudbeloppet utan att behöva inge ny ansökan (när denna bestämmelse avvisas i en del av rättspraxis med avseende på gäldenärens avräkning)? |
|
4. |
Tillåts genom artikel 23 i direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal samt genom artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal en nationell rättspraxis enligt vilken det i ett domstolsförfarande ex parte, i vilket en kreditgivare är förpliktad att redovisa ordalydelsen i ett konsumentkreditavtal och i dess bilagor, och har förklarat att betalningar har gjorts i enlighet med avtalet utan att ange det exakta beloppet på dessa och endast har angett obetald resterande fordran, varvid uppgift om vilka delar i avtalet som ligger till grund för en viss fordran är tillräcklig för att utföra en utsökning mot en konsument för den händelse denne inte inom lagstadgad tidsfrist har framställt en invändning, utan att den erkända betalningen har prövats av domstol utan beaktande av en uppgift om omfattningen av de avtalade beloppen, vilka grundar sig på oskäliga eller ogiltiga villkor eller utgör grundvalen för en felaktig beräkning av den effektiva årsräntan? |
|
5. |
Ska artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att det i dem uppställs ett krav på att det vid en nationell domstols handläggning av ett förfarande ex parte med ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande på grundval av ett avtal med en konsument enligt vilket regelbundna betalningar ska göras i enlighet med en fastställd plan (tidsplan), och om den fordran som gjorts gällande av den nationella domstolen inte motsvarar storleken av hela skulden i avtalet med konsumenten, måste göras gällande vissa omständigheter till grund för fordran vilka styrker storleken av fordran tillsammans med avtalad betalningsplan, som exempelvis förfallodatum för avbetalningarna, slag av motprestation för den tjänst eller vara som erhållits för detta belopp (om det exempelvis är fråga om ett pris, en amortering, ränta eller en avgift) samt storleken av den konkreta avbetalningen, varvid man ska utgå från att konsumenten själv måste bedöma huruvida han är skyldig att betala fordran endast på borgenärens uppgifter inför domstolen, och om han inte gör någon invändning är domstolen skyldig att utfärda en exekutionstitel för borgenärens fordringar? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).
(2) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
(3) ECLI:EU:C:2022:518.
ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2025/4576/oj
ISSN 1977-1061 (electronic edition)