—

ogiltigförklara artikel 3.1 i rådets direktiv (EU) 2025/516 av den 11 mars 2025 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern, i den del den inför artikel 28a.1 i direktiv 2006/112/EG,

—

ogiltigförklara ogiltigförklara artikel 3.3 a i rådets direktiv (EU) 2025/516 av den 11 mars 2025 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern, (1) i den del den ändrar artikel 135.2 i direktiv 2006/112/EG genom införandet av ett nytt stycke efter första stycket, varigenom tjänster för korttidsuthyrning anses ha en liknande funktion som hotellsektorn,

—

ogiltigförklara artikel 1.8 i rådets genomförandeförordning (EU) 2025/518 av den 11 mars 2025 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (2), i den utsträckning den ändrar artikel 30 i genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 genom införandet av en ny punkt 2 (nedan kallade de angripna bestämmelserna), och

—

förplikta förplikta Europeiska unionens råd att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning – de angripna bestämmelserna är grundade på ett flertal felaktiga antaganden, särskilt att tjänster för korttidsuthyrning av boende står i direkt konkurrens med hotell och att det dem emellan råder en ”snedvridning av konkurrensen”, samt på uppgifter som inte är tillförlitliga och påståenden som saknar fog.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – de angripna bestämmelserna innebär att oproportionerliga åtgärder åläggs, trots att mindre betungande åtgärder finns för att nå samma mål. Ordningen för faktiska leverantörer kommer att ge sektorn för korttidsuthyrning en orättvis nackdel.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om skatteneutralitet och likabehandlingsprincipen – de angripna bestämmelserna leder till en ojämlik behandling i mervärdesskattehänseende mellan jämförbara och icke jämförbara tjänster samt gör skillnad på försäljningskanaler och marknadsaktörer.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltning – de angripna bestämmelserna klargör inte ett flertal spörsmål i fråga om deras konkreta tillämpning, vilket kommer att leda till att de genomförs på olika sätt i medlemsstaterna.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av medlemsstaternas självbestämmanderätt på skatteområdet och åsidosättande av subsidiarietsprincipen – genom de angripna bestämmelserna införs ett harmoniserat mervärdesskattesystem på områden som bättre hanteras på nationell nivå, utan att nödvändigheten av ett ingripande på unionsnivå visas.

6.

Sjätte grunden: Kränkning av näringsfriheten och rätten till egendom – de angripna bestämmelserna medför en regleringsmässig och ekonomisk börda som äventyrar små aktörers ekonomiska lönsamhet, i strid med artiklarna 16 och 17 i stadgan.

7.

Sjunde grunden: Rådet har överskridit de genomförandebefogenheter som det tilldelats genom artikel 397 i direktiv 2006/112/EG, i enlighet med artikel 291.2 FEUF, genom att införa en definition av ”möjliggörande tjänst” i genomförandeförordning 282/2011 i stället för i direktiv 2006/112/EG.