(1)

Förebyggande och hantering av alla typer av avfall är ett viktigt politiskt verktyg för att skydda miljön och människors hälsa i unionen. När medlemsstaterna strävar efter att kontinuerligt förbättra sina planer för förebyggande och hantering av avfall är det viktigt att strikt tillämpa den avfallshierarki som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (3) (avfallshierarkin).

(2)

I den europeiska gröna given, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019, och den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 mars 2020, uppmanas till förstärkta och påskyndade åtgärder från unionens och medlemsstaternas sida för att säkerställa att textil- och livsmedelssektorerna är miljömässigt och socialt hållbara, eftersom de utgör ledande resursintensiva sektorer som orsakar avsevärda negativa effekter på miljön. Inom dessa sektorer hindrar bland annat finansiering och tekniska brister framsteg mot övergången till en cirkulär ekonomi och utfasning av fossila bränslen. Livsmedels- och textilsektorerna är den mest respektive den fjärde mest resursintensiva sektorn och de efterlever inte fullt ut unionens grundläggande principer för avfallshantering som fastställs i avfallshierarkin, enligt vilka det krävs prioritering av förebyggande av avfall följt av förberedelse för återanvändning, och materialåtervinning. Dessa utmaningar kräver systematiska lösningar baserade på ett livscykelperspektiv med ett särskilt fokus på livsmedels- och textilprodukter.

(3)

Enligt kommissionens meddelande av den 30 mars 2022 om EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier (strategin), är väsentliga förändringar nödvändiga för att komma bort från det nuvarande linjära sättet att designa, tillverka, använda och kassera textilprodukter, och det finns ett särskilt behov av att begränsa snabbmode. Strategins vision för 2030 är att konsumenter ska kunna ha glädje av rimligt prissatta textilier av hög kvalitet under längre tid. I strategin understryks vikten av att producenterna hålls ansvariga för det avfall som deras produkter orsakar och det hänvisas till inrättandet på unionsnivå av harmoniserade regler för utökat producentansvar för textilier, med miljöanpassning av avgifter. Där anges att det huvudsakliga syftet med dessa regler är att skapa en ekonomi för insamling, sortering, återanvändning, förberedelse för återanvändning, och materialåtervinning av textilier samt att uppmuntra producenterna att designa sina produkter på ett sätt som respekterar principerna om cirkularitet. Därför förutses det i strategin att en betydande andel av producenternas bidrag till systemen för utökat producentansvar kommer att avsättas för avfallsförebyggande åtgärder och förberedelse för återanvändning. Strategin stöder också behovet av förstärkta och mer innovativa metoder för hållbar förvaltning av biologiska resurser i syfte att öka cirkulariteten för och tillvaratagandet av livsmedelsavfall och öka återanvändningen av biobaserade textilier.

(4)

Lämplig insamling av textilier kommer att bidra till att minska förekomsten av förbrukade syntetiska textilier i miljön, inbegripet i terrestra och marina ekosystem, genom att säkerställa att textilier återanvänds, återvinns och i slutändan får ett nytt liv, och därigenom främja en cirkulär ekonomi.

(5)

Med beaktande av livsmedelsavfallets negativa effekter åtog sig medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja förebyggande och minskning av livsmedelsavfall i enlighet med FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling som antogs den 25 september 2015, och särskilt FN:s mål för hållbar utveckling nr 12.3 att till 2030 halvera det globala livsmedelsavfallet per person i butik- och konsumentledet och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd. Dessa åtgärder syftar till att förebygga och minska livsmedelsavfall i primärproduktion, inom bearbetning och tillverkning, i detaljhandel och annan livsmedelsdistribution, i restauranger och storhushåll samt i hushåll.

(6)

Som en uppföljning av konferensen om Europas framtid som pågick under perioden april 2021–maj 2022, åtog sig kommissionen att göra det möjligt för medborgarpaneler att diskutera och lämna rekommendationer inför vissa viktiga förslag. I detta sammanhang sammankallades en europeisk medborgarpanel under perioden december 2022–februari 2023 för att förbereda en förteckning över rekommendationer om hur åtgärderna för att minska livsmedelsavfallet i unionen skulle kunna intensifieras. Eftersom hushållen står för mer än hälften av det livsmedelsavfall som genereras i unionen är medborgarnas insikter om förebyggande av livsmedelsavfall särskilt relevanta. I sina slutliga rekommendationer lade den europeiska medborgarpanelen om minskat matsvinn fram tre huvudsakliga handlingslinjer, nämligen stärkt samarbete i livsmedelskedjan, uppmuntran till initiativ inom livsmedelssektorn och stöd till förändringar av konsumenters beteende. Panelens rekommendationer kommer även i fortsättningen att utgöra ett stöd för kommissionens övergripande arbetsprogram för förebyggande av livsmedelsavfall och skulle kunna tjäna som vägledning för att hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen för minskning av livsmedelsavfallet.

(7)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (4) ändrades Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG (5) på så sätt att koldioxid som avskiljs och transporteras för geologisk lagring och som lagras geologiskt enligt kraven i direktiv 2009/31/EG undantogs från dess tillämpningsområde. Denna ändring införlivades dock inte i direktiv 2008/98/EG, genom vilket direktiv 2006/12/EG upphävdes. För att säkerställa rättssäkerhet införlivar detta ändringsdirektiv därför den ändringen i direktiv 2008/98/EG.

(8)

Definitioner av producent av textilier, textilrelaterade produkter eller skodon, tillhandahållande på marknaden, onlineplattform, leverantör av distributionstjänster, enhet inom den sociala ekonomin, slutanvändare, osåld konsumentprodukt och producentansvarsorganisation som är kopplade till genomförandet av det utvidgade producentansvaret för textilier bör ingå i direktiv 2008/98/EG, så att tillämpningsområdet för dessa begrepp och de tillhörande skyldigheterna klargörs.

(9)

Trots den ökande medvetenheten om livsmedelsavfallets negativa inverkan och konsekvenser, de politiska åtaganden som gjorts på unionsnivå och medlemsstatsnivå och de unionsåtgärder som genomförts till följd av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 med titeln Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin, minskar genereringen av livsmedelsavfall inte i den utsträckning som krävs för att betydande framsteg ska kunna göras för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling nr 12.3. I syfte att säkerställa ett betydande bidrag för att uppnå hållbarhetsmål nr 12.3 bör de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna förstärkas så att medlemsstaterna gör framsteg med att uppnå det målet vid genomförandet av detta direktiv liksom andra lämpliga åtgärder som syftar till att minska genereringen av livsmedelsavfall. I detta direktiv förtecknas därför insatsområden där medlemsstaterna bör anpassa eller anta åtgärder, beroende på vad som är lämpligt, för varje led i livsmedelskedjan.

(10)

För att förebygga livsmedelsavfall har medlemsstaterna i viss utsträckning utvecklat kommunikationsmaterial och genomfört kampanjer för konsumenter och livsmedelsföretagare. Dessa åtgärder har dock huvudsakligen inriktats på att höja medvetenheten snarare än på att främja beteendeförändringar. För att uppnå den fulla potentialen när det gäller att minska livsmedelsavfallet och att säkerställa framsteg över tid bör det utarbetas beteendeförändrande insatser som är anpassade till medlemsstaternas särskilda situationer och behov och som integreras fullt ut i de nationella programmen för förebyggande av livsmedelsavfall. Det är också viktigt att hänsyn tas till ändringar i kosthållning, regionala cirkulära lösningar, däribland offentlig-privata partnerskap och medborgarengagemang samt anpassning till särskilda regionala behov, som till exempel i de yttersta randområdena eller på öar.

(11)

Det kvarstår skillnader i förhandlingsstyrka mellan leverantörer och köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter inom livsmedelskedjorna i unionen. Detta gäller särskilt jordbruksprodukter, eftersom de är lättfördärvliga i större eller mindre utsträckning. Medlemsstaterna bör därför vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de åtgärder som vidtas för att genomföra de mål för minskningen av livsmedelsavfall som anges i detta direktiv inte leder till minskad förhandlingsstyrka för leverantörer av jordbruksprodukter eller till en ökning av otillbörliga handelsmetoder gentemot sådana leverantörer, vilket är förbjudet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 (6).

(12)

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och den europeiska mekanismen för beredskap och insatser vid livsmedelsförsörjningskriser har uppmärksammat förpackningars betydelse när det gäller att minska livsmedelsavfallet och trygga livsmedelsförsörjningen och livsmedelssäkerheten. I detta sammanhang är det därför lämpligt att medlemsstaterna uppmuntrar och främjar tekniska lösningar som bidrar till att förebygga livsmedelsavfall, såsom aktiva förpackningar som är avsedda att förlänga hållbarhetstiden eller bibehålla eller förbättra förpackade livsmedels skick, särskilt under transport och lagring, och användarvänliga verktyg som är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (7), och därigenom bidra till att förhindra onödig kassering av livsmedel som fortfarande är säkra för konsumtion.

(13)

Med tanke på deras potential att minska livsmedelsavfallet bör medlemsstaterna stödja innovativa och tekniska lösningar som korrekt anger ett livsmedels hållbarhetstid, säkerställer livsmedelssäkerhet och, i enlighet med förordning (EU) nr 1169/2011, tillhandahåller information, inbegripet angivande av datum för minsta hållbarhet eller sista förbrukningsdag, som är tydlig och lätt att förstå för konsumenter.

(14)

För att uppnå resultat på kort sikt och ge livsmedelsföretagare, konsumenter och offentliga myndigheter det långsiktiga perspektiv som krävs bör det fastställas kvantifierade mål för minskningen av genererat livsmedelsavfall som medlemsstaterna ska uppnå senast 2030.

(15)

Mot bakgrund av unionens engagemang för den ambition som anges i hållbarhetsmål 12.3 förväntas fastställandet av de mål för minskning av livsmedelsavfallet som medlemsstaterna ska uppnå senast 2030 ge en viktig politisk impuls till att vidta åtgärder och säkerställa ett betydande bidrag till de globala målen. Med tanke på att sådana mål är rättsligt bindande bör de dock vara proportionella, uppnåbara och genomförbara och beakta de olika aktörernas roll i livsmedelskedjan och deras kapacitet, särskilt mikroföretag och småföretag. Införandet av rättsligt bindande mål bör därför ske genom en stegvis strategi och börja på en lägre nivå än den som fastställs i hållbarhetsmålet för att säkerställa en enhetlig respons från medlemsstaterna och konkreta framsteg mot hållbarhetsmål 12.3.

(16)

Minskat livsmedelsavfall i alla led av livsmedelskedjan medför en betydande positiv inverkan på miljön. Minskat livsmedelsavfall i produktions- och konsumtionsleden kräver olika strategier och åtgärder och involverar olika intressentgrupper. Därför bör ett mål för minskningen av genererat livsmedelsavfall fastställas för bearbetning och tillverkning av livsmedel och ett annat mål fastställas för detaljhandel och annan distribution av livsmedel, för restauranger och storhushåll samt för hushåll.

(17)

Mot bakgrund av det ömsesidiga beroendet mellan distributions- och konsumtionsleden i livsmedelskedjan, särskilt detaljhandelspraxis inverkan på konsumenters beteende och förhållandet mellan konsumtionen i och utanför hemmet, bör ett gemensamt mål för dessa led i livsmedelskedjan fastställas. Att fastställa separata mål för vart och ett av dessa led skulle medföra onödig komplexitet och begränsa medlemsstaternas flexibilitet när det gäller att inrikta sig på sina specifika problemområden. För att undvika att ett gemensamt mål leder till en alltför stor börda för vissa aktörer bör medlemsstaterna beakta proportionalitetsprincipen vid fastställande av åtgärder för att uppnå det gemensamma målet.

(18)

Demografiska förändringar har en betydande inverkan på mängden livsmedel som konsumeras och det livsmedelsavfall som genereras. Ett gemensamt mål för minskning av livsmedelsavfallet som gäller detaljhandel och annan distribution av livsmedel, restauranger och storhushåll samt hushåll bör därför uttryckas som en procentuell förändring av nivåerna av livsmedelsavfall per capita för att ta hänsyn till förändringar i befolkningen. Eftersom turister inte räknas som en del av den allmänna befolkningen och medlemsstaterna kan ställas inför en ökning eller minskning av turismen jämfört med referensperioden för fastställandet av målet för minskning av livsmedelsavfall uttryckt per capita för detaljhandel och annan distribution av livsmedel, restauranger och storhushåll samt hushåll, bör kommissionen, med beaktande av turistflöden, anta en korrigeringsfaktor för att stödja medlemsstaterna att uppnå detta mål om minskning av livsmedelsavfall.

(19)

2020 var det första året då medlemsstaterna mätte nivåerna av livsmedelsavfall med hjälp av den harmoniserade metod som anges i kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/1597 (8). På grund av skyddsåtgärder som vidtogs under covid-19-pandemin anses dock uppgifterna för 2020 inte vara representativa för livsmedelsavfall som genereras i vissa medlemsstater. På samma sätt kan detta vara fallet för de uppgifter som har samlats in årligen för 2021, 2022 och 2023. Det är därför lämpligt att använda ett årligt genomsnitt mellan 2021 och 2023 som referensperiod för att fastställa mål för minskningen av livsmedelsavfall, samtidigt som man alternativt tillåter användning av uppgifter från 2020. För medlemsstater som kan visa att de utförde mätningar av livsmedelsavfallet före 2020 med metoder som överensstämmer med kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/1597 bör det också vara tillåtet att använda en tidigare referensperiod än 2020.

(20)

För att säkerställa att den stegvisa strategin för att uppnå det globala målet uppfyller sitt syfte bör de nivåer som fastställts för de rättsligt bindande målen för minskning av livsmedelsavfallet ses över och vid behov revideras för att ta hänsyn till såväl medlemsstaternas framsteg över tid som de eventuella effekterna av förändringar i produktionsnivåerna inom livsmedelsbearbetnings- och tillverkningssektorn. Detta skulle göra det möjligt att anpassa målen i syfte att stärka unionens bidrag och ytterligare anpassa målen till hållbarhetsmål nr 12.3, som ska uppnås senast 2030, samt ge vägledning för ytterligare framsteg efter det datumet. För att ytterligare stödja primärproducenter i deras ansträngningar att minska livsmedelsavfall och livsmedelsförluster är det nödvändigt att åtgärda kunskapsluckor i syfte att identifiera lämpliga åtgärder för att minska sådant avfall och sådana förluster.

(21)

För att säkerställa ett bättre, snabbare och mer enhetligt genomförande av bestämmelserna om förebyggande av livsmedelsavfall, för att föregripa eventuella brister i genomförandet och för att göra det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder för att uppnå målen före utgången av tidsfristerna, bör det system med rapporter om tidig varning som infördes 2018 utvidgas till att omfatta mål för minskning av livsmedelsavfallet.

(22)

I linje med principen om att förorenaren betalar, som avses i artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), är det viktigt att producenter som för första gången tillhandahåller vissa textilier, textilrelaterade produkter eller skodon på marknaden inom en medlemsstats territorium tar ansvar för hanteringen av dem i slutet av deras livscykel och förlänger deras livslängd genom att göra använda textilier, textilrelaterade produkter och skodon som bedömts vara lämpliga för återanvändning tillgängliga på marknaden för återanvändning. För att genomföra principen om att förorenaren betalar är det lämpligt att fastställa skyldigheter för producenter avseende hanteringen av textilier, textilrelaterade produkter eller skodon som omfattar alla tillverkare, importörer eller distributörer som, oavsett vilken försäljningsteknik som används, inbegripet genom distansavtal enligt definitionen i artikel 2.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (9), för första gången yrkesmässigt under sitt eget namn eller varumärke tillhandahåller dessa produkter inom en medlemsstats territorium. Tillämpningsområdet för producenter som omfattas av det utökade producentansvaret bör undanta egenföretagare som tillverkar särskilt anpassade produkter med tanke på deras begränsade roll på textilmarknaden och de producenter som för första gången på marknaden tillhandahåller använda textilier, textilrelaterade produkter eller skodon som bedömts vara lämpliga för återanvändning, eller textilier, textilrelaterade produkter eller skodon som härrör från sådana använda eller uttjänta produkter eller delar av dessa, i syfte att stödja återanvändning och en förlängd livslängd bland annat genom reparation, renovering, uppgradering, återtillverkning och återvinningsförädling, varigenom vissa funktioner hos den ursprungliga produkten ändras.

(23)

I detta ändringsdirektiv bör använda textilier tolkas som separat insamlade textilier som slutanvändaren kasserar, oavsett om de kasseras i avsikt och med möjlighet att återanvända dem. I det skedet kan de använda textilierna antingen vara lämpliga för återanvändning eller vara avfall, eftersom de inte har bedömts. Därför bör använda textilier som samlas in separat betraktas som avfall vid insamlingen, såvida de inte överlämnas direkt av slutanvändare och direkt och yrkesmässigt bedöms som lämpliga för återanvändning av återanvändningsaktören eller enheterna inom den sociala ekonomin på insamlingsplatsen. Använda textilier som bedömts vara lämpliga för återanvändning bör tolkas som textilier som har bedömts vara lämpliga för återanvändning efter insamling, sortering, förberedelse för återanvändning eller efter den direkta yrkesmässiga bedömningen på insamlingsplatsen. Använda textilier som bedömts vara lämpliga för återanvändning bör inte betraktas som uttjänta textilier.

(24)

Enligt kommissionens meddelande av den 9 december 2021 med titeln Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin omfattar den sociala ekonomin en mängd olika enheter med olika företags- och organisationsmodeller. De verkar inom en lång rad olika ekonomiska sektorer. De tre huvudprinciperna för den sociala ekonomin omfattar prioritering av människor och sociala eller miljömässiga syften framför vinst, återinvestering av hela eller den största delen av vinster och överskott i syfte att fortsätta att eftersträva sociala eller miljömässiga syften och bedriva verksamhet som tjänar medlemmarnas eller användarnas intresse eller samhället i stort, och demokratisk eller delaktighetsbaserad styrning. I detta avseende kan enheter inom den sociala ekonomin ta formen av kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, inbegripet välgörenhetsorganisationer, och stiftelser, och de kan omfatta religiösa och kyrkliga organisationer. Enheter inom den sociala ekonomin omfattar också privaträttsliga organ som är sociala företag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 (10).

(25)

Det finns stora skillnader när det gäller hur separat insamling av textilier genomförs eller planeras att genomföras, oavsett om det görs genom utökat producentansvar eller med andra strategier. Även när system för utökat producentansvar övervägs finns det stora skillnader, till exempel när det gäller vilka produkter som omfattas av tillämpningsområdet, producentansvaret och styrningsmodellerna. De regler för utökat producentansvar som fastställs i direktiv 2008/98/EG bör därför tillämpas för system för utökat producentansvar som avser producenter av textilier, textilrelaterade produkter eller skodon. De reglerna bör dock kompletteras med ytterligare särskilda bestämmelser som är relevanta för textilsektorns egenskaper, särskilt den höga andelen små och medelstora företag bland producenter, den roll som enheter inom den sociala ekonomin spelar och vikten av återanvändning för att öka hållbarheten i värdekedjan för textilier. Dessa regler bör också vara mer detaljerade och harmoniserade för att undvika att det skapas en fragmenterad marknad som skulle kunna ha negativ inverkan på sektorn, särskilt på mikroföretag och små och medelstora företag, för insamling eller behandling, inbegripet materialåtervinning, av textilier, samt för att ge tydliga incitament för hållbar design av textilprodukter och underlätta marknaderna för sekundära råvaror. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att överväga att tillåta flera producentansvarsorganisationer, eftersom konkurrens mellan producentansvarsorganisationer kan leda till större fördelar för konsumenter, öka innovationen, sänka kostnaderna, förbättra den separata insamlingen av textilier och öka valmöjligheterna för producenter som vill ingå avtal med sådana organisationer.

(26)

Enligt Europeiska miljöbyrån används för närvarande mindre än 1 % av allt klädavfall för att tillverka nya kläder på ett cirkulärt sätt. Dessutom har de flesta textilier inte designats på ett sätt som överensstämmer med principerna om cirkularitet, och 78 % av alla textilprodukter kräver demontering före textil-till-textilåtervinning. För att stödja och driva på den tekniska utvecklingen och infrastrukturutvecklingen samt satsningarna på ekodesign av textilier bör investeringar i cirkulära textilier främjas när det gäller förebyggande, insamling, sortering, återanvändning och lokal återanvändning samt materialåtervinning och fiber-till-fiberåtervinning av textilier. Den totala mängden uttjänta textilier som genereras, inbegripet kläder och skodon, hemtextilier, tekniska textilier samt postindustriellt avfall och avfall före konsumentledet, uppskattas till 12,6 miljoner ton. Detta inbegriper fraktioner som kasseras som avfall under textilproduktion, i detaljhandelsledet och av hushåll och kommersiella enheter.

(27)

Medlemsstaterna bör kräva att producentansvarsorganisationer säkerställer konfidentiell behandling av de uppgifter som de förfogar över, vad gäller företagshemligheter och information som direkt kan kopplas till enskilda producenter eller deras behöriga ombud. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (11) ska denna konfidentialitet bibehållas under all hantering, lagring och rapportering av uppgifter, med robusta säkerhetsåtgärder och dataskyddsstandarder för att förhindra obehörig åtkomst eller eventuella dataintrång.

(28)

Hushållstextilier och kläder och tillbehör till kläder utgör den största andelen av unionens textilkonsumtion och bidrar mest till ohållbara mönster med överproduktion och överkonsumtion. Hushållstextilier och kläder står också i fokus för alla befintliga system för separat insamling i medlemsstaterna, tillsammans med andra kläder efter konsumentledet, tillbehör och skodon som inte främst består av textilier. Tillämpningsområdet för det system för utökat producentansvar som inrättas bör därför omfatta textilier, textilrelaterade produkter och skodon för hushållsbruk eller annan användning, om sådana produkter som förtecknas i bilaga IVc till sin art och sammansättning liknar dem för hushållsbruk. Annan användning, om de textilier, textilrelaterade produkter och skodon som förtecknas i bilaga IVc till sin art och sammansättning liknar dem för hushållsbruk, bör omfatta yrkesmässig användning, såvida inte skyldigheterna att inrätta särskilda system för separat insamling och efterföljande avfallsbehandling av sådana produkter för yrkesmässig användning redan föreskrivs i detta ändringsdirektiv, enligt andra bestämmelser än dem som ingår i artiklarna om utökat producentansvar för textilier och hantering av uttjänta textilier eller i annan relevant unionsrätt och nationell rätt. Produkter för yrkesmässig användning, inbegripet militär användning, som kan medföra säkerhets-, hälso- och hygienrisker eller ge upphov till säkerhetsproblem bör undantas från de system för utökat producentansvar som inrättas för textilier, textilrelaterade produkter och skodon som förtecknas i bilaga IVc. I syfte att säkerställa rättssäkerheten för producenterna med avseende på de produkter som omfattas av det utökade producentansvaret bör de berörda produkterna identifieras genom en hänvisning till numren i den gemensamma nomenklaturen (KN) enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (12).

(29)

Enligt de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2024–2029 kommer kommissionen att arbeta med en ny rättsakt om den cirkulära ekonomin i syfte att bidra till att skapa marknadsefterfrågan på returråvaror och en inre marknad för avfall, särskilt när det gäller kritiska råvaror. I detta sammanhang förväntas unionslagstiftningen om avfall uppdateras, och kommissionen kommer att bedöma behovet av att ändra artiklarna 8, 8a och 10 i direktiv 2008/98/EG i syfte att införa utökat producentansvar för ytterligare avfallsflöden, såsom madrasser och mattor, och att ytterligare harmonisera återvinningsförfarandena och kraven på utökat producentansvar, inbegripet för producentregister.

(30)

Textilsektorn är resursintensiv. Det mesta av de påfrestningar och effekter som hör samman med konsumtionen av kläder, skodon och hushållstextilier i unionen uppstår i tredjeländer i samband med produktion av råvaror och textilier. I synnerhet importeras 73 % av de kläder och hushållstextilier som konsumeras i Europa. Sådana påfrestningar och effekter påverkar emellertid också unionen på grund av sin globala inverkan på klimatet och miljön. Förebyggande, förberedelse för återanvändning, och materialåtervinning av uttjänta textilier kan därför bidra till att minska sektorns globala miljöavtryck, inbegripet i unionen. Dessutom sker den nuvarande resursineffektiva avfallshanteringen av uttjänta textilier inte i enlighet med avfallshierarkin och leder till miljöskador både i unionen och i tredjeländer, bland annat genom växthusgasutsläpp från förbränning och deponering.

(31)

Syftet med utökat producentansvar för textilier, textilrelaterade produkter och skodon är att säkerställa en hög nivå för miljöskydd och hälsoskydd i unionen, skapa en ekonomi för insamling, sortering, återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning, särskilt fiber-till-fiberåtervinning, samt att ge incitament för producenter att säkerställa att deras produkter designas på ett sätt som är i överensstämmelse med principerna om cirkularitet. I syfte att säkerställa att skyldigheterna avseende utökat producentansvar inte tillämpas retroaktivt och att de är förenliga med rättssäkerhetsprincipen, bör producenter av textilier, textilrelaterade produkter eller skodon finansiera kostnaderna för insamling, sortering för återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning samt materialåtervinning och annan behandling av insamlade använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon, inbegripet osålda konsumentprodukter som betraktas som avfall och som levererats på medlemsstaternas territorium efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft. Dessa producenter bör även finansiera kostnaderna för genomförande av plockanalyser av insamlat blandat kommunalt avfall, tillhandahållande av information till slutanvändare om textilproduktionens effekter och hållbar hantering av textilier, rapportering om separat insamling, återanvändning och annan behandling, teknik för sortering och materialåtervinning, och stöd till forskning och utveckling av ekodesign av textilier som inte innehåller ämnen som inger betänkligheter.

(32)

Eftersom de ekonomiska bidrag som en producent ska betala bör täcka kostnaderna för avfallshantering av produkter som den producenten tillhandahåller på unionsmarknaden, bör medlemsstaterna säkerställa att betalningar av sådana bidrag i mer än en medlemsstat undviks när produkter cirkulerar i unionen. En producent bör därför täcka kostnaderna för utökat producentansvar för de produkter som den har tillhandahållit på marknaden i en medlemsstat där sådana produkter sannolikt kommer att bli avfall, med undantag för de produkter som har lämnat den medlemsstatens territorium innan de säljs till slutanvändare eller blir avfall.

(33)

Enligt artikel 193 i EUF-fördraget hindrar inte skyddsåtgärder som antas enligt artikel 192 i EUF-fördraget någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, på de villkor som fastställs i fördragen och i rättspraxis. En medlemsstat kan till exempel behålla ett system för utökat producentansvar för uttjänta textilier från mikroföretag om det redan finns när detta ändringsdirektiv träder i kraft.

(34)

Producenterna bör ansvara för att det inrättas insamlingssystem för insamling av alla använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon och för att säkerställa att de därefter genomgår sortering för återanvändning, förberedelse för återanvändning, och materialåtervinning, i syfte att maximera tillgången på använda kläder och skodon och minska volymerna av textilier för sådana typer av avfallsbehandling som är längre ner i avfallshierarkin. Att säkerställa att textilprodukter kan användas och återanvändas, och faktiskt används och återanvänds, under längre tid är det mest effektiva sättet att avsevärt minska deras inverkan på klimatet och på miljön. Detta bör även möjliggöra hållbara och cirkulära affärsmodeller såsom återanvändning, uthyrning och reparation, återtagstjänster och återförsäljning av andrahandsvaror för att skapa nya gröna arbetstillfällen av hög kvalitet och kostnadsbesparande alternativ för medborgarna. Att producenterna blir ansvariga för det avfall som deras produkter skapar är avgörande för att bryta sambandet mellan generering av uttjänta textilier och tillväxt inom sektorn. Producenterna bör även ansvara för materialåtervinningen, särskilt prioriteringen av ökad materialåtervinning genom fiber-till-fiberåtervinning samt andra återvinningsförfaranden och bortskaffande.

(35)

Producenter och producentansvarsorganisationer bör finansiera den ökade materialåtervinningen av textilier, särskilt fiber-till-fiberåtervinning, och därigenom möjliggöra materialåtervinning av ett bredare spektrum av material och skapa en råvarukälla för textilproduktion i unionen. Det är också viktigt att producenter ger ekonomiskt stöd till forskning och innovation inom den tekniska utvecklingen av lösningar för automatisk sortering och sortering av sammansatta material som gör det möjligt att separera och materialåtervinna blandmaterial, samt sanering av avfall för att möjliggöra fiber-till-fiberåtervinning av hög kvalitet och användning av återvunnet fiberinnehåll. För att underlätta efterlevnaden av detta ändringsdirektiv ska medlemsstaterna säkerställa att information och assistans finns tillgängliga för ekonomiska aktörer i textilsektorn, särskilt små och medelstora företag, i form av vägledning, ekonomiskt stöd, tillgång till finansiering, specialiserad lednings- och personalutbildning eller organisatoriskt och tekniskt stöd. Om sådan information och assistans finansieras med statliga medel, inbegripet när det är helfinansierat genom bidrag som ålagts av en offentlig myndighet och tas ut av de berörda företagen, kan de utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs. Mobiliseringen av privata och offentliga investeringar i textilsektorns cirkularitet och utfasning av fossila bränslen står även i fokus för flera av unionens finansieringsprogram och färdplaner, såsom instrumentet hubbar för cirkularitet och vissa ansökningsomgångar inom ramen för Horisont Europa. Det är också nödvändigt att ytterligare bedöma möjligheten att fastställa unionsmål för materialåtervinning av textilier, i syfte att stödja och driva på den tekniska utvecklingen av och investeringarna i infrastruktur för materialåtervinning och satsningarna på ekodesign för materialåtervinning.

(36)

Använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon bör samlas in separat från andra avfallsflöden, såsom metall, papper och papp, glas, plast, trä och bioavfall, i syfte att bibehålla deras återanvändbarhet och potential för materialåtervinning av hög kvalitet. Mot bakgrund av den miljöpåverkan och de materialförluster som orsakas av att använda och uttjänta textilier inte samlas in separat och därför inte behandlas på ett miljöriktigt sätt, bör insamlingsnätverket för använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon omfatta hela medlemsstaternas territorium, inbegripet de yttersta randområdena, finnas nära slutanvändaren och inte bara inriktas på områden och produkter där insamlingen är lönsam. Insamlingsnätverket bör organiseras i samarbete med andra aktörer som är verksamma inom sektorerna avfallshantering och återanvändning, såsom kommuner och enheter inom den sociala ekonomin. Med tanke på de avsevärda fördelar för miljö och klimat som är förknippade med återanvändning bör insamlingsnätverkets primära och sekundära syften vara att samla in återanvändbara och materialåtervinningsbara textilier, textilrelaterade produkter och skodon. En stadig ökning av nivån av separat insamling skulle driva fram förbättrad återanvändning och materialåtervinning av hög kvalitet i leveranskedjorna för textilier, öka användningen av sekundära råvaror av hög kvalitet och stödja planeringen av investeringar i infrastruktur för sortering och bearbetning av textilier. I syfte att kontrollera och förbättra effektiviteten i insamlingsnätverket och informationskampanjerna bör regelbundna plockanalyser på minst Nuts 2-nivå utföras på insamlat blandat kommunalt avfall för att fastställa mängden uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon i avfallet. Dessutom bör producentansvarsorganisationerna varje år offentliggöra information om prestandan hos system för separat insamling och om viktmängden av separat insamling som visar en stadig ökning.

(37)

Mot bakgrund av den nyckelroll som enheter inom den sociala ekonomin har i de befintliga textilinsamlingssystemen och deras potential att skapa lokala, hållbara, deltagandebaserade och inkluderande företagsmodeller och arbetstillfällen med hög kvalitet i unionen, i linje med målen i kommissionens meddelande av den 9 december 2021 med titeln Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin, bör införandet av system för utökat producentansvar bibehålla och stödja den verksamhet som bedrivs av enheter inom den sociala ekonomin som deltar i hanteringen av använda textilier. Dessa enheter bör därför betraktas som partner i de system för separat insamling som stöder ökad återanvändning och reparation och som skapar arbetstillfällen av hög kvalitet för alla och särskilt för utsatta grupper. Sorteringskraven bör också gälla för använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon som samlas in av enheter inom den sociala ekonomin. I detta avseende bör enheter inom den sociala ekonomin även tillhandahålla information om sin insamling av textilier och efterföljande hantering av sådana insamlade textilier till den behöriga myndigheten, genom minimirapporteringsskyldigheter. Medlemsstaterna bör, helt eller delvis, kunna undanta enheter inom den sociala ekonomin från sådana rapporteringsskyldigheter, om fullgörandet av dem skulle leda till en oproportionerlig administrativ börda för sådana enheter.

(38)

Producenter och producentansvarsorganisationer bör delta aktivt när det gäller att tillhandahålla information till slutanvändare, särskilt konsumenter, om att använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon bör samlas in separat, om att insamlingssystem finns tillgängliga och om att slutanvändare har en viktig roll när det gäller att säkerställa förebyggande av avfall och miljömässigt optimal hantering av uttjänta textilier. Detta bör inbegripa information om tillgången till arrangemang för återanvändning av textilier och skodon och de miljömässiga fördelarna med hållbar konsumtion samt beklädnadsindustrins miljömässiga, hälsomässiga och sociala konsekvenser. Slutanvändarna bör också informeras om vikten av att göra välgrundade, ansvarsfulla och hållbara val i fråga om textilkonsumtion och av att säkerställa en miljömässigt optimal hantering av uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon. Dessa informationskrav gäller utöver de krav på att tillhandahålla information om textilprodukter till slutanvändare som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1007/2011 (13) och (EU) 2024/1781 (14). Modern informationsteknik bör användas när informationen lämnas ut till alla slutanvändare. Informationen bör spridas både med konventionella metoder, såsom affischer både inomhus och utomhus och kampanjer i sociala medier, och med mer innovativa metoder, såsom elektronisk tillgång till webbplatser via QR-koder.

(39)

I syfte att öka cirkulariteten och den miljömässiga hållbarheten för textilier och minska de negativa effekterna på klimatet och miljön föreskrivs genom förordning (EU) 2024/1781 utveckling av bindande ekodesignkrav för textilprodukter och skodon som, beroende på vad som enligt konsekvensbedömningen bidrar till att öka textiliernas miljömässiga hållbarhet, kommer att reglera varaktigheten, återanvändbarheten, reparerbarheten och fiber-till-fiberåtervinningsbarheten för textilier liksom den obligatoriska andelen innehåll av återvunnen fiber i textilier. Genom förordning (EU) 2024/1781 regleras även förekomsten av ämnen som inger betänkligheter för att göra det möjligt att minimera och spåra dem i syfte att minska avfallsgenereringen och förbättra materialåtervinningen samt för att förebygga och minska mängden syntetiska fibrer som sprids i miljön i syfte att avsevärt minska utsläppen av mikroplast. Vidare är anpassning av avgifterna för utökat producentansvar ett effektivt ekonomiskt instrument för att stimulera mer hållbar design av textilier, vilket i sin tur kommer att leda till förbättrad design som är i linje med principerna om cirkularitet. För att ge ett starkt incitament till ekodesign och samtidigt beakta målen för den inre marknaden och sammansättningen av textilsektorn, som främst består av små och medelstora företag, är det nödvändigt att harmonisera kriterierna för anpassningen av avgifter för utökat producentansvar baserat på de mest relevanta ekodesignparametrarna, i syfte att möjliggöra behandling av textilier i enlighet med avfallshierarkin. Anpassningen av dessa avgifter enligt ekodesignkriterierna bör bygga på ekodesignkraven och de mätmetoder för dessa som antagits enligt förordning (EU) 2024/1781 för textilprodukter och skodon eller enligt annan unionsrätt i vilken harmoniserade hållbarhetskriterier och mätmetoder för textilprodukter och skodon fastställs och endast om de senare har antagits. Det är lämpligt att kommissionen ges befogenhet att anta harmoniserade regler för avgiftsanpassningen i syfte att säkerställa att kriterierna för avgiftsanpassning anpassas till de produktkraven.

(40)

Industriell och kommersiell praxis, såsom ultrasnabbt mode och snabbmode, påverkar hur länge produkten används och sannolikheten för att en produkt blir avfall på grund av aspekter som inte nödvändigtvis är kopplade till dess utformning, och bygger ofta på marknadssegmentering. Sådan praxis kan leda till att produkten kasseras i förtid, innan den når slutet av sin potentiella livslängd, vilket leder till överkonsumtion av textilprodukter och följaktligen till övergenerering av uttjänta textilier. För att bättre identifiera sådan praxis och möjliggöra miljöanpassning av avgifter för utökat producentansvar skulle medlemsstaterna kunna överväga kriterier såsom produktsortimentets bredd, dvs. det antal produktmodeller som erbjuds till försäljning av en producent, med fastställda tröskelvärden per marknadssegment, eller erbjudandenas frekvens, dvs. det antal produktmodeller per marknadssegment som erbjuds till försäljning av en producent under en viss period, eller reparationsincitament, dvs. sannolikheten för att produkten repareras på grundval av förhållandet mellan produktens ursprungliga inköpskostnad och kostnaden för reparation av densamma eller producentens tillhandahållande av en reparationstjänst.

(41)

Medlemsstaterna bör ta hänsyn till kriterier såsom volymen textilier, textilrelaterade produkter och skodon som tillhandahålls på marknaden när de fastställer det ekonomiska bidrag för utökat producentansvar som begärs från mikroföretag för att säkerställa en proportionell strategi och bör minimera rapporteringsskyldigheterna.

(42)

I syfte att övervaka att producenter fullgör sina ekonomiska och organisatoriska skyldigheter avseende hanteringen av använda och uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon som de för första gången tillhandahåller på marknaden inom en medlemsstats territorium bör ett producentregister upprättas och förvaltas av varje medlemsstat och producenterna bör vara skyldiga att registrera sig. För att underlätta denna registrering bör registreringskraven och registreringsformatet i största möjliga utsträckning harmoniseras i hela unionen, särskilt när producenter tillhandahåller textilier, textilrelaterade produkter eller skodon på marknaden för första gången i olika medlemsstater. Informationen i registret bör vara tillgänglig för de enheter som är delaktiga i kontrollen av efterlevnaden av skyldigheterna avseende utökat producentansvar och genomdrivandet av dem.

(43)

Eftersom små och medelstora företag utgör 99 % av textilsektorn bör genomförandet av ett system för utökat producentansvar för textilier, textilrelaterade produkter och skodon ha som mål att minska de administrativa bördorna så mycket som möjligt. Det utvidgade producentansvaret bör därför utövas gemensamt, genom att producentansvarsorganisationerna, inbegripet eventuella statligt drivna producentansvarsorganisationer som inrättats av den berörda medlemsstaten, tar på sig ansvaret för deras räkning. Det bör krävas ett godkännande från medlemsstaterna för producentansvarsorganisationer och de bör bland annat dokumentera att de har de ekonomiska medel som krävs för att täcka de kostnader som det utökade producentansvarets skyldigheter medför. Vad beträffar statligt drivna producentansvarsorganisationer, eftersom det saknas fullmakt för en företrädd producent, bör de krav som föreskrivs i detta direktiv avseende sådan fullmakt inte tillämpas.

(44)

Enligt artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (15) måste leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, innan en producent tillåts använda deras tjänster, erhålla viss identifieringsinformation från näringsidkaren och en självcertifiering från näringsidkaren där denne förbinder sig att endast erbjuda produkter eller tjänster som överensstämmer med tillämpliga regler i unionsrätten. Vid tillämpningen av detta direktiv bör producenter som erbjuder textilier, textilrelaterade produkter eller skodon som tillhandahålls på marknaden för första gången till konsumenter i unionen betraktas som näringsidkare i den mening som avses i artikel 30 i förordning (EU) 2022/2065.

(45)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av skyldigheterna avseende utökat producentansvar bör registrering i det textilproducentregister som inrättas enligt detta direktiv betraktas som ändamålsenlig information vid tillämpning av artikel 30.1 d i förordning (EU) 2022/2065. Dessutom bör den självcertifiering som avses i artikel 30.1 e i den förordningen omfatta producentens åtagande att endast erbjuda textilier, textilrelaterade produkter eller skodon för vilka kraven på utökat producentansvar i detta direktiv är tillämpliga. Efterlevnaden av de krav som fastställs i artikel 30.1 d och e i förordning (EU) 2022/2065 bör inte anses utgöra en allmän skyldighet att övervaka den information som leverantörer av onlineplattformar överför eller lagrar och som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med producenter, och heller inte att aktivt söka efter fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet. De regler för kontroll av efterlevnaden som fastställs i kapitel IV i förordning (EU) 2022/2065 är tillämpliga på leverantörer av sådana plattformar när det gäller dessa krav.

(46)

Oönskade situationer med fripassagerare skulle också kunna uppstå i fråga om leverantörer av distributionstjänster. Genom detta direktiv införs bestämmelser som syftar till att förhindra sådana oönskade situationer med hjälp av en liknande strategi som den i förordning (EU) 2022/2065 vad gäller leverantörer av onlineplattformar.

(47)

Den snabbt växande e-handelsmarknaden medför många möjligheter, men utgör också en stor utmaning, särskilt när det gäller miljöskydd. Förordning (EU) 2022/2065 förbjuder åläggandet av allmänna övervakningsskyldigheter för leverantörer av förmedlingstjänster, men fastställer tydliga ansvarsområden och krav på tillbörlig aktsamhet för leverantörer av onlineplattformar för att bekämpa olagligt innehåll som finns tillgängligt på deras tjänster. I synnerhet kan enligt kapitel III avsnitt 4 i den förordningen leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare hållas ansvariga om de inte fullgör sina specifika skyldigheter som mellanhänder vid onlineförsäljning av varor. Tillsynen och övervakningen av efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i den förordningen förväntas stödja kontrollen av tillämpningen och efterlevnaden av direktiv 2008/98/EG, särskilt genom att säkerställa att den information som onlineplattformarna får från näringsidkare är korrekt, fullständig och aktuell och att den finns tillgänglig i deras onlinegränssnitt. Kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna bör utöva sina respektive övervakningsbefogenheter i enlighet med förordning (EU) 2022/2065 och direktiv 2008/98/EG, beroende på vad som är tillämpligt, och bör när så krävs agera i nära samarbete för att säkerställa att leverantörer av onlineplattformar uppfyller kraven.

(48)

I syfte att säkerställa att behandlingen av textilier sker i enlighet med avfallshierarkin bör producentansvarsorganisationer säkerställa att alla separat insamlade textilier och skodon genomgår sortering på ett sätt som genererar föremål som är lämpade för återanvändning och som uppfyller behoven på både marknaderna för andrahandstextilier och för materialåtervunna råvaror i unionen och globalt. Med tanke på de större miljöfördelarna med att förlänga textilers livslängd bör återanvändning vara huvudsyftet med sorteringen, följt av sortering för materialåtervinning när föremålen yrkesmässigt bedöms inte vara återanvändbara. Dessa sorteringskrav bör utarbetas av kommissionen som en prioriterad del av unionens harmoniserade kriterier för när avfall upphört att vara avfall för använda textilprodukter som bedömts vara lämpliga för återanvändning och materialåtervunna textilier, inbegripet den inledande sortering som kan ske vid insamlingsplatsen. Sådana harmoniserade kriterier bör leda till enhetlighet och hög kvalitet i de insamlade fraktionerna och i materialflödena för sortering, återvinning av avfall och sekundära råvaror över gränserna, vilket i sin tur bör underlätta en utökning av värdekedjorna för återanvändning och materialåtervinning. Använda textilier, textilrelaterade produkter och skodon som överlämnas direkt av slutanvändare och som direkt vid insamlingsplatsen enligt en yrkesmässig bedömning av återanvändningsaktörerna eller enheterna inom den sociala ekonomin bedöms vara lämpliga för återanvändning bör inte betraktas som avfall. Eftersom slutanvändaren inte är tränad i att skilja mellan återanvändbara och materialåtervinningsbara föremål krävs en yrkesmässig bedömning. En yrkesmässig bedömning innebär att det slutliga beslutet att klassificera använda textilier, textilrelaterade produkter och skodon som lämpliga för återanvändning inte överlåts till slutanvändaren utan till de personer som tar emot de använda produkterna vid insamlingsplatsen och som får utbildning eller riktlinjer för att säkerställa en lämplig bedömning. Om återanvändning, förberedelse för återanvändning, eller materialåtervinning inte är tekniskt möjliga bör avfallshierarkin fortfarande tillämpas så att deponering undviks när det är möjligt, särskilt för biologiskt nedbrytbara textilier som är en källa till metanutsläpp, och genom energiåtervinning om förbränning tillämpas.

(49)

Kommissionen kommer på grundval av det pågående arbetet vid det gemensamma forskningscentrumet att utarbeta och föreslå en genomförandeakt för att fastställa kriterier för när avfall upphör att vara avfall när det gäller textilier. Kriterierna för när avfall upphör att vara avfall bör inkludera kriterier för textilier, textilrelaterade produkter och skodon som bedömts vara lämpliga för återanvändning samt för materialåtervunna textilier, textilrelaterade produkter och skodon.

(50)

Exporten av använda textilprodukter som bedömts vara lämpliga för återanvändning och uttjänta textilier till destinationer utanför unionen har ökat stadigt och utgör den största andelen av marknaden för de återanvända textilier efter konsumentledet som genereras i unionen. Med tanke på den förväntade betydande ökningen av insamlade uttjänta textilier efter införandet av separat insamling senast 2025 är det för att säkerställa ett starkt miljöskydd viktigt att stärka insatserna för att bekämpa olagliga transporter av avfall kamouflerat som icke-avfall till tredjeländer. Med utgångspunkt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 (16) och i syfte att säkerställa hållbar hantering av textilier efter konsumentledet samt att bekämpa olagliga avfallstransporter bör det föreskrivas att alla separat insamlade textilier, textilrelaterade produkter och skodon genomgår sortering före transport. Dessutom bör det föreskrivas att alla separat insamlade använda produkter i form av textilier, textilrelaterade produkter och skodon betraktas som avfall och omfattas av unionens avfallslagstiftning, däribland unionslagstiftning om avfallstransporter, fram till dess att de har genomgått sortering av en utbildad operatör för återanvändning och materialåtervinning som kan klassificera dem som lämpliga för återanvändning. Sorteringen bör ske i enlighet med harmoniserade sorteringskrav som leder till en återanvändbar fraktion med hög kvalitet som uppfyller behoven på de mottagande marknaderna för använda textilier inom unionen och globalt och genom att fastställa kriterier för att skilja mellan använda varor som bedömts lämpliga för återanvändning och avfall. Transporter av använda textilier, textilrelaterade produkter och skodon som bedömts vara lämpliga för återanvändning bör åtföljas av information som visar att dessa föremål är resultatet av en sortering eller en förberedelse för återanvändning samt information om det företag som ansvarar för denna sortering eller förberedelse för återanvändning, i syfte att öka insynen och ansvarsskyldigheten vad avser processen, och att föremålen är lämpliga för återanvändning. Producentansvarsorganisationer och enheter inom den sociala ekonomin bör rapportera om exporten av uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon och om exporten av använda textilier, textilrelaterade produkter och skodon som bedömts vara lämpliga för återanvändning, så att medlemsstaterna kan övervaka sådan export för att få en bättre förståelse av värdekedjan för textilier.

(51)

För att medlemsstaterna ska kunna uppnå de mål som föreskrivs i detta direktiv bör de utvärdera och anpassa sina program för förebyggande av livsmedelsavfall så att de, när så är lämpligt, omfattar nya åtgärder där flera partner från offentliga och privata sektorer deltar, inbegripet producenter, distributörer, leverantörer, återförsäljare och storhushållsleverantörer samt aktörer inom den sociala ekonomin och miljö- och konsumentorganisationer, och samordnade åtgärder som är anpassade för att ta itu med särskilda problemområden samt attityder och beteenden som leder till livsmedelsavfall. Vid utarbetandet av dessa program kan medlemsstaterna hämta inspiration i rekommendationerna från medborgarpanelen om minskat matsvinn, kompendiet från European Consumer Food Waste Forum (Europeiskt konsumentforum för att motverka matsvinn) med verktyg, bästa praxis och rekommendationer för att minska konsumenternas livsmedelsavfall och i utbytena i EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri.

(52)

Tydlig ansvarsskyldighet och styrning av åtgärder för förebyggande av livsmedelsavfall är nödvändiga för att säkerställa en effektiv samordning av åtgärder för att driva på förändring och för att uppnå de mål som fastställs i detta direktiv. På grund av den gemensamma agendan hos många medlemsstaters myndigheter och de många olika berörda parter som deltar i kampen mot livsmedelsavfall i medlemsstaterna finns det ett behov av en utsedd behörig myndighet som ska ansvara för den övergripande samordningen av åtgärder på nationell nivå.

(53)

Detaljnivån i informationen om kommunal hantering av textilier efter konsumentledet på unionsnivå bör förbättras för att ge en mer effektiv övervakning av återanvändningen av produkter, inklusive återanvändning och förberedelse för återanvändning av textilier, även med tanke på det eventuella fastställandet av framtida prestandamål. Uppgifter om återanvändning och förberedelse för återanvändning är viktiga uppgiftsflöden för övervakningen av frikopplingen mellan avfallsgenerering och ekonomisk tillväxt och för omställningen till en hållbar, inkluderande och cirkulär ekonomi. Dessa uppgiftsflöden bör därför förvaltas av Europeiska miljöbyrån.

(54)

Det är mycket viktigt att kommissionen och medlemsstaterna fortsätter att utveckla, stödja och utvidga informations- och utbildningskampanjer om förebyggande och hantering av avfall. Den allmänna medvetenheten om vikten av att förbättra förebyggandet av avfall och en korrekt avfallshantering ökar inom alla sektorer, men det behövs ändå ytterligare framsteg.

(55)

Genom delegerat beslut (EU) 2019/1597 fastställs en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall i enlighet med artikel 9.8 i direktiv 2008/98/EG. I syfte att förbättra kvaliteten, tillförlitligheten och jämförbarheten hos de uppgifter som medlemsstaterna rapporterar i fråga om nivåerna av livsmedelsavfall, inbegripet genom att ytterligare förbättra överensstämmelsen mellan de mätmetoder som används av medlemsstaterna, bör den befogenhet att anta delegerade akter som fastställs i den bestämmelsen även i fortsättningen delegeras till kommissionen. För tydlighetens skull bör den befogenheten fastställas, med mindre anpassningar, i en ny artikel som specifikt behandlar förebyggande av generering av livsmedelsavfall.

(56)

I syfte att anpassa de KN-nummer som förtecknas i direktiv 2008/98/EG till de KN-nummer som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 2658/87 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga IVc till direktiv 2008/98/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (17). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(57)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2008/98/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på ett harmoniserat format för registrering i registret över producenter av textilier, textilrelaterade produkter eller skodon och kriterier för avgiftsanpassning för utökat producentansvar för textilier samt en korrigeringsfaktor för att ta hänsyn till ökningen eller minskningen av turismen i förhållande till referensperioden när det gäller det mål för minskning av livsmedelsavfall som fastställs i det här direktivet för detaljhandel och annan livsmedelsdistribution, för restauranger och storhushåll samt för hushåll. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18).

(58)

Direktiv 2008/98/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(59)

Det är viktigt att medlemsstaternas genomförande av rådets direktiv 1999/31/EG (19) förbättras avsevärt och snabbt för att undvika miljöskador i unionen, inbegripet gränsöverskridande problem som orsakas av olaglig deponering av avfall. Det är därför lämpligt att kommissionen utvärderar direktiv 1999/31/EG för att bedöma olika sätt att stärka dess genomförande och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av det. På grundval av resultatet av den eventuella uppdateringen av unionslagstiftningen om avfall till följd av den kommande rättsakten om den cirkulära ekonomin, som nämns i kommissionens meddelande av den 26 februari 2025 med titeln Given för en ren industri: en gemensam färdplan för konkurrenskraft och fossilfrihet, bör kommissionen dessutom utvärdera direktiv 2008/98/EG och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. I samband med den utvärderingen, och med tanke på den nuvarande bristen på tillförlitliga uppgifter om uttjänta textilier, textilrelaterade produkter och skodon och om finansieringen av de relaterade system för utökat producentansvar som ska inrättas av medlemsstaterna, bör kommissionen först bedöma möjligheten att fastställa mål för förebyggande, insamling, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av avfall, och för det andra huruvida nationella system för utökat producentansvar för textilier, textilrelaterade produkter och skodon finansieras effektivt, inbegripet om kommersiella återanvändningsaktörer skulle kunna bidra ekonomiskt till finansieringen av system för utökat producentansvar. Kommissionen bör dessutom bedöma möjligheten för medlemsstaterna att införa försortering av blandat kommunalt avfall för att förhindra att avfall som skulle kunna återvinnas för förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning skickas till avfallsförbränning eller bortskaffas i deponier.

(60)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra den miljömässiga hållbarheten vid hantering av livsmedelsavfall och av använda och uttjänta textilier, och att säkerställa den fria rörligheten för använda och uttjänta textilier på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av målens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

I artikel 2.1 ska led a ersättas med följande:

(*1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/31/oj).” "

2.

I artikel 3 ska följande led införas:

(*2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/83/oj)."

(*3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (EUT L 277, 27.10.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2065/oj)."

(*4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1020/oj)."

(*5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU)2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781, 28.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1781/oj).” "

3.

Artikel 9.1 g och h, 9.5, 9.6 och 9.8 ska utgå.

4.

Följande artikel ska införas:

(*6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/1308/oj)."

(*7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/40 av den 19 december 2024 om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG (EUT L, 2025/40, 22.1.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2025/40/oj)."

(*8)  Kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/1597 av den 3 maj 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall (EUT L 248, 27.9.2019, s. 77, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_del/2019/1597/oj).” "

5.

I artikel 11.1 ska följande stycke införas efter tredje stycket:

”För att uppfylla målen i denna artikel ska medlemsstaterna säkerställa att det finns nödvändig infrastruktur för separat insamling av avfall, inbegripet att insamlingsplatserna för separat insamling har tillräcklig täckning vad gäller material och geografisk täckning i enlighet med artikel 28.3 cb.”

6.

Artikel 11b.1 ska ersättas med följande:

7.

Följande artiklar ska införas:

(*9)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, svensk specialutgåva: område 11, volym 13, s. 22, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1987/2658/oj)."

(*10)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/… om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (EUT L, …, ELI: …)."

(*11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 11.7.2019, s. 57, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1150/oj)."

(*12)  Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/1004 av den 7 juni 2019 om fastställande av regler för beräkning, verifiering och rapportering av uppgifter om avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut C(2012) 2384 (EUT L 163, 20.6.2019, s. 66, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_impl/2019/1004/oj)."

(*13)  Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/19 av den 18 december 2020 om fastställande av en gemensam metod och ett format för rapportering om återanvändning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 10, 12.1.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_impl/2021/19/oj).” "

8.

Artikel 29.2a ska ersättas med följande:

9.

Följande artikel ska införas:

10.

Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 38a ska ändras på följande sätt:

12.

I artikel 41 ska följande stycke läggas till:

”Från och med den … [42 månader från dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] ska artiklarna 22a, 22b, 22c och 22d tillämpas på företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars årsomsättning och årliga balansomslutning inte överstiger 2 miljoner EUR.”

13.

Följande artikel ska införas:

14.

Texten i bilagan till detta direktiv ska införas som bilaga IVc.