Talan väckt den 14 april 2025 – Ecoplastica mot parlamentet och rådet

(Mål T-247/25)

(C/2025/3073)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ecoplastica Srl (Castel San Giorgio, Italien) (ombud: advokaterna R. van der Hout, V. Lemonnier, C. Wagner och S. Walter)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/40 av den 19 december 2024 om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG, i dess helhet,

—	i andra hand ogiltigförklara artikel 29.1, 29.2, 29.3 och 29.4 d) i förordning 2025/40,

—	i tredje hand ogiltigförklara artikel 29.1, 29.2 och 29.3 såvitt de avser förpackningsformatet ”plastlådor”, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Unionslagstiftaren har använt en felaktig rättslig grund för förordning 2025/40, särskilt artikel 29.1-29.4 däri, genom att använda artikel 114 FEUF (den interna marknaden) som rättslig grund istället för artikel 192 FEUF (miljö), trots att förordningen och särskilt artikel 29 däri uppenbarligen fokuserar på miljöaspekter.

Andra grunden: Artikel 29 i förordning 2025/40 strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF i det att förordning 2025/40 och lagstiftningsdokument inte innehåller någon motivering för denna bestämmelse, trots att det är av stor vikt och, särskilt artikel 29.4 d) i förordningen, strider mot de syften som eftersträvas med förordningen.

Tredje grunden: Artikel 29.2 i förordning 2025/40 strider mot proportionalitetsprincipen i det att den förbjuder användning av ”plastlådor” som engångsförpackningar för bolagsinterna transporter såsom transportförpackning eller försäljningsförpackning, trots att detta inte är ändamålsenligt för att uppnå förordningens syften och trots att mindre ingripande åtgärder hade kunnat vidtas.

Fjärde grunden: Artikel 29.3 i förordning 2025/40 strider mot proportionalitetsprincipen i det att den förbjuder användning av ”plastlådor” som engångsförpackningar för användning såsom transportförpackningar eller försäljningsförpackningar, vid transport av varor för leveranser inom en medlemsstat, trots att detta inte är ändamålsenligt för att uppnå förordningens syften och trots att mindre ingripande åtgärder hade kunnat vidtas.

Femte grunden: Artikel 29.1 i förordning 2025/40 strider mot proportionalitetsprincipen i det att den inför en minimikvot om 40 procent för användning av ”plastlådor” då de används som transportförpackning eller försäljningsförpackning, vid transport av varor, trots att detta inte är ändamålsenligt för att uppnå förordningens syften.

Sjätte grunden: Artikel 29.4 d) i förordning 2025/40 strider mot likabehandlingsprincipen genom att diskriminera leverantörer (såsom sökanden) och tillverkare (såsom sökandens kunder) av engångsplastlådor, jämfört med de leverantörer och tillverkare som använder förpackningar av andra material för de avsedda användningsområdena, särskilt papp.