European flag

Europeiska unionens
officiella tidning

SV

C-serien


C/2025/2403

28.4.2025

Talan väckt den 10 februari 2025 – Europeiska åklagarmyndigheten mot revisionsrätten

(Mål T-99/25)

(C/2025/2403)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) (ombud: L. De Matteis och E. Farhat)

Svarande: Europeiska revisionsrätten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska revisionsrättens beslut, som delgavs Europeiska åklagarmyndigheten den 9 december 2024, angående Europeiska åklagarmyndighetens begäran av den 26 september 2024 om att häva sekretessen för unionens tjänstemän för att höras som vittnen i samband med Europeiska åklagarmyndighetens brottsutredning,

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Maktmissbruk enligt artikel 19 i tjänsteföreskrifterna. I det angripna beslutet grundade sig revisionsrätten uteslutande på andra skäl än behovet av att skydda unionens intressen och gjorde sig således skyldig till maktmissbruk.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 13.2 FEU.

Det angripna beslutet är inte en isolerad omständighet, utan snarare ett slutförande av en rad beslut från revisionsrätten, vilka alla syftade till att frånta Europeiska åklagarmyndigheten möjligheten att utföra sina uppgifter enligt fördragen (artikel 86 FEUF) för att utreda brott som påverkar unionens budget.

Avslaget på begäran enligt artikel 19 i tjänsteföreskrifterna och den därav följande omöjligheten för Europeiska åklagarmyndigheten att fullfölja sitt uppdrag att ”söka allt relevant bevismaterial, dvs. bevisning som kan tala såväl till den misstänktes eller tilltalades fördel som nackdel”, utgör således ett otillbörligt ingrepp i Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter enligt fördragen och följaktligen ett åsidosättande av skyldigheten till lojalt samarbete.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av skyldigheten att iaktta sekretess vid brottsutredningar.

När en begäran om att häva sekretessen i syfte att höra ett vittne skickas, ska sökanden förse den berörda unionsinstitutionen med de uppgifter som är nödvändiga för att denna ska kunna kontrollera att unionens intressen inte allvarligt skadas.

Denna kontroll ger emellertid inte den berörda institutionen en obegränsad rätt att få tillgång till uppgifterna i akten i brottsutredningen. Den sistnämnda omfattas i praktiken av den utredningssekretess som anges i artikel 108 i Eppo-förordningen.

Genom att upprepade gånger begära direkt eller indirekt tillgång till information som innehas av Europeiska åklagarmyndigheten inom ramen för den pågående brottsutredningen – bland annat genom att begära möten på teknisk nivå med tjänstemän som inte är behöriga att handlägga brottsutredningar – har revisionsrätten överskridit gränserna för sitt mandat och åsidosatt sina skyldigheter enligt unionsrätten, särskilt skyldigheten att iaktta sekretess vid brottsutredningar.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av Europeiska åklagarmyndighetens oberoende vid brottsutredningar.

Genomförandet av brottsutredningar är en rent rättslig befogenhet som uteslutande tillkommer Europeiska åklagarmyndigheten och de behöriga nationella myndigheterna när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen.

Det förfarande som föreskrivs i artikel 19 i tjänsteföreskrifterna gör det inte möjligt för den institution som har att ta ställning till ansökan, att göra gällande en rätt till insyn i genomförandet av brottsutredningar.

Revisionsrätten har gjort gällande att det inte föreligger något brott i förevarande fall. Genom att ersätta Europeiska åklagarmyndighetens bedömning med sin egen avslog revisionsrätten även ansökan om tillstånd med motiveringen att den ansåg att ärendet skulle avskrivas.

I detta sammanhang har Europeiska revisionsrätten alltid försökt påverka genomförandet av utredningen genom att föreslå och villkora sitt eventuella samarbete om inledande ”möten” med Europeiska åklagarmyndighetens centrala avdelningar.

5.

Femte grunden: Felaktig tillämpning av protokollet om immunitet och privilegier.

Den immunitet som föreskrivs i protokollet om immunitet och privilegier omfattar inte vittnen som inte åtnjuter någon särskild immunitet enligt unionsrätten. Endast hörandet av dem ska tillåtas i förväg, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 19 i tjänsteföreskrifterna.

De personer som avses i begäran om muntlig förhandling är inte desamma som de personer för vilka Europeiska åklagarmyndigheten har skickat en begäran om upphävande av immunitet. Det finns således ingen motsägelse i Europeiska åklagarmyndighetens tillvägagångssätt och det påverkar inte den immunitet som andra aktörer åtnjuter i förfarandet.


ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2025/2403/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)