—

Det angripna beslutet är inte en isolerad omständighet, utan snarare ett slutförande av en rad beslut från revisionsrätten, vilka alla syftade till att frånta Europeiska åklagarmyndigheten möjligheten att utföra sina uppgifter enligt fördragen (artikel 86 FEUF) för att utreda brott som påverkar unionens budget.

—

Avslaget på begäran enligt artikel 19 i tjänsteföreskrifterna och den därav följande omöjligheten för Europeiska åklagarmyndigheten att fullfölja sitt uppdrag att ”söka allt relevant bevismaterial, dvs. bevisning som kan tala såväl till den misstänktes eller tilltalades fördel som nackdel”, utgör således ett otillbörligt ingrepp i Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter enligt fördragen och följaktligen ett åsidosättande av skyldigheten till lojalt samarbete.

—

När en begäran om att häva sekretessen i syfte att höra ett vittne skickas, ska sökanden förse den berörda unionsinstitutionen med de uppgifter som är nödvändiga för att denna ska kunna kontrollera att unionens intressen inte allvarligt skadas.

—

Denna kontroll ger emellertid inte den berörda institutionen en obegränsad rätt att få tillgång till uppgifterna i akten i brottsutredningen. Den sistnämnda omfattas i praktiken av den utredningssekretess som anges i artikel 108 i Eppo-förordningen.

—

Genom att upprepade gånger begära direkt eller indirekt tillgång till information som innehas av Europeiska åklagarmyndigheten inom ramen för den pågående brottsutredningen – bland annat genom att begära möten på teknisk nivå med tjänstemän som inte är behöriga att handlägga brottsutredningar – har revisionsrätten överskridit gränserna för sitt mandat och åsidosatt sina skyldigheter enligt unionsrätten, särskilt skyldigheten att iaktta sekretess vid brottsutredningar.

—

Genomförandet av brottsutredningar är en rent rättslig befogenhet som uteslutande tillkommer Europeiska åklagarmyndigheten och de behöriga nationella myndigheterna när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen.

—

Det förfarande som föreskrivs i artikel 19 i tjänsteföreskrifterna gör det inte möjligt för den institution som har att ta ställning till ansökan, att göra gällande en rätt till insyn i genomförandet av brottsutredningar.

—

Revisionsrätten har gjort gällande att det inte föreligger något brott i förevarande fall. Genom att ersätta Europeiska åklagarmyndighetens bedömning med sin egen avslog revisionsrätten även ansökan om tillstånd med motiveringen att den ansåg att ärendet skulle avskrivas.

—

I detta sammanhang har Europeiska revisionsrätten alltid försökt påverka genomförandet av utredningen genom att föreslå och villkora sitt eventuella samarbete om inledande ”möten” med Europeiska åklagarmyndighetens centrala avdelningar.

—

Den immunitet som föreskrivs i protokollet om immunitet och privilegier omfattar inte vittnen som inte åtnjuter någon särskild immunitet enligt unionsrätten. Endast hörandet av dem ska tillåtas i förväg, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 19 i tjänsteföreskrifterna.

—

De personer som avses i begäran om muntlig förhandling är inte desamma som de personer för vilka Europeiska åklagarmyndigheten har skickat en begäran om upphävande av immunitet. Det finns således ingen motsägelse i Europeiska åklagarmyndighetens tillvägagångssätt och det påverkar inte den immunitet som andra aktörer åtnjuter i förfarandet.