1)

Ska artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den har tolkats av en medlemsstats högsta domstol genom ett beslut som är bindande för de nationella domstolarna, som innebär att det vid beräkningen av den ersättning som en arbetsgivare ska betala under den årliga semestern inte ska tas hänsyn till en löneliknande inkomst som betalas ut löpande och månadsvis tillsammans med lönen och som, även om den kallas för ”kostförmån”, får användas av arbetstagaren på vilket sätt som helst och vars beviljande inte är beroende av att arbetstagaren styrker att det beloppet har använts för köp av mat eller styrker hur det erhållna beloppet har använts?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning eller rättspraxis enligt vilken de nationella allmänna domstolarna är skyldiga att följa beslut från den högsta domstolen som meddelar en dom om tolkning av lagen i syfte att göra rättspraxis enhetlig, med tillämpning av unionsrätten, om den tolkningen strider mot EU-domstolens praxis och när domarna kan ådra sig disciplinärt ansvar enligt nationella bestämmelser om de inte följer denna typ av domar, och utgör den principen hinder för att domarna ådrar sig disciplinärt ansvar i sådana fall?