Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 3.3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 9, 14, 148, 153, 160 och 168 samt protokoll nr 26 till EU-fördraget och till EUF-fördraget om tjänster av allmänt intresse,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om tillgången till anständig och rimligt prissatt bostad för alla (1),

—	med beaktande av artikel 213 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna omfattar rätten till bostad.

I den europeiska pelaren för sociala rättigheter anges att subventionerade bostäder eller bostadsstöd av god kvalitet ska finnas för dem som behöver det och att detta bör genomföras både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom ramen för det respektive behörighetsområdet. Lämpligt boende och lämpliga tjänster ska erbjudas hemlösa för att främja social inkludering. Rätten till bostad för personer med funktionsnedsättning förtjänar särskilt skydd och särskilda politiska åtgärder för att säkerställa tillgången till bostäder.

Europeiska unionen står inför en bostadskris, och människor i alla åldrar i olika inkomstgrupper kämpar med höga priser och brist på bostäder som de har råd med. Alltför dyra boenden är ett stort problem för många unionsmedborgare och hindrar dem, särskilt ungdomar, från att starta ett självständigt liv. Bostadskrisen påverkar människor i alla medlemsstater och kan ha en negativ inverkan på deras hälsa, välbefinnande och levnadsvillkor.

D.	Att skydda privat egendom och säkerställa rättssäkerhet för privata ägare, inbegripet bästa praxis i kampen mot husockupation, samt att skydda människor från att bli vräkta, är viktiga aspekter på nationell nivå som påverkar tillgången till bostäder och rätten till bostad i vissa medlemsstater.

E.	Unionen har ett antal befogenheter när det gäller bostadssektorn.

F.	Det behövs en helhetssyn på bostadssektorn där man kombinerar flera politikområden som behandlas i olika utskott inom parlamentet.

Europaparlamentet beslutar att inrätta ett särskilt utskott för bostadskrisen i Europeiska unionen som ska föreslå lösningar för anständiga och hållbara bostäder till överkomliga priser, samt att detta utskott, i samarbete och samråd med de behöriga ständiga utskotten i fråga om befogenheter och ansvarsområden enligt bilaga VI till arbetsordningen, ska ha följande ansvarsområden:

a)	Kartlägga de nuvarande bostadsbehoven i olika områden och befolkningsgrupper, särskilt låg- och medelinkomstgrupper, och bedöma hur bristen på bostäder påverkar ojämlikhet, överkomlighet, demografi, fattigdom och socialt utanförskap, bland annat med hjälp av befintliga könsuppdelade data.

Analysera den befintliga bostadspolitiken på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå med fokus på tillgången till riktade instrument för subventionerade, hållbara och överkomliga bostäder i städer, på öar och i kust- och landsbygdsområden i syfte att identifiera och utfärda rekommendationer, inbegripet politik för tillgång till bostäder för personer med funktionsnedsättning och nedsatt rörlighet.

c)	Analysera effekterna av bostadsspekulation och dess ekonomiska konsekvenser samt föreslå uppföljningsåtgärder.

d)	Bedöma om utvecklingen av bostadspriser och bostadshyror beaktas på lämpligt sätt i indikatorerna för levnadskostnader och tillhörande politik.

e)	Kartlägga och bedöma effektiviteten hos offentliga och privata EU-resurser och nationella resurser, däribland befintliga EU-medel som är avsedda för anständiga och hållbara bostäder till överkomliga priser och utrotning av hemlöshet, och vid behov utfärda rekommendationer.

f)	Analysera systemrelaterade problem med korttidsuthyrning av boende och hur detta påverkar tillgången till överkomliga bostäder i särskilt utsatta områden och lägga fram relevanta förslag.

g)	Övervaka genomförandet av unionslagstiftningen om insamling och delning av data om korttidsuthyrning av boende, som måste antas på nationell nivå senast den 20 maj 2026.

h)	Analysera effekterna av unionens politik som påverkar tillgången till bostäder till överkomliga priser, däribland flaskhalsar i de nuvarande EU-reglerna med avseende på investeringskapacitet, på bostäder och subventionerade bostäder, statligt stöd och brister i leveranskedjan.

i)	Bedöma potentiella hinder som påverkar byggsektorn och deras inverkan på bostadskrisen.

j)	Identifiera brister när det gäller tillgänglighet, hållbarhet och finansieringsbehov för bostäder till överkomliga priser och behovet av potentiella reformer.

k)	Bedöma effekterna av boendelösningar utan vinstsyfte eller med begränsat vinstsyfte, såsom subventionerade eller kooperativa bostäder, på överkomliga priser och tillgången till bostäder för olika grupper.

Bedöma vilken politik och vilka lagstiftningsförslag som behövs för att förbättra tillhandahållandet av och tillgången till anständiga och hållbara bostäder till överkomliga priser, bland annat genom att möjliggöra nybyggnation och program för omvandling till och renovering av bostäder där man beaktar potentialen hos lediga byggnader,

Kartlägga innovativ teknik och innovativa processer, tjänster och produkter för att stödja renoveringsvågen, med beaktande av befintliga EU-initiativ. Kartlägga var det finns administrativa bördor och regelbördor som hämmar renoveringsvågen, i syfte att minska onödiga regelbördor och samtidigt säkerställa arbete av god kvalitet inom byggsektorn och kvalitetsstandarder för överkomliga bostäder.

n)	Bidra till utvecklingen och det framtida genomförandet av EU-planen för bostäder till överkomlig kostnad och den europeiska strategin för bostadsbyggande som kommissionen ska lägga fram.

o)	Genomföra utfrågningar med experter från unionens institutioner och behöriga myndigheter, internationella, nationella och regionala institutioner, icke-statliga organisationer och berörda ekonomiska sektorer, utifrån en rad berörda parters perspektiv.

p)	Genomföra besök för att studera bästa praxis runt om i Europa.

2.	Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 33 ledamöter.

3.	Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara tolv månader och att den ska börja löpa från och med dagen för utksottets konstituerande sammanträde.

4.	Europaparlamentet uppdrar åt det särskilda utskottet att i slutet av sin mandatperiod lägga fram en slutrapport om de frågor som anges i punkt 1.