—

med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) från 2000,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om det faktiska förbudet mot rätten till abort i Polen (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om den första årsdagen för det faktiska förbudet mot aborter i Polen (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU, inom ramen för kvinnors hälsa (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2022 om konsekvenserna av kriget mot Ukraina för kvinnor (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2022 om globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2022 om beslutet från Förenta staternas högsta domstol att upphäva aborträtten i USA och behovet att skydda aborträtten och kvinnors hälsa i EU (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 november 2023 om Europaparlamentets förslag till ändringar av fördragen (9),

—

med beaktande av WHO:s riktlinjer Safe abortion: technical and policy guidance for health systems,

—

med beaktande av WHO:s strategi om kvinnors hälsa och välbefinnande i Europa 2017–2021: bortom dödlighetsgenomsnittet och 2016 års handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa: att uppnå Agenda 2030 för hållbar utveckling i Europa – ingen ska lämnas på efterkälken,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europadomstolens rättspraxis,

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (Istanbulkonventionen) och ratificerades av EU den 28 juni 2023,

—

med beaktande av den allmänna kommentaren nr 36 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna (2018) om artikel 6 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, om rätten till liv,

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2024 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2022 och 2023 (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 februari 2024 2023 års rapport från kommissionen om rättsstatsprincipen  (11),

—

med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive säker och laglig abortvård, är en grundläggande rättighet. Uppfyllandet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är avgörande för att upprätthålla den mänskliga värdigheten och är nära kopplat till kampen mot sexuellt och könsrelaterat våld och uppnåendet av jämställdhet och ett stort antal andra mänskliga rättigheter, såsom en persons rätt till liv, hälsa, privatliv, personlig säkerhet, icke-diskriminering, likhet inför lagen och frihet från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

B.

Människors möjlighet att utöva sitt reproduktiva självbestämmande, kontrollera sitt reproduktiva liv och besluta om, när och hur de ska skaffa barn är avgörande för att de mänskliga rättigheterna för kvinnor, flickor och alla personer som kan bli gravida ska kunna förverkligas fullt ut. En människas kropp, hennes val och därmed hennes fullständiga självbestämmande är vad som måste garanteras.

C.

I stadgan fastställs de viktigaste grundläggande rättigheterna och friheterna för människor som bor i EU. Skyddet av säker och laglig abortvård har direkta konsekvenser för det faktiska utövandet av de rättigheter som erkänns i stadgan, såsom människans värdighet, personligt självbestämmande, jämlikhet, hälsa och fysisk psykisk integritet. Att berövas tillgång till abortvård utgör en kränkning av dessa grundläggande rättigheter.

D.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uttryckligen erkänt att en persons beslut att frivilligt avsluta en graviditet omfattas av rätten till privatliv. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har vidare konstaterat att underlåtenhet att agera i enlighet med en kvinnas beslut att genomgå en laglig abort är en kränkning av rätten till privatliv, även när rättsväsendet ingriper i ett sådant beslut.

E.

FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor förklarade uttryckligen i sin allmänna rekommendation nr 35 att kriminaliseringen av abort är en kränkning av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och en form av könsrelaterat våld, och uppmanade staterna att upphäva all lagstiftning som kriminaliserar abort.

F.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är ett av målen för FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 3.7 där man efterlyser allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård, inklusive familjeplanering, information och utbildning, och integrering av reproduktiv hälsa i nationella strategier och program, och mål 5.6 där man betonar behovet av att säkerställa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i enlighet med överenskommelserna i handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, Pekingplattformen samt slutdokumenten från respektive översynskonferenser.

G.

Länder med mindre restriktiva abortlagar har i allmänhet lägre abortfrekvens än länder med mycket restriktiva abortlagar (12). För att säkerställa rätten att bestämma över sin egen kropp, inbegripet att minska antalet oönskade graviditeter och göra det möjligt för människor att fatta välgrundade beslut om sina liv och kroppar, är tillgången till omfattande, åldersanpassad och evidensbaserad undervisning för alla om sexualitet och relationer avgörande, liksom till högkvalitativa, tillgängliga, säkra och kostnadsfria preventivmedel samt familjeplaneringsrådgivning. En åldersanpassad allsidig sexualundervisning är nödvändig för att bygga upp barns och ungdomars förmåga att bygga sunda, jämställda och trygga relationer, särskilt om könsnormer, jämställdhet, maktdynamik i relationer och samtycke samt respekt för gränser. Det bidrar också till att uppnå jämställdhet.

H.

I en banbrytande omröstning den 4 mars 2024 skrev de franska lagstiftarna in den garanterade friheten att göra abort i den franska konstitutionen. Frankrike är det första landet i världen som uttryckligen gör abort till en konstitutionell rättighet. Syftet med denna konstitutionella översyn är att skapa ett skydd mot bakgrund av tillbakagången för aborträttigheter i EU och globalt, bland annat i Förenta staterna, Polen, Ungern och Malta. Arbetet och engagemanget från feministiska organisationer och parlamentsledamöter i Frankrike var avgörande för att säkerställa en majoritet till stöd för det konstitutionella skyddet av rätten till abort.

I.

Sedan rätten till abort skrevs in i den franska konstitutionen har liknande initiativ redan övervägts i andra länder såsom Spanien och Sverige, vilket visar på behovet av ett europeiskt svar på tillbakagången för jämställdheten mellan kvinnor och män och för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och för att konstitutionellt skydda de rättigheter som är under attack.

J.

Ekonomiskt stöd måste åtfölja positiva lagstiftningsändringar för att rätten till abortvård ska bli verklighet.

K.

Även om EU har några av de högsta normerna för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i världen möter kvinnor och hbtqi-personer fortfarande hinder när det gäller rätten att bestämma över sin egen kropp. Dessa hinder kan vara rättsliga, politiska, finansiella, kulturella eller informationsrelaterade.

L.

Vissa medlemsstater har fortfarande mycket restriktiva lagar som förbjuder abort utom under strikt definierade omständigheter, vilket leder till att kvinnor måste genomgå osäkra och livshotande behandlingar, åka utomlands eller genomföra graviditeten mot sin vilja, vilket är en kränkning av deras mänskliga rättigheter och en form av könsrelaterat våld. Vissa medlemsstater som har legaliserat abort på begäran eller på omfattande sociala grunder har ändå fortfarande kvar särskilda straffrättsliga påföljder för aborter som utförs utanför tillämpningsområdet för de tillämpliga rättsliga bestämmelserna.

M.

Flera medlemsstater försöker för närvarande att ytterligare begränsa tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom mycket restriktiva lagar, vilket leder till begränsad tillgång till hälso- och sjukvård samt diskriminering på grund av kön och genus och könsrelaterat våld. Dessa initiativ och denna tillbakagång hindrar förverkligandet av människors rättigheter och länders utveckling och undergräver demokratin, europeiska värden och grundläggande rättigheter.

N.

En samordnad och välfinansierad tillbakagång när det gäller jämställdhet, hbtqi+-mångfald och feminism håller på att ta form globalt. Över hela världen försöker regressiva krafter och ultrakonservativa religiösa och högerextrema aktörer att omintetgöra årtionden av framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och införa en skadlig världsbild på könsroller i familjer och i det offentliga livet. Dessa rörelser och attacker är nära kopplade till utvecklingen av auktoritära tillbakagångar i den globala demokratin. Detta utgör ett tydligt hot mot rättsstatsprincipen i Europa.

O.

Dessa rörelser mot kön och rättigheter angriper särskilt sexuella och reproduktiva rättigheter och kvinnors självständighet, och påverkar lagstiftning och politik, vilket leder till att bakåtsträvande initiativ genomförs i flera medlemsstater i syfte att undergräva sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

P.

Polen har ytterligare begränsat tillgången till laglig abortvård, efter ett beslut av den illegitima författningsdomstolen den 22 oktober 2020 (13) som innebar ett faktiskt förbud mot abort och ledde till att minst sex kvinnor avled. Kvinnor har utretts för påstådda aborter och kvinnor som försvarar mänskliga och reproduktiva rättigheter har åtalats för att ha hjälpt kvinnor att få tillgång till abortvård, eller för att ha protesterat för rätten till abort. I Europadomstolens nyligen avkunnade dom i målet M.L. mot. Polen befanns att det hade skett en kränkning av artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om rätten till respekt för privatlivet och familjelivet i fallet med en kvinna som tvingades resa utomlands, bort från sitt stödjande familjenätverk, för att genomföra en abort, till betydande kostnader för henne själv, vilket hade en betydande psykologisk inverkan.

Q.

Den nyvalda polska regeringen har åtagit sig att föreslå nya lagar för att säkerställa kvinnors rättigheter och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive abortvård. En omröstning om förslag till lagar om avkriminalisering och säker tillgång till abortvård sköts tyvärr upp i den polska sejmen.

R.

I Malta är abort i praktiken förbjudet och kriminaliserat. Reformen i juli 2023 innebar en oroande förändring i det maltesiska parlamentet, där rättigheter togs bort och tillgången till abortvård försvårades med ännu fler risker och hinder än tidigare. Bland dessa hinder kan nämnas att läkare endast får avbryta en graviditet om personens liv är i omedelbar fara och innan ”fostret är livsdugligt”, och att de måste hänvisa den döende gravida personen till en medicinsk panel bestående av tre konsulter. Fall av allvarlig hälsorisk undantas från lagen. En gravid person med cancer i Malta kan inte behandlas och måste vänta på barnets födelse innan den får cancerbehandling, vilket leder till lägre chanser till lyckad behandling.

S.

Medicinska aborter är inte lagliga i Slovakien eller Ungern. I september 2022 antog Ungern ett dekret som tvingar kvinnor som vill göra abort att lyssna på fostrets hjärtslag. I Slovakien har upprepade försök gjorts att begränsa tillgången till abortvård genom bakåtsträvande lagförslag i parlamentet.

T.

Tillgången till abortvård urholkas även i Italien (14). I länder som Italien, Slovakien och Rumänien åberopar en stor majoritet av läkarna samvetsskäl, vilket gör den faktiska tillgången till abortvård ytterst utmanande i vissa regioner. Tillgång till lämplig abortvård i rätt tid nekas i andra medlemsstater till följd av praktiska hinder, t.ex. i Kroatien (15).

U.

Flera försök att helt avkriminalisera aborter i Belgien har fördröjts i det belgiska federala parlamentet.

V.

I vissa länder är förfaranden vid abort och opartisk rådgivning fortfarande tabubelagda och utgör sällan en del av den obligatoriska läkarutbildningen, vilket leder till bristande kunskap och praktik bland läkare på bekostnad av patienternas fysiska och psykiska hälsa.

W.

Desinformation om aborter, även på nätet, utgör ett verkligt hinder för kvinnors självständighet. I Tyskland betraktades fram till nyligen tillhandahållande av information på läkares webbplatser om medicinska abortmetoder som främjande av abort och bestraffades. ”Abortreklamförbudet” upphävdes först i juli 2022.

X.

Ukrainska flyktingar har inte kunnat få tillgång till abortvård i vissa medlemsstater, bland annat vid fall av sexuellt våld, vilket utgör en allvarlig kränkning av deras mänskliga rättigheter och är liktydigt med tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling.

Y.

Att kriminalisera, fördröja eller neka tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i synnerhet abortvård, utgör en form av könsrelaterat våld. Dessa restriktioner och förbud minskar inte antalet aborter, utan tvingar bara människor att resa långa sträckor eller tillgripa osäkra aborter, vilket också gör att de kan bli föremål för brottsutredningar och åtal. De drabbar dem som har störst brist på resurser och information. Nästan alla dödsfall till följd av osäkra aborter inträffar i länder med stränga restriktioner mot abort. Dessa dödsfall kan förebyggas. Osäkra aborter är en viktig – men förebyggbar – orsak till sjuklighet bland mödrar.

Z.

Marginaliserade personer och grupper, däribland etniska och religiösa minoriteter, migranter, personer med missgynnad socioekonomisk bakgrund, personer som bor på landsbygden, personer med funktionsnedsättning, hbtqi-personer och våldsoffer, möter ofta ytterligare hinder, intersektionell diskriminering och våld när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård. Detta är ett resultat av lagar och politik som tillåter tvingande sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och underlåtenhet att säkerställa rimliga anpassningar i tillgången till vård och information av god kvalitet.