1)

Ska artikel 30.6 i det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (2) tolkas så, att det utgör hinder för att en person som är medborgare i Kanada, Israel och Ryssland åberopar bestämmelserna i detta avtal i ett överklagande till en nationell domstol avseende ett tillfälligt uppehållstillstånd i Republiken Litauen under de omständigheter som föreligger i förevarande mål?

2)

Ska artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 (3) om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, jämförd med bilaga II till nämnda förordning, tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning som är giltig under en begränsad tidsperiod, enligt vilken en rysk medborgare som önskar ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd i Republiken Litauen ska förete en giltig visering eller ett giltigt uppehållstillstånd, trots att den aktuella personen i egenskap av medborgare i en stat som anges i bilaga II till förordning 2018/1806 har rest in i Republiken Litauen enligt bestämmelser om viseringsfrihet, varvid frågan samtidigt uppkommer huruvida dessa bestämmelser i förordning 2018/1806 ska anses förenliga med Ceta under de omständigheter som föreligger i förevarande mål?”