Föredragande:

Alena MASTANTUONO

Rådgivare	Petr ZAHRADNÍK (för föredraganden)
Beslut av plenarförsamlingen	15.2.2024
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	5.9.2024
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2024
Plenarsession nr	590
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	173/9/10

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder den gröna given fullt ut. Målet för denna europeiska överenskommelse är fortfarande stabilt, men dess omfattning, hastighet och struktur har med tiden utvecklats. Den gröna given måste bedömas med hänsyn till exogena chocker, den geopolitiska situationen, den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen samt de framsteg som hittills gjorts, utan att man förlorar de ursprungliga målen ur sikte. Den första justeringen av den gröna given ägde rum till följd av Rysslands invasion av Ukraina, som förstärkte behovet av att säkerställa en trygg energiförsörjning. Detta visar att den gröna given måste ses över för att balansera de miljömässiga, ekonomiska, sociala och säkerhetsmässiga aspekterna, inbegripet tryggad livsmedelsförsörjning.

1.2

Den gröna givens framgång är avhängig av dess realistiska utformning, korrekta genomförande, omfattande kartläggning, övervakning och regelbundna utvärdering. Hittills har övervakningen och utvärderingen av åtgärder varken varit systematisk eller regelbunden. Det finns ingen offentlig och heltäckande förteckning över skyldigheter, åtgärder eller rättigheter som härrör från lagstiftningen om den gröna given. Det finns heller inte någon redogörelse för sambandet mellan olika sektors- och teknikspecifika mål. Detta påverkar förståelsen av reglerna, när det gäller både efterlevnad och kontroll. EESK uppmanar kommissionen att kartlägga antagna åtgärder inom ramen för den gröna given för att undvika överlappningar, konflikter och en kumulativ börda samt att offentliggöra en resultattavla online som visar framstegen i varje medlemsstat.

1.3

EESK betonar att det utöver en bättre kartläggning av åtgärderna också behövs en effektiv övervakning av hur de genomförs. Utöver kommissionens övervakningsansvar bör EESK ges befogenhet och de resurser som krävs för att fungera som en oberoende övervakare av genomförandet av den gröna given. Genom sin roll som det civila samhällets hemvist kan kommittén skapa en faktabaserad bild av de framsteg som gjorts inom de olika pelarna i den gröna given och peka på orsakerna till brister eller, omvänt, identifiera potentiella möjligheter till ytterligare framsteg.

1.4

EU-medborgarna känner av det akuta behovet av klimatåtgärder, vilket betyder att det är mycket viktigt att på en rättvis grund betala för skador och föroreningar. Kommittén betonar att en rättvis omställning bör stå i centrum för EU:s nästa politiska agenda genom att man utvecklar en stabil ram för en rättvis omställning som kan främja en koldioxidneutral ekonomi, utan att ytterligare äventyra utsatta människors och regioners socioekonomiska möjligheter.

1.5

EESK påpekar att den europeiska kontinenten inte är isolerad från resten av världen och att varje steg som EU tar måste bidra till att minska utsläppen av växthusgaser på global nivå. Att flytta industrin utanför EU bidrar inte till att minska utsläppen på global nivå, utan leder sannolikt till koldioxidläckage, särskilt inom vissa sektorer. Detta innebär att EU under den nya mandatperioden måste ta hänsyn till de bredare effekterna av de åtgärder som antas inom ramen för den gröna given och rätta till åtgärder som går i motsatt riktning genom att involvera arbetsmarknadens parter, branschorganisationer, arbetsgivarorganisationer och handelskamrar i syfte att utforma en politik som ger företagen möjlighet att stärka sin konkurrenskraft genom att behålla sin arbetskraft.

1.6

EESK föreslår därför en rad korrigerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle kunna undanröja överlappningar, motstridiga bestämmelser samt överdrivna och onödiga administrativa bördor. Åtgärderna kan också syfta till att anpassa tidsfrister eller regler som inte kan efterlevas på grund av att teknik eller infrastruktur saknas.

1.7

Eftersom varje enhet måste hantera inte bara en utan ett stort antal rättsakter, blir utövandet av verksamhet i EU en komplex fråga. I yttrandet förtecknas därför exempel på bestämmelser som inte är anpassade till verkligheten och som bidrar till ytterligare komplexitet och osäkerhet för marknadsaktörerna. Nya regler och skyldigheter som härrör från olika rättsakter ökar avsevärt, och i stället för att investera i den gröna omställningen anställer företagen mer personal för att hantera den administrativa bördan. Dessutom medför olika tröskelvärden och kriterier i bestämmelserna mer byråkrati. Till följd av detta möter europeiska små och medelstora företag svårigheter när de växer, eftersom expansion innebär strängare krav. Det brådskar att inta en mer systematisk syn på regelverket genom att man förbättrar konsekvensbedömningarna och verktygen för bättre lagstiftning.

1.8

EESK efterlyser en mer ambitiös och systematisk strategi för att finansiera investeringarna inom ramen för den gröna given. För närvarande finns det en enorm klyfta, och det krävs att man maximerar de offentliga investeringarna och mobiliserar privat kapital för att minska den. För att säkerställa ett starkt deltagande av privata finansieringskällor bör EU motivera bankerna att investera mer i rena projekt som de anser vara riskfyllda. Bank- och finansinstituten står inför en dubbel motstridig risk. Å ena sidan är de rädda för att endast vara lite grann miljövänliga och mycket mindre än vad den ambitiösa taxonomin kräver. Å andra sidan anser deras riskhanteringsavdelningar ofta att gröna projekt är allt för riskfyllda eftersom de endast har begränsade tidigare erfarenheter av dem och deras resultat.

1.9

I sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen föreslår EESK också att man utnyttjar alla provisoriska källor, på grundval av en grundlig långsiktig kostnads-nyttoanalys, och inte strikt kräver att enbart källor och tekniker med nettonollutsläpp används. Framöver är en helt konkurrenskraftsinriktad flerårig budgetram, med ytterligare resurser och finansieringsinstrument, avgörande för att kalibrera och finansiera den gröna given.

1.10

EESK uppmanar också kommissionen att på ett heltäckande och användarvänligt sätt offentliggöra de olika finansieringsprogrammen inom ramen för den gröna given på ett enda ställe online. Det är av avgörande betydelse att man främjar bredare kunskap om europeiska och nationella finansieringsmöjligheter genom portaler som identifierar synergier mellan olika finansieringskällor och kopplar samman nationella portaler med befintliga europeiska portaler såsom dem om kritiska råvaror och nettonollteknik och STEP-portalen.

1.11

Den gröna given måste utformas i linje med industristrategin, som syftar till att samordna industrins klimatomställning och tekniska omvandling samt säkerställa att Europa inte förlorar konkurrenskraft, arbetstillfällen och skatteintäkter. Det måste finnas en långsiktig balans mellan de gigantiska investeringskostnaderna och de framtida fördelarna (inklusive eliminering av negativa externa effekter i så stor utsträckning som möjligt). Investeringskostnaderna måste därför vara direkt kopplade till deras avkastning, fördelar, lönsamhet och affärsmöjligheter i ett långsiktigt perspektiv, med beaktande av kostnaderna för uteblivna åtgärder.

2.   Grundläggande fakta

2.1

Den europeiska gröna given syftar till att omvandla EU:s ekonomi och samhälle för att mildra de negativa effekterna av klimatförändringar, föroreningar och förlust av biologisk mångfald. I detta avseende berörs alla politikområden såsom klimat, miljö, biologisk mångfald, energi, transport, industri, jordbruk, livsmedel och hållbar finansiering.

2.2

För att den gröna given ska bli framgångsrik behövs det ett helhetsgrepp och en sektorsövergripande strategi med ett jämnt och rättvist bidrag från alla politikområden för att uppnå det slutliga målet för klimat, föroreningar och biologisk mångfald. Det innebär också att när överlappning, bristande överensstämmelse eller koldioxidläckage upptäcks bör detta korrigeras.

2.3

Den gröna omställningsprocessen inom ramen för den gröna givens verksamhet har redan pågått i nästan fem år och gett erfarenheter att dra lärdom av. Kommissionens meddelande med en bedömning av de nationella klimat- och energiplanerna (1) ger en övergripande bild av klimataspekterna inom ramen för den gröna omställningens resultat i EU. I meddelandet understryks det att EU inte är på rätt spår för att uppnå målen i 55 %-paketet, utan snarare för ett 51 %-paket, eftersom planerna i själva verket syftar till att minska utsläppen med 51 % (och inte 55 %) fram till 2030. Samtidigt släpar EU efter även när det gäller att uppnå andra energiomställningsmål för 2030. Planernas fokus är i själva verket att andelen förnybara energikällor ska vara cirka 39 % (och inte 42,5 % som krävs enligt 55 %-paketet), och energieffektivitetsåtgärderna visar en minskning av förbrukningen med 5,8 % (och inte 11,7 % som krävs).

2.4

Insatserna inom ramen för den gröna given har också utmanats av energikrisen, där den främsta prioriteringen har varit försörjningstrygghet och infrastrukturens motståndskraft. Utöver nya åtgärder för att spara energi och påskynda utbyggnaden av ren energi, tilläts det i REPowerEU-planen att elproduktion genom kolkraft kunde användas längre än väntat. I planen lyftes även den roll som kärnkraft och inhemska gasresurser spelar fram. Detta ledde till att vissa åtgärder inom 55 %-paketet anpassades till den nya situationen.

2.5

EU går in i en period där åtgärderna genomförs. Vissa regler har ännu inte genomförts fullt ut, men andra har redan införts, och vissa närmar sig till och med översynsfasen. Detta är ett utmärkt tillfälle att analysera den gröna givens resultat.

2.6

Den nuvarande vägen mot den gröna omställningen har redan börjat utgöra en utmaning för vissa delar av samhället. Tillsammans med de externa chockerna känner medborgarna av trycket på priserna och kostnaderna för omställningen. Dessutom har marknadsaktörer noterat att deras förmåga att konkurrera med globala aktörer håller på att försvagas.

2.7

Även om omställningen är billigare än att inte göra något alls är den kostsam och kräver ytterligare investeringar på över 620 miljarder euro per år (2) för att målen för den gröna given och REPowerEU ska kunna uppnås. Den privata sektorn kan inte hantera detta ensam och åtgärderna får stöd från Fonden för en rättvis omställning, moderniserings- och innovationsfonderna och den obligatoriska andelen av tilldelningen från den fleråriga budgetramen och NextGenerationEU. Den sociala klimatfonden befinner sig fortfarande i ett förberedande skede. Att dessa offentliga medel används för att mobilisera ytterligare privata investeringar och säkerställa en hög multiplikatoreffekt för alla offentliga finansieringsprogram är av största vikt.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

På grundval av de nya omständigheterna bör EU-institutionerna, för att klimatmålen ska kunna uppnås, tillhandahålla den gröna given rätt medel och villkor i förhållande till samhällets utveckling och förmåga samt justera sådana politiska åtgärder som inte är ändamålsenliga. Priset för den gröna given bör inte vara till förfång för vårt industrisystem och arbetskraftens välfärd eller för konkurrenskraften hos EU:s ekonomi, som främst är beroende av friska människor och blomstrande ekosystem.

3.2

Den gröna given bör vara välbalanserad för att respektera ekonomisk, miljömässig och social välfärd samt säkerhetsaspekter. Det måste finnas ett starkt stöd för den gröna given. Vi måste anpassa oss till klimatförändringarna, minska föroreningarna och återställa den biologiska mångfalden. Vi måste dock sätta den gröna given på rätt spår så att människor kan vara en del av den gröna omställningen. Ett flertal demonstrationer som letts av olika intressegrupper, däribland näringslivet (3), har visat att förändringar endast kan lyckas, snarare än leda till motstånd, om de utformas på ett korrekt sätt med beaktande av alla berörda parter och man säkerställer lämpliga samrådsmekanismer för att uppnå rättvisa i omställningen.

3.3

Medborgarna behöver också se hur effekterna av EU:s åtgärder kan bli meningsfulla på global nivå. Om vi till exempel bara driver industrin ut ur Europa och produktionen sker på annat håll bidrar detta inte nödvändigtvis till att minska koldioxidutsläpp, föroreningar och förlust av biologisk mångfald i hela världen. En framgångsrik grön giv är också avhängig av förmågan att säkerställa en rättvis och hållbar omställning ur ekonomisk, industriell och social synvinkel. Av denna anledning betonar EESK att en rättvis omställning bör stå i centrum för EU:s nästa politiska agenda, och efterlyser, i linje med ett tidigare yttrande (4), en ram för en rättvis omställning.

3.4

EESK föreslår därför att man ska justera de särskilda pelarna i den gröna given genom att bedöma och utvärdera deras resultat och genomförbarhet, med beaktande av alternativa scenarier som skulle kunna säkerställa ett optimalt bidrag från medlemsstaterna. I detta avseende bör den gröna given bygga på att man prioriterar ett samstämmigt genomförande av åtgärder, dvs. vertikal och horisontell samstämmighet mellan bestämmelserna på kritiska områden för att främja den gröna omställningen. Kommittén efterlyser också en mer heltäckande strategi för att säkerställa samstämmighet och undvika överlappning och politisk redundans.

3.5

EESK rekommenderar att man på nytt prioriterar de viktigaste bidragen och åtgärderna när det gäller de processer för utfasning av fossila bränslen, minskning av föroreningar och återställande av biologisk mångfald som har lett till de mest betydande resultaten, framstegen och fördelarna. Denna verksamhet bör fortsätta i enlighet med de särskilda förhållandena i medlemsstaterna, samtidigt som man beaktar mindre viktiga områden.

3.6

Åtgärder för att hantera vissa konkurrenskraftsrisker: Som allmänt är känt är processen för den gröna omställningen enormt krävande när det gäller investeringar som behöver fördelas under en relativt lång period. Investeringskraven under den gröna omställningen har inte alltid kunnat vara i linje med företagens lönsamhet på kort och lång sikt. En vittomspännande strategi för EU:s konkurrenskraft, som inbegriper hela företagsklimatet och dess förändring (inte bara de branscher som främst påverkas), är mycket önskvärd.

3.7

Åtgärder för att utforma marknaden i händelse av en krissituation på marknaden: Energikrisen belyste behovet av en marknadsanpassning. För det första bör en interventionsmekanism införas för att stabilisera marknaden i händelse av exceptionellt stark volatilitet och negativa effekter på energipriser eller andra priser. För det andra rekommenderas det att man når samförstånd om en finansiell modell för investeringar i den gröna omställningen, t.ex. i framtida elkapacitet som gör det möjligt att säkerställa energi till överkomliga priser för kunderna, mobilisera offentliga och privata källor och generera tillräcklig vinst för energiföretagen, samtidigt som spekulation undviks. Slutligen måste elmarknaden utformas på ett sätt som gör det möjligt att reagera på en föränderlig andel förnybar energi i energimixen. Följaktligen bör slutkundspriset för el inte längre vara så starkt kopplat till priset på sista insatsmedel. Att stödja utvecklingen av nödvändig infrastruktur för förnybar och koldioxidsnål energi, inbegripet energilagring, avskiljning och lagring av koldioxid, flexibel kapacitet och sammanlänkningar, är avgörande för att öka säkerheten och kostnadseffektiviteten i EU:s energisystem.

3.8

Åtgärder beträffande investeringsprioriteringar under föränderliga globala förhållanden: EESK rekommenderar att vi samordnar den gröna omställningsprocessen med andra globala rivaler för att bevara vår konkurrenskraft och undvika koldioxidläckage. För att stärka EU:s ställning globalt stöder EESK alla slags samarbeten och åtgärder, däribland en förstärkt gemensam grön diplomati som skapar rättvisa lika villkor på global nivå, där våra miljömässiga och sociala normer främjas och utvidgas globalt och våra produkter och tjänster är konkurrenskraftiga och främjas.

3.9

Bristande kartläggning av den gröna givens struktur gör det svårt att mäta, bedöma och kontrollera den. Bristerna bör även åtgärdas i en styrningsstruktur. EESK föreslår att bristerna analyseras noggrant och åtgärdas i den reviderade styrningsförordningen. Skillnader mellan de integrerade nationella energi- och klimatplanerna samt att de lämnas in för sent bör undvikas och medlemsstaternas klimatmål bör vara mer enhetliga.

3.10

Regelverket har blivit mycket komplext med alltför höga kostnader för rapportering och administration. En kraftig ökning av sekundärrättsakter ökar komplexiteten och den rättsliga osäkerheten. EESK uppmanar kommissionen att endast använda sekundärrätten som ett undantag och ge medlemsstaterna och industrin tillräckligt med tid för genomförandet (helst minst tre år efter antagandet av alla rättsakter, även sekundärrättsakter).

4.   Möjliga justeringsområden:

4.1

Energieffektivitetsdirektivet: EESK påpekar att när det gäller energieffektivitet når verkligheten inte upp till målet. Dock är energieffektiviteten och dess fördelar påtagliga för de flesta EU-medborgare samt för företag och offentliga institutioner. En eventuell justering här skulle kunna vara kopplad till en omfördelning av ytterligare medel för att tillgodose den stora efterfrågan på detta område och till att energieffektivitetsåtgärderna anpassas till de särskilda förhållandena i medlemsstaterna, samtidigt som man främjar hållbara finansieringsinstrument såsom avtal om energiprestanda.

4.2

Det tredje direktivet om förnybar energi: EESK stödjer upprätthållandet av den nuvarande trenden med en ökad andel förnybar energi. Energikrisen visar att länder med en högre andel förnybar energi i en resilient energimix är synbart mindre sårbara för negativa effekter, till exempel i form av en snabb ökning av energipriserna. I EU är det nödvändigt att skapa förutsättningar för att uppnå målen, t.ex. för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Beräkningen av måluppfyllelsen bör anpassas, liksom de delegerade akter som reglerar villkoren för produktion av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung med avseende på koldioxidsnål teknik. Alternativt bör en godtagbar delegerad akt skapas för produktion av koldioxidsnåla produkter. Dessutom bör målen om 1,5 % per år inom industrin återspegla industrins mångfald och industrins beroende av energileverantörer.

4.3

EU:s utsläppshandelssystem: EESK föredrar att inkludera mer stabilitet och undanröja volatilitet i EU:s utsläppshandelssystem, vilket skulle kunna göra det möjligt för berörda parter att fatta viktiga investeringsbeslut med större förutsägbarhet. En möjlighet kan vara att genomföra insatser som skulle kunna begränsa den rådande volatiliteten (i båda riktningar). En omdefiniering av mekanismen för marknadsstabilitetsreserven, särskilt i de faser då priset på utsläppsrätter är högt, skulle kunna vara en lösning. Dessutom måste olika källor i utsläppshandelssystemet bedömas med avseende på försörjning och likviditet. Detta skulle omfatta alla potentiella källor, oavsett om de inbegriper sektoriell utvidgning, sammanslagning eller sammankoppling av EU:s utsläppshandelssystem och det nya utsläppshandelssystemet (ETS 2), koldioxidupptagskrediter eller krediter enligt artikel 6 i Parisavtalet. Kommissionen bör så snart som möjligt ge en indikation på vilka olika koldioxidupptag som kommer att godtas och hur länge (5). Nästa steg i anpassningen av EU:s utsläppshandelssystem bör genomföras i linje med de första erfarenheterna och effekterna av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM). Det är mycket viktigt att se till att mekanismen för handel med utsläppsrätter inte på ett oproportionerligt sätt påverkar branscher utan genomförbara alternativ för att fasa ut fossila bränslen. När tillämpningsområdet för plattformen för EU:s utsläppshandelssystem utvidgas rekommenderar EESK att man är ytterst försiktig när det gäller att inkludera flera industrisektorer, eller hushåll.

4.4

Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM): I övergångsfasen har CBAM (som syftar till att säkerställa lika villkor för producenter i och utanför EU) mött vissa praktiska genomförandeproblem. Importörer måste samla in faktiska utsläppsdata från sina leverantörer, vilket är en långt ifrån enkel uppgift. Kommissionen har godkänt en tillfällig åtgärd som tillåter användning av standardvärden på grundval av en JRC-undersökning som ersättning för faktiska data. Om EU har för avsikt att bibehålla industriell verksamhet inom Europa måste dock dessa standardvärden återspegla de högsta koldioxidutsläppen för att skapa effektiva incitament att tillhandahålla faktiska data och hindra exportörer från tredjeländer från att åka snålskjuts. För att motverka att industrier som omfattas av utsläppshandelssystemet flyttar till länder utanför EU är det mycket viktigt att importörerna rapporterar faktiska utsläpp och att standardvärden överges efter övergångsperioden. Annars kommer företag från tredjeländer att få en konkurrensfördel gentemot EU:s industrier, och EU:s klimatmål kommer att äventyras. Importörer som, trots rimliga och verifierbara ansträngningar, inte kan samla in faktiska utsläppsdata från sina leverantörer bör kunna använda sina bästa uppskattningar under övergångsperioden, förutsatt att dessa uppskattningar inte är lägre än de tillämpliga standardvärdena. Dessutom möter marknadsaktörer många tekniska problem när de lämnar in CBAM-rapporter, såsom felmeddelanden, registrerings- och inloggningsproblem och problem med att spara utkast. Många företag har rapporterat att kommissionens system måste bli mer användarvänligt. Dessa utmaningar är särskilt betungande för små och medelstora företag med liten eller ingen erfarenhet av koldioxidrapportering, vilket visar på behovet av mer tekniskt stöd. För att minska bördan för mindre importörer, inbegripet dem som importerar små partier för begränsade produktionsserier eller forskningsändamål, bör ett högre lägsta tröskelvärde införas. Slutligen omfattas industriexport från EU inte av CBAM, vilket är ett stort problem som man måste ta itu med före 2026, eftersom företagen i EU inte längre kommer att skyddas av gratis utsläppsrätter när CBAM har genomförts fullt ut. Tyvärr medför alla bestämmelser en risk för kringgående. De slutgiltiga CBAM-bestämmelserna måste på lämpligt sätt hantera dessa risker, inbegripet omfördelning.

4.5

Ren mobilitet: EESK rekommenderar en objektiv syn på den del av den gröna omställningen som är kopplad till mobilitet. Utvecklingen av elektromobilitet för individuella bilresor går i långsammare takt än vad som ursprungligen förväntades. I Europaparlamentets och rådets förordning 2019/631 fastställs för 2025 mycket stränga sanktioner/avgifter för överskridande av tillverkarens årliga utsläppsmål för den fordonspark som tillverkaren släpper ut på marknaden. Även 2025 finns det risk för att vissa aktörer måste betala böter för att de inte når upp till kraven på grund av faktorer som de saknar kontroll över: att marknaden svalnat och att laddningsinfrastrukturen i EU är otillräcklig. Även när det gäller tunga fordon är otillräcklig laddningsinfrastruktur, med tillhörande rastplatser, den största utmaningen för utvecklingen av elektromobilitet. Det bör noteras att den väntetid som är förknippad med laddningen kommer att påverka kunden och leda till en förändring av affärsmodellerna. EESK efterlyser också harmoniserade texter, till exempel förordningen om batterier jämfört med Euro 7-förordningen. Med tanke på att elbilsmarknaden svalnat av vore det tillrådligt att åtminstone överväga att förlänga giltighetstiden för vissa flexibilitetsmöjligheter, såsom superkrediter, en incitamentsmekanism för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, hybridisering av fordonsparken som en övergångsteknik och användning av syntetiska bränslen i den befintliga fordonsparken. Företagen bör ges större spelrum i sina marknadsbeslut för att möjliggöra övergången till utsläppsfri mobilitet.

4.6

Reglerna för offentligt stöd: Reglerna för offentligt stöd bör omprövas och stora företag måste kunna dra nytta av denna typ av stöd för både kapitalutgifter och driftskostnader för gröna investeringar och grön teknik på ett sådant sätt att investeringar i förnybar energi och grön produktion är ekonomiskt hållbara på lång sikt. Om särskilt stöd till gröna produkter finns i länder utanför EU måste detta stöd ”uppvägas”. Reglerna för offentligt stöd måste ses över mot bakgrund av moderniserings- och innovationsfondernas goda resultat samt framgångsrikt genomförda prioriterade projekt (t.ex. grön vätgas). Grön kollektivtrafik bör prioriteras i fråga om politiskt och ekonomiskt stöd framför individuella alternativ.

4.7

En rättvis omställning: EESK föreslår att man inrättar ett EU-observationsorgan för en rättvis omställning för att övervaka politiken och bedöma dess direkta och indirekta effekter samt kartlägga sysselsättnings-, yrkes- och kompetensprofiler och potentiella förluster av arbetstillfällen och skapande av sysselsättning. Vi föreslår även att man stärker EU:s fond för en rättvis omställning och undersöker möjligheten att utveckla initiativ liknande Sure-mekanismen för de sektorer som påverkas mest.

4.8

Den gemensamma jordbrukspolitiken: Miljö- och klimatpolitiken bör utgöra ett redskap som ökar jordbrukssektorns resiliens utan att minska dess produktivitet, och ingå i de långsiktiga lösningarna och riktlinjerna för beslutsfattande i framtiden i syfte att erbjuda jordbrukarna konkreta möjligheter. Därför måste nästa gemensamma jordbrukspolitik och andra instrument på lämpligt sätt stödja jordbrukarna under omställningen (6), bl.a. genom att stödja tekniskt och ekonomiskt genomförbara lösningar såsom organiska eller avancerade gödselmedel. De positiva externa effekterna för landskapet, den biologiska mångfalden, miljön och klimatet av viss specifik jordbruksverksamhet bör också uppmuntras ytterligare genom offentlig finansiering eller privata kontrakt. EESK stöder dessutom förenklingsåtgärder för att öka flexibiliteten och minska de administrativa bördorna för EU:s jordbrukare, såsom de nyligen föreslagna tillfälliga undantagen för ogynnsamma väderförhållanden och förenklingarna beträffande jordbearbetning, marktäckning och återställande av permanent gräsmark. Det behövs även lämpliga utbildningsprogram för jordbruksrådgivare och jordbrukare som syftar till att öka kunskapen om miljöanpassningsåtgärder med tanke på deras ekonomiska effekter, bl.a. om växelbruk och om pollinatörernas ekologi, identifiering av dem och återställande av deras livsmiljöer, samt mer stöd för att hjälpa jordbrukare att hantera den nödvändiga övervakningen. Det är också viktigt att återupprätta dialogen mellan det civila samhället och jordbrukarna på lång sikt och sätta jordbrukarna i centrum för den gemensamma jordbrukspolitiken.

4.9

Tillstånd: Trots betydande insatser i rättsakten om nettonollindustri och direktivet om förnybar energi innehåller annan EU-lagstiftning, såsom ramdirektivet för vatten och direktivet om industriutsläpp, viktiga aspekter ur ett tillståndsperspektiv. Det finns utrymme för förbättringar när det gäller samstämmigheten på detta område. Att öka samstämmigheten både vertikalt (mellan EU och medlemsstaterna) och horisontellt (i all EU:s lagstiftning) kommer att vara avgörande. Det är också viktigt att ytterligare utforska tekniska innovationer i syfte att minimera potentiella störningar av land- och havsekosystem. Markanvändningsplaneringen måste beaktas när anläggningar för förnybar energi byggs, vilket inbegriper effektivt deltagande av allmänheten. (7)

4.10

Koldioxidupptag: Genom att strategiskt anpassa insatserna för koldioxidupptag till metoder som syftar till att bevara den biologiska mångfalden skulle beslutsfattarna kunna maximera de positiva effekterna på både begränsningen av klimatförändringarna och ekosystemens hälsa. Synergiernas fulla potential skulle kunna frigöras genom att man främjar innovativa strategier, särskilt i kombination med naturbaserade lösningar och kolinlagrande bruk. Lagstiftarna kan finna det användbart att mer ingående undersöka hur incitament skulle kunna skapas för särskilda restaureringsverksamheter och deras potential i strategier för begränsning av klimatförändringar. Genom denna strategi kan EU:s klimatagenda bättre kopplas samman med målen för biologisk mångfald. Sådana incitament skulle dessutom bättre kunna anpassa markförvaltarnas, inbegripet jordbrukarnas och skogsbrukarnas, intressen till klimat- och naturrestaureringsverksamhet.

4.11

EU:s förordning om avskogning och tillbörlig aktsamhet: De väsentliga rapporteringskraven är otydliga. I synnerhet saknas ett fungerande EU-informationssystem och ett system för riktmärkning av länder. Detta måste avhjälpas för att målen i de båda rättsakterna faktiskt ska kunna genomföras.

4.12

F-gasförordningen: Efter de första sänkningarna (baserat på den ursprungliga förordningen) ökade priserna på olika köldmedier som är f-gaser kraftigt. Detta ledde till att en livlig svart marknad för sådana kemikalier uppstod och köldmedier till ett värde av flera hundra miljoner euro smugglades in till EU. De lagliga leverantörerna av f-gaser drabbades av förluster på hundratals miljoner euro till följd av detta. Det berodde på att dessa olagliga f-gaser erbjöds utan kvoter och till mycket låga priser. Deras tekniska kvalitet var tvivelaktig och användningen av dem var därmed riskabel. Samtidigt kunde den genomsnittliga konsumenten inte skilja de olagliga behållarna från de lagliga. De brottsbekämpande organen var överbelastade. Resultatet blev en snedvridning av konkurrensen till nackdel för EU-företag.

4.13

Förordningen om ekodesign för hållbara produkter och förordningen om förpackningar och förpackningsavfall: Den allmänna övergångsperioden ger företagen bara en kort tid att se över och vid behov anpassa sin produktions- och distributionsprocess. För båda förslagen kommer dessutom ett enormt antal närmare detaljer att fastställas i delegerade akter, vilket kommer att kräva kontinuerlig övervakning och omedelbar reaktionsförmåga från industrins sida efter övergångsfasen. Dessutom kommer utarbetandet av delegerade akter att vara svårare att påverka och följa jämfört med det mer transparenta ordinarie lagstiftningsförfarandet eller med genomförandeakter, där berörda parters synpunkter också beaktas.

4.14

Den europeiska databasen för energimärkta produkter: Nyttan av Eprel-registreringsskyldigheten (inklusive undantag för små serier med kvantitetströsklar och till exempel specialiserade, individanpassade B2B-tillämpningar) måste kontrolleras. De uppgifter som ska föras in måste minskas till vad som är absolut nödvändigt för marknadskontroll och konsumenter. Rättsliga oklarheter i fråga om tillämpningsområdet, t.ex. när det gäller ljuskällor som är inbyggda i produkter (= ej löstagbara) måste undanröjas. En enhetlig mall som en enkel testmetod för tillverkare/importörer skulle kunna underlätta efterlevnaden av reglerna.

---

(1)   COM(2023) 796 final.

(2)   Strategisk framsynsrapport 2023.

(3)   Antwerpenförklaringen.

(4)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Framsteg med EU:s politiska ram för en rättvis omställning: vilka åtgärder krävs? (EUT C, C/2024/1576, 5.3.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/1576/oj).

(5)  Ceps rapport om grön omställning, juni 2024.

(6)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Främjande av en oberoende och hållbar livsmedelsproduktion: strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 (EUT C, C/2024/2099, 26.3.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/2099/oj).

(7)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Vad krävs för att åstadkomma social acceptans för energiomställningen och omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle? (EUT C 290, 29.7.2022, s. 22).