1)

Ska en nationell bestämmelse – såsom artikel 20 punkt 1 led 6o i mervärdesskattelagen 37/1992 av den 28 december – som innehåller ett krav på att tjänsterna ska användas direkt och uteslutande i den skattefria verksamheten (”a) Tjänsterna används direkt och uteslutande i denna verksamhet och är nödvändiga för att den ska kunna bedrivas”), anses strida mot innebörden och det gemenskapsrättsliga syftet med undantaget i artikel 132.1 f i direktiv 2006/112/EG (1), när tolkningen av kravet i den nationella bestämmelsen leder till bedömningen att en tjänst – lokalvård inom hälso- och sjukvården – inte används uteslutande inom denna sektor, trots att den är egenartad, teknisk och komplex sett till organisation och utformning, liksom absolut nödvändig?

2)

Strider det mot innebörden och det gemenskapsrättsliga syftet med undantaget i artikel 132.1 f i direktiv 2006/112/EG att tolka artikel 20 punkt 6o i mervärdesskattelagen 37/1992 av den 28 december så, att en tjänsts icke-exklusivitet för en verksamhet likställs med snedvridning av konkurrensen som grund för att neka tillämpning av undantaget i enlighet med de gränser som uppställs i gemenskapsrätten, varigenom gränserna enligt nationell rätt och gränserna enligt gemenskapsrätten sålunda kombineras som grund för avslagsbeslutet? Medför det avgränsande kriteriet ”ingen snedvridning av konkurrensen” att undantaget inte kan åberopas, oavsett graden av verkningar av snedvridningen, om denna inte har bestritts av parterna (mål C-[8/01], punkt 48), på grund av att varje undantag utgör ett avsteg från den av EU-domstolen erkända huvudprincipen om skatteplikt?