(1)

Statlig finansiering som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget utgör statligt stöd och ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Rådet får dock, i enlighet med artikel 109 i fördraget, fastställa kategorier av stöd som ska vara undantagna från denna anmälningsskyldighet. I enlighet med artikel 108.4 i fördraget får kommissionen anta förordningar avseende dessa kategorier av statligt stöd.

(2)

Genom rådets förordning (EU) nr 2022/2586 bemyndigas kommissionen att förklara att stöd till samordning av transporter som avses i artikel 93 i fördraget på vissa villkor kan undantas från anmälningsskyldigheten.

(3)

Stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter anses vara förenligt med fördraget, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det utgör ersättning för allmän trafikplikt i enlighet med artikel 93 i fördraget.

(4)

För att uppnå EU:s klimatneutralitetsmål som kommissionen föreslog 2019 och som fastställs i den europeiska gröna given (2) krävs en grundläggande grön och digital omställning av transporterna i EU. Som en del av kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet från 2020 (3) uppmanade EU medlemsstaterna att vidta åtgärder för att göra alla transportsätt mer hållbara och främja en övergång till mer hållbara transportsätt.

(5)

I artikel 11 i fördraget framhålls unionens engagemang för miljöskydd och hållbarhet, och det betonas att miljökrav ska integreras i utformningen och genomförandet av dess politik och verksamhet. Kommissionen erkänner vikten av hållbara metoder inom transportsektorn.

(6)

Kommissionens erfarenhet av att tillämpa artikel 93 i fördraget visar att vissa kategorier av statligt stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter inte ger upphov till någon betydande snedvridning av konkurrens och handel mellan medlemsstaterna, under förutsättning att de uppfyller vissa tydliga förenlighetskriterier som fastställts på grundval av omfattande beslutspraxis.

(7)

Denna förordning bör tillämpas på statliga stödåtgärder som beviljas företag inom de sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter

(8)

Stöd som uppfyller samtliga villkor i denna förordning, både generella och specifika för respektive stödkategori, bör vara undantagna från anmälningskravet i artikel 108.3 i fördraget.

(9)

Statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget som inte omfattas av denna förordning kommer att fortsätta att omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget. Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att anmäla stöd med mål som motsvarar mål som omfattas av denna förordning.

(10)

Denna förordning bör möjliggöra ökad förenkling och stärkt insyn, effektiv utvärdering och kontroller av efterlevnaden av reglerna om statligt stöd på nationell nivå och EU-nivå, samtidigt som kommissionens och medlemsstaternas institutionella befogenheter bevaras. Detta ligger i linje med kommissionens meddelande om modernisering av det statliga stödet i EU (4) och resultatet av den kontroll av ändamålsenligheten som kommissionen genomförde 2020 (5) och som belyste behovet av att minska de administrativa bördorna och säkerställa effektiva offentliga utgifter.

(11)

De allmänna villkoren för tillämpningen av denna förordning fastställs på grundval av ett antal gemensamma principer som säkerställer att stödet i) syftar till transportsamordning, ii) har en tydlig stimulanseffekt, iii) är nödvändigt, lämpligt och proportionerligt, iv) beviljas med full insyn och omfattas av en kontrollmekanism och regelbunden utvärdering, och v) inte påverkar konkurrens och handel i en omfattning som äventyrar EU:s allmänna intressen.

(12)

För att säkerställa att stödet är nödvändigt och fungerar som stimulans till ytterligare utveckling av verksamheter eller projekt bör denna förordning inte gälla stöd till verksamheter som stödmottagaren skulle bedriva även utan stöd. Stöd bör undantas från anmälningsskyldigheten enligt denna förordning endast om arbetet med det projekt eller den verksamhet som får stöd inleds efter det att stödmottagaren har lämnat in en skriftlig ansökan om stöd.

(13)

När det gäller investeringsstöd för särskilda ändamål som omfattas av denna förordning och som ges en stödmottagare som är ett stort företag bör medlemsstaten se till att stödmottagaren, förutom att uppfylla de villkor rörande stimulanseffekt som är tillämpliga på stödmottagare som är små och medelstora företag, i en intern handling har bevisat och analyserat det understödda projektets eller den understödda verksamhetens lönsamhet med eller utan stöd. I sådana fall bör medlemsstaten kontrollera att dokumentationen bekräftar att stödet kommer att leda till en betydande ökning av omfattningen av den investering som stödet går till, en betydande ökning av det totala belopp som stödmottagaren satsar på sådana investeringar och/eller en betydande ökning av takten i slutförandet av investeringen.

(14)

Automatiska stödordningar i form av skatteförmåner bör fortsätta att omfattas av ett särskilt villkor när det gäller stimulanseffekt med tanke på att stöd från sådana stödordningar beviljas automatiskt. Detta särskilda villkor innebär att stödordningarna endast bör stödja projekt eller verksamhet där arbetet inleds efter stödordningarnas ikraftträdande. Detta villkor bör dock inte vara tillämpligt i fråga om efterföljande stödordningar, under förutsättning att verksamheten redan omfattades av de tidigare ordningarna i form av skatteförmåner. För bedömningen av stimulanseffekten hos efterföljande stödordningar är den avgörande tidpunkten den tidpunkt då skatteåtgärden inleddes första gången i den ursprungliga ordningen.

(15)

Driftsstöd till sänkande av externa transportkostnader som uppfyller villkoren i denna förordning, bör anses ha en stimulanseffekt om stödet överförs på användarna och därmed ökar efterfrågan på hållbara transporttjänster och byte av transportslag. Offentliggörandet syftar till att öka medvetenheten om vilka åtgärder som finns tillgängliga för att minska skillnaden i konkurrenskraft mellan hållbara landtransportsätt och transporter enbart på väg eller andra konkurrerande men mer förorenande transportsätt, och anses därför säkerställa att stödet återspeglas i det pris som användarna förväntas betala. I alla händelser bör driftsstöd till sänkande av de externa transportkostnaderna inte beviljas om det mer förorenande transportsättet inte utgör ett lönsamt alternativ till ett hållbart transportsätt. I fråga om persontrafik finns det alltid ett mer förorenande kommersiellt lönsamt alternativ till transporter på järnväg eller inre vattenvägar, men inom godstransportsektorn beror konkurrenskraften på de avstånd som måste tillryggaläggas under transporterna. Detta gäller inte transport av enstaka vagnslaster, eftersom en sådan typ av unimodal järnvägstransport, oberoende av tillryggalagd sträcka, är mindre lönsam än transport enbart på väg, vilket beror på kostnaderna för insamling och aggregering av vagnar från olika kunder.

(16)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast tillämpas på stöd vars bruttobidragsekvivalent kan räknas ut exakt utan att en riskbedömning behöver göras (överblickbart stöd). För vissa stödinstrument, såsom lån, garantier, skatteåtgärder, riskfinansieringsåtgärder och, i synnerhet, förskott med återbetalningsskyldighet, fastställs det i denna förordning på vilka villkor de kan anses överblickbara. Kapitaltillskott bör inte betraktas som överblickbart stöd. I fråga om små och medelstora företag anges i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (6) årliga avgiftsnivåer över vilka en statlig garanti inte skulle anses utgöra stöd.

(17)

För att säkerställa att stödet är proportionerligt och begränsat till det belopp som är nödvändigt fastställs i denna förordning högsta tillåtna stödbelopp i form av stödnivåer i förhållande till en uppsättning stödberättigande kostnader. Kommissionens erfarenhet visar att stödnivån fastställs på en nivå som minimerar den snedvridning av konkurrens och handel som orsakas av den verksamhet som får stöd, samtidigt som marknadsmisslyckandet eller något annat hinder för transportsamordningen hanteras på lämpligt sätt.

(18)

Vid beräkningen av stödnivån bör endast stödberättigande kostnader beaktas. Fastställandet av de stödberättigande kostnaderna bör bestyrkas med tydlig, specifik och aktuell dokumentation. Stöd som överstiger den relevanta stödnivån undantas inte genom denna förordning. Alla sifferuppgifter bör avse situationen före skatt eller avdrag för andra avgifter. Stöd som ska betalas ut i flera delbetalningar bör diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då det beviljas. De stödberättigande kostnaderna bör också diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då stödet beviljas. Den räntenivå som bör tillämpas vid diskontering och vid beräkning av stödbeloppet i fråga om stöd som inte beviljas i form av ett direktbidrag bör vara den gällande diskonteringsräntan respektive referensräntan vid tidpunkten för beviljandet av stödet. Räntenivåerna är fastställda i kommissionens meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (7).

(19)

Kommissionen bör säkerställa att godkänt stöd inte påverkar konkurrens och handel i en omfattning som äventyrar EU:s allmänna intressen. Därför bör denna förordning inte omfatta stöd till förmån för en stödmottagare som är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

(20)

Stöd till företag i svårigheter bör uteslutas från tillämpningsområdet för denna förordning eftersom sådant stöd bör bedömas enligt riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (8).

(21)

Genom denna förordning konsolideras de omfattande erfarenheter som kommissionen har gjort vid bedömningen av driftsstöd till sänkande av de externa transportkostnaderna. Sådant stöd bör kvantifieras på grundval av de externa kostnader som undviks genom antagandet av en grönare transportlösning, jämfört med ett konkurrerande, mer förorenande transportsätt, såsom enbart vägtransporter. Stödet kan ges i form av en sänkning av de avgifter som järnvägsföretag betalar för att använda järnvägsinfrastrukturen jämfört med de avgifter som vägtransportörer betalar för att använda väginfrastrukturen. Driftsstöd till sänkande av de externa transportkostnaderna bör omfattas av denna förordning endast om snedvridningen av konkurrens och handel är begränsad och omfattas av väldefinierade villkor. Detta är fallet när de externa kostnader som undviks beräknas i enlighet med de regler och metoder som anges i kommissionens handbok om externa transportkostnader (9) och stödnivån ligger under vissa tröskelvärden. Därigenom säkerställs att stödet är strikt begränsat till ersättning för externa kostnader i samband med användning av ett mer hållbart transportsätt.

(22)

Driftsstöd till järnvägsföretag eller transportorganisatörer när dessa öppnar nya kommersiella förbindelser bör omfattas av denna förordning endast om snedvridningen av konkurrens och handel är begränsad och omfattas av väldefinierade villkor. Detta är fallet med i) nya kommersiella förbindelser för godstrafik på järnväg och godstrafik på inre vattenvägar, och ii) nya kommersiella förbindelser för persontrafik på järnväg för reguljär persontrafik mellan terminaler belägna antingen i olika medlemsstater (gränsöverskridande spårbunden persontrafik) eller längre än 400 kilometer från varandra (långväga spårbunden persontrafik). Stödbeloppet beräknas utifrån mottagarens driftsförluster under den nya kommersiella förbindelsens första fem driftsår och stödnivån måste ligga kvar under ett visst tröskelvärde.

(23)

Investeringar i unimodala och multimodala transportanläggningar för järnväg och inre vattenvägar och i privata spåranslutningar i hela EU är avgörande för att säkerställa konnektivitet och en hållbar fungerande ekonomi och sammanhållning mellan medlemsstaterna. Sådana investeringar understöder prioriteringarna i kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet (10) från 2020, som prioriterar utvecklingen av multimodala transportanläggningar. Denna förordning omfattar investeringsstöd till uppförande, uppgradering och förnyelse av järnvägsanläggningar, anläggningar för inre vattenvägar, multimodala transportanläggningar för järnväg och inre vattenvägar samt privata spåranslutningar. Det bör understrykas att denna förordning även är tillämplig på statligt stöd till sådana multimodala transportanläggningar som är belägna i kusthamnar och som har förbindelser på järnväg eller inre vattenvägar. Kommissionens har utgått från sin erfarenhet av att bedöma den typen av stöd vid utformningen av denna förordning, vilken syftar till att minska den administrativa bördan i samband med anmälan av enkla statliga stödåtgärder och se till att kommissionen kan fokusera på de potentiellt mest snedvridande fallen. Villkoren för att undanta investeringsstöd till transportanläggningar för järnvägar, anläggningar för inre vattenvägar, multimodala transportanläggningar för järnväg och inre vattenvägar samt privata spåranslutningar från anmälningsskyldigheten torde begränsa snedvridningar av konkurrens och handel som skulle undergräva lika villkor på den inre marknaden, särskilt genom att säkerställa stödets proportionalitet.

(24)

Investeringsstöd till förvärv av fordon för transport på järnväg eller inre vattenvägar och vissa kategorier av utrustning som används för omlastningstjänster i samband med hållbara multimodala transporter (dvs. intermodala lastenheter och kranar ombord på fartyg) bör omfattas av denna förordning endast om snedvridningen av konkurrens och handel är begränsad. För förvärv av fordon för transport på järnväg eller inre vattenvägar är detta fallet när stödet ges i form av en garanti till fordonets köpare på väl definierade villkor. För förvärv av vissa typer av utrustning för hållbar multimodal transport är detta fallet för stödordningar som omfattar kranar ombord på fartyg och intermodala lastenheter och när stödnivån ligger under väldefinierade tröskelvärden.

(25)

I linje med unionens transportpolitik och digitala politik krävs ytterligare insatser för att möjliggöra kommunikation mellan olika transportinformationssystem, samordning av transportnät och gränsöverskridande konkurrens samt förbättra transportsäkerheten i EU. Detta är nödvändigt med tanke på transportnätens olika standarder och bristen på teknisk harmonisering, oförenliga verktyg och system för insamling och delning av data samt frågor som rör datasuveränitet. Dessutom har kommissionen lärt sig av sin erfarenhet av att bedöma de åtgärder för stöd till driftskompatibilitet som den underrättats om enligt de riktlinjer för statligt stöd till järnvägsföretag som kommissionen antog 2008 (11). Erfarenheten visar att det finns akuta marknadsmisslyckanden på grund av samordningsmisslyckanden och nackdelen med att vara först på marknaden, inte minst när fördelarna med att införa en viss teknik eller standard går utöver transportföretagens kommersiella intresse.

(26)

Detta gäller till exempel tåg- och trafikstyrningssystem såsom det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS). ERTMS är ett gemensamt europeiskt system för signalering och hastighetskontroll som säkerställer driftskompatibilitet mellan de nationella järnvägssystemen, minskar kostnaderna för inköp och underhåll av signalsystemen och ökar tågens hastighet, infrastrukturens kapacitet och säkerhetsnivån inom järnvägstransporter. ERTMS består av det europeiska tågkontrollsystemet (ERTCS), det vill säga ett tågsignalsystem som omfattar automatiskt tågskydd, systemet för mobil radio för järnväg (RMR), automatiserad tågdrift (ATO) och driftsregler. Med tanke på de begränsade negativa effekter på konkurrens och handel som stöd till driftskompatibilitet har, och med tanke på de erfarenheter som gjorts, bör sådant stöd omfattas av denna förordning på väldefinierade villkor och om det berörda fordonet för järnvägstransport eller transport på inre vattenvägar förblir registrerat i det relevanta nationella registret och/eller i ett relevant europeiskt fordonsregister i fem år efter genomförandet av investeringen.

(27)

För att transporter på järnväg och inre vattenvägar ska bli mer konkurrenskraftiga är det också nödvändigt att främja teknisk anpassning och modernisering av fordon för transport på järnväg eller inre vattenvägar och av vissa kategorier av utrustning för hållbar multimodal transport. Stöd till sådana investeringar bör omfattas av villkor som begränsar snedvridning av konkurrens och handel som skulle undergräva likvärdiga förutsättningar på den inre marknaden. De bör i synnerhet säkerställa stödets nödvändighet och proportionalitet och omfattar skyddsåtgärder avseende typen av stöd, de stödberättigade mottagarna och de stödberättigade kostnaderna.

(28)

Stöd till företag för anpassning till framtida unionsstandarder kan leda till att en hög harmoniserings- och standardiseringsnivå uppnås tidigare. Stöd bör inte beviljas om investeringar leder till att företag uppfyller unionsstandarder som redan har antagits. Om den relevanta EU-standarden redan har antagits, men ännu inte trätt i kraft, kan stödet emellertid ha en stimulanseffekt om det bidrar till att investeringen sker och slutförs minst tolv månader innan standarden träder i kraft, om standarden inte är retroaktivt tillämplig. För att inte avskräcka medlemsstaterna från att införa obligatoriska nationella standarder som är strängare eller ambitiösare än motsvarande EU-standarder får stödåtgärderna ha en stimulanseffekt oberoende av förekomsten av sådana nationella standarder. Detsamma gäller om det finns obligatoriska nationella standarder som antagits i avsaknad av EU-standarder.

(29)

På grund av den högre risken för otillbörlig snedvridning av konkurrens och handel bör vissa stödkategorier bedömas av kommissionen vid anmälan, särskilt när de täcker höga stödbelopp som beviljas per projekt. Allt stöd som beviljas över dessa tröskelvärden bör fortsätta att omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget. De tröskelvärden som fastställs i denna förordning bör inte kringgås genom att projekt på ett konstlat sätt delas upp i flera projekt med liknande egenskaper, mål eller stödmottagare.

(30)

Med tanke på stora stödordningars större potential att påverka handel och konkurrens bör stödordningar med en budget över ett visst tröskelvärde under ett visst år, eller totalt baserat på ett absolut värde, i princip bli föremål för en utvärdering av statligt stöd. Syftet med utvärderingen bör vara att kontrollera huruvida de antaganden och villkor som ligger till grund för stödordningens förenlighet med den inre marknaden har uppnåtts samt att kontrollera stödåtgärdens effektivitet mot bakgrund av dess allmänna och specifika mål. Den bör också visa stödordningens inverkan på konkurrens och handel. För att säkerställa likabehandling bör en utvärdering av statligt stöd genomföras på grundval av en utvärderingsplan som kommissionen har godkänt. Även om sådana planer vanligen bör utarbetas då stödordningen utformas och bör godkännas i tid för att stödordningen ska kunna träda i kraft, är detta kanske inte möjligt i samtliga fall. För att dessa stödordningars ikraftträdande inte ska fördröjas bör denna förordning därför tillämpas på dem under en inledande period på sex månader. Kommissionen får besluta att förlänga denna sexmånadersperiod efter att ha godkänt utvärderingsplanen. I detta syfte bör utvärderingsplanen anmälas till kommissionen inom 20 arbetsdagar från stödordningens ikraftträdande. I undantagsfall får kommissionen också besluta att det på grund av ärendets särdrag inte krävs någon utvärdering.

(31)

Medlemsstaten bör förse kommissionen med den information som den behöver för att kunna bedöma utvärderingsplanen. Kommissionen bör också begära kompletterande information utan onödigt dröjsmål. Därmed kommer medlemsstaten att kunna tillhandahålla den information som saknats, så att kommissionen kan fatta ett beslut. Ändringar av stödordningar som är föremål för en utvärdering, utom ändringar som inte kan påverka stödordningens förenlighet med reglerna inom ramen för denna förordning eller som inte påtagligt kan påverka innehållet i den godkända utvärderingsplanen, bör bedömas med hänsyn till resultaten av en utvärdering och bör uteslutas från tillämpningsområdet för denna förordning. Ändringar som är rent formella eller administrativa, och även sådana som utförs inom ramen för åtgärder vilka medfinansieras av EU, bör i princip inte betraktas som ändringar som påtagligt påverkar innehållet i den godkända utvärderingsplanen.

(32)

För att kunna fastställa om tröskelvärdena och den maximala stödnivå som fastställs i denna förordning följs, bör hänsyn tas till det sammanlagda belopp statliga stödåtgärder som beviljats för den verksamhet eller det projekt som understöds. Denna förordning bör specificera under vilka omständigheter olika stödkategorier får kumuleras. Stöd som undantas enligt denna förordning och allt annat förenligt stöd som undantas enligt någon annan förordning eller som godkänts av kommissionen får kumuleras, om åtgärderna i fråga avser olika identifierbara stödberättigande kostnader. Om olika stödkällor avser samma – helt eller delvis överlappande – identifierbara stödberättigande kostnader, är kumulering tillåten upp till den högsta tillåtna stödnivå eller det högsta tillåtna stödbelopp som gäller för sådant stöd enligt denna förordning. Denna förordning bör även ange särskilda regler för kumulering av stödåtgärder med och utan identifierbara stödberättigande kostnader, och för kumulering med stöd av mindre betydelse. Stöd av mindre betydelse beviljas sällan för eller kan sällan hänföras till särskilda identifierbara stödberättigande kostnader. I sådana fall bör det vara möjligt att fritt kumulera stöd av mindre betydelse med statligt stöd som undantas enligt denna förordning. Om stöd av mindre betydelse beviljas för samma identifierbara stödberättigande kostnader som statligt stöd som undantas enligt denna förordning är dock kumulering tillåten endast upp till den högsta tillåtna stödnivå som anges i kapitel II.

(33)

Finansiering som förvaltas centralt av unionens institutioner, byråer, gemensamma företag och andra organ som inte direkt eller indirekt kontrolleras av medlemsstaterna utgör inte statligt stöd. Om sådan unionsfinansiering kombineras med statligt stöd, bör endast det statliga stödet beaktas för att avgöra om tröskelvärdena för anmälan och de högsta tillåtna stödnivåerna respekteras. Detta gäller under förutsättning att den totala offentliga finansiering som beviljas för samma stödberättigande kostnader inte överstiger den mest förmånliga finansieringsgrad som fastställs i tillämpliga bestämmelser i unionsrätten.

(34)

Öppenheten i fråga om statligt stöd är avgörande för en korrekt tillämpning av fördragets regler. Det ger dessutom bättre efterlevnad, bättre ansvarighet, inbördes granskningar och till sist effektivare användning av de offentliga utgifterna. För att säkerställa öppenhet bör medlemsstaterna skapa övergripande webbplatser för statligt stöd på regional eller nationell nivå med sammanfattande information om varje stödåtgärd som undantas genom denna förordning. Enligt den standardpraxis för offentliggörande av information som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 (12) bör ett standardformat användas som gör det möjligt att söka, ladda ner och lätt offentliggöra information på internet. Länkar till alla medlemsstaters webbplatser för statligt stöd bör offentliggöras på kommissionens webbplats. I enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) 2022/2586 bör den sammanfattande informationen om varje stödåtgärd som undantas enligt denna förordning offentliggöras på kommissionens webbplats.

(35)

Tillämpningen av reglerna om statligt stöd är i hög grad beroende av att medlemsstaterna samarbetar. Medlemsstaterna bör därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna förordning följs, även när det gäller individuella stöd som beviljas enligt stödordningar som omfattas av gruppundantag med alla tillämpliga villkor.

(36)

För att garantera en effektiv övervakning av stödåtgärderna i enlighet med rådets förordning (EU) 2022/2586 bör det upprättas krav avsedda för medlemsstaternas rapportering av stödåtgärder som undantas i enlighet med denna förordning. Det bör också fastställas regler om de register som medlemsstaterna bör föra över det stöd som undantas genom denna förordning, med hänsyn till den preskriptionsfrist som fastställs i artikel 17 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (13).

(37)

För att göra de villkor om förenlighet som föreskrivs i denna förordning effektivare bör kommissionen ha möjlighet att vid underlåtelse att uppfylla dessa villkor återkalla gruppundantaget inför framtiden. Kommissionen bör kunna begränsa återkallelsen av gruppundantaget till vissa typer av stöd, vissa stödmottagare eller stödåtgärder som antagits av vissa myndigheter, om endast en begränsad grupp åtgärder eller endast vissa myndigheter berörs av att denna förordning inte följs. En sådan riktad återkallelse bör vara en proportionell åtgärd med direkt koppling till en konstaterad underlåtenhet att följa denna förordning. Om ett stöd inte anmäls och inte uppfyller alla villkor för att undantas från anmälningsskyldigheten, är det olagligt stöd som kommissionen kommer att granska inom ramen för det relevanta förfarandet enligt förordning (EU) 2015/1589 för oanmält stöd. Om villkoren för förenlighet i kapitlen I och II inte uppfylls, bör återkallelsen av gruppundantaget med avseende på framtiden inte påverka det faktum att tidigare åtgärder som varit förenliga med denna förordning var gruppundantagna.

(38)

För att undanröja olikheter som kan medföra snedvridning av konkurrens och handel, samt för att underlätta samordningen mellan olika unionsinitiativ och nationella initiativ som rör mikroföretag samt små och medelstora företag samt av hänsyn till administrativ klarhet och rättslig säkerhet, bygger definitionen av små och medelstora i den mening som avses i bilaga I till denna förordning på definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (14).

(39)

Politiken för statligt stöd bör regelbundet ses över med utgångspunkt i kommissionens erfarenheter på detta område. Giltighetstiden för denna förordning bör därför begränsas. Det bör fastställas övergångsbestämmelser, inklusive de regler som är tillämpliga på undantagna stödordningar vid utgången av giltighetstiden för denna förordning. Dessa bestämmelser torde ge medlemsstaterna tid att anpassa sig till framtida system.