(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 (12) syftar till att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt uppnå en hög konsumentskyddsnivå. Inom ramen för den gröna omställningen syftar det här direktivet till att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt främja en mer hållbar konsumtion, och det kompletterar därmed det mål som eftersträvas med direktiv (EU) 2019/771.

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 (12) syftar till att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt uppnå en hög konsumentskyddsnivå och ökad cirkularitet i ekonomin . Inom ramen för den gröna omställningen syftar det här direktivet till att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt främja en mer hållbar konsumtion, och det kompletterar därmed det mål som eftersträvas med direktiv (EU) 2019/771.

(3)

För att minska förtida kassering av defekta men reparerbara varor köpta av konsumenter och för att uppmuntra konsumenterna att använda sina varor under längre tid är det nödvändigt att fastställa regler för reparation av sådana varor . Reparationer bör leda till en mer hållbar konsumtion, eftersom det sannolikt kommer att generera mindre avfall orsakade av kasserade varor, mindre efterfrågan på resurser, inklusive energi, som orsakas av tillverkning och försäljning av nya varor som ersätter defekta varor, samt minskade utsläpp av växthusgaser. Detta direktiv främjar hållbar konsumtion i syfte att skapa miljönytta och samtidigt uppnå fördelar för konsumenterna genom undvikande av kostnader i samband med nya inköp på kort sikt.

(3)

För att minska förtida kassering av defekta men reparerbara varor köpta av konsumenter och för att uppmuntra konsumenterna att använda sina varor under längre tid är det nödvändigt att stärka konsumenternas rätt till reparation , så att konsumenterna kan söka reparationer av hög kvalitet till överkomliga priser från den leverantör som de själva väljer . Reparationer bör leda till en hållbar konsumtion , som respekterar planetens gränser , eftersom det sannolikt kommer att generera mindre avfall orsakade av kasserade varor, mindre efterfrågan på resurser, inklusive energi, som orsakas av tillverkning och försäljning av nya varor som ersätter defekta varor, samt minskade utsläpp av växthusgaser. Detta direktiv främjar hållbar konsumtion i syfte att skapa miljönytta – genom att främja en livscykel för produkter som inbegriper återanvändning, reparation och renovering – och samtidigt uppnå fördelar för konsumenterna genom undvikande av kostnader i samband med nya inköp på kort sikt.

(4a)

Konsumenternas beteende består av många olika aspekter. Vid valet mellan reparation och att köpa en ny produkt spelar beslutskriterier som ekonomisk effektivitet, hållbarhet, tillgänglighet och närhet till reparationstjänsten och den tid som krävs för reparation en viktig roll. Olika hinder kan också hindra konsumenterna från att välja reparation, till exempel bristande tillgång till information om en produkts reparerbarhet vid köp av en vara, bristande tillgång till reservdelar, brist på information om reparationstjänster och reparationskostnader. Utöver bestämmelserna i detta direktiv bör åtgärder för att öka medvetenheten och främja en reparationskultur, förbättra konsumenternas kunskaper om korrekt underhåll och skötsel av produkter och om sina rättigheter, även i form av rättsliga garantier, samt ekonomiska incitament för konsumenter, tillverkare och reparatörer främjas och uppmuntras på ett likvärdigt sätt.

(6)

Kraven på reparerbarhet bör omfatta alla krav i unionsrättsakter som säkerställer att varor kan repareras, inbegripet men inte begränsat till krav enligt den ram för ekodesign som avses i förordning [om ekodesign för hållbara produkter], för att omfatta ett brett spektrum av produkter samt framtida utveckling på något annat unionsrättsligt område .

(6)

Kraven på reparerbarhet bör omfatta alla krav i unionsrättsakter som säkerställer att varor kan repareras, inbegripet men inte begränsat till krav enligt den ram för ekodesign som avses i förordning [om ekodesign för hållbara produkter], för att omfatta ett brett spektrum av produkter samt framtida utveckling.

(7)

För att hjälpa konsumenterna att identifiera och välja lämpliga reparationstjänster bör de få viktig information om reparationstjänster. Det europeiska formuläret för reparationsinformation bör fastställa nyckelparametrar som påverkar konsumenternas beslut när de överväger att reparera defekta varor. Detta direktiv bör omfatta en mall för ett standardiserat format. Ett standardiserat format för presentation av reparationstjänster bör göra det möjligt för konsumenterna att bedöma och enkelt jämföra reparationstjänster. Ett sådant standardiserat format bör också underlätta processen med att tillhandahålla information om reparationstjänster, särskilt för mikroföretag och små och medelstora företag som tillhandahåller reparationstjänster. För att undvika ytterligare bördor på grund av överlappande krav på förhandsinformation bör en reparatör anses ha uppfyllt motsvarande informationskrav i relevanta EU-rättsakter, i tillämpliga fall, om det europeiska formuläret för reparationsinformation har fyllts i korrekt och tillhandahållits konsumenten. Informationen i det europeiska formuläret för reparationsinformation bör tillhandahållas konsumenterna på ett tydligt och begripligt sätt och i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv 2019/882 (14) .

(7)

För att hjälpa konsumenterna att identifiera och välja lämpliga reparationstjänster bör de få viktig information om reparationstjänster. Det europeiska formuläret för reparationsinformation bör fastställa nyckelparametrar som påverkar konsumenternas beslut när de överväger att reparera defekta varor. Detta direktiv bör omfatta en mall för ett standardiserat format. Ett standardiserat format för presentation av reparationstjänster bör göra det möjligt för konsumenterna att bedöma och enkelt jämföra reparationstjänster. Ett sådant standardiserat format bör också underlätta processen med att tillhandahålla information om reparationstjänster, särskilt för mikroföretag och små och medelstora företag som tillhandahåller reparationstjänster. Informationen i det europeiska formuläret för reparationsinformation bör tillhandahållas konsumenterna på ett tydligt och begripligt sätt och i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv 2019/882 (14) .

(8)

Konsumentens fria val beträffande vem som ska reparera varorna bör underlättas genom att man begär det europeiska formuläret för reparationsinformation inte bara från tillverkaren utan även från säljaren av de berörda varorna eller, i tillämpliga fall, från oberoende reparatörer. Reparatörer bör tillhandahålla det europeiska formuläret för reparationsinformation endast om konsumenten begär detta formulär och reparatören avser att tillhandahålla reparationstjänsten eller har en skyldighet att reparera . En konsument kan också välja att inte begära det europeiska formuläret för reparationsinformation och att ingå ett avtal om tillhandahållande av reparationstjänster med en reparatör i enlighet med förhandsinformation som tillhandahålls på annat sätt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (15) .

(8)

Konsumentens fria val beträffande vem som ska reparera varorna bör underlättas genom frivilligt tillhandahållande av det europeiska formuläret för reparationsinformation inte bara från tillverkaren utan även från säljaren av de berörda varorna eller, i tillämpliga fall, från oberoende reparatörer. Reparatörer bör endast frivilligt tillhandahålla det europeiska formuläret för reparationsinformation. En konsument kan också ingå ett avtal om tillhandahållande av reparationstjänster med en reparatör i enlighet med förhandsinformation som tillhandahålls på annat sätt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (15) .

(9)

Det finns situationer där en reparatör ådrar sig nödvändiga kostnader för att tillhandahålla den information om reparation och pris som ingår i det europeiska formuläret för reparationsinformation. Reparatören kan till exempel behöva inspektera varorna för att kunna fastställa defekten eller vilken typ av reparation som är nödvändig, inbegripet behovet av reservdelar, och göra en uppskattning av reparationspriset. I dessa fall kan en reparatör endast begära att en konsument betalar de kostnader som är nödvändiga för att tillhandahålla den information som ingår i det europeiska formuläret för reparationsinformation. I enlighet med förhandsinformationen och andra krav i direktiv 2011/83/EU bör reparatören informera konsumenten om sådana kostnader innan konsumenten begär att det europeiska formuläret för reparationsinformation tillhandahålls. Konsumenter kan avstå från att begära det europeiska formuläret för reparationsinformation om de anser att kostnaderna för att erhålla formuläret är för höga.

(9)

Det finns situationer där en reparatör ådrar sig nödvändiga kostnader för att tillhandahålla den information om reparation och pris som ingår i det europeiska formuläret för reparationsinformation. Debitering av dessa kostnader bör begränsas till de fall där reparatören kan behöva inspektera varorna för att kunna fastställa defekten eller vilken typ av reparation som är nödvändig, inbegripet behovet av reservdelar, och göra en uppskattning av reparationspriset. I dessa fall kan en reparatör endast begära att en konsument betalar de kostnader som är nödvändiga för att tillhandahålla denna information , som ingår i det europeiska formuläret för reparationsinformation. Dessa kostnader får inte på något sätt utgöra ett hinder för resten av reparationsprocessen och får inte heller ha någon avskräckande effekt på reparationen i allmänhet. I enlighet med förhandsinformationen och andra krav i direktiv 2011/83/EU bör reparatören informera konsumenten om sådana kostnader innan konsumenten begär att det europeiska formuläret för reparationsinformation tillhandahålls. Konsumenter kan avstå från att ta emot det europeiska formuläret för reparationsinformation om de anser att kostnaderna för att erhålla formuläret är för höga.

(11)

I direktiv (EU) 2019/771 föreskrivs en skyldighet för säljare att reparera varor vid bristande avtalsenlighet som förelåg vid den tidpunkt då varorna levererades och som framkom under ansvarstiden. Enligt det direktivet har konsumenterna inte rätt att få defekter som inte omfattas av denna skyldighet reparerade. Till följd av detta kasseras ett stort antal defekta men reparerbara varor i förtid. För att uppmuntra konsumenterna att reparera sina varor i sådana situationer bör detta direktiv ålägga tillverkarna en skyldighet att reparera varor som omfattas av krav på reparerbarhet enligt unionsrättsakter . Denna reparationsskyldighet bör på konsumentens begäran åläggas tillverkarna av sådana varor, eftersom dessa krav på reparerbarhet riktar sig till dem. Denna skyldighet bör gälla för tillverkare både inom och utanför unionen i fråga om varor som släpps ut på unionsmarknaden.

(11)

I direktiv (EU) 2019/771 föreskrivs en skyldighet för säljare att reparera varor vid bristande avtalsenlighet som förelåg vid den tidpunkt då varorna levererades och som framkom under ansvarstiden. Enligt det direktivet har konsumenterna inte rätt att få defekter som inte omfattas av denna skyldighet reparerade. Till följd av detta kasseras ett stort antal defekta men reparerbara varor i förtid. För att uppmuntra konsumenterna att reparera sina varor i sådana situationer bör detta direktiv ålägga tillverkarna en skyldighet att reparera de varor som förtecknas i bilaga II till detta direktiv . Denna reparationsskyldighet bör på konsumentens begäran åläggas tillverkarna av sådana varor, eftersom dessa krav på reparerbarhet riktar sig till dem. Denna skyldighet bör gälla för tillverkare både inom och utanför unionen i fråga om varor som släpps ut på unionsmarknaden. Skyldigheten att reparera bör dock vara proportionerlig och ta hänsyn till tillgången på reservdelar under produktens livslängd. Reservdelar bör åtminstone göras tillgängliga under den tidsperiod som fastställs i unionsakter. Detta direktiv bör inte heller ifrågasätta tillverkarnas ekonomiska valfrihet att sluta tillverka en produkt.

(12)

Eftersom den reparationsskyldighet som åläggs tillverkare enligt detta direktiv omfattar defekter som inte beror på att varorna avviker från ett köpeavtal, får tillverkarna tillhandahålla reparationer antingen mot att konsumenten betalar ett pris eller någon annan form av ersättning, eller kostnadsfritt. Möjligheten att debitera ett pris bör uppmuntra tillverkare att utveckla hållbara affärsmodeller, inbegripet tillhandahållande av reparationstjänster. Ett sådant pris kan exempelvis ta hänsyn till arbetskostnader, kostnader för reservdelar, driftskostnader för reparationsanläggningen och en sedvanlig marginal. Priset och villkoren för reparation bör överenskommas i ett avtal mellan konsumenten och tillverkaren och konsumenten bör ha frihet att besluta huruvida detta pris och dessa villkor är godtagbara. Behovet av ett sådant avtal och konkurrenstrycket från andra reparatörer bör uppmuntra tillverkare som är reparationsskyldiga att hålla priset på en nivå som konsumenten kan godta. Reparationsskyldigheten kan också fullgöras kostnadsfritt när ett fel omfattas av en garanti, till exempel i fråga om en varas garanterade hållbarhet.

(12)

Eftersom den reparationsskyldighet som åläggs tillverkare enligt detta direktiv omfattar defekter som inte beror på att varorna avviker från ett köpeavtal, får tillverkarna tillhandahålla reparationer antingen mot att konsumenten betalar ett pris eller någon annan form av ersättning, eller kostnadsfritt. Möjligheten att debitera ett pris bör uppmuntra tillverkare att utveckla hållbara affärsmodeller, inbegripet tillhandahållande av reparationstjänster. Ett sådant pris kan exempelvis ta hänsyn till arbetskostnader, kostnader för reservdelar, driftskostnader för reparationsanläggningen och en sedvanlig marginal. Om dessa kostnader inte kan uppskattas före reparationen bör information om det förväntade maximipriset lämnas till konsumenterna. Priset och villkoren för reparation bör överenskommas i ett avtal mellan konsumenten och tillverkaren och konsumenten bör ha frihet att besluta huruvida detta pris och dessa villkor är godtagbara. Behovet av ett sådant avtal och konkurrenstrycket från andra reparatörer bör uppmuntra tillverkare som är reparationsskyldiga att hålla priset på en nivå som konsumenten kan godta. Reparationsskyldigheten kan också fullgöras kostnadsfritt när ett fel omfattas av en garanti, till exempel i fråga om en varas garanterade hållbarhet. För att ge konsumenterna incitament att få sin produkt reparerad utanför reklamationsrätten får en tillverkare, under den tid reparationen utförs, erbjuda utlåning av en ersättningsvara eller en renoverad vara, som förväntas återlämnas när konsumenten får sin reparerade vara.

(13)

Tillverkare kan fullgöra sin reparationsskyldighet genom att lägga ut reparationer på entreprenad, till exempel om tillverkaren inte har reparationsinfrastruktur eller om reparationen kan utföras av en reparatör som är belägen närmare konsumenten, bland annat om tillverkaren är etablerad utanför unionen.

(13)

Tillverkare kan fullgöra sin reparationsskyldighet genom att lägga ut reparationer på entreprenad, till exempel om tillverkaren inte har reparationsinfrastruktur. För att undvika onödiga transportkostnader och utsläpp bör reparationen utföras så nära konsumenten som möjligt. Reparationen kan således utföras av en reparatör som är belägen närmare konsumenten, särskilt i de fall där tillverkaren är etablerad utanför unionen.

(14)

De krav som fastställs i delegerade akter som antagits i enlighet med förordning [om ekodesign för hållbara produkter] eller genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (16) , enligt vilka tillverkare bör ge tillgång till reservdelar, reparations- och underhållsinformation eller reparationsrelaterade programvaruverktyg, fast programvara eller liknande hjälpmedel, är tillämpliga. Dessa krav säkerställer att reparation är tekniskt genomförbar, inte bara för tillverkaren utan även för andra reparatörer. Som en följd av detta kan konsumenten själv välja en reparatör.

(14)

De krav som fastställs i delegerade akter som antagits i enlighet med förordning [om ekodesign för hållbara produkter] eller genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (16) , enligt vilka tillverkare bör ge tillgång till reservdelar, reparations- och underhållsinformation eller reparationsrelaterade programvaruverktyg, fast programvara eller liknande hjälpmedel, är tillämpliga. Dessa krav säkerställer att reparation är tekniskt genomförbar, inte bara för tillverkaren utan även för andra reparatörer. För att komplettera dessa åtgärder bör oberoende reparatörer, återtillverkare, renovatörer och slutkonsumenter få tillgång till alla reservdelar, all tillhörande information och alla tillhörande verktyg, inklusive diagnosverktyg, till en rimlig kostnad och på ett icke-diskriminerande sätt, under en period som minst motsvarar produktens förväntade livslängd. Detta bör följaktligen säkerställa konkurrens och gynna konsumenter genom bättre tjänster och lägre priser när de väljer sin reparatör eller, där så är möjligt, genomför reparationen på egen hand. Reparationens komplexitet och säkerhet är kopplad till typen av produkt. Om det rimligen kan förutses att genomsnittskonsumentens reparationsarbete kan leda till säkerhetsrisker eller kräva avancerade verktyg bör tillverkarna uttryckligen varna konsumenten.

(15)

Reparationsskyldigheten bör också gälla i fall där tillverkaren är etablerad utanför unionen. För att göra det möjligt för konsumenterna att vända sig till en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen för att få denna skyldighet fullgjord anges i detta direktiv en rad alternativa ekonomiska aktörer som är skyldiga att fullgöra tillverkarens reparationsskyldighet i sådana fall. Detta bör göra det möjligt för tillverkare utanför unionen att organisera och fullgöra sin skyldighet att reparera inom unionen.

(15)

Reparationsskyldigheten bör också gälla i fall där tillverkaren är etablerad utanför unionen. För att göra det möjligt för konsumenterna att vända sig till en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen för att få denna skyldighet fullgjord anges i detta direktiv en rad alternativa ekonomiska aktörer som är skyldiga att fullgöra tillverkarens reparationsskyldighet i sådana fall. Leverantörer av distributionstjänster bör, på grund av sin roll i leveranskedjan för varor till konsumenter, också omfattas av detta direktiv. Detta bör förhindra situationer där det inte finns någon ekonomisk aktör etablerad i unionen som kan uppfylla reparationsskyldigheten . Tillverkare som är etablerade utanför unionen bör organisera och fullgöra sin skyldighet att reparera inom unionen.

(16)

För att undvika att tillverkarna överbelastas och säkerställa att de kan fullgöra sin reparationsskyldighet bör denna skyldighet begränsas till de varor för vilka och till den utsträckning som krav på reparerbarhet föreskrivs i unionens rättsakter. Kraven på reparerbarhet tvingar inte tillverkarna att reparera defekta varor, utan säkerställer att varorna är sådana att de kan repareras. Sådana krav på reparerbarhet kan fastställas i relevanta unionsrättsakter. Exempel på detta är delegerade akter som antagits i enlighet med förordning [om ekodesign för hållbara produkter] eller genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (17) , som skapar en ram för att förbättra produkters miljömässiga hållbarhet. Denna begränsning av reparationsskyldigheten säkerställer att endast de varor som är utformade för att kunna repareras omfattas av en sådan skyldighet. Relevanta krav på reparerbarhet inbegriper utformningskriterier som ger bättre möjligheter att demontera varorna och tillgängliggörande av en rad reservdelar under en minimiperiod. Skyldigheten att reparera motsvarar omfattningen av kraven på reparerbarhet, till exempel kan ekodesignkraven endast gälla vissa komponenter i varan eller kan en viss tidsperiod fastställas för att göra reservdelar tillgängliga. Reparationsskyldigheten enligt detta direktiv, som gör det möjligt för konsumenten att vända sig direkt till tillverkaren med krav på reparation under eftermarknadsfasen, kompletterar de krav på reparerbarhet på utbudssidan som fastställs i förordning [om ekodesign för hållbara produkter], vilket främjar konsumenternas efterfrågan på reparation.

(16)

För att undvika att tillverkarna överbelastas och säkerställa att de kan fullgöra sin reparationsskyldighet bör denna skyldighet fastställas för de varor för vilka och i den utsträckning som krav på reparerbarhet föreskrivs i unionens rättsakter och för andra reparerbara produkter, inklusive cyklar . Kraven på reparerbarhet tvingar inte tillverkarna att reparera defekta varor, utan säkerställer att varorna är sådana att de kan repareras. Sådana krav på reparerbarhet kan fastställas i relevanta unionsrättsakter. Exempel på detta är delegerade akter som antagits i enlighet med förordning [om ekodesign för hållbara produkter] eller genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (17), som skapar en ram för att förbättra produkters miljömässiga hållbarhet. Denna begränsning av reparationsskyldigheten säkerställer att endast de varor som är utformade för att kunna repareras omfattas av en sådan skyldighet. Relevanta krav på reparerbarhet inbegriper utformningskriterier som ger bättre möjligheter att demontera varorna och tillgängliggörande av en rad reservdelar under en minimiperiod. Skyldigheten att reparera motsvarar omfattningen av kraven på reparerbarhet, till exempel kan ekodesignkraven endast gälla vissa komponenter i varan eller kan en viss tidsperiod fastställas för att göra reservdelar tillgängliga. Reparationsskyldigheten enligt detta direktiv, som gör det möjligt för konsumenten att vända sig direkt till tillverkaren med krav på reparation under eftermarknadsfasen, kompletterar de krav på reparerbarhet på utbudssidan som fastställs i förordning [om ekodesign för hållbara produkter], vilket främjar konsumenternas efterfrågan på reparation.

(16a)

Senast fem år efter detta direktivs ikraftträdande bör kommissionen göra en utvärdering av detta direktiv och bedöma hur det, och särskilt artiklarna 5, 9a och 12, bidrar till en väl fungerande inre marknad, en hög konsumentskyddsnivå och en förbättring av produkters miljömässiga hållbarhet samt deras inverkan på företag, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag. När det gäller artikel 7 bör kommissionen utvärdera och bedöma hur effektiva onlineplattformar för reparation är, på grundval av uppgifter från enskilda medlemsstater, med information om antalet aktiva leverantörer av reparationstjänster, konsumenter och genomförda transaktioner. Kommissionen bör utarbeta en rapport om de viktigaste resultaten och översända den till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Medlemsstaterna bör förse kommissionen med den information som är nödvändig för utarbetandet av den rapporten. Rapporten bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

(17)

För att säkerställa rättssäkerhet förtecknas i bilaga II i detta direktiv relevanta produktgrupper som omfattas av sådana krav på reparerbarhet enligt unionsrättsakter . I syfte att säkerställa överensstämmelse med framtida krav på reparerbarhet enligt unionens rättsakter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen, i synnerhet med avseende på tillägg av nya produktgrupper i bilaga II när nya krav på reparerbarhet antas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)

För att säkerställa rättssäkerhet förtecknas i bilaga II i detta direktiv relevanta produktgrupper för reparationsskyldigheten enligt detta direktiv eller som omfattas av krav på reparerbarhet enligt unionsrättsakter samt andra reparerbara varor, inklusive cyklar . I syfte att säkerställa överensstämmelse med den framtida marknads- och lagstiftningsmässiga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen, i synnerhet med avseende på tillägg av nya produktgrupper i bilaga II , till exempel när nya krav på reparerbarhet antas. När kommissionen lägger till nya produktgrupper i bilaga II bör den genomföra en konsekvensbedömning, särskilt när tillägget görs oberoende av andra akter enligt unionsrätten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(20)

För att öka konsumenternas medvetenhet om tillgången till reparation och därmed sannolikheten för att reparation kommer till stånd bör tillverkarna informera konsumenterna om denna skyldighet. Informationen bör innehålla uppgifter om de relevanta varor som omfattas av denna skyldighet, tillsammans med en förklaring om att och i vilken utsträckning reparationer tillhandahålls för dessa varor, till exempel genom underleverantörer. Denna information bör vara lättillgänglig för konsumenten och tillhandahållas på ett klart och begripligt sätt, utan att konsumenten behöver begära den, och i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv 2019/882. Det står tillverkarna fritt att bestämma på vilket sätt de informerar konsumenten.

(20)

För att öka konsumenternas medvetenhet om tillgången till reparation och därmed sannolikheten för att reparation kommer till stånd bör tillverkarna eller säljarna informera konsumenterna om denna skyldighet. Informationen bör innehålla uppgifter om de relevanta varor som omfattas av denna skyldighet, tillsammans med en förklaring om att och i vilken utsträckning reparationer tillhandahålls för dessa varor, till exempel genom underleverantörer. Denna information bör vara lättillgänglig för konsumenten och tillhandahållas på ett klart och begripligt sätt, utan att konsumenten behöver begära den, och i enlighet med tillgänglighetskraven i direktiv 2019/882. Det står tillverkaren eller, i förekommande fall, säljaren fritt att bestämma på vilket sätt den ska informera konsumenten , till exempel genom medel på försäljningsstället på ett synligt och framträdande sätt .

(21)

För att uppmuntra reparation bör medlemsstaterna säkerställa att det för deras territorium finns minst en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenterna att söka efter lämpliga reparatörer. Plattformen kan vara en befintlig eller privat plattform, förutsatt att den uppfyller villkoren i detta direktiv. Plattformen bör omfatta användarvänliga och oberoende jämförelseverktyg som hjälper konsumenterna att bedöma och jämföra förtjänster hos olika leverantörer av reparationstjänster, och därigenom uppmuntra konsumenterna att välja reparation i stället för att köpa nya varor. Plattformen syftar till att underlätta sökandet efter reparationstjänster i förbindelser mellan företag och konsumenter, men det står medlemsstaterna fritt att utvidga dess tillämpningsområde till att även omfatta förbindelser mellan företag samt lokalt ledda reparationsinitiativ.

(21)

För att uppmuntra reparation bör medlemsstaterna säkerställa att det för deras territorium finns minst en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenterna att söka efter lämpliga reparatörer. Plattformen kan vara en befintlig eller privat plattform, förutsatt att den uppfyller villkoren i detta direktiv. Om det inte finns någon sådan onlineplattform bör medlemsstaterna försöka inrätta en sådan i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna. Plattformen bör omfatta användarvänliga och oberoende jämförelseverktyg som hjälper konsumenterna att bedöma och jämföra förtjänster hos olika leverantörer av reparationstjänster, och därigenom uppmuntra konsumenterna att välja reparation i stället för att köpa nya varor. Plattformen syftar till att underlätta sökandet efter reparationstjänster i förbindelser mellan företag och konsumenter, men det står medlemsstaterna fritt att utvidga dess tillämpningsområde till att även omfatta förbindelser mellan företag samt lokalt ledda reparationsinitiativ.

(25)

För att underlätta tillgång det europeiska formuläret för reparationsinformation bör onlineplattformen inbegripa en möjlighet för konsumenter att direkt begära detta formulär från reparatören via onlineplattformen. Denna möjlighet bör visas på ett tydligt sätt på onlineplattformen. För att skapa medvetenhet om nationella onlineplattformar för reparation och underlätta tillgången till sådana plattformar i hela unionen bör medlemsstaterna säkerställa att deras onlineplattformar är tillgängliga via relevanta nationella webbsidor som är anslutna till den gemensamma digitala ingång som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (20) . För att öka konsumenternas medvetenhet om onlineplattformen bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder, till exempel tagga onlineplattformen på relaterade nationella webbplatser eller genomföra kommunikationskampanjer .

(25)

För att underlätta tillgång det europeiska formuläret för reparationsinformation bör onlineplattformen inbegripa en möjlighet för konsumenter att direkt begära detta formulär från reparatören via onlineplattformen. Denna möjlighet bör visas på ett tydligt sätt på onlineplattformen. För att skapa medvetenhet om nationella onlineplattformar för reparation och underlätta tillgången till sådana plattformar i hela unionen bör medlemsstaterna säkerställa att deras onlineplattformar är tillgängliga via relevanta nationella webbsidor som är anslutna till den gemensamma digitala ingång som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (20) . Medlemsstaterna bör meddela kommissionen länken till befintliga onlineplattformar för reparation på deras territorium inom 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft och länken till varje ny onlineplattform för reparation inom 14 arbetsdagar efter lanseringen . Kommissionen bör föra en offentlig och lättillgänglig och maskinläsbar databas över onlineplattformar för reparation som registrerats i medlemsstaterna.

(25a)

För att öka konsumenternas medvetenhet om onlineplattformen för reparation bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder, till exempel tagga onlineplattformen på relaterade nationella webbplatser eller genomföra kommunikationskampanjer. Ekonomiska aktörer eller onlineplattformar som tillåter långdistansavtal bör också vidta lämpliga åtgärder för att informera konsumenterna om onlineplattformen för reparation, till exempel genom att skicka konsumenten länken eller göra reklam för den i butiken. Metoder för att öka medvetenheten bör beakta och vara tillgängliga för konsumenter med låg läs- och skrivkunnighet och låga digitala färdigheter.

(26a)

Eftersom en klar majoritet av unionsmedborgarna föredrar att få en vara reparerad i stället för att köpa en ny  (1a) bör alla konsumenter ha möjlighet att få sina varor reparerade utanför den lagstadgade garantiperioden. Detta skulle inte bara tjäna den gröna omställningen utan även stödja europeiska företag. I detta avseende bör medlemsstaterna utveckla ekonomiska incitament för att främja reparation. I många medlemsstater finns sådana åtgärder redan i form av nationella reparationsfonder eller reparationskuponger. För att ytterligare stödja medlemsstaterna i arbetet med att främja reparation bör kommissionen överväga att föreslå rådet en ändring så att tillämpningsområdet för punkt 19 i bilaga III till rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt utvidgas till andra produktkategorier, åtminstone de som anges i bilaga II till detta direktiv. Detta skulle kunna skapa större samstämmighet mellan de produktkategorier som anges i bilaga II till detta direktiv och bilaga III till rådets direktiv 2006/112/EG. Detta skulle kunna göra det möjligt för alla konsumenter att få sina varor reparerade i stället för att köpa en ny vara. Dessutom bör medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt mikroföretag samt små och medelstora företag eftersom deras verksamhet är en mycket viktig del av reparationskedjan. Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om de åtgärder som vidtagits, och kommissionen bör offentliggöra åtgärderna.

(26b)

Medlemsstaterna måste fastställa sanktioner vid överträdelser av detta direktiv och se till att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)

Kommissionen bör göra det möjligt att utveckla en frivillig europeisk kvalitetsstandard för reparationstjänster, till exempel genom att uppmuntra och underlätta frivilligt samarbete om en standard mellan företag, offentliga myndigheter och andra berörda parter eller genom att utfärda en begäran om standardisering till de europeiska standardiseringsorganisationerna. En europeisk standard för reparationstjänster skulle kunna stärka konsumenternas förtroende för reparationstjänster i hela unionen. En sådan standard skulle kunna omfatta aspekter som påverkar konsumenternas beslut om reparation, såsom tiden för att slutföra reparationen, tillgången till tillfälliga ersättningsvaror, kvalitetsgarantier såsom en garanti för reparation och tillgången till stödtjänster som erbjuds av reparatörer såsom avlägsnande, installation och transport.

(27)

Kommissionen bör göra det möjligt att utveckla en frivillig europeisk kvalitetsstandard för reparationstjänster, till exempel genom att uppmuntra och underlätta frivilligt samarbete om en standard mellan företag, offentliga myndigheter och andra berörda parter , såsom oberoende och lokala reparatörer, eller genom att utfärda en begäran om standardisering till de europeiska standardiseringsorganisationerna. En europeisk standard för reparationstjänster skulle kunna stärka konsumenternas förtroende för reparationstjänster i hela unionen. En sådan standard skulle kunna omfatta aspekter som påverkar konsumenternas beslut om reparation, såsom tiden för att slutföra reparationen, tillgången till tillfälliga ersättningsvaror, kvalitetsgarantier såsom en garanti för reparation och tillgången till stödtjänster som erbjuds av reparatörer såsom avlägsnande, installation och transport.

(28)

För att främja reparation inom ramen för säljarens ansvar i enlighet med direktiv (EU) 2019/771 bör de harmoniserade villkoren för att välja mellan avhjälpande åtgärder genom reparation respektive utbyte anpassas. Den i direktiv (EU) 2019/771 fastställda principen om att göra övervägandet om huruvida den valda avhjälpande åtgärden skulle orsaka säljaren oproportionerliga kostnader jämfört med den andra avhjälpande åtgärden till ett av kriterierna för att fastställa den tillämpliga avhjälpande åtgärden, bör bibehållas. Konsumenten har fortfarande rätt att välja reparation framför utbyte, såvida inte reparation skulle vara omöjlig eller skulle medföra orsaka säljaren oproportionerliga kostnader jämfört med utbyte . Om kostnaderna för utbyte är högre än eller lika med reparationskostnaderna bör säljaren dock alltid reparera varorna. Konsumenten har därför endast rätt att välja utbyte som en avhjälpande åtgärd om det är billigare än reparation . Direktiv (EU) 2019/771 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28)

För att främja reparation inom ramen för säljarens ansvar i enlighet med direktiv (EU) 2019/771 bör de harmoniserade villkoren för att välja mellan avhjälpande åtgärder genom reparation respektive utbyte anpassas. Den i direktiv (EU) 2019/771 fastställda principen om att göra övervägandet om huruvida den valda avhjälpande åtgärden skulle orsaka säljaren oproportionerliga kostnader jämfört med den andra avhjälpande åtgärden till ett av kriterierna för att fastställa den tillämpliga avhjälpande åtgärden, bör bibehållas. Konsumenten har fortfarande rätt att välja reparation framför utbyte, såvida inte reparation skulle vara faktiskt eller rättsligt omöjlig. Om kostnaderna för utbyte är högre än eller lika med reparationskostnaderna bör säljaren dock alltid reparera varorna , såvida inte reparationen skulle orsaka konsumenten väsentlig olägenhet . Situationer där reparationen skulle orsaka konsumenten väsentlig olägenhet bör bedömas från fall till fall med beaktande av varans natur och det ändamål för vilket konsumenten behövde varan . I detta avseende har Europeiska unionens domstol slagit fast att en väsentlig olägenhet för konsumenten är något som är så betungande att genomsnittskonsumenten väljer att inte göra gällande sina rättigheter. Här är detta särskilt fallet när konsumenten har ett giltigt intresse av en oavbruten användning av varorna och ett tillfälligt utbyte inte kan erbjudas eller inte kan erbjudas i tid eller inte skulle tillgodose konsumentens behov, vilket får konsumenten att välja att inte reparera varan. Väsentlig olägenhet kan också antas föreligga om varorna redan har varit föremål för reparationsåtgärder för att uppfylla normerna för avtalsenlighet och varorna därefter måste repareras efter en kort tidsperiod på grund av bristande avtalsenlighet, vilket skadar förtroendet för varornas reparerbarhet och avskräcker konsumenten från att utöva sin rätt till reparation. I situationer där en reparation inte leder till att en vara försätts i avtalsenligt skick bör dessutom de principer som fastställs i direktiv 2019/771 tillämpas. Detta bör förhindra situationer där en konsument ställs inför flera på varandra följande reparationer av samma defekt hos samma vara . Direktiv (EU) 2019/771 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28a)

För att stödja konsumenterna och uppmuntra reparation bör säljaren, beroende på den relevanta produktkategorins särdrag, låna konsumenten en ersättningsprodukt, om reparationen inte slutfördes inom rimlig tid. Denna ersättningsprodukt kan också vara en renoverad vara men bör lånas ut tillfälligt till konsumenten utan kostnad. Dessutom bör säljaren genomföra reparationen inom rimlig tid.

(28b)

I direktiv (EU) 2019/771 föreskrivs en skyldighet för säljare att reparera varor vid bristande avtalsenlighet som förelåg vid den tidpunkt då varorna levererades och som framkom under ansvarsperioden. För att främja reparation under ansvarsperioden bör konsumenterna, när de väl valt reparation som en avhjälpande åtgärd för att återställa en vara till avtalsenligt skick, kunna dra fördel av en förlängd ansvarsperiod på ytterligare ett år från och med när de fick tillbaka sin vara reparerad, förutsatt att medlemsstaterna har behållit eller infört tidsfrister för att återställa varan till avtalsenligt skick i enlighet med artikel 10.1, 10.2 och 10.3 i det direktivet. Denna förlängning av den lagstadgade garantiperioden bör endast gälla för den första reparationen enligt direktiv (EU) 2019/771. Direktiv (EU) 2019/771 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28c)

Konsumenter som väljer reparation som avhjälpande åtgärd för att få varorna återställda till avtalsenligt skick bör ha rätt att välja om säljaren eller tillverkaren ska låta återställa varan till avtalsenligt skick. När konsumenterna väljer att tillverkaren ska återställa produkten till avtalsenligt skick bör ett direkt tillverkaransvar fastställas för reparation av produkter. I sådana fall bör tillverkaren reparera produkten för att avhjälpa den bristande avtalsenligheten. Tillverkarna bör försöka att snabbt bedöma om produkten kan repareras. Om reparation är omöjlig bör tillverkaren bedöma situationen och lösa den på ett sätt som är lämpligt för konsumenten, till exempel genom att kontakta den ursprungliga säljaren och konsumenten. För att säljaren inte ska reparera samma defekt i ett sådant fall bör säljaren befrias från ansvaret för denna defekt, och när varan har reparerats med framgång av tillverkaren bör den anses vara i avtalsenligt skick. Inga andra konsumenträttigheter enligt direktiv (EU) 2019/771 bör påverkas av detta tillverkaransvar i händelse av reparation som avhjälpande åtgärd vid bristande avtalsenlighet.

(28d)

För att uppmuntra konsumenterna att välja reparation bör garantin inte innehålla några villkor som får konsumenterna att avstå från att utnyttja sin rätt att reparera en vara som inte är avtalsenlig.

(30)

För att de ekonomiska aktörerna ska kunna anpassa sig bör övergångsbestämmelser om tillämpningen av vissa artiklar i detta direktiv införas. Skyldigheten att reparera och att tillhandahålla relevant information om denna skyldighet bör därför gälla för avtal om tillhandahållande av reparationstjänster efter [ 24 månader efter ikraftträdandet]. Ändringen av direktiv (EU) 2019/771 bör endast tillämpas på köpeavtal som ingås efter [ 24 månader efter ikraftträdandet] för att säkerställa rättssäkerhet och ge säljarna tillräckligt med tid för att anpassa sig till de ändrade åtgärderna för reparation och utbyte.

(30)

För att de ekonomiska aktörerna ska kunna anpassa sig bör övergångsbestämmelser om tillämpningen av vissa artiklar i detta direktiv införas. Skyldigheten att reparera och att tillhandahålla relevant information om denna skyldighet bör därför gälla för avtal om tillhandahållande av reparationstjänster efter [ 18 månader efter ikraftträdandet]. Ändringen av direktiv (EU) 2019/771 bör endast tillämpas på köpeavtal som ingås efter [ 18 månader efter ikraftträdandet] för att säkerställa rättssäkerhet och ge säljarna tillräckligt med tid för att anpassa sig till de ändrade åtgärderna för reparation och utbyte.

1a.

reparation: återföring av en defekt produkt eller avfall till ett skick där den eller det uppfyller sin avsedda användning.

2.

reparatör: en fysisk eller juridisk person som, i anknytning till den personens närings- eller yrkesverksamhet, tillhandahåller reparationstjänster, inbegripet tillverkare och säljare som tillhandahåller reparationstjänster och leverantörer av reparationstjänster, oavsett om de är oberoende eller knutna till sådana tillverkare eller säljare.

2.

reparatör: en fysisk eller juridisk person som, i anknytning till den personens närings- eller yrkesverksamhet, tillhandahåller reparationstjänster, inbegripet tillverkare och säljare som tillhandahåller reparationstjänster och leverantörer av reparationstjänster, oavsett om de är oberoende reparatörer, professionella reparatörer eller knutna till sådana tillverkare eller säljare.

2a.

oberoende aktör: en fysisk eller juridisk person, annan än en bemyndigad företrädare, säljare eller reparatör, som är direkt eller indirekt involverad i reparation och underhåll av varan och inbegriper reparatörer, tillverkare eller distributörer av reparationsutrustning, verktyg eller reservdelar samt utgivare av teknisk information, hjälpoperatörer, operatörer som erbjuder inspektions- och provningstjänster, operatörer som erbjuder utbildning för installatörer och fjärrserviceleverantörer.

6a.

leverantör av distributionstjänster: en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet erbjuder minst två av tjänsterna magasinering, paketering, adressering och avsändning av en produkt, utan att ha äganderätt till produkten, undantaget posttjänster enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG  (1a) , postleveranstjänster enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644  (1b) och andra posttjänster eller godstransporttjänster.

e)

Priset för reparationen eller, om priset rimligen inte kan beräknas i förväg, det sätt på vilket priset ska beräknas och det pris som reparationen högst kan komma att uppgå till .

e)

Maximipriset för reparationen, inbegripet men inte begränsat till kostnader för reservdelar, arbetskostnader, kostnader för frakt, leverans eller porto, eller, om antingen det totala priset eller någon priskomponent rimligen inte kan beräknas i förväg, det sätt på vilket priset ska beräknas.

ia)

Ytterligare information som tillhandahålls frivilligt av reparatören.

1a.

Reparationen enligt punkt 1 ska utföras på följande villkor:

a)

Den ska genomföras antingen kostnadsfritt eller mot ersättning.

b)

Den ska utföras inom rimlig tid från den tidpunkt då tillverkaren faktiskt förfogar över varan, har mottagit varan eller har fått tillgång till varan av konsumenten.

c)

Tillverkaren får kostnadsfritt eller mot en rimlig avgift under reparationstiden tillhandahålla konsumenten en ersättningsvara till utlåning.

d)

I fall där en reparation är faktiskt eller rättsligt omöjlig får tillverkaren förse konsumenten med en renoverad produkt som efter konsumentens godtagande ska befria tillverkaren från reparationsskyldigheten enligt denna artikel.

a)

omfatta sökfunktioner avseende varor, uppgift om platsen för reparationstjänster, reparationsvillkor, inbegripet den tid som krävs för att slutföra reparationen, tillgången till tillfälliga ersättningsvaror och den plats där konsumenten överlämnar varorna för reparation, tillgång till och villkor för stödtjänster, inbegripet avlägsnande, installation och transport, som erbjuds av reparatörer, och tillämpliga europeiska eller nationella kvalitetsstandarder,

a)

omfatta sökfunktioner avseende varor, uppgift om platsen för reparationstjänster, inklusive en kartbaserad funktion, möjligheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, reparationsvillkor, inbegripet den tid som krävs för att slutföra reparationen, tillgången till tillfälliga ersättningsvaror och den plats där konsumenten överlämnar varorna för reparation, tillgång till och villkor för stödtjänster, inbegripet avlägsnande, installation och transport, som erbjuds av reparatörer, och tillämpliga europeiska eller nationella kvalitetsstandarder,

ca)

informera konsumenterna om tillämpliga finansiella och skattemässiga incitament för att sänka reparationskostnaderna,

da)

göra det möjligt för konsumenter att ge en recension eller ett betyg som återspeglar kvaliteten på reparatörernas arbete,

a)

riktlinjer eller liknande åtgärder för att öka medvetenheten om hur de krav och skyldigheter som fastställs i detta direktiv kan uppfyllas,

b)

skräddarsydda utbildningar för företagare och deras anställda.

a)

Att förbjuda praxis som får konsumenterna att tro att deras varor inte kan repareras på grund av tidigare reparationer eller inspektioner som utförts av en oberoende reparatör, en icke-professionell reparatör eller slutanvändare, eller genom att antyda att det medför säkerhetsrisker.

b)

Att förbjuda all avtals-, maskinvaru- eller programvaruteknik som skulle kunna förhindra eller begränsa reparation och förbjuda vägran att reparera en vara som tidigare har reparerats av en oberoende reparatör, icke-professionell reparatör eller slutanvändare.

a)

Överträdelsens art, allvar, omfattning och varaktighet.

b)

Det berörda företagets finansiella kapacitet och storlek.

c)

Eventuella åtgärder som vidtagits av säljaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna lidit.

d)

Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av säljaren eller tillverkaren.

e)

Den ekonomiska vinst som säljaren erhållit eller förlust som säljaren undvikit på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.

f)

I gränsöverskridande fall, sanktioner som säljaren eller tillverkaren ålagts för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana sanktioner finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394.

g)

Eventuella andra försvårande eller förmildrande omständigheter som är tillämpliga på ärendet.

(-1)

I punkt 7.1 ska led d ersättas med följande:

d)

föreligga i den kvantitet och besitta de egenskaper och andra särdrag, bl.a. i fråga om hållbarhet, funktionalitet, kompatibilitet och säkerhet, som är normala för varor av samma typ och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med hänsyn till varornas art och med beaktande av eventuella offentliga uttalanden som gjorts av eller på uppdrag av säljaren eller andra personer i tidigare led i transaktionskedjan, inbegripet tillverkaren, särskilt i reklam eller på märkningar.

”d)

föreligga i den kvantitet och besitta de egenskaper och andra särdrag, bl.a. i fråga om hållbarhet , reparerbarhet , funktionalitet, kompatibilitet och säkerhet, som är normala för varor av samma typ och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med hänsyn till varornas art och med beaktande av eventuella offentliga uttalanden som gjorts av eller på uppdrag av säljaren eller andra personer i tidigare led i transaktionskedjan, inbegripet tillverkaren, särskilt i reklam eller på märkningar.”

(1)

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

b)

Följande punkt ska införas:

c)

Följande punkt ska införas:

(1a)

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

a)

kostnadsfritt,

a)

kostnadsfritt,

b)

inom rimlig tid efter den tidpunkt då konsumenten informerade säljaren om den bristande avtalsenligheten ,

b)

inom rimlig tid efter den tidpunkt då konsumenten informerade säljaren om reparationen ,

c)

utan väsentlig olägenhet för konsumenten, med beaktande av varans natur och det ändamål för vilket konsumenten behövde varan.

c)

utan väsentlig olägenhet för konsumenten, med beaktande av varans natur och det ändamål för vilket konsumenten behövde varan , och

ca)

beroende på den relevanta produktkategorins särdrag, särskilt dess permanenta tillgänglighet för konsumenten, ska säljaren kostnadsfritt förse konsumenten med en ersättningsvara, inbegripet en renoverad vara på lån, om reparationen inte kan slutföras under den period som avses i led b.

b)

Följande punkt ska införas:

a)

kostnadsfritt,

b)

inom rimlig tid efter den tidpunkt då konsumenten informerade säljaren om den bristande avtalsenligheten,

c)

utan väsentlig olägenhet för konsumenten, med beaktande av varans natur och det ändamål för vilket konsumenten behövde varan,

d)

på konsumentens uttryckliga begäran, genom erbjudande av en renoverad vara.”

c)

Följande punkt ska införas:

(1b)

I artikel 17 ska följande punkt införas:

9.

[Mobiltelefoner, trådlösa telefoner och surfplattor enligt kommissionens förordning (EU).../... (29)]

9.

Mobiltelefoner, trådlösa telefoner och surfplattor enligt kommissionens förordning (EU).../... (29)

9a.

Cyklar