P9_TA(2023)0279

Situationen i Libanon

Europaparlamentets resolution av den 12 juli 2023 om situationen i Libanon (2023/2742(RSP))

(C/2024/4000)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libanon, särskilt resolutionen av den 16 september 2021om situationen i Libanon (1),

—	med beaktande av tidigare resolutioner från FN:s säkerhetsråd, särskilt 1559 (2004), 1701 (2006), 2539 (2020), 2591 (2021) och 2650 (2022),

—	med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan (2),

—	med beaktande av rådets beslut 2007/860/EG av den 10 december 2007 om gemenskapens makroekonomiska stöd till Libanon (3),

—	med beaktande av pressuttalandet från delegationen för förbindelserna med Mashriqländerna om ett officiellt besök i Libanon den 19–23 juni 2023,

—

med beaktande av de åtaganden som man enades om inom ramen för prioriteringarna för partnerskapet EU–Libanon i november 2016, CEDRE-konferensen (Conférence économique pour le développement, par les réformes et avec les entreprises) den 6 april 2018, Libanons ramar för reformer, återhämtning och återuppbyggnad (3RF) i december 2020 samt mötena i den internationella stödgruppen för Libanon den 11 december 2019, den 23 september 2020 och den 19 maj 2021,

—	med beaktande av den slutliga rapporten från EU:s valobservatörsuppdrag om parlamentsvalet den 15 maj 2022,

—	med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 26 juli 2022 om att förlänga EU:s ram för riktade sanktioner med ett år,

—	med beaktande av uttalandet av den 1 november 2022 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, om den politiska situationen i Libanon, och av uttalandet av den 8 april 2023 om upptrappningen av våldet,

—	med beaktande av uttalandet av den 13 november 2022 från Europeiska unionens delegation i Libanon om den aktuella situationen i Libanon,

—	med beaktande av uttalandet av den 3 april 2023 från FN:s särskilda samordnare om kommunalvalen i Libanon,

—	med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och hennes talesman om situationen i Libanon,

—	med beaktande av de fyra Genèvekonventionerna från 1949 om flyktingars rättsliga ställning och deras tilläggsprotokoll, ratificerade av Libanon,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Dagens situation i Libanon är ytterst alarmerande och djupt oroväckande till följd av de politiska, ekonomiska, sociala, finansiella och hälsorelaterade kriserna och landets institutionella sammanbrott. Inflationen i el-, gas- och vattenpriserna nådde en topp på nästan 600 % i juni 2022. Majoriteten av den libanesiska befolkningen lever i fattigdom och myndigheterna lyckas inte garantera allas rätt till en skälig levnadsstandard, inklusive rätten till mat. Den försämrade ekonomiska situationen och den ökade fattigdomen har lett till svårigheter att få tillgång till grundläggande rättigheter såsom hälso- och sjukvård och bostäder och till ökad utvandring.

Libanon är en nära och viktig partner till Europeiska unionen. Detta partnerskap bygger på gemensamma intressen, långvariga historiska och kulturella band, regelbunden politisk och social dialog och omfattande direkta personkontakter. Libanon har ett dynamiskt civilsamhälle och politiska partier med många aktivister, företrädare för lokalsamhället, akademiker, konstnärer och ungdomsgrupper som mobiliserar sig och efterlyser brådskande reformer.

Den 15 maj 2022 hölls parlamentsval i Libanon, varefter Hizbollah och deras allierade förlorade sin majoritet i parlamentet, och Najib Mikati ännu en gång utsågs av en majoritet att bilda en ny regering, men han misslyckades med att göra detta på grund av en politisk blockad. Situationen kvarstod tills presidenten, Michel Aouns mandat löpte ut, vilket ledde till att Mikatis övergångsregering fick ansvaret för landet.

Hizbollah, Amal och deras allierade använde sig av okonstitutionella taktiker för att förhindra att parlamentsomröstningen avslutades, såsom att gå ut efter den första omgången eller bryta beslutsförheten för att blockera valet av oppositionskandidat. Talmannen i Libanons parlament, Nabih Berri, vägrar att hålla ett öppet valsammanträde för att välja en president, i strid med bestämmelserna i den libanesiska konstitutionen. Detta har lett till att presidentvalet har blockerats i tio månader, i en tid då det finns ett akut behov av en president för att genomföra nödvändiga reformer, förhindra en total kollaps och återställa de statliga institutionerna och det demokratiska systemet. Detta politiska dödläge är en följd av en politisk, ekonomisk och social kris på flera nivåer som påverkar alla delar av den libanesiska staten.

E.	Rådets beslut (Gusp) 2021/1277 av den 30 juli 2021 gör det möjligt att införa sanktioner mot personer och enheter som är ansvariga för undergrävande av demokratin eller rättsstatsprincipen i Libanon.

Kommunalvalen som skulle ha hållits i Libanon den 31 maj 2023 sköts upp för andra året i rad. Den libanesiska övergångsregeringens inrikesminister, Bassam Mawlawi, såg till att landet var redo att hålla kommunalval. FN:s särskilda samordnare för Libanon stöder till fullo dessa val och anser att de är viktiga för att man ska kunna hålla sig till Libanons demokratiska praxis och de tidsplaner som finns i den libanesiska konstitutionen, i en tid då landet redan har en vakant presidentpost och en utbredd institutionell förlamning. Med röster från Hizbollah, Amal, den fria patriotiska rörelsen och allierade politiska grupper beslutade det libanesiska parlamentet att skjuta upp kommunalvalen med högst ett år till den 31 maj 2024 på grund av brist på finansiering. Denna senareläggning skulle ytterligare kunna intensifiera den befintliga institutionella förlamningen och det libanesiska folkets bristande förtroende för demokratin.

Ekonomiska problem, åtstramningspolitik och utbredd korruption har lett till flera protestvågor under de senaste åren, varav den största ägde rum i samband med årsdagen för 17 oktober-revolutionen, som inleddes 2019. Av dessa skäl är protester och sociala oroligheter fortfarande vanliga och fortsätter att äga rum i hela landet.

H.	Den 4 augusti 2020 inträffade vad som fortfarande är världens största icke-nukleära explosion i hamnen i Beirut, där över 220 människor dödades, inklusive över 20 EU–medborgare, 7 000 skadades, 300 000 fördrevs och 74 000 hem förstördes eller skadades.

Tre år efter explosionen i Beiruts hamn har den inhemska utredningen av dess orsaker aktivt hindrats, till stor del på grund av maktmissbruk från politiska aktörers sida, däribland Hizbollah, dess allierade, justitieministern och riksåklagaren. Långvarig korruption, vanskötsel och försumlighet hade tillsammans med hamnens förvaltningsstruktur gjort det möjligt att i nästan sex år lagra ett mycket explosivt ämne (ammoniumnitrat) på ett vårdslöst sätt i hamnen trots varningar från lokala tjänstemän. Den 4 augusti 2021 ägde en massprotest rum på gatorna i Beirut, där demonstranterna krävde att det utkrävs ansvar för explosionen i hamnen. Ytterligare en massprotest den 14 oktober 2021, ledd av Hizbollah och Amal mot chefsutredaren och domaren Bitar, omvandlades till en organiserad attack av Hizbollah och Amal mot distriktet Ain El Remmeneh och det libanesiska styrkornas parti, som stöder utredningen av explosionen i hamnen i Beirut.

Den 2 juli 2021 begärde domare Bitar att parlamentet skulle upphäva immuniteten för tre av dess ledamöter så att de skulle kunna åtalas för brottslig försumlighet och mord med troligt uppsåt angående explosionen i hamnen, på grund av deras ministeransvar medan det farliga materialet lagrades. Två av de åtalade före detta ministrarna har sedan dess blivit omvalda och sitter för närvarande i parlamentet. En majoritet av Libanons parlament hade inte hävt deras immunitet i juni 2023.

Human Rights Watch, Amnesty International, Legal Action Worldwide, Legal Agenda och Internationella juristkommissionen har dokumenterat en rad förfarandemässiga och systemiska brister i den inhemska utredningen som gör att den inte är i stånd att skipa rättvisa på ett trovärdigt sätt, inbegripet uppenbar politisk inblandning, immunitet för högt uppsatta politiska tjänstemän och bristande respekt för rättvisa rättegångar och normer för ett korrekt rättsförfarande. Under dessa omständigheter är det särskilt viktigt att inrätta ett internationellt undersökningsuppdrag som godkänts av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Över 162 libanesiska och internationella rättighetsorganisationer, överlevande och familjer till offer har uppmanat ledamöterna av FN:s råd för mänskliga rättigheter att lägga fram en sådan resolution.

Visselblåsaren överste Joseph Skaf, tidigare chef för hamnens narkotikaavdelning, som hade varnat sin hierarki för faran med att lagra kemikalierna 2014, mördades 2017. Joe Bejjany, som fotograferade den farliga hangaren före och efter explosionen, mördades och hans telefon stals i december 2020. Aktivisten och utgivaren Lokman Slim mördades i februari 2021, tio dagar efter att han anklagade Hizbollah för att förse Bashar al-Assad-regimen med ammoniumnitrat.

Sedan den 22 september 2021 har 21 rättsliga ärenden mot chefsutredaren för explosionen, domaren Tarek Bitar, och andra domare som utreder målen, ingetts, främst med deltagande av politiker från Hizbollah och deras allierade, justitieministern och riksåklagaren. Den inhemska utredningen av explosionen var avbruten från den 23 december 2021 till januari 2023 efter det att två av de politiker som åtalats i målet lämnade in ytterligare ett klagomål mot domare Bitar och Libanons högsta domstol, det höga domarrådet, som tidigare hade prövat och avslagit politikernas tidigare begäran om att avsätta domare Bitar från hans tjänst. Den libanesiska kassationsdomstolens generalförsamling, som nu har jurisdiktion, kan inte avgöra dessa mål eftersom den för närvarande inte är beslutsför, eftersom en av dess medlemmar gick i pension i slutet av 2021, vilket betyder att målet inte kan återupptas förrän nya domarutnämningar har gjorts. Övergångsregeringens finansminister Youssef Khalil vägrade att underteckna dekretet om domarutnämningar, vilket tvingade Bitar att återuppta utredningen.

Närvaron av mer än en och en halv miljon syrier i Libanon, utöver omkring 15 800 flyktingar från Etiopien, Irak, Sudan och andra länder som registrerats hos FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), samt omkring 207 700 palestinska flyktingar, påverkar den libanesiska ekonomin och har bidragit till dess flerdimensionella kris. De palestinska flyktingarna i Libanon ställs fortfarande inför stora utmaningar och restriktioner, och majoriteten av dem lever i fattigdom och är beroende av bistånd från FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) som sin främsta försörjningskälla.

Efter den arabiska våren och det folkliga upproret i Syrien 2011 inledde Assad-regimen en brutal repressionskampanj mot sin egen befolkning, dödade över en halv miljon människor och fördrev nästan hälften av sin totala befolkning, vilket ledde till att sex miljoner människor blev flyktingar och sju miljoner internt fördrivna personer. Hizbollah har bistått och stött Assad-regimen i det syriska kriget, bland annat genom att tillhandahålla soldater på plats och låta personal från Islamiska revolutionsgardet organisera och utbilda syriska milisgrupper. Hizbollahs militära gren finns med på EU:s förteckning över förbjudna terroristorganisationer.

P.	Enligt rapporter från Human Rights Watch har ett antal flyktingar frihetsberövats och deporterats till gränsen mellan Syrien och Libanon och överlämnats till de syriska myndigheterna.

Q.	Den 11 oktober 2022 nådde Israel och Libanon fram till ett historiskt genombrott med en överenskommelse om att upprätta en permanent sjögräns mellan dem, vilket har potential att bidra till stabilitet och välstånd i de båda grannländerna och i regionen i stort.

Den 31 augusti 2022 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2650 (2022), som förlängde mandatet för FN:s interimsstyrka i Libanon (Unifil) till den 31 augusti 2023. Säkerhetsrådet erinrade om att de libanesiska väpnade styrkorna måste sättas in i södra Libanon och att alla parter måste respektera upphörandet av fientligheter, förhindra kränkningar av den blå linjen och säkerställa Unifils fria rörlighet och tillträde till den blå linjen.

Riad Salameh, chef för Libanons centralbank sedan 1993, är föremål för en internationell arresteringsorder som utfärdades i maj 2023 på begäran av Frankrike och Tyskland för anklagelser om penningtvätt, bedrägeri, förfalskning, förskingring och deltagande i en kriminell sammanslutning. Den 28 mars 2022 bekräftade Eurojust att myndigheterna i Frankrike, Tyskland och Luxemburg hade beslagtagit Salamehs egendom och frysta tillgångar till ett värde av 120 miljoner euro. Salameh förnekar missgärningar och vägrar att avgå. Salamehs mandat löper ut i juli 2023.

T.	Monacos riksåklagare genomför en penningtvättsutredning mot premiärminister Mikati, som också förekommer i Pandoradokumenten.

Europaparlamentet anser att Libanons nuvarande situation orsakas av politiker i hela den styrande klassen och av olagligt beväpnade partier som hindrar den demokratiska och konstitutionella processen, och kräver att dessa avväpnas. Parlamentet uppmanar Libanons politiska elit att ta sin del av ansvaret för den nuvarande situationen i landet.

Europaparlamentet uppmanar med kraft det libanesiska parlamentet att så snart som möjligt välja en president för att börja ta itu med de politiska, ekonomiska, sociala, finansiella och hälsomässiga kriserna och det institutionella läget. Parlamentet uppmanar dem alla att till slut stödja och försvara det libanesiska folkets anspråk. Parlamentet uttrycker djup oro över hindren för genomförandet av de nödvändiga reformerna och uppmanar de libanesiska ledarna att prioritera nationella intressen. Parlamentet beklagar att det libanesiska parlamentet ännu inte har valt en president efter 12 resultatlösa presidentvalssessioner.

Europaparlamentet beklagar att de kommunalval som hade planerats till maj 2022 sköts upp för andra gången på två år, vilket ledde till mer politiskt dödläge och fler funktionsstörningar i de statliga institutionerna. Parlamentet uppmanar med kraft inrikesministeriet och kommunerna att åta sig att hålla kommunalvalen inom de kommande sex månaderna och fortsätta med förberedelserna i enlighet därmed. Parlamentet uppmanar Libanons myndigheter att begära att vice ordföranden/den höga representanten ett antal månader före kommunalvalet sänder ut ett valövervakningsuppdrag eller ett valexpertuppdrag till Libanon. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla allt tekniskt och finansiellt bistånd som behövs för att valet ska kunna hållas i tid och under bästa möjliga förhållanden och att sträva efter att garantera rättvisa och insyn i hela processen, samtidigt som man insisterar på att det är regeringens ansvar att avsätta den budget som krävs för att hålla kommunala val.

Europaparlamentet begär att det inrättas en internationell humanitär insatsstyrka under FN:s överinseende, med uppgift att stödja genomförandet av det humanitära biståndet och övervaka utnyttjandet av medlen.

Europaparlamentet uppmanar EU att erbjuda Libanon ett omfattande administrativt rådgivningsuppdrag för EU för att ta itu med det akuta behovet av att motverka den allt snabbare sammanbrottet i den offentliga förvaltningen och grundläggande tjänster genom att tillhandahålla en handlingsplan och tillhörande nödvändigt stöd. Parlamentet lovordar den roll som nyckelpersonal inom den offentliga sektorn spelar, som trots att deras löner har mer än halverats under de senaste åren på grund av åtstramningsåtgärder har fortsatt att tillhandahålla viktiga tjänster till befolkningen på områden som vård, omsorg och utbildning.

Europaparlamentet uppmanar Libanons regering att skyndsamt genomföra viktiga förvaltningsreformer och ekonomiska reformer som kommer att säkerställa politisk och ekonomisk återhämtning, inbegripet en trovärdig reglering av centrala ekonomiska sektorer, såsom elsektorn. Parlamentet välkomnar de antagna ändringarna av den libanesiska lagen om banksekretess som ett viktigt steg mot att frigöra internationellt makroekonomiskt stöd, närmare bestämt från Internationella valutafonden. Parlamentet uppmanar landet att fortsätta att genomföra reformer, även inom rättsväsendet, för att säkerställa oberoende och förhindra politisk inblandning och institutionaliserad straffrihet i rättsväsendet. Parlamentet påminner om det akuta behovet av att begränsa militärdomstolens överdrivna makt och begränsa dess befogenheter till att endast genomföra rättegångar för militärbrott som begåtts av militären och aldrig ställa civila inför rätta. Parlamentet påminner om att EU, Världsbanken och FN har krävt inrättandet av ett oberoende och öppet rättsväsende, antagandet av en modern lag om offentlig upphandling och antagandet av en strategi mot korruption.

Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa riktade sanktioner inom den ram som rådet antog den 30 juli 2021 mot alla dem som bryter mot den demokratiska processen och valprocessen i de libanesiska institutionerna, dem som deltar i allvarlig ekonomisk misskötsamhet och dem som hindrar korruptionsutredningar eller den inhemska utredningen av explosionen i Beiruts hamn eller ett kommande internationellt undersökningsuppdrag, och beslagtar deras tillgångar i EU. Europaparlamentet noterar att rådets ram löper ut den 30 juli 2023. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart vidta åtgärder för att förlänga den och arbeta för att förnya den.

Europaparlamentet påminner om att en transparent, oberoende, neutral och verkningsfull utredning av explosionen i Beiruts hamn är en prioriterad fråga och måste säkerställas. Parlamentet uppmanar kraftfullt de libanesiska myndigheterna att respektera de rättsliga förfarandena och rättsväsendets oberoende, och att bistå alla insatser som skulle göra det möjligt att göra en ordentlig utredning och ställa till svars de personer som var ansvariga för de beslut som ledde till explosionen i hamnen i Beirut. Parlamentet begär att ett oberoende internationellt undersökningsuppdrag ska skickas till Libanon för att utreda explosionen i Beirut inom ramen för FN. Parlamentet håller fast vid att de som befinns vara direkt eller indirekt ansvariga måste ställas till svars för de människoliv som gått förlorade och de skador som åsamkats Libanons folk. Parlamentet insisterar på att Beiruts hamn är viktig infrastruktur för Libanon och måste byggas upp. Parlamentet uppmanar myndigheterna att fullt ut samarbeta med domare Bitar, som leder utredningen av hamnexplosionen.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att hjälpa familjer till offren för hamnexplosionen i Beirut att utforska möjligheterna att lägga fram stämningar i utländska nationella domstolar samt att utforska möjligheterna att åtala politiker som anklagas för illdåd under allmän jurisdiktion. Parlamentet uppmanar FN:s råd för mänskliga rättigheter att anta en resolution om att inrätta och sända ut ett oberoende och opartiskt undersökningsuppdrag för att fastställa fakta och omständigheter kring explosionen i Beirut, inbegripet de bakomliggande orsakerna, för att fastställa vilken skuld staten och olika individer har och främja rättvisa och upprättelse för offren.

10.

Europaparlamentet fördömer starkt den kultur av straffrihet som har blomstrat i Libanon. Parlamentet är bekymrat över försöken att skrämma oberoende medlemmar av det civila samhället på olika sätt. Parlamentet konstaterar att offer och familjer inte längre kan vänta på att rättvisa skipas. Parlamentet efterlyser ett omedelbart slut på den kultur av straffrihet som råder i libanesiska institutioner och uppmanar eftertryckligen myndigheterna att undanröja alla hinder för pågående rättsliga utredningar, särskilt i fall av korruption.

11.

Europaparlamentet betonar behovet att främja hållbara lösningar för att hantera livsmedelsosäkerheten och energikrisen och behovet att tillhandahålla direkt humanitärt stöd, i linje med livsmedels- och jordbruksorganisationens rekommendationer. Parlamentet vill att EU:s humanitära stöd kombineras med stöd till jordbrukare och jordbruksarbetare och andra former av stöd till lokal livsmedelsproduktion samt investeringar i infrastruktur för att generera förnybar energi i landet.

12.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över ett stort antal fall av dålig förvaltning och bedrägerier i samband med EU-finansierade projekt på grund av bristande transparens och tillsyn samt bristfälliga urvals- och anbudskriterier och registerföring. Parlamentet uppmanar kommissionen och den europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) att behandla fallet med det påstådda missbruket av EU-medel för avfallshanteringsanläggningar. Parlamentet understryker att EU bör övervaka projekten och leverera finansiering i omgångar efter oberoende kontroller för varje fas av de relevanta projekten för att kompensera för Libanons höga risk för korruption. Parlamentet uppmanar EU och dess partner att offentliggöra alla relevanta dokument som möjliggör en oberoende granskning av det civila samhället. Parlamentet understryker att sådana standarder och bästa praxis bör delas mellan alla internationella givare som försöker hjälpa Libanon, såsom i fallet med EU-stöd till hantering av fast avfall i Libanon. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att öka ansvarsskyldigheten och övervakningen av EU-finansierade projekt i Libanon. Parlamentet betonar att EU-medel inte bör nå Hizbollah.

13.

Europaparlamentet betonar att villkoren för att flyktingar frivilligt och på ett värdigt sätt ska kunna återvända till konfliktbenägna områden i Syrien inte är uppfyllda. Parlamentet påminner om att flyktingbefolkningen i Libanon är sårbar och betonar behovet av att tillhandahålla adekvat, förutsägbar och mångsidig finansiering till organ som arbetar med flyktingar för att säkerställa att grundläggande tjänster tillhandahålls fullt ut till flyktinggrupper i landet. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att förbättra den humanitära situationen i Syrien för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till flyktingkrisen. Parlamentet betonar att flyktingars återvändande bör vara frivilligt, värdigt och säkert, i enlighet med internationella kriterier. Parlamentet kräver att humanitärt bistånd ska fortsätta att ges till den libanesiska befolkningen och flyktingar, med strikta kontroller. Parlamentet uppmanar Libanon att ansluta sig till FN:s flyktingkonvention från 1951 och dess protokoll från 1967. Parlamentet efterlyser inrättandet av en internationell arbetsgrupp med deltagande av EU, FN och libanesiska myndigheter för att ta itu med flyktingfrågan. Parlamentet uttrycker sin oro över att libanesiska politiska partier och ministrar trappat upp retoriken mot flyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft Libanon att avstå från att deportera, införa diskriminerande åtgärder och uppvigla till hat mot syriska flyktingar i händelse av eventuella åtgärder i samband med migration. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla finansiering till UNRWA och syriska flyktingar.

14.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för Unifils arbete längs gränsen mellan Libanon och Israel och fördömer kraftfullt alla angrepp på FN:s fredsbevarande styrkor. Parlamentet kräver att de ansvariga ställs till svars snarast möjligt.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att till fullo föra upp Hizbollah och Islamiska revolutionsgardet på sin förteckning över förbjudna terroristorganisationer.

16.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av avtalet mellan Libanon och Israel om gränsdragningen vad avser ländernas sjögränser och uppmuntrar de båda länderna att fortsätta sitt konstruktiva samarbete.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Arabförbundets generalsekreterare, ordföranden för den parlamentariska församlingen för Medelhavsunionen samt till Libanons regering och parlament.

(1) EUT C 117, 11.3.2022, s. 143.

(2) EUT L 143, 30.5.2006, s. 2.

(3) EUT L 337, 21.12.2007, s. 111.