RÅDETS REKOMMENDATION

av den 23 maj 2024

om ökad forskningssäkerhet

(C/2024/3510)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292 jämförd med artikel 182.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Öppenhet, internationellt samarbete och akademisk frihet är av central betydelse för forskning och innovation i världsklass. I samband med att de internationella spänningarna ökar och forskning och innovation får en allt större geopolitisk betydelse utsätts unionens forskare och akademiker emellertid för forskningssäkerhetsrisker när de samarbetar internationellt, vilket leder till att europeisk forskning och innovation ställs inför otillbörligt inflytande och missbrukas på sätt som inverkar på unionens säkerhet eller bryter mot unionens värden och grundläggande rättigheter som fastställs i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Det är därför mycket viktigt att unionens forsknings- och innovationssektor får stöd och ges egenmakt att hantera dessa risker. Det behövs tydliga och proportionella skyddsåtgärder för att hålla det internationella samarbetet öppet och säkert.

(2)

Det föränderliga geopolitiska sammanhanget kräver ett snabbt gemensamt svar från samtliga medlemsstater och kommissionen för att stärka och utnyttja forsknings- och innovationspotentialen i hela unionen. Endast med gemensamma insatser kan ökad forskningssäkerhet säkerställas. I detta sammanhang krävs också ombalansering av det internationella samarbetet inom forskning och innovation mot bakgrund av unionens intressen, värden och principer för att utveckla och skydda unionens strategiska oberoende varvid en öppen ekonomi bevaras (1), och lika villkor och balanserad ömsesidig öppenhet eftersträvas.

(3)

Genom öppen vetenskap säkerställs att vetenskaplig forskning görs så tillgänglig som möjligt till förmån för vetenskapen, ekonomin och samhället i dess helhet. Internationellt samarbete inom forskning och innovation är av största betydelse för att hitta lösningar på akuta globala utmaningar till nytta för våra samhällen och det driver på den vetenskapliga spetskompetensen, medan internationell rörlighet för forskningstalang berikar vetenskaplig forskning och är avgörande för innovation och vetenskapliga genombrott. Akademisk frihet innebär att forskare är fria att bedriva sin forskning och välja forskningsmetoder och forskningspartner från hela världen, med beaktande av att akademisk frihet också innebär akademiskt ansvar.

(4)

Den växande strategiska konkurrensen och återgången till maktpolitik leder till allt fler internationella transaktionsförbindelser. Detta skifte har lett till diversifierade och oförutsägbara hot, som ofta är hybridhot (2). Med tanke på hur viktig kritisk kunskap och teknik är för politisk, ekonomisk, underrättelsemässig och militär framgång utvecklar vissa av unionens konkurrenter i allt högre grad sin kapacitet i detta avseende eller följer aktivt civil-militära fusionsstrategier.

(5)

Hybridhot kan påverka alla relevanta sektorer, men på grund av forsknings- och innovationssektorns öppenhet, akademiska frihet, institutionella autonomi och världsomspännande samarbete är denna sektor särskilt sårbar. Man kan rikta sig mot unionsbaserade forskare och innovatörer för att få tillgång till den senaste kunskapen och tekniken, ibland med hjälp av bedrägliga och dolda metoder eller genom direkt stöld eller tvång, men oftare genom exploatering av ett till synes uppriktigt internationellt akademiskt samarbete. Förutom att äventyra säkerhet och välfärd skulle hybridhot kunna påverka den akademiska friheten och forskningsintegriteten i unionen.

(6)

Forsknings- och innovationssektorn navigerar således i ett alltmer utmanande internationellt sammanhang för samarbeten, där det finns risk för oönskad överföring av kritisk kunskap och teknik till tredjeländer som kan användas för att stärka dessa länders militära kapacitet och underrättelsetjänster, vilket påverkar unionens och dess medlemsstaters säkerhet, eller för ändamål som strider mot unionens värden och grundläggande rättigheter. Sådana samarbeten är inte alltid förbjudna enligt lag, men kan medföra betydande säkerhetsproblem och etiska problem.

(7)

I enlighet med principerna om institutionellt oberoende och akademisk frihet är forskningsorganisationer och organisationer som finansierar forskning primärt ansvariga för att utveckla och förvalta sitt internationella samarbete. Offentliga myndigheter på alla nivåer bör överväga att tillhandahålla hjälp och stöd för dem så att de kan fatta välgrundade beslut och hantera forskningssäkerhetsriskerna.

(8)

Under de senaste åren har diskussioner om att stärka forskningssäkerheten pågått i flera medlemsstater och på unionsnivå, varvid olika initiativ har tagits:

—

I maj 2021 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om den globala strategin för forskning och innovation, där en ny europeisk strategi för internationell forsknings- och innovationspolitik skisseras. Rådet svarade i september 2021 genom att rådsslutsatser där unionens och medlemsstaternas åtagande att stärka åtgärderna för att motverka utländsk inblandning betonades.

—	Ett flertal skyddsåtgärder infördes i unionens ramprogram för forskning och innovation 2021–2027, Horisont Europa, som ger verkan åt unionens särskilda ansvar som en av Europas största forskningsfinansiärer.

—	I november 2021 antog rådet den politiska agendan för det europeiska forskningsområdet 2022–2024 som en del av sina slutsatser om den framtida styrningen av det europeiska forskningsområdet, där hanteringen av utländsk påverkan ingår i en av de prioriterade åtgärderna.

—

I januari 2022 offentliggjorde kommissionen, som en uppföljning av sina åtaganden från såväl den globala strategin som den politiska agendan för det europeiska forskningsområdet, sitt arbetsdokument om hantering av utländsk påverkan på forskning och innovation. För att främja ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna genomfördes dessutom under hela 2023 ett projekt för ömsesidigt lärande.

—

Den 9 mars 2022 antog Europaparlamentet en resolution om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i unionen, inbegripet desinformation, i vilken det efterlyser en förstärkning av den akademiska friheten, bättre insyn i utländsk finansiering samt kartläggning och övervakning av utländsk påverkan på det kulturella, akademiska och religiösa området.

—

I april 2022 antog rådet slutsatser om en EU-strategi för att stärka lärosäten för Europas framtid, där det framhölls att ett fördjupat samarbete inom unionen kan bidra till att stödja lärosäten och förse forskare, utbildare, studerande och personal med de verktyg som krävs för att hantera utmaningarna med ett rättvist globalt samarbete, såsom orättvisa, utländsk inblandning och hinder för öppen vetenskap. Rådet betonar också nödvändigheten av att främja en välunderbyggd och självständig förståelse av motparter i tredjeländer.

—	Den 10 juni 2022 antog rådet slutsatser om principer och värden för internationellt samarbete inom forskning och innovation, där vikten av riskhantering och säkerhet underströks och kommissionen och medlemsstaterna uppmanades att vidareutveckla god praxis.

—

Ur ett bredare säkerhets- och försvarsperspektiv pågår det arbete inom ramen för strategin för EU:s säkerhetsunion (3) och den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, som syftar till en gemensam bedömning av hot och utmaningar och större samstämmighet i åtgärder på säkerhets- och försvarsområdet, bland annat genom unionens verktygslåda för hantering av hybridhot, som sammanför olika instrument för att upptäcka och hantera hybridhot.

—

När det gäller unionens exportkontrollregler för varor och teknik med dubbla användningsområden är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 (4) av stor betydelse för forskningssäkerheten. För att hjälpa forskningsorganisationer offentliggjorde kommissionen i september 2021 en rekommendation om efterlevnadsprogram för forskning om produkter med dubbla användningsområden (5).

(9)

Kommissionen och den höga representanten har antagit ett gemensamt meddelande om en europeisk strategi för ekonomisk säkerhet (6) som syftar till att säkerställa att unionen fortsätter att dra nytta av en öppen ekonomi och samtidigt minimerar riskerna för den ekonomiska säkerheten. Strategin bygger på tre pelare: främjande av unionens ekonomiska bas och konkurrenskraft, skydd mot risker och ingående av partnerskap med så många länder som möjligt som delar unionens farhågor och intressen. I var och en av pelarna har forskning och innovation en viktig roll.

(10)

Till följd av det gemensamma meddelandet identifierades kritisk teknik för unionens ekonomiska säkerhet för vidare riskbedömning med medlemsstaterna i kommissionens rekommendation (EU) 2023/2113 (7). Riskbedömningar har redan inletts som en prioriterad fråga på fyra av de tio identifierade kritiska teknikområdena, nämligen avancerade halvledare, artificiell intelligens, kvantteknik och bioteknik. Resultatet av riskbedömningarna, när de är slutförda, skulle kunna ligga till grund för andra potentiella åtgärder för genomförande av den europeiska strategin för ekonomisk säkerhet, inbegripet åtgärder för att öka forskningssäkerheten.

(11)

I det gemensamma meddelandet om den europeiska strategin för ekonomisk säkerhet tillkännagav kommissionen vidare att den skulle föreslå åtgärder för att öka forskningssäkerheten genom att säkerställa användningen av befintliga verktyg och identifiera och åtgärda eventuella återstående luckor, samtidigt som öppenheten i forsknings- och innovationsekosystemet bevaras. Denna rekommendation ingår i ett paket som kommissionen utfärdade i januari 2024 som uppföljning av det gemensamma meddelandet.

(12)

När det gäller den identifiering av luckor som avses i föregående punkt visar diskussionerna med medlemsstaterna och intresseorganisationer att det bland beslutsfattare och alla andra berörda aktörer finns ett akut behov av större begreppsmässig klarhet och gemensam förståelse av de aktuella frågorna samt av att fastställa hur de ska hanteras på ett såväl proportionellt som ändamålsenligt sätt.

(13)

Allt fler medlemsstater har utarbetat eller håller på att utarbeta strategier för att öka forskningssäkerheten. Dessa insatser bidrar överlag till ökad medvetenhet och ökad motståndskraft, men för att de ska vara verkligt effektiva bör utvecklingen och genomförandet av skyddsåtgärder tillämpas konsekvent på alla nivåer, inbegripet på unionsnivå, nationell nivå och regional nivå samt inom enskilda forskningsorganisationer och organisationer som finansierar forskning. Samordning på unionsnivå och stöd från kommissionen för kapacitetsuppbyggnad och utbyte av praxis behövs därför för att skydda det europeiska forskningsområdets integritet, samtidigt som medlemsstaternas befogenheter att gå längre respekteras, till exempel genom att utveckla regelverk.

(14)

Det är viktigt att hybridhot som påverkar forsknings- och innovationsekosystemet bedöms strukturellt så att situationsmedvetenheten bland beslutsfattare förbättras genom att man utgår ifrån den gemensamma kapaciteten för underrättelseanalys, framför allt den gemensamma enheten för hybridhot, och tar hänsyn till arbetet vid Europeiska kompetenscentrumet för motverkande av hybridhot samt Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå och Europeiska it-brottscentrumet som inrättats av Europol när det gäller cybersäkerhetshot.

(15)	Med tanke på att en betydande andel av forskningen och innovationen äger rum inom den privata sektorn bör det betonas att även om de risker som företag utsätts för förvisso kan vara likartade, skiljer sig deras karaktär, behov och kapacitet från forskningsorganisationernas.

(16)

Vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas åt medlemsstaternas och viktiga internationella partner politiska erfarenheter, samtidigt som det betonas att ett tillvägagångssätt som passar det unika europeiska sammanhanget bör utarbetas. God praxis delas till exempel genom den multilaterala dialogen om värden och principer för internationellt samarbete inom forskning och innovation, som en del av associeringsförhandlingar och gemensamma möten i styrkommittén för vetenskap och teknik inom ramen för internationella avtal om vetenskap och teknik samt i multilaterala forum som G7, och relevanta multilaterala arrangemang för exportkontroll.

(17)

Forskningssäkerhet är ett problem som får allt större uppmärksamhet, och den pågående debatten om riskerna och hur man bäst hanterar dem intensifieras. Det finns därför ett behov av att ytterligare öka medvetenheten, främja och underlätta ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna och relevanta intresseorganisationer samt bidra till en lärandestrategi som är både flexibel och anpassningsbar.

(18)

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

forskningssäkerhet: förutseende och hantering av risker i samband med: a) oönskad överföring av kritisk kunskap och teknik som kan påverka säkerheten i unionen och dess medlemsstater, till exempel om den kanaliseras till militära ändamål eller underrättelseändamål i tredjeländer, b) otillbörlig påverkan på forskning, där forskning kan instrumentaliseras av eller från tredjeländer i syfte att bland annat skapa desinformation eller uppmuntra till självcensur bland studenter och forskare, vilket kränker den akademiska friheten och forskningsintegriteten i unionen, c) etiska eller integritetsrelaterade kränkningar, där kunskap och teknik används för att undertrycka, inkräkta på eller undergräva unionens värden och grundläggande rättigheter, enligt definitionen i fördragen.

forsknings- och innovationssektor: alla forskningsorganisationer, inbegripet högre utbildningsanstalter i den mån de bedriver forskning, organisationer som finansierar forskning och forskningsinfrastrukturer i hela unionen samt alla övriga aktörer i unionens forsknings- och innovationsekosystem. Delar av denna rekommendation kan vara lika relevanta för företag, men det behövs samarbete med aktörer inom den privata sektorn för att ta itu med deras forskningssäkerhet.

3.	forskningsorganisation: en ideell organisation som bedriver vetenskaplig forskning.

internationellt samarbete: samarbete mellan å ena sidan forskningsorganisationer och organisationer som finansierar forskning som är etablerade i unionen eller enskilda forskare som finansieras av dessa organisationer och å andra sidan enheter, inbegripet företag, som är etablerade utanför unionen eller enskilda forskare som finansieras av dessa enheter. För samarbete med forskningsorganisationer och företag som är etablerade i unionen men som ägs eller kontrolleras från länder utanför unionen bör en riskbedömning göras.

riskbedömning: en process i samband med internationellt forsknings- och innovationssamarbete där en kombination av de viktigaste riskfaktorerna beaktas. Kombinationen av dessa faktorer avgör risknivån. De viktigaste faktorer som ska bedömas kan delas in i fyra kategorier: a) riskprofilen för den unionsbaserade organisation som deltar i det internationella samarbetet: beakta organisationens styrkor och sårbarheter, inbegripet finansiella beroenden, som är relevanta för forskningsprojektet, b) det forsknings- och innovationsområde där det internationella samarbetet ska äga rum: beakta om projektet är inriktat på forskningsområden som involverar kritisk kunskap och teknik, metoder, data eller forskningsinfrastruktur som anses vara särskilt känslig ur ett säkerhetsperspektiv eller i fråga om unionens värden och grundläggande rättigheter, c) riskprofilen för det tredjeland där den internationella partnern är baserad eller varifrån den ägs eller kontrolleras (exempelvis huruvida landet är föremål för restriktiva åtgärder, har en bristfällig rättsstat eller ett bristfälligt skydd av de mänskliga rättigheterna, har en aggressiv civil-militär fusionsstrategi eller begränsad akademisk frihet), d) riskprofilen för den internationella partnerorganisationen: dvs. med tillbörlig aktsamhet bland annat fastställa om den organisation som samarbete ska ske med är föremål för restriktiva åtgärder eller har kopplingar till militären, vilka anknytningar deltagande forskare eller personal har samt vilka avsikter partnern har i fråga om slutanvändning eller tillämpning av forskningsresultaten.

kritisk kunskap och teknik: kunskap och teknik, inbegripet know-how, inom nya och omstörtande områden och på områden som är av största vikt för unionens och dess medlemsstaters ekonomiska konkurrenskraft, sociala välfärd och säkerhet och där det därför inte är önskvärt med ett alltför stort beroende av tredjeländer, med beaktande av forskningssäkerhetens dynamiska karaktär och föränderliga risker. Detta omfattar men är inte begränsat till forskning och innovation med potential för dubbla användningsområden.

7.	tredjeländer: alla länder utanför unionen.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA OCH EUROPEISKA KOMMISSIONEN ATT GÖRA FÖLJANDE.

Beakta följande principer för ansvarsfull internationalisering vid utformning och genomförande av politiska åtgärder för att öka forskningssäkerheten:

a)	Fortsätta att främja och försvara akademisk frihet och institutionellt oberoende, med beaktande av att forskningsorganisationer har huvudansvaret för sitt internationella forsknings- och innovationssamarbete.

Fortsätta att främja och uppmuntra sådant internationellt samarbete inom forskning och innovation som är både öppet och säkert, i enlighet med principen så öppen som möjligt, så begränsad som nödvändigt, och säkerställa att forskningsresultat är sökbara, tillgängliga, kompatibla och återanvändbara (Fair), med vederbörlig hänsyn till tillämpliga begränsningar, inbegripet säkerhetsfrågor.

c)	Säkerställa att åtgärderna är proportionella: om skyddsåtgärder införs bör dessa inte gå utöver vad som är nödvändigt för att minska riskerna, och undvika onödiga administrativa bördor. Målet är att hantera riskerna snarare än att undvika dem.

Styra forskningssäkerhetsåtgärder för att skydda den ekonomiska säkerheten, samt unionens säkerhet och nationella säkerhet, och försvara och främja unionens värden och grundläggande rättigheter, akademisk frihet och forskningsintegritet, samtidigt som protektionism och politisk instrumentalisering av forskning och innovation undviks.

e)	Främja självstyre inom forsknings- och innovationssektorn, inom det tillämpliga regelverket, och ge aktörerna möjlighet att fatta välgrundade beslut, understryka det samhällsansvar som forskningsorganisationer har, med beaktande av att med akademisk frihet kommer akademiskt ansvar.

Anta ett myndighetsövergripande tillvägagångssätt som sammanför relevant expertis och kompetens, säkerställer en övergripande strategi för forskningssäkerhet och främjar samstämmighet mellan statliga åtgärder och budskap till forsknings- och innovationssektorn, inbegripet nödvändiga åtgärder för kompetenshöjning och omskolning av berörd arbetskraft.

Samtidigt som en riskbaserad strategi tillämpas, anta en politik där forskningssäkerhetsrisker identifieras och hanteras var de än härrör från, eftersom det är den bästa garantin för att bibehålla ett balanserat tillvägagångssätt i fråga om möjligheter och risker i forsknings- och innovationssamarbetet och för att inte förbise utvecklingen av hotbilden, inbegripet framväxten av nya hotaktörer.

Säkerställa att ansträngningar görs för att undvika alla former av såväl direkt som indirekt diskriminering och stigmatisering av grupper eller enskilda personer som skulle kunna uppstå som en oavsiktlig konsekvens av skyddsåtgärder samt säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan.

Erkänna den dynamiska karaktären hos forskningssäkerhet, som präglas av nya insikter, föränderliga risker och geopolitiska sammanhang, vilket kräver en lärandestrategi som regelbundet ses över och uppdateras för att säkerställa att forskningspolitiken och tillhörande insatser för kapacitetsuppbyggnad förblir aktuella, ändamålsenliga och proportionella och i linje med ovannämnda principer.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS ATT MEDLEMSSTATERNA med full hänsyn till subsidiaritet, proportionalitet, institutionellt oberoende och akademisk frihet och i enlighet med medlemsstaternas nationella särdrag, olika utgångslägen och deras exklusiva behörighet när det gäller nationell säkerhet, utan att det påverkar medlemsstaternas möjlighet att gå längre, gör följande:

2.	Arbetar för att utveckla och genomföra en uppsättning politiska åtgärder för att öka forskningssäkerheten genom att på bästa sätt använda de faktorer som förtecknas i detta avsnitt.

Inleder en dialog med forsknings- och innovationssektorn i syfte att fastställa ansvarsområden och roller och utarbetar en nationell strategi, om en sådan inte redan finns, till exempel genom riktlinjer eller en förteckning över relevanta åtgärder och initiativ för att öka forskningssäkerheten, med en tydlig process för genomförandet, samtidigt som kommissionens vägledning och tillgängliga stödverktyg beaktas.

Där så är relevant skapar en ny eller förstärker en befintlig stödstruktur eller stödtjänst för att hjälpa aktörer inom forsknings- och innovationssektorn att hantera risker i samband med internationellt samarbete inom forskning och innovation. En sådan stödstruktur eller stödtjänst kan sammanföra sektorsöverskridande expertis och kompetens och tillhandahålla information och råd som forskningsorganisationer och organisationer som finansierar forskning kan använda för att fatta välgrundade beslut och väga möjligheterna och riskerna med ett framtida internationellt samarbete mot varandra, samt tillhandahålla andra tjänster av vilka forsknings- och innovationssektorn har ett tydligt behov, inbegripet medvetandehöjande verksamhet och utbildningskurser.

5.	Stärker faktabasen för beslutsfattande om forskningssäkerhet genom analys av hotbilden, även ur ett cybersäkerhetsperspektiv.

6.	Underlättar informationsutbyte mellan forskningsorganisationer och organisationer som finansierar forskning å ena sidan och underrättelsetjänster å andra sidan, till exempel genom säkerhetsskyddsklassificerade och icke-säkerhetsskyddsklassificerade genomgångar eller särskilda sambandsmän.

7.	Utvecklar eller förstärker det sektorsövergripande samarbetet inom den offentliga förvaltningen, särskilt genom att föra samman beslutsfattare med ansvar för högre utbildning, forskning och innovation, handel, utrikesfrågor, underrättelse och säkerhet.

8.	Får insikt i sektorns resiliens samt effektiviteten och proportionaliteten i den tillämpliga forskningspolitiken, inbegripet genom regelbundna resilienstester och incidentsimuleringar, där så är lämpligt med övervägande av stöd från kommissionen.

9.	Ägnar särskild uppmärksamhet åt internationellt samarbete inom områden som omfattar kritisk kunskap och teknik, inbegripet sådan som identifierats i kommissionens rekommendation (EU) 2023/2113, och åt resultaten av sådana kollektiva riskbedömningar.

10.

Vidtar nationella åtgärder för att säkerställa efterlevnad av unionens tillämpliga exportkontrollregler för produkter med dubbla användningsområden och de restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 29 i EU-fördraget och artiklarna 207 och 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt när det gäller immateriell tekniköverföring, samt stärker genomförandet och efterlevnaden av restriktiva åtgärder som är relevanta för forskning och innovation.

11.

Proaktivt bidrar till unionens plattform för en enda kontaktpunkt för hantering av utländsk påverkan på forskning och innovation genom att dela med sig av verktyg och resurser som utvecklats genom offentlig finansiering i syfte att underlätta gränsöverskridande användning av dessa verktyg och resurser och att tillhandahålla dem på ett användarvänligt, tillgängligt och säkert sätt.

12.

Samarbetar med den privata sektorn för att utveckla vägledning för företag som är delaktiga i privat forskning och innovation, inbegripet för forskningsintensiva uppstartsföretag, avknoppade företag och små och medelstora företag. Det bör i detta avseende hänvisas till de befintliga reglerna, inbegripet reglerna om kontroll av export för produkter med dubbla användningsområden, granskning av utländska investeringar samt det pågående arbetet med att övervaka utgående investeringar.

13.	När så är relevant, och på grundval av en riskbedömning, överväger att tillämpa åtgärderna i denna rekommendation på internationell samarbetsverksamhet med anknytning till forskares rörlighet.

Rollen för organisationer som finansierar forskning

14.

Samarbetar med organisationer som finansierar forskning för att uppmuntra dem att säkerställa följande:

Forskningssäkerhet är en integrerad del av ansökningsprocessen och tar hänsyn till de olika faktorer som tillsammans definierar projektets riskprofil. Målet är att uppmuntra stödmottagare att beakta det sammanhang inom vilket forsknings- och innovationssamarbetet äger rum och vilka skäl och (dolda) agendor som skulle kunna spela en roll, och därigenom säkerställa att potentiella risker och hot identifieras på förhand.

Forskningsprojekt som valts ut för finansiering och som ger anledning till oro genomgår en riskbedömning som står i proportion till deras riskprofil, varefter man enas om lämplig riskhantering samtidigt som det säkerställs att handläggningstiden för beviljande inte försenas i onödan och onödiga administrativa bördor undviks.

När avtal om forskningspartnerskap ingås med utländska enheter, inbegripet genom samförståndsavtal, överväga möjliga risker i samband med internationellt samarbete och inkludera centrala ramvillkor såsom respekt för unionens värden och grundläggande rättigheter, akademisk frihet, ömsesidighet och arrangemang för förvaltning av immateriella tillgångar, inbegripet spridning och nyttjande av resultat, licensiering eller överföring av resultat och skapande av spin off-effekter, och tillhandahålla en exitstrategi om villkoren i avtalen inte skulle uppfyllas.

d)	Vid tillämpning av skyddsåtgärder i nationella finansieringsprogram beaktas de åtgärder som tillämpas i relevanta unionsfinansieringsprogram.

e)	Sökande söker garantier från potentiella partner för projekt med hög riskprofil, till exempel genom partnerskapsavtal, med beaktande av viktiga ramvillkor såsom de som anges i punkt 15 c.

Det finns tillräcklig sakkunskap och kompetens inom finansieringsorganisationen för att ta itu med problem som rör forskningssäkerheten och den forskningssäkerheten är integrerad i befintliga övervaknings- och utvärderingsåtgärder, bland annat genom att hålla reda på incidenter och vidta trovärdiga åtgärder i tid vid bristande efterlevnad.

Stöd till forskningsorganisationer

15.

Uppmuntrar och stöder forskningsorganisationer att

a)	delta i informationsutbyte, ömsesidigt lärande, utveckling av verktyg och riktlinjer samt incidentrapportering med andra forskarorganisationer, samt att överväga resurssammanslagning för att på bästa sätt utnyttja knappa och spridda resurser och knapp och spridd expertis,

genomföra interna riskhanteringsförfaranden på ett systematiskt sätt, bland annat genom riskbedömning, genomföra tillbörlig aktsamhet när det gäller potentiella partner och internt beslutsfattande på högre nivå i händelse av faktorer som ger anledning till oro, samtidigt som onödiga administrativa bördor undviks,

när avtal om forskningspartnerskap ingås med utländska enheter, inbegripet genom samförståndsavtal, överväga möjliga risker vid internationellt samarbete och inkludera centrala ramvillkor såsom respekt för unionens värden och grundläggande rättigheter, akademisk frihet, ömsesidighet och arrangemang för förvaltning av immateriella tillgångar, inbegripet spridning och nyttjande av resultat, licensiering eller överföring av resultat och skapande av spin off-effekter, och tillhandahålla en exitstrategi om villkoren i avtalen inte skulle uppfyllas,

bedöma risker i samband med utländska statligt finansierade talangprogram inom forskning och innovation, med särskilt fokus på eventuella oönskade skyldigheter för mottagarna, och garantera att utländska statligt finansierade kurs- och utbildningsanordnare på campus följer värdinstitutionens uppdrag och regler,

e)	investera i särskild intern expertis och kompetens när det gäller forskningssäkerhet, tilldela forskningssäkerhetsansvar på lämpliga organisatoriska nivåer och investera i it-hygien och i skapandet av en kultur där öppenhet och säkerhet är i balans,

underlätta tillgången till utbildningsprogram, inbegripet onlinekurser, för ny och befintlig forskningspersonal, samt utveckla utbildningsprogram som syftar till att utbilda säkerhetsrådgivare och andra relevanta aktörer och till att utbilda rekryterare och personal som sysslar med internationalisering för att, som ett led i en strukturell granskningsprocess, kontrollera och upptäcka faktorer som ger anledning till oro i ansökningar om forskningspositioner, särskilt inom forskningsområden som omfattar kritisk kunskap och teknik,

säkerställa full insyn i vetenskapliga publikationer och alla andra former av spridning av forskningsresultat när det gäller finansieringskällor och forskningspersonalens anknytningar, för att undvika att utländska beroenden och intressekonflikter eller åtaganden påverkar forskningens kvalitet och innehåll,

införa områdesindelning, både fysisk och virtuell, som garanterar att åtkomst beviljas på grundval av strikt behovsenlig behörighet för områden som laboratorier och forskningsinfrastruktur, data och system som är särskilt känsliga, och att det finns robusta cybersäkerhetsarrangemang för onlinesystem,

i)	bedöma risker i samband med utrustning, laboratorier och forskningsinfrastruktur som sponsras av eller införskaffas från enheter som är etablerade i eller kontrolleras av tredjeländer, med särskilt fokus på eventuella oönskade skyldigheter för värdorganisationerna,

säkerställa att alla former av diskriminering och stigmatisering, både direkt och indirekt, förhindras, att individens säkerhet skyddas, varvid särskild uppmärksamhet bör läggas vid tvång från ursprungsstatens sida mot diasporan och andra former av otillbörligt inflytande som kan ge upphov till självcensur och få konsekvenser för säkerheten för berörda utländska forskarna, doktoranderna och studenterna, samt att incidenter rapporteras.

KOMMISSIONEN REKOMMENDERAS ATT GÖRA FÖLJANDE:

16.

Fullt ut utnyttja den öppna samordningsmetoden, särskilt förvaltningsstrukturerna för det europeiska forskningsområdet, och stödja genomförandet av denna rekommendation genom att öka medvetenheten, underlätta och främja ömsesidigt lärande, möjliggöra kapacitetsuppbyggnad samt underlätta konsekventa åtgärder. Införliva innehållet i denna rekommendation även i dagordningarna för relevanta strategiska plattformar och styrelser.

17.

Utveckla och upprätthålla en unionsplattform för en enda kontaktpunkt för hantering av utländsk påverkan på forskning och innovation, som syftar till att konsolidera alla relevanta data, verktyg, rapporter och andra resurser som utvecklats på unionsnivå, nationell nivå, regional nivå eller organisationsnivå, eller utanför unionen, samtidigt som det säkerställs att de tillhandahålls på ett sätt som är både användarvänligt, tillgängligt och säkert.

18.

Stödja insamlingen av underlag för beslutsfattande inom forskningssäkerhet och sammanföra relevant expertis från medlemsstaterna och berörda parter samt undersöka och bedöma alternativ för mer strukturellt stöd i detta avseende, till exempel genom ett europeiskt expertcentrum för forskningssäkerhet, med beaktande av befintliga strukturer och med sammankoppling av det med plattformen för en enda kontaktpunkt, vidare kan ytterligare funktioner för att stödja medlemsstaterna och forsknings- och innovationssektorn läggas till i sinom tid.

19.	I samarbete med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik öka beslutsfattarnas situationsmedvetenhet genom en strukturell bedömning av hybridhot som påverkar forsknings- och innovationsekosystemet.

20.	Utveckla en metod för testning av resiliens för forskningsorganisationer som medlemsstaterna kan använda på frivillig basis med sina forskningsorganisationer.

21.

Tillsammans med medlemsstaterna och med deltagande av berörda parter fortsätta sitt arbete när det gäller att bedöma riskerna med kritisk teknik, samt inleda en dialog för att säkerställa informationsutbyte och konsekvens när det gäller riskvärdering och säkerhetsgarantier för forskning i nationella finansieringsprogram och i relevanta unionsfinansieringsprogram.

22.	Utveckla verktyg och resurser, såväl landoberoende som landspecifika, för att stödja forskningsorganisationer så att de kan visa tillbörlig aktsamhet när det gäller potentiella partner från tredjeländer.

23.	Tillsammans med intresseorganisationer på unionsnivå, anordna ett flaggskeppsevenemang om forskningssäkerhet vartannat år för utbyte av information och lösningsorienterade diskussioner.

24.

Vid behov utarbeta tolkningsriktlinjer för utveckling av riskbedömningsförfaranden samt för tillämpning av relevant unionslagstiftning. Detta gäller särskilt reglerna för exportkontroll, framför allt immateriell tekniköverföring, viseringskrav för utländska forskare samt tolkning av vissa krav på öppen vetenskap och förvaltning av immateriella tillgångar ur ett forskningssäkerhetsperspektiv.

25.	Samarbeta med forsknings- och innovationssektorn och medlemsstaterna för att bedöma hur man bäst kan öka insynen i forskarnas finansieringskällor och anknytningar.

26.	Stärka dialogen och samarbetet med internationella partner om forskningssäkerhet genom att dela information och erfarenheter, utbyta bästa praxis och söka sätt att anpassa skyddsåtgärder samt överväga möjligheten att få till stånd en gemensam unionsröst i frågan i multilaterala forum.

Övervakning av framstegen

27.

Kommissionen uppmanas att övervaka de framsteg som görs i fråga om genomförandet av denna rekommendation på ett öppet sätt och på grundval av tydliga indikatorer, i nära samarbete med medlemsstaterna och efter samråd med berörda parter, med hjälp av den politiska plattformen för det europeiska forskningsområdet, och att rapportera till rådet vartannat år, som en del av den rapportering som kommissionen vartannat år gör om den globala strategin för forskningsinnovation och dess befintliga rapportering om ramprogrammet för forskning och innovation.

28.

Mot bakgrund av det brådskande behovet av gemensamma insatser uppmanas medlemsstaterna att genomföra denna rekommendation och att informera kommissionen om sin nationella strategi (som avses i rekommendation 3 till medlemsstaterna), som underlag för kommissionens ovannämnda övervakning och rapportering.

29.

Efter en ingående bedömning och mot bakgrund av den framtida utvecklingen av den geopolitiska situationen kan ytterligare steg och åtgärder föreslås.

Utfärdad i Bryssel den 23 maj 2024.

På rådets vägnar

J. BROUNS

Ordförande

(1) Extra möte i Europeiska rådet (1 och 2 oktober 2020) – Slutsatser, 13/20, punkt 3.

(2) Gemensam ram för att motverka hybridhot Europeiska unionens insatser, JOIN(2016)18.

(3) COM(2020) 605.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 av den 20 maj 2021 om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, förmedling, transitering och överföring av samt tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden (EUT L 206, 11.6.2021, s. 1).

(5) Kommissionens rekommendation (EU) 2021/1700 av den 15 september 2021 om interna efterlevnadsprogram för kontroll av forskning om produkter med dubbla användningsområden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, förmedling, transitering och överföring av samt tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden (EUT L 338, 23.9.2021, s. 1).

(6) JOIN(2023)20.

(7) Kommissionens rekommendation (EU) 2023/2113 av den 3 oktober 2023 om kritisk teknik för EU:s ekonomiska säkerhet för vidare riskbedömning med medlemsstaterna (EUT L, 2023/2113, 11.10.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reco/2023/2113/oj).