1.

Uppstår det i förevarande fall, mot bakgrund av de faktiska omständigheter som beskrivs och de rättsliga skäl som beaktas i det straffrättsliga förfarande som pågår i Spanien avseende MSIG och mot bakgrund av de olika påföljder som tidigare meddelats i Frankrike avseende MSIG, en situation med bis in idem enligt artikel 50 i stadgan och artikel 54 i tillämpningskonventionen, vad gäller det åtal som väckts mot henne i Spanien, på grund av att det rör sig om ”samma gärning” enligt den innebörd som detta begrepp ges i unionsrättslig praxis?

2.

Är det, oavsett om så är fallet, förenligt med artikel 50 i stadgan och artikel 54 i tillämpningskonventionen samt artiklarna 1.3, 3.2, 4.3 och 4.5 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (1) att det saknas bestämmelser i spansk rätt som föreskriver en möjlighet till erkännande av verkningarna av lagakraftvunna fällande domar som tidigare har meddelats av domstolar i andra medlemsstater, för en möjlig bedömning av om det föreligger bis in idem i det mål som prövas på grund av att det rör sig om samma gärning?

3.

Strider det mot artiklarna 45 och 49.3 i stadgan eller mot skälen 7–9, 13 och 14 samt [mot] artikel 3.1–3.5 i rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (2) och skäl 12 och artikel 1.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna att det i förevarande mål, eller i allmänhet, saknas lagbestämmelser, praxis eller, sammanfattningsvis, en rättslig mekanism eller ett förfarande i spansk rätt, som gör det möjligt att erkänna verkningarna av lagakraftvunna fällande domar som tidigare meddelats av domstolar i medlemsstaterna, i syfte att fastställa påföljden, meddela en gemensam påföljd, anpassa påföljden eller begränsa det maximala straff som ska avtjänas, såväl i samband med meddelande av dom eller i samband med den senare verkställigheten av domen, för att, subsidiärt, när det inte föreligger bis in idem på grund av att det är fråga om samma gärning, säkerställa att påföljden är proportionerlig, som när det i det aktuella förfarandet finns tidigare domar som har meddelats av domstolar i en annan medlemsstat med stränga straff, som redan har avtjänats, för gärningar som sammanfaller (har begåtts samtidigt, är nära förbundna eller har ett straffrättsligt eller liknande samband) med de gärningar som prövas i Spanien?

4.

Är det, med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål, och i allmänhet, förenligt med (1) artikel 50 i stadgan och artikel 54 i tillämpningskonventionen, som båda rör internationell bis in idem, och (2) skälen 7–9, 13 och 14 samt artikel 3.1–3.5 i rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat samt artiklarna 45 och 49.3 i stadgan och principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden inom unionen att det i artikel 14.2 b om fällande domar som meddelas i Spanien, artikel 14.2 c om beslut om verkställande av dom och i den enda tilläggsbestämmelsen (vilka antagits före den 15 augusti 2010), som samtliga förekommer i Ley Orgánica 7/2014 de 12 de noviembre, sobre intercambio de información de antecedentes penales y consideración de resoluciones judiciales penales en la Unión Europea, de transposición de la normativa europea (lag 7/2014 av den 12 november 2014 om utbyte av information som hämtats från kriminalregister och beaktande av brottmålsdomar i Europeiska unionen, för införlivande av den unionsrättsliga lagstiftningen), fullständigt och uttryckligen utesluts att lagakraftvunna domar som tidigare meddelats i andra medlemsstater i unionen ges verkningar?