Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 februari 2024 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch - Nederländerna) – X mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-392/22 (1) , Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Ömsesidigt förtroende vid överföring))

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam asyl- och invandringspolitik - Ansökan om internationellt skydd - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 4 - Risk för omänsklig eller förnedrande behandling - Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan om internationellt skydd - Förordning (EU) nr 604/2013 - Artikel 3.2 - Omfattningen av de skyldigheter som åligger en medlemsstat som gjort en framställning om att den ansvariga medlemsstaten ska återta sökanden och som vill överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten - Principen om ömsesidigt förtroende - Bevismedel och beviskrav vad gäller den faktiska risken för omänsklig eller förnedrande behandling på grund av systembrister - Praxis bestående i summarisk avvisning (pushback) till ett tredjeland och tagande i förvar vid gränsstationerna)

(C/2024/2570)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Domslut

Artikel 3.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat

ska tolkas enligt följande:

Den omständigheten att den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en tredjelandsmedborgares ansökan om internationellt skydd har genomfört summariska avvisningar av tredjelandsmedborgare som vill lämna in en sådan ansökan vid medlemsstatens gräns, och hållit dem i förvar vid sina gränsstationer, utgör inte i sig hinder för att överföra tredjelandsmedborgaren till den medlemsstaten. Det är emellertid uteslutet att överföra nämnda tredjelandsmedborgare till nämnda medlemsstat om det finns välgrundade och klarlagda skäl att anta att tredjelandsmedborgaren, i samband med eller efter överföringen, skulle löpa en verklig risk för att utsättas för sådana åtgärder och att dessa – mot bakgrund av de omständigheter som det ankommer på de behöriga myndigheterna och den domstol som eventuellt ska pröva ett överklagande av överföringsbeslutet att bedöma – kan försätta tredjelandsmedborgaren i en situation av extremt materiellt armod som är så allvarlig att den kan likställas med en omänsklig eller förnedrande behandling som är förbjuden enligt artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Förordning nr 604/2013, jämförd med artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna

ska tolkas enligt följande:

—

Den medlemsstat som har begärt att en sökande av internationellt skydd ska återtas av den ansvariga medlemsstaten och som önskar överföra sökanden till sistnämnda medlemsstat måste beakta samtliga uppgifter som sökanden har lämnat innan den kan genomföra överföringen, bland annat frågan huruvida det föreligger en verklig risk för att tredjelandsmedborgaren, i samband med eller efter överföringen, utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling, i den mening som avses i nämnda artikel 4.

—	Den medlemsstat som vill genomföra överföringen ska samarbeta vid fastställandet av de faktiska omständigheterna och/eller kontrollera att dessa omständigheter är korrekta.

—	Denna medlemsstat ska avstå från att genomföra överföringen för det fall det finns välgrundade och klarlagda skäl att anta att det vid en överföring föreligger en verklig risk för sådan behandling.

—	Nämnda medlemsstat kan emellertid försöka få individuella garantier från den ansvariga medlemsstaten och, om sådana garantier tillhandahålls och framstår som både trovärdiga och tillräckliga för att utesluta varje verklig risk för omänsklig eller förnedrande behandling, genomföra överföringen.

(1) EUT C 359, 19.9.2022.