(-1)

Vatten är inte en kommersiell produkt bland andra utan snarare en allmän nyttighet och ett arv som måste skyddas och behandlas som sådant, så att ekosystem kan bevaras och så att alla kan få tillgång till rent vatten.

(-1a)

FN:s generalförsamling erkände den 28 juli 2010 rätten till säkert och rent dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för full livskvalitet och åtnjutande av samtliga mänskliga rättigheter. Efter framgången med 2014 års europeiska medborgarinitiativ ”Right2Water” antog kommissionen 2018 ett förslag till översyn av dricksvattendirektivet, och det motsvarande ändrade direktivet trädde i kraft den 12 januari 2021. I detta direktiv fastställs en skyldighet för medlemsstaterna att förbättra tillgången till dricksvatten genom att utgå från bland annat den kunskap som förvärvats och de åtgärder som vidtagits enligt direktiv 2000/60/EG. Medlemsstaterna bör också säkerställa rätten till rent vatten och sanitet genom att förbättra kvaliteten på både yt- och grundvatten.

(1)

Kemisk förorening av yt- och grundvatten utgör ett hot mot vattenmiljön med effekter som akut och kronisk toxicitet i vattenorganismer, ackumulering av förorenande ämnen i ekosystemet och förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald och utgör även ett hot mot människors hälsa. Fastställande av miljökvalitetsnormer bidrar till att genomföra nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö.

(1)

Kemisk förorening av yt- och grundvatten utgör ett hot mot vattenmiljön med effekter som akut och kronisk toxicitet i vattenorganismer, ackumulering av förorenande ämnen i ekosystemet och förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald och utgör även ett hot mot människors hälsa. Fastställande av miljökvalitetsnormer bidrar till att genomföra nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö , ett av de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet  (1a) .

(1a)

Enligt Europeiska miljöbyrån rapporteras omkring 90 % av grundvattenförekomsterna ha god kvantitativ status, omkring 75 % av grundvattenförekomsterna ha god kemisk status, 40 % av ytvattenförekomsterna ha god eller hög ekologisk status och 38 % av ytvattenförekomsterna ha god kemisk status, medan Europeiska miljöbyrån i sin rapport The European environment – state and outlook 2020: Knowledge for transition to a sustainable Europe av den 4 december 2019 konstaterade att minskade föroreningar har förbättrat vattenkvaliteten, men att unionen var långt ifrån att uppnå god ekologisk status för alla vattenförekomster senast 2020.

(1b)

Vid 2019 års kontroll av vattendirektivets ändamålsenlighet drog man i utvärderingen slutsatsen att nästa runda av åtgärdsprogram kommer att spela en nyckelroll för att säkerställa de nödvändiga framstegen mot uppnåendet av miljömålen i direktiv 2000/60/EG senast 2027, och man uppgav att mer än hälften av alla europeiska vattenförekomster för närvarande är undantagna enligt direktiv 2000/60/EG, vilket gör utmaningarna för medlemsstaterna att uppnå miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen inom den fastställda tidsfristen mer än betydande. Vid kontrollen av ändamålsenligheten drogs dessutom slutsatsen att miljömålen ännu inte har uppnåtts fullt ut, vilket till stor del beror på otillräcklig finansiering, långsamt genomförande och otillräcklig integrering av miljömålen i sektorspolitiken, och inte på brister i lagstiftningen.

(1c)

På grund av geografiska och socioekonomiska faktorer är vissa befolkningsgrupper, inklusive urfolk, mer sårbara för vattenföroreningar. Gruvsektorn i Europeiska unionen förväntas växa för att säkerställa utvecklingen av nettonollindustrin. Såsom framhålls i Europeiska miljöbyråns rapport 09/2021  (1a) påverkar gruvsektorn direkt vattenkvaliteten och vattenkvantiteten. Det är därför nödvändigt att bättre genomföra befintliga lagstiftningsramar och planera och kontrollera vattenanvändning och vattenutsläpp även vid gruvdrift.

(1d)

I många territorier i unionen råder stora och tilltagande begränsningar i vattentillgången. Den omfattande och ihållande torkan under senare år, särskilt i Medelhavsregionerna, utgör en risk för jordbruksproduktionen och orsakar en allvarlig minskning av yt- och grundvattenreserverna  (1a) .

(1e)

Vatten är en allmän nyttighet till gagn för alla och måste som en väsentlig naturresurs som är oersättlig och oumbärlig för livet beaktas noga mot bakgrund av sina sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner. Både klimatförändringarna, med ökad frekvens av naturkatastrofer och extrema väderhändelser, och den försämrade biologiska mångfalden har en negativ inverkan på vattenkvaliteten och vattenkvantiteten, vilket medför påfrestningar för sektorer som är beroende av tillgången på vatten, framför allt jordbruket.

(1f)

Europeiska miljöbyrån pekade i sin rapport European waters – Assessment of status and pressures från 2018 ut vissa jordbruksmetoder som hinder för att uppnå god kemisk grundvattenstatus i unionen, med föroreningar i form av nitrater och bekämpningsmedel; samtidigt har en stadig minskning i användningen av mineralgödselmedel i näringsöverskottet observerats i EU under de senaste årtiondena  (1a) . Andra betydande föroreningskällor utgörs av utsläpp som inte är kopplade till ett avloppssystem, förorenade platser och övergivna industriområden.

(1g)

En god status för vattenförekomster och en effektiv förvaltning av vattenresurser är en prioritering för jordbruket, eftersom jordbrukarna är beroende av vatten för att kunna bedriva sin verksamhet och därmed har ett egenintresse av en hållbar användning av denna resurs.

(1h)

För att underlätta omställningen till en mer hållbar och produktiv jordbrukssektor som är motståndskraftig mot begränsningar i vattentillgången bör incitament införas för jordbrukare i syfte att förbättra vattenförvaltningen och moderniseringen av bevattningssystem och bevattningsmetoder.

(1i)

Bekämpningsmedel kan ha en allvarlig inverkan på kvaliteten och kvantiteten på det vatten som finns tillgängligt för användning i jordbruket, med negativa effekter för den biologiska mångfalden både i vattenmiljöer och på land. Det är därför lämpligt att övervaka vilka effekter och ekotoxikologiska följder bekämpningsmedel och deras metaboliter får i vattenförekomster.

(1j)

Det är viktigt att beakta de insatser som hittills har gjorts i sektorer som jordbruket, där den fytosanitära föroreningen redan har kunnat minskas med 14 % jämfört med 2015–2017 och med 26 % sett till de mest skadliga förorenande ämnena. Siffrorna visar därför en kontinuerligt minskad användning av och risk med kemikalier, och 2020 minskade användningen av bekämpningsmedel, särskilt de allra farligaste  (1a) , kraftigt för andra året i rad.

(1k)

Kemisk förorening av yt- och grundvatten utgör även en risk för jordbruket genom att begränsa tillgången på vatten som lämpar sig för bevattning av grödor och ytterligare förvärra vattenbristen. Unionen och medlemsstaterna bör därför öka stödet till forskning och innovation för att snabbt sätta in lösningar i syfte att bekämpa bristen på och föroreningarna av yt- och grundvatten, bland annat genom digitalisering, precisionsjordbruk, optimerad och moderniserad bevattning och en cirkulär resursanvändning för en förbättrad klimatresilient vattenförvaltning och en mer träffsäker användning av bekämpnings- och gödningsmedel för grödor, mindre förorenande och säkrare alternativ till jordbruksinsatsvaror, mer motståndskraftiga och näringseffektiva sorter av grödor och ökad användning av renat avloppsvatten för jordbruksbevattning. Detta bör bidra till att uppnå ett hållbart och motståndskraftigt livsmedelssystem i unionen och samtidigt minska de diffusa föroreningarna från jordbruket och behovet av uttag i jordbruket.

(2a)

I strävan efter att uppnå en hög miljöskyddsnivå och i genomförandet av handlingsplanen för nollförorening bör unionen beakta de många olika situationer som råder i olika regioner i unionen, inverkan på livsmedelstryggheten, livsmedelsproduktionen och överkomliga livsmedelspriser samt en hälsosam och hållbar kost.

(3a)

Målen om att uppnå en ”god status för vattenförekomster” och säkerställa vattentillgång är av övergripande natur, och arbetet med dem bedrivs ofta inte på ett tillräckligt enhetligt sätt. God vattenförvaltning bör integreras i all unionspolitik som rör vattenanvändande sektorer.

(3b)

I kontrollen av ändamålsenligheten påpekades att vattenmålen måste integreras bättre i jordbrukspolitiken. Genom den nya gemensamma jordbrukspolitiken har det införts åtgärder som gör vattenförvaltningen mer hållbar. För ökad samstämmighet mellan jordbruks- och vattenpolitiken bör medlemsstaterna dra full nytta av de tillgängliga möjligheterna i den nya gemensamma jordbrukspolitiken och till fullo integrera vattenfrågor i sina strategiska planer, inklusive användning av kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (Akis), samt underlätta utveckling av rådgivningstjänster för att främja bästa praxis i fråga om vattenförvaltning.

(4)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (45) fastställs en ram för skyddet av unionens inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten. Genom denna ram identifieras prioriterade ämnen bland dem som utgör en betydande risk för, eller via, vattenmiljön på unionsnivå. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG (46) fastställs unionsomfattande miljökvalitetsnormer för de 45 prioriterade ämnen som förtecknas i bilaga X till direktiv 2000/60/EG och åtta andra förorenande ämnen som redan reglerades på unionsnivå innan bilaga X infördes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG (47). I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG (48) fastställs unionsomfattande kvalitetsnormer för grundvatten för nitrater och för aktiva ämnen i bekämpningsmedel samt kriterier för fastställande av nationella tröskelvärden för andra förorenande ämnen i grundvatten. Det innehåller också en minimiförteckning över tolv förorenande ämnen och deras indikatorer för vilka medlemsstaterna är skyldiga att överväga att fastställa sådana nationella tröskelvärden. Kvalitetsnormerna för grundvatten fastställs i bilaga I till direktiv 2006/118/EG.

(4)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (45) fastställs en ram för skyddet av unionens inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten. Genom denna ram identifieras prioriterade ämnen bland dem som utgör en betydande risk för, eller via, vattenmiljön på unionsnivå. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG (46) fastställs unionsomfattande miljökvalitetsnormer för de 45 prioriterade ämnen som förtecknas i bilaga X till direktiv 2000/60/EG och åtta andra förorenande ämnen som redan reglerades på unionsnivå innan bilaga X infördes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG (47). I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG (48) fastställs unionsomfattande kvalitetsnormer för grundvatten för nitrater och för aktiva ämnen i bekämpningsmedel samt kriterier för fastställande av nationella tröskelvärden för andra förorenande ämnen i grundvatten. Det innehåller också en minimiförteckning över tolv förorenande ämnen och deras indikatorer för vilka medlemsstaterna är skyldiga att fastställa sådana nationella tröskelvärden. Kvalitetsnormerna för grundvatten fastställs i bilaga I till direktiv 2006/118/EG.

(4a)

Medlemsstaterna bör se till att föroreningar genom utsläpp eller spill av prioriterade farliga ämnen upphör eller elimineras stegvis inom en lämplig tidsram och under alla omständigheter senast 20 år efter det att ett visst prioriterat ämne förtecknats som farligt i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Denna tidsram bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av striktare tidsramar i annan tillämplig unionslagstiftning.

(5)

Ämnen övervägs för upptagande i bilaga X till direktiv 2000/60/EG eller i bilaga I eller bilaga II till direktiv 2006/118/EG på grundval av en bedömning av den risk de utgör för människor och vattenmiljön. De viktigaste faktorerna i denna bedömning är kunskap om ämnenas miljökoncentration, inklusive information som samlats in genom övervakning av bevakningslistan, och om ämnenas (eko)toxikologi samt deras persistens, bioackumulering, cancerogenitet, mutagenitet, reproduktionstoxicitet och hormonstörande potential.

(5)

Ämnen övervägs för upptagande i bilaga X till direktiv 2000/60/EG eller i bilaga I eller bilaga II till direktiv 2006/118/EG på grundval av en bedömning av den risk de utgör för människor och vattenmiljön. De viktigaste faktorerna i denna bedömning är kunskap om ämnenas miljökoncentration, inklusive information som samlats in genom övervakning av bevakningslistan, och om ämnenas (eko)toxikologi samt deras persistens, bioackumulering, toxicitet, mobilitet, cancerogenitet, mutagenitet, reproduktionstoxicitet och hormonstörande potential.

(7)

Det krävs en kombination av åtgärder för kontroll av utsläppskällorna och åtgärder på utsläppsplatserna för att effektivt hantera de flesta förorenande ämnen under hela deras livscykel, inbegripet, i tillämpliga fall, kemisk design, tillstånd eller godkännande, kontroll av utsläpp under tillverkning och användning eller andra processer samt avfallshantering. Fastställandet av nya eller strängare kvalitetsnormer för vattenförekomster kompletterar därför och är förenligt med annan unionslagstiftning som hanterar eller skulle kunna hantera föroreningsproblemet i en eller flera av dessa faser, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (49), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (50), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (51), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (52), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (53), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (54), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (55) och rådets direktiv 91/271/EEG (56).

(7)

Det krävs en kombination av åtgärder för kontroll av utsläppskällorna och åtgärder på utsläppsplatserna för att effektivt hantera de flesta förorenande ämnen under hela deras livscykel, inbegripet, i tillämpliga fall, kemisk design, tillstånd eller godkännande, kontroll av utsläpp under tillverkning och användning eller andra processer samt avfallshantering. Fastställandet av nya eller strängare kvalitetsnormer för vattenförekomster kompletterar därför och är förenligt med annan unionslagstiftning som hanterar eller bör hantera föroreningsproblemet i en eller flera av dessa faser, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (49), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (50), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (51), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (52), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (53), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (54), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (55) och rådets direktiv 91/271/EEG (56). För att medlemsstaterna på bästa och mest kostnadseffektiva sätt ska kunna uppnå de miljömål som fastställs i artikel 4 i direktiv 2000/60/EG bör de, när de fastställer sina åtgärdsprogram, se till att åtgärder för kontroll av utsläppskällorna prioriteras framför åtgärder på utsläppsplatserna och att dessa åtgärder är förenliga med relevant sektorsspecifik unionslagstiftning om föroreningar. Om det finns risk för att åtgärder för kontroll av utsläppskällorna inte uppnår god status för vattenförekomster bör åtgärder på utsläppsplatserna vidtas. Kommissionen bör utarbeta riktlinjer om bästa praxis för åtgärder för kontroll av utsläppskällorna och den kompletterande karaktären av åtgärder på utsläppsplatserna.

(7a)

Vattenföroreningar beror främst på industri- och jordbruksverksamhet, utsläpp av avloppsvatten och avrinning från tätbebyggelse, inbegripet dagvatten. Kommissionen och medlemsstaterna bör i samband med sina insatser prioritera åtgärder som minskar föroreningar vid källan samt kontrollera att de efterlevs. För detta ändamål bör samstämmighet mellan all unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utsläpp av föroreningar vid källan säkerställas så att föroreningar minskas till nivåer som inte längre anses vara skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen.

(7b)

För att säkerställa att den lagstiftning som är avsedd att förhindra föroreningar av yt- och grundvatten är aktuell i förhållande till den snabba utvecklingen av nya kemikalier som i egenskap av förorenande ämnen kan medföra betydande risker för människors hälsa eller vattenmiljön, bör mekanismerna för att upptäcka och bedöma sådana nya riskämnen stärkas. I detta avseende bör en metod som möjliggör övervakning och analys av ett större antal sådana ämnen eller grupper av ämnen på bevakningslistorna för yt- och grundvatten utarbetas. De ämnen som ska föras upp på bevakningslistan bör väljas ut bland ämnen för vilka tillgänglig information tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för, eller via, vattenmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga. Antalet sådana ämnen eller grupper av ämnen som ska övervakas och analyseras enligt bevakningslistorna för yt- och grundvatten bör inte begränsas.

(8)

Nya vetenskapliga rön pekar på en betydande risk från flera andra förorenande ämnen i vattenförekomster utöver de som redan regleras. När det gäller grundvatten har ett särskilt problem identifierats genom frivillig övervakning av per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) och läkemedel. PFAS har påvisats vid mer än 70 % av mätpunkterna för grundvatten i unionen och befintliga nationella tröskelvärden överskrids tydligt på ett betydande antal platser, och även läkemedel förekommer i stor utsträckning. I ytvatten är perfluoroktansulfonsyra och dess derivat redan förtecknade som prioriterade ämnen, men andra PFAS-ämnen anses nu också utgöra en risk. Övervakningen av bevakningslistan enligt artikel 8b i direktiv 2008/105/EG har bekräftat en risk i ytvatten från ett antal läkemedel som därför bör införas i förteckningen över prioriterade ämnen.

(8)

Nya vetenskapliga rön pekar på en betydande risk från flera andra förorenande ämnen i vattenförekomster utöver de som redan regleras. När det gäller grundvatten har ett särskilt problem identifierats genom frivillig övervakning av per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) och läkemedel. PFAS har påvisats vid mer än 70 % av mätpunkterna för grundvatten i unionen och befintliga nationella tröskelvärden överskrids tydligt på ett betydande antal platser, och även läkemedel förekommer i stor utsträckning. En undergrupp av såväl specifika PFAS som PFAS totalt bör därför läggas till i förteckningen över förorenande ämnen i grundvattnet. I ytvatten är perfluoroktansulfonsyra och dess derivat redan förtecknade som prioriterade ämnen, men andra PFAS-ämnen anses nu också utgöra en risk. En undergrupp av såväl specifika PFAS som PFAS totalt bör därför läggas till i förteckningen över prioriterade ämnen. För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt och lika villkor i unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra bilaga I till direktiv 2006/118/EG genom att fastställa en kvalitetsnorm för PFAS totalt. Övervakningen av bevakningslistan enligt artikel 8b i direktiv 2008/105/EG har även bekräftat en risk i ytvatten från ett antal läkemedel som därför bör införas i förteckningen över prioriterade ämnen.

(8a)

Glyfosat är det mest använda växtbekämpningsmedlet för jordbruksändamål inom unionen. Som verksamt ämne har det gett upphov till allvarliga farhågor när det gäller dess inverkan på människors hälsa och toxiciteten för vattenmiljön. I december 2022 beslutade kommissionen att bevilja en tillfällig förlängning på ytterligare ett år av godkännandet för försäljning av glyfosat, i avvaktan på att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet gör en ny bedömning av det verksamma ämnet i juli 2023. Flera vetenskapliga studier som gjorts på senare tid  (1a) visar emellertid på att en miljökvalitetsnorm (MKN) på under 0,1 μg/l för alla ytvattensförekomster bör övervägas på grundval av den toxicitet för vattenmiljön som glyfosat, AMPA och glyfosatbaserade växtbekämpningsmedel utgör. Med beaktande av behöriga tillsynsmyndigheters pågående bedömningar och de vetenskapliga rönen i relevanta studier om effekterna av glyfosat på vattenlevande organismer, och för att säkerställa en god kemisk status för majoriteten av unionens vatten, baserat på försiktighetsprincipen, bör en gemensam och enhetlig AA-MKN för inlandsytvatten, och separat för andra ytvatten, antas i fråga om glyfosat.

(8b)

Atrazin är en herbicid som används för ettåriga bredbladiga ogräs och ettåriga gräs i spannmål. Användningen av atrazin i växtskyddsmedel är inte längre godkänd inom unionen enligt kommissionens beslut 2004/248/EG  (1a) . Atrazin har visat sig vara ett hormonstörande ämne, och det finns bevis för att det påverkar fortplantning och utveckling, och kan orsaka cancer. Europeiska miljöbyrån konstaterade i samband med sin utvärdering av bekämpningsmedel i förhållande till tröskelvärdena för effekt eller kvalitet mellan 2013 och 2020, att det upptäckts att ett eller flera bekämpningsmedel, främst atrazin och dess metaboliter, överskridit gränsvärdena vid mellan 4 % och 11 % av övervakningsplatserna för grundvatten. Med beaktande av den långlivade förekomsten av atrazin i yt- och grundvatten i unionen och för att säkerställa att gränsvärdena för atrazin inte överskrider miljökvalitetsnormerna för bekämpningsmedel och metaboliter totalt, bör gränsvärdet för atrazin i bilaga I till direktiv 2008/105/EG anpassas, även i enlighet med tröskelvärdet för samma ämne som fastställts i direktiv (EU) 2020/2184  (1b) .

(8c)

Enligt Scheer  (1a) och EMA  (1b) fastställdes på 1980-talet den allmänna kvalitetsstandarden 0,1  μg/l och 0,5 μg/l för grundvatten, som föreslås för enskilda bekämpningsmedel respektive summan av alla bekämpningsmedel i direktiv 2006/118/EG, på grundval av den kemiska och analytiska känslighet som fanns tillgänglig vid den tidpunkten. Standardvärdet 0,1  μg/l för enskilda bekämpningsmedel har inte visat sig vara tillräckligt för att skydda människors hälsa och grundvattenekosystemet och är ibland betydligt högre jämfört med tröskelvärdena för många bekämpningsmedel och svampbekämpningsmedel på förteckningen över prioriterade ämnen i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Med beaktande av att Scheer också anser att inga tröskelvärden för grundvatten bör vara högre än miljökvalitetsnormerna för ytvatten bör kommissionen se över tröskelvärdena för enskilda bekämpningsmedel och summan av alla bekämpningsmedel i bilaga I till direktiv 2006/118/EG genom att tillämpa moderna analysmetoder och jämföra dem med bästa tillgängliga toxikologiska kunskap. I avvaktan på denna översyn och i linje med den försiktighetsmetod som uttrycks av leverantörer av dricksvatten i det europeiska memorandumet om grundvatten  (1c) bör tillfälliga tröskelvärden fastställas, baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap.

(8d)

Bisfenol A bör behandlas som ett prioriterat farligt ämne och läggas till i förteckningen i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Vetenskapliga rapporter visar att även andra bisfenoler än bisfenol A har påvisat hormonstörande potential och att blandningar av dessa bisfenoler utgör en ekotoxikologisk risk. Med tanke på att dessa vetenskapliga rön ger upphov till farhågor om säker användning av alternativ till bisfenoler som kan ha en negativ inverkan på människors hälsa och miljön, bör kommissionen fastställa en parameter för ”bisfenoler sammanlagt” och en lämplig miljökvalitetsnorm för samtliga bisfenolämnen.

(8e)

Enligt Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)  (1a) är grundvattenekosystemen helt annorlunda och kan därför vara mer sårbara för stressorer än ytvattenekosystem, eftersom de inte kan återhämta sig från störningar. En försiktighetsansats bör därför tillämpas vid fastställandet av tröskelvärden för grundvatten för att skydda människors hälsa, grundvattenekosystem och grundvattenberoende ekosystem. I linje med EMA:s råd till följd av denna sårbarhet bör tröskelvärdena för grundvatten normalt vara tio gånger lägre än motsvarande tröskelvärden för ytvatten. Om den faktiska risken för grundvattenekosystemen kan fastställas kan det vara lämpligt att fastställa tröskelvärden för grundvatten på en annan nivå.

(9a)

Enligt tillämplig unionsrätt är medlemsstaterna skyldiga att identifiera drabbade vatten och vatten i riskzonen, utse nitratkänsliga områden, utarbeta handlingsprogram och genomföra relevanta åtgärder. I detta avseende finns det fortfarande ett behov av att förbättra harmoniseringen av kontrollåtgärder och system för mätning av vattenkvaliteten mellan medlemsstaterna för att möjliggöra enhetliga standarder i hela unionen som gör det möjligt att göra jämförelser mellan medlemsstaterna och därigenom undvika konkurrensproblem inom den europeiska jordbrukssektorn som leder till störningar på den inre marknaden.

(10)

Det har uttryckts oro över risken för att antimikrobiell resistens utvecklas på grund av förekomsten av antimikrobiellt resistenta mikroorganismer och gener i vattenmiljön, men övervakningen har varit begränsad. Relevanta antimikrobiellt resistenta gener bör också föras in i bevakningslistorna för yt- och grundvatten och övervakas så snart lämpliga övervakningsmetoder har utvecklats. Detta är i linje med den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens, som antogs av kommissionen i juni 2017, och med läkemedelsstrategin för Europa, som också tar upp detta problem.

(10)

Det beräknas att 2019 kunde mellan 900 000 och 1,7  miljoner dödsfall världen över tillskrivas antimikrobiell resistens  (1a) . Det har samtidigt uttryckts oro över risken för att antimikrobiell resistens utvecklas på grund av förekomsten av antimikrobiellt resistenta mikroorganismer och gener i vattenmiljön, men övervakningen har varit begränsad. Relevanta antimikrobiellt resistenta gener bör också föras in i bevakningslistorna för yt- och grundvatten och övervakas så snart lämpliga övervakningsmetoder har utvecklats. Detta är i linje med den europeiska One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens, som antogs av kommissionen i juni 2017, och med läkemedelsstrategin för Europa, som också tar upp detta problem.

(10a)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1729 om upphävande av genomförandebeslut 2013/652/EU fastställs ramen för att få jämförbara och tillförlitliga data om antimikrobiell resistens i Europeiska unionen, bland annat genom att övervaka avloppsvatten från slakterier som en potentiell källa till antibiotikaresistenta bakterier och därmed en möjlig orsak till miljöförgiftning. Antibiotikaresistenta bakterier har påträffats i vatten som släpps ut av slakterier.

(10b)

Det har uttryckts oro över risken för sulfater och xantater i vattenmiljön. Sulfater försämrar inte bara dricksvattenkvaliteten, utan påverkar även materialcykeln för kol, kväve och fosfor. Detta ökar bland annat näringsämnesbelastningen i vattenförekomster och därmed växt- och algutvecklingen och ökar även mängden föda för vattenlevande organismer och leder till syrebrist i vattnet. Sulfater och deras nedbrytningsprodukter, särskilt sulfid, kan under vissa förhållanden ha en toxisk effekt på vattenlevande organismer. Resultat från standardiserade provningar visar att vissa xantater och deras nedbrytningsprodukter är toxiska för vattenlevande ryggradslösa djur och fiskarter och att de kan bioackumuleras. Sulfater har redan förtecknats som förorenande ämnen i grundvattnet, men de kontroller som ägt rum har varit otillräckliga. Sulfater bör därför upptas på bevakningslistorna för yt- och grundvatten. Xantater bör upptas på bevakningslistan för ytvatten.

(10c)

Ämnen som mikroplaster utgör en tydlig risk för folkhälsan och miljön, men också för grundläggande verksamheter som utvecklingen av jordbruket. Förekomsten av sådana ämnen och andra partiklar kan påverka inte bara det vatten som går till boskap och grödor utan även jordens bördighet, vilket äventyrar hälsan och den goda utvecklingen av nuvarande och framtida grödor  (1a) .

(11)

Med tanke på den ökande medvetenheten om blandningars relevans och därmed om betydelsen av effektbaserad övervakning för att fastställa kemisk status, och med tanke på att det redan finns tillräckligt robusta effektbaserade övervakningsmetoder för östrogena ämnen, bör medlemsstaterna tillämpa sådana metoder för att bedöma de kumulativa effekterna av östrogena ämnen i ytvatten under en period på minst två år. Detta kommer att göra det möjligt att jämföra de effektbaserade resultaten med de resultat som erhålls med hjälp av konventionella metoder för övervakning av de tre östrogena ämnen som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Jämförelsen kommer att användas för att bedöma om effektbaserade övervakningsmetoder kan användas som tillförlitliga screeningmetoder. Användning av sådana screeningmetoder har fördelen att de skulle kunna omfatta effekterna av alla östrogena ämnen med liknande effekt, och inte bara de som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Definitionen av miljökvalitetsnormer i direktiv 2000/60/EG bör ändras för att säkerställa att den i framtiden också kan omfatta utlösande värden som kan komma att fastställas för att bedöma resultaten av den effektbaserade övervakningen.

(11)

Nuvarande och konventionella metoder för att kontrollera vattenförekomsters kemiska status kan i allmänhet inte avgöra hur komplexa blandningar av kemikalier påverkar vattenkvaliteten. Med tanke på den ökande medvetenheten om blandningars relevans och därmed om betydelsen av effektbaserad övervakning för att fastställa kemisk status, och med tanke på att det redan finns tillräckligt robusta effektbaserade övervakningsmetoder för östrogena ämnen, bör medlemsstaterna tillämpa sådana metoder för att bedöma de kumulativa effekterna av östrogena ämnen i ytvatten under en period på minst två år. Detta kommer att göra det möjligt att jämföra de effektbaserade resultaten med de resultat som erhålls med hjälp av konventionella metoder för övervakning av de tre östrogena ämnen som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Jämförelsen bör ingå i en utvärderingsrapport som offentliggörs av kommissionen, i vilken kommissionen bedömer om effektbaserade övervakningsmetoder ger tillförlitliga och korrekta data och kan användas som tillförlitliga screeningmetoder. Användning av sådana screeningmetoder har fördelen att de skulle kunna omfatta effekterna av alla östrogena ämnen med liknande effekt, och inte bara de som förtecknas i bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera direktiv 2008/105/EG så att medlemsstaterna använder de effektbaserade övervakningsmetoderna till att även bedöma förekomsten av andra ämnen i vattenförekomster, med avseende på ett eventuellt fastställande av effektbaserade utlösande värden i framtiden. Definitionen av miljökvalitetsnormer i direktiv 2000/60/EG bör ändras för att säkerställa att den i framtiden också kan omfatta utlösande värden som kan komma att fastställas för att bedöma resultaten av den effektbaserade övervakningen.

(11a)

Strängare tröskelvärden bör fastställas där kvalitetsnormer för grundvatten kan leda till att miljömålen i direktiv 2000/60/EG inte uppnås för berörda vattenförekomster, i enlighet med kravet i direktiv 2006/118/EG. Det kravet i direktiv 2006/118/EG bör utvidgas ytterligare för att bättre skydda känsliga områden från föroreningar.

(12)

Utvärderingen av unionens vattenlagstiftning (58) (utvärderingen) visade att processen för att identifiera och förteckna förorenande ämnen som påverkar yt- och grundvatten och fastställa eller revidera kvalitetsnormer för dem mot bakgrund av nya vetenskapliga rön skulle kunna påskyndas. Om dessa uppgifter utfördes av kommissionen, snarare än inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarande som för närvarande föreskrivs i artiklarna 16 och 17 i direktiv 2000/60/EG och artikel 10 i direktiv 2006/118/EG, skulle funktionen hos mekanismerna för övervakning av yt- och grundvatten, särskilt när det gäller tidpunkt och ordningsföljd för förteckning, övervakning och bedömning av resultat , kunna förbättras, kopplingarna mellan bevakningslistmekanismen och översynen av förteckningarna över förorenande ämnen kunna stärkas, och ändringar av förteckningarna över förorenande ämnen snabbare kunna ta hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. Med hänsyn till behovet av att snabbt kunna ändra förteckningarna över förorenande ämnen och miljökvalitetsnormerna mot bakgrund av nya vetenskapliga och tekniska rön bör därför befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra bilaga I till direktiv 2008/105/EG med avseende på förteckningen över prioriterade ämnen och motsvarande miljökvalitetsnormer i del A i den bilagan, och för att ändra bilaga I till direktiv 2006/118/EG med avseende på förteckningen över förorenande ämnen i grundvatten och de kvalitetsnormer som fastställs i den bilagan. I detta sammanhang bör kommissionen beakta resultaten av övervakningen av ämnen på bevakningslistorna för yt- och grundvatten. Artiklarna 16 och 17 i direktiv 2000/60/EG och bilaga X till det direktivet samt artikel 10 i direktiv 2006/118/EG bör därför utgå.

(12)

Utvärderingen av unionens vattenlagstiftning (58) (utvärderingen) visade att processen för att identifiera och förteckna förorenande ämnen som påverkar yt- och grundvatten och fastställa eller revidera kvalitetsnormer för dem mot bakgrund av nya vetenskapliga rön skulle kunna påskyndas. Inom ramen för framtida översyn av bilaga I till direktiv 2008/105/EG med avseende på förteckningen över prioriterade ämnen och motsvarande miljökvalitetsnormer som fastställs i del A i den bilagan och i bilaga I till direktiv 2006/118/EG, bör funktionen hos mekanismerna för övervakning av yt- och grundvatten, särskilt när det gäller tidpunkt och ordningsföljd för förteckning, övervakning och bedömning av resultat förbättras, kopplingarna mellan bevakningslistmekanismen och översynen av förteckningarna över förorenande ämnen stärkas, och tiden för översynen av förteckningarna över förorenande ämnen bör anpassas för att snabbare ta hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. I detta sammanhang bör kommissionen beakta resultaten av övervakningen av ämnen på bevakningslistorna för yt- och grundvatten. Artiklarna 16 och 17 i direktiv 2000/60/EG och bilaga X till det direktivet samt artikel 10 i direktiv 2006/118/EG bör därför utgå , samtidigt som behovet kvarstår av att vidta åtgärder för att stoppa eller fasa ut utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen .

(12a)

Sammantaget tyder slutsatserna i kontrollen av ändamålsenligheten på att direktiven i det stora hela är ändamålsenliga, med utrymme för förbättringar, bland annat ett snabbare korrekt genomförande av målen, vilket kan åstadkommas genom mer unionsfinansiering. Bedömningen tyder på att direktiven hittills generellt har lett till en högre nivå på skyddet av vattenförekomster och hanteringen av översvämningsrisker.

(13a)

Alla beslut om urval, översyn av ämnen och fastställande av miljökvalitetsnormer bör baseras på en riskbedömning och följa en proportionerlig, öppen och vetenskapligt baserad ansats med beaktande av rekommendationer från Europaparlamentet, medlemsstaterna och berörda parter.

(13b)

Samtidigt som det i direktiv 2000/60/EG fastställs nödvändiga regler för att göra framsteg med vattnets kvantitet och kvalitet visade kontrollen av ändamålsenligheten att de långsamma framstegen med att uppnå målen i detta direktiv bland annat kan tillskrivas avsaknad av tillräckliga ekonomiska resurser samt den regleringsmässiga och ekologiska komplexiteten, bland annat eventuell fördröjning innan grundvattnet reagerar på åtgärder samt med avseende på tidsfristerna för rapportering. Åtgärder som förbättrar vattenförekomsternas status genom återställande av floder och ekosystemtjänster ger ekonomiska fördelar som uppväger kostnaderna och kan minska onödiga utgifter för medlemsstaterna. Vidare tyder utvärderingen på bristande genomförande, otillräckligt tillämpningsområde samt otillräckliga eller inadekvata återställande åtgärder för att säkerställa hydrologisk och ekologisk konnektivitet  (1a) .

(15)

För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt och lika villkor i unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra del B i bilaga II till direktiv 2006/118/EG genom att anpassa förteckningen över förorenande ämnen för vilka medlemsstaterna måste överväga att fastställa nationella tröskelvärden.

(15)

För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt och lika villkor i unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra del B i bilaga II till direktiv 2006/118/EG genom att anpassa förteckningen över förorenande ämnen för vilka medlemsstaterna måste fastställa nationella tröskelvärden.

(20a)

För att tillräckliga skyddsnormer ska tillhandahållas för områden med högt ekologiskt värde, känsliga områden eller förorenade områden, såsom grottor och karstområden som innehåller ekosystem som hör till de mest känsliga för föroreningar och utgör en viktig källa till dricksvattenförsörjning samt tidigare industriområden med känd historisk förorening, bör kommissionen offentliggöra en bedömning om den kemiska statusen för sådana områden och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av direktiv 2006/118/EG i enlighet med detta.

(21)

För att säkerställa ett effektivt och samstämmigt beslutsfattande och utveckla synergier med det arbete som utförs inom ramen för annan unionslagstiftning om kemikalier bör Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ges en permanent och tydligt avgränsad roll i prioriteringen av ämnen som ska tas upp på bevakningslistorna och i förteckningarna över ämnen i bilagorna I och II till direktiv 2008/105/EG och bilagorna I och II till direktiv 2006/118/EG, och i utarbetandet av lämpliga vetenskapligt baserade kvalitetsnormer. Echas riskbedömningskommitté och kommitté för samhällsekonomisk analys bör stödja utförandet av vissa uppgifter som tilldelas Echa genom att avge yttranden. Echa bör också säkerställa bättre samordning mellan olika delar av miljölagstiftningen genom ökad öppenhet när det gäller förorenande ämnen på en bevakningslista eller utveckling av unionsomfattande eller nationella miljökvalitetsnormer eller tröskelvärden, genom att göra relevanta vetenskapliga rapporter tillgängliga för allmänheten.

(21)

För att säkerställa ett effektivt och samstämmigt beslutsfattande och utveckla synergier med det arbete som utförs inom ramen för annan unionslagstiftning om kemikalier bör Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ges en permanent och tydligt avgränsad roll i prioriteringen av ämnen som ska tas upp på bevakningslistorna och i förteckningarna över ämnen i bilagorna I och II till direktiv 2008/105/EG och bilagorna I och II till direktiv 2006/118/EG, och i utarbetandet av lämpliga vetenskapligt baserade kvalitetsnormer. Echas riskbedömningskommitté och kommitté för samhällsekonomisk analys bör stödja utförandet av vissa uppgifter som tilldelas Echa genom att avge yttranden. Echa bör också säkerställa bättre samordning mellan olika delar av miljölagstiftningen genom ökad öppenhet när det gäller förorenande ämnen på en bevakningslista eller utveckling av unionsomfattande eller nationella miljökvalitetsnormer eller tröskelvärden, genom att göra relevanta vetenskapliga rapporter tillgängliga för allmänheten. När det gäller bedömning av tröskelvärden för läkemedel bör Echa samarbeta med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA).

(23)

Bättre integrering av de dataflöden som rapporteras till EEA enligt unionens vattenlagstiftning, särskilt de register över utsläpp som krävs enligt direktiv 2008/105/EG, med de dataflöden som rapporteras till portalen för industriutsläpp enligt direktiv 2010/75/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006  (61) , kommer att göra registerrapporteringen enligt artikel 5 i direktiv 2008/105/EG enklare och effektivare. Det kommer samtidigt att minska den administrativa bördan och arbetstoppen vid utarbetandet av förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt. I kombination med avskaffandet av interimsrapporteringen om framstegen i åtgärdsprogrammen, som inte visade sig vara effektiv, kommer denna förenklade rapportering att göra det möjligt för medlemsstaterna att lägga mer arbete på att rapportera utsläpp som inte omfattas av lagstiftningen om industriutsläpp men som omfattas av utsläppsrapporteringen enligt artikel 5 i direktiv 2008/105/EG.

(31)

Det är nödvändigt att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg när det gäller övervakningen av vattenförekomsters status i enlighet med övervakningskraven i bilaga V till direktiv 2000/60/EG. Därför bör medlemsstaterna tillåtas att använda data och tjänster från fjärranalysteknik, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder.

(31)

Det är nödvändigt att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg och de bästa tillgängliga metoderna när det gäller övervakningen av vattenförekomsters status i enlighet med övervakningskraven i bilaga V till direktiv 2000/60/EG. Därför bör medlemsstaterna tillåtas att använda data och tjänster från fjärranalysteknik, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder.

(31a)

Industriell verksamhet med anknytning till energiomställningen kan öka den negativa inverkan på vattenkvaliteten. En begränsning av sådan framtida inverkan, såsom förändring av naturliga flödesmönster och temperatur samt vattenföroreningar, kräver en bedömning av en full uppsättning potentiella faktorer samt åtgärder som ska vidtas för att uppnå och behålla god vattenkvalitet. Medlemsstaterna bör därför regelbundet utvärdera inverkan på vattenkvaliteten av industriell verksamhet med anknytning till energiomställningen och informera kommissionen om nyligen identifierade hot så att bevakningslistan kan uppdateras i enlighet med detta. Utvärderingen bör vara lättillgänglig för allmänheten och uppdateringen bör kunna ske utanför de allmänna uppdateringscyklerna för att säkerställa en kontinuerlig förbättring av vattenkvalitetsbedömningen.

(31b)

Kommissionen åtog sig i sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given och i sitt meddelande av den 14 oktober 2020 om att förbättra tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor att vidta åtgärder för att förbättra tillgången till rättslig prövning vid nationella domstolar i alla medlemsstater för medborgare och icke-statliga miljöorganisationer som på ett konkret och specifikt plan ifrågasätter om förvaltningsåtgärder som påverkar miljön överensstämmer med miljölagstiftningen. I det senare meddelandet bekräftar kommissionen att ”tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, både via EU-domstolen och de nationella domstolarna som unionsdomstolar, är en viktig stödåtgärd för att bidra till övergången till den europeiska gröna given och ett sätt att stärka civilsamhällets roll som väktare i det demokratiska utrymmet”. Dessa åtaganden bör genomföras även enligt direktiv 2000/60/EG.

(31c)

Såsom bekräftas i EU-domstolens rättspraxis  (1a) bör icke-statliga miljöorganisationer och direkt berörda personer ges talerätt för att överklaga ett beslut som fattats av en myndighet och som bryter mot de miljömål som avses i artikel 4 i direktiv 2000/60/EG. I syfte att förbättra tillgången till rättslig prövning i de berörda ärendena vid nationella domstolar i hela unionen och för att icke-statliga miljöorganisationer och direkt berörda personer ska kunna förlita sig på nationell lagstiftning när de överklagar beslut som strider mot direktiv 2000/60/EG, bör bestämmelser för att säkerställa tillgång till rättslig prövning fastställas i direktiv 2000/60/EG.

(32)

Med tanke på ökningen av oförutsedda väderhändelser, särskilt extrem översvämning och utdragen torka, och betydande föroreningsincidenter som leder till eller förvärrar gränsöverskridande oavsiktlig förorening, bör medlemsstaterna åläggas att se till att omedelbar information om sådana incidenter lämnas till andra potentiellt berörda medlemsstater och effektivt samarbeta med potentiellt berörda medlemsstater för att mildra effekterna av händelsen eller incidenten. Det är också nödvändigt att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och effektivisera förfarandena för gränsöverskridande samarbete i händelse av mer strukturella, dvs. icke oavsiktliga, och långsiktiga gränsöverskridande frågor som inte kan lösas på medlemsstatsnivå, i enlighet med artikel 12 i direktiv 2000/60/EG. Om europeiskt bistånd är nödvändigt kan de behöriga nationella myndigheterna skicka en begäran om bistånd till kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap, som kommer att samordna eventuella erbjudanden om bistånd och deras insättande genom unionens civilskyddsmekanism, i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets beslut 1313/2013/EU (64).

(32)

Med tanke på ökningen av oförutsedda väderhändelser, särskilt extrem översvämning och utdragen torka, och betydande föroreningsincidenter som leder till eller förvärrar gränsöverskridande förorening, bör medlemsstaterna åläggas att se till att omedelbar information om sådana incidenter lämnas till andra potentiellt berörda medlemsstater och effektivt samarbeta med potentiellt berörda medlemsstater för att mildra effekterna av händelsen eller incidenten. Det är också nödvändigt att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och effektivisera förfarandena för gränsöverskridande samarbete i händelse av mer strukturella, dvs. icke oavsiktliga, och långsiktiga gränsöverskridande frågor som inte kan lösas på medlemsstatsnivå, i enlighet med artikel 12 i direktiv 2000/60/EG. Om europeiskt bistånd är nödvändigt kan de behöriga nationella myndigheterna skicka en begäran om bistånd till kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap, som kommer att samordna eventuella erbjudanden om bistånd och deras insättande genom unionens civilskyddsmekanism, i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets beslut 1313/2013/EU (64). Med beaktande av att avrinningsdistrikt också kan sträcka sig utanför unionens territorium skulle ett säkerställande av ett effektivt genomförande av relevanta bestämmelser för vattenskydd enligt direktiv 2000/60/EG samt lämplig samordning med relevanta länder som inte är medlemmar i unionen också bidra till målen i direktiv 2000/60/EG för de specifika avrinningsdistrikten, i enlighet med artikel 3.5 i direktiv 2000/60/EG. Dessutom bör väpnade konflikter som äger rum i geografisk närhet till unionen också betraktas som exceptionella händelser på grund av deras omfattande negativa gränsöverskridande inverkan på miljön, inbegripet luft-, mark- och vattenföroreningar. Eftersom de avrinningsområden som berörs av sådana konflikter sträcker sig innanför unionens gränser bör kommissionen och medlemsstaterna öka sina ansträngningar för att upprätta lämplig samordning med berörda länder som inte är medlemmar i unionen, i enlighet med artikel 3.5 i direktiv 2000/60/EG.

(32a)

Europeiska revisionsrätten konstaterar i sin rapport Principen att förorenaren betalar: tillämpas inte konsekvent i EU:s miljöpolitik och miljöåtgärder av den 19 maj 2021 att medlemsstaterna redan spenderar omkring 100 miljarder euro per år på vattenförsörjning och sanitet och att dessa utgifter förväntas öka med över 25 % för att uppfylla målen i unionens lagstiftning om rening av avloppsvatten och dricksvatten, samtidigt som investeringar som behövs för att förnya befintlig infrastruktur eller uppfylla målen i vattendirektivet och översvämningsdirektivet inte är medräknade. Vidare betalar användarna i unionen i genomsnitt 70 % av kostnaden för att tillhandahålla vattentjänster genom vattenavgifter, medan de återstående 30 % finansieras med offentliga medel, även om det råder stora skillnader mellan regioner och mellan medlemsstater. Hushållen i unionen betalar vanligtvis merparten av kostnaderna för vattenförsörjning och sanitetstjänster, även om de bara förbrukar 10 % av vattnet, medan de ekonomiska sektorer som belastar de förnybara sötvattenresurserna mest bidrar minst till att täcka dessa kostnader.

(32b)

Kostnaderna för övervakningsprogram för fastställande av status för yt- och grundvatten finansieras enbart genom medlemsstaternas budgetar. Med tanke på att antalet kemikalier som upptäcks i vattenmiljön ständigt förändras, att det finns ett ökande antal nya föroreningar som nyligen har dykt upp i vattenmiljön, att det krävs kontinuerligt förbättrade kemiska analysmetoder för att upptäcka dessa nya föroreningar och korrekt bedöma deras ekologiska inverkan, och att det även behöver utvecklas nya övervakningsmetoder för att bättre kunna bedöma effekterna av kemiska blandningar, förväntas dessa övervakningskostnader öka ännu mer. För att täcka dessa kostnader, och i enlighet med principen om att förorenaren betalar som föreskrivs i artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), är det mycket viktigt att tillverkare som släpper ut produkter på unionsmarknaden som innehåller ämnen som har en bevisad eller potentiell negativ inverkan på människors hälsa och vattenmiljön tar det ekonomiska ansvaret för de åtgärder som krävs för att kontrollera ämnen som genererats i samband med deras kommersiella verksamhet och som återfinns i yt- och grundvatten. Ett system med utökat producentansvar vore det lämpligaste sättet att uppnå detta, eftersom det skulle begränsa kostnaden för skattebetalarna och samtidigt ge incitament att utveckla miljövänligare produkter. Kommissionen bör därför utarbeta en konsekvensbedömning och undersöka om det i direktiv 2006/118/EG och direktiv 2008/105/EG kan införas en mekanism för utökat producentansvar, som bör tillämpas på prioriterade ämnen enligt direktiv 2006/118/EG och direktiv 2008/105/EG samt på nya föroreningar enligt bevakningslistorna i direktiv 2006/118/EG och direktiv 2008/105/EG. Konsekvensbedömningen bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av direktiv 2006/118/EG och direktiv 2008/105/EG.

(32c)

Övervakning av ett ökat antal ämnen eller grupper av ämnen innebär ökade kostnader men också behov av förstärkt administrativ kapacitet i medlemsstaterna, särskilt i medlemsstater med knappare resurser. Mot bakgrund av ovanstående bör kommissionen inrätta en gemensam europeisk övervakningsmekanism för hantering av övervakningskraven när medlemsstaterna begär detta, och på så sätt minska deras ekonomiska och administrativa bördor. Kommissionen bör fastställa övervakningsmekanismens funktionssätt. Användningen av en sådan mekanism bör vara frivillig och inte påverka de arrangemang som redan införts av medlemsstaterna.

(32d)

Det är påvisat att det finns ett investeringsbehov inom vattensektorn, och unionsfinansiering är avgörande för att vissa medlemsstater ska kunna uppfylla rättsliga skyldigheter i direktiv 2000/60/EG, direktiv 2008/105/EG och direktiv 2006/118/EG. Alla medlemsstater måste öka sina utgifter med minst 20 % för att uppnå unionens vattennormer, och det finns ett aggregerat finansieringsunderskott på 289 miljarder euro fram till 2030  (1a) . Tillräckliga finansiella och mänskliga resurser måste därför säkerställas för övervakning och inspektion av vattenförekomster i alla medlemsstater, inbegripet genom unionens relevanta strukturfonder och program samt genom bidrag från den privata sektorn, inbegripet inom ramen för mekanismen för utökat producentansvar när den väl införts.

(34a)

Medlemsstaterna bör uppmuntra synergier mellan de relevanta direktivens krav avseende både datainsamling och införande av digitala verktyg såsom fjärranalysteknik eller jordobservation (Copernicustjänster).

(34b)

De behöriga myndigheterna bör stödja utbildning, kompetensutvecklingsprogram och investeringar i humankapital för att stödja ett effektivt genomförande av bästa teknik och innovativa lösningar inom ramen för direktiven. Informationen bör vara tillgänglig på de olika nationella språken för att stärka tillgången till relevanta data i hela Europa för berörda lokala aktörer och medborgare.

(1)

I artikel 1 ska fjärde strecksatsen ersättas med följande:

(1)

I artikel 1 e ska fjärde strecksatsen ersättas med följande:

(30a)

prioriterade farliga ämnen: prioriterade ämnen som anges som ”farligt” på grundval av att de i vetenskapliga rapporter, i relevant unionslagstiftning eller i relevanta internationella avtal erkänns som toxiska, beständiga och med benägenhet för bioackumulering eller ger upphov till motsvarande farhågor, om detta är relevant för vattenmiljön.

(30a)

prioriterade farliga ämnen: prioriterade ämnen som anges som ”farligt” på grundval av att de i vetenskapliga rapporter, i relevant unionslagstiftning eller i relevanta internationella avtal erkänns som toxiska, beständiga och med benägenhet för bioackumulering eller mycket beständiga och mycket bioackumlerande eller beständiga, mobila och toxiska eller mycket beständiga och mycket mobila eller ger upphov till motsvarande farhågor, om detta är relevant för vattenmiljön , och för vilka åtgärder krävs i enlighet med artikel 4.1 a iv .

(35)

miljökvalitetsnormer: den koncentration av ett visst förorenande ämne eller en viss grupp av förorenande ämnen i vatten, sediment eller biota som, för att skydda människors hälsa eller miljön, inte får överskridas, eller ett utlösande värde för de negativa effekterna på människors hälsa eller miljön av ett sådant förorenande ämne eller en sådan grupp av förorenande ämnen som uppmätts med en lämplig effektbaserad metod.”

(35)

miljökvalitetsnormer: den koncentration av ett visst förorenande ämne eller en viss grupp av förorenande ämnen i vatten, sediment eller biota som, för att skydda människors hälsa eller miljön, inte får överskridas, eller ett utlösande värde för de negativa effekterna på människors hälsa eller miljön av ett sådant förorenande ämne eller en sådan grupp av förorenande ämnen som uppmätts med en lämplig och vetenskapligt baserad effektbaserad metod.

da)

Led 37 ska ersättas med följande:

37.

dricksvatten: samma betydelse som i direktiv 80/778/EEG, ändrat genom direktiv 98/83/EG .

db)

I artikel 2 led 40 ska första stycket ersättas med följande:

40.

gränsvärden för utsläpp: massa, uttryckt i vissa specifika parametrar, i koncentration och/eller i utsläppsnivå, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. Gränsvärden för utsläpp får också bestämmas för vissa grupper, familjer eller kategorier av ämnen, i synnerhet för dem som anges i artikel 16 .

iv)

genomföra nödvändiga åtgärder för att gradvis minska förorening från prioriterade ämnen och förorenande ämnen som är specifika för avrinningsområden och för att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras.”

iv)

genomföra nödvändiga åtgärder för att gradvis minska förorening genom utsläpp och spill från prioriterade ämnen och förorenande ämnen som är specifika för avrinningsområden och för att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras inom en lämplig tidsram och under alla omständigheter senast 20 år efter det att ett visst prioriterat ämne har förtecknats som farligt i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG . Denna tidsram ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av striktare tidsramar i annan tillämplig unionslagstiftning.

ba)

I led c ska följande stycke 1a läggas till:

aa)

Följande punkt ska läggas till:

(7a)

(7b)

c)

Åtgärder för att främja en effektiv och hållbar vattenanvändning för att undvika att uppnåendet av de mål som anges i artikel 4 äventyras.

”c)

Åtgärder för att främja en effektiv och hållbar vattenanvändning , även inom jordbruket, för att undvika att uppnåendet av de mål som anges i artikel 4 äventyras.”

(8a)

—

relevanta tillstånd och godkännanden granskas och ses över vid behov,

”—

relevanta tillstånd och godkännanden granskas och ses över och, i vederbörligen motiverade fall, upphävs, vid behov,”

(9a)

(9a)

a)

planer och projekt som kan strida mot kraven i artikel 4, inbegripet för att förhindra försämring av vattenförekomsters status och för att uppnå god vattenstatus, god ekologisk potential eller god kemisk vattenstatus, i den mån dessa krav inte redan föreskrivs i artikel 11 i direktiv 2011/92/EU,

b)

åtgärdsprogram som avses i artikel 11, medlemsstaternas förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som avses i artikel 13.1 och medlemsstaterna kompletterande program eller förvaltningsplaner som avses i artikel 13.5.

(10)

(10a)

b)

Punkt 4 ska utgå.

(18a)

(20)

Bilaga X ska utgå.

(20)

Bilagorna IX och X ska utgå.

ba)

Kriterier för bedömning av god ekologisk status för grundvatten.

aa)

I punkt 1 ska följande stycke införas:

aa)

I punkt 5, ska följande stycke införas:

(4a)

f)

Forskningsprojekt och vetenskapliga publikationer, inklusive information om trender och prognoser baserade på modeller eller andra prediktiva bedömningar och data och information från teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder .

f)

Forskningsprojekt och vetenskapliga publikationer och rön , inklusive information om inverkan av material och termiska föroreningar samt inverkan av utvinnings- och infrastrukturverksamhet ovan och under jord på grundvattenekosystem och ekosystem som är beroende av grundvatten och deras biologiska mångfald, information om trender och prognoser baserade på modeller eller andra prediktiva bedömningar samt information och data som samlas in av teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling öppnar upp för .

(6a)

(6b)

(6c)

(6d)

a)

Användningen av övervakningsmekanismen ska vara frivillig och inte påverka de arrangemang som redan införts av medlemsstaterna.

b)

De operativa förfarandena för medlemsstater som avser använda sig av övervakningsmekanismen, vilket bland annat ska omfatta den anmälan till kommissionen som krävs över deras exakta övervakningsbehov eller övervakningskapaciteter, de exakta förfarandena för förvaltning av urval liksom den tid de avser vara part i mekanismen.

c)

Finansieringskällorna, vilket kan omfatta unionens relevanta strukturfonder och program, samt bidrag från den privata sektorn, inklusive inom ramen för mekanismen för utökat producentansvar, när den införts i enlighet med artikel 6ac.

f)

Unionens forskningsprogram och vetenskapliga publikationer, inklusive information från teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats och/eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder .

f)

Unionens forskningsprogram och vetenskapliga publikationer, inklusive aktuell information från teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats och/eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som bästa tillgängliga teknik erbjuder, vilket skulle kunna inbegripa artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling.

g)

Synpunkter och information från relevanta berörda parter.

g)

Synpunkter och information från relevanta berörda parter , inklusive nationella tillsynsmyndigheter och andra relevanta organ .

(1a)

(4a)

a)

Den risk som de förorenande ämnena utgör, inklusive den fara de medför, deras miljökoncentrationer och den koncentration över vilken effekter kan förväntas.

a)

Den risk som de förorenande ämnena utgör, inklusive den fara de medför, deras miljökoncentrationer och den koncentration över vilken effekter kan förväntas , inklusive deras kumulativa effekter .

e)

Forskningsprojekt och vetenskapliga publikationer, inklusive information om trender och prognoser baserade på modeller eller andra prediktiva bedömningar och data och information från teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens, avancerad dataanalys och databehandling erbjuder.

e)

Forskningsprojekt och vetenskapliga publikationer och rön , inklusive information om trender och prognoser baserade på modeller eller andra prediktiva bedömningar , liksom även information och data som samlats in genom teknik för fjärranalys, jordobservation (Copernicustjänster), sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens och avancerad dataanalys och databehandling erbjuder,

(7a)

(7b)

a)

Användningen av övervakningsmekanismen ska vara frivillig och inte påverka de arrangemang som redan införts av medlemsstaterna.

b)

De operativa förfarandena för medlemsstater som avser använda sig av övervakningsmekanismen, vilket bland annat ska omfatta den anmälan till kommissionen som krävs, deras exakta övervakningsbehov eller övervakningskapaciteter, de exakta förfarandena för förvaltning av urval liksom den tid de avser vara part i mekanismen.

c)

Finansieringskällorna, vilket kan omfatta unionens relevanta strukturfonder och program, samt bidrag från den privata sektorn, inklusive inom ramen för mekanismen för utökat producentansvar, när den införts i enlighet med artikel 8ba.

(8a)

(8b)

(8c)

(8d)

(10a)

10.

Uppslammade ämnen, inklusive mikro- och nanoplaster.

10.

Uppslammade ämnen, inklusive mikro- och nanoplaster , samt material som är kända för att ge upphov till mikro- eller nanoplaster .

(1a)

10.

Uppslammade ämnen, inklusive mikro- och nanoplaster.

10.

Uppslammade ämnen, inklusive mikro- och nanoplaster , samt material som är kända för att ge upphov till mikro- eller nanoplaster .

da)

När miljökvalitetsnormer fastställs för metaller ska modeller för biotillgänglighet beaktas för olika vattenkvalitetsparametrar som påverkar metallers biotillgänglighet.