1)

Artiklarna 27 och 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, jämförda med artiklarna 4 och 5 i samma direktiv,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för bestämmelser i en medlemsstat med allmän giltighet som, av folkhälsoskäl inom ramen för kampen mot covid-19-pandemin, dels förbjuder unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, att företa icke nödvändiga resor från denna medlemsstat till andra medlemsstater som den medlemsstaten har klassat som högriskområden på grundval av de restriktiva hälsoskyddsåtgärderna eller den epidemiologiska situationen i dessa andra medlemsstater, dels ålägger unionsmedborgare som inte är medborgare i den medlemsstaten en skyldighet att genomgå testning och sätta sig i karantän när de reser in i den medlemsstaten från en av dessa andra ovan nämnda medlemsstater, under förutsättning att dessa nationella bestämmelser är förenliga med samtliga villkor och garantier som avses i artiklarna 30–32 i direktivet, de grundläggande rättigheterna och principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bland annat principen om förbud mot diskriminering, och proportionalitetsprincipen.

2)

Artiklarna 22, 23 och 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2225 av den 30 november 2017,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för bestämmelser i en medlemsstat som, av folkhälsoskäl inom ramen för kampen mot covid-19-pandemin, förbjuder, under tillsyn genom behöriga myndigheters försorg och vid äventyr av sanktionsåtgärd, passage av denna medlemsstats inre gränser för att företa icke nödvändiga resor till eller från Schengenstater som klassats som högriskområden, under förutsättning att dessa kontrollåtgärder ingår i utövandet av polisiära befogenheter som inte har samma verkan som in- och utresekontroller i den mening som avses i artikel 23 a i kodexen, eller att medlemsstaten, för det fall dessa åtgärder utgör gränskontroll vid de inre gränserna, har uppfyllt de villkor som avses i artiklarna 25–28 i kodexen för ett tillfälligt återinförande av sådana gränskontroller, med preciseringen att det hot som en sådan pandemi innebär utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i den mening som avses i artikel 25.1 i kodexen.