European flag

officiella tidning
Europeiska unionens

SV

Serien C


C/2024/875

6.2.2024

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Konkurrenskraft och industri

(förberedande yttrande)

(C/2024/875)

Föredragande:

Andrés BARCELÓ DELGADO

Medföredragande:

Angelo PAGLIARA

Remiss

Ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, 23.3.2023

Rättslig grund

Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig sektion

Inre marknaden, produktion och konsumtion

Antagande av sektionen

3.10.2023

Antagande vid plenarsessionen

25.10.2023

Plenarsession nr

582

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

196/1/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Att förbättra industrins konkurrenskraft och produktivitet är en viktig hävstång för att EU ska kunna stödja ekonomisk tillväxt, genomföra den gröna och den digitala omställningen till en klimatneutral ekonomi, främja arbetstillfällen av god kvalitet och bevara den europeiska sociala modellen.

1.2

Europas svar på de många nya utmaningar och megatrender som påverkar industrins konkurrenskraft måste bottna i den sociala dialogens historiska framgångar för att säkerställa alla berörda parters åtagande och egenansvar för politiken.

1.3

En samordnad och proaktiv styrning av industripolitiken i medlemsstaterna måste komma till stånd. Kvaliteten på den offentliga förvaltningen och ett tillväxtfrämjande regelverk (minskad byråkrati, förenklade förfaranden, korruptionsbekämpning, fastställande av normer för nya produkter/marknader) är avgörande för industrins konkurrenskraft, i syfte att undvika snedvridning av marknaden och illojal konkurrens.

1.4

Den inre marknaden måste fördjupas. Den inre marknaden måste förbli den största tillgången för den europeiska industrin. Det innebär också att man måste undvika risken för splittring genom olika initiativ för statligt stöd. En sund reglering av statligt stöd måste upprätthållas. Den europeiska industripolitiken och därmed sammanhängande finansiering bör samordnas på EU-nivå.

1.5

Utmaningen att minska koldioxidutsläppen måste omvandlas till en möjlighet att utveckla nya hållbara produkter och tjänster som släpps ut på marknaden.

1.6

En öppen och regelbaserad handel måste främjas samtidigt som man minskar det strategiska beroendet. EU måste stå fast vid principerna om en fri men rättvis handel, som nu ifrågasätts av olika aktörer. Samtidigt måste unionen också bevara sitt öppna strategiska oberoende.

1.7

Utmaningarna kring kompetens och åldrande måste hanteras. EU behöver en kompetent arbetskraft för industrin 4.0 (den fjärde industriella revolutionen), vilket innebär att man måste ta itu med bristen på arbetskraft och se till att arbetstagare på alla nivåer utvecklar övergripande och digitala färdigheter.

1.8

Forskning, utveckling och innovation måste främjas och mer stöd ges till införandet av nya industriella tillämpningar på de europeiska marknaderna.

1.9

Säker tillgång till koldioxidsnål energi till stabila och konkurrenskraftiga priser till stöd för klimatsäkrade energiintensiva industrier måste säkerställas, eftersom de fortfarande utgör ryggraden i Europas industri.

1.10

Den digitala revolutionens fulla potential måste frigöras, vilket kan förbättra den europeiska industrins komparativa fördelar och samtidigt bidra till att lösa samhällsutmaningar.

1.11

Att utveckla en modern, driftskompatibel och strategisk europeisk infrastruktur är avgörande för att bygga upp en smart, konkurrenskraftig, grön och motståndskraftig industri.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Det spanska ordförandeskapet har fastställt fyra prioriteringar för andra halvåret 2023:

Återindustrialisera EU

Göra framsteg i den gröna omställningen

Främja ökad social och ekonomisk rättvisa

Stärka den europeiska enigheten

2.2

Det spanska ordförandeskapet har bett Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att utarbeta ett förberedande yttrande om ”konkurrenskraft och den europeiska industrin”.

2.3

Hittills har EU byggt sin ekonomiska makt på att vara världens största inre marknad och en av de mest handelsinriktade ekonomierna i världen (1). Med sin gröna giv har EU också tagit ledningen när det handlar om att fasa ut fossila bränslen i sin ekonomi. I avsaknad av en lämplig omställningspolitik skulle detta kunna medföra betydande kostnader för industrier och arbetstagare.

2.4

EESK antog nyligen yttrandet ”Inre marknaden 30 år”. Kommittén framhåller där sin oro över att lättnader i reglerna för statligt stöd skulle kunna skapa ytterligare asymmetrier mellan medlemsstaterna och äventyra den inre marknadens motståndskraft. Kommissionen har antagit en tillfällig kris- och omställningsram för att ytterligare stödja omställningen till en klimatneutral ekonomi, men stödet riktas till endast två medlemsstater. Hittills har 77 % av de bidrag som godkänts av kommissionen begärts av länder som endast står för 44 % av unionens BNP.

2.5

Utöver det kroniska läget inom WTO har det under de senaste tre åren inträffat en rad ytterst allvarliga händelser som har skakat om det internationella samfundet och även de nationella politiska dagordningarna i världens största länder. Covid-19-pandemin, den påföljande krisen i leveranskedjan, Förenta staternas ekonomiska kalla krig med Kina, Rysslands invasion av Ukraina och dess användning av energi som ett vapen i kriget har visat att dagens status quo inte kan tas för givet och att det behövs en handlingskraftig politik. Den multilaterala och regelbaserade ordning som etablerades efter andra världskriget och som förde med sig säkerhet och välstånd i Europa är gradvis på väg att upplösas (och WTO befinner sig i en djup kris). Som en följd av detta blir leveranskedjorna mindre globaliserade, protektionismen och den illojala konkurrens tilltar och den internationella handeln saktar in. Det innebär också att begrepp som frihandel och konkurrenskraft inte bara måste integrera hållbarhetsutmaningar (klimatförändringar och mänskliga rättigheter) utan nu också frågor som rör öppet strategiskt oberoende och säkerhet.

2.6

Faktum är att den globala ekonomiska makten är på väg att förskjutas, med en globaliseringsprocess som i allt högre grad drivs framåt av nya aktörer (t.ex. Brics-länderna) utifrån andra ekonomiska modeller och värden (parat med ökad politisk och statlig inblandning). Världens främsta ekonomiska stormakter har strävat efter att förbättra förhållandena, och EU har blivit medvetet om de växande obalanserna i sina förbindelser med handels- och teknikpartner som Kina, Indien, Förenta staterna och Sydkorea. Dessa obalanser uppstår oavsett huruvida man har gemensamma politiska eller miljömässiga värderingar eller inte.

2.7

När det gäller Kina finns det en växande uppfattning att landet bör betraktas som en systemkonkurrent. Den kinesiska staten är inte i färd med att lätta på sitt grepp om företagen. Snarare förstärker man bristen på ömsesidighet i fråga om marknadstillträde och de ojämlika villkoren inom vissa sektorer. Kommissionen har förklarat att Kina håller på att bli allt mer självsäkert och bedriver en allt hårdare konkurrenspolitik (2). Vid det kinesiska kommunistpartiets 20:e kongress bekräftades till stor del det vi redan visste: att partiet tagit ett starkare grepp om staten och om offentliga företag; att det kinesiska politiska systemet blir alltmer ideologiskt till sin karaktär och retoriken alltmer hypernationalistisk.

2.8

I Förenta staterna är den nyligen antagna lagen om inflationsminskning (IRA) ett stort genombrott för industripolitiken och statliga ingripanden. Den omfattar betydligt mer än inflation och är ett enormt stimulanspaket som syftar till att locka investeringar till landet. Under det kommande årtiondet kommer nästan 400 miljarder US-dollar att utnyttjas inom ramen för ett omfattande och starkt protektionistiskt lagstiftningspaket, som avsevärt kommer att sänka energipriserna för energiintensiva industrier i Förenta staterna. Förändringarna i de internationella konkurrensvillkoren till följd av IRA medför stora utmaningar för EU som industribas.

2.9

EESK uppmanar de europeiska myndigheterna att hitta en medelväg mellan den nödvändiga kampen mot inflationen och de eskalerande räntenivåerna, som påverkar investeringar och medborgare negativt.

2.10

EU:s gröna giv tillkännagavs som den nya långsiktiga tillväxtstrategin för att göra EU till en klimatneutral ekonomi senast 2050 och ta itu med klimatförändringarna. En central fråga är hur man kan säkerställa industrins konkurrenskraft under dessa omställningar. Hur kan europeiska företag förbli globala marknadsaktörer när de övergår till koldioxidneutrala och cirkulära produkter om deras internationella konkurrenter inte har samma ambitioner? Konkurrensmässiga obalanser måste identifieras och åtgärdas i god tid, på ett sätt som gynnar konkurrenskraften och sysselsättningen och inte äventyrar den gröna given.

2.11

Digitaliseringen av både produktionsprocesser och slutprodukter har utlöst en ny industriell revolution inom olika sektorer och håller, med hjälp av artificiell intelligens, på att förändra det sätt på vilket vi utvecklar, utformar och tillverkar våra produkter och hur vi organiserar arbetet.

2.12

Den tilltagande konkurrensen om naturresurser håller på att intensifieras på grund av digitaliseringen och det övergripande målet att bekämpa klimatförändringarna. Den exponentiella ökningen i efterfrågan på knappa, icke-förnybara naturresurser tar sig redan uttryck i utbudsrisker och prisvolatilitet. Att garantera tillgång till kritiska råvaror och komponenter har blivit en central fråga för Europas industri och måste hanteras på rätt sätt, med pragmatism och realism.

2.13

Att komma bort från beroendet av kol och olja, som historiskt sett har gett våra samhällen en rikedom utan dess like, är den största omställningen för industrin sedan den industriella revolutionen. Omställningen till en klimatneutral ekonomi kommer att orsaka stora förändringar inom de flesta av dagens industrisektorer, särskilt de energiintensiva industrierna, produktionen och distributionen av energi samt transportekosystemet. Den kommer att på ett genomgripande sätt förändra konsumtionsmönstren och främja framväxten av nya affärsmodeller såsom delningsekonomin eller den cirkulära ekonomin.

2.14

En allt äldre befolkning leder för närvarande till en krympande arbetskraft samt till arbetskraftsbrist inom alla sektorer av ekonomin, vilket undergräver Europas ekonomiska tillväxtpotential. Samtidigt kan interna migrationsströmmar orsaka obalanser på arbetsmarknaden. Därtill saknar Europas befolkning STEM-färdigheter (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik), och nästan hälften av EU:s befolkning har låg eller ingen digital kompetens. Efterfrågan på STEM-färdigheter, datakompetens samt en blandning av kognitiva och sociala och emotionella färdigheter (t.ex. problemlösning, kreativitet, kommunikation, samarbete och aktivt lärande) kommer dock enbart att öka i framtiden. EU måste förbättra arbetskraftens digitala kompetens, planera för livslångt lärande och undersöka hur man kan inkludera laglig invandring av mer kvalificerade arbetstagare.

2.15

Alla dessa megatrender kommer att leda till en systemomvandling av våra ekonomier/samhällen som inte kan hanteras genom gårdagens politiska lösningar, utan kommer att kräva en djärv politik från EU:s sida, med mer proaktiva åtgärder för att skapa de nödvändiga förutsättningar som tryggar en långsiktig framtid för Europas industri.

3.   Särskilda kommentarer

3.1

Den europeiska industrin har traditionellt sett haft en betydande produktivitetsfördel. Annars skulle vi aldrig ha uppnått den nivå av industrialisering och välstånd som vi har nu. För att bevara den sociala sammanhållningen och välståndet måste vi upprätthålla den industriella verksamheten, bland annat genom att förhindra alla former av social snedvridning och skattesnedvridning på EU-nivå.

3.2

Flera indikatorer under de senaste årtiondena har dock pekat mot en försämring av EU:s industriella bas. Energipriserna är betydligt högre i EU än i andra delar av världen. EU investerar endast 2,2 % av sin BNP i FoU, medan Förenta staterna investerar 2,8 % och Japan 3,3 %. Endast sex europeiska företag finns bland de 25 som utgör det globala toppskiktet inom FoU, varav fyra är inom bilindustrin. EU löper allt större risk att hamna på efterkälken i den digitala ekonomin: bland de 20 största teknikföretagen i världen återfinns bara ett europeiskt företag (SAP). Riskkapitalmarknaden, som möjliggör expansion av innovativa företag, är många gånger större i Förenta staterna än i EU. År 1999 gjordes bara 5 % av världens bruttoinvesteringar i Kina. År 2020 var det 29 % – mer än någon annanstans.

3.3

Denna nedgång kan inte fullt ut skyllas någon enskild faktor. Snarare är det en kombination av omständigheter som sammantaget har gjort att EU:s industriella konkurrenskraft har sjunkit i stället för att stiga på den internationella skalan.

3.4

Ett övermått av regler hämmar de europeiska industriföretagens konkurrenskraft. De senaste fem åren har mer än 5 000 sidor lagstiftning antagits på EU-nivå. Denna ”inflation” av regleringar blandas ofta med initiativ från medlemsstaterna, vilka i många fall tillfogar ytterligare egna krav när de införlivar direktiven. Kommissionen är medveten om den friktion som regleringar ger upphov till för den europeiska industrin: när man utarbetade den ambitiösa rättsakten om nettonollindustrin förklarade man att den första pelaren i planen var ”förutsägbara och förenklade regler”. I detta avseende välkomnar EESK förslagen i rättsakten om att förkorta tillståndsförfarandena för industriell verksamhet och om att införa regulatoriska sandlådor, samt förslaget om konkurrenskraftskontroll av all EU-politik och EU-lagstiftning.

3.5

Energipriserna har också påverkat den europeiska industrins kostnadsbas. Att de energiintensiva sektorerna skulle drabbas var allmänt förväntat. Men vanliga industrier, där energi inte är den viktigaste insatsvaran, har också haft högre kostnader. Inflationssiffrorna i Europa är ett bevis för detta, eftersom den underliggande kärninflationen har stigit efter den samlade KPI. Ekonomer förväntade sig att priserna skulle upphöra att vara ett problem när energiinflationen avtog. Men eftersom energipriserna fortfarande är högre än före krisen är de flesta varor ännu inte ikapp och man försöker införliva dessa merkostnader.

3.6

Det finns strukturella skäl till de högre energikostnaderna i Europa. EU är fortfarande beroende av fossila bränslen som i stor utsträckning behöver importeras och som gör oss sårbara för utländska aktörers restriktioner. Oljeproducenterna kontrollerar sin produktion för att kunna hantera de internationella priserna, och Ryssland har begagnat sig av naturgas som vapen på ett ytterst aggressivt sätt.

3.7

Det finns andra orsaker som inte är strukturella men som är beroende av interna beslut, såsom elprisbildningen. Elmarknaden är starkt reglerad och har fungerat väl i omkring 20 år, men har reagerat sämre på den senaste tidens påfrestningar. Priset på el internaliserar priset på koldioxidutsläppsrätter, oavsett om den el som genereras ger upphov till koldioxidutsläpp eller inte. Detta kräver en genomtänkt översyn med sikte på konkurrenskraftiga priser som främjar elektrifiering och utfasning av fossila bränslen, samtidigt som framtida försörjningstrygghet säkerställs.

3.8

I allmänhet är ”fossilfria produkter” (batteridrivna elfordon, grönt stål, värmepumpar, biokemikalier osv.) dyrare än de produkter som de ersätter, åtminstone tills en kritisk massa har uppnåtts. För att undvika inflationseffekter, i strävan att främja användningen av koldioxidneutrala produkter och göra dem ekonomiskt överkomliga för alla, är det viktigt att lagstiftarna tar fram en stödjande ram – med vederbörlig respekt för principen om teknikneutralitet – och i ett inledande skede täcker prisskillnaderna genom bidrag och skatteincitament och/eller kompenserar för extra kapital- och driftskostnader i samband med fossilfria processer. För att stödja arbetstagare och industrier bör de medel som finns tillgängliga inom ramen för Fonden för en rättvis omställning, innovationsfonden, moderniseringsfonden och den nya sociala klimatfonden (från och med 2026) utnyttjas fullt ut.

4.   Byggstenar för en konkurrenskraftig europeisk industri

4.1

Konkurrenskraftsagendan bör bygga på den europeiska sociala marknadsekonomin. Att främja social dialog och säkerställa kollektivförhandlingar är avgörande för att hitta en balans mellan ekonomiska och sociala ambitioner, hantera konsekvenserna för sysselsättningen och tillhandahålla rätt kompetens, i syfte att åstadkomma en smidig övergång till nya hållbara och konkurrenskraftiga industriprocesser.

4.2

Den gröna given och det digitala decenniet erbjuder unika möjligheter att uppnå en grön och digital omställning, stimulera ekonomisk tillväxt, modernisera Europas industri och vinna konkurrensfördelar på globala marknader. Dessa initiativ kommer att hjälpa Europas industri att utveckla industriell kapacitet i världsklass i strategiska värdekedjor och positionera EU i framkant globalt i omställningen till en klimatneutral ekonomi. Dessa omställningar måste genomföras på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som det säkerställs att industrin bibehåller sin kapacitet att generera nödvändiga kassaflöden för investeringar i sin omställning.

4.3

Ökade offentliga och privata investeringar i industriell forskning, utveckling och innovation är avgörande för konkurrenskraften, eftersom kunskap har blivit den viktigaste produktionsfaktorn, och morgondagens industri kommer att formas av dagens kunskapsgenerering. EU har en lång tradition av spetskompetens inom vetenskaplig forskning, men är mindre bra på att föra ut resultaten på marknaden. Det behövs bättre stöd under de sista faserna i innovationsprocessen, särskilt för banbrytande innovationer inom strategiska sektorer (demonstrationsprojekt, pilotprojekt), och det måste säkerställas att den första industriella tillämpningen av resultaten av den EU-finansierade forskningen äger rum i EU.

4.4

EU måste bevara den regelbaserade handelsordningen, som bygger på principerna om fri men rättvis handel. Dessutom måste EU utveckla den nya dimensionen av ekonomisk säkerhet i handelsförbindelserna. Detta innebär fortsatt ratificering av handels- och investeringsavtal och ökat samarbete med likasinnade länder, som tar itu med illojal konkurrens och garanterar tillgång till kritiska råvaror och komponenter.

4.5

Energiintensiva industrier står inför en omvälvande snarare än en evolutionär omställning. Att de fasar ut fossila bränslen samtidigt som de ökar sin konkurrenskraft kräver ett starkt ekonomiskt och politiskt engagemang och enorma investeringar. Det betyder säker tillgång till förnybar energi till konkurrenskraftiga priser, FoU-stöd för att höja den tekniska mognadsgraden hos de många koldioxidsnåla teknikerna, skapande av marknader för koldioxidsnåla produkter inklusive offentlig upphandling, undvikande av koldioxidläckage, införande av differenskontrakt för att hantera höga produktionskostnader för hållbara produkter samt säkerställande av en ”rättvis omställning” för de arbetstagare som påverkas av omstruktureringar.

4.6

Den inre marknaden gör det möjligt för europeiska industrier att nå en marknad med 440 miljoner människor, locka till sig investeringar från länder utanför EU, få tillträde till externa marknader och expandera. Men det finns en risk att den snedvrids på grund av vissa interna hinder och ökade nivåer av nationellt statligt stöd. Lika villkor mellan medlemsstaterna måste upprätthållas eftersom stora skillnader i statligt stöd skapar en stödkapplöpning som i slutändan leder till mindre effektiv användning av knappa resurser. Statliga stödordningar bör därför företrädelsevis samordnas/finansieras på europeisk nivå.

4.7

Digitaliseringen har potential att avsevärt förbättra den europeiska industrins komparativa fördelar och utveckla verksamhet inom nya industrisektorer. I detta avseende är det viktigt att snabbt förverkliga den digitala inre marknaden, uppgradera den digitala infrastrukturen (5G, höghastighetsbredband), investera i de nya digitala marknaderna (AI, sakernas internet, avancerad tillverkning, molnbaserade datortjänster, stordata) och inrätta dataområden för industriella ekosystem i syfte att stimulera datadelning.

4.8

Innovativa nya företag måste kunna skaffa fram resurser för att blomstra. Små och medelstora företag är främst hänvisade till banker, som ofta inte tillhandahåller det riskkapital de behöver. De senaste åren har det skett framsteg när det gäller att förbättra tillgången till kapital, men bristen på tillväxtkapital hindrar i synnerhet unga, innovativa företags expansion. Privata investeringar bör stimuleras genom vidareutveckling av en europeisk marknad för riskkapital, riskreducerande instrument (garantier, skattelättnader, ekonomiska incitament) för strategiska investeringar och utveckling av alternativ till offentliga marknader (t.ex. företagsänglar, offentliga såddfonder, offentliga investeringsfonder och kooperativ).

4.9

Det är viktigt att se till att Europas infrastruktur (transport, energi och digital teknik) är sammanlänkad och driftskompatibel, att energiförsörjningsinfrastrukturen tar hänsyn till utbyggnaden av förnybar energi, vätgas och CCS/U samt att infrastruktur för energiförvaltning byggs upp (efterfrågeflexibilitet, smarta nät, dubbelriktade förbindelser, energilagring). Infrastruktur till stöd för den cirkulära ekonomin (insamling, sortering, bearbetning och transport) måste också utvecklas.

Bryssel den 25 oktober 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande


(1)  https://european-union.europa.eu/priorities-and-actions/actions-topic/trade_sv.

(2)  https://www.eeas.europa.eu/eeas/china-speech-high-representativevice-president-josep-borrell-ep-debate-eu-china-relations_en


ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/875/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)