P9_TA(2023)0250

Genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling

Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2023 om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (2023/2010(INI))

(C/2024/493)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av FN:s resolution 70/1 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030), som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York den 25 september 2015, inbegripet fastställande av målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av publikationen från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor från januari 2022 SDG Good Practices: A compilation of success stories and lessons learned in SDG implementation – andra upplagan,

—	med beaktande av FN:s globala rapport om hållbar utveckling 2019 The Future is Now: Science for Achieving Sustainable Development,

—	med beaktande av FN:s konvention om biologisk mångfald (UNCBD) och den globala Kunming–Montreal-ramen för biologisk mångfald som antogs av det 15:e sammanträdet för partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald,

—	med beaktande av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, som antogs av FN:s medlemsstater vid FN:s tredje världskonferens för katastrofriskreducering den 18 mars 2015,

—	med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), det avtal som antogs vid UNFCCC:s 21:a partskonferens (COP21) i Paris den 12 december 2015 och det avtal om ny finansiering av förluster och skador för utsatta länder som antogs vid COP27 i Sharm El-Sheikh den 20 november 2022,

—	med beaktande av IPCC:s särskilda rapport Ocean and Cryosphere in a Changing Climate av den 24 september 2019,

—	med beaktande av IPCC:s sjätte utvärderingsrapport av den 28 februari 2022 och dess sammanfattande rapport av den 20 mars 2023,

—	med beaktande av rapporten om mänsklig utveckling 2021/2022 Uncertain Times, Unsettled Lives: Shaping our Future in a Transforming World,

—	med beaktande av FN:s tredje internationella konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba den 13–16 juli 2015,

—	med beaktande av det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen den 17–18 februari 2022 och slututtalandet därifrån A Joint Vision for 2030,

—	med beaktande av förhandlingarna om ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) som ska ersätta Cotonouavtalet,

—	med beaktande av FN:s toppmöte om utbildning i omvandling den 16–19 september 2022 i New York,

—	med beaktande av 2023 års toppmöte om målen för hållbar utveckling som kommer att äga rum i september 2023 under FN:s generalförsamlings högnivåvecka,

—	med beaktande av toppmötet om framtiden, som är planerat till september 2024 och ska anta omfattande reformer av multilaterala institutioner och finansiering för hållbar utveckling på global nivå,

—	med beaktande av FN:s rapport om hållbar utveckling 2021 The Decade of Action for the Sustainable Development Goals, och FN:s rapport om hållbar utveckling 2022 From Crisis to Sustainable Development: the SDGs as Roadmap to 2030 and Beyond,

—	med beaktande av FN:s rapport om målen för hållbar utveckling 2022,

—	med beaktande av onlinedatabasen för åtgärder för snabbare genomförande av målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares stimulanspaket från februari 2023 för målen för hållbar utveckling för att genomföra Agenda 2030 (SDG Stimulus to Deliver Agenda 2030),

—	med beaktande av resolutionen av den 8 oktober 2021 från FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings resolution av den 28 juli 2022 om den mänskliga rätten till en ren, sund och hållbar miljö,

—	med beaktande av FN:s miljöförsamlings resolution 5/10 The environmental dimension of a sustainable, resilient and inclusive post-COVID-19 recovery, som antogs den 2 mars 2022,

—	med beaktande av WHO:s One Health-initiativ,

—	med beaktande av utkastet till överenskommelse inom ramen för FN:s havsrättskonvention om bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion av den 4 mars 2023 (FN-fördraget om det fria havet),

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030,

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport Our Common Agenda, som lades fram för FN:s generalförsamling, och det mandat som FN:s generalförsamlings resolution 76/6 av den 15 november 2021 gav FN:s generalsekreterare att följa upp sin rapport,

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (2),

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment – state and outlook 2020: Knowledge for transition to a sustainable Europe,

—	med beaktande av OECD:s rapport av den 10 november 2022 Global Outlook on Financing for Sustainable Development 2023: No Sustainability Without Equity,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 19 september 2018 Indikatorer som är bättre lämpade för att utvärdera målen för hållbar utveckling – det civila samhällets bidrag, av den 30 oktober 2019 Att inte låta någon hamna på efterkälken vid genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, och av den 8 december 2021 över en förnyad strategi för hållbar finansiering,

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2023 över framstegen i genomförandet av målen för hållbar utveckling,

—	Med beaktande av initiativen ”den gröna given” och ”Global Gateway”, som inleddes den 11 december 2019 respektive den 1 december 2021,

—	med beaktande av kommissionens arbetsprogram för 2020 (COM(2020)0037), 2021 (COM(2020)0690), 2022 (COM(2021)0645) och 2023 (COM(2022)0548), och deras hänvisningar till målen för hållbar utveckling, särskilt EU:s första frivilliga översyn av genomförandet av målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 18 november 2020 Delivering on the UN’s Sustainable Development Goals – A comprehensive approach (SWD(2020)0400),

—	med beaktande av integreringen av målen för hållbar utveckling i ramen för bättre lagstiftning, inbegripet kommissionens meddelande av den 29 april 2021 Bättre lagstiftning: Samarbete för att skapa bättre lagar (COM(2021)0219),

—	med beaktande av kommissionens meddelande om anständigt arbete i världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning (COM(2022)0066), särskilt åtagandena om att uppnå målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av kommissionens handlingsplan för den sociala ekonomin som antogs den 9 december 2021,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 24 oktober 2019 om välfärdsekonomi (3),

—	med beaktande av rådets rekommendation av den 16 juni 2022 om lärande inför den gröna omställningen och en hållbar utveckling,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2021 En övergripande strategi för att påskynda genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling – bättre återuppbyggnad efter covid-19-krisen,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 21 juni 2022 Utbildningens omdanande roll för hållbar utveckling och globalt medborgarskap som ett instrumentellt verktyg för att uppnå målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Eurostats övervakningsrapport från 2021 om framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang, som offentliggjordes den 15 juni 2021,

—	med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water (4) och sin resolution av den 5 oktober om tillgång till vatten som en mänsklig rättighet – den yttre dimensionen (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2022 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2022 om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2022 om EU:s handlingsplan för den sociala ekonomin (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2022 om den framtida europeiska finansiella arkitekturen för utveckling (13),

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2023 och 2024 (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2023 om en konsekvent politik för utveckling (15),

—	med beaktande av artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 208.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (16),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0213/2023), och av följande skäl:

Med mindre än sju år kvar tills tidsfristen för genomförandet av Agenda 2030 löper ut har det nya geopolitiska landskapet och de många kriserna på olika områden ytterligare försenat uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Det behövs utan dröjsmål gemensamma insatser i ny omfattning för att hantera fattigdomen som förstör hundratals miljoner liv och för att hantera de helt nya hoten mot vår planets förmåga att försörja alla människor som orsakas av klimatkrisen och den därmed förbundna krisen vad gäller den biologiska mångfalden.

Agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling med sina respektive 169 delmål och medföljande indikatorer utgör den enda globalt delade och politiskt avtalade ramen för evidensbaserad politik, vilket gör dem avgörande för att ta itu med de nuvarande utmaningarna och rikta om den globala kompassen mot en socialt och miljömässigt rättvis omställning inom planetens gränser där ingen människa eller plats lämnas på efterkälken.

Målen för hållbar utveckling, som är universella och odelbara, är tillämpliga på alla aktörer, inbegripet det civila samhället och arbetsmarknadens parter, och på både den offentliga och den privata sektorn. Dessa aktörer bör systematiskt involveras i utarbetandet och genomförandet av politik som rör hållbarhetsmålen.

Trots att vissa framsteg gjordes för några av målen för hållbar utveckling före kriserna har vissa trender sedan dess vänt. Enligt rapporten om hållbar utveckling 2022 från FN:s nätverk för lösningar för hållbar utveckling sker det för andra året i rad inte längre några framsteg i världen avseende målen för hållbar utveckling och det globala hållbarhetsindexets genomsnittliga poäng sjönk ytterligare 2021, och inget land är på väg mot att uppnå alla de 17 hållbarhetsmålen före 2030.

E.	I indexet för mänsklig utveckling (HDI) för 2020 och 2021 noterades den enda nedgången i indexets 30-åriga historia, vilket raderade de vinster som gjorts under de senaste fem åren.

Europa är på väg att uppnå 26 hållbarhetsmål, måste öka sina ansträngningar för att uppnå 64 mål och vända den nuvarande trenden för 15 mål. EU-länderna är närmast att uppnå målen i Agenda 2030, men de är ändå ansvariga för större negativa spridningseffekter, vilket undergräver andra länders förmåga att uppnå sina mål. Om världens befolkning skulle konsumera lika mycket som EU skulle det behövas 2,8 jordar för att tillmötesgå den efterfrågan på naturresurser som krävs för denna livsstil.

EU:s institutioner och de 27 EU-medlemsstaterna utgör tillsammans den största givaren till utvecklingsländer, och de står för ungefär 46 % av det totala offentliga utvecklingsbistånd som tillhandahålls av alla OECD-medlemmar till utvecklingsländerna. Före covid-19-pandemin uppskattades det årliga globala finansieringsunderskottet för hållbarhetsmålen till 2,5 biljoner US-dollar. Pandemin beräknas ha ökat denna klyfta till minst 3,9 biljoner US-dollar per år.

Det finanspolitiska utrymmet för relevant politik i utvecklingsländerna minskar kraftigt på grund av enorma och ständigt växande skuldbördor, och 37 av 69 av världens fattigaste länder löpte antingen hög risk för att bli skuldsatta eller var redan skuldsatta i november 2022, vilket begränsar deras förmåga att investera i uppnåendet av hållbarhetsmålen. Detta finanspolitiska utrymme minskar dessutom på grund av externa chocker i samband med kumuleringen av kriser och avsaknaden av ett gynnsamt internationellt klimat för mobilisering av inhemska resurser.

Förenta nationerna uppskattar att minst 500 miljarder US-dollar årligen måste anslås för att tillhandahålla nödvändig stimulans för hållbarhetsmålen. FN:s stimulansplan för hållbarhetsmålen syftar till att ta itu med de höga skuldkostnaderna och de ökande riskerna för skuldsättningsproblem, att kraftigt öka överkomlig långsiktig utvecklingsfinansiering och att utöka beredskapsfinansieringen till behövande länder.

J.	Den privata sektorn kommer att fortsätta att spela en avgörande roll för att uppnå hållbarhetsmålen.

Frankrike kommer att stå värd för ett internationellt toppmöte den 22–23 juni 2023 om en ”ny global finanspakt” för att utforska alla sätt och medel att stärka den finansiella solidariteten med länderna på södra halvklotet. Den nuvarande situationen kräver en extraordinär och varaktig reaktion från alla EU-aktörer och en systemomfattande översyn av den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling (EFAD).

De sammantagna chockerna och permanenta kriserna, som omfattar allt från klimatförändringar och nödsituationen vad gäller den biologiska mångfalden, covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina till de stigande priserna på energi, livsmedel och gödselmedel, svaga leveranskedjor, högre inflation, ohållbara skuldbördor och en skärpt penningpolitik, gör att man kan skönja en ”återhämtning i två hastigheter” mellan utvecklade ekonomier och utvecklingsländer, som kännetecknas av en bred ekonomisk klyfta med höga lånekostnader för utvecklingsländerna som ett symptom på ett obalanserat internationellt finansiellt och monetärt system, som förvärrar bristen på framsteg mot uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

M.	Det internationella systemet har inte verktyg för att hantera en systemskuldkris eller för att effektivt underlätta skuldsaneringar som i tillräcklig utsträckning minskar ländernas skuldbördor.

2023 är ett avgörande år för översynen av hållbarhetsmålen och en satsning på att förverkliga dem senast 2030, särskilt genom att EU lägger fram sin första frivilliga översynsrapport vid det politiska högnivåforumet i juli 2023 och det globala toppmötet om hållbarhetsmålen den 19–20 september 2023, dvs. halva löptiden för genomförandet av Agenda 2030 och hållbarhetsmålen, och det kommer att föra samman politiska ledare och ledande opinionsbildare från regeringar, internationella organisationer, den privata sektorn, det civila samhället samt kvinnor och ungdomar och andra berörda parter. Toppmötet om hållbarhetsmålen 2023 kommer att vara ett avgörande ögonblick för att förnya de politiska åtagandena avseende hållbarhetsmålen för att rädda Agenda 2030, med tanke på att det bara äger rum en gång vart fjärde år.

Kommissionen har ännu inte utarbetat någon övergripande strategi för EU:s genomförande av Agenda 2030 eller någon finansieringsplan för hållbarhetsmålen, vilket begärdes vid upprepade tillfällen sedan parlamentet, rådet och Europeiska rådet antog Agenda 2030 för hållbar utveckling 2015. Kommissionen har åtagit sig att tillämpa ett myndighetsövergripande tillvägagångssätt när det gäller genomförandet av hållbarhetsmålen. En strategi för europeisk förvaltning som integrerar hållbarhetsmålen på ett övergripande sätt skulle möjliggöra större samstämmighet och effektivitet i den offentliga politiken.

P.	I det gemensamma uttalandet om lagstiftningsprioriteringar för 2023 och 2024 fastställs det övergripande målet att påskynda genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling genom de lagstiftningsförslag som läggs fram.

Varje EU-strategi som föreslås av kommissionen och vars syfte är att uppnå hållbarhetsmålen bör innehålla EU-omfattande, mätbara, tidsbundna mål och konkreta åtgärder för att uppnå hållbarhetsmålen, vilka bör inbegripa ett uppdaterat övervakningssystem som tar hänsyn till EU:s interna och externa inverkan på processen för att uppnå hållbarhetsmålen.

R.	Hållbarhetsmålen har inte integrerats i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. I synnerhet har mycket få medlemsstater uttryckligen kopplat nationella återhämtnings- och resiliensplaner till målen för hållbar utveckling.

S.	Förmågan att hämta uppgifter för att fylla i indikatorerna för hållbarhetsmålen är begränsad i flera utvecklingsländer, vilket kan utgöra ett allvarligt hinder för att bedöma framstegen.

Under 2021 utgjorde EU:s kollektiva ODA 0,49 % av EU:s bruttonationalinkomst (BNI), vilket fortfarande inte uppnår det överenskomna målet på 0,7 procent av givarlandets BNI. Genom antagandet av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, på 79,5 miljarder euro, inom ramen för EU:s budget för perioden 2021–2027, kan EU strategiskt och flexibelt använda detta enda enhetliga utvecklingsinstrument för att stödja utvecklingsländerna på ett mer effektivt sätt.

Inrättandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) ger offentliga utvecklingsbanker och institutioner för utvecklingsfinansiering en öppen struktur för att mobilisera offentlig och privat finansiering genom EU-garantier och blandfinansiering, för att uppnå en mer ambitiös inkluderande utveckling och grön inverkan.

V.	Det råder allvarliga tvivel om huruvida EU:s nya Global Gateway-strategi överensstämmer med principerna för utvecklingseffektivitet eller om den är ett lämpligt verktyg för att fylla finansieringsunderskottet för hållbarhetsmålen.

W.	Att minska ojämlikheten (mål 10 för hållbar utveckling) är oupplösligt förbundet med det övergripande genomförandet av Agenda 2030 och effektiva klimatåtgärder.

X.	En hållbar mobilisering av resurser är avgörande för omdanande offentliga åtgärder. Det är mycket viktigt att öka insatserna för skatterättvisa, klimaträttvisa och rättvisa mellan generationerna, både i utvecklade länder och utvecklingsländer.

EU:s politiska åtagande om en konsekvent politik för utveckling bekräftades på nytt i det nya europeiska samförståndet om utveckling 2017, där en konsekvent politik för utveckling identifierades som ”en avgörande del av [EU:s strategi] för att uppnå målen för hållbar utveckling och ett viktigt bidrag till det bredare målet avseende en konsekvent politik för hållbar utveckling”. Den politiska samstämmigheten för hållbar utveckling är en strategi för att integrera de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling i alla steg i den politiska cykeln, för att främja synergier över de politiska områdena och identifiera och förlika möjliga kompromisser samt hantera de internationella spridningseffekterna av EU-politik.

Det finns ett akut behov av ett nära samarbete mellan alla institutioner för utvecklingsfinansiering, regeringar, EU-institutioner och alla partner för att se till att begränsade offentliga medel används på det mest ändamålsenliga och effektiva sättet, med tanke på att en framgångsrik mobilisering av ytterligare kapital, både offentligt och privat, är avgörande.

AA.	Enligt artikel 208 i EUF-fördraget ska EU införliva målen för utvecklingssamarbete i all intern och extern politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna.

AB.

Framgången för den europeiska gröna given och löftet om en rättvis grön omställning är oupplösligt kopplade till uppnåendet av hållbarhetsmålen. IPBES globala bedömning 2019 visar att den nuvarande negativa trenden för den biologiska mångfalden och ekosystemen kommer att undergräva framstegen i riktning mot att uppnå 80 procent av de utvärderade hållbarhetsmål som rör fattigdom, hunger, hälsa, vatten, städer, klimat, hav och mark. Klimatkrisen och krisen med den biologiska mångfalden är sammankopplade och måste hanteras parallellt och konsekvent.

AC.

Den externa dimensionen av den gröna given och Global Gateway-strategin bör göra det möjligt för Europa att bättre framhäva sig utomlands genom att formulera en grön vision för begränsning av och anpassning till klimatförändringar och för naturskydd och biologisk mångfald, ta itu med infrastrukturutveckling och bredare utvecklingsbehov som är förankrade i europeiska strategiska mål. I detta sammanhang är EU också engagerat i inkluderande strategier som stöder kvinnor och ungdomar och inte lämnar någon på efterkälken.

AD.

EU:s åttonde miljöhandlingsprogram är EU:s gemensamma rättsliga klimat- och miljöagenda fram till 2030 och utgör grunden för att uppnå de miljö- och klimatmål som fastställs i FN:s Agenda 2030 och dess hållbarhetsmål, med en välfärdsekonomi som prioritering. Handlingsprogrammet kräver dock stärkta miljöfrämjande incitament och utfasning av miljöskadliga subventioner, särskilt subventioner till fossila bränslen, på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå, utan dröjsmål.

AE.	Endast 24 % av små och medelstora företag i EU har en specifik plan om hur man kan minska koldioxidutsläppen (17).

AF.

Utbildning är en central faktor för att uppnå hållbarhetsmålen och en livlina för människor i krissituationer. Trots detta är hundratals miljoner av de mest utsatta barnen, ungdomarna och vuxna fortfarande utestängda från utbildning i dag. De utbildningsrelaterade målen i Agenda 2030 har urvattnats och riskerar att leda till att inlärare och samhällen blir dåligt rustade för att möta en osäker framtid.

AG.	Globalt har 760 miljoner människor fortfarande ingen tillgång till el, och 2,4 miljarder människor använder vid matlagning bränsle som är skadligt för deras hälsa och för miljön.

AH.

Sju av tio byggnader i EU är energiineffektiva, medan 11 % av EU:s befolkning lider av energifattigdom, vilket kan leda till förseningar i tillgången till grundläggande behov, omsorg, utbildning och hälso- och sjukvård, särskilt för barn och ungdomar. Byggnader står för omkring 40 % av EU:s energiförbrukning och 36 % av koldioxidutsläppen.

AI.

3,6 miljarder människor runtom i världen lever utan tillgång till säker sanitet och 2,3 miljarder människor saknar grundläggande handtvättmöjligheter i hemmet. 2018–2028 har utnämnts till det internationella årtiondet för åtgärden ”Vatten för hållbar utveckling”. I resolution 64/292 från FN:s generalförsamling erkänns uttryckligen den mänskliga rätten till vatten och sanitet. I utvecklingsländer och tillväxtekonomier ökar efterfrågan på vatten i alla sektorer, särskilt inom energi och jordbruk.

AJ.	Industriländerna och Kina importerar stora mängder virtuellt vatten, dvs. vatten som används för produktion av livsmedel och varor, inbegripet från länder som lider av vattenbrist.

AK.

”Right2Water” var det första framgångsrika europeiska medborgarinitiativet och det fick 1,9 miljoner underskrifter. I sin resolution om uppföljningen av det europeiska medborgarinitiativet ansåg parlamentet det vara beklagligt att kommissionens meddelande som svar på det europeiska medborgarinitiativet saknade ambition.

AL.

Enligt den icke-statliga organisationen Global Witness hörde mer än en tredjedel av de mark- och miljöförsvarare som mördades runtom i världen mellan 2015 och 2019 till urfolk, vars mark- och vattenförvaltningsfärdigheter är avgörande för att bekämpa klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.

AM.	Enligt One Health-modellen finns det bevis för att människors hälsa är beroende av planetens hälsa och att en sund miljö är en grundpelare för hållbar utveckling och människors välbefinnande.

Statusuppdatering efter halva tiden

Europaparlamentet erkänner att hållbarhetsmålen är en gemensam angelägenhet för mänskligheten som helhet. Parlamentet betonar sitt engagemang för Agenda 2030 och de 17 hållbarhetsmålen med sina 169 åtföljande mätbara mål, särskilt mot bakgrund av det nya försämrade geopolitiska landskapet, bland annat Rysslands anfallskrig mot Ukraina och de pågående kriserna vad gäller klimat, biologisk mångfald, hälsa, skuldsättning och tryggad livsmedelsförsörjning, samt det ökande bakslaget mot kvinnors rättigheter och jämställdhet och de våldsamma konflikter som fortsätter att påverka många delar av världen, särskilt utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att det är synnerligen viktigt att ta hänsyn till den starka kopplingen mellan sådana kriser.

Europaparlamentet varnar för en allt större klyfta i fördelningen av välstånd och inkomster, vilket leder till ytterligare ojämlikhet och fattigdom och vilket redan har lett till fragmenterade samhällen i många industriländer och utvecklingsländer de senaste åren. Parlamentet varnar också för alla förseningar i hanteringen av de miljö- och klimatutmaningar som Europa och världssamfundet står inför.

Europaparlamentet betonar mot denna bakgrund vikten av att genomföra en integrerad strategi i fråga om hållbarhetsmålen, som är den enda evidensbaserade universella färdplanen, för att skydda planeten och avvärja klimatkrisen samt för att tillhandahålla verktygen som kan skapa välstånd för alla. Parlamentet påminner om att löftet att inte lämna någon människa eller någon plats på efterkälken står i centrum för Agenda 2030 och att uppnåendet av hållbarhetsmålen skulle gynna alla länder, regioner, människor och samhällssegment, genom fokus på problem kring jämlikhet och icke-diskriminering och hantering av de bakomliggande orsakerna till dessa problem, med särskild uppmärksamhet på de mest marginaliserade och utsatta, samt att den kulturella hållbarheten och urfolks rättigheter därmed borde förbättras.

Europaparlamentet betonar att hållbarhetsmålen bör uppnås på ett socialt och klimatmässigt rättvist sätt samtidigt som man respekterar en rättvis fördelning av knappa resurser inom planetens gränser. Parlamentet upprepar att fred, diplomati och internationellt samarbete är grundläggande förutsättningar för att världen ska kunna göra framsteg i fråga om hållbarhetsmålen fram till 2030 och därefter.

Europaparlamentet betonar att nu när genomförandet av Agenda 2030 kommit halvvägs är EU:s ledarskap i det globala genomförandet av hållbarhetsmålen fortfarande avgörande och måste visas ytterligare på ett trovärdigt sätt, till exempel genom att ta ledningen för att mobilisera tillräckliga ekonomiska resurser för att stödja förändringar av betydelse för hållbarhetsmålen. Parlamentet påminner om att 2020-talet har utropats till FN:s årtionde för åtgärder för hållbar utveckling.

Europaparlamentet betonar att EU:s medlemsstater och kommissionen måste främja politisk samstämmighet och delaktighet på alla förvaltningsnivåer och prioritera och inkludera hållbarhetsmålen i alla konsekvensbedömningar.

Parlamentet understryker att 2023 utgör en unik möjlighet att få fart på arbetet och vidta de brådskande omdanande åtgärder som krävs för att få in våra samhällen på en stabil kurs för att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet varnar för att konsekvenserna av passivitet och av ännu ett förlorat år i första hand skulle drabba de mest utsatta människorna och samhällena. Parlamentet uppmanar alla EU-ledare att göra sitt yttersta för att utan dröjsmål gå vidare med EU:s åtaganden, politik och finansiering.

Europaparlamentet påminner om att EU senast 2050 måste respektera planetens gränser fullt ut. Parlamentet betonar att detta endast kan uppnås om EU mångdubblar sina insatser avseende miljöåtgärder, såsom åtgärder som avser klimat och biologisk mångfald, och energieffektivitet och den gröna omställningen, samt tiodubblar sin resurseffektivitet och använder sina icke-förnybara material i helt slutna kretslopp och förnybar energi åtminstone i tiofaldiga kretslopp, samtidigt som principerna om icke-toxicitet och om att inte orsaka betydande skada respekteras. Parlamentet betonar att EU inte bara bör sluta förstöra utan även bör bevara och restaurera sina naturliga ekosystem för att uppnå sunda, livsviktiga och motståndskraftiga ekosystem.

Europaparlamentet noterar att genomförandeprocessen för nästan alla hållbarhetsmål släpar efter och att många indikatorer registrerat en tillbakagång under två på varandra följande år (18). Parlamentet bekräftar vikten av varje hållbarhetsmål och framhåller de viktigaste utmaningar som kvarstår för hållbar utveckling, särskilt när det gäller fattigdom (mål 1), hunger (mål 2), hälsa (mål 3), utbildning (mål 4), jämställdhet (mål 5), rent vatten och sanitet för alla (mål 6), hållbar energi för alla (mål 7), klimatförändringar (mål 13), hav och marina resurser (mål 14) och biologisk mångfald (mål 15). Parlamentet understryker den strategiska roll som mål 10, som syftar till att minska ojämlikheten, och mål 17 om globala partnerskap kan spela i det globala genomförandet av Agenda 2030.

10.

Europaparlamentet betonar vikten av det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling 2023 och toppmötet om målen för hållbar utveckling, som båda kommer att äga rum i New York, som möjligheter för att se över framstegen efter halva tiden för FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och de 17 hållbarhetsmålen. Parlamentet anser att dessa möten måste ge politisk vägledning på hög nivå och ge ny kraft åt en intensifierad insats och påskyndad åtgärd för att uppnå målen senast 2030. Parlamentet noterar i detta avseende de hållbarhetsmål som man fokuserar på under 2023 (mål 6, 7, 9, 11 och 17) (19).

11.

Europaparlamentet bekräftar att tillgång till vatten och sanitet är en grundläggande rättighet och att en förbättring av denna tillgång är avgörande för att uppnå målen för fattigdomsutrotning, social jämlikhet, folkhälsa, livsmedelstrygghet och hållbar utveckling. Parlamentet påminner om det som erkänns i EU:s ramdirektiv för vatten (20), nämligen att vatten inte är en rent kommersiell produkt, utan en kollektiv nyttighet som är oumbärlig för människors liv och värdighet.

12.

Europaparlamentet betonar att vattenpolitiken måste prioritera en hållbar förvaltning av floder, sjöar, våtmarker, källor och akviferer och stödja en hållbar vattenförvaltning inom jordbrukssektorn som en nyckelfaktor för att hantera pågående kriser med föroreningar, avskogning, ökenspridning, förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar. Parlamentet betonar de potentiella riskerna för vattenrofferi och vattenföroreningar i storskaliga markförvärv för jordbruks- och utvinningsindustrierna.

13.

Europaparlamentet noterar att Rysslands anfallskrig mot Ukraina har ruckat de globala energiförsörjningssystemen och visat på behovet av att snabbt upphöra med beroendet av fossila bränslen och fasa ut alla relevanta subventioner och övergå till förnybara energikällor.

14.

Europaparlamentet betonar i detta avseende att EU och dess medlemsstater snarast måste göra samordnade insatser för att uppnå mål 7 för att säkerställa tillgång till överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla. Parlamentet understryker att en tryggad energiförsörjning, allmän tillgång och överkomliga priser på lång sikt endast kan uppnås genom utbyggnad av förnybar energi.

15.

Europaparlamentet betonar att uppnåendet av mål 7 kommer att bidra till uppnåendet av flera andra hållbarhetsmål, bland annat när det gäller fattigdomsutrotning, jämställdhet, klimatförändringar, livsmedelstrygghet, hälsa, utbildning, hållbara städer och samhällen, rent vatten och sanitet, anständiga arbetstillfällen, innovation, transport och flyktingar.

16.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av mål 7 bör anpassas till en rättvis, inkluderande och jämlik energiomställning med allmän tillgång till energi, gröna jobb, diversifierade ekonomier, människors välbefinnande och kvinnors, lokalsamhällens och utsatta gruppers egenmakt så att ingen lämnas på efterkälken.

17.

Europaparlamentet välkomnar det banbrytande avtalet om ett fördrag om det fria havet för att skydda havet, ta itu med miljöförstöring, bekämpa klimatförändringar och förhindra förlust av biologisk mångfald.

Styrning, multilateralism och partnerskap

18.

Europaparlamentet noterar EU:s avgörande roll i utformningen av Agenda 2030 under 2015 och uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta djärva åtgärder och tillhandahålla globalt ledarskap genom att föregå med gott exempel när det gäller att genomföra hållbarhetsmålen och genom att fördubbla sina insatser för att respektera tidsfristen och genom att leda en politisk nystart av hållbarhetsmålen vid det kommande toppmötet om hållbarhetsmålen, såsom att verka för bindande mål, obligatorisk översyn och en mer omdanande strategi för att uppnå hållbarhetsmålen som helhet.

19.

Europaparlamentet uppmanar sin talman och kommissionens och rådets ordförande att lägga fram en gemensam förklaring som förnyar EU:s åtagande för Agenda 2030. Parlamentet betonar att EU måste intensifiera samarbetet och påskynda framstegen med mål 17, genomförande och globalt partnerskap. Parlamentet konstaterar att EU har unika förutsättningar att påskynda framstegen i fråga om partnerskap, med tanke på dess bevisade historia som förespråkare för multilateralism.

20.

Europaparlamentet framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll och resurser, och särskilt regionernas och städernas centrala roll, där OECD uppskattar att 65 % av hållbarhetsmålen inte kan uppnås utan deras samordning eller medverkan, samt betonar att flernivåstyre är ett av de grundläggande värdena i hållbarhetsmålen. Parlamentet uppmanar EU att öka samarbetet med det civila samhället och den privata sektorn.

21.

Europaparlamentet påminner om att en konsekvent politik för utveckling är ett väsentligt krav för att undvika att EU:s politik får negativa konsekvenser för fattiga och utsatta människor i utvecklingsländerna och för att eftersträva och dra nytta av möjligheter att uppnå synergier, i överensstämmelse med principerna i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas på efterkälken och att man först ska tillgodose behoven hos de mest eftersatta samt hållbarhetsmålen. Parlamentet betonar att en konsekvent politik för utveckling ska tillämpas inom alla de politikområden och andra områden som omfattas av Agenda 2030 och hållbarhetsmålen.

22.

Europaparlamentet efterlyser en stegvis förändring av genomförandet av en konsekvent politik för utveckling för att säkerställa att effekterna på utvecklingsländerna fastställs och analyseras på ett korrekt sätt, att negativa effekter undviks och att möjliga synergier utnyttjas fullt ut, i syfte att uppnå utvecklingsmål och hållbarhetsmålen.

23.

Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att genomföra en revision för att säkerställa samstämmighet mellan dess interna och externa politik.

24.

Europaparlamentet betonar att det behövs bättre kommunikation om hållbarhetsmålen, eftersom inte alla aktörer känner till ramen eller prioriterar hållbarhetsmålen på europeisk, nationell och lokal nivå, och att det behövs bättre kommunikation för att stärka det politiska engagemanget och öka medvetenheten om hållbarhetsmålen på fältet.

25.

Europaparlamentet betonar den betydelse som den växande unga befolkningen i det globala syd spelar för en hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att tillgång till god utbildning (mål 4), inbegripet yrkesutbildning, är ett viktigt verktyg för att kontinenten ska kunna ge egenmakt åt den växande unga befolkningen. Parlamentet betonar med eftertryck skapandet av starkare kopplingar mellan utbildning, kompetensutveckling och sysselsättning för att möjliggöra tillgång till anständigt arbete på den snabbt föränderliga arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att god utbildning för alla måste säkerställas, oavsett kön, socioekonomisk status, kulturell bakgrund och religion.

26.

Europaparlamentet erkänner vikten av utbildning för globalt medborgarskap och hållbar utveckling som en möjliggörande faktor för alla mål, och uppmanar kommissionen att inkludera detta som en prioritering i alla relevanta finansieringsinfordringar.

27.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har lagt fram någon övergripande strategi för att uppnå Agenda 2030, trots uppmaningar från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, trots att det endast återstår sju år att uppnå hållbarhetsmålen och att ett snabbt genomförande därför krävs. Parlamentet insisterar på att kommissionen utan ytterligare dröjsmål bör gå vidare med att anta en sådan strategi. Parlamentet anser att den åtminstone bör fastställa följande:

En ny styrningsram, ledd av en enda kommissionsledamot på hög nivå som ansvarar för genomförandet av hållbarhetsmålen inom alla politikområden, och som systematiskt samråder med den nya flerpartsplattformen, för att omvandla kollektiv kunskap till kollektiva åtgärder, och som bör inbegripa regionala och lokala myndigheter, alla relevanta organisationer i det civila samhället och forskare.

b)	En reviderad uppsättning konkreta mätbara, EU-omfattande, tidsbundna mål och indikatorer samt konkreta åtgärder för att uppnå dem.

c)	Ett uppdaterat övervakningssystem och indikatorer, som beaktar EU:s interna och externa effekter på framstegen med hållbarhetsmålen på global nivå.

d)	En gemensam ekonomisk plan för att uppnå EU:s mål vad gäller hållbarhetsmålen, knuten till målen ovan.

En plan för EU:s diplomati och internationella samarbete i fråga om hållbarhetsmålen, ledd av ett särskilt sändebud för hållbarhetsmålen, som ska vara ansvarigt inför den ansvariga kommissionsledamoten, för att främja konsekventa åtgärder avseende hållbarhetsmålen globalt och för att säkerställa en rättvis fördelning av bördan och lika villkor.

28.

Europaparlamentet betonar att strategin regelbundet bör ses över och åtföljas av korrigerande åtgärder på områden där det bedöms att framstegen har stannat upp eller är otillräckliga. Parlamentet efterlyser återigen att genomförandet av hållbarhetsmålen bör vara en punkt på dagordningen för kommissionskollegiets veckomöte minst en gång i kvartalet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen det kommande rådsordförandeskapet att anordna en högnivådebatt om hur hållbarhetsmålen ska genomföras i tid, helst i rådet (allmänna frågor) på ministernivå.

29.

Europaparlamentet betonar att hållbarhetsmålen bör utgöra ryggraden i EU:s offentliga politik och att alla medlemsstater bör höja ambitionsnivån i sina nationella åtgärder när det gäller genomförandet av hållbarhetsmålen.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda de landsspecifika rekommendationerna för att systematiskt mäta medlemsstaternas framsteg och lägga fram konkreta förslag till nödvändiga förändringar och förbättringar, inbegripet rekommendationer för landsspecifika hållbarbetsmål.

31.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som Europaparlamentet, de nationella parlamenten och de regionala och lokala myndigheterna spelar när det gäller att främja genomförandet av hållbarhetsmålen genom europeiska strategier och öka målens synlighet i den offentliga debatten. Parlamentet understryker sina gransknings-, lagstiftnings- och budgetbefogenheter för att främja genomförandet av Agenda 2030. Parlamentet uppmanar i detta syfte sina utskott att ytterligare beakta hållbarhetsmålen i sitt lagstiftningsarbete och icke-lagstiftningsarbete.

32.

Europaparlamentet uppmanar också parlamentet att utse en ständig föredragande för genomförandet av hållbarhetsmålen för att integrera dem i EU-lagstiftningen i alla utskott. Parlamentet välkomnar i detta avseende de insatser som gjorts av parlamentets SDG Alliance. Parlamentet uppmanar Europaparlamentets talman att utse en vice talman för hållbarhetsmålen för att främja hållbarhetsmålen inom presidiet och företräda Europaparlamentet externt när det gäller hållbarhetsmålen.

33.

Europaparlamentet uppmuntrar parlamentets generalsekretariat att ta fram en översyn av hållbarhetsmålen för parlament för att till fullo bedöma dess bidrag till uppnåendet av hållbarhetsmålen, i enlighet med liknande åtaganden från andra EU-institutioner. Parlamentet understryker att samordning och en regelbunden strukturerad dialog inom och mellan EU-institutionerna är avgörande för att säkerställa EU:s ledarskap och öka effektiviteten i dess insatser för att genomföra Agenda 2030. Parlamentet efterlyser därför inrättandet av en interinstitutionell arbetsgrupp som ansvarar för att samordna EU:s insatser för att uppnå hållbarhetsmålen internt och globalt.

34.

Europaparlamentet erkänner att målen för hållbar utveckling måste stärkas genom att man skapar effektiva rättsliga ramar, strategier och praxis på EU- och medlemsstatsnivå som främjar genomförandet av dem.

35.

Europaparlamentet påminner om att frivilliga nationella översyner är hörnstenen i ramen för uppföljning och översyn av Agenda 2030 och ett viktigt verktyg för ansvarsskyldighet. Parlamentet välkomnar åtagandet från nio EU-medlemsstater att lägga fram sin nationella frivilliga översyn vid 2023 års politiska högnivåforum för hållbar utveckling och uppmanar alla medlemsstater att delta i denna process under de kommande åren och vederbörligen beakta och genomföra de rekommendationer som utarbetas vid detta tillfälle. Parlamentet betonar att frivilliga nationella översyner endast kan ge ansvarsskyldighet om de utförs på ett objektivt sätt och fokuserar på brister lika mycket som på resultat.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna samt tredjeländer att inkludera den sociala ekonomin på ett övergripande och holistiskt sätt i sina frivilliga nationella översyner och att erkänna den sociala ekonomins nyckelroll när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att 2023 är den tidpunkt då världssamfundet ska övergå från frivillig till obligatorisk rapportering. Parlamentet uppmanar EU att verka för ytterligare standardisering av frivilliga nationella och regionala översyner.

37.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utarbeta och lägga fram EU:s första frivilliga översynsrapport under 2023. Parlamentet betonar vikten av EU:s frivilliga översyn, som innehåller följande:

a)	En bekräftelse av EU:s åtagande att genomföra Agenda 2030 och de åtföljande målen.

b)	En strategisk översikt över EU:s åtaganden och mål för att uppnå målen för hållbar utveckling, inbegripet, i tillämpliga fall, kvantifierade och tidsbundna mål för 2030.

En övergripande sammanfattning av EU:s interna och externa åtgärder till stöd för genomförandet av målen för hållbar utveckling samt politisk samstämmighet mellan verksamheterna på båda nivåer, inbegripet möjliga kompromisser, med beaktande av konsekvenserna för partnerländerna och positiva och negativa konsekvenser för de globala framstegen med målen för hållbar utveckling, samt internationella partnerskap och diplomati för dessa mål.

d)	Riktlinjer för åtgärder som ska vidtas för att komma vidare med genomförandet av Agenda 2030, särskilt inför kommissionens politiska prioriteringar 2024–2029.

38.

Europaparlamentet påminner om vikten av att beakta det regionala och lokala perspektivet och civilsamhällets bidrag under samrådsprocessen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ha ett perspektiv som inkluderar den sociala ekonomin i sin frivilliga europeiska översyn.

39.

Europaparlamentet betonar att Agenda 2030 kräver en stark samhällelig legitimitet för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inrätta en ny permanent plattform, för ett samhälleligt helhetsgrepp som en viktig innovation, för regelbundet och strukturerat samarbete med civilsamhällesorganisationer, samhällsbaserade organisationer, den privata sektorn (inbegripet små och medelstora företag), fackliga organisationer, kooperativ, den akademiska världen och forskningsinstitutioner, regionala och lokala myndigheter och marginaliserade grupper, i syfte att systematiskt involvera dem på ett meningsfullt sätt i processen för genomförande av målen för hållbar utveckling.

40.

Europaparlamentet understryker att vad gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling är det viktigt anta ett tvärvetenskapligt synsätt och öppenhet avseende de förändringar som omvärlden genomgår, att skapa medvetenhet genom utbildning från tidig ålder, att främja attityder som tar hänsyn till miljö- och klimatutmaningarna och att uppmuntra till delaktighet i utvecklingsprocesser och ett aktivt medborgarskap.

41.

Europaparlamentet understryker vikten av ökat samarbete med partner på södra halvklotet, särskilt Afrikanska unionen och företrädare för lokala och regionala myndigheter och för civilsamhället, för att genomföra Agenda 2030 globalt. Parlamentet konstaterar att genomförandet av Agenda 2030 kommer att göra det möjligt för partnerländerna att uppnå sina egna utvecklingsmål (t.ex. Afrikanska unionens Agenda 2063) och stärka sitt oberoende på vägen mot ett rättvist och jämlikt samhälle. Parlamentet betonar i detta sammanhang att universaliteten hos målen för hållbar utveckling som en gemensam agenda utgör en möjlighet att återupprätta förtroendet och positionera EU som en brobyggare mellan norra och södra halvklotet. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av tillräcklig anpassning till partnerländernas egna insatser och lokala behov när det gäller partnerskap för utvecklingssamarbete.

42.

Europaparlamentet framhåller att det är absolut nödvändigt att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i den europeiska utvecklingspolitiken för att påskynda genomförandet av målen för hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser ett starkare engagemang från EU:s sida och ökad samstämmighet inom all politik och alla finansieringsinstrument för att främja hållbar utveckling. Parlamentet förespråkar en regelbunden översyn tillsammans med partnerländerna och relevanta berörda aktörer på södra halvklotet av gemensamt överenskomna utvecklingsmål i syfte att åtgärda brister.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja den sociala ekonomin i EU:s förbindelser med tredjeländer, även under handelsförhandlingar. Parlamentet upprepar att handelspolitiken kan vara ett instrument för främjande av regional integration och stabilitet, ekonomisk utveckling, migration, bekämpning av klimatförändringar samt främjande av fred och säkerhet.

44.

Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som AKS–EU-partnerskapet spelar, särskilt när det gäller att främja hållbar utveckling i AKS-länderna och säkerställa att det finns starkare allianser för att ta itu med globala utmaningar. Parlamentet stöder helhjärtat att det nya avtalet (efter Cotonouavtalet) undertecknas så snart som möjligt.

45.

Europaparlamentet betonar i detta avseende att EU och dess medlemsstater måste undvika spridningseffekter som negativt påverkar södra halvklotet, underminerar deras ansträngningar med att uppnå målen för hållbar utveckling och som uppstår till följd av medlemsstaternas tidigare ekonomiska och tekniska modell. Parlamentet förespråkar samarbete med globala partner för få eventuella negativa spridningseffekter att komma in i goda cirklar.

46.

Europaparlamentet begär att all EU-politik ska bli föremål för en obligatorisk kontroll som bedömer alla konsekvenser och utgifter som påverkar genomförandet av målen för hållbar utveckling på södra halvklotet och tar itu med eventuella negativa effekter, bland annat genom dämpande åtgärder och vid behov reviderade lagstiftningsakter, och säkerställer att förändringarna på detta område är mätbara.

47.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nyligen nåtts mellan medlagstiftarna om förordningen om avskogning (21).

48.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att vidta de åtgärder som anges i dess nyligen antagna resolution om en konsekvent politik för utveckling som ska säkerställa ett effektivt genomförande av denna princip och principen om att inte vålla skada, med särskild uppmärksamhet på handel, finansiering, miljö och klimatförändringar, livsmedelstrygghet, migration och säkerhet.

49.

Europaparlamentet konstaterar att anskaffning av viktiga råvaror som krävs för EU:s energiomställning ofta är förknippad med risk för allvarlig miljöpåverkan och potentiella konflikter med lokalsamhällen och kränkningar av urfolkens mänskliga rättigheter på södra halvklotet.

50.

Europaparlamentet uttrycker särskild oro över den betydande inverkan som vissa megaprojekt i tredjeländer, särskilt inom energi- och utvinningsindustrin, har på urfolk och lokalsamhällen, och uppmanar EU och medlemsstaterna att upprätthålla höga sociala och miljömässiga standarder i linje med FN:s deklaration om urfolkens rättigheter och ILO:s konvention nr 169, särskilt erkännandet av principerna om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke och sedvanerättsligt ägande.

51.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla och främja flera lösningar som alla samhällsaktörer kan genomföra för att minska sina koldioxidavtryck, såsom ansvarsfull resursförbrukning (från vatten till livsmedel), omställningen till cirkulär ekonomi, investeringar i grön energi, utveckling av gröna värdekedjor i den privata sektorn, ökning av andelen grön offentlig upphandling, prioritering och stöd till investeringar i forskningssektorn som är inriktade på biobaserade lösningar, ökning av andelen gröna lån för att stödja omställningen till koldioxidsnåla företag.

52.

Europaparlamentet uppmanar EU att dra lärdom av innovativa projekt som genomförts av vissa länder utanför EU, såsom det Afrika-ledda initiativet ”Great Green Wall”, som syftar till att senast 2030 återställa 100 miljoner hektar mark över hela Sahel, som för närvarande är förstörd, och att möjliggöra utveckling av agroekologi- och föryngringsprojekt.

53.

Europaparlamentet betonar att EU:s utrikes- och handelspolitik som påverkar utvecklingsländerna måste vara förenlig med principen om en konsekvent politik för utveckling och dess mål för utvecklingssamarbete som handlar om att utrota fattigdomen och samtidigt bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av att arbeta för utvecklingen av fredliga och inkluderande samhällen (mål 16 för hållbar utveckling), särskilt i den nuvarande situationen som präglas av ökade konflikter, såsom kriget i Ukraina till följd av Rysslands olagliga invasion.

55.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och dess globala partner att stödja forskning och utveckling, innovativ grön teknik, kapacitetsuppbyggnad och kunskapsutbyte för en hållbar, motståndskraftig och inkluderande återhämtning.

56.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa jämställdhetsbudgetering, jämställdhet och kvinnors aktiva deltagande i främjandet av genomförandet av målen för hållbar utveckling samt olika minoriteters och urfolks deltagande.

57.

Europaparlamentet betonar att kvinnors bidrag till grön ekonomisk verksamhet är av största vikt för att uppnå en rättvis och hållbar utveckling och bör synliggöras och värdesättas. Parlamentet anser att kvinnor och flickor också kan dra nytta av möjligheterna på området för grönt företagande .

Uppgifter och övervakning

58.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Eurostats arbete med årlig övervakning av hållbarhetsmålen i EU. Parlamentet påpekar att Eurostats indikatorer för hållbar utveckling måste förbättras i syfte att bedöma medlemsstaternas framsteg när det gäller målen för hållbar utveckling genom att åtgärda befintliga luckor i fråga om vissa mål för hållbar utveckling, och ta itu med svagheter i informationssystemen genom att stärka användningen av befintlig statistik från olika källor och genom att bättre mäta EU-politikens gränsöverskridande och långsiktiga fördelningseffekt på territorier och särskilda marginaliserade och utsatta grupper i EU och globalt. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att framstegen i fråga om alla 169 delmål övervakas.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sin datainsamling samt att anta indikatorer för hållbarhetsmålen och övervaka deras genomförande i de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

60.

Europaparlamentet påpekar att Eurostats indikatorer för hållbarhetsmålen inte återspeglar verkligheten på fältet, eftersom de används för att bedöma målen för hållbar utveckling på nationell nivå och till stor del är beroende av uppgifter från nationella institut. Parlamentet anser därför att uppgifter på lokal och regional NUTS-2-nivå också bör användas och baseras på mätbara och tidsbundna mål.

61.

Europaparlamentet betonar att en miniminivå av uppgifter och statistisk uppdelning bör säkerställas och närmare anpassas till den globala övervakningsramen för hållbarhetsmålen och som, när så är lämpligt, omfattar geografiskt läge och demografiska aspekter, kön, inkomst, utbildningsnivå, ålder, ras, etnicitet, migrationsstatus, funktionsnedsättning och andra egenskaper.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer ingående rapportera till OECD om sitt utvecklingssamarbete, för att fylla i de uppgifter som saknas om EU:s externa inverkan på tredjeländers framsteg med hållbarhetsmålen och utveckla mer individbaserade indikatorer, i linje med den förbrukningsbaserade spridningsindikatorn i Eurostats rapport.

63.

Europaparlamentet konstaterar dessutom att det fortfarande saknas viktiga evidensbaserade uppgifter om global, nationell och regional utvecklingspolitik på södra halvklotet, särskilt när det gäller deras inverkan på de fattigaste och mest utsatta och marginaliserade grupperna och territorierna.

64.

Europaparlamentet framhåller att framtagandet av uppgifterna och uppgifternas korrekthet har störts till följd av de globala kriserna. Parlamentet betonar att korrekta och tillförlitliga uppgifter är avgörande för att mäta framsteg och identifiera flaskhalsar.

65.

Europaparlamentet beklagar bristen på omfattande rapportering om det offentliga utvecklingsbiståndet per hållbarhetsmål från EU:s och alla medlemsstaters sida.

66.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkning och ett påskyndande av kapacitetsuppbyggnaden för mänskliga, institutionella och infrastrukturrelaterade uppgifter, särskilt i utvecklingsländerna och EU:s interna övervakningsverktyg, såsom jämställdhetsmarkören eller den nyinrättade Inequality Marker.

67.

Europaparlamentet uppmanar EU att väsentligen utöka det tekniska samarbetet med, och det tekniska biståndet till, utvecklingsländerna för att åtgärda den globala bristen på uppgifter som skapas genom otillräcklig övervakningskapacitet och inkonsekventa metoder.

68.

Europaparlamentet påminner om att genomförandet av hållbarhetsmålen är ett gemensamt ansvar, som kräver åtgärder på nationella, regionala och lokala nivåer. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av frivilliga lokala översyner och frivilliga subnationella översyner som ett sätt att ytterligare lokalanpassa målen för hållbar utveckling och därmed påskynda genomförandet av dem.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa omfattande verktyg, såsom kartläggning, för ett effektivt genomförande av målen för hållbar utveckling.

70.

Europaparlamentet betonar att regelbundna omfattande översyner av framstegen med hållbarhetsmålen på subnationell och lokal nivå kan stärka den vertikala och horisontella samstämmigheten, stimulera lokalt deltagande, underlätta ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis mellan regioner och städer på global nivå och bidra till det övergripande genomförandet av hållbarhetsmålen, och rekommenderar därför stöd till genomförandet på alla territoriella nivåer.

71.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende UN-Habitats arbete och stöder helhjärtat Gemensamma forskningscentrumet när det gäller att lokalisera målen för hållbar utveckling, bland annat genom projektet ”Region 2030: Övervakning av målen för hållbar utveckling i EU:s regioner – Filling the data gap” och den europeiska handboken för målen för hållbar utveckling – frivilliga lokala översyner.

72.

Europaparlamentet efterlyser en europeisk plattform för frivilliga lokala och regionala översyner för att främja utbyte och lärande samt vänortsstrategier i hela Europa för att påskynda genomförandet av hållbarhetsmålen på lokal nivå. Parlamentet föreslår att dessa uppgifter integreras i EU:s sammanhållningspolitik.

73.

Europaparlamentet understryker att företagens hållbarhetsrapportering och tillbörliga aktsamhet, när de är föremål för relevanta revisioner, kan vara en viktig ram för att uppmuntra större ansvarsskyldighet i den privata sektorn för företagens sociala och miljömässiga påverkan och deras bidrag till att uppnå hållbarhetsmålen.

74.

Europaparlamentet uppmuntrar alla aktörer i samhället, inbegripet privata enheter, att delta i regelbunden frivillig rapportering om genomförandet av hållbarhetsmålen, och betonar behovet av att finansiera kapacitetsuppbyggande utbildning för små och medelstora företag så att de kan lära sig hur de ska införliva hållbarhetsmålen i sin dagliga verksamhet.

75.

Europaparlamentet påpekar att det finns en växande medvetenhet om att ekonomisk tillväxt, främst mätt i BNP, inte har mycket att göra med välstånd och välbefinnande och att hållbarhet måste stå i centrum för de ekonomiska systemen.

76.

Europaparlamentet kräver viktiga reformer även när det gäller metoderna för att mäta ekonomiska resultat, som på ett korrekt sätt måste påvisa framsteg på grundval av människors och planetens välbefinnande.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en sammanfattande resultattavla och indikatoruppsättning som mäter ”bortom BNP”, i enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla indikatorer ”bortom BNP” som integrerar samhälls- och miljöfaktorer, och att fördjupa sitt samarbete med det internationella samfundet.

Budgetram

78.

Europaparlamentet påminner om det breda erkännandet, när målen för hållbar utveckling antogs, av behovet av att gå ”från miljarder till biljoner” i utvecklingsfinansieringen. Parlamentet är oroat över att finansieringsunderskottet för hållbarhetsmålen i stället har ökat från 2,5 biljoner US-dollar till 4 biljoner US-dollar per år (22).

79.

Europaparlamentet betonar i detta avseende behovet av en reformerad global plan för att finansiera målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmärksammar att de globala finansiella resurserna, med en global BNP på över 100 biljoner US-dollar och en kapitalisering av globala aktie- och kapitalmarknader på omkring 250 biljoner US-dollar, är tillräckliga för en stark satsning på att minska finansieringsgapet för hållbarhetsmålen och bör göras tillgängliga för detta, bland annat genom en rättvis och effektiv beskattning och effektiva internationella åtgärder mot skattekonkurrens, skatteflykt och skatteundandragande.

80.

Europaparlamentet understryker det offentliga utvecklingsbiståndets viktiga roll som katalysator för förändring och drivkraft för mobilisering av andra resurser, och påminner om att det fortsatt är en viktig finansieringskälla för de fattigaste länderna och fortsätter att spela en avgörande roll för att uppnå Agenda 2030. Parlamentet noterar med oro att EU och dess medlemsstater, trots att de är de största globala givarna av offentligt utvecklingsbistånd, misslyckades med att uppfylla sina kollektiva åtaganden att tillhandahålla minst 0,7 % av BNI som offentligt utvecklingsbistånd och uppmanar följaktligen med kraft medlemsstaterna att stå fast vid sitt åtagande.

81.

Europaparlamentet betonar att givare måste prioritera bidragsbaserad finansiering, särskilt till lågt utvecklade länder mot bakgrund av deras ohållbara skuldbörda. Parlamentet insisterar på att givare, enligt OECD:s definition, alltid bör ha som främsta mål att främja utvecklingsländernas ekonomiska utveckling och välfärd och därför måste spela en nyckelroll i finansieringen av målen för hållbar utveckling.

82.

Europaparlamentet betonar att principerna om utvecklingseffektivitet bör följas och att de mänskliga rättigheterna måste respekteras fullt ut av alla aktörer som gynnas av blandfinansiering och garantier.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa full insyn i samarbetet med den privata sektorn så att det är öppet för effektiv granskning av berörda parter, parlament och allmänheten.

84.

Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en finansieringsplan för hållbarhetsmålen hindrar den övergripande övervakningen av utgifterna för deras genomförande inom EU:s budget. Parlamentet efterlyser ett antagande av en EU-finansieringsplan för målen för hållbar utveckling inom ramen för en reviderad flerårig budgetram.

85.

Europaparlamentet understryker att Agenda 2030 bör vägleda alla EU:s finansieringsverktyg och deras programplanering, särskilt den fleråriga budgetramen, NDICI-Europa i världen, EFHU+, EU:s viktigaste verktyg för utvecklingsfinansiering samt utforska synergier med Horisont Europa, Life+, InvestEU och programmet för ett digitalt Europa.

86.

Europaparlamentet understryker att finansieringsplanen för hållbarhetsmålen bör ta itu med bristen på marginal under rubrik 6 i den fleråriga budgetramen, som inte ger tillräckliga medel för EU:s yttre åtgärder för att hjälpa partnerländerna att finansiera sina strategier för hållbarhetsmålen.

87.

Europaparlamentet betonar att viktiga EU-investeringsstrategier såsom Global Gateway måste vara tydligt inriktade på och till fullo bedömas mot behovet av att genomföra Agenda 2030 med dess princip om att inte lämna någon människa eller någon plats på efterkälken och omfatta hela den sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensionen. Parlamentet är oroat över att Global Gateway saknar ett tydligt utvecklingsmandat och att dess utformning och planering saknar transparens och offentlig granskning. Parlamentet kritiserar avsaknaden av ny finansiering och dess beroende av privat finansiering, som till sin natur är riskobenägen, och därmed oförmögen att nå de mest eftersatta först.

88.

Europaparlamentet betonar att halvtidsöversynen av instrumentet Europa i världen erbjuder en möjlighet att bedöma EU:s bidrag till uppnåendet av hållbarhetsmålen runtom i världen och bekräftar sitt stöd för Agenda 2030 genom att fastställa tydliga och mätbara åtaganden för de kommande åren.

89.

Europaparlamentet noterar den ursprungliga idén i taxonomiförordningen (23) att kommissionen ska offentliggöra en rapport i syfte att utvidga dess tillämpningsområde utöver miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Parlamentet betonar dock att de regleringsmässiga kostnaderna har ökat och att den makroekonomiska miljön har förändrats avsevärt sedan taxonomiförordningen antogs. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens meddelande av den 16 mars 2023 EU:s konkurrenskraft på lång sikt: – efter 2030 (24) som syftar till att rationalisera och förenkla rapporteringskraven med 25 % för varje grönt, digitalt och ekonomiskt temaområde, och kommissionens förslag för att uppnå detta före hösten 2023. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt visa prov på detta engagemang, bland annat genom att avstå från att införa nya betungande krav och därigenom förbättra konkurrenskraften i alla företag i EU, inbegripet små och medelstora företag, och stärka de grundläggande villkoren för social rättvisa och välstånd.

90.

Europaparlamentet konstaterar att EIB spelar en flaggskeppsroll i den europeiska gröna given och i den hållbara blå ekonomin, och att den i hög grad bidrar till EU:s ekonomiska svar på covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar EU att ytterligare maximera EIB:s potential som ett verktyg för att öka EU:s strategiska oberoende och dess uppnående av hållbarhetsmålen, och att främja dess utrikespolitiska intressen och prioriteringar i sina förbindelser med länder utanför EU.

91.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att kräva att finansinstitut fastställer och antar strategier och mål för att anpassa finansiella portföljer och andra tillgångar till hållbarhetsmålen och regelbundet rapporterar om framsteg, bland annat i samband med sin rapportering om miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.

92.

Europaparlamentet understryker vikten av att göra EU:s budget förenlig med de 17 målen för hållbar utveckling och deras respektive delmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på en särskild metod för att spåra utgifterna för hållbarhetsmålen i unionens budget, som ett komplement till de metoder för spårning av klimat och biologisk mångfald som redan finns. Parlamentet begär att en omfattande kartläggning av finansieringsramarna för befintliga och framtida EU-politik, unionsprogram och unionsfonder, inbegripet de investeringar och strukturreformer som genomförs inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, ska utföras för att säkerställa samstämmighet med målen i Agenda 2030.

93.

Europaparlamentet betonar att lämplig finansiering för att uppnå målen för hållbar utveckling, särskilt i utvecklingsländer, kräver en grundlig översyn av den globala strukturen för att anpassa alla dess delar till Agenda 2030 för global utveckling, Parisavtalet om klimatåtgärder och den globala ramen för biologisk mångfald.

94.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt idrifttagande av den fond för förluster och skador som man enades om vid COP27 och att nya finansieringsåtaganden snabbt riktas dit där de behövs mest.

95.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt engagemang och gemensamt arbeta för de nödvändiga reformerna av Internationella valutafonden, Världsbanksgruppen och multilaterala utvecklingsbanker för att anpassa dessa finansinstituts visioner och verksamhetsmodeller med fokus på att stärka kampen mot fattigdom och ökande ojämlikhet och främja en rättvis och hållbar omställning.

96.

Europaparlamentet beklagar att de strukturreformer som främjas av IMF och Världsbanken i flera fall har bidragit till att försvaga utvecklingsländernas förmåga att främja offentlig politik för att bekämpa fattigdom och stärka utbildningssystem och hälso- och sjukvårdssystem.

97.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål spåra inkonsekvenser mellan utgifter och identifiera och fasa ut alla miljöskadliga subventioner, i enlighet med kraven i det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2030.

98.

Europaparlamentet framhåller behovet av att återställa IMF:s särskilda dragningsrätter till utvecklingsländer och multilaterala utvecklingsbanker i syfte att öka investeringskapaciteten i hållbarhetsmålen utan att skapa ytterligare skulder. Parlamentet understryker behovet av att förbättra lånevillkoren för multilaterala utvecklingsbanker, bland annat i form av lägre räntor och långfristiga lån.

99.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende helhjärtat Bridgetown-initiativet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett konstruktivt och proaktivt sätt delta i de relevanta diskussionerna i internationella forum under 2023, så att ambitiösa reformer kan genomföras snabbt.

100.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende att ett toppmöte om en ny global finanspakt kommer att hållas i Paris i juni 2023, vilket gör det möjligt att främja en inkluderande strategi genom att sammanföra alla berörda parter. Parlamentet uppmanar EU och internationella partner att fullt ut engagera sig i verkliga åtaganden och åtgärder under detta internationella toppmöte för att underlätta utsatta länders tillgång till den finansiering de behöver för att hantera konsekvenserna av nuvarande och framtida kriser och genomföra Agenda 2030, samt ta chansen att skapa ett nytt avtal mellan nord och syd.

101.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av och potentialen hos medlemsstaternas utvecklingsbanker och andra europeiska institut för utvecklingsfinansiering. Parlamentet betonar det akuta behovet av att stärka den privata sektorn i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika söder om Sahara, och svårigheterna i samband med denna aspekt av utvecklingssamarbete.

102.

Europaparlamentet efterlyser en effektivare spridning av information från Europeiska investeringsbanken om de finansieringsmöjligheter som kan finnas tillgängliga för företag för att stödja genomförandet av strategiska planer för hållbarhetsmålen på lokal och regional nivå.

103.

Europaparlamentet uppmuntrar den privata sektorn och multilaterala finansinstitut att fortsätta att stödja länder vars ekonomier har påverkats av covid-19-pandemin för att uppnå en hållbar, resilient och inkluderande återhämtning.

104.

Europaparlamentet är mycket oroat över att de minst utvecklade länderna redan före covid-19-pandemin och kriget i Ukraina inte kunde finansiera hållbarhetsmålen och nu har ett ännu större behov av finansiellt stöd. Parlamentet betonar att mer än hälften av världens 69 låg- och medelinkomstländer antingen står inför en skuldkris eller riskerar att drabbas av en sådan. Det är med djup oro som parlamentet konstaterar att 25 utvecklingsländer enligt FN betalade mer än 20 % av de totala statsinkomsterna i utlandsskuld under 2022, medan 16 av de mest skuldsatta länderna i dag är skyldiga privata fordringsägare över 30 % av deras offentliga och offentligt garanterade utlandsskuld. Parlamentet understryker att utvecklingsländernas höga lånekostnader hämmar investeringar i hållbarhetsmålen.

105.

Europaparlamentet betonar behovet av snabba globala insatser för skuldlättnader i utvecklingsländer, få ett slut på syndromet ”för lite för sent” och en skuldsituation som förvärras i onödan, och av systemförändringar för att få till stånd en regelbaserad multilateral ordning som kan förebygga nya skuldkriser.

106.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att, tillsammans med samtliga stora internationella aktörer och berörda länder, utarbeta en verklig strategi för att undvika en alltför hög skuldsättning för utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser i synnerhet att en multilateral skuldsaneringsmekanism inrättas under FN:s överinseende.

107.

Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma ramen för skuldhantering fortfarande inte ger någon konkret skuldlättnad och efterlyser ett förstärkt multilateralt initiativ för skuldlättnad med en effektiv mekanism för samarbete med privata fordringsägare, skuldlättnad i utbyte mot uppnådda hållbarhetsmål och klimatåtgärder (skuldswappar), åtgärder för att underlätta samordning för långivare av nya låneavtal och antagande av automatisk skuldavskrivning i händelse av förutsedd chock.

108.

Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares strävan efter ett globalt stimulanspaket för hållbarhetsmålen för att genomföra Agenda 2030 där ytterligare likviditet, effektiv skuldsanering och ökad utvecklingsfinansiering efterfrågas, i syfte att frigöra betydande finanspolitiskt utrymme i utvecklingsekonomierna och reformera den globala internationella finansiella strukturen. Parlamentet efterlyser ett gemensamt svar från EU och dess medlemsstater på stimulansinitiativet för hållbarhetsmålen och att de utan dröjsmål börjar bereda parallella förslag till en sådan plan.

109.

Europaparlamentet pekar på relevansen för sin resolution av den 17 april 2018 om en mer hållbar skuldsättning (25) för utvecklingsländerna, och att denna resolution har blivit ännu mer relevant eftersom nya påfrestningar och bristen på lämpliga åtgärder nu leder till en ny stor skuldkris. Parlamentet upprepar de krav som framförs i denna resolution om att systematiskt beakta resursbehoven mot bakgrund av mänskliga rättigheter, inbegripet rätten till utveckling, och att prioritera dessa behov, att inrätta en internationell mekanism för återbetalning av skulder, att göra Unctads principer för staters ansvarsfulla upp- och utlåning till rättsligt bindande instrument som kan verkställas, att bestraffa långivare som lånar ut till bevisligen korrupta regeringar eller i strid med den lag som fastställts av den låntagande statens nationella parlament.

110.

Europaparlamentet erkänner vikten av att inhemska resurser mobiliseras i utvecklingsländerna samt betydelsen av de strukturella utmaningarna för deras mobilisering, och påpekar att detta förutsätter en gynnsam internationell miljö. Parlamentet påminner om att olagliga finansiella utflöden och skatteparadis har en kännbar inverkan på utvecklingsländernas finanspolitiska utrymme och allvarligt undergräver rättsstatsprincipen och den institutionella resiliensen i dessa länder, vilket är en nödvändig förutsättning för att uppnå en hållbar utveckling.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att leda kampen mot skatteflykt, inbegripet genom att upprätta en förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, att utöka sitt samarbete med utvecklingsländer i skattefrågor för att göra det möjligt för dem att öka mobiliseringen av offentliga medel, och att ta initiativ till och verka för att en mellanstatlig FN-kommission för internationellt samarbete i skattefrågor inrättas i syfte att bekämpa olagliga finansiella utflöden och gränsöverskridande skatteflykt, och för att stänga skatteparadis.

112.

Europaparlamentet upprepar den avgörande roll som offentliga och privata investeringar och offentlig-privata partnerskap spelar för att öka utvecklingsinvesteringarna i utvecklingsländer och i de minst utvecklade länderna, där behoven är som störst, för att överbrygga hållbarhetsmålens årliga finansieringsunderskott på 4 biljoner US-dollar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inleda djupgående diskussioner och samarbeten med den privata sektorn för att uppmuntra privat finansiering.

113.

Europaparlamentet varnar samtidigt för riskerna med detta, till exempel urholkningen av allmän tillgång till viktiga offentliga tjänster av hög kvalitet (såsom hälso- och sjukvård, utbildning och socialt skydd eller lokal produktion av förnybar energi) eller överkompensationen till privata investerare. Parlamentet konstaterar i detta avseende att de övergripande beläggen för utvecklingseffektivitet när det gäller subventionering av privata investeringar fortfarande är svaga och att det för närvarande saknas belägg för att blandfinansiering har spelat en stor roll för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

114.

Europaparlamentet uppmanar därför EU att verka för en ny strategi för blandfinansiering som bygger på riktade insatser på hållbarhetsmålen, rättvis fördelning av risker och vinster, tydliga mekanismer för ansvarsskyldighet och samstämmiga sociala och miljömässiga standarder, i linje med Addis Abeba-handlingsplanen, och att prioritera partnerskap med inhemska företag i de minst utvecklade länderna som har hållbara och inkluderande affärsmodeller.

115.

Europaparlamentet framhåller den roll som privat filantropi spelar för finansieringen av hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en bättre ram för stiftelser både i sin interna politik och i sina förbindelser med tredjeländer.

116.

Europaparlamentet påminner om att utvecklingsländer historiskt sett är mer utsatta för externa chocker på grund av smala exportbaser och mindre diversifierade ekonomier. Parlamentet betonar därför att en av de viktigaste utmaningarna för utvecklingsländerna är att komma högre upp i den globala värdekedjan med hjälp av ekonomisk diversifiering och att ställa om från en exportinriktad produktionsmodell till en utveckling som är baserad på inhemska och regionala marknader. Parlamentet betonar därför den avgörande roll som multilaterala forum och institutioner spelar för att göra framsteg mot dessa mål, i syfte att utnyttja resiliensen och öka den nationella eller regionala autonomin i produktionen av nödvändiga varor och tjänster.

117.

Europaparlamentet erkänner den roll som lokala mikroföretag, små och medelstora företag, kooperativ, inklusive företagsmodeller och forskningsinstitut, spelar som motorer för tillväxt, sysselsättning och lokal innovation, vilket i sin tur kommer att bidra till att hållbarhetsmålen uppnås.

Sektorspolitik med anknytning till hållbarhetsmålen som ska ses över vid det politiska högnivåforumet 2023

118.

Europaparlamentet beklagar att den bristande överensstämmelsen i många fall består inom olika EU-sektorsområden, särskilt när det gäller livsmedels-, energi-, handels- och skattepolitik, med särskilt oroande negativa konsekvenser för utvecklingsländerna.

119.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa tillgång till ren uppvärmning och elektricitet till överkomliga priser. Parlamentet framhåller att en minskad efterfrågan på energi genom effektivare byggnader, konsumtionsvaror och transporter också kan bidra till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC i enlighet med Parisavtalet, samtidigt som man stöder målen för global hälsa, utbildning, fattigdom, sysselsättning och livsmedelstrygghet.

120.

Europaparlamentet framhåller att 70 % av EU:s befolkning idag bor i städer och att denna andel beräknas uppgå till nästan 84 % år 2050. Parlamentet betonar därför vikten av en hållbar stadsutveckling i EU, bland annat genom en trafikomställning till mer hållbara transportsätt, en ambitiös renoveringsvåg för att rusta upp EU:s byggnadsbestånd och därigenom minska energiförbrukningen och utsläppen, sänka energikostnaderna, skapa lokal sysselsättning och säkerställa säkrare och mer hälsosamma byggnader för människor att bo i samt inrättande och utbyggnad av grön och blå infrastruktur i städer som syftar till att minska luft-, vatten- och bullerföroreningar, skydda mot översvämningar, torka och värmeböljor och tillhandahålla ett skydd för naturen och rekreationsmöjligheter för människor.

121.

Europaparlamentet betonar vikten av att uppnå allmän tillgång till energi för alla på södra halvklotet. Parlamentet insisterar på behovet av att stödja förnybara decentraliserade lösningar, såsom småskaliga anläggningar, fristående anläggningar och mininät, för att nå hela befolkningen i utvecklingsländerna, särskilt fattiga samhällen och människor på landsbygden. Parlamentet uppmanar EU att inrikta sin finansiering och sitt tekniska arbete på sådana småskaliga lösningar på energifattigdomen i avlägsna områden.

122.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att ingå nya avtal om underlättande av hållbara investeringar. Parlamentet betonar att EU måste sträva efter att förhandla med sina partner för att utveckla hållbara handels- och samarbetsavtal, som upprätthåller varje parts rätt att reglera, skapar mervärde för båda parter, samtidigt som en hög skyddsnivå för klimatet och de mänskliga rättigheterna säkerställs.

123.

Europaparlamentet påminner om att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kommer att undergräva framstegen i cirka 80 % av de bedömda målen för FN:s mål för hållbar utveckling, och uppmanar EU att ta itu med de bakomliggande orsakerna till förlusten av biologisk mångfald och att integrera skyldigheter i fråga om bevarande, återställande och hållbar användning av resurser i den allmänna utvecklingspolitiken. Parlamentet påminner om att ekologisk återställning är avgörande för genomförandet av One health-modellen. Parlamentet betonar att bevarandeinsatser inte får kränka de mänskliga rättigheterna, särskilt för urfolk och lokalsamhällen. Parlamentet uppmanar därför EU att utveckla bevarandeprogram i samråd med lokalsamhällen, urfolk och kvinnor samt andra marginaliserade grupper för att verkligen bidra till kampen mot avskogning och förlust av biologisk mångfald.

Utsikter

124.

Europaparlamentet upprepar att målen för hållbar utveckling är de enda globalt överenskomna och omfattande målen för de stora utmaningar som väntar, både för industriländerna och utvecklingsländerna, och att Agenda 2030 därför bör tjäna som vägledning i det rådande osäkra läget. Parlamentet förespråkar starkt mål 17 för hållbar utveckling (genomförande och globalt partnerskap) för att snabbt blåsa nytt liv i globala partnerskap, särskilt mellan regeringar, den privata sektorn och civilsamhället, i syfte att genomföra Agenda 2030. Parlamentet framhåller den möjlighet som målen för hållbar utveckling erbjuder att inrätta en verklig välfärdsekonomi med fokus på människorna och planeten och att arbeta för en hållbar värld efter 2030.

125.

Europaparlamentet föreslår att FN bör uppmana alla medlemsstater att stödja införandet av konkreta tids- och genomförandeplaner som är bindande för signatärstaterna fram till 2030 och därefter. Parlamentet uppmanar dessutom FN att i god tid utarbeta en strategi för tiden efter Agenda 2030.

o o

126.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt FN:s generalsekreterare och ordföranden för FN:s generalförsamling.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1.

(2) EUT L 114, 12.4.2022, s. 22.

(3) EUT C 400, 26.11.2019, s. 9.

(4) EUT C 316, 22.9.2017, s. 99.

(5) EUT C 132, 14.4.2023, s. 54.

(6) EUT C 334, 19.9.2018, s. 151.

(7) EUT C 23, 21.1.2021, s. 130.

(8) EUT C 232, 16.6.2021, s. 28.

(9) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25.

(10) EUT C 347, 9.9.2022, s. 181.

(11) EUT C 32, 27.1.2023, s. 28.

(12) EUT C 47, 7.2.2023, s. 171.

(13) EUT C 167, 11.5.2023, s. 57.

(14) EUT C 491, 23.12.2022, s. 1.

(15) Antagna texter, P9_TA(2023)0071.

(16) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

(17) Europeiska kommissionen (2022). Eurobarometern: Små och medelstora företag i EU som arbetar för hållbarhet.

(18) FN:s rapport om hållbar utveckling 2022 From Crisis to Sustainable Development: the SDGs as Roadmap to 2030 and Beyond

(19) Mål 6: Rent vatten och sanitet för alla; mål 7: Hållbar energi för alla; mål 9: Hållbar industri, innovationer och infrastruktur; mål 11: Hållbara städer och samhällen; mål 17: Genomförande och globalt partnerskap.

(20) Direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(21) Förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och upphävande av förordning (EU) nr 995/2010 (COM(2021)0706).

(22) Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Global Outlook on Financing for Sustainable Development 2023: No Sustainability without Equity, OECD Publishing, Paris, 2022.

(23) Förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(24) COM(2023)0168.

(25) EUT C 390, 18.11.2019, s. 46.