Innehållsförteckning

FÖRKORTNINGAR

3

DEFINITIONER

3

INLEDNING

4

I.

HUVUDSAKLIG EU-LAGSTIFTNING OM AFRIKANSK SVINPEST

4

II.

HÅLLNA SVIN

5

1.

Allmänt

5

2.

Ytterligare åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos hållna svin

5

2.1.

Information till allmänheten

6

2.2.

Biosäkerhetsåtgärder

6

2.3.

Utomhushållning av svin i restriktionszonerna II och III

6

2.4.

Regelbundna besök av officiella veterinärer

6

2.5.

Riskbedömning av foder

6

2.6.

Provtagning och testning

7

III.

VILDA SVIN

7

1.

Allmänt

7

2.

Ytterligare åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin

8

2.1.

Utläggning av lockbete

8

2.2.

Biosäkerhetsåtgärder i drabbade områden och under jakt

8

2.3.

Insamling av viktiga uppgifter

9

2.4.

Samarbete

9

2.5.

Utslaktning

9

2.6.

Upprättande av vita zoner

9

2.7.

Avspärrning med stängsel

9

2.8.

Jakt

10

2.9.

Passiv övervakning, inklusive sökande efter döda vilda svin och hantering av kadaver

10

2.10.

Begränsat tillträde till smittade zoner

10

2.11.

Restriktioner för varaktig utfodring

10

2.12.

Provtagning och testning

11

2.13.

Fångst

11

3.

Tillämpning av åtgärder i olika områden eller restriktionszoner.

11

3.1.

Åtgärder som kan vidtas i områden där afrikansk svinpest inte förekommer och som inte gränsar till restriktionszonerna

11

3.2.

Åtgärder som kan vidtas i områden där afrikansk svinpest inte förekommer (inklusive restriktionszon I) och som gränsar till restriktionszoner som förtecknas i bilagorna I och II till förordningen om afrikansk svinpest

12

3.3.

Åtgärder som kan vidtas i nyligen smittade zoner för att utrota afrikansk svinpest

12

3.4.

Åtgärder som kan vidtas i brett smittade zoner för att bekämpa afrikansk svinpest

14

IV.

Principer och kriterier för geografisk avgränsning av regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest i EU

14

BILAGOR

Bilaga I –

Viktiga budskap för informationskampanjer i medlemsstaterna

18

Bilaga II –

Biosäkerhetsåtgärder för jägare och för all personal som söker efter och hanterar kadaver av vilda svin

21

Bilaga III –

Provtagning av vilda svin och avlägsnande av slaktkroppar av vilda svin i berörda medlemsstater

22

Bilaga IV –

Sammanfattning av rekommendationer som rör vilda svin enligt beskrivningen i kapitel III

23

FÖRKORTNINGAR

Efsa	Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
ELISA	enzymatiskt immuntest
EU	Europeiska unionen
EU:s referenslaboratorium	EU:s referenslaboratorium för afrikansk svinpest (1)
EU:s veterinärteam	EU:s team för akuta veterinärmedicinska frågor (2)
FAO	FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
Förordningen om afrikansk svinpest	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/594 (3) om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2021/605.
GF-TADs	Global Framework for the Progressive Control of Transboundary Animal Diseases
Nationella handlingsplaner	Nationella handlingsplaner för vilda svin för att förhindra spridning av afrikansk svinpest i unionen i enlighet med artikel 56 i och bilaga IV till förordningen om afrikansk svinpest.
PCR	Polymeraskedjereaktion
Riktlinjer för afrikansk svinpest	Riktlinjer för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest i unionen
WOAH	Världsorganisationen för djurhälsa

DEFINITIONER

I dessa riktlinjer används följande definitioner:

Utläggning av lockbete: användning av begränsade mängder foder (t.ex. majs) eller andra lockmedel för att locka vilda svin till ett särskilt område (ett område där foder eller andra lockmedel placeras), där de sedan kan jagas eller fångas.

Utslaktning: avlivning av vilda svin för att bortskaffa kadavret utan urtagning.

Fångst: fånga vilda svin med fällor.

Varaktig utfodring av vilda svin: utfodring av vilda svin i ett visst område under en längre tidsperiod i syfte att upprätthålla dessa djurs överlevnad eller en artificiell tillväxt av populationen.

INLEDNING

Riktlinjerna för afrikansk svinpest utarbetas av kommissionen och medlemsstaterna och påverkar inte tillämplig unionslagstiftning. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan.

Syftet med detta dokument är att ge medlemsstaterna och/eller berörda parter vägledning om tillgängliga verktyg för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest som svar på sjukdomens epidemiologiska situation i EU och resten av världen.

Det hänvisas till dessa riktlinjer på följande ställen i förordningen om afrikansk svinpest:

—	Skäl 5 (i förhållande till principer och kriterier för geografisk avgränsning av regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest i EU);

—	Artikel 59.3 b (i fråga om särskilda informationsskyldigheter för alla medlemsstater när det gäller afrikansk svinpest);

—	Punkt c i bilaga IV (i förhållande till minimikraven för nationella handlingsplaner för vilda svin för att förhindra spridning av afrikansk svinpest i unionen).

I riktlinjerna för afrikansk svinpest

—	ges information om befintliga bestämmelser i EU-lagstiftningen;

—	åskådliggörs och främjas bästa praxis för hantering av afrikansk svinpest;

—	ges råd om särskilda åtgärder (som inte fastställs i EU-lagstiftningen) för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest i unionen;

—	fastställs principer och kriterier för geografisk avgränsning av regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest i EU.

Riktlinjerna för afrikansk svinpest kan anpassas till medlemsstaternas eller regionernas behov och syfta till att hantera olika risknivåer enligt de riskbedömningar (4) som gjorts av varje medlemsstat, med hänsyn till strukturen hos behöriga veterinärmyndigheter och andra myndigheter, den nationella lagstiftningen och andra särskilda förhållanden på nationell eller lokal nivå.

Riktlinjerna för afrikansk svinpest har utarbetats och uppdateras vid behov på grundval av

—	internationella standarder (5);

—	vetenskapliga bedömningar (i första hand enligt Efsas redogörelser (6));

—	bästa praxis och erfarenheter från medlemsstaterna och andra länder samt uppdrag och rekommendationer från EU:s veterinärteam;

—	andra relevanta uppgifter.

I.   HUVUDSAKLIG EU-LAGSTIFTNING OM AFRIKANSK SVINPEST

Den mest relevanta unionslagstiftningen om förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest sammanfattas i tabellen nedan.

Nr	Titel	Huvudsyftet med rättsakten	Anmärkningar
1.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429  (7) av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”)	Övergripande rättslig ram för djurhälsa inom unionen.	”Djurhälsolagen” Länk för mer information på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/food/animals/health/regulation_sv Kommissionen har antagit flera delegerade akter och genomförandeakter (8) för att göra de nya reglerna tillämpliga.
2.	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687  (9) av den 17 december 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om förebyggande och bekämpning av förtecknade sjukdomar	Föreskriva åtgärder vid officiell misstanke om eller bekräftelse av sjukdomarna, upprättande av restriktionszoner (skydds- och övervakningszoner) och smittade zoner samt förbud mot och villkor för tillåtna förflyttningar från dessa zoner.	Kompletterande bestämmelser om förebyggande och bekämpning av sjukdomar. Länk för mer information på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/food/animals/animal-diseases/diseases-and-control-measures_en
3.	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/594 (10) av den 16 mars 2023 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2021/605	Föreskriva särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning av afrikansk svinpest (EU-åtgärder för zonindelning avseende afrikansk svinpest), förteckningar på unionsnivå över restriktionszonerna I, II och III (bilaga I) och restriktionszoner, som omfattar skydds- och övervakningszoner samt smittade zoner (bilaga II), bestämmelser om harmoniserade biosäkerhetsåtgärder för vissa anläggningar (bilaga III) och minimikrav för de nationella handlingsplanerna (bilaga IV).	Särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest (unionens åtgärder för zonindelning avseende afrikansk svinpest). Länk för mer information på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/food/animals/animal-diseases/control-measures/asf_en

II.   HÅLLNA SVIN

1.   Allmänt

De åtgärder som måste vidtas för att förebygga, bekämpa och utrota afrikansk svinpest hos hållna svin fastställs i den EU-lagstiftning som det hänvisas till i avsnitt I.

2.   Ytterligare åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos hållna svin

Riktlinjerna för afrikansk svinpest ger vägledning om hur man bättre kan genomföra åtgärderna för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos hållna svin, som bör beaktas i tillämpliga fall.

2.1.   Information till allmänheten

Utöver de allmänna skyldigheter som anges i djurhälsolagen föreskrivs följande särskilda skyldigheter i förordningen om afrikansk svinpest:

—	Särskilda informations- och utbildningsskyldigheter i de berörda medlemsstaterna (artiklarna 57 och 58 i förordningen om afrikansk svinpest);

—	Särskilda informationsskyldigheter i alla medlemsstater (artikel 59 i förordningen om afrikansk svinpest).

I bilaga I till riktlinjerna anges viktiga budskap och kommunikationsstrategier som är anpassade till olika målgrupper. Dessa skulle kunna utgöra en grund för nationella informationskampanjer i alla medlemsstater.

Ett arkiv med kommunikationsmaterial om afrikansk svinpest som används i olika länder finns också tillgängligt på webbplatsen (11) för den ständiga expertgruppen om afrikansk svinpest i Europa (GF-TADs-initiativet).

2.2.   Biosäkerhetsåtgärder

Förordning (EU) 2016/429 innehåller ett allmänt begrepp och en allmän definition av biosäkerhet samt vissa övergripande bestämmelser (12) om detta.

I artikel 16.1 b i och bilaga III till förordningen om afrikansk svinpest föreskrivs skärpta biosäkerhetsåtgärder i anläggningar för hållna svin i restriktionszonerna I, II och III i de berörda medlemsstaterna vid förflyttning av vissa sändningar som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med förordningen om afrikansk svinpest.

De biosäkerhetsåtgärder som anges i bilaga III till förordningen om afrikansk svinpest bör också främjas i alla medlemsstater och får tillämpas i andra anläggningar (som inte har skyldigheter enligt förordningen om afrikansk svinpest) där svin hålls (utom slakterier i förekommande fall) i syfte att förebygga, bekämpa och utrota afrikansk svinpest.

2.3.   Utomhushållning av svin i restriktionszonerna II och III

På grund av risken för överföring av virus av afrikansk svinpest rekommenderas att utomhushållning av svin begränsas åtminstone i restriktionszonerna II och III. Efter en riskbedömning kan den behöriga myndigheten besluta om utomhushållning av svin i restriktionszonerna II och III från fall till fall (13) på grundval av

—	lämpliga biosäkerhetsåtgärder (t.ex. dubbla stängsel eller enkla fasta stängsel);

—	regelbundet genomförande av oberoende och objektiva biosäkerhetsbedömningar på gårdar eller andra anläggningar (t.ex. avgränsade anläggningar, inklusive djurparker) med hjälp av omfattande standardprotokoll;

—	en möjlig bedömning eller ett möjligt godkännande, i förekommande fall, av utomhusanläggningar för svinuppfödning på grundval av deras biosäkerhetsrisk i ett officiellt system som förvaltas av behöriga myndigheter.

2.4.   Regelbundna besök av officiella veterinärer

I artikel 16.1 a i förordningen om afrikansk svinpest föreskrivs regelbundna besök på anläggningar som omfattas av tillstånd för förflyttning av vissa sändningar inom och utanför restriktionszoner. Anläggningar där svin endast hålls för egen konsumtion bör också regelbundet besökas av officiella veterinärer på grundval av en riskbedömning som är inriktad på afrikansk svinpest och som utförs av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten och i enlighet med relevant EU-lagstiftning.

2.5.   Riskbedömning av foder

Risken från foder anses vara lägre (14) än flera andra smittvägar (t.ex. kontakt med infekterade levande djur och utfodring med matavfall). Även om Efsa har konstaterat att vissa typer av foder kan utgöra en risk för överföring av afrikansk svinpest till en svinanläggning, särskilt i regioner där det förekommer kontaminering av vilda svin, är det mer sannolikt att andra riskvägar kräver riskhantering, t.ex. förflyttning av levande tamsvin, utfodring med produkter av svinursprung eller tillåtande av kontakt mellan vilda svin och svin som hålls.

Hö, halm eller spannmål som producerats lokalt och skördats från ett område där afrikansk svinpest förekommer hos vilda svin, användning av jordbruksutrustning från ett liknande område eller tillhandahållande av färskt foder till svin har påvisats vara potentiella källor till afrikansk svinpest för tamsvin, särskilt på anläggningar där svin hålls för egen konsumtion.

Effektiva spårbarhetssystem och biosäkerhetsåtgärder för att trygga försörjningen av foderingredienser bör genomföras korrekt av foderföretagarna för att hantera riskerna för överföring av virus av afrikansk svinpest.

I förekommande fall kommer lagring (vid temperaturer över 0 oC) av foderprodukter och beriknings- eller bäddmaterial som härrör från svinpestangripna områden innan de används att minska risken för att viruset överlever i matrisen. I specifika situationer bör den behöriga myndigheten överväga relevanta dekontaminerings- och lagringsprocesser (t.ex. lagringstid, behandling, temperatur) som leder till en minskning av den potentiella viruskontamineringen i foder som flyttas från områden som drabbats av afrikansk svinpest till områden som inte drabbats.

Om användningen av spannmål, gräs och halm som skördats lokalt anses utgöra en risk (efter en riskbedömning utförd av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten) under rådande lokala förhållanden (särskilt för anläggningar där svin endast hålls för egen konsumtion), bör den behöriga myndigheten överväga följande åtgärder:

a)	Förbud mot att ge färskt gräs eller spannmål (15) till hållna svin om det inte har behandlats för att inaktivera virus av afrikansk svinpest eller förvarats utom räckhåll för vilda svin i minst 30 dagar före användning.

b)	Förbud mot användning av halm (16) som bäddmaterial för hållna svin, såvida det inte behandlas för att inaktivera afrikansk svinpest eller lagras utom räckhåll för vilda svin i minst 90 dagar före användning.

2.6.   Provtagning och testning

Kraven för provtagning och testning avseende afrikansk svinpest på hållna svin fastställs i den EU-lagstiftning som avses i avsnitt I.

Vid slakt av svin för egen konsumtion i samma anläggning bör provtagning och testning för afrikansk svinpest utföras enligt den behöriga myndighetens anvisningar, åtminstone inom restriktionszonerna.

Insamling av prover samt teknik, validering och tolkning av de diagnostiska metoderna bör utföras i enlighet med artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 (17) och, i tillämpliga fall, bör även hänsyn tas till

—	vägledning på webbplatsen för EU:s referenslaboratorium (18),

—	Världsorganisationens för djurhälsas (WOAH) Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals  (19).

III.   VILDA SVIN

1.   Allmänt

De åtgärder som måste vidtas för att förebygga, bekämpa och utrota afrikansk svinpest hos vilda svin fastställs i den EU-lagstiftning som det hänvisas till i avsnitt I.

Vilda svin spelar en viktig roll i spridningen och upprätthållandet av afrikansk svinpest. Lämplig hantering (20) av vilda svin i enlighet med dessa riktlinjer bör ske i

—	områden som inte drabbats av sjukdomen – med fokus på bästa förebyggande metoder, tidig upptäckt och beredskap för eventuell förekomst av afrikansk svinpest,

—	områden som redan drabbats av sjukdomen – i syfte att bekämpa och utrota sjukdomen.

Tätheten av vilda svin anses vara den mest betydande riskfaktorn för förekomsten av afrikansk svinpest hos dessa djur. Förebyggande åtgärder för att minska och stabilisera populationerna av vilda svin, innan afrikansk svinpest introduceras, är till fördel för att minska i) sannolikheten för att populationen exponeras för afrikansk svinpest och ii) de insatser som krävs för potentiella nödåtgärder (dvs. borttagning av färre kadaver) om ett svinpestutbrott skulle inträffa.

Medlemsstaterna bör överväga en långsiktig strategi för förvaltningen av vilda svin på grundval av de nationella handlingsplanerna.

2.   Ytterligare åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin

Riktlinjerna för afrikansk svinpest ger ytterligare indikationer och vägledning om hur man bättre kan genomföra åtgärderna för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin, som bör beaktas i tillämpliga fall.

Åtgärderna för att förebygga, bekämpa och utrota afrikansk svinpest kan variera (inom de gränser som lagstiftningen tillåter, där så är relevant) och bör skräddarsys för respektive område eller zon. De bör baseras på följande:

—	Tidpunkten för sjukdomens utveckling i ett område eller en zon (de olika infektionsfaserna kan fastställas genom ett kontinuerligt system för passiv övervakning för tidig upptäckt av afrikansk svinpest hos vilda svin i kombination med testning av skjutna vilda svin);

—	Dynamiken i den befintliga populationen, utbredningen och tätheten av vilda svin;

—	Förekomsten av naturliga eller konstgjorda barriärer;

—	Miljö- och klimatskillnader;

—	Jordbruksmetoder.

Riktlinjerna för afrikansk svinpest omfattar de åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin som anges i punkterna 4.1–4.14. Dessa åtgärder sammanfattas i bilaga IV till riktlinjerna för afrikansk svinpest.

2.1.   Utläggning av lockbete

Utläggning av lockbete får inte utgöra en källa till utfodring av vilda svin för att upprätthålla deras population (t.ex. under vintern).

Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan, efter att ha genomfört en riskbedömning av en eventuell introduktion eller spridning av afrikansk svinpest och med beaktande av möjligheten att vidta ytterligare riskreducerande åtgärder, besluta om de fodermängder som får användas vid utläggning av lockbete, med beaktande av följande:

—	Den epidemiologiska situationen när det gäller afrikansk svinpest i en medlemsstat eller en zon;

—	Kunskap om den befintliga populationen av vilda svin i en medlemsstat eller en zon;

—	Jaktmetoder i en medlemsstat eller en zon.

2.2.   Biosäkerhetsåtgärder i drabbade områden och under jakt

Biosäkerhetsåtgärder när det gäller vilda svin bör förbättras i medlemsstaterna och särskilt följa den handbok som utarbetats inom ramen för GF-TADs-initiativet, African swine fever in wild boar – ecology and biosecurity  (21) (Afrikansk svinpest hos vildsvin – ekologi och biosäkerhet), och i synnerhet

—	kapitel 5 Biosecurity in affected forests,

—	kapitel 6 Biosäkerhet under jakt.

Minimikrav för biosäkerhet för jägare och för all personal som söker efter och hanterar kadaver av vilda svin anges också i bilaga II till riktlinjerna för afrikansk svinpest.

2.3.   Insamling av viktiga uppgifter

Testning av vilda svin för afrikansk svinpest i medlemsstaterna ger värdefull information om den epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest och sjukdomens utveckling. Tillsammans med andra relevanta uppgifter gör detta det möjligt att anpassa konkreta åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest efter behov.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i förekommande fall samla in och lämna epidemiologiska uppgifter om afrikansk svinpest och annan relevant information om sjukdomen till Efsa (22). Ett sådant informationsutbyte gör det möjligt att bygga upp en vetenskaplig kunskap om afrikansk svinpest (23) med sikte på riskbaserade metoder och förvaltningsbeslut.

2.4.   Samarbete

Förvaltningen av vilda svin kräver samarbete mellan behöriga myndigheter och intressenter, t.ex. skogsbruksorgan, miljömyndigheter och jägare. Ett ändamålsenligt och effektivt samarbete är nödvändigt för förebyggande, tidig upptäckt, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest. De åtgärder som vidtas inom ramen för dessa riktlinjer bör vara förenliga med relevant miljö-, jakt- och veterinärlagstiftning på EU-nivå och/eller nationell nivå, inbegripet krav på skydd av naturen och den biologiska mångfalden, och bedömas korrekt i fråga om vetenskaplig grund, inverkan och effektivitet.

Ett arkiv med relevant informationsmaterial om afrikansk svinpest med bästa praxis som används i olika länder finns också tillgängligt på webbplatsen (24) för den ständiga expertgruppen om afrikansk svinpest i Europa (GF-TADs-initiativet).

2.5.   Utslaktning

Utslaktning bör övervägas för att minska populationen av vilda svin, särskilt i nyligen smittade zoner eller riskområden.

2.6.   Upprättande av vita zoner

Bekämpning av afrikansk svinpest omfattar åtgärder för att minska populationen av vilda svin, såsom förebyggande utslaktning eller i förekommande fall jakt i avgränsade områden (så kallade vita zoner (25)). Tidigare erfarenheter i vissa medlemsstater bekräftar att upprättandet av vita zoner kan vara ett effektivt verktyg för att begränsa spridningen av sjukdomen bland populationen av vilda svin. Dessa vita zoner kan upprättas i ett område som ligger geografiskt nära eller inom relevanta restriktionszoner för afrikansk svinpest där virus av afrikansk svinpest sprids bland vilda svin. Olika åtgärder (t.ex. stängsel, betydande och snabb utslaktning av vilda svin osv.) bör tillämpas i vita zoner för att stoppa spridningen av afrikansk svinpest.

2.7.   Avspärrning med stängsel

Stängsel skulle i förekommande fall kunna användas för att begränsa populationen av vilda svin i syfte att förebygga, bekämpa och utrota afrikansk svinpest, särskilt i nyligen smittade zoner (i syfte att utrota afrikansk svinpest). Stängsel bör användas i begränsade smittade kärnområden, för förebyggande utslaktning av vilda svin i en avgränsad zon (vit zon), för att begränsa eller bromsa förflyttningen av vilda svin från nyligen smittade områden till områden utan smitta, och i kombination med andra åtgärder (t.ex. jakt, vita zoner, fångst, etc.) för att stoppa eller bromsa spridningen av afrikansk svinpest. Olika typer av stängsel (t.ex. fasta, elektriska) kan användas, baserat på de lokala förhållandena och den epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest i ett visst område och med hänsyn till följande (26):

—	Ingen elstängseldesign kan anses vara 100 % säker för vilda svin i stor skala under en längre tidsperiod.

—

Efsa har tidigare konstaterat att det inte finns några bevis för att stora stängsel har varit effektiva för att hålla vilda svin. Medlemsstaternas nya erfarenheter av avspärrning med stängsel (som en åtgärd för att begränsa eller stoppa spridningen av afrikansk svinpest) av begränsade smittade kärnområden skulle dock kunna beaktas.

—	Flera studier av användningen av luktavvisande medel för att hålla vilda svin borta har gett avvikande resultat (flera försök som anges i den relevanta Efsa-rapporten kunde inte påvisa någon effekt av det luktavvisande medlet på intrång av vilda svin eller på skador på grödor).

Naturliga hinder såsom stora floder eller sund kan i förekommande fall användas för att avgränsa restriktionszoner, eftersom de i vissa situationer har visat sig vara effektiva för att begränsa vilda svin från att förflytta sig (men dock inte hindra det helt).

2.8.   Jakt

Jägare bör utbildas i alla medlemsstater för att bli medvetna om riskerna med afrikansk svinpest och om bästa praxis vid fynd av döda vilda svin eller andra misstänkta fall av afrikansk svinpest.

Jaktmetoderna bör anpassas till den epidemiologiska utvecklingen av sjukdomen på grund av deras effekter på populationerna av vilda svin. I linje med EU-lagstiftningen och nationell lagstiftning får ytterligare teknisk utrustning för jakt användas för att uppnå de mål som anges i dessa riktlinjer för afrikansk svinpest och i de nationella handlingsplanerna.

Ett nära samarbete bör säkerställas mellan relevanta myndigheter och intressenter, beroende på vad som är lämpligt (27), särskilt när jaktförvaltningen i samband med afrikansk svinpest inte omfattas av behörigheten hos den behöriga veterinärmyndigheten i medlemsstaten.

2.9.    Passiv övervakning, inklusive sökande efter döda vilda svin och hantering av kadaver  (28)

Passiv övervakning (inklusive med stöd av aktiv sökning efter döda vilda svin) är det effektivaste verktyget för att upptäcka afrikansk svinpest och övervaka sjukdomens spridning. Därför bör provtagning och testning av kadaver av döda vilda svin uppmuntras. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att hitta kadaver i och i närheten av nyligen smittade zoner.

Ofta är de kadaver som hittas först inte nödvändigtvis de första fallen av sjukdomen i det området. Därför bör den passiva övervakningen (som också syftar till att identifiera och lokalisera de äldsta kadavren) och testningen av alla kadaver förbättras, särskilt i och i närheten av nyligen smittade zoner.

2.10.   Begränsat tillträde till smittade zoner

Tillträdet till smittade zoner (särskilt i nyligen smittade zoner, där målet är att utrota afrikansk svinpest så snart som möjligt) bör begränsas på lämpligt sätt på grund av riskerna för överföring av afrikansk svinpest via människor, utrustning, fordon osv. Den behöriga myndigheten bör hantera dessa begränsningar på grundval av en riskbedömning och med beaktande av specifika lokala förhållanden och omständigheter.

2.11.   Restriktioner för varaktig utfodring

Varaktig utfodring av vilda svin bör begränsas i medlemsstaterna i syfte att på lämpligt sätt begränsa eller minska överlevnadsgraden och den artificiella tillväxten av populationen av vilda svin.

Utfodringsplatser eller utfodringsanordningar för andra vilda arter (t.ex. vilda idisslare) bör inte vara tillgängliga för vilda svin och det foder som används där bör inte vara attraktivt för vilda svin (t.ex. hö).

I särskilda situationer kan den behöriga myndigheten efter en riskbedömning överväga att tillåta varaktig utfodring av vilda svin under en begränsad tidsperiod i syfte att hålla vilda svin inom en nyligen smittad zon där målet på kort och medellång sikt är att utrota afrikansk svinpest från zonen.

2.12.   Provtagning och testning

Provtagning och testning av vilda svin som hittats döda bör baseras på

—	den behöriga myndighetens riskbedömning;

—	passiv övervakning.

I tillämpliga fall bör kadaver som hittats, slaktats (t.ex. i nyligen smittade zoner eller vita zoner) och sjuka vilda svin testas för afrikansk svinpest med hjälp av PCR. Prover för laboratorietestning bör levereras till laboratoriet så snart som möjligt (åtminstone inom 72 timmar från provtagningen, utom i områden som redan är restriktionszoner där syftet är att bekämpa afrikansk svinpest).

Hänsyn bör tas till följande:

—	PCR (virusdetektion) bör vara det test som väljs i områden där afrikansk svinpest inte förekommer och i restriktionszonerna för afrikansk svinpest;

—	Enbart ett positivt serologiskt test behöver inte indikera att viruset cirkulerar;

—

Testning för antikroppar bör inte användas för tidig upptäckt av virus av afrikansk svinpest utan snarare som ett verktyg (som komplement till PCR-test) för att bättre förstå den epidemiologiska utvecklingen av viruset i vissa områden och/eller specifika situationer, t.ex. i) testning av vilda svin i restriktionszon I (som gränsar till smittade områden); ett seropositivt djur kan vara ett tecken på en föränderlig sjukdomssituation, såsom spridning av virus av afrikansk svinpest utanför restriktionszonerna II eller III; ii) områden där sjukdomen har funnits under långa perioder;

Ytterligare riktlinjer för provtagning av vilda svin och avlägsnande av kadaver i de berörda medlemsstaterna (de medlemsstater som förtecknas eller har områden som förtecknas i bilagorna I och II till förordningen om afrikansk svinpest) finns i bilaga III till riktlinjerna för afrikansk svinpest.

2.13.   Fångst

Fångst bör betraktas som en effektiv åtgärd för att begränsa eller minska populationen av vilda svin i samband med afrikansk svinpest i ett begränsat område (t.ex. i en vit zon), i kombination med andra åtgärder som syftar till att utrota afrikansk svinpest, särskilt i nyligen smittade zoner.

3.   Tillämpning av åtgärder i olika områden eller restriktionszoner

Ytterligare åtgärder för förebyggande, bekämpning och utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin enligt kapitel III punkt 2 bör baseras på den epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest och anpassas till olika områden eller restriktionszoner (enligt definitionen i förordningen om afrikansk svinpest) som kategoriseras enligt följande i riktlinjerna för afrikansk svinpest:

3.1	Områden där afrikansk svinpest inte förekommer och som inte gränsar till restriktionszonerna;

3.2	Områden där afrikansk svinpest inte förekommer (inklusive restriktionszon I), som gränsar till de restriktionszoner som förtecknas i bilagorna I (utom restriktionszon I) och II i förordningen om afrikansk svinpest;

3.3	Begränsade restriktionszoner som motsvarar nyligen smittade zoner, där afrikansk svinpest har förekommit hos vilda svin under en relativt kort tid (t.ex. med hänsyn till sjukdomens epidemiologiska utveckling) och där huvudmålet i zonen är utrotning av afrikansk svinpest på kort och medellång sikt;

3.4

Breda restriktionszoner som motsvarar zoner med utbredd smitta (t.ex. medlemsstatens hela territorium eller en betydande del av det), där afrikansk svinpest har förekommit hos vilda svin under en relativt lång tidsperiod och där huvudmålet i den zonen är att bekämpa sjukdomen (eftersom utrotning av afrikansk svinpest kanske inte är genomförbart på kort till medellång sikt).

De allmänna rekommendationerna om olika åtgärder för olika områden och restriktionszoner ges i 3.1–3.4 och sammanfattas i bilaga IV.

3.1.   Åtgärder som kan vidtas i områden där afrikansk svinpest inte förekommer och som inte gränsar till restriktionszonerna

I syfte att förebygga afrikansk svinpest bör följande beaktas:

a)	Utläggning av lockbete med begränsade mängder foder bör endast tillåtas för att locka till sig vilda svin för jakt, fångst och i förekommande fall utslaktning;

b)	Biosäkerhetsåtgärder under jakt bör främjas och tillämpas;

c)

En hög täthet av vilda svin kan leda till en ökad risk för förekomst av afrikansk svinpest och, om virus av afrikansk svinpest introduceras, till en snabb överföring och långvarig persistens av afrikansk svinpest i drabbade områden. För att säkerställa en effektiv beredskap mot afrikansk svinpest bör medlemsstaternas behöriga myndigheter därför i första hand sträva efter att avsevärt minska tätheten hos populationen av vilda svin, där så är relevant (29) och lämpligt. Jakten bör inriktas på att uppnå en kontinuerlig minskning av populationen av vilda svin. Riktad jakt (eller utslaktning, där så är relevant) på adulta och subadulta honor av vilda svin bör därför uppmuntras. Den totala jaktkvoten bör balanseras mellan hanar och honor (50 % av varje kategori);

d)	Övervakning, där provtagning bör baseras på passiv övervakning och påträffade kadaver och sjuka vilda svin bör testas för afrikansk svinpest med PCR;

e)	Varaktig utfodring av vilda svin bör begränsas.

3.2.   Åtgärder som kan vidtas i områden där afrikansk svinpest inte förekommer (inklusive restriktionszon I) och som gränsar till restriktionszoner som förtecknas i bilagorna I och II till förordningen om afrikansk svinpest

Utöver de åtgärder som anges i avsnitt 3.1 bör, på grund av ökade risker för afrikansk svinpest, ytterligare åtgärder genomföras i syfte att förhindra introduktion av afrikansk svinpest samt säkerställa snabb upptäckt av afrikansk svinpest, där så är relevant, och effektiv beredskap mot afrikansk svinpest.

a)	Utläggning av lockbete med begränsade mängder foder bör endast tillåtas för att locka till sig vilda svin för jakt, fångst och i förekommande fall utslaktning;

b)	Intensiv jakt (drevjakt och individuell jakt kan tillåtas) bör bedrivas för att minska tätheten av vilda svin, vilket skulle göra det möjligt att, efter en eventuell förekomst av smittan, begränsa viruset av afrikansk svinpest eller avsevärt bromsa spridningen av afrikansk svinpest;

c)	Den långsiktiga förvaltningsstrategin för vilda svin bör tas upp och uppmuntras (med deltagande av den offentliga och den privata sektorn) för att uppnå målen för populationsminskning. Jägarna bör betraktas som en del av denna strategi;

d)	Den behöriga myndigheten bör sköta utslaktning, jakt och fångst i samarbete med andra berörda myndigheter och intressenter;

e)	Om det är relevant bör användningen av stängsel övervägas av den behöriga myndigheten i samarbete med andra relevanta myndigheter och intressenter;

f)

Övervakning: i. I förekommande fall bör aktiv patrullering för att hitta kadaver (helst av utbildad personal) utföras för att förstärka passiv övervakning och för att upptäcka afrikansk svinpest så snart som möjligt; ii. Provtagningen bör baseras på en riskbedömning och en förstärkt passiv övervakning. Påträffade kadaver och sjuka vilda svin bör testas för afrikansk svinpest med hjälp av PCR, i förekommande fall;

g)	Alla döda vilda svin som hittats bör bortskaffas enligt den behöriga myndighetens anvisningar.

3.3.   Åtgärder som kan vidtas i nyligen smittade zoner för att utrota afrikansk svinpest

På grund av förekomsten av afrikansk svinpest är huvudsyftet att begränsa sjukdomen till ett begränsat område, säkerställa en exakt avgränsning av en smittad zon och genomföra åtgärder för utrotning av afrikansk svinpest så snart som möjligt.

Flera framgångsrika exempel (30) på utrotning av afrikansk svinpest hos vilda svin finns i EU och bör användas som grund för utvecklingen av skräddarsydda åtgärder för att utrota afrikansk svinpest. Hänsyn bör tas till följande:

a)	Utläggning av lockbete bör endast tillåtas för fångst och utslaktning.

b)

Övervakning. i. Passiv övervakning bör användas som grund för att definiera sjukdomens epidemifas (t.ex. kan färre kadaver av nyligen döda vilda svin som hittas tyda på en minskande epidemifas av afrikansk svinpest). ii. För att förstärka den passiva övervakningen bör aktiv patrullering för att hitta kadaver utföras med hjälp av utbildad personal, hundar eller drönare; iii. Provtagning bör baseras på ökad passiv övervakning. Alla påträffade kadaver och sjuka vilda svin bör testas för afrikansk svinpest med PCR; iv. Förutom att alla vilda svin som hittats döda ska testas för virus av afrikansk svinpest, ska även vilda svin som jagats eller avlivats testas för virus av afrikansk svinpest med PCR (i förekommande fall även för upptäckt av antikroppar);

c)

Ett förbud mot jakt (alla arter) och andra aktiviteter i skogen bör i förekommande fall övervägas av den behöriga myndigheten som en åtgärd för att förhindra spridningen av afrikansk svinpest, åtminstone tills epidemifasen har avtagit. Den funktionsdugliga expertgruppen (31) bör bistå den behöriga myndigheten med att bedöma den epidemiologiska situationen och fastställa slutet på epidemifasen med hjälp av resultaten från den kontinuerliga passiva övervakningen;

d)	Drevjakt bör inte äga rum, utom i vederbörligen motiverade situationer när relevanta åtgärder (t.ex. stängsel) har vidtagits för att hindra vilda svin från att förflytta sig;

e)	Alla personer som söker efter och hanterar kadaver av vilda svin bör vidta biosäkerhetsåtgärder för att undvika eventuell kontaminering av fordon, gårdar och hus;

f)	I förekommande fall bör tillträdet till den smittade zonen begränsas utom för behörig personal eller på grundval av undantag som beviljats av den behöriga myndigheten;

g)	Särskild utbildning för jägare bör genomföras för att minska sannolikheten för ytterligare spridning av viruset i miljön och utanför den smittade zonen;

h)

Om det inte finns något alternativt system för insamling av döda djur bör det finnas containrar för lagring av kadaver av vilda svin, åtminstone inom den smittade zonen. Det bör finnas medel för rengöring och desinfektion på varje lagringsplats. Alla döda vilda svin som hittats bör bortskaffas enligt den behöriga myndighetens anvisningar;

i)	Fångst för utslaktning (och testning efteråt) kan tillåtas;

j)

Utslaktning utförd av utbildade jägare skulle kunna tillåtas i syfte att utrota (eller åtminstone avsevärt minska) populationen av vilda svin, först när endemifasen har uppnåtts (efter epidemifasen) eller andra åtgärder (t.ex. stängsel) har vidtagits för att förhindra att vilda svin förflyttar sig och under den behöriga myndighetens överinseende;

k)	Ingen uppslaktning av vilda svin (ingen urtagning) får utföras. Skjutna vilda svin bör placeras i vätsketäta behållare eller påsar för att minimera risken för spridning av djurets vätskor;

l)

Stängsel (32) kan begränsa förflyttningen av vilda svin och därigenom bidra till att begränsa eller åtminstone fördröja spridningen av sjukdomen. Avspärrning med stängsel bör genomföras i definierade områden. Stängsel bör byggas i god tid (och kombineras med andra åtgärder) för att bromsa spridningen av virus av afrikansk svinpest och föregripa den epidemiska vågen av sjukdomen.

3.4.   Åtgärder som kan vidtas i brett smittade zoner för att bekämpa afrikansk svinpest

Huvudsyftet är att bekämpa afrikansk svinpest i zonen, se till att sjukdomen inte sprids vidare till områden där afrikansk svinpest inte förekommer, eller, om detta inte är möjligt, begränsa spridningen av virus av afrikansk svinpest till andra områden så mycket som möjligt.

Eftersom virus av afrikansk svinpest förekommer i smittade zoner under en längre tid (33) och inom ett stort område bör följande åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest övervägas:

a)	Utläggning av lockbete med begränsade mängder foder bör endast tillåtas för att locka till sig vilda svin för jakt, fångst och i förekommande fall utslaktning.

b)

Övervakning: i. Provtagning bör baseras på ökad passiv övervakning. Alla påträffade kadaver och sjuka vilda svin bör testas för afrikansk svinpest med PCR. Vilda svin som jagats eller slaktats bör testas enligt den behöriga myndighetens anvisningar på grundval av den specifika epidemiologiska situationen och med beaktande av relevant EU-lagstiftning (t.ex. artiklarna 51 och 52 i förordningen om afrikansk svinpest); ii. Aktiv patrullering av utbildad personal för att hitta kadaver i syfte att förstärka den passiva övervakningen bör genomföras.

c)	Jakt och fångst bör inriktas på insamling av prover för testning;

d)	Minimikrav för biosäkerhet bör tillämpas vid jakt, fångst och avlägsnande av kadaver;

e)	Utslaktning av vilda svin bör utföras av utbildade jägare;

f)	Alla döda vilda svin samt kadaver av infångade eller nedskjutna vilda svin som testat positivt för afrikansk svinpest bör bortskaffas i enlighet med den behöriga myndighetens anvisningar;

g)	I allmänhet bör stängsel i stora områden inte övervägas (34). I särskilda situationer kan dock avspärrning med strategiska stängsel övervägas och genomföras på grundval av en riskbedömning som utförs av den behöriga myndigheten.

IV.   Principer och kriterier för geografisk avgränsning av regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest i EU

I förordningen om afrikansk svinpest fastställs regler om förtecknande på unionsnivå i bilagorna I och II av restriktionszoner efter utbrott av afrikansk svinpest. Dessa restriktionszoner bör förtecknas i bilagorna I och II till förordningen om afrikansk svinpest, med beaktande av den information som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna tillhandahåller om sjukdomssituationen och dessa riktlinjer, samt risknivån för spridning av afrikansk svinpest och den allmänna epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten och i angränsande medlemsstater eller tredjeländer, i tillämpliga fall (enligt skäl 5 i förordningen om afrikansk svinpest).

1.

EU-lagstiftning. Reglerna för upprättande av förteckningar över restriktionszoner efter utbrott av afrikansk svinpest och de åtgärder som är tillämpliga i relevanta restriktionszoner fastställs i den EU-lagstiftning som avses i kapitel I i riktlinjerna för afrikansk svinpest. I förordningen om afrikansk svinpest fastställs särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest som är kopplade till de restriktionszoner som förtecknas i bilagorna I och II till den förordningen. I förordningen om afrikansk svinpest föreskrivs också en regionaliseringsstrategi som gäller utöver de åtgärder för sjukdomsbekämpning som fastställs i förordning (EU) 2016/429 och delegerad förordning (EU) 2020/687. I förordningen om afrikansk svinpest förtecknas restriktionszoner i medlemsstater som drabbats av utbrott av afrikansk svinpest eller som är utsatta för risk på grund av deras närhet till sådana utbrott.

2.

Kriterier för geografisk avgränsning av restriktionszoner för afrikansk svinpest för att förteckna, ändra och avföra restriktionszoner för afrikansk svinpest i bilaga I eller II till förordningen om afrikansk svinpest. Restriktionszonerna för afrikansk svinpest skiljer sig åt beroende på den epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest och risken för spridning. De klassificeras som i) restriktionszon I, II och III, där restriktionszon III avser de områden som har högst risk för spridning av sjukdomen och den mest dynamiska sjukdomssituationen för hållna svin, och efter ett utbrott av afrikansk svinpest i en tidigare sjukdomsfri medlemsstat eller zon, eller som ii) restriktionszoner, som omfattar skydds- och övervakningszoner (vid ett utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin) och smittade zoner (vid ett utbrott av denna sjukdom hos vilda svin). Restriktionszonerna bör dessutom förtecknas i bilagorna I eller II till förordningen och ändras eller avföras från förteckningen i förekommande fall med beaktande av 2.1. den information och motivering som den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämnat om sjukdomssituationen och vidtagna åtgärder; 2.2. vetenskapligt grundade principer och kriterier för att geografiskt avgränsa regionaliseringen på grund av afrikansk svinpest och de nuvarande riktlinjerna för afrikansk svinpest; 2.3. den befintliga övervakningen och dess resultat; 2.4. risknivån för spridning av afrikansk svinpest; 2.5. den allmänna epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest, situationens utveckling och ytterligare riskfaktorer i den berörda medlemsstaten och i angränsande medlemsstater eller tredjeländer; 2.6. den historiska och aktuella förekomsten av afrikansk svinpest hos både hållna och vilda svin genom effektiv övervakning; 2.7. storleken på den epidemiologiska enhet som berörs, den territoriella och geografiska kontinuiteten med angränsande områden samt typologin för den biotop som förekommer; 2.8. geografiska aspekter kopplade till platsen för utbrotten; 2.9. ekologiska faktorer (t.ex. vattenvägar, skogar) och förekomsten av naturliga och konstgjorda barriärer (t.ex. inhägnade motorvägar, järnvägar eller vita zoner); 2.10. förekomst och utbredning av vilda svin; 2.11. sjukdomens epidemiologi; 2.12. resultat av specifika epidemiologiska bedömningar som gjorts av Efsa eller de behöriga myndigheterna; 2.13. historisk erfarenhet av spridning av afrikansk svinpest; 2.14. administrativa indelningar, territoriell kontinuitet; 2.15. bekämpningsåtgärdernas verkställbarhet; 2.16. utbredning och profil (t.ex. typ av produktion, som utomhusverksamhet, vid anläggningar för hållna svin och förekomsten av skydds- och övervakningszoner; 2.17. jaktmetoder och andra överväganden som rör viltförvaltning.

3.

På grundval av en analys av epidemiologiska uppgifter från medlemsstater som drabbats av genotyp II av virus av afrikansk svinpest lägger Efsa fram följande resultat som är relevanta för regionaliseringen i sina rapporter (35) om afrikansk svinpest: 3.1. Smittan fortsatte att spridas långsamt bland de vilda svinpopulationerna (medianhastigheten för spridningen av svinpestsmitta i vissa områden uppskattades till mellan 8 och 17 km/år (36)); 3.2. Afrikansk svinpest har introducerats i flera EU-medlemsstater genom följande två distinkta spridningsprocesser: 3.2.1. Relativt långsam och kontinuerlig spridning via vilda svin över populationer av vilda svin och metapopulationer; 3.2.2. Translokationer orsakade av människan som leder till att nya kluster av afrikansk svinpest bildas långt från områden där afrikansk svinpest tidigare förekommit.

4.

Restriktionernas tidsram De områden som förtecknas i bilaga I eller II till förordningen om afrikansk svinpest bör omfattas av restriktioner till dess att den epidemiologiska situationen uppfyller kriterierna för att ändra eller avföra restriktionszoner för afrikansk svinpest. Principerna i WOAH:s Terrestrial Animal Health Code (37), tillsammans med epidemiologiska överväganden om sjukdomen, ger viss vägledning om den tidpunkt och de kriterier som måste uppfyllas för att återfå status som fritt område för ett område som omfattas av restriktioner på grund av förekomst av afrikansk svinpest.

5.

Huvudsakliga allmänna kriterier för avgränsning av de restriktionsområden för afrikansk svinpest som förtecknas i bilaga I eller II till förordningen om afrikansk svinpest. För att förhindra att afrikansk svinpest sprids och för att skydda EU:s inre marknad och den internationella handeln bör ett försiktigt och vetenskapligt baserat tillvägagångssätt följas vid ändring av de förtecknade restriktionszonerna. Med utgångspunkt i WOAH:s Terrestrial Animal Health Code och bästa tillgängliga kunskap bör följande beaktas innan de förtecknade restriktionszonerna i bilaga I eller II till förordningen om afrikansk svinpest ändras: 5.1. Begränsning eller fullständig strykning av förtecknade restriktionszoner I och II bör inte ske under 5.1.1. de säsongstoppar för högre sjukdomsspridningsperioder som beskrivs av Efsa, 5.1.2. andra längre perioder av sjukdomsspridning i närheten av berörda restriktionszoner, 5.1.3. en negativ allmän epidemiologisk situation för afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten. En positiv allmänna epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest i medlemsstaten och motiveringar från den behöriga veterinärmyndigheten får dock beaktas för begränsning eller fullständig strykning av förtecknade restriktionszoner även under de säsongstoppar som avses i punkt 5.1.1. 5.2. Lämplig övervakning av afrikansk svinpest med tillfredsställande resultat ska ha skett i den berörda restriktionszonen och omgivande områden på medlemsstatens territorium under tillräckligt lång tid med hänsyn till den epidemiologi som är relevant för afrikansk svinpest. 5.3. Den allmänna epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest i landet, motiveringar från den behöriga myndigheten och resultaten av kommissionens revisioner, i förekommande fall. 5.4. Den behöriga myndigheten bör bedöma riskerna med att ändra restriktionszonerna och bedömningen bör visa att risken för spridning av afrikansk svinpest är försumbar när det gäller den relevanta restriktionszonen.

6.

De viktigaste särskilda kriterierna för begränsning eller fullständig strykning av en förtecknad restriktionszon III och, i förekommande fall, återgång till restriktionszon II (vid förekomst av virus av afrikansk svinpest hos vilda svin i den zonen) eller restriktionszon I (vid förekomst av virus av afrikansk svinpest i närheten av antingen hållna eller vilda svin) eller till ett område utan restriktioner. 6.1. Det har inte förekommit något fall av smitta med afrikansk svinpest i den zonen under de senaste tre åren. Denna period kan minskas till tolv månader om övervakningen i ett land eller en zon eller den vetenskapliga bedömning som gjorts på EU-nivå eller nationell nivå inte har visat några belägg för förekomst eller inblandning av fästingar av släktet Ornithodoros. 6.2. I händelse av ett enda eller begränsade (i rum och tid) utbrott av afrikansk svinpest (under en period på 30 dagar från det första utbrottet i den zonen) på anläggningar för hållna svin i ett tillräckligt stort område utan utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin under de senaste tolv månaderna – kan den treårsperiod eller tolvmånadersperiod som avses i punkt 6.1 förkortas till tre månader under förutsättning att 6.2.1. den preliminära rengöringen och desinfektionen och, i förekommande fall, bekämpningen av insekter och gnagare har utförts i enlighet med artikel 15 i delegerad förordning (EU) 2020/687 (omedelbart efter det att de åtgärder som föreskrivs i artikel 12 och i förekommande fall i artikel 14 i den förordningen har slutförts) i alla berörda anläggningar, 6.2.2. de åtgärder som avses i artiklarna 26 och 41 (besök av officiella veterinärer samt kliniska undersökningar och vid behov laboratorieundersökningar) i delegerad förordning (EU) 2020/687 genomförs, 6.2.3. övervakningen i ett land eller en zon eller den vetenskapliga bedömning som gjorts på EU-nivå eller nationell nivå inte har visat några belägg för förekomst eller inblandning av fästingar av släktet Ornithodoros.

7.

Huvudsakliga särskilda kriterier för begränsning eller fullständig strykning av förtecknad restriktionszon II och återgång till restriktionszon I eller till ett område utan restriktioner. 7.1. Det har inte förekommit några utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin under de senaste tolv månaderna. 7.2. Särskilda situationer (38) i samband med den förkortning av tolvmånadersperioden som avses i punkt 7.1 kan beaktas på grundval av den allmänna epidemiologiska situation för afrikansk svinpest i medlemsstaten och motiveringar från den relevanta behöriga myndigheten. 7.3. Vid en allmänt gynnsam epidemiologisk situation i en berörd medlemsstat har det visats att virus av afrikansk svinpest inte cirkulerar i ett bestämt geografiskt område, med stöd av de positiva slutsatserna från genomförandet av Efsas exitstrategi (39) (tvåfasstrategi): Kombination av lämplig varaktighet för en övervakningsperiod, ”Bedömningsfas”, följt av en lämplig period för en ”Bekräftelsefas”.

8.

Begränsning eller fullständig strykning av förtecknad restriktionszon I bör baseras på följande: 8.1. Utvärdering av de risker som är förknippade med afrikansk svinpest. 8.2. Det har inte förekommit några utbrott av afrikansk svinpest hos hållna eller vilda svin under de senaste 8.2.1. tolv månaderna, 8.2.2. eller tre månaderna om det kriterium som avses i punkt 6.2 används för att återgå från restriktionszon III till relevant restriktionszon I. 8.3. Hela uppsättningen epidemiologiska uppgifter i ett större geografiskt och tidsmässigt sammanhang, inklusive den epidemiologiska situationen för afrikansk svinpest i de angränsande restriktionszonerna II och/eller III. 8.4. Den afrikanska svinpestens epidemifas i den berörda zonen och, i förekommande fall, i hela medlemsstaten. Avförande från förteckningen av restriktionszon I bör inte ske i ett tidigt skede av epidemin.

---

(1)  https://asf-referencelab.info/asf/en/.

(2)  https://food.ec.europa.eu/animals/animal-diseases/veterinary-emergency-team_en.

(3)   EUT L 129, 15.4.2021, s. 1.

(4)   EFSA Journal, vol. 16(2018):11, artikel nr 5494.

(5)  https://www.woah.org/en/what-we-do/standards/codes-and-manuals/.

(6)  https://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/african-swine-fever.

(7)   EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.

(8)  https://food.ec.europa.eu/animals/animal-health/animal-health-law/delegated-and-implementing-acts_sv

(9)   EUT L 174, 3.6.2020, s. 64.

(10)   EUT L 79, 17.3.2023, s. 65.

(11)  https://rr-europe.woah.org/en/Projects/gf-tads-europe/standing-groups-of-experts-on-african-swine-fever-in-europe/depository-on-african-swine-fever/

(12)  Exempelvis artiklarna 10, 55, 65 etc.

(13)   EFSA Journal, vol. 19(2021):6, artikel nr 6639.

(14)   EFSA Journal, vol. 19(2021):4, artikel nr 6558.

(15)  Med ursprung i områden där afrikansk svinpest har rapporterats.

(16)  Med ursprung i områden där afrikansk svinpest har rapporterats.

(17)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 av den 17 december 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om övervakning, utrotningsprogram och sjukdomsfri status för vissa förtecknade sjukdomar och nya sjukdomar (EUT L 174, 3.6.2020, s. 211).

(18)  https://asf-referencelab.info/asf/en/

(19)  https://www.woah.org/en/what-we-do/standards/codes-and-manuals/

(20)   EFSA Journal, vol. 16(2018):11, artikel nr 5494.

(21)  https://www.woah.org/app/uploads/2022/07/asf-in-wild-boar-ecology-and-biosecurity-2nd-ed.pdf

(22)  På grundval av Efsas begäran.

(23)  https://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/african-swine-fever

(24)  https://rr-europe.woah.org/en/Projects/gf-tads-europe/standing-groups-of-experts-on-african-swine-fever-in-europe/depository-on-african-swine-fever/

(25)   EFSA Journal, vol. 18(2021):5, EN-6573.

(26)   EFSA Journal, vol. 16(2018):7, artikel nr 5344.

(27)   EFSA Journal, vol. 16(2018):11, artikel nr 5494.

(28)  I riktlinjerna för afrikansk svinpest omfattar termen ”kadaver” både i) vilda svin som hittats döda (inklusive överkörda vilda svin) och ii) skjutna vilda svin.

(29)  I de nyligen smittade områdena bör hanteringen av vilda svin noga övervägas i syfte att inte ytterligare sprida afrikansk svinpest.

(30)  Tjeckien: https://ec.europa.eu/food/system/files/2019-02/ad_control-measures_asf_presentation-wild-boar-czech-rep.pdf; Belgien: https://ec.europa.eu/food/system/files/2020-11/ad_control-measures_asf_erad-eu-bel.pdf.

(31)  Enligt artikel 43 i förordning (EU) 2016/429 och artikel 66 i delegerad förordning (EU) 2020/687.

(32)  Vetenskaplig rapport från Efsa: ”Epidemiological analyses of African swine fever in the European Union (November 2017 until November 2018)”.

(33)  I mer än 24–36 månader med beaktande av den särskilda situationen i den zonen.

(34)  För närvarande finns det inga bevis för att stora stängsel har varit effektiva för inneslutning av vildsvin (Efsa, doi: 10.2903/j.efsa.2018.5344).

(35)  https://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/african-swine-fever.

(36)  Medianhastigheten för smittan i Belgien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckien, beräknad med hjälp av nätverksanalysen, var mellan 2,9 och 11,7 km/år (”Epidemiological analyses of African swine fever in the European Union (November 2018 to October 2019)”, EFSA Journal, vol. 18, upplaga 1, januari 2020.

(37)  https://www.woah.org/en/what-we-do/standards/codes-and-manuals/terrestrial-code-online-access/?id=169&L=1&htmfile=chapitre_asf.htm.

(38)  Det senast bekräftade fallet med afrikansk svinpest tillskrivs till exempel ett PCR-positivt sönderdelat eller skeletterat kadaver av ett vilt svin som visar att djuret avlidit månader före dagen för bekräftelsen.

(39)   EFSA Journal, 2021, volym 19, utgåva 3, mars 2021.