Ekonomiskt tvång kan påverka alla områden av unionens eller en medlemsstats verksamhet och kan få komplexa politiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenser. Denna förordning är en nödvändig och effektiv reaktion på ekonomiskt tvång och fungerar på ett avskräckande sätt, men kan leda till att motåtgärder, vid behov, antas som en sista utväg. Denna förordning utgör inget prejudikat, och den har utformats noggrant och med vederbörlig hänsyn till de betydande konsekvenserna av fall med ekonomiskt tvång. Därför är denna förordning och dess tillvägagångssätt, särskilt tilldelningen av genomförandebefogenheter till rådet enligt artikel 4, strikt ämnesspecifika och utgör inte något prejudikat för andra lagstiftningsärenden på grundval av artikel 207 i EUF-fördraget, eller för förslag till sådana akter. Reglerna om användningen av granskningsförfarandet i samband med de unionssvarsåtgärder som man enats om i detta instrument föregriper på samma sätt inte resultatet av andra pågående eller framtida lagstiftningsförhandlingar och ska inte betraktas som prejudicerande för andra lagstiftningsärenden. Denna förordning ska därför inte betraktas som ett prejudikat för andra akter.