Detta dokument omfattar tekniska svar på frågor som kommissionens avdelningar har tagit emot och diskuterat med medlemsländernas experter i fråga om tillämpningen av bestämmelser om märkning av viner som infördes genom förordning (EU) 2021/2117 Europaparlamentets och rådets (1) om ändring av förordning (EU) nr 1308/2013 Europaparlamentets och rådets (2) (nedan kallad förordningen om en samlad marknadsordning).

Avsikten med detta tillkännagivande är att hjälpa nationella myndigheter och företag att tillämpa EU-lagstiftningen. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan.

Innehållsförteckning

Allmänna frågor

1

Ingrediensförteckning

4

Näringsdeklaration

7

Elektronisk märkning

9

Allmänna frågor

1)   Hur förhåller sig förordning (EU) nr 1308/2013 och förordning (EU) nr 1169/2011 Europaparlamentets och rådets (3) till varandra i fråga om märkning av ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen?

I artikel 118 om tillämpning av övergripande regler i förordningen om en samlad marknadsordning fastställs att förordning (EU) nr 1169/2011 (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna) gäller för märkning och presentation inom vinsektorn, om inte annat föreskrivs i förordningen om en samlad marknadsordning. Det innebär att de allmänna bestämmelserna för märkning och presentation, som fastställs i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, är tillämpliga om särskilda bestämmelser saknas i särlagstiftningen för viner. Förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna innehåller likaledes samma bestämmelse i artikel 1 som fastställer att denna förordning gäller utan att det påverkar märkningskraven i särskilda unionsbestämmelser om vissa livsmedel.

När det gäller näringsdeklarationen gäller därför bestämmelserna i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, särskilt de relevanta bestämmelserna i artiklarna 30–35 i denna förordning, med undantag för den särskilda bestämmelse som anges i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning och som medger att näringsdeklarationen på förpackningen eller etiketten begränsas till energivärdet och att den fullständiga näringsdeklarationen tillhandahålls på elektronisk väg.

När det gäller ingrediensförteckningen är bestämmelserna i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna också tillämpliga, i synnerhet de relevanta bestämmelserna i artiklarna 18, 20, 21.1 och 22 och bilagorna VI–VIII, med undantag för de särskilda bestämmelser som fastställs i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning som medger att ingrediensförteckningen presenteras på elektronisk väg och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 (4): särskilt artikel 40 (presentation på etiketten), artikel 41 (märkning av vissa ämnen eller produkter som orsakar allergi), artikel 48a (angivelse av viningredienser och uttryck som ska användas) och bilaga I (uttryck för ämnen eller produkter som orsakar allergi).

2)   Hur bör de nya obligatoriska uppgifterna presenteras på etiketten?

Som obligatoriska uppgifter enligt artikel 119 i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning ska näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen presenteras i enlighet med artikel 40.1 i delegerad förordning (EU) 2019/33, dvs. anges i samma synfält på behållaren som andra obligatoriska uppgifter, så att de kan läsas samtidigt utan att man måste vrida på behållaren, med outplånliga bokstäver och vara lätta att urskilja från den omgivande texten eller bilderna.

När all obligatorisk information presenteras på förpackningen eller den vidhäftande etiketten ska de obligatoriska uppgifter som anges i samma synfält därför vara följande: i) kategorin av vinprodukt (inklusive i förekommande fall termen avalkoholiserad eller delvis avalkoholiserad) med det undantag som fastställs i artikel 119.2 i förordningen om en samlad marknadsordning för vissa viner med en skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, ii) termen skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB) och namnet på vin med en SUB eller SGB, iii) verklig alkoholhalt i volymprocent, iv) härkomst, v) namn på tappningsföretaget och för vissa produktkategorier (4, 5, 6, 7) namnet på producenten eller försäljaren i förekommande fall, vi) nettoinnehåll, vii) sockerhalt när det rör sig om kategorier av mousserande vin (4, 5, 6, 7), viii) näringsdeklaration, ix) ingrediensförteckning och x) datum för minsta hållbarhet för vinprodukter som har genomgått en behandling för avalkoholisering.

När näringsdeklarationen och/eller ingrediensförteckningen tillhandahålls på elektronisk väg ska länken (QR-kod eller liknande) till näringsdeklarationen och/eller ingrediensförteckningen presenteras på etiketten i samma synfält som övriga obligatoriska uppgifter.

När en fullständig näringsdeklaration tillhandahålls på elektronisk väg ska energivärdet som visas på förpackningen eller etiketten presenteras i samma synfält som övriga obligatoriska uppgifter.

När ingrediensförteckningen tillhandahålls på elektronisk väg ska de ämnen som orsakar allergi eller intolerans presenteras på förpackningen eller etiketten, men inte nödvändigtvis i samma synfält som annan obligatorisk information (undantaget i artikel 40.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33 gäller).

Undantaget som innebär att vissa obligatoriska uppgifter får anges utanför samma synfält fastställs i artikel 40.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33 och gäller även uppgiften om importör och partiets nummer och minsta hållbarhetstid (när det gäller avalkoholiserade viner).

3)   För vilka viner och i vilket handelsled ska näringsdeklaration och ingrediensförteckning visas när de nya märkningsbestämmelserna tillämpas? T.ex. vin i tank/tunna/fat eller bara tappat vin?

Regeln är generellt att dessa nya obligatoriska uppgifter ska gälla viner som släpps ut på marknaden från och med det datum för tillämpning som fastställs i förordning (EU) 2021/2117, dvs. den 8 december 2023. Viner som framställts före det datumet kan fortsatt släppas ut på marknaden enligt de märkningskrav som är tillämpliga före den 8 december 2023, till dess att lagren är uttömda.

Enligt artikel 2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna innebär obligatorisk livsmedelsinformation de uppgifter som måste tillhandahållas slutkonsumenterna. Detta gäller oberoende av i vilken behållare livsmedlet saluförs. Den bestämmelsen gäller även vin. Det ansvar för märkning och presentation som åligger aktörerna i leveranskedjan klargörs i artikel 8 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna och särskilt punkt 7.

4)   När kan ett vin anses vara framställt?

Enligt EU-lagstiftningen omfattar vinframställningen inte bara alkoholjäsning utan potentiellt även användningen av vissa oenologiska metoder. I artikel 80 i förordningen om en samlad marknadsordning anges de oenologiska metoder som får användas vid framställning och lagring av ”de produkter som förtecknas i del II i bilaga VII”, och däri föreskrivs vidare att de oenologiska metoderna endast får användas för att säkerställa att framställning, lagring och förädling av produkten sker på ett korrekt sätt. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/934 (5) knyter också an till framställning och bevarande i artikel 1 (tillämpningsområde) och artikel 3 (tillåtna oenologiska metoder).

I detta avseende anses en vinprodukt vara framställd när den uppnår de egenskaper och krav som fastställs i del II i bilaga VII till förordningen om en samlad marknadsordning för vinkategorin i fråga, inbegripet i förekommande fall användningen av tillåtna oenologiska metoder, baserat på bestämmelserna i artikel 80 och bilaga VIII till samma förordning.

Som ett exempel avses med vin (kategori 1) den produkt som uteslutande framställs genom total eller partiell alkoholjäsning av krossade eller okrossade färska druvor eller av druvmust. Vin måste dessutom ha nått den alkoholhalt och vinsyra som krävs enligt del II punkt 1 i bilaga VII till förordningen om en samlad marknadsordning.

När det gäller mousserande vin (kategori 4) kan det, när det framställs genom en andra alkoholjäsning, först anses vara framställt efter att den andra jäsningen har ägt rum och produkten har nått den alkoholhalt och det övertryck som fastställs i del II i bilaga VII till förordningen om en samlad marknadsordning. Den enkla framställningen av basviner eller förberedelserna av cuvée före den 8 december 2023 kan inte motivera ett undantag från näringsvärdesmärkning.

Efter framställningen kan, enligt artikel 80 i förordningen om en samlad marknadsordning, andra oenologiska metoder användas i syfte att säkerställa att lagring och förädling av en vinprodukt sker på ett korrekt sätt.

5)   Hur kan märkningsbestämmelserna kontrolleras, särskilt vad gäller uttrycket framställt?

Verkställigheten av vinmärkningsbestämmelserna faller inom medlemsländernas myndigheters behörighet.

Alla inhemska och importerade viner som släpps ut på EU-marknaden efter den 8 december 2023 måste i princip uppfylla de nya märkningskraven. Viner som framställts före den 8 december 2023 (för framställt se fråga 4) kan dock fortsätta att släppas ut på marknaden enligt de märkningskrav som är tillämpliga före det datumet tills lagren är tömda. När det gäller importerade viner betraktas viner som importerats före det datumet som framställda innan och kan därför omfattas av undantaget.

Ingrediensförteckning

6)   Hur ska ingrediensförteckningen vara upprättad?

De allmänna bestämmelserna i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna gäller för i vilken form ingrediensförteckningen ska presenteras, eftersom det inte finns några särskilda bestämmelser för vin. Dessa bestämmelser definieras i artiklarna 18–22 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna (se svar på fråga 1). Förteckningen ska presenteras enligt följande:

—	Ingrediensförteckningen ska föregås av en rubrik som innehåller ordet ingrediens.

—

Förteckningen ska visa ingredienser i fallande storleksordning efter den vikt som ingrediensen hade vid tidpunkten för dess användning inom livsmedelsframställningen. Ingredienser som utgör mindre än 2 % av den färdiga produkten får förtecknas i en annan ordningsföljd efter de övriga ingredienserna.

—	Ingredienser ska anges med sina specifika beteckningar, med de undantag som fastställs i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna och i delegerad förordning (EU) 2019/33 (där t.ex. druvor syftar på råvaran).

7)   Hur ska de tillsatser och processhjälpmedel som används vid vinframställning benämnas? Bör tillsatserna presenteras tillsammans med sin tekniska funktion?

Enligt del C i bilaga VII till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna ska tillsatser i ingrediensförteckningen benämnas med beteckningen på deras funktionella kategori följd av deras specifika beteckning eller, om lämpligt, E-numret. Bestämmelserna om vinmärkning fastställer inga ytterligare krav på presentationen i det avseendet.

Tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934 identifierar den fullständiga förteckningen över tillsatser och processhjälpmedel som kan användas i vinproduktion, grupperade enligt relevanta funktionella kategorier (surhetsreglerande medel, konserverings- och antioxidationsmedel, stabilisatorer etc.) och anger de uttryck som ska användas för att benämna de funktionella kategorierna och de beståndsdelar som ska förtecknas i ingrediensförteckningen, vilka ska presenteras med den specifika beteckningen (kolumn 1), alternativt E-numret för tillsatserna (kolumn 2).

Artikel 48a.5 i delegerad förordning (EU) 2019/33 medger att ”tillsatser som omfattas av kategorierna ’surhetsreglerande medel’ och ’stabilisatorer’ och som är av liknande slag eller inbördes utbytbara får anges i ingrediensförteckningen med uttrycket ’innehåller... och/eller’, följt av högst tre tillsatser, i de fall minst en av dessa finns kvar i slutprodukten”.

8)   Ska endast allergiframkallande tillsatser och processhjälpmedel anges i ingrediensförteckningen?

Livsmedelstillsatser anses vara en ingrediens i enlighet med den allmänna definitionen av ingrediens i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna (artikel 2.2 f) och därför bör alla tillsatser som används vid vinframställningen ingå i ingrediensförteckningen. Enligt artikel 20 b i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna behöver inte livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer som används som processhjälpmedel ingå i ingrediensförteckningen. I artikel 9.1 c i samma förordning fastställs det obligatoriska införandet av alla ingredienser eller processhjälpmedel som orsakar allergi eller intolerans och som används vid tillverkningen av produkten och finns kvar i den färdiga produkten, om än i annan form.

Alla tillsatser och processhjälpmedel som är tillåtna vid vinframställning i EU finns angivna i tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934.

Sammanfattningsvis måste ingrediensförteckningen innehålla alla tillsatser och processhjälpmedel som orsakar allergi eller intolerans och som används vid framställning av det märkta vinet och finns kvar i den färdiga produkten.

9)   Hur ska allergiframkallande ämnen hanteras på etiketten?

Alla ämnen som orsakar allergi eller intolerans och finns kvar i den färdiga produkten, om än i annan form, ska anges på etiketten. Följande två möjligheter finns för hur ämnena ska presenteras på etiketten:

a)

När ingrediensförteckningen presenteras på etiketten ska alla ämnen som orsakar allergi eller intolerans anges som ingredienser. Beteckningen på ämnet eller produkten ska framhävas genom en teckenuppsättning som tydligt skiljer den från resten av ingrediensförteckningen, exempelvis genom typsnitt, stil eller bakgrundsfärg, enligt artikel 21.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

b)

När ingrediensförteckningen presenteras på elektronisk väg ska alla ämnen som orsakar allergi eller intolerans anges på förpackningen eller på en etikett fäst på denna. Presentationen av dessa ska föregås av ordet ”innehåller”, följt av beteckningen på motsvarande ämnen eller produkter som ska visas i enlighet med artiklarna 41 och 48a.4 och bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/33. I sådana fall ska den fullständiga ingrediensförteckningen som presenteras på elektronisk väg följa samma bestämmelser som föreskrivs i punkt a.

10)   Om en ingrediensförteckning med allergiframkallande ämnen finns med på etiketten, kan allergiinformationen då upprepas efter ordet ”innehåller...” eller genom ett piktogram?

Informationen om ämnen som orsakar allergi eller intolerans ska inte upprepas, utan att det påverkar tillämpningen av befintliga EU-bestämmelser om särskilda livsmedel (6). Förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna kräver uttryckligen att information om ämnen som orsakar allergi eller intolerans ska anges i ingrediensförteckningen. I avsaknad av en ingrediensförteckning ska angivelsen av sådana ämnen innehålla ordet ”innehåller” följt av beteckningen på ämnet eller produkten.

I fråga om vin fortsätter användningen av ett piktogram, som en frivillig information som åtföljer de obligatoriska uppgifterna i fråga, att vara den enda möjliga upprepningen, i enlighet med artikel 41.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33.

11)   Vilka bestämmelser gäller för att ange ämnen som orsakar allergi eller intolerans på etiketten?

I artikel 41 i delegerad förordning (EU) 2019/33 föreskrivs de uttryck som ska användas för märkning av vissa ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans enligt artikel 21 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, i fråga om sulfiter, ägg och produkter därav samt mjölk och produkter därav. Dessa uttryck är förtecknade i del A i bilaga I till samma förordning.

Uttrycken ska fortsätta används i ingrediensförteckningen för kontinuitetens skull och med tanke på att konsumenterna känner till dem.

Artikel 48a.4 i delegerad förordning (EU) 2019/33 syftar på andra ämnen som orsakar allergi och intolerans än de som förtecknas i artikel 41, eftersom vissa kända allergiframkallande ämnen inte omfattas av artikel 41. I dessa högst begränsade fall måste de ämnen som orsakar allergi eller intolerans vara förtecknade i enlighet med sin särskilda beteckning, så som fastställs i kolumn 1 i tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934 (t.ex. veteprotein).

12)   Ska ämnen som används för berikning anges i ingrediensförteckningen?

Ja, ämnen som används för berikning anses vara ingredienser enligt definitionen i artikel 2.2 f i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna i den mån de är tillsatta under tillverkningen och presenteras i slutprodukten, om än i annan form, och därför ska de anges i ingrediensförteckningen.

13)   Hur ska socker som berikning tas upp i ingrediensförteckningen?

Tillåtna berikningsmetoder och ämnen för berikning finns beskrivna i del I i bilaga VIII till förordningen om en samlad marknadsordning. I enlighet med de bestämmelser som definieras för ingrediensförteckningen för vinprodukter i artikel 48a.2 i förordning (EU) 2019/33 kan koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust båda kallas koncentrerad druvmust eller slås ihop och anges i ingrediensförteckningen som enbart koncentrerad druvmust. Sackaros, det andra ämnet för berikning, ska förtecknas separat. Del B i bilaga VII till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna tillåter alla slag av sackaros att betecknas som ”socker”, även om den beteckningen inte är obligatorisk.

14)   Måste jäst förtecknas som en ingrediens?

Jäst som används vid vinframställning behöver inte förtecknas som en ingrediens. I enlighet med tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934 används jäst som ett processhjälpmedel. Enligt artikel 20 b ii i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna behöver inte tillsatser som används som processhjälpmedel ingå i ingrediensförteckningen. Andra komponenter eller delar av jäst som används med olika funktioner vid vinframställning betraktas också som processhjälpmedel, och således gäller samma undantag även för dessa. Den enda jästblandning som måste tas med i ingrediensförteckningen är mannoproteiner från jäst eftersom den används som tillsats vilket framgår av tabell 2 i del A i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/934.

15)   Om alla tänkbara alternativ i gruppen surhetsreglerande medel och stabilisatorer anges i märkningen ska de i sådant fall anges i en särskild ordning?

Nej. Det enda krav beträffande den ordning i vilken ingredienserna ska visas är den som fastställs i artikel 18.1 jämförd med del A i bilaga VII till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna. Dessutom behöver de ingredienser som utgör mindre än 2 % av den färdiga varan inte följa en viss ordning, enligt del A punkt 6 i bilaga VII till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

16)   Ska uttrycken ”Tappat i en skyddande atmosfär” eller ”Tappning kan ske i en skyddande atmosfär” följas av en uppgift om vilken förpackningsgas som har använts eller bör alla tänkbara alternativ förtecknas?

Det framgår tydligt av artikel 48a.6 i delegerad förordning (EU) 2019/33 att ”angivandet av tillsatser som omfattas av kategorin ’förpackningsgaser’ i ingrediensförteckningen får ersättas med den särskilda uppgiften ’Tappat i en skyddande atmosfär’ eller ’Tappning kan ske i en skyddande atmosfär’ ”. Om en av dessa särskilda uppgifter används behöver inte de särskilda gaser som använts förtecknas separat, varken i ingrediensförteckningen eller som ett tillägg till den särskilda uppgiften. Hänvisningen till de förpackningsgaser som visas med de särskilda uppgifterna ovan måste, när de använts, presenteras i samma synfält som ingrediensförteckningen.

När förpackningsgaserna anges i ingrediensförteckningen (dvs. om den särskilda uppgiften inte används) ska de presenteras enligt samma regler som andra tillsatser (dvs. funktionell kategori, följd av beteckning och, i förekommande fall, E-nummer).

17)   Om alternativ används, ska förpackningsgaserna i sådant fall anges i en särskild ordning?

Direktiv (EU) 2019/33 medger inte att alternativa förpackningsgaser förtecknas. Den särskilda förpackningsgas som använts ska presenteras i ingrediensförteckningen med sin särskilda beteckning eller annars ersättas med en av följande uppgifter: ”Tappat i en skyddande atmosfär” eller ”Tappning kan ske i en skyddande atmosfär”.

18)   Hur ska huvudingrediensen i ett vin anges på etiketten? Enligt definitionen framställs vin av hela eller krossade druvor eller druvmust. Druvmust är en naturlig mellanprodukt som framställs direkt av druvor. I vilka situationer ska därför must anges som en ingrediens och i vilka situationer ska druvor anges som en ingrediens?

Så som framgår av artikel 48a.1 i delegerad förordning (EU) 2019/33 kan de råvaror som utgör huvudingrediensen i vinet anges genom att man anger exakt vilka druvor eller krossade druvor och/eller vilken druvmust som har använts eller helt enkelt ersätter dem med uttrycket ”druvor”. Den bestämmelsen erbjuder aktörerna en möjlig förenkling som de kan välja att tillämpa om de vill.

Näringsdeklaration

19)   I vilken form ska näringsdeklarationen presenteras? Ska det ske i tabellform eller finns det andra tänkbara former?

Presentationen av näringsdeklarationen regleras i artikel 34 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

Om utrymmet tillåter ska näringsdeklarationen presenteras i tabellform med siffrorna under varandra. Om utrymmet inte tillåter en presentation i tabellform får deklarationen göras som löpande text. När näringsdeklarationen tillhandahålls på elektronisk väg ska den alltid presenteras i tabellform med siffrorna under varandra, eftersom det inte föreligger någon brist på utrymme.

Ordningsföljden för presentationen av de olika beståndsdelarna i näringsdeklarationen definieras i bilaga XV till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna. För de obligatoriska beståndsdelarna ska ordningsföljden vara följande: Energi. Fett (varav mättat fett,...). Kolhydrat (varav sockerarter,...). Protein. Salt. Eller i tabellform:

Det finns också särskilda bestämmelser för ordningsföljden för andra beståndsdelar som kan läggas till i näringsdeklarationen enligt artikel 30.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna (t.ex. polyoler) men dessa är inte bindande.

När innehållet i näringsdeklarationen på förpackningen eller etiketten begränsas till energivärdet, dvs. i de fall där den fullständiga näringsdeklarationen tillhandahålls på elektronisk väg, medger den nya punkt 4 i artikel 119 i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning uttryckligen att energivärdet uttrycks med hjälp av symbolen ”E”, följd av värdet.

20)   I förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna anges att – förutom energivärde – ska mängden av fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt anges. Om en viss komponent saknas i vin (t.ex. fett eller mättat fett) ska innehållet då anges som ”0” eller finns det ingen anledning att ange fett på etiketten?

Det står i artikel 34.5 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna att om energivärdet eller mängden av näringsämnen i en vara är obetydlig, får informationen om dessa beståndsdelar ersättas med en upplysning såsom ”Innehåller obetydlig mängd av …” i nära anslutning till näringsdeklarationen.

I övrigt ska alla obligatoriska beståndsdelar anges i den ordning som fastställs i artikel 34 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, inklusive när innehållsvärdet är noll.

21)   Behöver någon annan komponent än fetter, mättat fett, kolhydrater, sockerarter, protein och salt anges i näringsdeklarationen?

Enligt artikel 30.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna ska den obligatoriska näringsdeklarationen innehålla energivärde och mängden fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt. I enlighet med artikel 30.2 i samma förordning kan det obligatoriska innehållet i förekommande fall kompletteras med information om mängden av en eller flera av följande komponenter: Enkelomättat fett. Fleromättat fett. Polyoler. Stärkelse. Fiber. De vitaminer och mineralämnen som förtecknas i del A punkt 1 i bilaga XIII, och presenteras i betydande mängder enligt definitionen i del A punkt 2 i bilaga XIII till samma förordning.

22)   Hur fastställs värdet i de olika näringskomponenterna? Krävs en analys av varje vin och varje skörd eller kan värdena uppskattas (t.ex. för kalorier genom alkoholhalten och resthalten av socker)?

När det gäller märkning av värdena i näringsdeklarationen gäller de relevanta artiklarna i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

Värdena i näringsdeklarationen är särskilt, i enlighet med artikel 31 (beräkning), genomsnittsvärden som grundar sig på följande: a) tillverkarens analys av livsmedlet, b) de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de använda ingredienserna eller c) allmänt fastställda och godtagna uppgifter.

Energivärdet ska beräknas med hjälp av de omräkningsfaktorer som fastställs i bilaga XIV till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna och anges i kilojoule (kJ) och kilokalorier (kcal), där kilojoule ska anges först och kilokalorier sedanenligt bilaga XV till den förordningen.

Energivärdet och näringsvärden ska anges per 100 g eller per 100 ml (artikel 32.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna).

23)   Till följd av vinframställningens natur kan individuella partier skilja sig från varandra. Hur mycket får informationen på etiketten avvika från vinets faktiska energivärde och näringsvärde?

Avvikelser i näringsdeklarationen för vin är de samma som definieras i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenter där det anges att energivärdet och mängden näringsämnen ska märkas som ”genomsnittsvärde” vilket definieras som det värde som bäst representerar mängden näringsämnen som ett visst livsmedel innehåller, och som avspeglar den naturliga variationen för livsmedel, årstidsbetingade variationer, konsumtionsmönster och andra faktorer som kan göra att det faktiska värdet varierar (se punkt 13 i bilaga I till förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna).

Kommissionens avdelningar har utfärdat en vägledning (7) till medlemsländernas behöriga myndigheter om fastställandet av avvikelser för näringsvärden som anges på en etikett. Kommissionens avdelningar har också utfärdat en sammanfattande tabell (8) som ger en överblick över de olika avvikelsevärdena som ingår i vägledningen.

I vägledningen konstateras att livsmedelsföretagare bör handla i god tro för att säkerställa en hög grad av exakthet i näringsdeklarationen. Framför allt ska de angivna värdena ligga nära genomsnittsvärden för flera partier och inte fastställas i endera änden av ett definierat avvikelseomfång.

När det gäller angivelsen av alkoholhalt gäller dock bestämmelserna om avvikelser i artikel 44 i delegerad förordning (EU) 2019/33.

24)   Hur mycket får de värden som framgår av etiketten avvika från det verkliga innehållet i vinet i de fall där de angivna värdena kan ändras under åren som vinet mognar?

Enligt artikel 31.3 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna måste energivärdet och mängden av näringsämnen som avses i artikel 30.1–30.5 vara de som finns i livsmedlet vid försäljning, även med hänsyn till de avvikelser som åsyftas i föregående fråga.

25)   Hur stora ska tecknen vara?

De allmänna bestämmelserna om presentationen av obligatoriska uppgifter i vinprodukter som avses i artikel 119 i förordningen om en samlad marknadsordning definieras i artikel 40 i delegerad förordning (EU) 2019/33. Enligt artikel 40.3 ska storleken på sådana obligatoriska uppgifter, inbegripet de tecken som används för att presentera näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen, vara minst 1,2 mm, oberoende av vilket teckenformat som används.

Elektronisk märkning

26)   Kommer det att bli obligatoriskt att använda ett särskilt system eller en särskild programvara för att tillhandahålla information på elektronisk väg? Kan den fullständiga näringsinformationen som tillhandahålls på elektronisk väg och anges på förpackningen tillhandahållas med de mindre vanliga 2D-koderna?

Den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning anger inte i detalj vilka elektroniska medel som ska användas för att tillhandahålla näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen på annat sätt än på förpackningen eller etiketten, inte heller några särskilda sätt att få elektronisk tillgång till den informationen. Det enda villkor som fastställs i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning i fråga om de elektroniska medlens funktionssätt är att det system som används inte får samla in eller spåra användardata. Kommissionen har inte motsvarande befogenhet att fastställa ytterligare bestämmelser om e-märkning eller särskilda elektroniska medel som ska användas.

Information kan i princip tillhandahållas med vilka elektroniska medel som helst, elektronisk märkning eller medel för e-märkning som allmänheten får tillgång till genom en streckkod av något slag (QR, 2D andra än QR, 1D, ett chip) som är kopplad till information online som kan laddas ner med hjälp av allmänna verktyg för tillgång (t.ex. smarttelefoner).

Länken till den elektroniska informationen på förpackningen eller etiketten ska visas i enlighet med de krav som förtecknas i artiklarna 12 och 13 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna för presentation av obligatoriska uppgifter. Länken måste med andra ord visas direkt på förpackningen eller etiketten på en framträdande plats så att den är lätt att få syn på, lätt att läsa och, i förekommande fall, outplånlig. Annan text, illustrationer eller annat infogat material får inte på något sätt dölja, skymma, avleda uppmärksamheten från eller avbryta informationen.

Länken ska också ge en enkel, direkt och allmän tillgång till informationen på ett sätt som är jämförbart med förekomsten av uppgifter på förpackningen eller på en etikett fäst på denna. Att tillhandahålla ett väldigt specialiserat eller ovanligt medel för tillgång till information uppfyller inte syftet med e-märkning och skulle vara olämpligt som ett stödverktyg för tillhandahållande av information till konsumenterna.

27)   Kan den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen tillhandahållas på elektronisk väg genom en QR-kod på vinetiketten som är kopplad till en elektronisk etikett som innehåller den fullständiga deklarationen och ingrediensförteckningen?

I den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning fastställs att både näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen kan tillhandahållas ”på elektronisk väg enligt uppgift på förpackningen eller på en etikett fäst på denna”. QR-koder är ett möjligt sätt att, på etiketten eller förpackningen, ge konsumenterna tillgång till den elektroniska information som avses ovan.

28)   Kan en QR-kod läggas till som ytterligare en självhäftande etikett bredvid flaskans originaletikett eller måste den utgöra en del av producentens originaletikett?

I avsnitt 2.2 i kommissionens tillkännagivande om frågor och svar avseende tillämpningen av förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna (9) fastställs följande: ”Etiketter får inte vara lätta att avlägsna så att den obligatoriska livsmedelsinformationen riskerar att bli mer svårtillgänglig eller svåråtkomlig för konsumenten.”

Att den detaljerade information som är relevant för ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen tillhandahålls på elektronisk väg undantar dessutom inte från kravet på att presentera den relevanta informationen i enlighet med EU-lagstiftningen, oberoende av om QR-koden är en självhäftande etikett eller inte. Framför allt måste det säkerställas att den information som är relevant för ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen, vilka är obligatoriska uppgifter (artikel 119 i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning), är i överensstämmelse med artikel 40.1 i delegerad förordning (EU) 2019/33, och att den anges i samma synfält som andra obligatoriska uppgifter, så att de kan läsas samtidigt utan att man måste vrida på behållaren, med outplånliga tecken och vara lätt att urskilja från den omgivande texten eller bilderna.

29)   Finns det några speciella krav på utformningen av näringsdeklarationen och den elektroniska avbildningen av denna eller är det fritt att anpassa den?

De bestämmelser som gäller för att presentera näringsdeklarationen fastställs i artikel 34 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, något som också beskrivs i avsnittet ovan särskilt i fråga 19 (se även avsnitt 3 i kommissionens tillkännagivande om frågor och svar avseende tillämpningen av förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna8). De bestämmelserna gäller näringsdeklarationen, oavsett om den presenteras på en fysisk etikett eller på elektronisk väg.

30)   Är det möjligt att via en QR-kod eller liknande länka den elektroniska etikett som presenterar den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen till producentens hemsida som en del av dennes webbplats?

Nej. I artikel 119.5 i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning fastställs att informationen om den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen inte får visas tillsammans med annan information för försäljnings- eller saluföringsändamål, och att inga användardata får samlas in eller spåras. Kommissionens avdelningar anser att presentationen av denna obligatoriska information som en del av producenternas webbplats inte är förenlig med de krav som fastställs i artikel 119.5, eftersom en vinproducents webbplats i regel förväntas innehålla kommersiell information för saluföring och/eller försäljning. Dessutom brukar webbplatser spåra information om användarna.

De elektroniska medel eller den plattform där informationen har lagts ut ska ge samma garantier som de som råder när informationen visas på förpackningen eller på en etikett fäst på denna vad gäller läsbarhet, stabilitet, pålitlighet, varaktighet och exakthet i fråga om informationen under hela produktens livslängd. Det kan ifrågasättas om dessa egenskaper skulle garanteras om informationen läggs ut på en producents webbplats som enkelt kan ändras när som helst, även när produkten redan har släppts på marknaden.

31)   Kan tillverkarna ange andra QR-koder på etiketten än de koder som är ”elektroniska medel” som visar information för saluföringsändamål?

Tillhandahållandet av ytterligare frivillig information på etiketten, t.ex. en extra QR-kod, regleras i artikel 118 i förordningen om en samlad marknadsordning, enligt vilken märkningen av vinprodukter inte får kompletteras med ytterligare uppgifter, såvida inte sådana uppgifter uppfyller kraven i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

I artikel 36.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna fastställs att livsmedelsinformation som ges på frivillig basis inte ska vilseleda konsumenten. Den ska inte vara tvetydig eller förvillande för konsumenten. Den ska i förekommande fall vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter. I artikel 37 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna fastställs att sådan frivillig livsmedelsinformation inte får visas så att den obligatoriska livsmedelsinformationen inte får tillräckligt utrymme.

Användningen av ytterligare QR-koder får inte vilseleda eller förvilla konsumenterna och sådana koder får inte ta i anspråk det utrymme som är avsett för obligatoriska uppgifter, vilket inbegriper de koder som ger tillgång till obligatorisk information på elektronisk väg.

32)   Är det möjligt att skapa en enda QR-kod som kan fylla funktionen av EAN-kod och även omfatta obligatoriska uppgifter, så som ingrediensförteckning och näringsvärden?

Det som i första hand bör övervägas i fråga om presentationen av information är inte om den är obligatorisk eller inte utan till vem informationen riktar sig och vad som är syftet med informationens olika delar.

När det gäller den obligatoriska märkningsinformation som tillhandahålls på elektronisk väg (ingrediensförteckning och näringsdeklaration) är målgruppen konsumenterna som ska ha möjlighet att få omedelbar tillgång till information som är riktig och inte vilseledande. EAN-information är inte avsedd för konsumenter utan för att underlätta för aktörer (tillverkare, försäljare, leverantörer) att identifiera varorna och för att underlätta och övervaka marknadsföringsinsatser.

Användningen av en enda QR-kod är inte utesluten om koden vid scanning tydligt skiljer åt den information som är avsedd för konsumenterna och den som riktar sig till kommersiella aktörer. Man ska med andra förhindra att konsumenter som scannar koden utsätts för information som är ovidkommande för dem.

33)   Skulle kravet uppfyllas av att man på etiketten anger en adress till en webbplats där konsumenten kan hitta relevant information?

Enbart en webbplatsadress som är tryckt på etiketten kan inte anses uppfylla märkningskraven gällande tillhandahållande av obligatoriska uppgifter på elektronisk väg. Per definitionen måste den relevanta informationen vara direkt tillgänglig genom en maskinläsbar kod som ger direkt tillgång till den relevanta informationen. Ett verktyg för allmän tillgång, t.ex. en smarttelefon, måste kunna läsa/scanna koden på etiketten och direkt leda användaren vidare till den relevanta informationen.

34)   Är det möjligt att använda etiketter på olika viner från samma producent som tillhandahåller ytterligare information på elektronisk väg på samma webbplats, eller ska varje vinsort ha en egen länk?

Obligatorisk information (ingrediensförteckning, näringsdeklaration) om olika viner som tillhandahålls på elektronisk väg kan presenteras på samma webbplats, men länken på varje enskild etikett ska otvetydigt leda till särskild information om ett eller flera partier med samma referensvin, på ett tydligt differentierat sätt som ger konsumenterna direkt tillgång till rätt information utan möjlighet för vilseledning, på exakt samma sätt som en enskild pappersetikett gör för att identifiera en specifik livsmedelsprodukt.

35)   Vad beträffar ”datainsamling” vill vi gärna veta om den registrerades medgivande kan göra datainsamling befogad.

I den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning fastställs att informationen om den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen inte får visas tillsammans med annan information för försäljnings- eller saluföringsändamål, och att inga användardata får samlas in eller spåras. Det finns inga undantag till den regeln, och därför tillåts inte att användaren tillfrågas om huruvida denne tillåter att dennes data spåras eller inte. Dessutom ska konsumenternas/användarnas tillgång till obligatorisk information vara direkt utan mellanliggande steg, som att fylla i blanketter eller frågeformulär eller tillgång via andra webbplatser. Kommissionens avdelningar förväntar sig att koden, när den läses eller scannas, leder användaren direkt till den obligatoriska märkningsinformationen.

36)   Vilken är Europeiska kommissionens tolkning av begreppet för saluföringsändamål? I vilken utsträckning kan ett anspråk som tas med i den elektroniska etiketten (t.ex. om hållbarhet, produktens ursprung eller certifiering etc.) anses vara frivillig information som är befogad att införa på etiketten? Och när kan det anspråket i stället betraktas som saluföring?

I artikel 119.5 b i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning anges ”information för försäljnings- eller saluföringsändamål”. Det ska tolkas som att den obligatoriska informationen presenteras i ett neutralt sammanhang som säkerställer att läsarens uppmärksamhet inte riktas mot något som gynnar försäljningen av produkten, antingen direkt (t.ex. webbplatslänkar, reklam, information om försäljningsställen etc.) eller indirekt (t.ex. visuella effekter eller ljudeffekter, uttryck eller påståenden som kan locka konsumenten, ett kommersiellt språk eller andra kommersiella strategier som har till syfte att påverka konsumenternas köpbeteende och beslut).

Tillhandahållandet av ytterligare frivillig information på etiketten (inklusive e-etiketter) regleras i artikel 118 i förordningen om en samlad marknadsordning, enligt vilken märkningen av vinprodukter inte får kompletteras med ytterligare uppgifter, såvida inte dessa uppfyller kraven i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna. I artikel 36.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna fastställs att livsmedelsinformation som ges på frivillig basis inte ska vilseleda konsumenten, i enlighet med vad som avses i artikel 7 i den förordningen. Den ska inte vara tvetydig eller förvillande för konsumenten. Den ska i förekommande fall vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter. I artikel 37 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna fastställs dessutom att sådan information inte får visas så att den obligatoriska livsmedelsinformationen inte får tillräckligt utrymme.

37)   Skulle det betraktas som saluföring om det på etiketten inkluderas en länk till en vinkällares webbplats för e-handel?

Inkluderandet av en webbplats för e-handel eller en vinkällares webbplats är utan tvekan att betrakta som saluföring.

38)   Hur ska den information som tillhandahålls på elektronisk väg identifieras på etiketten för att upplysa om det elektroniska innehållet? Kan QR-koden identifieras med en symbol (t.ex. bokstaven ”i” för information till konsumenter) eller bör den uttryckligen i ord hänvisa till den obligatoriska information som QR-koden leder till? Kan text vara för betungande och riskera att splittra den inre marknaden?

Enligt artikel 13.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna ”ska den obligatoriska livsmedelsinformationen placeras på väl synlig plats, så att den är lätt att se, klart läsbar och, när så är lämpligt, outplånlig. Annan text, illustrationer eller annat infogat material får inte på något sätt dölja, skymma, avleda uppmärksamheten från eller avbryta den obligatoriska livsmedelsinformationen”. Om det saknas en tydlig referens på etiketten om innehållet i den information som tillhandahålls på elektronisk väg kan konsumenterna knappast tolka och förstå vilken typ av information (obligatorisk eller ej) som finns bakom länken. Det kan betraktas som att den obligatoriska informationen är dold, osynlig och inte lätt att se.

Presentationen av en QR-kod ska därför vara tydlig för konsumenterna i fråga om dess innehåll, dvs. den obligatoriska information som presenteras på elektronisk väg. Generiska uttryck eller symboler (som ett ”i”) är inte tillräckliga för att uppfylla kraven i denna bestämmelse. När den information som tillhandahålls på elektronisk väg (identifierad genom t.ex. en QR-kod) är ingrediensförteckningen, ska en överskrift användas så som anges i artikel 18.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, på samma sätt som är gängse bruk för pappersetiketter på andra livsmedel (dvs. den ska innehålla ordet ingredienser).

När det gäller de uttryck som används omfattas språkanvändningen av samma bestämmelser som de andra obligatoriska uppgifter som avses i artikel 119 i förordningen om en samlad marknadsordning, dvs. de bestämmelser som definieras som lex specialis i artikel 121 i samma förordning.

39)   Hur har det planerats vilken enhet som ska bli ansvarig för att kontrollera att användardata inte samlas in eller spåras, eller att information inte presenteras tillsammans med annan information för försäljnings- eller saluföringsändamål?

Bestämmelserna i artikel 119.4 och 119.5 i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning som fastställer vilka krav som är tillämpliga i de fall där näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen tillhandahålls på elektronisk väg avser två obligatoriska märkningsuppgifter för vinprodukter enligt definitionen i artikel 119.1 i förordningen om en samlad marknadsordning.

Artikel 90a i den ändrade förordningen om en samlad marknadsordning avser kontroller och sanktioner med avseende på handelsnormerna. I punkt 1 i den artikeln fastställs medlemsstaternas ansvar för hur de produkter som avses i artikel 119.1 som inte är märkta i överensstämmelse med förordningen släpps ut på marknaden. Punkt 3 i samma artikel avser de kontroller som medlemsstaterna ska utföra för att kontrollera att vissa produkter, inklusive vin, följer de saluföringsregler som fastställs i förordningen.

Det innebär att kontrollen av att ovannämnda bestämmelser följs ska utföra av samma myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för kontrollen av märkning och presentation av vinprodukterna.

40)   Har konsumenten rätt att få tillgång till QR-kodens målsida under en förlängd period? Kommer kommissionen att utfärda en rekommendation om hur länge QR-koden ska vara tillgänglig sedan vinet har sålts?

Enligt artikel 12 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna krävs att obligatorisk livsmedelsinformation ska finnas tillgänglig och vara lättåtkomlig för alla livsmedel. Den obligatoriska information som tillhandahålls på elektronisk väg (t.ex. en QR-kod) ska fortsatt vara tillgänglig på ett sätt som motsvarar informationen på en fysisk etikett, dvs. minst vara tillgänglig under den tidsperiod där vinprodukten av en särskild kategori förväntas vara lämplig för konsumtion under normala lagringsförhållanden, för att säkerställa konsumentens tillgång till den obligatoriska informationen när som helst under produktens förväntade livslängd. I det avseendet åligger det den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen att informationen finns tillgänglig och är korrekt, i enlighet med artikel 8.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna. Livsmedelsföretagare är dessutom ansvariga för alla ändringar de gör i den livsmedelsinformation som åtföljer ett livsmedel, enligt artikel 8.4 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 av den 2 december 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och (EU) nr 228/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (EUT L 435, 6.12.2021, s. 262).

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2021.435.01.0262.01.SWE

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32013R1308&qid=1697529611776

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=celex%3A32011R1169

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation (EUT L 9, 11.1.2019, s. 2).

https://eur-lex.europa.eu/eli/reg_del/2019/33/oj?locale=sv

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/934 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller vinodlingsområden där alkoholhalten får höjas, tillåtna oenologiska metoder och restriktioner som är tillämpliga på framställning och bevarande av vinprodukter, lägsta alkoholhalt för biprodukter och bortskaffande av dessa samt offentliggörande av OIV-akter (EUT L 149, 7.6.2019, s. 1).

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/ALL/?uri=CELEX:32019R0934

(6)  Kommissionens tillkännagivande av den 13 juli 2017 om tillhandahållande av information om ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans och som förtecknas i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT C 428, 13.12.2017, s. 1). https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52017XC1213(01).

(7)  https://food.ec.europa.eu/system/files/2016-10/labelling_nutrition-vitamins_minerals-guidance_tolerances_1212_en.pdf

(8)  https://food.ec.europa.eu/system/files/2016-10/labelling_nutrition-vitamins_minerals-guidance_tolerances_summary_table_012013_en.pdf

(9)  Kommissionens tillkännagivande om frågor och svar avseende tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT C 196, 8.6.2018, s. 1).

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX%3A52018XC0608%2801%29