P9_TA(2023)0134

Genomförandet av direktivet om audiovisuella medietjänster

Europaparlamentets resolution av den 9 maj 2023 om genomförandet av det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster (2022/2038(INI))

(C/2023/1062)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av medlemsstaternas befogenheter att utveckla en ambitiös kulturpolitik på det audiovisuella området i linje med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 6 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2020 Riktlinjer om den praktiska tillämpningen av kriteriet om väsentlig funktion i definitionen av ”videodelningsplattformstjänst” i direktivet om audiovisuella medietjänster (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2020 Riktlinjer enligt artikel 13.7 i direktivet om audiovisuella medietjänster för beräkningen av andelen europeiska produktioner i beställkataloger och för definitionen av liten publik och låg omsättning (4),

—	med beaktande av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, särskilt dess bestämmelser om medier,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 4 april 2022 om att bygga upp en europeisk strategi för de kulturella och kreativa näringarnas ekosystem (5),

—	med beaktande av samförståndsavtalet av den 3 december 2020 mellan nationella tillsynsmyndigheters medlemmar av den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga),

—	med beaktande av den förstärkta uppförandekoden om desinformation från 2022,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (COM(2020)0784),

—

med beaktande av studien från november 2022 om genomförandet av det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster, som utarbetades av utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik vid parlamentets generaldirektorat för unionens interna politik och bar titeln Implementation of the revised Audiovisual Media Services Directive – Background Analysis of the main aspects of the 2018 AVMSD revision,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i samt bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0139/2023), och av följande skäl:

Direktivet om audiovisuella medietjänster bör spela en nyckelroll i struktureringen av det europeiska audiovisuella ekosystemet och vägledas av principerna om skydd av den kulturella och språkliga mångfalden och åsiktsmångfalden och främjande av distribution och produktion av europeiska audiovisuella medietjänster i Europeiska unionen.

B.	Den senaste översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster, som antogs den 28 november 2018, gav en ram för att stärka principen om ”ursprungsland” och förbättra konsumentskyddet, särskilt för minderåriga och personer med funktionsnedsättning, i onlinemiljön.

Principen om ursprungsland är förankrad i EU-rätten, särskilt artikel 2.1 i direktivet om audiovisuella medietjänster, och har blivit en viktig hörnsten för en fri och obehindrad informationsspridning och för gränsöverskridande tillhandahållande av audiovisuella medietjänster genom att skapa rättslig förutsebarhet. Det utgör en viktig grundbult för skyddet av leverantörer av audiovisuella medietjänster och möjliggör investeringar i innovativa och kreativa produktioner samt förbättringar för att europeiska audiovisuella verk lättare ska kunna upptäckas.

Det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster har uppgiften att stödja och gynna europeiskt kulturellt skapande och kulturell mångfald i en föränderlig audiovisuell sektor i överensstämmelse med andra bestämmelser, såsom upphovsrättsbestämmelsen i direktiv (EU) 2019/790 (6), enligt vilken rättsinnehavare ska ha skälig ersättning.

E.	Inrättandet av ett område utan inre gränser för audiovisuella medietjänster som också ger en hög skyddsnivå för mål av allmänt intresse kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva och kan därför bättre uppnås på unionsnivå.

F.	Nya, övergripande rättsliga bestämmelser på unionsnivå innebär att deras inbördes kopplingar inom denna specifika rättsliga ram för leverantörer av audiovisuella medietjänster måste förtydligas på ett konsekvent och sammanhängande sätt.

Risken för motstridigheter, och därmed även behovet av konsekvens och samstämmighet, har på senare tid ökat avsevärt på grund av antagen eller föreslagen lagstiftning på EU-nivå under det ”digitala decenniet”, närmare bestämt rättsakten om digitala tjänster (7), som riktar sig till aktörer i distributions- och värdekedjan för audiovisuellt innehåll och har direkta kopplingar till direktivet om audiovisuella medietjänster. Det finns mer uppenbara kopplingar i förslagen om en europeisk mediefrihetsakt och om en förordning om politisk reklam, vilka behandlar frågor av direkt relevans för den audiovisuella mediesektorn.

H.	Informationen om ägarförhållandena för medieproducenter och leverantörer av videodelningsplattformar bör vara allmänt tillgänglig på ett enkelt och heltäckande sätt, då detta är av central betydelse för att begränsa ytterligare mediekoncentration.

Positiv uppmuntran och främjande av professionellt utarbetade audiovisuella medietjänster i EU kan lämna ett viktigt bidrag i den globala kampen mot desinformation och falska nyheter. Detta bidrar till att förverkliga rätten till information på ett effektivt sätt och till att främja offentliga debatter på grundval en mångfald av åsikter.

J.	Många onlineplattformar ger inte tillgång till uppgifter om publik för produktioner som distribueras av leverantörer av medietjänster. Sådana uppgifter är oumbärliga för policyanpassning och stöd till innehållsskapande.

K.	Oberoende och opartiska nationella och regionala tillsynsmyndigheter för medier är en förutsättning för mediefrihet och mediemångfald, då de skyddar medierna från otillbörlig politisk och kommersiell inblandning genom att slå vakt om oberoende, ansvarsskyldiga och öppet redovisade medietjänster.

Enligt det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster är Erga ett organ som samlar företrädare för nationella oberoende tillsynsorgan på området audiovisuella medietjänster för att ge kommissionen råd om ett konsekvent genomförande av direktivet om audiovisuella medietjänster och utbyta bästa praxis.

M.	I över hälften av EU:s medlemsstater riskerar utnämningsförfarandena för medietillsynsmyndigheters chefer att inte vara tillräckligt effektiva för att begränsa risken för politisk och/eller ekonomisk inblandning (8).

N.	Många företag som bedriver verksamhet inom EU:s audiovisuella medier är också små och medelstora företag som behöver särskilda skyddsåtgärder för att kunna erbjuda ett varierat utbud av tjänster för den europeiska publiken.

På grund av det allestädes närvarande digitala medieutbudet och utbredningen av informationskällor på internet är tillägnandet av mediekompetens bland barn och ungdomar, liksom bland vuxna, en oundgänglig grundkompetens som utöver funktionell förståelse även måste omfatta förmåga till kritisk (själv)reflektion i mediekonsumtionsmönstret.

P.	FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ålägger EU och alla dess medlemsstater juridiskt att säkerställa rätten till tillgänglighet (artikel 9), yttrandefrihet, åsiktsfrihet samt tillgång till information (artikel 21) och deltagande i kulturlivet (artikel 30).

Q.	Medlemsstaternas kraftigt försenade införlivande av direktivet om audiovisuella medietjänster undergräver dess effektivitet.

Europaparlamentet kritiserar både vissa medlemsstaters bristande vilja att genomföra direktivet om audiovisuella medietjänster i tid och kommissionens på det hela taget alltför vankelmodiga agerande i fråga om att inleda överträdelseförfaranden och dess sena offentliggörande av riktlinjer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål genomföra direktivet om audiovisuella medietjänster.

Europaparlamentet är bekymrat över att en fullskalig utvärdering inte är helt möjlig för tillfället på grund av det försenade införlivandet.

Europaparlamentet hänvisar till kommissionens skyldighet enligt artikel 33 andra meningen i direktivet om audiovisuella medietjänster att senast den 19 december 2022 lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv, och påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt artikel 7.2 i direktivet att vid samma tidpunkt rapportera till kommissionen om framstegen när det gäller tillgänglighet. Parlamentet påminner vidare om kommissionens skyldighet att rapportera om tillämpningen av artikel 13.1 och 13.2 i direktivet på grundval av dels den information som medlemsstaterna lämnat senast den 19 december 2021, dels en oberoende undersökning, med beaktande av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen samt målet om kulturell mångfald. Parlamentet beklagar att rapporten om tillämpningen av direktivet om audiovisuella medietjänster för perioden 2014–2019 inte har fått bred spridning. Parlamentet konstaterar att denna rapport innehåller viktig information när det gäller att fastställa riktmärken för genomförandet av det reviderade direktivet.

Europaparlamentet erkänner definitionen av ”europeiska produktioner” som en öppen och bred tolkning av begreppet ”europeiska audiovisuella produktioner”, såsom detta fastställs i Europarådets europeiska konvention om gränsöverskridande television av den 5 maj 1989. Parlamentet påminner om att definitionen av europeiska produktioner i direktivet om audiovisuella medietjänster inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att fastställa en mer detaljerad definition med avseende på leverantörer av medietjänster som lyder under deras jurisdiktion. Parlamentet gör gällande att definitionen av europeiska produktioner bland annat bör syfta till att främja verk producerade i EU till förmån för det europeiska kreativa ekosystemet. Parlamentet påminner i detta avseende om att kommissionen enligt handlingsplanen för medier och den audiovisuella sektorn planerar att offentliggöra en europeisk medieprognos för att studera de största medietrenderna och analysera deras potentiella inverkan på mediemarknader och affärsmodeller. Parlamentet beklagar att denna rapport inte kunde offentliggöras i tid. Parlamentet ber kommissionen att utvärdera definitionen av europeiska produktioner uteslutande på grundval av vetenskapliga rön som gjorts i samarbete med Erga och Europeiska audiovisuella observationsorganet och med vederbörlig hänsyn tagen till de uppgifter från den europeiska medieprognosen som direkt rör den nuvarande tillämpningen av termen ”europeiska produktioner”.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt vidta nödvändiga åtgärder för att ta itu med bristerna och förebygga missbruk av rättigheter vid tillämpningen av artikel 2.4 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

Europaparlamentet anser att alla undantag som rör ursprungslandsprincipen och införandet av nya hinder och inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster enligt artiklarna 56–62 i EUF-fördraget måste bedömas mot garantierna för proportionalitet, flexibilitet, förutsägbarhet och icke-diskriminering.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med respekt för alla inblandades rättigheter och i syfte att stärka principen om ursprungsland, undersöka förfarandena i artiklarna 3 och 4 i direktivet om audiovisuella medietjänster för att se om de kan tillämpas snabbare och effektivare.

Europaparlamentet konstaterar att skillnader i hur starkt reglerade audiovisuella medietjänster är i olika miljöer fortfarande skapar ojämlika villkor beroende på om de spelas upp via en tv-sändning, en videodelningsplattformstjänst eller någon annan plattformstjänst. Parlamentet är samtidigt medvetet om att en av orsakerna är att lagstiftningen är kopplad till huruvida leverantören har redaktionellt ansvar för tjänsten eller inte. Parlamentet uppmuntrar till större insatser för att försöka uppnå en högre nivå av konsumentskydd, skydd mot skadligt innehåll eller skydd för minderåriga i alla medietyper eller uppspelningskanaler utifrån de möjligheter som erbjuds av direktivet om audiovisuella medietjänster.

Europaparlamentet betonar att tillämpningsområdet för direktivet om audiovisuella medietjänster har utvidgats så att leverantörer av videodelningsplattformar enligt artikel 28b nu har vissa skyldigheter, exempelvis krav på att vidta lämpliga åtgärder för att skydda minderåriga mot skadligt innehåll och alla användare mot innehåll som uppmanar till våld eller hat. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa ett korrekt genomförande av dessa bestämmelser.

10.

Europaparlamentet påminner om kommissionens meddelande från 2020 om riktlinjer om den praktiska tillämpningen av kriteriet om väsentlig funktion i definitionen av videodelningsplattformstjänst i direktivet om audiovisuella medietjänster, där det påpekas att allmänheten i allt större utsträckning tar del av innehåll på videodelningsplattformstjänster, något som även gäller sociala medietjänster, som har blivit en viktig kanal för informationsdelning. Parlamentet påminner vidare om att vissa sociala medietjänster enligt dessa riktlinjer skulle kunna omfattas av tillämpningsområdet för de nya reglerna om videodelningsplattformar, om de uppfyller vissa kriterier.

11.

Europaparlamentet påminner om de viktigaste bestämmelserna i direktivet om audiovisuella medietjänster för att skydda minderåriga, särskilt förbudet mot behandling av uppgifter om minderåriga för kommersiella meddelanden. Parlamentet anser att de gränsöverskridande samarbetsåtgärderna, särskilt till skydd för minderåriga, måste stärkas genom att nationella tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter får bättre kapacitet att effektivt hantera identifierade överträdelser så att snabba och ändamålsenliga åtgärder kan sättas in, samtidigt som samordning mellan offentliga och privata aktörer i förebyggande arbete uppmuntras. Parlamentet pekar åter på de möjligheter som erbjuds via artikel 4a i direktivet om audiovisuella medietjänster och upprepar att uppförandekoder kan ha en viktig roll i detta sammanhang, med beaktande av den snabba utvecklingen av marknadsföringstekniker.

12.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det vid genomförandet av direktivet om audiovisuella medietjänster måste framgå på ett tydligt och lättbegripligt sätt för framför allt slutanvändarna huruvida skyddet av minderåriga mot skadligt innehåll, skyddet av allmänheten mot visst olagligt innehåll och innehållsrelaterade reklambegränsningar i direktivet gäller för det medium som används i det aktuella fallet, särskilt på nätet.

13.

Europaparlamentet anser att övergripande rättsliga föreskrifter som är tillämpliga på audiovisuella medietjänster, som de i rättsakten om digitala tjänster, eller övergripande standarder för sam- och självreglering, som de i den förstärkta uppförandekoden om desinformation från 2022, genomgående bör tolkas på så sätt att de står i samklang med målen för direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet framhåller behovet av att minimera de regleringsmässiga skillnaderna mellan audiovisuellt utbud från olika leverantörer genom att stärka den rättsliga konsekvensen mellan sektorslagstiftning och övergripande lagstiftning. Parlamentet anser att detta skulle skapa rättslig förutsebarhet avseende olika europeiska lagar genom en tydlig tolkning som låter sektorslagstiftning ha företräde och som är förenlig med målen och värderingarna i direktivet om audiovisuella medietjänster, såsom oberoende tillsyn och skydd av redaktionellt innehåll, respekt för människovärdet, skydd för minderåriga och allmän ordning och säkerhet samt en pluralistisk och välfungerande demokratisk debatt, och därigenom leda till att höga standarder sätts i verket.

14.

Europaparlamentet framhåller nyttan med den av Europeiska audiovisuella observationsorganet förvaltade Mavise-databasen (9), som informerar om audiovisuella medietjänster och videodelningsplattformar och jurisdiktionerna för dessa i Europa. Parlamentet manar till ytterligare ansträngningar för att utöka databasens räckvidd och underlätta användningen av den bland alla intresserade användare. Parlamentet begär att artikel 5.2 i direktivet om audiovisuella medietjänster formuleras som en skyldighet för medlemsstaterna vid all framtida översyn av direktivet.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av medlemsstaternas rapporter, i samarbete med Erga och i dialog med relevanta organisationer i det civila samhället arbeta på gemensamma kvalitativa och kvantitativa mål för att främja vidareutveckling av tillgängliga tjänster för personer med funktionsnedsättning i linje med de tillgänglighetskrav som anges i den europeiska rättsakten om tillgänglighet (10) för produkter och tjänster och på det hela taget göra tjänsterna mer tillgängliga. Parlamentet anser att sådana ambitiösa mål med tydliga tidsfrister för förverkligande, på grundval av den faktiska tillgänglighetssituationen i varje medlemsstat och med beaktande av den senaste tekniska utvecklingen, bör innehålla an andel tillgängligt audiovisuellt innehåll som rör särskilda typer av tillgänglighetstjänster. Parlamentet poängterar att all rapportering om förbättringar i tillgänglighetstjänster måste vara allmänt tillgänglig och att kommissionen, när den bedömer medlemsstaternas genomförande av sina skyldigheter enligt direktivet om audiovisuella medietjänster, bör kontrollera att deras tolkningar av ”proportionella åtgärder” inte upphäver artikel 7 i direktivet.

16.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att underlätta tillgängligheten (dubbning, undertextning, syntolkning eller annat) på alla språk inom det territorium där den audiovisuella medietjänsten tillhandahålls. Parlamentet påminner om att det är av grundläggande betydelse att man utser en lättillgänglig och allmänt åtkomlig kontaktpunkt online i varje medlemsstat utan onödigt dröjsmål.

17.

Europaparlamentet kräver större insatser för att sprida europeiska produktioner som representerar hela skalan av Europas språkliga mångfald, med beaktande av såväl officiella språk som regionala språk och minoritetsspråk. Parlamentet anser det därför nödvändigt att samla in uppgifter om audiovisuella medietjänsters språkliga spridning, bland annat information om den språkliga mångfalden i medföljande dubbning, undertextning eller syntolkning, för att kunna agera på ett mer målinriktat sätt.

18.

Europaparlamentet pekar på potentialen i att involvera artificiell intelligens för att öka tillgängligheten för audiovisuella tjänster och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja detta på ett strategiskt och målinriktat sätt.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära europeiska standarder för tillgänglighetstjänster, inbegripet ikoner, som respekterar befintlig praxis men som kan användas även av länder som saknar kvalitetsvägledning.

20.

Europaparlamentet rekommenderar att det framtida AccessibleEU-centrumet skapar ett forum för alla berörda parter som påverkas av den europeiska rättsakten om tillgänglighet och direktivet om audiovisuella medietjänster för att möjliggöra utbyte av praxis och hitta samarbetsområden för att förbättra medietillgängligheten i EU.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att mäta och jämföra mediernas tillgänglighet i olika medlemsstater.

22.

Europaparlamentet noterar att medlagstiftarna har infört nya viktiga inslag i det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt en bestämmelse som erkänner medlemsstaternas förmåga att vidta åtgärder för att främja framhävande av audiovisuella medietjänster av allmänintresse (artikel 7a) och en bestämmelse som skyddar integriteten i audiovisuella medietjänster (artikel 7b). Parlamentet betonar behovet av att säkerställa ett korrekt genomförande av dessa bestämmelser, med tanke på den nyckelroll som tillverkare av enheter och leverantörer av användargränssnitt spelar för att göra det möjligt för människor att komma åt, upptäcka och hitta audiovisuella medietjänster online.

23.

Europaparlamentet anser dessutom att åtgärderna i artikel 7a skulle kunna skärpas ytterligare, och uppmuntrar medlemsstaterna att i högre grad använda sig av och dra nytta av de möjligheter som kan ligga i en lämplig utformning av audiovisuella medietjänster av allmänintresse. Parlamentet föreslår dessutom att Erga ska bidra till utarbetandet av riktlinjer för en harmoniserad europeisk linje i detta avseende, baserat på en analys av bästa praxis. Parlamentet anser att framsteg skulle kunna göras i riktning mot en skyldighet att framhäva audiovisuella medietjänster av allmänintresse, under förutsättning att omfattningen och förståelsen av allmänintresse harmoniseras och inte strider mot EU:s värden och med vederbörlig hänsyn till befintliga system härvidlag och till deras vidareutveckling.

24.

Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till att tjänster eller innehåll av allmänintresse avsiktligt inte är begränsade till public service-medier utan även omfattar tjänster eller innehåll som tillhandahålls av kommersiella medieleverantörer som syftar till att tillgodose sociala, demokratiska och kulturella behov, eftersom de kan företräda ett bredare utbud av åsikter på det politiska spektrumet.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utfärda omfattande och effektiva föreskrifter enligt artikel 7b i direktivet om audiovisuella medietjänster för att skydda signalintegriteten inom ramen för alla relevanta onlineplattformar och onlineanvändargränssnitt som används för tillgång till audiovisuella medietjänster.

26.

Europaparlamentet understryker vikten av numeriska knappar på fjärrkontroller när det gäller att säkerställa att audiovisuella tjänster av allmänintresse är synliga och sökbara. Parlamentet noterar att vissa tillverkare har tagit bort dessa knappar från sina fjärrkontroller, vilket äventyrar traditionella kanalnummersystem.

27.

Europaparlamentet anser att målen för direktivet om audiovisuella medietjänster tjänar på att medlemsstaterna för att säkerställa framhävande av audiovisuella medietjänster av allmänintresse, liksom framhävande av europeiska produktioner, vidtar åtgärder gentemot relevanta användargränssnitt och plattformstjänster som erbjuder sina tjänster för användare inom medlemsstatens territorium men som själva inte är etablerade där. Parlamentet påminner om vikten av att dessa åtgärder baseras på transparenta och objektiva kriterier. Parlamentet betonar att det står medlemsstaterna fritt att vid införlivandet av direktivet om audiovisuella medietjänster i nationell rätt även ta med andra medietyper som t.ex. radio, audio online och press.

28.

Europaparlamentet anser att användningen av artificiell intelligens i samband med audiovisuella medietjänster behöver hanteras för att värna och främja yttrandefriheten, däribland friheten att hysa åsikter och att ta emot och sprida information och idéer.

29.

Europaparlamentet anser det lämpligt att bibehålla de europeiska kvotkraven som minimikrav på nuvarande nivå så länge det inte finns belägg som talar för motsatsen. Parlamentet framhåller betydelsen av bestämmelserna om främjande och distribution av europeiska produktioner tillsammans med verktyg för att göra dem lättare att upptäcka som Erga förser medlemsstaterna med samt deras direkta inverkan på lokalt audiovisuellt skapande och företagsekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och Erga att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller användningen av verktyg för upptäckbarhet för att på lång sikt lägga fram förslag till specifika åtgärder som ska tillämpas av alla medlemsstater. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att de kan gå längre än EU:s kvotkrav på nationell nivå.

30.

Europaparlamentet framhåller att införandet av EU-kvotkrav var avsett att främja det europeiska kreativa ekosystemet genom att öka EU-publikens exponering för europeiska produktioner och genom att erbjuda fler möjligheter för europeiska verk att nå tittare i hela EU. Parlamentet anser att regelbunden övervakning av tillämpningen av EU:s kvotkrav måste säkerställas, bland annat avseende typer av produktioner som omfattas och volymberäkningar för beställtjänstkvoter.

31.

Europaparlamentet framhåller att det vid den senaste översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster infördes en undantagsmekanism avseende ursprungslandsprincipen, särskilt genom artikel 13,2, i syfte att skapa bättre balans mellan de regler som gäller för olika aktörer som tillhandahåller samma tjänster och samtidigt säkerställa kulturell mångfald och rättvis konkurrens mellan alla aktörer som riktar sig till en nationell marknad och bibehålla ett stabilt och diversifierat europeiskt kreativt ekosystem i dessa länder. Parlamentet konstaterar att 14 medlemsstater använt mekanismen för att till exempel bidra till nationella fonder och till direktinvesteringar.

32.

Europaparlamentet framhåller bristen på jämförbara uppgifter och konstaterar att vissa marknadsaktörer har angett att bestämmelsen kommer att vara avgörande för målen att främja och diversifiera den europeiska audiovisuella sektorn och att den kommer att stimulera den kulturella mångfalden, medan andra marknadsaktörer har angett att dessa undantag kommer att få oönskade effekter för den inre marknaden eller kan skapa merkostnader.

33.

Europaparlamentet framhåller att man vid denna utvärdering på ett heltäckande sätt bör ta upp främjandet av europeiska produktioner i ett mångskiftande europeiskt medielandskap, med små och stora, regionala, europeiska och icke-europeiska leverantörer inom en sektion, i dess nuvarande kulturella, tekniska och kommersiellt relevanta utveckling och bör lägga fram förslag på specifika åtgärder för att lösa identifierade problem.

34.

Europaparlamentet konstaterar att nyheter, idrottsevenemang, spel, reklam, text-tv och teleshopping är undantagna från beräkningen av kvoter för tv-bolag enligt artikel 16 i direktivet om audiovisuella medietjänster men att det inte finns något sådant undantag för audivisuella beställtjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilka typer av program från audiovisuella beställtjänster som räknas med i andelen europeiska produktioner som finns i kataloger och som tillgängliggörs på framträdande plats i syfte att säkerställa att kvotafokuset uppnår liknande mål som i artikel 16.

35.

Europaparlamentet uppmuntrar vidare till en heltäckande studie för att bedöma möjligheten till EU-omfattande minimikrav avseende investeringsincitamentsystem samt mervärdet av detta och inverkan på de europeiska kreativa ekosystemen som ett sätt att komplettera bestämmelserna om finansiella skyldigheter i direktivet om audiovisuella medietjänster; i detta sammanhang bör man beakta bästa praxis i EU och globalt och inkludera ett fokus på integrering av mediepolitiskt önskvärda sociala eller kulturella effekter såsom talangfrämjande, samhällsförpliktelser, inkludering, mångfald, jämställdhet och miljöanpassning.

36.

Europaparlamentet anser att likställandet mellan serie och titel i riktlinjerna enligt artikel 13.7 i direktivet om audiovisuella medietjänster för att beräkna andelen europeiska produktioner i beställkataloger bör bedömas i god tid, med beaktande av hur detta tillvägagångssätt påverkar bioproduktioner och tv-serier och målet om att erbjuda den europeiska publiken ett varierat kulturutbud. Parlamentet anser vidare att begreppen ”låg omsättning” och ”liten publik” bör utvärderas för att se om de är tillräckligt tydliga och deras tillämpning möjlig att harmonisera i tillräcklig utsträckning.

37.

Europaparlamentet förstår att vissa medlemsstater, när det gäller sändningar från evenemang av stor betydelse och allmänhetens möjligheter att se dem, i sin tillämpning av artikel 14 i direktivet om audiovisuella medietjänster har antagit oproportionerliga bestämmelser om mängden evenemang som omfattas, förhandlingar med kvalificerade anbudsgivare samt kvalificeringskriterierna och deras övergripande lämplighet i det nuvarande konkurrenslandskapet, exempelvis i förhållande till evenemangens tillgänglighet online. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka tillämpningen av bestämmelserna för att säkerställa att evenemang av stor betydelse förblir tillgängliga för så många människor som möjligt i okodade tv-sändningar.

38.

Europaparlamentet påpekar att datainsamling avseende tillgängliga audiovisuella medietjänster på onlineplattformar ger dessa plattformar en konkurrensfördel.

39.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att grindvakter enligt rättsakten om digitala marknader (11) måste dela med sig av vissa av de uppgifter de genererar och att det är förbjudet för grindvakter att gynna sitt eget innehåll i förhållande till tredjeparters. Parlamentet anser att detta kanske inte räcker för att säkerställa rättvis konkurrens och ett diversifierat audiovisuellt medielandskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma lämpliga åtgärder för att undvika dessa obalanser på marknaden i syfte att säkerställa att leverantörer av audiovisuella medietjänster kan komma åt alla uppgifter som rör användningen av deras tjänster.

40.

Europaparlamentet framhåller vidare att de nödvändiga uppgifterna måste vara tillgängliga åtminstone för de olika nationella tillsynsmyndigheterna eller tillsynsorganen så att de kan fastställa om lämpligt framhävande av audiovisuella medietjänster av allmänintresse eller framhävande av europeiska produktioner i kataloger för audiovisuella medietjänster på begäran har åstadkommits.

41.

Europaparlamentet vill att potentialen i sam- och självreglering utnyttjas fullt ut och att dess konsekvenser för leverantörer av audiovisuella medietjänster utvärderas regelbundet för att få bästa tänkbara kvalitet och genomslag.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att närmare undersöka de snabbt växande möjligheter som står till buds i form av audiovisuella medietjänster som genereras av influerare på nätet, med tyngdpunkten på skydd av minderåriga och konsumenter, och att även här fullständigt genomdriva en tydlig och urskiljbar åtskillnad mellan reklam och eget innehåll. Parlamentet inser att kommersiell kommunikation som inte utmärks som sådan alltmer framstår som ett konkurrensproblem på nätet med negativa konsekvenser för skyddet av minderåriga och konsumenter.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att även på nätet så fullständigt som möjligt säkerställa att identiteten på leverantören av audiovisuella medietjänster framgår med hjälp av en logotyp eller andra typer av märkesprofilering som är klart urskiljbar för användaren.

44.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 30.4 i direktivet om audiovisuella medietjänster i fråga om finansiella resurser och personalresurser inom nationella tillsynsmyndigheter och tillsynsorgan med tanke på deras alltmer komplexa uppgifter och att främja gränsöverskridande samarbete. Parlamentet insisterar på att det oberoende som krävs enligt direktivet måste säkerställas. Parlamentet betonar vikten av att ge Erga effektiva medel och verktyg för att övervaka efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i direktivet samt sanktioner vid bristande efterlevnad. Parlamentet begär att Erga ska ges större oberoende genom bland annat inrättandet av ett från kommissionen fristående sekretariat.

45.

Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, oberoende av framtida lagstiftning, måste säkerställa ett konsekvent och heltäckande genomförande av direktivet om audiovisuella medietjänster och dess mål i medlemsstaterna, med särskild uppmärksamhet ägnad åt artikel 30 i direktivet, som innehåller krav på omsorgsfull övervakning och snabba reaktioner på oönskad utveckling. Parlamentet begär att kommissionen agerar snabbt om det finns tecken på att en nationell tillsynsmyndighet eller ett nationellt tillsynsorgan utövar sina befogenheter på ett med EU:s mål och värden oförenligt sätt, särskilt vid misstanke om överträdelser av de rättigheter och friheter som står inskrivna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

46.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att skyndsamt utfärda de erforderliga riktlinjerna enligt artikel 33a.3 i direktivet om audiovisuella medietjänster angående vad som ska omfattas av de enskilda medlemsstaternas genomföranderapporter för utveckling av medie- och informationskunnighet, så att inlämningen av rapporterna inte fördröjs ytterligare. Parlamentet upprepar att mottagare av medietjänster inom EU har rätt att ta emot och sprida information i enlighet med artikel 11 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och påminner om att denna rätt och möjligheten att få tillgång till fria och pluralistiska medietjänster i EU endast kan åtnjutas om de åtföljs av tillräcklig utbildning om mediekompetens, vilket särskilt behandlas i det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet understryker att mediekompetens inte bör begränsas till kunskaper om verktyg och teknik, utan snarare bör syfta till att förse människor med det kritiska tänkande de behöver för att använda sitt omdöme, analysera en komplex verklighet och skilja mellan åsikt och fakta.

47.

Europaparlamentet konstaterar att utmaningarna när det gäller rätten att ta emot och sprida information och möjligheten att få tillgång till fria och pluralistiska medietjänster ofta förvärras till följd av att vissa onlineplattformar dominerar. Parlamentet rekommenderar därför att man överväger att införa avgifter på dessa plattformar, varifrån finansiering skulle kunna användas för att inrätta och stärka initiativ för mediekompetens i medlemsstaterna.

48.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.

(2) EUT L 303, 28.11.2018, s. 69.

(3) EUT C 223, 7.7.2020, s. 3.

(4) EUT C 223, 7.7.2020, s. 10.

(5) EUT C 160, 13.4.2022, s. 13.

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 17.5.2019, s. 92).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 27.10.2022, s. 1).

(8) Uppgifter från Centrumet för mediemångfald och mediefrihet, december 2022.

(9) Europeiska audiovisuella observationsorganet, MAVISE – Database on audiovisual services and their jurisdiction in Europe, läst den 3 april 2023.

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 12.10.2022, s. 1).