ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 314

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

66 årgången
4 september 2023


Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2023/C 314/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1


 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2023/C 314/02

Mål C-156/23, Ararat: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Roermond (Nederländerna) den 14 mars 2023 – K, L, M och N mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

2

2023/C 314/03

Mål C-280/23 P: Överklagande ingett den 1 maj 2023 av Canai Technology Co. Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 1 mars 2023 i mål T-25/22, Canai Technology mot EUIPO – Trend Fin (HE&ME)

3

2023/C 314/04

Mål C-331/23, Dranken Van Eetvelde: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent (Belgien) den 25 maj 2023 – Dranken Van Eetvelde NV mot Belgische Staat

3

2023/C 314/05

Mål C-339/23, Horyzont: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Polen) den 30 maj 2023 – Horyzont Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty mot LC

4

2023/C 314/06

Mål C-352/23[Changu]: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 7 juni 2023 – LF mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

4

2023/C 314/07

Mål C-354/23, Seberts: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 8 juni 2023 – LM BV mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

5

2023/C 314/08

Mål C-369/23, Vivacom Bulgaria: Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 9 juni 2023 – Vivacom Bulgaria EAD mot Varhoven administrativen sad, Natsionalna agentsia za prihodite

6

2023/C 314/09

Mål C-385/23, Finnair: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 22 juni 2023 – Passagerare A mot Finnair Oyj

6

2023/C 314/10

Mål C-412/23: Talan väckt den 5 juli 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

7

2023/C 314/11

Mål C-430/23 P: Överklagande ingett den 12 juli 2023 av SN av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 3 maj 2023 i mål T-249/21, SN mot parlamentet

8

 

Tribunalen

2023/C 314/12

Mål T-487/22: Tribunalens dom av den 12 juli 2023 – Multiópticas mot EUIPO – Nike Innovate (Återgivning av två svarta geometriska former) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke som återger två svarta geometriska former – EU-varumärkena och de äldre nationella figurmärkena mó – Relativt registreringshinder – Ingen skadlig inverkan på renomméet – Känneteckenslikhet saknas – Artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)

9

2023/C 314/13

Mål T-348/23: Talan väckt den 27 juni 2023 – Zalando mot kommissionen

9

2023/C 314/14

Mål T-369/23: Talan väckt den 5 juli 2023 – Hypo Vorarlberg Bank mot SRB

11

2023/C 314/15

Mål T-374/23: Talan väckt den 6 juli 2023 – Volkskreditbank mot Gemensamma resolutionsnämnden

13

2023/C 314/16

Mål T-386/23: Talan väckt den 6 juli 2023 – Hypo-Bank Burgenland mot SRB

14

2023/C 314/17

Mål T-387/23: Talan väckt den 6 juli 2023 – Schelhammer Capital Bank mot SRB

14

2023/C 314/18

Mål T-390/23: Överklagande ingett den 12 juli 2023 – Barry’s Bootcamp mot EUIPO – Hummel (Återgivning av två svarta horisontella vinklar)

15

2023/C 314/19

Mål T-391/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Imerys Aluminates Groupe mot kommissionen

16

2023/C 314/20

Mål T-396/23: Överklagande ingett den 14 juli 2023 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Bioiberica (DAOgest)

16

2023/C 314/21

Mål T-398/23: Överklagande ingett den 14 juli 2023 – Bodegas Aguiuncho mot EUIPO – Mar de Frades (ALBARIÑO mar de ons)

17

2023/C 314/22

Mål T-400/23: Talan väckt den 12 juli 2023 – Erste Group Bank mot SRB

18

2023/C 314/23

Mål T-401/23: Talan väckt den 12 juli 2023 – Erste Bank der österreichischen Sparkassen mot Gemensamma resolutionsnämnden

19

2023/C 314/24

Mål T-402/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Steiermärkische Bank und Sparkasse mot SRB

20

2023/C 314/25

Mål T-403/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Dornbirner Sparkasse Bank mot SRB

21

2023/C 314/26

Mål T-404/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Kärntner Sparkasse mot SRB

22

2023/C 314/27

Mål T-405/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Sparkasse Niederösterreich Mitte West mot Gemensamma resolutionsnämnden

23

2023/C 314/28

Mål T-406/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Tiroler Sparkasse mot Gemensamma resolutionsnämnden

23

2023/C 314/29

Mål T-407/23: Talan väckt den 13 juli 2023 – Salzburger Sparkasse Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

24

2023/C 314/30

Mål T-408/23: Talan väckt den 17 juli 2023 – Sparkasse Oberösterreich Bank mot SRB

25

2023/C 314/31

Mål T-434/23: Överklagande ingett den 26 juli 2023 – Essity Hygiene and Health AB mot EUIPO (Representerad i ett löv)

25


SV

 


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/1


Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2023/C 314/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 304, 28.8.2023

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 296, 21.8.2023

EUT C 286, 14.8.2023

EUT C 278, 7.8.2023

EUT C 271, 31.7.2023

EUT C 261, 24.7.2023

EUT C 252, 17.7.2023

Dessa texter är tillgängliga på EUR-Lex:

http://eur-lex.europa.eu


V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/2


Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Roermond (Nederländerna) den 14 mars 2023 – K, L, M och N mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-156/23, Ararat (1))

(2023/C 314/02)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Roermond

Parter i det nationella målet

Klagande: K, L, M och N

Motpart: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 47 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 4 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 5 i direktiv 2008/115/EG, (2) tolkas så, att en rättslig myndighet ex officio ska fastställa huruvida principen om non-refoulement har respekterats grundat på de uppgifter i handlingarna i målet som den fått ta del av och som kompletterats eller förtydligats i det kontradiktoriska förfarandet vid densamma? Är omfattningen av denna skyldighet beroende av huruvida det kontradiktoriska förfarandet inletts med en ansökan om internationellt skydd, och skiljer sig omfattningen av denna skyldighet således åt beroende på om risken för refoulement bedöms vid inresa eller vid återvändande?

2)

Ska artikel 5 i direktiv 2008/115/EG, jämförd med artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att om ett beslut om återvändande fattas i ett förfarande som inte inletts med en ansökan om internationellt skydd, ska prövningen av huruvida förbudet mot refoulement utgör hinder för återvändande göras innan ett beslut om återvändande fattas, och utgör en konstaterad risk för refoulement i så fall hinder för ett beslut om återvändande, eller utgör en konstaterad risk för refoulement i en sådan situation ett utvisningshinder?

3)

Fortsätter ett beslut om återvändande att gälla om verkställigheten av beslutet har skjutits upp på grund av ett nytt förfarande som inte inletts genom en ansökan om internationellt skydd, eller ska artikel 5 i direktiv 2008/115/EG jämförd med artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att för det fall risken för refoulement inte bedöms i det förfarande som leder till det nya fastställandet av olaglig vistelse, ska en aktuell bedömning av risken för refoulement göras och ska så i så fall ett nytt beslut om återvändande fattas? Lyder svaret på denna fråga annorlunda om det inte rör sig om ett beslut om återvändande vars verkställighet har skjutits upp, utan om ett beslut om återvändande som tredjelandsmedborgaren och myndigheterna under en längre tid underlåtit att efterkomma eller verkställa?


(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT, L 348, 2008, s. 98).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/3


Överklagande ingett den 1 maj 2023 av Canai Technology Co. Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 1 mars 2023 i mål T-25/22, Canai Technology mot EUIPO – Trend Fin (HE&ME)

(Mål C-280/23 P)

(2023/C 314/03)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Canai Technology Co. Ltd (ombud: advokaterna J. F. Gallego Jiménez E. Sanz Valls, P. Bauzá Martínez och Y. Hernández Viñes)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Trend Fin BV

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 17 juli 2023 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Canai Technology Co. Ltd. ska bära sina rättegångskostnader.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/3


Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent (Belgien) den 25 maj 2023 – Dranken Van Eetvelde NV mot Belgische Staat

(Mål C-331/23, Dranken Van Eetvelde)

(2023/C 314/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent

Parter i det nationella målet

Kärande: Dranken Van Eetvelde NV

Svarande: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

1)

Strider artikel 51 bis 4 i mervärdesskattelagen (1) mot artikel 205 [i direktiv 2006/112 (2) och] proportionalitetsprincipen, eftersom det i den förstnämnda bestämmelsen föreskrivs ett ovillkorligt allmänt ansvar och det inte är möjligt för den nationella domstolen att bedöma detta utifrån allas bidrag till skatteundandragandet?

2)

Strider artikel 51 bis 4 i mervärdesskattelagen mot artikel 205 [i direktiv 2006/112] om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med principen om neutralitet i mervärdesskattehänseende, för det fall nämnda bestämmelse ska tolkas så, att man är solidariskt betalningsansvarig för mervärdesskatt i den juridiska gäldenärens ställe, utan att det är nödvändigt att ta hänsyn till det avdrag för mervärdesskatt som den juridiska gäldenären kan göra?

3)

Ska artikel 50 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det är tillåtet att kumulera administrativa sanktioner av straffrättslig karaktär och straffrättsliga påföljder som påförts i olika förfaranden för gärningar som i materiellt hänseende är identiska men som begåtts under flera på varandra följande år (och som i straffrättsligt hänseende därför ska anses utgöra ett och samma uppsåtliga brott), och där gärningarna ett år har lett till administrativa åtgärder och ett annat år till lagföring? Gör den omständigheten att dessa gärningar begåtts under flera på varandra följande år att de inte anses vara oskiljaktigt förbundna med varandra?

4)

Ska artikel 50 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en person kan åläggas en administrativ sanktionsavgift av straffrättslig karaktär för gärningar för vilka vederbörande redan har dömts genom en lagakraftvunnen brottmålsdom, varvid båda förfarandena genomförs helt oavhängigt av varandra, och den enda garantin för att de samlade påföljderna motsvarar den aktuella överträdelsens allvar består i att skattedomstolen kan göra en proportionalitetsprövning, medan den nationella lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om detta och inte heller några bestämmelser som gör det möjligt för förvaltningsmyndigheten att ta hänsyn till den straffrättsliga påföljd som redan utdömts?


(1)  Belgische btw-wetboek.

(2)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/4


Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich (Polen) den 30 maj 2023 – Horyzont Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty mot LC

(Mål C-339/23, Horyzont)

(2023/C 314/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy w Siemianowicach Śląskich

Parter i det nationella målet

Kärande: Horyzont Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty

Svarande: LC

Tolkningsfråga

Ska artikel 8 i direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1) tolkas så, att långivarens skyldighet enligt direktivet att kontrollera konsumentens (låntagarens) kreditvärdighet motsvarar de övriga skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv (bland annat informationsskyldigheten i artikel 10 och följande artiklar), varför de sanktioner som det hänvisas till i artikel 23 i direktivet inte får skilja sig åt, det vill säga det inte får föreskrivas olika rättsliga följder för åsidosättande av var och en av dessa skyldigheter?


(1)  EUT L 133, 22.5.2008, s. 66


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/4


Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 7 juni 2023 – LF mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

(Mål C-352/23[Changu] (1))

(2023/C 314/06)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i det nationella målet

Klagande: LF

Motpart: Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite

Tolkningsfrågor

1)

Ska skäl 15, artikel 2 h och artikel 3 i 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (2), tolkas på så sätt att de tillåter att en medlemsstat antar en bestämmelse som reglerar beviljande av internationellt skydd av ömmande eller humanitära skäl vilken, mot bakgrund av skäl 15 och artikel 2 h i direktiv 2011/95 (annan typ av skydd), inte har något samband med logiken eller andan i direktiv 2011/95, eller måste möjligheten att bevilja skydd av ”humanitära skäl” enligt nationell rätt även i ett sådant fall överensstämma med normerna för internationellt skydd i enlighet med artikel 3 i direktiv 2011/95?

2)

Medför skäl 12 och artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (3) jämförda med artiklarna 1 och 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna en tvingande skyldighet för en medlemsstat att utfärda en skriftlig bekräftelse till tredjelandsmedborgare som intygar att de vistas illegalt i landet men att det ännu inte finns någon möjlighet till återvändande?

3)

Är det med avseende på ett nationellt regelverk i vilken den enda bestämmelsen som reglerar tredjelandsmedborgares status av ”humanitära skäl” återfinns i artikel 9.8 i Zakon za ubezhishteto i bezhantsite (lag om asyl och flyktingar, nedan kallad ZUB), förenligt med skäl 15, artikel 2 h och artikel 3 i direktiv 2011/95 att tolka nämnda nationella bestämmelse på ett sätt som inte har något samband med andan hos och skälen till direktiv 2011/95?

4)

Innebär artiklarna 1, 4 och 7 i stadgan att det vid tillämpningen av direktiv 2011/95 är nödvändigt att pröva huruvida den omständigheten att en tredjelandsmedborgare vistats länge i en medlemsstat utan att ha sin status reglerad utgör en självständig grund för att bevilja internationellt skydd av ”tvingande humanitära skäl”?

5)

Är det mot bakgrund av en medlemsstats positiva skyldighet att garantera efterlevnaden av artiklarna 1 och 4 i stadgan tillåtet att göra en extensiv tolkning av den nationella bestämmelsen i artikel 9.8 ZUB, som går utöver logiken och normerna för internationellt skydd enligt direktiv 2011/95, och innebär denna skyldighet att det är nödvändigt att göra en tolkning som endast avser respekten för de absoluta rättigheter som stadfästs i artiklarna 1 och 4 i stadgan?

6)

Kan beslutet att inte bevilja skydd enligt artikel 9.8 ZUB för en tredjelandsmedborgare som befinner sig i en sådan situation som klaganden innebära att medlemsstaten inte uppfyller sina skyldigheter enligt artiklarna 1, 4 och 7 i stadgan?


(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  EUT L 337, 2011, s. 9.

(3)  EUT L 348, 2008, s. 98.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/5


Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 8 juni 2023 – LM BV mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Mål C-354/23, Seberts (1))

(2023/C 314/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven

Parter i det nationella målet

Klagande: LM BV

Motpart: Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

Tolkningsfråga

Ska Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020, (2) och närmare bestämt punkterna 135, 136, 137 och 144 a, tolkas så, att det endast är fråga om investeringsstöd som ska täcka kostnaderna för uppförande, förvärv eller upprustning av fast egendom i de fall då stödmottagaren själv också är eller blir ägare till den fasta egendom som kostnaderna hänför sig till?


(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  EUT C 204, 2014, s. 1.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/6


Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 9 juni 2023 – ”Vivacom Bulgaria” EAD mot Varhoven administrativen sad, Natsionalna agentsia za prihodite

(Mål C-369/23, Vivacom Bulgaria)

(2023/C 314/08)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i det nationella målet

Klagande:”Vivacom Bulgaria” EAD

Motpart: Varhoven administrativen sad, Natsionalna agentsia za prihodite

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder för en nationell bestämmelse sådan som artikel 2c.1.1 Zodov [Zakon za otgovornostta na darzhavata i obshtinite za vredi (lag om statens och kommunernas skadeansvar)], jämförd med artiklarna 203.3 och 128.1.6 APK [Administrativnoprotsesualen kodeks (förvaltningsprocesslagen)], enligt vilken en talan om ersättning för skada som orsakats av Högsta förvaltningsdomstolens åsidosättande av unionsrätten och i vilken Högsta förvaltningsdomstolen är motpart ska prövas av den domstolen i sista instans?


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/6


Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 22 juni 2023 – Passagerare A mot Finnair Oyj

(Mål C-385/23, Finnair)

(2023/C 314/09)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i det nationella målet

Klagande: Passagerare A

Motpart: Finnair Oyj

Tolkningsfrågor

1.

Kan ett lufttrafikföretag åberopa extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 (1) enbart på grundval av att flygplanstillverkaren har meddelat att det förelåg ett dolt konstruktionsfel som påverkade flygsäkerheten och som berörde hela flygplanstypen, fastän detta meddelades först efter det att flygningen försenats eller ställts in?

2.

Om den första frågan ska besvaras nekande och det ska bedömas huruvida omständigheterna uppkommit till följd av händelser som omfattas av det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och som till sin art eller sitt ursprung inte ligger utanför dess faktiska kontroll, är EU-domstolens praxis beträffande brister på vissa tekniska delar som uppstår i förtid tillämplig i ett fall som det här aktuella, i vilket varken tillverkaren eller lufttrafikföretaget kände till vilket slags fel som påverkade den aktuella nya flygplanstypen och hur det kunde åtgärdas när flygningen ställdes in?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/7


Talan väckt den 5 juli 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-412/23)

(2023/C 314/10)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och R. Lindenthal)

Svarande: Republiken Slovakien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2011/7 (1) om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, och särskilt dess artikel 4.3 och 4.4 b, genom att under åren 2015, 2016, 2017 och från och med 2018 fortlöpande underlåta att säkerställa att offentliga enheter som tillhandahåller hälso- och sjukvård betalar sina kommersiella skulder inom högst 60 kalenderdagar, och genom att denna situation fortsätter att bestå, och

förplikta Republiken Slovakien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 4.3 i direktiv 2011/7 var Republiken Slovakien skyldig att vid handelstransaktioner där gäldenären var en offentlig myndighet säkerställa att fristen för betalning av de belopp som ska betalas som ersättning för dessa transaktioner med företag inte överstiger 30 kalenderdagar från det att de faktiska omständigheter som anges där har ägt rum. Enligt artikel 4.4 b i direktivet kan dock offentliga organ som tillhandahåller hälso- och sjukvård i Republiken Slovakien förlänga denna tidsfrist till 60 kalenderdagar.

Republiken Slovakien har emellertid underlåtit att säkerställa att betalningsfristen för dessa offentliga enheter som tillhandahåller hälso- och sjukvård inte överstiger 60 kalenderdagar vid handelstransaktioner där dessa enheter utgör gäldenärer.

Av uppgifter om den genomsnittliga betalningstiden för skulder från offentliga sjukhus i kommersiella transaktioner framgår att Republiken Slovakien under åren 2015, 2016, 2017 och från och med år 2018 fram till den tidpunkt då förevarande ansökan ingavs fortlöpande har underlåtit att iaktta artikel 4.3 och artikel 4.4 b i direktivet.


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 2011, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/8


Överklagande ingett den 12 juli 2023 av SN av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 3 maj 2023 i mål T-249/21, SN mot parlamentet

(Mål C-430/23 P)

(2023/C 314/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: SN (ombud: P. Eleftheriadis, Barrister)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal (femte avdelningen) meddelade den 3 maj 2023 i mål T-249/21, SN mot Europaparlamentet, såvitt tribunalen i den domen delvis fastställer giltigheten av Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 21 december 2020 avseende SN och debetnota nr 7010000021 av den 15 januari 2021, adresserad till SN, avseende ett belopp på 196 199,84 euro,

ogiltigförklara Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 21 december 2020 avseende SN i dess helhet,

ogiltigförklara debetnota nr 7010000021 av den 15 januari 2021, adresserad till SN, avseende ett belopp på 196 199,84 euro i dess helhet,

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i tribunalen.

Grunder och huvudargument

1.

”Kännedomstestet” i artikel 137 i anställningsvillkoren för övriga anställda (1) har inte tillämpats

”Kännedomstesterna” i artikel 137 i anställningsvillkoren för övriga anställda och artikel 85 i tjänsteföreskrifterna utgör en förutsättning för att en parlamentsassistents lön ska kunna återkrävas. Detta innebär med avseende på assistenstöd att mottagaren av betalningen kände till eller borde ha känt till att betalningen var felaktig utbetald. Genom att inte tillämpa dessa tester har tribunalen åsidosatt unionsrätten.

2.

Den egentliga innebörden av artikel 33 i tillämpningsföreskrifterna för Europarlamentets ledamotsstadga (2) har inte tillämpats

Tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att inte göra en riktig tillämpning av artiklarna 33 och 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europarlamentets ledamotsstadga. Enligt dessa bestämmelser krävs det att betalning av lön till en parlamentsassistent ska utgöra lön och inte arvode för utförda tjänster. Betalningen blir således endast ”felaktigt utbetald” enligt unionsrätten när betalningen inte ska betalas enligt anställningsavtalet i enlighet med standardanställningsvillkoren för parlamentsassistenter.

3.

Underlåtenhet att skydda en ledamots rätt till frihet och obundenhet

Tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att inte vidta tillräckliga åtgärder för att skydda ledamöternas rätt till frihet och obundenhet (artiklarna 2 och 21.2 i Europarlamentets ledamotsstadga genom att upprätthålla strikt ansvar för oskyldiga misstag, vilket är så pass oförutsebart och så betungande att det är oförenligt med ledamöternas rätt till frihet och oberoende.


(1)  Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 1962, s. 1385).

(2)  Beslut av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 159, 2009, s. 1).


Tribunalen

4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/9


Tribunalens dom av den 12 juli 2023 – Multiópticas mot EUIPO – Nike Innovate (Återgivning av två svarta geometriska former)

(Mål T-487/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke som återger två svarta geometriska former - EU-varumärkena och de äldre nationella figurmärkena mó - Relativt registreringshinder - Ingen skadlig inverkan på renomméet - Känneteckenslikhet saknas - Artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 314/12)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Multiópticas S. Coop. (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna M. López Camba och A. Lyubomirova Geleva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Nike Innovate CV (Beaverton, Oregon, Förenta staterna)

Saken

Klaganden yrkar genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 2 juni 2022 (ärende R 1762/2021-4).

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Multiópticas S. Coop. och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 368, 26.9.2022.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/9


Talan väckt den 27 juni 2023 – Zalando mot kommissionen

(Mål T-348/23)

(2023/C 314/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Zalando SE (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Briske, K. Ewald, L. Schneider och J. Trouet)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 25 april 2023, ärende C(2023) 2727 final, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: Felaktig bedömning av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2022/2065 (förordningen om digitala tjänster) (1) och felaktig tillämpning av förordningen.

Sökanden anser att förordningen om digitala tjänster inte är tillämplig på sökanden, eftersom denna inte utgör en förmedlingstjänst och följaktligen varken är en värdtjänst eller en onlineplattform i den mening som avses i denna förordning. Det erforderliga tillhandahållandet från tredje parter saknas. Genom försäljning av artiklar tillhandahåller sökanden sitt eget innehåll och har dessutom genom en sträng Onboarding-process gjort sina partners innehåll till sitt eget.

Även om en del av tjänsterna ska kvalificeras som onlineplattform, uppnår den inte tröskeln på 45 miljoner aktiva tjänstemottagare per månad. Svaranden bortser från tjänstens hybridkaraktär: Det är inte alla tjänstemottagare som automatiskt exponeras för innehåll som tillhandahålls av tredje parter, utan det krävs en exakt differentiering.

Svaranden utgår från felaktiga kriterier, såsom det förhållandet att leverantören enligt förmenande inte är identifierbar. Svaranden bortser från att detta inte är ett avgörande kännetecken, utan utgör, med hänsyn till EU-bestämmelser, tvärtom stöd för det motsatta antagandet, att det föreligger eget innehåll.

2.

Andra grunden: Artikel 33.1 och 33.4, jämförd med artikel 24.2, i förordningen om digitala tjänster är obestämd

Anvisningarna om beräkningen av tröskelvärdena är för oprecisa och åsidosätter den unionsrättsliga principen om bestämdhet. Artikel 33.1 i förordningen om digitala tjänster utgör därför ingen rättslig grund som står i överensstämmelse med unionsrätten. Skäl 77 i förordningen är på grund av sin rättsliga beskaffenhet och sitt ofullständiga innehåll inte tillräckligt för att göra beräkningsmetoden bestämd, eftersom så många väsentliga frågor lämnas obesvarade. I skälet beskrivs endast vem som omfattas, men inte hur. Kriterierna kan i slutändan inte bestämmas tillräckligt utan att det antas en delegerad rättsakt. Otillräckligheten framgår tydligt vid en jämförelse med förordning (EU) 2022/1925 (Förordningen om digitala marknader): (2) Denna förordning utgår delvis från samma tröskelvärden, och innehåller till och med ytterligare beräkningskriterier i en egen bilaga. Det saknas emellertid även där konkreta anvisningar om beräkningar.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av den allmänna likhetsprincipen

Obestämdheten hos beräkningsmetoden strider mot artikel 2 första meningen FEU och artikel 20 i EU-stadgan om grundläggande rättigheter, eftersom den leder till en (faktisk) särbehandling av leverantörer av onlineplattformer. Leverantörerna fyller det tomrum som särskilt uppstår, genom att det är förbjudet att spåra enskilda tjänstemottagare, med metoder som inte är enhetliga och öppna. Samtidigt fastställer förordningen om digitala tjänster inte någon tvingande kontroll av alla beräkningsmetoder, utan endast ad hoc-kontroller. Därmed uppstår inte någon rättvis level playing field för konkurrerande tjänsteleverantörer. förordningen om digitala tjänster åsidosätter dessutom likabehandlingsprincipen genom att ett fast tröskelvärde gäller för alla onlineplattformer, oberoende av de enskilda tjänsternas riskbaserade kriterier.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Tillämpningen av förordningen om digitala tjänster står inte i proportion till sökandens grundläggande friheter och rättigheter och strider därmed mot proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 andra stycket FEU. För det första är det fasta tröskelvärdet olämpligt. För det andra är införandet av ytterligare krav för sökanden inte nödvändigt, eftersom online-handeln redan är (över)reglerad.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Svaranden har i sitt beslut åsidosatt motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF, så att sökanden som mottagare av beslutet inte kan förstå detsamma. Det saknas ett hänförande enligt definitionen av värdtjänster i artikel 3 led g iii) i förordningen om digitala tjänster, trots att detta är avgörande för tillämpligheten av artikel 33 i denna förordning.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 2022, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 1922 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (Förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 2022, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/11


Talan väckt den 5 juli 2023 – Hypo Vorarlberg Bank mot SRB

(Mål T-369/23)

(2023/C 314/14)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hypo Vorarlberg Bank AG (Bregenz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 102 i direktiv 2014/59/EU (1), artiklarna 69 och 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, (2) artiklarna 3 och 4.2 i delegerad förordning (EU) 2015/63 (3) och proportionalitetsprincipen genom felaktigt fastställande av målnivån, eftersom svaranden i strid med unionsrättsliga föreskrifter har fastställt en för hög målnivå.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 70.2 led b i förordning (EU) nr 806/2014, artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU, artikel 6.1 leden 1–6, artikel 7.2, artikel 20 och bilaga II till delegerad förordning (EU) 2015/63 genom underlåtenhet att tillämpa tre riskindikatorer, eftersom svaranden inte tillämpade riskindikatorerna ”Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder”, ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution” i förhållande till EU-rättsliga krav.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 6.5 och 6.7, artikel 7.2, artikel 4 och steg 2 i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2015/63 genom felaktig tillämpning och viktning av riskindikatorn ”Medlemskap i ett institutionellt skyddssystem” (IPS), i synnerhet eftersom det inte gjorts någon värdering av IPS.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom åsidosättande av skyldigheten att motivera beslutet.

Det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF samt artikel 41.1 och 41.2 led c i stadgan, eftersom de krav med avseende på motiveringsskyldighetens omfattning som domstolen fastställt i mål C-584/20 P (4) inte har uppfyllts.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom den bristfälliga motiveringen av gränserna för utövande av utrymmet för skönsmässig bedömning.

Det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF samt artikel 41.1 och 41.2 led c i stadgan, eftersom det med avseende på svarandens befogenheter att företa en skönsmässig bedömning inte har förklarats vilka värderingar svaranden gjort och på vilka grunder. Det kan därför inte uteslutas att svaranden har utövat ett villkorligt skön.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom uteblivet hörande och åsidosättande av rätten att yttra sig.

Den omständigheten att sökandens rätt att yttra sig varken iakttogs före antagandet av det angripna beslutet eller före utfärdandet av det bidragsmeddelande som grundades på detta beslut strider mot artikel 41.1 och 41.2 led a i stadgan. Det hörande som svaranden genomförde gav inte heller sökanden någon möjlighet att framställa effektiva och omfattande anmärkningar mot den konkreta bidragsberäkningen.

7.

Sjunde grunden: Delegerad förordning (EU) 2015/63 kunde inte utgöra laglig grund för det angripna beslutet och den metod för riskjustering som fastställs i denna förordning och det utrymme för skönsmässig bedömning som SRB tilldelats är rättsstridiga.

Artiklarna 4–7, 9, 17 och 20 samt bilagorna I och II till delegerad förordning (EU) 2015/63, som det angripna beslutet grundar sig på, skapar en ogenomskinlig och osaklig ordning för fastställande av bidrag, vilken åsidosätter artiklarna 16, 17, 41 och 47 i stadgan och innebär att innehållet i artiklarna 20 och 21 i stadgan samt iakttagandet av proportionalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen inte kan säkerställas.

8.

Åttonde grunden: Det angripna beslutet kunde inte lagligen grundas på genomförandeförordning (EU) 2015/81. (5)

Det angripna beslutet strider mot fördragen, eftersom artikel 8 i genomförandeförordning (EU) 2015/81 överskrider de gränser som fastställs i artikel 70.7 i förordning (EU) nr 806/2014, jämförd med artikel 291 FEUF, och varken genomförandeförordningen eller den rättsliga grunden innehåller en motivering som står i överensstämmelse med artikel 296 andra stycket FEUF.

9.

Nionde grunden: Direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 kunde inte lagligen utgöra rättslig grund för förordning (EU) 2015/63 och för genomförandeförordning (EU) 2015/81 och därmed för det angripna beslutet.

Det görs alternativt gällande att bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014, enligt vilka den bidragsordning som genomförs med delegerad förordning (EU) 2015/63 är bindande, och som ger svaranden ett för stort utrymme för skönsmässig bedömning, är rättsstridiga. I den mån dessa bestämmelser, särskilt artiklarna 69.1, 69.2 och 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 och artikel 102.1 och 102.2 i direktiv 2014/59/EU, inte kan tolkas i överensstämmelse med primärrätten, står de i strid med principen om att rättsakter ska motiveras, rättssäkerhetsprincipen samt fördragen (särskilt artikel 1 andra stycket FEU, artiklarna 15, 296 och 298 FEUF) och stadgan (särskilt artiklarna 16, 17, 41, 42 och 47 i stadgan).


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(4)  Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C-584/20 P och C-621/20 P, EU:C:2021:601.

(5)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/13


Talan väckt den 6 juli 2023 – Volkskreditbank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-374/23)

(2023/C 314/15)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Volkskreditbank AG (Linz, Österrike) (ombud: G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmannx, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23), jämte bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder, vilka är identiska med de grunder som åberopats till stöd för talan i mål T-369/23, Hypo Voralberg Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/14


Talan väckt den 6 juli 2023 – Hypo-Bank Burgenland mot SRB

(Mål T-386/23)

(2023/C 314/16)

Rättegångsspråk: Tyska

Parter

Sökande: Hypo-Bank Burgenland AG (Eisenstadt, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att förevarande mål om ogiltigförklaring enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas med det likartade målet T-387/23, Schelhammer Capital Bank/SRB, vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder som är identiska med de grunder som åberopas i mål T-369/23, Hypo Vorarlberg Bank/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/14


Talan väckt den 6 juli 2023 – Schelhammer Capital Bank mot SRB

(Mål T-387/23)

(2023/C 314/17)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Schelhammer Capital Bank AG (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att förevarande mål om ogiltigförklaring enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas med det likartade målet T-386/23, Hypo-Bank Burgenland/SRB, vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder som är identiska med de grunder som åberopas i mål T-369/23, Hypo Vorarlberg Bank/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/15


Överklagande ingett den 12 juli 2023 – Barry’s Bootcamp mot EUIPO – Hummel (Återgivning av två svarta horisontella vinklar)

(Mål T-390/23)

(2023/C 314/18)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Barry’s Bootcamp Holdings LLC (Miami, Florida, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Hawkins, T. Dolde och C. Zimmer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hummel Holding A/S (Århus, Danmark)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (återgivning av två svarta horisontella vinklar) – EU-varumärke nr 3 015 377

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 april 2023 i ärende R 1423/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden, för det fall denne intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/16


Talan väckt den 13 juli 2023 – Imerys Aluminates Groupe mot kommissionen

(Mål T-391/23)

(2023/C 314/19)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Imerys Aluminates Groupe (Paris, Frankrike) (ombud: advokat Y. Martinet)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att Europeiska kommissionen – genom dokumentet Frequently Asked Questions on Free Allocation Rules for the EU ETS post 2020 (Vanliga frågor om bidragsregler inom Europeiska unionen efter år 2020), daterat den 22 juli 2019 – företagit en för sökanden betungande tolkning som tillika är bindande för medlemsstaterna, på sätt som dokumentet tolkats av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) som är nationell domstol i sista instans;

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta den skada som bolaget Imerys Aluminates åsamkats med anledning av dokumentet Frequently Asked Questions on Free Allocation Rules for the EU ETS post 2020 (Vanliga frågor om bidragsregler inom Europeiska unionen efter år 2020), daterat den 22 juli 2019, en skada som uppgår till 40 075 347 euro, och

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde fel då den antog dokumentet Frequently Asked Questions on Free Allocation Rules for the EU ETS post 2020 (Vanliga frågor om bidragsregler inom Europeiska unionen efter år 2020), daterat den 22 juli 2019) (nedan kallat dokumentet Vanliga frågor). Den första grunden består av tre delgrunder:

Första delgrunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar.

Andra delgrunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

Tredje delgrunden: Åsidosättande av artikel 6 i Århus-konventionen.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen för det fall genomförandeförordning nr 2021/447 (1) skulle tolkas som att den underförstått innehåller de tolkningsregler som uttryckligen anges i dokumentet Vanliga frågor, daterat den 22 juli 2019.


(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/447 av den 12 mars 2021 om fastställande av reviderade riktmärkesvärden för gratis tilldelning av utsläppsrätter för perioden 2021–2025 i enlighet med artikel 10a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 87, 2021, s. 29).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/16


Överklagande ingett den 14 juli 2023 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Bioiberica (DAOgest)

(Mål T-396/23)

(2023/C 314/20)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate, R. Kaase och K. Schmid-Burgk)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Bioiberica, SAU (Palafolls, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket DAOgest – Registreringsansökan nr 18 332 942

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 25 april 2023 i ärende R 1384/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Åsidosättande av artikel 81.1b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/17


Överklagande ingett den 14 juli 2023 – Bodegas Aguiuncho mot EUIPO – Mar de Frades (ALBARIÑO mar de ons)

(Mål T-398/23)

(2023/C 314/21)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Bodegas Aguiuncho, SL (Sanxenxo, Spanien) (ombud: advokaten J.M. Diez Roig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Mar de Frades, SL (Cartagena, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”ALBARIÑO mar de ons” – Registreringsansökan nr 18 408 426

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 18 maj 2023 i ärende R 0164/2023-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

upphäva beslutet att bevilja registrering av det omtvistade varumärket under klass 33 med de följder ett sådant upphävande medför.

Grunder

Frihållningsbehov.

Friktionsfri samexistens mellan varumärken.

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Åsidosättande av vad som slagits fast i dom av den 24 juni 2014, Rani Refreshments/harmoniseringskontoret — Global-Invest Bartosz Turek (Sani), T-523/12, ej publicerad, EU:T:2014:571.

Visuell särskiljningsförmåga.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/18


Talan väckt den 12 juli 2023 – Erste Group Bank mot SRB

(Mål T-400/23)

(2023/C 314/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Erste Group Bank AG (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att följande likartade mål enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Det angripna beslutet strider mot artikel 102 i direktiv 2014/59/EU, (1) artiklarna 69 och 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, (2) artikel 3 och 4.2 i delegerad förordning (EU) 2015/63 (3) samt proportionalitetsprincipen genom felaktigt fastställande av målnivån, eftersom svaranden i strid med EU-rättsliga föreskrifter har fastställt en för hög målnivå.


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/19


Talan väckt den 12 juli 2023 – Erste Bank der österreichischen Sparkassen mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-401/23)

(2023/C 314/23)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Erste Bank der österreichischen Sparkassen AG (Wien, Österrike) (ombud: G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23) jämte bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden begär även, med stöd av artikel 68 i tribunalens rättegångsregler, att följande jämförbara mål, på grund av det samband som finns mellan dem, ska förenas vad gäller den skriftliga delen av förfarandet, den muntliga delen av förfarandet samt domen: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank och Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, vilken är identisk med den grund som åberopats till stöd för talan i mål T-400/23, Erste Group Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/20


Talan väckt den 13 juli 2023 – Steiermärkische Bank und Sparkasse mot SRB

(Mål T-402/23)

(2023/C 314/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Steiermärkische Bank und Sparkassen AG (Graz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att följande likartade mål enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 102 i direktiv 2014/59/EU, (1) artiklarna 69 och 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, (2) artikel 3 och 4.2 i delegerad förordning (EU) 2015/63 (3) samt proportionalitetsprincipen genom felaktigt fastställande av målnivån, eftersom svaranden i strid med EU-rättsliga föreskrifter har fastställt en för hög målnivå.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom åsidosättande av skyldigheten att motivera beslutet.

Det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF samt artikel 41.1 och 41.2 led c i stadgan, eftersom de krav med avseende på motiveringsskyldighetens omfattning som domstolen fastställt i mål C-584/20 P (4) inte har uppfyllts.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom den bristfälliga motiveringen av gränserna för utövande av utrymmet för skönsmässig bedömning.

Det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF samt artikel 41.1 och 41.2 led c i stadgan, eftersom det med avseende på svarandens befogenheter att företa en skönsmässig bedömning inte har förklarats vilka värderingar svaranden gjort och på vilka grunder. Det kan därför inte uteslutas att svaranden har utövat ett villkorligt skön.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter genom uteblivet hörande och åsidosättande av rätten att yttra sig.

Den omständigheten att sökandens rätt att yttra sig varken iakttogs före antagandet av det angripna beslutet eller före utfärdandet av det bidragsmeddelande som grundades på detta beslut strider mot artikel 41.1 och 41.2 led a i stadgan. Det hörande som svaranden genomförde gav inte heller sökanden någon möjlighet att framställa effektiva och omfattande anmärkningar mot den konkreta bidragsberäkningen.

5.

Femte grunden: Delegerad förordning (EU) 2015/63 kunde inte utgöra laglig grund för det angripna beslutet och den metod för riskjustering som fastställs i denna förordning och det utrymme för skönsmässig bedömning som SRB tilldelats är rättsstridiga.

Artiklarna 4–7, 9, 17 och 20 samt bilagorna I och II till delegerad förordning (EU) 2015/63, som det angripna beslutet grundar sig på, skapar en ogenomskinlig och osaklig ordning för fastställande av bidrag, vilken åsidosätter artiklarna 16, 17, 41 och 47 i stadgan och innebär att innehållet i artiklarna 20 och 21 i stadgan samt iakttagandet av proportionalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen inte kan säkerställas.

6.

Sjätte grunden: Det angripna beslutet kunde inte lagligen grundas på genomförandeförordning (EU) 2015/81. (5)

Det angripna beslutet strider mot fördragen, eftersom artikel 8 i genomförandeförordning (EU) 2015/81 överskrider de gränser som fastställs i artikel 70.7 i förordning (EU) nr 806/2014, jämförd med artikel 291 FEUF, och varken genomförandeförordningen eller den rättsliga grunden innehåller en motivering som står i överensstämmelse med artikel 296 andra stycket FEUF.

7.

Sjunde grunden: Direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 kunde inte lagligen utgöra rättslig grund för förordning (EU) 2015/63 och för genomförandeförordning (EU) 2015/81 och därmed för det angripna beslutet.

Det görs alternativt gällande att bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014, enligt vilka den bidragsordning som genomförs med delegerad förordning (EU) 2015/63 är bindande, och som ger svaranden ett för stort utrymme för skönsmässig bedömning, är rättsstridiga. I den mån dessa bestämmelser, särskilt artiklarna 69.1, 69.2 och 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 och artikel 102.1 och 102.2 i direktiv 2014/59/EU, inte kan tolkas i överensstämmelse med primärrätten, står de i strid med principen om att rättsakter ska motiveras, rättssäkerhetsprincipen samt fördragen (särskilt artikel 1 andra stycket FEU, artiklarna 15, 296 och 298 FEUF) och stadgan (särskilt artiklarna 16, 17, 41, 42 och 47 i stadgan).


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(4)  Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C-584/20 P och C-621/20 P, EU:C:2021:601.

(5)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/21


Talan väckt den 13 juli 2023 – Dornbirner Sparkasse Bank mot SRB

(Mål T-403/23)

(2023/C 314/25)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Dornbirner Sparkasse Bank AG (Dornbirn, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att följande likartade mål enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder som är identiska med dem som åberopas i mål T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/22


Talan väckt den 13 juli 2023 – Kärntner Sparkasse mot SRB

(Mål T-404/23)

(2023/C 314/26)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Kärntner Sparkasse AG (Klagenfurt, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att följande likartade mål enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder som är identiska med dem som åberopas i mål T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/23


Talan väckt den 13 juli 2023 – Sparkasse Niederösterreich Mitte West mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-405/23)

(2023/C 314/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sparkasse Niederösterreich Mitte West AG (St. Pölten, Österrike) (ombud: G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23) jämte bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden begär även, med stöd av artikel 68 i tribunalens rättegångsregler, att följande jämförbara mål, på grund av det samband som finns mellan dem, ska förenas vad gäller den skriftliga delen av förfarandet, den muntliga delen av förfarandet samt domen: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank och Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder, vilka är identiska med de grunder som åberopats till stöd för talan i mål T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse mot Gemensamma resolutionsnämnden.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/23


Talan väckt den 13 juli 2023 – Tiroler Sparkasse mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-406/23)

(2023/C 314/28)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Tiroler Sparkasse Bankaktiengesellschaft Innsbruck (Innsbruck, Österrike) (ombud: G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23) jämte bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden begär även, med stöd av artikel 68 i tribunalens rättegångsregler, att följande jämförbara mål, på grund av det samband som finns mellan dem, ska förenas vad gäller den skriftliga delen av förfarandet, den muntliga delen av förfarandet samt domen: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank och Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, vilken är identisk med den grund som åberopats till stöd för talan i mål T-400/23, Erste Group Bank/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/24


Talan väckt den 13 juli 2023 – Salzburger Sparkasse Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-407/23)

(2023/C 314/29)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Salzburger Sparkasse Bank AG (Salzburg, Österrike) (ombud: G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23) jämte bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden begär även, med stöd av artikel 68 i tribunalens rättegångsregler, att följande jämförbara mål, på grund av det samband som finns mellan dem, ska förenas vad gäller den skriftliga delen av förfarandet, den muntliga delen av förfarandet samt domen: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank och Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, vilken är identisk med den grund som åberopats till stöd för talan i mål T-400/23, Erste Group Bank/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/25


Talan väckt den 17 juli 2023 – Sparkasse Oberösterreich Bank mot SRB

(Mål T-408/23)

(2023/C 314/30)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sparkasse Oberösterreich Bank AG (Linz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som meddelats av Gemensamma resolutionsnämnden den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/2023/23) samt bilagorna till beslutet, i vart fall såvitt avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar vidare att följande likartade mål enligt artikel 68 i tribunalens rättegångsregler ska förenas vad gäller det muntliga och det skriftliga förfarandet samt avgörandet, på grund av det sammanhang som finns mellan dem och då de rör samma sak: T-400/23, Erste Group Bank/SRB, T-401/23, Erste Bank der österreichischen Sparkassen/SRB, T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB, T-403/23, Dornbirner Sparkasse Bank/SRB, T-404/23, Kärntner Sparkasse/SRB, T-405/23, Sparkasse Niederösterreich Mitte West/SRB, T-406/23, Tiroler Sparkasse/SRB, T-407/23, Salzburger Sparkasse Bank/SRB, T-408/23, Sparkasse Oberösterreich Bank/SRB.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder som är identiska med dem som åberopas i mål T-402/23, Steiermärkische Bank und Sparkasse/SRB.


4.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 314/25


Överklagande ingett den 26 juli 2023 – Essity Hygiene and Health AB mot EUIPO (Representerad i ett löv)

(Mål T-434/23)

(2023/C 314/31)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Essity Hygiene and Health AB (Göteborg, Sverige) (ombud: U. Wennermark, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket representerad i ett löv – Registreringsansökan nr 16 709 305

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 30 maj 2023 i ärende R 2196/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar i första hand att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den utsträckning ansökan avslås (punkt 2 i beslutet);

ändra det överklagande beslutet genom att bifalla överklagandet av granskarens beslut för av ansökan i klass 16 omfattade varor;

förplikta EUIPO att ersätta klagandens kostnader i förfarandet, vid såväl tribunalen som vid EUIPO.

Klaganden yrkar i andra hand att tribunalen ska

förplikta EUIPO att bära egna rättegångskostnader och härutöver ersätta klagandens kostnader vid tribunalen.

Klaganden yrkar i tredje hand att tribunalen ska

förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnader vid tribunalen.

Grunder

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001;

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.