1)

Överklagandena ogillas.

2)

Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för ClientEarth.

1)

Artikel 51 och följande artiklar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och artikel 4.3 FEU

ska tolkas på följande sätt:

En nationell konkurrensmyndighet i en medlemsstat får, i samband med utredningen av ett företags missbruk av dominerande ställning i den mening som avses i artikel 102 FEUF och med förbehåll för att konkurrensmyndigheten iakttar skyldigheten att samarbeta lojalt med tillsynsmyndigheterna, konstatera att företagets användarvillkor, såvitt de avser behandling av personuppgifter, och företagets tillämpning av dessa villkor inte är förenliga med förordning 2016/679, när ett sådant konstaterande krävs för att fastställa att missbruk föreligger.

I enlighet med denna skyldighet till lojalt samarbete får den nationella konkurrensmyndigheten inte avvika från ett beslut av behörig nationell tillsynsmyndighet eller behörig ansvarig tillsynsmyndighet angående dessa användarvillkor eller liknande användarvillkor. Konkurrensmyndigheten ska samråda och söka samarbete med dessa myndigheter när den hyser tvivel om räckvidden av ett sådant beslut, när det samtidigt pågår en utredning om dessa användarvillkor eller liknande användarvillkor hos dessa myndigheter eller när det inte pågår någon utredning eller inte finns något beslut från dessa myndigheter och konkurrensmyndigheten anser att användarvillkoren inte är förenliga med förordning 2016/679. Samrådet och samarbetet syftar till att klargöra konkurrensmyndighetens tvivel eller till att avgöra huruvida det finns anledning att avvakta dessa myndigheters beslut innan konkurrensmyndigheten gör sin egen bedömning. Om tillsynsmyndigheterna inte har några invändningar eller inte lämnar något svar inom skälig tid får den nationella konkurrensmyndigheten fortsätta med sin egen utredning.

2)

Artikel 9.1 i förordning 2016/679

ska tolkas så,

att för det fall en användare av ett digitalt socialt nätverk besöker webbplatser eller applikationer som rör en eller flera av de kategorier av personuppgifter som anges i den bestämmelsen och, i förekommande fall, för in uppgifter på dessa webbplatser eller applikationer genom att anmäla sig eller göra online-beställningar, så ska det anses vara fråga om en ”behandling av särskilda kategorier av personuppgifter” i den mening som avses i den bestämmelsen som, med förbehåll för undantagen i artikel 9.2 är förbjuden, då operatören av det sociala nätverket utför en behandling av personuppgifter som består i insamling genom integrerade gränssnitt, cookies eller liknande registreringstekniker av uppgifter från besök på dessa sidor eller applikationer samt insamling av de uppgifter som användaren själv fört in på dessa webbplatser och applikationer, sammankoppling av samtliga dessa uppgifter med användarens konto på det sociala nätverket och operatörens användning av uppgifterna, när denna behandling av personuppgifter gör det möjligt att avslöja upplysningar hänförliga till någon av dessa kategorier – oavsett om upplysningarna avser någon av nätverkets användare eller någon annan fysisk person.

3)

Artikel 9.2 e i förordning 2016/679

ska tolkas på följande sätt:

När en användare av ett digitalt socialt nätverk besöker webbplatser eller applikationer som rör en eller flera av de kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i den förordningen, så offentliggör användaren inte på ett tydligt sätt, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, de uppgifter rörande besöket som operatören av det digitala sociala nätverket samlar in via cookies eller liknande registreringstekniker.

När användaren för in uppgifter på sådana webbplatser eller i sådana applikationer eller när han eller hon klickar på knappar på sådana webbplatser eller i sådana applikationer, såsom ”Gilla” eller ”Dela” eller knappar som gör det möjligt för användaren att identifiera sig på webbplatsen eller i applikationen genom att använda inloggningsuppgifterna för dennes konto på det digitala sociala nätverket, dennes telefonnummer eller dennes e-postadress, offentliggör användaren endast de uppgifter som sålunda införts eller genererats genom klickningen på knapparna på ett tydligt sätt, i den mening som avses i artikel 9.2 e, om han eller hon på förhand klart gett uttryck för sitt val – i förekommande fall med stöd av individuella inställningar som gjorts på ett informerat sätt – att göra uppgifterna om vederbörande tillgängliga för ett obegränsat antal personer.

4)

Artikel 6.1 första stycket b i förordning 2016/679

ska tolkas så,

att en behandling av personuppgifter som utförs av operatören av ett digitalt socialt nätverk, vilken består i insamling av nätverksanvändarnas uppgifter från andra tjänster inom den koncern som operatören ingår i eller från nätverksanvändarnas besök på webbplatser eller tredjepartsapplikationer, sammankoppling av dessa uppgifter med användarnas respektive konton på det sociala nätverket och användning av uppgifterna, endast kan anses nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket de registrerade är parter, i den mening som avses i den bestämmelsen, under förutsättning att behandlingen är objektivt oundgänglig för att uppnå ett ändamål som utgör en väsentlig beståndsdel av den tjänst som är avsedd för användarna, så att avtalets huvudändamål inte skulle kunna uppnås utan den aktuella behandlingen.

5)

Artikel 6.1 första stycket f i förordning 2016/679

ska tolkas så,

att en behandling av personuppgifter som utförs av operatören av ett digitalt socialt nätverk, vilken består i insamling av nätverksanvändarnas uppgifter från andra tjänster inom den koncern som operatören ingår i eller från nätverksanvändarnas besök på webbplatser eller tredjepartsapplikationer, sammankoppling av dessa uppgifter med användarnas respektive konton på det sociala nätverket och användning av uppgifterna, endast kan anses vara nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen, i den mening som avses i denna bestämmelse, under förutsättning att operatören har informerat de användare från vilka uppgifterna har samlats in om ett berättigat intresse som eftersträvas med behandlingen av dem, att behandlingen utförs inom ramen för vad som är strängt nödvändigt för att tillgodose detta berättigade intresse och att det framgår av en avvägning mellan de motstående intressena, mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter, att användarnas intressen eller grundläggande och fri- och rättigheter inte väger tyngre än den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intresse.

6)

Artikel 6.1 första stycket c i förordning 2016/679

ska tolkas så,

att en behandling av personuppgifter som utförs av operatören av ett digitalt socialt nätverk, vilken består i insamling av nätverksanvändarnas uppgifter från andra tjänster inom den koncern som operatören ingår i eller från nätverksanvändarnas besök på webbplatser eller tredjepartsapplikationer, sammankoppling av dessa uppgifter med användarnas respektive konton på det sociala nätverket och användning av uppgifterna, är motiverad enligt den bestämmelsen, när den är faktiskt nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige i kraft av en bestämmelse i unionsrätten eller i den berörda medlemsstatens nationella rätt, denna rättsliga grund motsvarar ett allmänt intresse och är proportionerlig till det berättigade intresse som eftersträvas och behandlingen utförs inom ramarna för vad som är strängt nödvändigt.

7)

Artikel 6.1 första stycket d och e i förordning 2016/679

ska tolkas på följande sätt:

En behandling av personuppgifter som utförs av operatören av ett digitalt socialt nätverk, vilken består i insamling av nätverksanvändarnas uppgifter från andra tjänster inom den koncern som operatören ingår i eller från nätverksanvändarnas besök på webbplatser eller tredjepartsapplikationer, sammankoppling av dessa uppgifter med användarnas respektive konton på det sociala nätverket och användning av uppgifterna kan i princip, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, inte anses nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan fysisk person, i den mening som avses i led d, eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning, i den mening som avses i led e.

8)

Artikel 6.1 första stycket a och artikel 9.2 a i förordning 2016/679

ska tolkas så,

att den omständigheten att operatören av ett digitalt socialt nätverk har en dominerande ställning på marknaden för digitala sociala nätverk inte i sig utgör hinder för att användarna av ett sådant nätverk med giltig verkan kan lämna sitt samtycke, i den mening som avses i artikel 4.11 i förordning 2016/679, till den behandling av deras personuppgifter som utförs av operatören. Denna omständighet utgör emellertid en viktig omständighet vid bedömningen av huruvida samtycket faktiskt har lämnats på ett giltigt sätt och, i synnerhet har lämnats frivilligt, vilket det ankommer på operatören att visa.

1)

Artikel 14.4 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet

ska tolkas så,

att tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att den behöriga myndigheten fastställer att återkallandet av flyktingstatus utgör en åtgärd som står i proportion till det hot som den berörda tredjelandsmedborgaren utgör mot ett grundläggande samhällsintresse i den medlemsstat där tredjelandsmedborgaren befinner sig. I detta syfte ska den behöriga myndigheten väga detta hot mot de rättigheter som i enlighet med direktivet ska garanteras personer som uppfyller de materiella villkoren i artikel 2 d i direktivet. Den behöriga myndigheten är emellertid inte skyldig att därutöver kontrollera att allmänintresset av att nämnda tredjelandsmedborgare återvänder till sitt ursprungsland väger tyngre än tredjelandsmedborgarens intresse av att behålla internationellt skydd, med hänsyn till omfattningen och arten av de åtgärder som vederbörande skulle utsättas för om han eller hon återvände till sitt ursprungsland.

2)

Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna

ska tolkas så,

att den utgör hinder för att anta ett beslut om återvändande med avseende på en tredjelandsmedborgare när det är utrett att det enligt principen om non-refoulement är uteslutet att avlägsna tredjelandsmedborgaren till det aktuella mottagarlandet under obestämd tid.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

RQ ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

1)

Artikel 14.4 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet

ska tolkas så,

att förekomsten av en samhällsfara i den medlemsstat där den berörda tredjelandsmedborgaren befinner sig inte kan anses styrkt enbart på grund av att han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

2)

Artikel 14.4 b i direktiv 2011/95

ska tolkas så,

att tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att den behöriga myndigheten visar att det hot som den berörda tredjelandsmedborgaren utgör mot ett grundläggande samhällsintresse i den medlemsstat där han eller hon befinner sig är verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt och att återkallandet av flyktingstatus utgör en åtgärd som står i proportion till detta hot.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Michaël Julien ska ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Artikel 14.4 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet

ska tolkas på följande sätt:

Ett brott som med hänsyn till dess specifika inslag uppvisar en exceptionellt hög allvarsgrad utgör ett ”synnerligen allvarligt brott” i den mening som avses i denna bestämmelse, såvitt det tillhör de brott som mest allvarligt undergräver det berörda samhällets rättsordning. Vid bedömningen av huruvida ett brott för vilket en tredjelandsmedborgare har dömts genom lagakraftvunnen dom uppvisar denna allvarsgrad ska hänsyn bland annat tas till såväl den föreskrivna som den utdömda påföljden för detta brott, brottets natur, eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter, huruvida uppsåt förelåg, arten och omfattningen av de skador som brottet orsakat liksom det förfarande som tillämpas för att beivra brottet.

2)

Artikel 14.4 b i direktiv 2011/95

ska tolkas på följande sätt:

Det kan inte anses fastställt att en tredjelandsmedborgare utgör en samhällsfara i den medlemsstat där han eller hon befinner sig blott av den anledningen att vederbörande genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

3)

Artikel 14.4 b i direktiv 2011/95

ska tolkas på följande sätt:

Tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att den behöriga myndigheten har visat att det är fastställt att det hot som den berörda tredjelandsmedborgaren utgör mot ett grundläggande samhällsintresse i den medlemsstat där han eller hon befinner sig är verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt och att återkallandet av vederbörandes flyktingstatus utgör en åtgärd som står i proportion till detta hot.

1)

Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

ska tolkas så,

att denna bestämmelse kan avse en privaträttslig juridisk person som agerar som en offentligrättslig person och som bedriver verksamhet som innebär myndighetsutövning, när denna juridiska person dessutom mot ersättning tillhandahåller tjänster som konkurrerar med dem som tillhandahålls av marknadsaktörer.

2)

Artikel 4.2 b i direktiv 2002/14

ska tolkas så,

att den däri föreskrivna skyldigheten att informera och samråda inte är tillämplig vid byte av tjänst för ett litet antal arbetstagare som tillfälligt utsetts till befattningar med ansvar, när detta byte inte kan påverka situationen, strukturen och den förväntade utvecklingen när det gäller sysselsättningen i det berörda företaget eller utgöra ett hot mot sysselsättningen i allmänhet.

1)

Artikel 1.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal

ska tolkas enligt följande:

För att ett villkor i ett låneavtal som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare ska omfattas av det undantag från direktivets tillämpningsområde som föreskrivs i denna bestämmelse, är det inte nödvändigt att villkoret ordagrant återger motsvarande bindande författningsföreskrift i nationell rätt eller innehåller en uttrycklig hänvisning till denna föreskrift. Det räcker att villkoret i materiellt hänseende är likvärdigt med den bindande föreskriften, det vill säga att det har samma normativa innehåll.

2)

Artikel 1.2 i direktiv 93/13/EEG

ska tolkas enligt följande:

För att avgöra huruvida ett villkor i ett låneavtal som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare omfattas av det undantag från direktivets tillämpningsområde som föreskrivs i denna bestämmelse är det inte relevant att konsumenten inte kände till att villkoret avspeglar en bindande författningsföreskrift i nationell rätt.

—

upphäva den överklagade domen,

—

förplikta vardera parten att bära sina rättegångskostnader, och

—

ogilla Neoperls överklagande av det i målet vid tribunalen omtvistade beslutet.

1.

Den överklagade domen strider mot artikel 72.3 i förordning 2017/1001 genom att tribunalen slog fast att frågan huruvida det förelåg hinder mot registrering av det aktuella kännetecknet enligt artikel 7.1 a jämförd med artikel 4 i förordning nr 207/2009 (2) utgjorde en preliminärfråga som måste prövas materiellt innan Neoperls överklagande kunde prövas. Tribunalen bortsåg därmed från att detta inte var nödvändigt för att den skulle kunna ta ställning till lagenligheten av det av Neoperl angripna beslutet från överklagandenämnden. Nämnda laglighetsprövning hade nämligen kunnat ske genom en prövning av frågan huruvida överklagandenämnden, genom att underlåta att pröva artikel 7.1 a jämförd med artikel 4 i förordning nr 207/2009, hade åsidosatt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 och artikel 71.1 i förordning 2017/1001. Tribunalens förfaringssätt innebar att den rättsstridigt fråntog överklagandenämnden dess självständiga behörighet (artiklarna 165.1, 66.1 och 70.1 i förordning 2017/1001) att materiellt pröva det registreringshinder som avses i artikel 7.1 a jämförd med artikel 4 i förordning nr 207/2009.

2.

Den överklagade domen strider mot artikel 72.3 i förordning 2017/1001 genom att tribunalen själv gjorde en materiell prövning av artikel 7.1 a jämförd med artikel 4 i förordning nr 207/2009. Tribunalen saknade behörighet att göra en sådan materiell prövning, eftersom frågan huruvida artikel 7.1 a jämförd med artikel 4 i förordning nr 207/2009 var tillämplig inte hade prövats av överklagandenämnden i ett beslut som kan bli föremål för en lagenlighetsprövning. Tribunalens materiella prövning ska således betraktas som en rättsstridig ändring av det omtvistade beslutet. Tribunalens förfaringssätt innebar att den rent faktiskt utövade den självständiga behörighet som i aktuellt avseende tillkommer överklagandenämnden (artiklarna 165.1, 66.1 och 70.1 i förordning 2017/1001) och därmed rättsstridigt fråntog nämnden denna behörighet på ett slutgiltigt sätt.

3.

Det förhållandet att tribunalen inte följde Neoperls yrkanden och ex officio prövade frågan huruvida ”tillämpningsområdet för artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 hade åsidosatts” utgjorde ett otillåtet kringgående av den behörighetsregel som unionslagstiftaren har uppställt i artikel 72 i förordning 2017/1001. Detta innebär att den överklagade domen är rättsstridig i sin helhet, eftersom den i sin helhet är grundad på detta rättsstridiga förfaringssätt.

4.

Det åsidosättande av artikel 72 i förordning 2017/1001 som skett genom den överklagade domen för naturligtvis med sig ytterligare rättsstridigheter som är till nackdel för EUIPO, nämligen följande. För det första innebär nämnda åsidosättande att överklagandenämnden på ett slutgiltigt sätt fråntas både sina självständiga (artiklarna 165.1, 66.1 och 70.1 i förordning 2017/1001) och specifika (artikel 71.1 andra meningen första ledet i förordning 2017/1001) prövnings- och beslutsbefogenheter. För det andra undergrävs därigenom överklagandenämndens ledamöters oberoende vid utövandet av nämnda befogenheter (artikel 166.7 i förordning 2017/1001). Detta leder i sin tur till att den av unionslagstiftaren inrättade ordningen med tillgång till flera instanser och särskilda rättsmedel mot beslut fattade av EUIPO:s granskare och överklagandenämnder (artiklarna 66.1 och 165.1 samt skäl 30 i förordning 2017/1001; se även artikel 72 i förordning 2017/1001) inskränks till nackdel för Neoperl.

5.

Överklagandet aktualiserar en ”fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten”, i den mening som avses i artikel 58a tredje stycket i domstolens stadga, eftersom den överklagade domen riskerar att skapa rättsosäkerhet i en fråga av särskild strukturell betydelse för den särskilda ordning och ”logik i den institutionella strukturen” som unionslagstiftaren har inrättat för att säkerställa ett heltäckande, lämpligt och effektivt system för rättsmedel mot EUIPO:s beslut med tillgång till flera instanser. Denna fråga är av horisontell och konstitutionell karaktär och är därför av betydelse för domstolsprövningen av samtliga beslut som fattas av EUIPO:s överklagandenämnder i varumärkes- och formgivningsärenden. Den berör även rätten till rättsmedel mot samtliga unionsbyråers beslut, för vilka unionslagstiftaren, såsom ett ”särskilt villkor” i den mening som avses i artikel 263 femte stycket FEUF, har uppställt ett krav på särskild, fullständig och föregående prövning av en oberoende överklagandenämnd.

1.

Strider ett dieselfordon för vilken avgasnormen Euro 5 gäller, och oberoende av huruvida en omkopplare som ska klassificeras som en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007 (1) installerats i fordonets motorkontrollenhet, mot unionsbestämmelser, när det till följd av fordonets konstruktion och styrningen av de funktioner som installerats i motorkontrollenheten från början står klart att fordonet, efter det att motorn blivit varm, släpper ut mer än 180 mg kväveoxid per kilometer när fordonet genomgår ett utsläppstest enligt NEDC?

2.

Kan en del av en konstruktion i ett fordon som mäter temperatur, fordonshastighet, motorns varvtal, växel, insugningsundertryck eller andra parametrar i syfte att, beroende på resultatet av mätningen, modulera parametrarna för förbränningsprocessen i motorn och vilken även försämrar effekten hos systemet för kontroll av utsläpp i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007 anses utgöra en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007, när moduleringen av parametrarna för förbränningsprocessen som den berörda delen av konstruktionen aktiverar till följd av resultatet av mätningen visserligen medför att utsläppen av ett visst skadligt ämne – till exempel kväveoxider – ökar å ena sidan, men utsläppen av ett eller flera andra skadliga ämnen – till exempel partiklar, kolväten, kolmonoxid och/eller koldioxid – samtidigt minskar å andra sidan?

3.

Om fråga 2 ska besvaras jakande: Under vilka förutsättningar ska nämnda konstruktionsdel i ovannämnda situation anses utgöra en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007?

4.

Om fråga 2 ska besvaras jakande: Strider nationella bestämmelser, enligt vilka köparen av ett fordon har hela bevisbördan för förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007 utan att fordonets tillverkare är skyldig att lägga fram några uppgifter i detta hänseende i samband med bevisupptagningen, mot artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46, (2) vilka omnämns i EU-domstolens dom av den 21 mars 2023 (Mercedes-Benz Group (Ansvar för tillverkare av fordon med manipulationsanordningar), C-100/21, EU:C:2023:229), i den mån som det av sistnämnda bestämmelser följer att köparen av ett fordon ska ha möjlighet att rikta skadeståndsanspråk mot fordonstillverkaren om en förbjuden manipulationsanordning installerats i fordonet (se punkterna 91 och 93 i nämnda dom)?

5.

Om fråga 4 ska besvaras jakande: Vilken fördelning av bevisbördan föreskrivs enligt unionsrätten i en tvist som rör skadeståndsanspråk som en fordonsköpare gjort gällande mot en fordonstillverkare som grundas på förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007? Ska lättnader i beviskraven tillämpas för parterna eller ska de åläggas vissa skyldigheter, och om så är fallet, vilka? Om parterna ska åläggas vissa skyldigheter: vilka följder får det om de inte iakttas?

1)

att en utländsk student ges en möjlighet att få tillgång till ett särskilt förfarande för överklagande, som genomförs mycket brådskande, när han eller hon visar att han eller hon har fullgjort sin omsorgsplikt och att iakttagandet av de frister som föreskrivs för ett ordinarie förfarande (för upphävande/ogiltigförklaring) skulle hindra genomförandet av de aktuella studierna?

Om denna fråga besvaras nekande, ska samma nekande svar gälla om avsaknaden av ett beslut inom kort tid riskerar att medföra att den berörda personen ohjälpligt förlorar ett studieår?

2)

att en utländsk student ges en möjlighet att få tillgång till ett särskilt förfarande för överklagande, som genomförs mycket brådskande, när han eller hon visar att han eller hon har fullgjort sin omsorgsplikt och att iakttagandet av de frister som föreskrivs för ett ordinarie förfarande (för upphävande/ogiltigförklaring) skulle hindra genomförandet av de aktuella studierna, inom ramen för vilket han eller hon, samtidigt med upphävandet, kan begära att andra interimistiska åtgärder ska förordnas för att säkerställa effektiviteten av rätten att erhålla ett tillstånd om han eller hon uppfyller de allmänna och särskilda villkor som garanteras i artikel 5.3 i direktiv 2016/80/EU?

Om denna fråga besvaras nekande, ska samma nekande svar gälla om avsaknaden av ett beslut inom kort tid riskerar att medföra att den berörda personen ohjälpligt förlorar ett studieår?

3)

att ett överklagande av ett beslut om avslag på en ansökan om visering gör det möjligt för domstolen att ersätta förvaltningsmyndighetens bedömning med sin egen bedömning och att ändra myndighetens beslut eller är en lagenlighetsprövning som gör det möjligt för domstolen att fastställa en rättsstridighet, bland annat en uppenbart oriktig bedömning, genom att upphäva eller ogiltigförklara förvaltningsmyndighetens beslut tillräcklig?

1)

Ska artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken en konsument inte med giltig verkan kan väcka talan om fastställelse av att det avtal som denne har ingått innehåller icke bindande avtalsvillkor eller att avtalet är ogiltigt i sin helhet?

2)

Ska artikel 4.2 och artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att kravet på att avtalsvillkoren ska vara klart och begripligt formulerade är uppfyllt i fråga om ett låneavtal i utländsk valuta, när banken har tillhandahållit låntagaren:

3)

Ska artikel 4.2 och artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att kravet på att avtalsvillkoren ska vara klart och begripligt formulerade ska bedömas med hänsyn till genomsnittskonsumenten, eller ska hänsyn tas till konsumentens individuella situation och egenskaper vid tidpunkten för avtalets ingående, särskilt vad avser dennes kunskaper, utbildning och erfarenhet?

4)

Ska artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att ett avtalsvillkor som föreskriver att den marginal som en bank tillämpar är det aritmetiska genomsnittsvärdet av de marginaler som tillämpas av flera andra särskilt namngivna affärsbanker strider mot god sed och leder till en betydande obalans i parternas avtalsenliga rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenten?

5)

Ska artikel 6.1 och artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och effektivitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken den nationella domstolen kan slå fast att konsumenten inte är bunden endast av den oskäliga delen av ett avtalsvillkor (vilket möjliggör en ändring av den genomsnittliga kurs som fastställs av Narodowy Bank Polski (centralbanken, Polen)) som inte utgör en separat avtalsförpliktelse, men att konsumenten är bunden av den återstående delen av detta avtalsvillkor?

6)

Ska artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att den nationella domstolens skyldighet att informera konsumenten om de rättsliga följder som en ogiltigförklaring av ett avtal kan medföra, endast omfattar de återbetalningskrav som skulle kunna följa av avtalets ogiltighet eller samtliga de hypotetiska rättsliga följder (även om de är tvivelaktiga, diskutabla eller osannolika) som skulle kunna följa av avtalets ogiltighet?

1.

Kan en del av en konstruktion i ett fordon som mäter temperatur, fordonshastighet, motorns varvtal, växel, insugningsundertryck eller andra parametrar i syfte att, beroende på resultatet av mätningen, modulera parametrarna för förbränningsprocessen i motorn och vilken även försämrar effekten hos systemet för kontroll av utsläpp i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 (1) anses utgöra en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, när moduleringen av parametrarna för förbränningsprocessen som den berörda delen av konstruktionen aktiverar till följd av resultatet av mätningen visserligen medför att utsläppen av ett visst skadligt ämne – till exempel kväveoxider – ökar å ena sidan, men utsläppen av ett eller flera andra skadliga ämnen – till exempel partiklar, kolväten, kolmonoxid och/eller koldioxid – samtidigt minskar å andra sidan?

2.

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Under vilka förutsättningar ska nämnda konstruktionsdel i ovannämnda situation anses utgöra en manipulationsanordning?

3.

Kan en anordning eller styrning i ett fordon som genom sin förändring av parametrarna för förbränningsprocessen visserligen medför att utsläppen av ett visst skadligt ämne – till exempel kväveoxider – ökar å ena sidan, men utsläppen av ett eller flera andra skadliga ämnen – till exempel partiklar, kolväten, kolmonoxid och/eller koldioxid – samtidigt minskar å andra sidan, vara förbjuden enligt unionsrätten av andra skäl än förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007?

4.

Om fråga 3 ska besvaras jakande: Under vilka förutsättningar ska detta anses vara fallet?

5.

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Ska en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 även anses vara tillåten enligt artikel 5.2 andra meningen a i nämnda förordning om den visserligen inte är nödvändig för att skydda motorn mot skador eller olyckor, men ändå är nödvändig för att garantera säker körning?

6.

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Strider nationella bestämmelser, enligt vilka köparen av ett fordon har hela bevisbördan för förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 samt även för avsaknaden av faktiska omständigheter som medför att en konstaterad manipulationsanordning i den mening som avses ovan undantagsvis är tillåten enligt artikel 5.2 andra meningen a i förordning nr 715/2007, utan att fordonets tillverkare är skyldig att lägga fram några uppgifter i detta hänseende i samband med bevisupptagningen, mot artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46/EG, (2) vilka omnämns i EU-domstolens dom av den 21 mars 2023 (C-100/21), i den mån som det av sistnämnda bestämmelser följer att köparen av ett fordon ska ha möjlighet att rikta skadeståndsanspråk mot fordonstillverkaren om en förbjuden manipulationsanordning installerats i fordonet (se punkterna 91 och 93 i nämnda dom)?

7.

Om fråga 6 ska besvaras jakande: Vilken fördelning av bevisbördan föreskrivs enligt unionsrätten i en tvist som rör skadeståndsanspråk som en fordonsköpare gjort gällande mot en fordonstillverkare som grundas på förekomsten av en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007 och förekomsten av faktiska omständigheter som medför att anordningen undantagsvis är tillåten enligt artikel 5.2 andra meningen a i förordning nr 715/2007? Ska lättnader i beviskraven tillämpas för parterna eller ska de åläggas vissa skyldigheter, och om så är fallet, vilka? Om parterna ska åläggas vissa skyldigheter: vilka följder får det om de inte iakttas?

8.

Om fråga 3 ska besvaras jakande: Strider nationella bestämmelser, enligt vilka köparen av ett fordon har hela bevisbördan för förekomsten av en anordning eller styrning som visserligen inte ska anses utgöra en manipulationsanordning i den mening som avses i artikel 3.10 i förordning nr 715/2007, men är förbjuden av andra skäl, utan att fordonets tillverkare är skyldig att lägga fram några uppgifter i detta hänseende i samband med bevisupptagningen, mot artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46, vilka omnämns i EU-domstolens dom av den 21 mars 2023 (C-100/21), i den mån som det av sistnämnda bestämmelser följer att köparen av ett fordon ska ha möjlighet att rikta skadeståndsanspråk mot fordonstillverkaren om en otillåten anordning eller styrning installerats i fordonet (se punkterna 91 och 93 i nämnda dom)?

9.

Om fråga 8 ska besvaras jakande: Vilken fördelning av bevisbördan föreskrivs enligt unionsrätten i en tvist som rör skadeståndsanspråk som en fordonsköpare gjort gällande mot en fordonstillverkare som grundas på förekomsten av en otillåten anordning eller styrning av en sådan typ som anges i fråga 8? Ska lättnader i beviskraven tillämpas för parterna eller ska de åläggas vissa skyldigheter, och om så är fallet, vilka? Om parterna ska åläggas vissa skyldigheter: vilka följder får det om de inte iakttas?

1.

Ska artikel 12.2 i direktiv (EU) 2015/2302 (1) tolkas så, att med på resmålet eller i dess omedelbara närhet uppträdande oundvikliga, extraordinära omständigheter som väsentligen påverkar paketresans fullgörande eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet och som ger konsumenten rätt att säga upp paketreseavtalet utan uppsägningsavgift, och som resenären stöder sig på, förstås sådana omständigheter som

2.

Ska artikel 12.2 i nämnda direktiv (EU) 2015/2302 tolkas så, att med de oundvikliga, extraordinära omständigheter som nämns där ska förstås sådana omständigheter som

3.

Ska artikel 5 i nämnda direktiv (EU) 2015/2302 tolkas så, att med förhandsinformation som ska tillhandahållas resenären – i synnerhet uppgifter enligt artikel 5.1 f om ”hälsobestämmelser” – även ska förstås sådana uppgifter som avser testning som ska utföras på semesterorten och/eller isolering eller inskränkningar i den fria rörligheten på grund av pandemin?

4.

Ska artikel 5 i nämnda direktiv (EU) 2015/2302 tolkas så, att för den händelse parterna i samförstånd ändrar (anpassar; ”ombokar”) villkoren i paketreseavtalet efter det att det ingåtts – exempelvis (så som i det aktuella fallet) när det gäller enskilda resetjänster i den mening som avses i artikel 5.1 a, såsom resplan eller resedatum – ska den förhandsinformation som ska tillhandahållas resenären tillhandahållas på nytt i sin helhet (även om den inte påverkas av ”ombokningen”) eller delvis uppdaterad?

1)

Omfattar rådets direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (nedan kallat direktiv 93/13) ett avtal om tillhandahållande av tjänster för utvecklings- och karriärstöd åt en idrottare vilket ingås mellan, å ena sidan, en näringsidkare som bedriver sin yrkesverksamhet inom utveckling och träning för idrottare och, å andra sidan, en underårig som företräds av sina föräldrar och som vid avtalets ingående inte utövade någon yrkesverksamhet inom det aktuella idrottsområdet?

2)

Om den första frågan besvaras nekande: Utgör direktiv 93/13 hinder för nationell rättspraxis enligt vilken den lagstiftning genom vilken direktivet införlivas med nationell rätt tolkas på ett sådant sätt att de bestämmelser om konsumentskydd som finns i direktivet även är tillämpliga på sådana avtal?

3)

Om den första eller den andra frågan besvaras jakande: Kan en nationell domstol i så fall föreskriva att en oskälighetsbedömning enligt artikel 3 i direktiv 93/13 ska göras av ett avtalsvillkor enligt vilket den unga idrottsutövaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd inom en viss idrott vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren och inte anse att detta villkor är ett av de villkor som inte ska bli föremål för en oskälighetsbedömning i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 93/13?

4)

Om den tredje frågan besvaras jakande: Ska ett avtalsvillkor enligt vilket den unge idrottaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, anses vara klart och begripligt formulerat i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 93/13, mot bakgrund av att den unga idrottaren, vid den tidpunkt då avtalet ingicks, inte hade sådan tydlig information om värdet av den tillhandahållna tjänsten eller om det belopp som skulle behöva betalas för denna tjänst som skulle göra det möjligt för idrottaren att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av avtalet för honom?

5)

Om den tredje frågan besvaras jakande: Ska det anses att ett avtalsvillkor där det föreskrivs att den unga idrottaren, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, enligt artikel 3.1 i direktiv 93/13 utgör ett villkor som medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten, mot bakgrund av att denna bestämmelse inte relaterar värdet av den tillhandahållna tjänsten till den kostnad den innebär för konsumenten?

6)

Om den femte frågan besvaras jakande: Skulle det strida mot artikel 6.1 i direktiv 93/13 om en nationell domstol beslutade att sätta ned det belopp som konsumenten kan åläggas att betala tjänsteleverantören till det belopp som motsvarar tjänsteleverantörens faktiska kostnader för att tillhandahålla konsumenten tjänster enligt avtalet?

7)

Om den tredje frågan besvaras nekande, och om avtalsvillkoret där det föreskrivs att konsumenten, för tillhandahållandet av tjänster för utvecklings- och karriärstöd för en idrottare vilka specificeras i avtalet, åtar sig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av de intäkter som vederbörande kommer att uppbära under de följande 15 åren, inte ska bli föremål för en oskälighetsbedömning enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13: Kan den nationella domstolen, när det har visats att ersättningsbeloppet är uppenbart oproportionerligt i förhållande till vad tjänsteleverantören erbjuder, ändå förklara att detta avtalsvillkor är oskäligt på grundval av nationell rätt?

8)

Om den sjunde frågan besvaras jakande: Ska den information som medlemsstaten har lämnat till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 8a i direktiv 93/13 vad gäller de bestämmelser som medlemsstaten har antagit i enlighet med artikel 8 i detta direktiv beaktas när det gäller ett avtal som ingicks med en konsument när artikel 8a i detta direktiv ännu inte hade trätt i kraft, och, om så är fallet, begränsas då de nationella domstolarnas behörighet av den information som medlemsstaten har lämnat i enlighet med artikel 8a i direktiv 93/13 när medlemsstaten har angett att dess lagstiftning inte går utöver de miniminormer som fastställs i detta direktiv?

9)

Om den första eller den andra frågan besvaras jakande: Vilken betydelse har det, mot bakgrund av artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 24 i stadgan, för tillämpningen av de bestämmelser genom vilka direktiv 93/13 införlivas med nationell rätt, att den unge idrottaren vid tidpunkten för ingåendet av det aktuella tjänsteavtalet, som skulle gälla i 15 år, var underårig, och att avtalet därför ingicks av föräldrarna för barnets räkning, varvid barnet blev skyldigt att betala en ersättning motsvarande 10 procent av samtliga intäkter som barnet skulle uppbära under de följande 15 åren?

10)

Om den första eller den andra frågan besvaras nekande: Strider det, mot bakgrund av att idrottsaktiviteter omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, mot de grundläggande rättigheter som stadfästs i artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 24.2 i stadgan, att ett avtal om tillhandahållande av tjänster med en giltighet på 15 år vilket ingåtts med en ung underårig idrottare – och vilket undertecknats i idrottarens namn av idrottarens föräldrar – innebär att den underårige är skyldig att betala en ersättning motsvarande 10 procent av sina totala intäkter under de följande 15 åren?

1)

Omfattas nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs villkor för att erhålla ett tidsobegränsat uppehållstillstånd i en medlemsstat av standstill-klausulen i artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättats genom avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara den 12 september 1963 av Republiken Turkiet å ena sidan och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen å andra sidan, vilket på gemenskapens vägnar ingicks, godkändes och bekräftades genom rådets beslut 64/732/EEG (2) av den 23 december 1963?

2)

Om så är fallet, kan en skärpning av de tidsmässiga villkoren för att erhålla ett tidsobegränsat uppehållstillstånd i en medlemsstat (dvs. en skärpning av minimikraven för hur länge en utlänning tidigare ska ha varit bosatt och arbetat i medlemsstaten) i sa fall anses vara ägnade att främja en lyckad integration av tredjelandsmedborgare?

1)

Utgör värdering och köp av guld från konsument en produkt (kombinations- produkt) i den mening som avses i art. 2 c), d) och i) samt 3.1 i direktiv 2005/29/EG (1) om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden, i en situation som den som är aktuell vid den nationella domstolen?

2)

Om svaret på fråga 1 är nej, utgör värdering av guld i en situation som är aktuell vid den nationella domstolen en produkt i direktivets mening?

—

upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—

slutligt avgöra målet, och

—

förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna avseende såväl överklagandeförfarandet som avseende förfarandet i första instans.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppstått för Europaparlamentet.

3)

Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

1)

Talan ogillas.

2)

TIB Chemicals AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)

Republiken Österrike, Konungariket Sverige och Europeiska kemikaliemyndigheten ska bär sina respektive rättegångskostnader.

1)

Målen T-649/20, T-721/20 och T-767/20 förenas vad gäller domen.

2)

Alpha Consulting Service, företrätt av NG, var före sin upplösning skyldigt att till det gemensamma företaget för ren luftfart återbetala det belopp på 56 111,31 euro som betalats ut i samband med bidragsavtal nr 271874 avseende projektet ”Wireless/Integrated strain monitoring and simulation system” jämte dröjsmålsränta på 3,5 procent per år från och med den 26 maj 2019 till dess full betalning av skulden skett.

3)

Alpha Consulting Service, företrätt av NG, var före sin upplösning skyldigt att till det gemensamma företaget för ren luftfart återbetala det belopp på 141 094,80 euro som betalats ut i samband med bidragsavtal nr 632505 avseende projektet ”Flexible sensor co-operation for structural health Diagnosis/prognosis” jämte dröjsmålsränta på 3,5 procent per år från och med den 9 juli 2019 till dess full betalning av skulden skett.

4)

Alpha Consulting Service, företrätt av NG, var före sin upplösning skyldigt att till det gemensamma företaget för ren luftfart återbetala det belopp på 168 062,23 euro som betalats ut i samband med bidragsavtal nr 632420 avseende projektet ”FAST impact cross-analysis methodology for Composite leading edge Structures” jämte dröjsmålsränta på 3,5 procent per år från och med den 13 juli 2019 till dess full betalning av skulden skett.

5)

Yrkandet om att NG ska förpliktas att betala de skulder som härrör från de aktuella bidragsavtalen avslås.

6)

NG och det gemensamma företaget för ren luftfart ska bära sina rättegångskostnader.

1)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2100 av den 15 december 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 ogiltigförklaras.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnaderna som uppkommit för AO Nevinnomysskiy Azot och AO Novomoskovskaya Aktsionernaya Kompania NAK ”Azot”.

3)

Fertilizers Europe ska bära sina rättegångskostnader.

1)

Europeiska kommissionens beslut av den 4 augusti 2020 om avslag på SE:s ansökan om en ledig tjänst som offentliggjorts under beteckningen COM/2020/1474 ogiltigförklaras.

2)

Kommissionen förpliktas att betala 10 000 euro till SE som ersättning för den materiella skada som denne lidit.

3)

Talan ogillas i övrigt.

4)

Kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Talan ogillas.

2)

Carles Puigdemont i Casamajó, Antoni Comín i Oliveres och Clara Ponsatí i Obiols ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europarlamentets rättegångskostnader, inklusive de som uppkommit i målen T 272/21 R och T 272/21 R II.

3)

Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader, inklusive de som uppkommit i mål T 272/21 R II.

1)

Talan ogillas.

2)

OC ska ersätta rättegångskostnaderna.

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Wajos GmbH ska ersätta rättegångskostanderna.

1)

Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund.

2)

Vincent Thunus (Contern, Luxemburg) och övriga fem sökande som nämns vid namn i bilagan till beslutet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska investeringsbanken (EIB).

1)

Överklagandet avvisas, då det är uppenbart att det saknar rättslig grund.

2)

Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

—

med stöd av artikel 72 i EU-varumärkesförordningen ogiltigförklara det överklagade beslutet och med ändring av beslutet bifalla Klagandens ansökan om registrering av EU-varumärke nr. 18 560 591;

—

med stöd av artikel 134 i Tribunalens rättegångsregler förplikta Motparten att ersätta Klagandens rättegångskostnader i såväl förfarandet vid Tribunalen som vid förfarandena vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet.

—

hantera följande bevisning såsom konfidentiell:

Bilaga A.1 – Expertutlåtande Aina Nilsson Ström samt Bilaga (CV)

Bilaga A.3 – Bekräftelse på licens mellan Volvo Cars och Polestar.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2023/572 av den 13 mars 2023 i den del som det skjuter upp tillämpningen av de restriktiva åtgärder som antagits gentemot sökanden genom rådets beslut (Gusp) 2022/337 av den 28 februari 2022 och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/336 av den 28 februari 2022,

—

ogiltigförklara genomförandeförordning (EU) 2023/571 av den 13 mars 2023 i den del som den skjuter upp tillämpningen av de restriktiva åtgärder som antagits gentemot sökanden genom rådets beslut (Gusp) 2022/337 av den 28 februari 2022 och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/336 av den 28 februari 2022,

—

förplikta rådet att preliminärt betala 1 000 000 euro för den ideella skada som sökanden har lidit, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning vad gäller de skäl rådet hänvisat till, och i synnerhet vad gäller de uppförandekriterier som har tillämpats på sökanden och de antagna åtgärdernas art.

2.

Andra grunden: Rådet har åsidosatt motiveringsskyldigheten.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av grundläggande rättigheter som sökanden har till följd av sin grundläggande ställning som unionsmedborgare. Enligt sökanden saknar angreppet, på grundval av Gusp, på sökandens rätt att röra sig fritt inom EU:s territorium, vilken garanteras i fördragen, rättslig grund samt är oproportionerligt och onödigt.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av andra grundläggande rättigheter som sökanden har vilka garanteras i stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I synnerhet har sökandens rätt till egendom och rätt till skydd för privat- och familjeliv åsidosatts.

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2023/572 av den 13 mars 2023 i den del som det skjuter upp tillämpningen av de restriktiva åtgärder som antagits gentemot sökanden genom rådets beslut (Gusp) 2022/582 av den 8 april 2022 och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022,

—

ogiltigförklara genomförandeförordning (EU) 2023/571 av den 13 mars 2023 i den del som den skjuter upp tillämpningen av de restriktiva åtgärder som antagits gentemot sökanden genom rådets beslut (Gusp) 2022/582 av den 8 april 2022 och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022,

—

förplikta rådet att preliminärt betala 1 000 000 euro för den ideella skada som sökanden har lidit, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Förevarande talan tas upp till sakprövning,

—

Rådet föreläggs att från akten med ärendenummer ORG/130/22, och/eller från andra akter som rör det aktuella befordringsförfarandet, förete följande:

—

Den interna anteckningen av den 6 mars 2023 av rådets generalsekretariat, med referensen Ariane 1250, ogiltigförklaras såtillvida som sökandens namn inte finns med i förteckningen över befordringar.

—

Det fastställs att både den ursprungliga förteckningen, som den rådgivande befordringskommittén föreslog för tillsättningsmyndigheten den 12 juli 2022, över tjänstemän i gruppen AST som rekommenderades för befordran (i vilken sökandens namn fanns med), och den ändrade förteckningen, som den rådgivande befordringskommittén föreslog för tillsättningsmyndigheten och som antogs och offentliggjordes av denna myndighet den 18 juli 2022, är giltiga, med den följden att 65 AST4-tjänstemän befordras till AST5 (istället för 64 möjliga befordringar) och att tillsättningsmyndigheten förpliktas att i gengäld, i ett senare befordringsförfarande, dra in en befordringsmöjlighet (från AST4 till AST5).

—

Tillsättningsmyndigheten och Byrån för löneadministration och individuella ersättningar förpliktas att till sökanden utbetala skillnaden mellan AST4-lönen och AST5-lönen med verkan från den 1 januari 2022.

—

Tribunalen företar ex officio en prövning av varje annan fråga av allmänt intresse som den finner relevant.

—

Rådet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Maktmissbruk och åsidosättande av särskilt, men inte enbart, bestämmelserna i artikel 54 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt av principen om berättigade förväntningar, såtillvida som tillsättningsmyndigheten pressade den rådgivande befordringskommittén för tjänstegruppen AST (karriärutveckling 1–9, lönegrad 1, 2, 3, 4 och 5) att ändra förteckningen över tjänstemän som rekommenderades för befordran.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, principen om likabehandling och principen om god förvaltningssed i samband med det aktuella befordringsförfarandet, vilket gick sökanden emot på så sätt att hans namn inte togs upp i förteckningen över befordrade tjänstemän.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen non bis in idem.

—

fastställa att talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

—

ogiltigförklara EuroHPC:s beslut av den 11 augusti 2022 att avslå det förslag som lagts fram av det konsortium som sökandena är medlemmar i,

—

ogiltigförklara EuroHPC:s beslut av den 4 april 2023 att underkänna utvärderingsgranskningen, och,

—

förplikta EuroHPC att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: EuroHPC:s beslut innehåller flera sakfel och EuroHPC har följaktligen begått ett väsentligt fel vid sin bedömning i strid med principerna om god förvaltningssed i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om öppenhet i artikel 29.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning (nedan kallad Horisont Europa-förordningen).

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

5.

Femte grunden: EuroHPC gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att tillämpa artikel 30.2 i Horisont Europa-förordningen på ett uppenbart felaktigt sätt.

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2023/686 av den 24 mars 2023 om att inte bevilja ett unionsgodkännande för den enstaka biocidprodukten Insecticide Textile Contact (1), och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Uppenbart felaktig bedömning samt åsidosättande av förordning (EU) nr 528/2012 (2).

2.

Andra grunden: Åsidosättande av en rättsregel, nämligen principen om icke-diskriminering.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av en rättsregel, nämligen principen om god förvaltning.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet som delgavs den 25 april 2023,

—

i första hand, bifalla invändning nummer B 3 139 093 i dess helhet och avslå den omtvistade ansökan avseende alla omtvistade varor i klass 5,

—

i andra hand, återförvisa ärendet till överklagandenämnden för förnyad prövning, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 94.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 på grund av att motparten har åsidosatt sin skyldighet att motivera sina beslut, vilken även stadfästs i artikel 41.1 och 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Åsidosättande av artikel 94.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 på grund av åsidosättande av klagandens rätt att yttra sig, vilken även stadfästs i artikel 41.1 och 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 på grund av att den tillämpats felaktigt och således åsidosatts.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och/eller Sanitix Ltd att ersätta rättegångskostnaderna och de kostnader som uppkommit med anledning av invändningsförfarandet och överklagandeförfarandet vid EUIPO.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 och 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och förplikta den potentiella intervenienten (Amigüitos pets and life, SA) att ersätta kostnaderna vid EUIPO.

—

Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 8.5 i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

—

Åsidosättande av artikel 72.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2023) 2746 final av den 25 april 2023, varigenom Amazon Store utsetts till en mycket stor onlineplattform med stöd av artikel 33.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065, (1)

—

i andra hand, ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2023) 2746 final av den 25 april 2023, varigenom Amazon Store utsetts till en mycket stor onlineplattform med stöd av artikel 33.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065, i den del Amason åläggs en skyldighet att erbjuda sina användare minst ett alternativ för vart och ett av sina rekommendationssystem i enlighet med artikel 38 i denna förordning, och fastställa att nyssnämnda artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 inte är tillämplig i förevarande fall,

—

därtill eller i tredje hand, ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2023) 2746 final av den 25 april 2023, varigenom Amazon Store utsetts till en mycket stor onlineplattform med stöd av artikel 33.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065, i den del Amazon åläggs en skyldighet att sammanställa och offentliggöra en datakatalog för annonser i enlighet med artikel 39 i denna förordning, och fastställa att nyssnämnda artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 inte är tillämplig i förevarande fall, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att beslut C(2023) 2746 final, varigenom sökanden utsetts till en mycket stor onlineplattform i enlighet med artikel 33.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065, baseras på ett diskriminerande kriterium och utgör ett oproportionerligt åsidosättande av likabehandlingsprincipen och sökandens grundläggande rättigheter.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (C(2023) 2746 final) utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen och sökandens grundläggande rättigheter.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (C(2023) 2746 final) utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen och sökandens grundläggande rättigheter.

—

ogiltigförklara genomförandeförordning (EU) 2023/844 (1) varigenom sökandens namn införs i bilaga II till förordning (EU) nr 36/2012,

—

ogiltigförklara genomförandebeslut (Gusp) 2023/847 (2) varigenom sökandens namn införs i bilaga I till beslut 2013/255/Gusp, och

—

förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Oriktig bedömning. Sökanden gör dels gällande att hans tillhörighet till familjen Assad inte är tillräckligt klar, dels att han inte deltar i någon narkotikahandel. Dessutom gör han en invändning om rättsstridighet avseende artikel 27.2 b och artikel 28.2 b i beslut 2013/255/Gusp.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av rätten till domstol. Sökanden åberopar i detta avseende skyldigheten att vända sig till en domstol för att bestraffa allvarliga brott och gör gällande att rådet inte kan bestraffa honom för narkotikasmuggling.

3.

Tredje grunden: Skada på sökandens anseende.

4.

Fjärde grunden: Intrång i äganderätten.

—

delvis ogiltigförklara och om nödvändigt, ändra det överklagade beslutet i den mån som det innebär ett beslut om avslag vad gäller följande varor:

Klass 9: Programvara och maskinvara för medicinska och diagnostiska ändamål, speciellt inom området diabetes; Programvara för användning i värdering, verifiering och administration av medicinska data, speciellt inom området diabetes; Programvara och datormaskinvara för anslutning av medicinska apparater och anordningar och tilläggsmaskinvara, speciellt för användning i området endokrinologiska och kardiovaskulära sjukdomar, samt tillbehör för nämnda varor, nämligen, personliga digitala assistenter (PDA) och portabla datorer, dataförvaringsinstrument med flera funktioner och alla slags korresponderande maskinläsliga databärare utrustade med program för användning av patienter och läkare; Infrarött gränssnitt för överföring av kommandon och konfigurationsinformation för anordningar från en persondator till medicinska anordningar, speciellt blodtrycksmätare, insulinpumpar och vice versa; Modem för överföring av patientdata från diagnostisk utrustning till en fjärrsajt; Anslutningskablar för datorer och datortillbehör med medicinska apparater och instrument; Kortdistans trådlös sammanlänkning, speciellt för mobiltelefoner, datorer och andra elektroniska anordningar; Sakernas internet-anslutningar (GSM); Elektroniska direktanslutna publikationer, elektroniskt nerladdningsbara.

Klass 10: Kanyler; Inhalatorer; Engångssprutor för injektioner; Operationsknivar och Lansettanordningar; Insulinpumpar och tillbehör därav för personlig vård, nämligen glas- och plastpatroner, patronpåfyllningssatser, katetrar, infusionssatser och slangar, pennålar, engångssprutor, adaptrar, ampuller, och fyllningsanordningar;

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit i förfarandet vid överklagandenämnden.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå LG Electronics ansökan om annullering, alternativt ogiltigförklara det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till överklagandenämnden för förnyad prövning, samt

—

förplikta EUIPO och LG Electronics att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden..

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i förfarandet inför överklagandenämnden.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b, jämförd med artikel 7.2, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.