Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2023/C 271/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 261, 24.7.2023

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 252, 17.7.2023

EUT C 235, 3.7.2023

EUT C 223, 26.6.2023

EUT C 216, 19.6.2023

EUT C 205, 12.6.2023

EUT C 189, 30.5.2023

Dessa texter är tillgängliga på EUR-Lex:

http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 15 juni 2023– Joshua David Silver, Leona Catherine Bashow, Charles Nicholas Hilary Marquand, JY, JZ, Anthony Styles Clayton, Gillian Margaret Clayton mot Europeiska unionens råd

(Mål C-499/21 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen - Beslut (EU) 2020/135 - Medborgare i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Förlusten av ställningen som EU-medborgare och förlusten av de rättigheter som är knutna till denna ställning - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Talerätt - Villkor - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2023/C 271/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Joshua David Silver, Leona Catherine Bashow, Charles Nicholas Hilary Marquand, JY, JZ, Anthony Styles Clayton, Gillian Margaret Clayton (ombud: P. Tridimas, dikigoros, D. Harrison och A. von Westernhagen, solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Ciantar och R. Meyer)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Joshua David Silver, Leona Catherine Bashow, Charles Nicholas Hilary Marquand, JY, JZ, Anthony Styles Clayton och Gillian Margaret Clayton ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 490, 6.12.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 15 juni 2023 – Harry Shindler, Christopher David Randolph, Douglas Edward Watson, Michael Charles Strawson, Hilary Elizabeth Walker, Sarah Caroline Griffiths, James Graham Cherrill, Anita Ruddell Tuttell, Joséphine French, William John Tobbin mot Europeiska unionens råd

(Mål C-501/21 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen - Beslut (EU) 2020/135 - Medborgare i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland - Avtalets konsekvenser för sådana medborgare när det gäller ställningen som unionsmedborgare och de rättigheter som är förenade med denna ställning - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Talerätt - Villkor - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2023/C 271/03)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Harry Shindler, Christopher David Randolph, Douglas Edward Watson, Michael Charles Strawson, Hilary Elizabeth Walker, Sarah Caroline Griffiths, James Graham Cherrill, Anita Ruddell Tuttell, Joséphine French, William John Tobbin (ombud: advokaten J. Fouchet)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Ciantar et R. Meyer)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Harry Shindler, Christopher David Randolph, Douglas Edward Watson, Michael Charles Strawson, Hilary Elizabeth Walker, Sarah Caroline Griffiths, James Graham Cherrill, Anita Ruddell Tuttell, Joséphine French och William John Tobbin ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 452, 8.11.2021.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 15 juni 2023 – David Price mot Europeiska unionens råd

(Mål C-502/21 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen - Beslut (EU) 2020/135 - Medborgare i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland - Avtalets konsekvenser för sådana medborgare när det gäller ställningen som unionsmedborgare och de rättigheter som är förenade med denna ställning - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Talerätt - Villkor - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2023/C 271/04)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: David Price (ombud: J. Fouchet, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Ciantar och R. Meyer)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	David Price ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 452, 8.11.2021.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie – Pologne) – Arkadiusz Szcześniak mot Bank M. SA

(Mål C-520/21 (1), Bank M. (Följderna av att ett avtal ogiltigförklaras)

(Begäran om förhandsavgörande - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Artiklarna 6.1 och 7.1 - Hypotekslån indexerat mot en utländsk valuta - Omräkningsvillkor - Fastställande av växelkursen för den utländska valutan och den inhemska valutan - Verkan av att ett avtalsvillkor anses oskäligt - Verkan av att ett avtal ogiltigförklaras i sin helhet - Möjlighet att kräva betalning som går utöver återbetalning av de belopp som överenskommits i avtalet jämte dröjsmålsränta - Skada för konsumenten - De månatliga belopp som betalats till banken är inte disponibla - Skada för banken - Det kapitalbelopp som betalats till konsumenten är inte disponibelt - Den avskräckande verkan av förbudet mot oskäliga avtalsvillkor - Effektivt konsumentskydd - Domstolstolkning av en nationell bestämmelse)

(2023/C 271/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Arkadiusz Szcześniak

Motpart: Bank M. SA

ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Praw Obywatelskich, Rzecznik Finansowy, Prokurator Prokuratury Rejonowej Warszawa – Śródmieście w Warszawie, Przewodniczący Komisji Nadzoru Finansowego

Domslut

När ett avtal om hypotekslån ogiltigförklaras i sin helhet på den grunden att avtalet inte kan bestå efter det att oskäliga villkor har upphävts,

ska artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal

tolkas så,

—

att de inte utgör hinder för en domstolstolkning av nationell rätt enligt vilken konsumenten har rätt att begära ersättning från kreditinstitutet som går utöver återbetalning av de månatliga betalningar som gjorts och de kostnader som betalats för att fullgöra avtalet jämte betalning av dröjsmålsränta enligt lagstadgad räntesats från och med dagen för betalningsanmodan, under förutsättning att målen i direktiv 93/13 och proportionalitetsprincipen iakttas, och

—

att de utgör hinder för en domstolstolkning av nationell rätt enligt vilken kreditinstitutet har rätt att av konsumenten begära ersättning som går utöver återbetalning av det kapitalbelopp som utbetalts i samband med fullgörandet av avtalet jämte betalning av dröjsmålsränta enligt lagstadgad räntesats från och med dagen för betalningsanmodan.

---

(1)  EUT C 64, 07.02.2022

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland) – Irland) – Eco Advocacy CLG mot An Bord Pleanála

(Mål C-721/21 (1), Eco Advocacy)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Särskilda bevarandeområden - Artikel 6.3 - Föregående prövning av en plan eller ett projekt för att avgöra huruvida det är nödvändigt att på lämpligt sätt bedöma planens eller projektets konsekvenser för ett särskilt bevarandeområde - Motivering - Åtgärder som kan beaktas - Bostadsprojekt - Processuell autonomi - Principerna om likvärdighet och effektivitet - Processuella regler med innebörden att processföremålet bestäms utifrån de rättsliga grunder som åberopades då talan väcktes)

(2023/C 271/06)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Eco Advocacy CLG

Motpart: An Bord Pleanála

Ytterligare deltagare i rättegången: Keegan Land Holdings, An Taisce – The National Trust for Ireland, ClientEarth AISBL

Domslut

1)

Unionsrätten ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell processuell regel som innebär dels att en begäran om domstolsprövning – utifrån såväl nationell rätt som utifrån unionsbestämmelser, såsom artikel 4.2–4.5 i och bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014, eller artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – ska grunda sig på en redogörelse för de yrkanden och grunder som åberopas, varvid varje grund klart och tydligt ska anges och sakomständigheter och bevisning ska redovisas för varje grund, dels att klaganden vid förhandlingen inte får åberopa någon annan grund eller framställa något annat yrkande än de som angetts i nämnda redogörelse.

2)

Artikel 6.3 i direktiv 92/43 ska tolkas så, att när en behörig myndighet i en medlemsstat beslutar att godkänna en plan eller ett projekt som kan påverka ett skyddat område enligt detta direktiv utan att därvid kräva en lämplig bedömning i den mening som avses i denna bestämmelse, är myndigheten inte skyldig att i beslutsskälen bemöta var och en av de rättsliga och faktiska omständigheter som tagits upp under förvaltningsärendets handläggning. Inte desto mindre ska nämnda myndighet i tillräcklig utsträckning ange skälen till att den innan den beviljade ett sådant tillstånd kunde förvissa sig om att det – trots ingivna yttranden med motsatt uppfattning och trots eventuellt däri angivna rimliga tvivel – inte rådde något rimligt vetenskapligt tvivel om att projektet kunde påverka området på ett betydande sätt.

3)

Artikel 6.3 i direktiv 92/43 ska tolkas så, att vid bedömningen av huruvida det är nödvändigt att göra en lämplig bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser för ett område, kan hänsyn tas till planens eller projektets särdrag vilka innebär att föroreningar avlägsnas och vilka således kan leda till att planens eller projektets negativa konsekvenser för området minskar, när dessa särdrag har integrerats i samma plan eller projekt såsom standardinslag, oberoende av några som helst konsekvenser för nämnda område.

---

(1)  EUT C 158, 11.04.2022

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – BM och NP mot Ministero dell'Istruzione, dell'Università e della Ricerca – MIUR

(Mål C-132/22) (1), Ministero dell'Istruzione, dell'Università e della Ricerca (Särskilda förteckningar))

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45 FEUF - Förordning (EU) nr 492/2011 - Artikel 3.1 - Hinder - Likabehandling - Inskrivningsförfarande för tillsättning av tjänster inom vissa nationella offentliga institutioner - Villkor för tillträde kopplat till tidigare yrkeserfarenhet som förvärvats vid dessa institutioner - Nationella regler som inte tillåter att yrkeserfarenhet förvärvad i andra medlemsstater beaktas - Motivering - Målet att avhjälpa osäkerhet)

(2023/C 271/07)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BM, NP

Motpart: Ministero dell'Istruzione, dell'Università e della Ricerca – MIUR

Domslut

Artikel 45 FEUF och artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen

ska tolkas så,

att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att endast sökande som har förvärvat en viss yrkeserfarenhet vid statliga nationella institutioner för högre konstnärlig, musikalisk och koreografisk utbildning kan tillåtas delta i ett förfarande för upptagande i de förteckningar som upprättats i syfte att rekrytera personal till dessa institutioner genom ingående av tillsvidare- och visstidsanställningskontrakt, och som således hindrar att yrkeserfarenhet som förvärvats i andra medlemsstater beaktas vid beslut om vem som får delta i detta förfarande.

---

(1)  EUT C 207, 23.5.2022.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Saint-Louis Sucre mot Premier ministre, Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation, SICA des betteraviers d’Etrepagny

(Mål C-183/22 (1), Saint-Louis Sucre (Erkännande av en producentorganisation))

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Samlad marknadsordning - Förordning (EU) nr 1308/2013 - Producentorganisationernas stadgar - Artikel 153.1 b - Regel om att medlemmar endast får tillhöra en producentorganisation - Räckvidd - Artikel 153.2 c - Producentmedlemmarnas möjlighet att på ett demokratiskt sätt kontrollera producentorganisationen och dess beslut - Kontroll som en person utövar på vissa medlemmar i producentorganisationen)

(2023/C 271/08)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Saint-Louis Sucre

Motpart: Premier ministre, Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation, SICA des betteraviers d’Etrepagny

Domslut

1.

Artikel 153.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017, ska tolkas så, att kravet på att tillhöra en enda producentorganisation uteslutande avser medlemmar som är producenter.

2.

Artikel 153.1 b i förordning nr 1308/2013 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i dess lydelse enligt förordning 2017/2393, ska tolkas så, att vid bedömningen av huruvida en producentorganisations stadgar innehåller regler som gör det möjligt för dess medlemmar att på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och de beslut som den fattar, ska den nationella myndighet som ansvarar för erkännandet av producentorganisationen, — pröva huruvida en person kontrollerar vissa medlemmar i producentorganisationen med beaktande inte bara av den omständigheten att denna person innehar en andel i nämnda medlemmars aktiekapital, utan även av att denna person har andra slags kopplingar till medlemmarna, såsom, vad gäller icke-producentmedlemmar, att dessa är anslutna till samma yrkesförbund eller, när det gäller producentmedlemmar, att dessa utövar ledningsansvar inom ett sådant förbund, — efter att ha kontrollerat att producentorganisationens producentmedlemmar har majoriteten av rösterna i organisationens bolagsstämma, även undersöka huruvida en eller flera icke-producentmedlemmar, med hänsyn till röstfördelningen mellan de medlemmar som inte kontrolleras av andra personer, utan majoritet kan kontrollera de beslut som tas av producentorganisationen till följd av att röstfördelningen gör att de kan utöva ett avgörande inflytande.

---

(1)  EUT C 213, 30.05.2022

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie – Polen) – YQ och RJ mot Getin Noble Bank S.A.

Mål C-287/22 (1), Getin Noble Bank (Uppskov med verkställigheten av ett låneavtal)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Hypotekslån indexerat i utländsk valuta - Artikel 6.1 - Artikel 7.1 - Ansökan om interimistiska åtgärder - Uppskov med verkställigheten av låneavtalet - Säkerställande av den fulla verkan av avtalets återgång)

(2023/C 271/09)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: YQ och RJ

Motpart: Getin Noble Bank S.A.

Domslut

Artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, jämförda med effektivitetsprincipen,

ska tolkas så, att

de utgör hinder för nationell rättspraxis enligt vilken den nationella domstolen kan avslå en konsuments ansökan om interimistiska åtgärder som – i avvaktan på ett slutligt avgörande om ogiltigförklaring av det låneavtal som ingåtts av konsumenten på grund av att avtalet innehåller oskäliga villkor – avser uppskov med skyldigheten att genomföra de månatliga avbetalningarna enligt avtalet, i en sådan situation där sådana åtgärder är nödvändiga för att säkerställa att detta avgörande får full verkan.

---

(1)  EUT C 318, 22.08.2022

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – Teritorialna direktsia Mitnitsa Varna mot ”NOVA TARGOVSKA KOMPANIA 2004” AD

(Mål C-292/22, (1) Nova Targovska Kompania 2004)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Klassificering av varor - Kombinerade nomenklaturen - Nr 1511 och nr 1517 - Raffinerad, blekt och deodoriserad palmolja - Ingen metod har föreskrivits för att analysera en produkts konsistens)

(2023/C 271/10)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Teritorialna direktsia Mitnitsa Varna

Motpart:”NOVA TARGOVSKA KOMPANIA 2004” AD

ytterligare deltagare i rättegången: Okrazhna prokuratura – Varna

Domslut

1)

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602 av den 11 oktober 2018 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1776 av den 9 oktober 2019, ska tolkas på följande sätt: En ätbar beredning gjord av palmolja vilken inte omfattas av nr 1516 i KN och som har genomgått en annan behandling än raffinering omfattas av nr 1517. Det saknar härvid betydelse huruvida denna beredning har modifierats kemiskt genom denna behandling.

2)

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2018/1602 respektive genomförandeförordning 2019/1776, ska tolkas på följande sätt: I avsaknad av fastställda metoder och kriterier i KN för att bedöma huruvida en livsmedelsberedning, som framställts av palmolja och som inte omfattas av nr 1516 i denna nomenklatur, har genomgått en annan behandling än raffinering, får tullmyndigheterna välja lämplig metod för detta ändamål, förutsatt att metoden är ägnad att leda till resultat som är förenliga med KN. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida så är fallet.

---

(1)  EUT C 266, 11.7.2022.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 15 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Thermalhotel Fontana Hotelbetriebsgesellschaft mbH

(Mål C-411/22 (1), Thermalhotel Fontana)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 3.1 a - Begreppet förmåner vid sjukdom - Tillämpningsområde - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45 FEUF - Förordning (EG) nr 492/2011 - Artikel 7.2 - Sociala förmåner - Särbehandling - Rättfärdigandegrunder - Covid-19 - Anställda som ålagts isolering i hemmet efter beslut av den nationella hälsomyndigheten - Ersättning till dessa anställda som betalas av arbetsgivaren - Den behöriga myndighetens återbetalning till arbetsgivaren - Uteslutande av gränsarbetare som ålagts isolering i hemmet enligt en åtgärd som vidtagits av myndigheten i deras bosättningsstat)

(2023/C 271/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Thermalhotel Fontana Hotelbetriebsgesellschaft mbH

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Südoststeiermark

Domslut

1)

Artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska tolkas så, att den ersättning, som betalas av staten och som beviljas arbetstagare för ekonomisk skada som orsakats av att de hindras från att utöva sin yrkesverksamhet efter det att de ålagts isolering i hemmet då de insjuknat i eller misstänks vara sjuka i covid-19, inte utgör en ”förmån vid sjukdom” i den mening som avses i denna bestämmelse och således inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

2)

Artikel 45 FEUF och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det för beviljande av ersättning för inkomstbortfall för arbetstagare med anledning av en isoleringsåtgärd som förordnats till följd av ett positivt testresultat för covid-19, utgör en förutsättning att isoleringsåtgärden har förordnats av en myndighet i denna medlemsstat med stöd av denna lagstiftning.

---

(1)  EUT C 359, 19.09.2022

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 31 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Aragón – Spanien) – Asociación Estatal de Entidades de Servicios de Atención a Domicilio (ASADE) mot Consejería de Sanidad de la Diputación General de Aragón

(Mål C-676/20 (1), ASADE)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler - Rent inhemsk situation - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Artiklarna 74–77 - Hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster - Användning av avtal om tillhandahållande av sociala tjänster med privata enheter utan vinstsyfte - Tjänster på den inre marknaden - Direktiv 2006/123/EG - Tillämpningsområde - Artikel 2.2 f och j)

(2023/C 271/12)

Rättegångsspråk: x

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Aragón

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Asociación Estatal de Entidades de Servicios de Atención a Domicilio (ASADE)

Motpart: Consejería de Sanidad de la Diputación General de Aragón

Avgörande

Artiklarna 76 och 77 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken enheter utan vinstsyfte förbehålls möjligheten att, med iakttagande av principerna om offentlighet, konkurrens och öppenhet, ingå avtal enligt vilka dessa enheter tillhandahåller sociala tjänster eller hälso- och sjukvårdstjänster av allmänintresse i utbyte mot ersättning för sina kostnader, oavsett det uppskattade värdet av dessa tjänster, när tillämpningen av dessa avtal syftar till att uppnå solidaritetsmål, utan att tillhandahållandet av dessa tjänster nödvändigtvis blir mer ändamålsenligt och effektivt i förhållande till det system som allmänt är tillämpligt vid förfaranden för offentlig upphandling, under förutsättning att,

—	för det första den rättsliga och avtalsrättsliga ram inom vilken nämnda enheters verksamhet utövas faktiskt bidrar till att uppnå den sociala målsättningen och till att uppnå de mål avseende solidaritet och budgetmässig effektivitet som lagstiftningen grundar sig på, och

—	för det andra principen om öppenhet iakttas, såsom den bland annat preciseras i artikel 75 i direktivet.

---

(1)  EUT C 138, av den 19.4.2021.

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 24 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo – Bulgarien) – DV mot Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo

(Mål C-30/22, Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut-Veliko Tarnovo) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Migrerande arbetstagare - Arbetslöshet - Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen - Social trygghet - Artikel 30 - Fastställelse av rätten till arbetslöshetsersättning - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 65.2 - Medborgare i en medlemsstat som arbetat som anställd i Förenade kungariket - Denna medborgares anställningsavtal har upphört efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och utgången av den övergångsperiod som fastställts i avtalet - Denna medborgares rätt till arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i den medlemsstaten efter det att vederbörande återvänt till den staten)

(2023/C 271/13)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Veliko Tarnovo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: DV

Motpart: Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo

Avgörande

Artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012

ska tolkas så,

att den inte är tillämplig i en situation där en person ansöker om arbetslöshetsförmåner hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat där han eller hon inte har fullgjort försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare och till vars territorium denna person återvänder efter att en försäkringsperiod, anställningsperiod eller period av verksamhet som egenföretagare har fullgjorts i en annan stat, i vilken personen var bosatt, i den mening som avses i denna bestämmelse, under hela den perioden.

---

(1)  EUT C 138, 28.3.2022.)

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 27 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg Ooust-Vlanderen Afdelning Gent (Belgien) –VN mot mot Belgische Staat

(Mål C-34/22 (1), Belgische Staat)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Fritt tillhandahållande av tjänster - Fri rörlighet för kapital - Begränsningar - Skattelagstiftning - Inkomstskatt - Skattebefrielse endast för räntor som betalts av banker som uppfyller vissa rättsliga krav - Indirekt diskriminering - Banker med säte i Belgien och banker med säte i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet)

(2023/C 271/14)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlanderen Afdelning Gent

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: VN

Svarande: Belgische Staat

Avgörande

Artikel 56 FEUF och artikel 36 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som föreskriver en ordning för skattebefrielse som – även om den gäller utan åtskillnad för sparkonton i nationella banker och i utländska banker – innebär att skattebefrielse på inkomster på sparkonton hos banker som är etablerade i andra medlemsstater i Europeiska unionen eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet endast medges om de uppfyller krav som motsvarar kraven i nämnda nationella bestämmelser, vilka de facto är specifika för den belgiska marknaden.

---

(1)  EUT C 213 av den 30.5.2022.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 6 juni 2023 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Prešov – Slovakien) – Rozhlas a televízia Slovenska / CI

(Mål C-669/22 (1), Rozhlas a televízia Slovenska)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Tillämpningsområde - Uppgift om varför det är nödvändigt att EU-domstolen tolkar vissa unionsbestämmelser samt om sambandet mellan unionsbestämmelserna och tillämplig nationell lagstiftning - Otillräcklig precisering - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)

(2023/C 271/15)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Okresný súd Prešov

Parter i det nationella målet

Klagande: Rozhlas a televízia Slovenska

Motpart: CI

Avgörande

Begäran om förhandsavgörande, framställd av Okresný súd Prešov (distriktsdomstolen i Prešov, Slovakien) genom beslut av den 8 september 2022, avvisas då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

---

(1)  Datum för ingivande: 24.10.2022.

Överklagande ingett den 13 januari 2023 av Autoramiksas UAB av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 10 november 2022 i mål T-374/22, Autoramiksas mot kommissionen

(Mål C-12/23 P)

(2023/C 271/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Autoramiksas UAB (ombud: G. Valantiejus, advokatas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Domstolen (åttonde avdelningen) beslutade den 19 juni 2023 att överklagandet avvisas såsom uppenbart ogrundat, och att Autoramiksas UAB ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 16 februari 2023 av XH av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 19 december 2022 i mål T-522/21, XH mot kommissionen

(Mål C-91/23 P)

(2023/C 271/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: XH (ombud: K. Górny, adwokat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

och följaktligen bifalla klagandens yrkanden om A. ogiltigförklaring av: — beslut D/386/20 av den 24 november 2020 att inte ändra klagandens Sysper2-akt, vilket bekräftades genom tillsättningsmyndighetens beslut nr R/125/21 av den 16 juni 2021 efter klagandens klagomål av den 22 februari 2021, — beslut IA nr 32-2020 av den 12 november 2020 att inte uppta klaganden i förteckningen över befordrade tjänstemän år 2020, vilket bekräftades genom tillsättningsmyndighetens beslut nr R/80/21 av den 8 juni 2021 efter klagandens klagomål av den 5 februari 2021, B. ersättning för de skador klaganden lidit, — förplikta kommissionen att ersätta samtliga kostnader för överklagandet och förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden följande grunder: en uppenbart oriktig bedömning, missuppfattning av bevisningen och felaktig rättstillämpning – åsidosättande av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna (1) och artikel 270 FEUF. Åsidosättande av de praktiska genomförandebestämmelserna till tribunalens rättegångsregler, artiklarna 102, 104 och bilaga 2, åsidosättande av artiklarna 76, 147 och 148.9 i tribunalens rättegångsregler beträffande:

—	en uppenbart oriktig bedömning samt ett åsidosättande av principen om god förvaltning och rätten till en rättvis rättegång,

—	användningen och angivelsen av klagandens adresser vid tribunalens kansli,

—	underlåtenheten att försäkra sig om klagandens faktiska, permanenta adress och att beakta den omständigheten att denna adress ändrats under rättshjälpsförfarandet,

—	en uppenbart oriktig bedömning,

—	underlåtenheten att ändra och/eller rätta klagandens adressuppgifter,

—	delgivningen av klagandens skriftväxling med tribunalen,

—	avvisningen av postkvitton för de rekommenderade brev klaganden skickat till tribunalen,

—	beslutet att utelämna klagandens skriftväxling från ärendeakten,

—	innehållet i skriftväxlingen mellan klaganden och tribunalen,

—	tidpunkten då fristen för att överklaga avbröts,

—	det påstådda förordnandet om delgivning av beslut på klagandens tillfälliga adress i utlandet, där klaganden inte var bosatt (istället för klagandens permanenta adress i Belgien),

—	det påstådda förordnandet om delgivning av beslut på klagandens tillfälliga adress i Polen, där klaganden inte var bosatt (istället för klagandens permanenta adress i Belgien),

—	förekomsten av oförutsägbara omständigheter som utgör force majeure,

—	förekomsten av ett ursäktligt fel,

—	utgången av fristen för att väcka talan.

---

(1)  Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT P 45, 1962, s. 1385).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 9 mars 2023 – KUBERA, trgovanje s hrano in pijačo, d.o.o. mot Republika Slovenija

(Mål C-144/23)

(2023/C 271/18)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i det nationella målet

Klagande: KUBERA, trgovanje s hrano in pijačo, d.o.o.

Motpart: Republika Slovenija

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artikel 267 tredje stycket FEUF hinder för en bestämmelse i Zakon o pravdnem postopku (civilprocesslagen) på grundval av vilken Vrhovno sodišče (Högsta domstolen, Slovenien) inom ramen för ett förfarande angående prövningstillstånd för överklagande (”revizija”) inte prövar huruvida den mot bakgrund av en parts yrkande att ett förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen är skyldig att hänskjuta en tolkningsfråga för förhandsavgörande?

Om fråga 1 besvaras jakande:

2)

Ska artikel 47 i stadgan, angående skyldigheten att motivera domstolsavgöranden, tolkas på så sätt att ett processuellt beslut som avslår en parts ansökan om prövningstillstånd för överklagande (”revizija”) i enlighet med civilprocesslagen utgör ett ”domstolsavgörande” där skälen måste anges till att en parts yrkande att ett förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen inte bifalls i den aktuella situationen?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bayerischen Verwaltungsgerichtshofs (Tyskland) den 4 april 2023 – Hauser Weinimport GmbH mot Freistaat Bayern

(Mål C-216/23)

(2023/C 271/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerischer Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Hauser Weinimport GmbH

Motpart: Freistaat Bayern

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 3.4 c i förordning (EU) nr 251/2014 (1) tolkas så, att begreppet ”alkohol” även omfattar drycker som innehåller alkohol och inte utgör en vinprodukt i den mening som avses i artikel 3.4 a i förordning (EU) nr 251/2014?

2)	Betyder ”tillsätta” i den mening som avses i artikel 3.4 c i förordning (EU) nr 251/2014 att slutproduktens alkoholhalt måste ha ökat jämfört med den vinprodukt som använts enligt artikel 3.4 a i förordning (EU) nr 251/2014?

3)	Om fråga 1 besvaras jakande, ska artikel 3.1 första meningen i förordning (EU) nr 251/2014 jämförd med punkt 1 b ii i bilaga I till förordningen tolkas så, att begreppet ”födoämnen som används som aromer” omfattar alkoholhaltiga drycker i den mening som avses i fråga 1)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och skydd av geografiska beteckningar för vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 2014, s. 14).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Ekonomisko lietu tiesa (Lettland) den 3 maj 2023 – brottmål mot A, B, C, Z, F, AS Latgales Invest Holding, SIA METEOR HOLDING, METEOR Kettenfabrik GmbH, SIA Tool Industry och AS Ditton pievadķēžu rūpnīca

(Mål C-285/23, Linte (1))

(2023/C 271/20)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Ekonomisko lietu tiesa

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

A, B, C, Z, F, AS Latgales Invest Holding, SIA METEOR HOLDING, METEOR Kettenfabrik GmbH, SIA Tool Industry och AS Ditton pievadķēžu rūpnīca

Ytterligare deltagare i rättegången: Latvijas Investīciju un attīstības aģentūra

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 24.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (2) tolkas så, att hörandet av en tilltalad person genom videokonferens även innefattar att den tilltalade medverkar i rättegången i ett brottmål i en annan medlemsstat genom videokonferens från den medlemsstat där den tilltalade är bosatt?

2)

Ska artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (3) tolkas så, att den tilltalades rätt att närvara vid den muntliga delen av förfarandet även kan säkerställas genom att den tilltalade medverkar i rättegången i ett brottmål som genomförs i en annan medlemsstat genom videokonferens från den stat där han eller hon är bosatt?

3)	Är den tilltalades medverkan i rättegången i ett mål som genomförs i en annan medlemsstat genom videokonferens från den medlemsstat där han eller hon är bosatt, att likställa med att han eller hon är fysiskt närvarande vid förhandlingen i domstolen i den medlemsstat där målet genomförs?

4)	För det fallet att svaret på frågorna 1 och/eller 2 är jakande, får då videokonferensen bara anordnas med hjälp av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten?

5)	För det fallet att svaret på fråga 4 är nekande, får då domstolen i den medlemsstat där målet genomförs ta direktkontakt med en tilltalad som befinner sig i en annan medlemsstat och skicka en länk till honom eller henne för att han eller hon ska kunna ansluta sig till videokonferensen?

6)	Är inte ett anordnande av en videokonferens utan medverkan av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten oförenligt med det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen?

---

(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  EUT L 130, 2014, s. 1.

(3)  EUT L 65, 2016, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Düsseldorf (Tyskland) den 8 maj 2023 – LS mot PL

(Mål C-291/23, Hantoch (1))

(2023/C 271/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: LS

Motpart: PL

Tolkningsfråga

Ska artikel 10 i förordning (EU) nr 650/2012 (2) tolkas så, att den tidpunkt som är avgörande för att fastställa huruvida tillgångar som ingår i kvarlåtenskapen befann sig i den medlemsstat i vilken domstolen där talan väckts är belägen, är tidpunkten för dödsfallet eller tidpunkten då talan väcktes?

---

(1)  Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Obersten Gerichtshof (Österrike) den 25 maj 2023 – DS mot Pensionsversicherungsanstalt

(Mål C-323/23, Pensionsversicherungsanstalt)

(2023/C 271/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: DS

Motpart: Pensionsversicherungsanstalt

Tolkningsfråga

Ska artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (1) tolkas på så sätt, att en unionsmedborgare som inte förvärvsarbetar har rätt till socialt bistånd i den mening som avses i direktiv 2004/38, om han uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten under längre tid än tre månader, men kortare än fem år, och hans uppehållsrätt endast grundas på att han är make (artikel 2 punkt 2 a i direktiv 2004/38) till en unionsmedborgare som är anställd i den mottagande medlemsstaten (migrerande arbetstagare) (artikel 7.1 d i direktiv 2004/38), men själv inte har en självständig uppehållsrätt enligt artikel 7.1 a, b eller c i direktiv 2004/38?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (nedan kallat direktiv 2004/38).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 25 maj 2023 – Sozialversicherungsanstalt der Selbständigen

(Mål C-329/23, Sozialversicherungsanstalt)

(2023/C 271/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Sozialversicherungsanstalt der Selbständigen

Ytterligare deltagare i målet: Dr. W M, Bundesminister für Soziales, Gesundheit, Pflege und Konsumentenschutz

Tolkningsfrågor

1)

Ska de unionsrättsliga bestämmelserna för fastställande av tillämplig lag på socialförsäkringsområdet enligt förordning (EG) nr 883/2004 (1) jämförd med förordning (EG) nr 987/2009 (2) tillämpas i en situation där en unionsmedborgare samtidigt bedriver näringsverksamhet i en EU-medlemsstat, i en EES-Efta-stat (Liechtenstein) och i Schweiz? Om fråga 1 ska besvaras jakande:

2)

Ska förordning (EG) nr 883/2004 jämförd med förordning (EG) nr 987/2009 i en situation som den ovannämnda tillämpas på så sätt att prövningen av vilket lands lagstiftning för social trygghet som är tillämplig ska ske separat – å ena sidan i förhållandet mellan EU-medlemsstaten och EES-Efta-staten, och å andra sidan i förhållandet mellan EU-medlemsstaten och Schweiz – och det följaktligen är nödvändigt att utfärda separata intyg om fastställande av tillämplig lagstiftning?

3)

Är det fråga om en ändring av den rådande situationen i den mening som avses i artikel 87.8 i förordning (EG) nr 883/2004, om en verksamhet påbörjas i en ytterligare stat i vilken nämnda förordning är tillämplig, även om den omständigheten varken enligt förordning (EG) nr 883/2004 eller förordning (EEG) nr 1408/71 (3) innebär att tillämplig lagstiftning ändras, och verksamhetens omfattning är så ringa att endast cirka 3 procent av den totala inkomsten härrör från den? Spelar det i sammanhanget någon roll om samordningen ska ske separat inom ramen för de bilaterala förhållandena mellan de hittills berörda staterna å ena sidan och en av de hittills berörda staterna och den ”ytterligare” staten å andra sidan i den mening som avses i den andra frågan?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Frankfurt am Main (Tyskland) den 26 maj 2023 – MN mot Qatar Airways

(Mål C-335/23, Qatar Airways)

(2023/C 271/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Frankfurt am Main

Parter i det nationella målet

Klagande: MN

Motpart: Qatar Airways

Tolkningsfrågor

1)

Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (1) av den 11 februari 2004 tolkas så, att en passagerare reser gratis i den mening som avses i artikel 3.3 första alternativet [i den första meningen] i förordningen när passageraren endast måste betala avgifter och flygskatter för flygbiljetten?

2)

För det fall fråga 1 besvaras nekande: Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 tolkas så, att det inte rör sig om ett biljettpris som (indirekt) är tillgängligt för allmänheten i den mening som avses i artikel 3.3 andra alternativet [i den första meningen] i förordningen, när flygningen har bokats inom ramen för ett tids- och volymmässigt begränsat kampanjerbjudande från ett lufttrafikföretag som endast var tillgängligt för en viss yrkesgrupp?

3)

För det fall även fråga 2 besvaras nekande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 anses vara tillämplig: a) Ska artikel 8.1 c i den förordningen tolkas så, att det måste finnas ett tidsmässigt samband mellan, å ena sidan, den ursprungligen bokade och inställda flygningen och, å andra sidan, den önskade ombokningen till ett senare datum? b) Hur ska detta tidsmässiga samband i förekommande fall avgränsas?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Talan väckt den 30 maj 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-341/23)

(2023/C 271/25)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Ioan och R. Lindenthal)

Svarande: Republiken Slovakien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 a och b i direktiv 1999/31/EG (1) om deponering av avfall, genom att den inte har lagt fram omställningsplaner och korrigerande åtgärder för godkännande avseende de 11 deponier som anges i ansökan (Vlčie hory, Bojná, del B och del C – Phase I., Čadca – SLOzávoz, Rajec – Šuja, Ružomberok – Biela Púť, Landrécomation TKO Zubrohlava, Hnúšťa – Kotlište, Detva – Studienec Phase II., Hontianske Tesáre, Hôrky – Pláne a Stropkov – Chotča) i syfte att slutgiltigt avgöra om driften av deponin får fortsätta enligt en omställningsplan för deponin eller om åtgärder för att avsluta deponin så snart som möjligt ska vidtas,

—

fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b i direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall, genom att den inte har vidtagit åtgärder för att så snart som möjligt avsluta de tio deponier som anges i ansökan (Stupava – Žabárethe, Bobogdány, Prietrž, Veronika Dežerice, Landfill KO Duslo, Šahy – Holá Stráž, Židová – Vráble, Smutná, Hnúšťa – Branzová, Veľká Ves), och

—	förplikta Republiken Slovakien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 14 i direktiv 1999/31 var Republiken Slovakien skyldig att vidta åtgärder för att befintliga deponier, det vill säga ”deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföring av detta direktiv”, antingen skulle utvärderas mot bakgrund av kraven i direktivet, avslutas så snart som möjligt eller följa direktivet fullt ut under en övergångsperiod på åtta år, vilken löpte ut den 16 juli 2009.

Enligt artikel 14 a i direktivet var Republiken Slovakien skyldig att inom ett år från ikraftträdandet av lagstiftningen om genomförande av direktivet se till att huvudmannen för deponin förbereder och, för de behöriga myndigheterna för godkännande, lägger fram en omställningsplan för platsen som omfattar de uppgifter som anges i artikel 8 och de korrigerande åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i direktivet. Enligt artikel 14 b i direktivet ska de behöriga myndigheterna, efter det att omställningsplanen för området har lagts fram, fatta ett definitivt beslut på grundval av planen och direktivet om fortsatt drift av området. Enligt artikel 14 b sista meningen i direktivet var Republiken Slovakien även skyldig att i enlighet med artiklarna 7 g och 13 vidta nödvändiga åtgärder för att så snart som möjligt avsluta de deponier som inte hade beviljats tillstånd till fortsatt verksamhet i enlighet med artikel 8 i direktivet.

Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla dessa skyldigheter.

---

(1)  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 1999, s. 1)

Överklagande ingett den 8 juni 2023 av Compagnie industrielle de la matière végétale (CIMV) av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 29 mars 2023 i mål T-26/22, CIMV/kommissionen

(Mål C-366/23 P)

(2023/C 271/26)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Compagnie industrielle de la matière végétale CIMV (ombud: B. Le Bret, R. Rard och P. Renié, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att detta överklagande kan tas upp till prövning och är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	slutligt avgöra målet, enligt artikel 61 i domstolens stadga, och, i första hand, bifalla CIMV:s yrkanden i första instans, eller, i andra hand, ogiltigförklara artikel 3 i kommissionens beslut i den del det innebär vidtagande av utmätningsåtgärder, eller

—	återförvisa målet till tribunalen för avgörande, och

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

För det första gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna i sin bedömning av åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar, genom att den borde ha konstaterat att Europeiska kommissionen hade åsidosatt denna princip, med hänsyn till de berättigade förväntningar som kommissionens svar gett upphov till hos CIMV.

För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att den borde ha ansett att beslutet hade antagits i strid med rätten till försvar och rätten att yttra sig, med hänsyn till den långa tid som förflutit mellan prövningen av ärendet, den sista kommunikationen med klaganden och antagandet av beslutet.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Stuttgart – Tyskland) – Paypal (Europe) Sarl et Cie, SCA mot PQ

(Mål C-190/21) (1), PayPal)

(2023/C 271/27)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 278, 12.07.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande (andra avdelningen) den 16 mars 2023 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Cottbus – Tyskland) – Stadt Frankfurt (Oder), FWA Frankfurter Wasser- und Abwassergesellschaft mbH mot Landesamt für Bergbau, Geologie und Rohstoffe

(Mål C-723/21) (1) , Stadt Frankfurt (Oder) et FWA)

(2023/C 271/28)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande (andra avdelningen) har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 95, 28.02.2022.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 17 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-651/22) (1)

(2023/C 271/29)

Rättegångsspråk: portugisiska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 463, 5.12.2022.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens den 16 mars 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-668/22) (1)

(2023/C 271/30)

Rättegångsspråk: slovakiska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 463, 5.12.2022.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – UG mot kommissionen

(Mål T-571/17 RENV) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Tillsvidareanställning - Uppsägning av kontraktet - Artikel 47 c i) i anställningsvillkoren för övriga anställda - Bristande arbetsinsats - Uppförande i tjänsten och inställning till arbetet oförenliga med tjänstens intresse - Motiveringsskyldighet - Rätt att yttra sig - Rätt till föräldraledighet - Artikel 42a i tjänsteföreskrifterna - Tillämpning på tjänstemän och anställda inom unionen av minimikraven i direktiven 2010/18/EU och 2002/14/EG - Artiklarna 27, 30 och 33 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Arbetstagarnas rätt till information och samråd - Artikel 24b i tjänsteföreskrifterna - Uppenbart oriktig bedömning - Skydd mot uppsägning utan saklig grund - Bestridande genom anslutningsöverklagande av lagakraftvunna beslut - Avvisning - Proportionalitetsprincipen - Maktmissbruk - Skadeståndsansvar)

(2023/C 271/31)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: UG (ombud: advokaten M. Richard)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Radu Bouyon)

Saken

Sökanden har genom sin talan enligt artikel 270 FEUF yrkat dels ogiltigförklaring av beslutet av den 17 oktober 2016 genom vilket Europeiska kommissionen sade upp hennes avtal om kontraktsanställning, dels ersättning för den ekonomiska och ideella skada som hon påstår att hon lidit på grund av detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	UG och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i de mål som registrerats under nummer T-571/17 och C-249/20 P.

3)	I det mål som registrerats under nummer T-571/17 RENV, ska UG bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av kommissionens kostnader.

---

(1)  EUT C 357, 23.10.2017.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Stone Brewing mot EUIPO – Molson Coors Brewing Company (UK) (STONE BREWING)

(Mål T-200/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket STONE BREWING - Äldre EU-ordmärket STONES - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 271/32)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stone Brewing Co. LLC (Escondido, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kloth, R. Briske och D. Habel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Molson Coors Brewing Company (UK) Ltd (Burton Upon Trent, Förenade kungariket) (ombud: G. Orchison, solicitor och J. Abrahams, KC)

Saken

Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 31 januari 2020 (ärende R 1524/2018-4) ska upphävas.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Stone Brewing Co. LLC ska bära sina egna rättegångskostnader och härutöver ersätta de rättegångskostnader som uppstått för Molson Coors Brewing Company (UK) Ltd.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Polwax mot kommissionen

(Mål T-585/20) (1)

(Konkurrens - Företagskoncentrationer - Marknaden i föregående led för råparaffin - Marknaden i efterföljande led för paraffinvax - Beslut i vilket en företagskoncentration förklaras vara förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet - Åtagande avseende försäljning av råparaffin saknas - Vertikala effekter - Avskärmning av insatsprodukter)

(2023/C 271/33)

Rättegångsspråk: polska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Polwax S.A. (Jasło, Polen) (ombud: advokaterna E. Nessmann och G. Duda)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Khan, G. Meessen och J. Szczodrowski)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Polski Koncern Naftowy Orlen S.A. (Płock, Polen) (ombud: advokaten M. Mataczyński)

Saken

Sökanden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 juli 2020 (ärende M.9014), antaget med stöd av artikel 8.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1), genom vilket Europeiska kommissionen förklarade att en företagskoncentration mellan Polski Koncern Naftowy Orlen S.A. (nedan kallat Orlen) och Grupa Lotos S.A. var förenlig med den inre marknaden och med artikel 57 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), under förutsättning att Orlen uppfyllde vissa åtaganden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Polwax SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 399, 23.11.2020.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Ryanair och Airport Marketing mot kommissionen

(Mål T-79/21) (1)

(Statligt stöd - Avtal som ingåtts med flygbolaget Ryanair och dess dotterbolag Airport Marketing Services - Marknadsföringstjänster - Beslut i vilket stödet förklarades oförenligt med den inre marknaden och att det ska återbetalas - Fördel - Kriteriet verkligt behov - Artiklarna 41 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Rätt att få tillgång till handlingar - Rätten att bli hörd)

(2023/C 271/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland), Airport Marketing Services Ltd (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F.-C. Laprévote, V. Blanc, S. Rating, I.-G. Metaxas-Maranghidis och D. Pérez de Lamo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, J. Carpi Badía och C. Georgieva, samtliga i egenskap av ombud)

Part som har intervenerat till stöd för svarandena: Europeiska Unionens råd (ombud: A. Maceroni och A.-L. Meyer, båda i egenskap av ombud)

Saken

Sökandena yrkar genom sin talan, enligt artikel 263 FEUF, ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) final 2020/167 av den 2 augusti 2019 om det statliga stöd SA.47867 2018/C (f.d. 2017/FC) som Frankrike har genomfört till förmån för Ryanair och Airport Marketing Services (EUT L 388, 2021, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ryanair DAC och Airport Marketing Services Ltd ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 110, 29.3.2021.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Covington & Burling och Van Vooren mot kommissionen

(Mål T-201/21) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder - Medlemsstaternas individuella ståndpunkter - Avslag på ansökan om tillgång till handlingar - Artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 - Undantag avseende skyddet för beslutsförfarandet - Kommittéförfarande - Förordning (EG) nr 1925/2006)

(2023/C 271/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Covington & Burling LLP (Saint-Josse-ten-Noode, Belgien), Bart Van Vooren (Meise, Belgien) (ombud: advokaten P. Diaz Gavier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Ehrbar och A. Spina)

Saken

Sökandena har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Europeiska kommissionens underförstådda beslut av den 12 mars 2021 och kommissionens bekräftande beslut C(2021) 2541 final av den 7 april 2021, genom vilka de fått avslag på sin ansökan om tillgång till handlingar som rör medlemsstaternas röster i ett kommittéförfarande avseende ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat.

Domslut

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken såvitt avser yrkandena om att det underförstådda beslutet av den 12 mars 2021 ska ogiltigförklaras.

2)

Europeiska kommissionens beslut C(2021) 2541 final av den 7 april 2021 ska ogiltigförklaras i den del det däri nekas tillgång till de individuella rösterna från medlemsstaternas företrädare på grundval av artikel 4.3 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 217, 7.6.2021.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Instituto Cervantes mot kommissionen

(Mål T-376/21) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Tillhandahållande av språkundervisningstjänster till unionens institutioner, organ och byråer - Klassificering av en anbudsgivare i ett förfarande med stegvis utslagning - Motiveringsskyldighet - Delar av anbudet tillgängliga via en hyperlänk - Uppenbart oriktiga bedömningar - Maktmissbruk)

(2023/C 271/36)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Instituto Cervantes (Madrid, Espagne) (ombud: advokaten E. van Nuffel d’Heynsbroeck)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Ilkova)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Konungariket Spanien (ombud: I. Herranz Elizalde)

Saken

Sökanden har genom sin på artikel 263 FEUF grundade talan yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 19 april 2021 i vilket kommissionen i första hand tilldelade konsortiet CLL Centre de Langues-Allinga del nr 3 (spanska) i upphandlingen om ramavtal för språkutbildning för Europeiska unionens institutioner, organ och byråer (HR/2020/OP/0014) och i andra hand tilldelade sökanden nämnda del.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Instituto Cervantes ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 338 av den 23.8.2021.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – Hangzhou Dingsheng Industrial Group m.fl./kommissionen

(Mål T-748/21) (1)

(Dumpning - Utvidgning av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina till att även omfatta import av viss aluminiumfolie som avsänts från Thailand - Undersökning om kringgående - Kringgående - Artikel 13 i förordning (EU) 2016/1036 - Tillräcklig bevisning - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldighet)

(2023/C 271/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Hangzhou Dingsheng Industrial Group Co., Ltd (Hangzhou, Kina), Dingheng New Materials Co., Ltd (Rayong, Thailand), Thai Ding Li New Materials Co., Ltd (Rayong) (ombud: advokaterna G. Coppo och G. Pregno)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Němečková)

Saken

Sökandena har med stöd av artikel 263 FEUF väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1474 av den 14 september 2021 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom genomförandeförordning (EU) 2015/2384 och genomförandeförordning (EU) 2017/271 på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av viss aluminiumfolie som avsänts från Thailand, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Thailand eller inte (EUT L 325, 2021, s. 6).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Hangzhou Dingsheng Industrial Group Co., Ltd, Dingheng New Materials Co., Ltd och Thai Ding Li New Materials Co., Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens kostnader.

---

(1)  EUT C 84, 21.2.2022.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories mot EUIPO – Arbora & Ausonia (InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima)

(Förenade målen T-197/22 och T-198/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärkena InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima - Det äldre EU-ordmärket och det äldre nationella ordmärket EVAX - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 271/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories SA (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna C. Chrysanthis, P.-V. Chardalia och A. Vasilogamvrou)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Arbora & Ausonia, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Mora Cortés)

Saken

Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 1 mars 2022 (ärende R 1244/2021-1) och (ärende R 1245/2021-1).

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 1 mars 2022 (ärende R 1244/2021-1) ogiltigförklaras, i den mån det avser varorna ”[t]oalettartiklar; preparat för kroppsrengöring; rengöringsmedel” i klass 3 och varorna ”hygieniska preparat; hygieniska preparat för medicinska ändamål” i klass 5.

2)	Överklagandet i mål T-197/22 ogillas i övrigt.

3)	Det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 1 mars 2022 (ärende R 1245/2021-1) ogiltigförklaras.

4)	Vardera rättegångsdeltagaren ska bära sina rättegångskostnader i mål T-197/22.

5)	EUIPO och Arbora & Ausonia, SL ska ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories SA i mål T-198/22.

---

(1)  EUT C 222, 7.6.2022.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – Rauch Furnace Technology mot EUIPO – Musto et Bureau (Smältdegel)

(Mål T-347/22) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsformgivning som återger en smältdegel - Tidigare formgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Formgivningen ger inte ett annat helhetsintryck - Offentliggörande av den tidigare formgivningen - Artiklarna 6, 7 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 - Bevis ges in på ett annat spark än rättegångsspråket - Artiklarna 29.1, 29.5 och 81.2 I förordning (EG) nr 2245/2002 - Omständigheter och bevis som åberopas respektive ges in för första gången vid överklagandenämnden - Artikel 63 i förordning nr 6/2002)

(2023/C 271/39)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Rauch Furnace Technology GmbH (Gmunden, Österrike) (ombud: advokaten M. Traxler)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Nicolás Gómez och D. Hanf)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Musto et Bureau Srl (Osteria Grande, Italien) (ombud: advokaten F. De Sanzuane)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 29 mars 2022 (ärende R 1697/2021-3).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Rauch Furnace Technology GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Musto et Bureau Srl.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 294, 1.8.2022.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – International British Education XXI/EUIPO – Saint George’s School (IBE ST. GEORGE’S)

(Mål T-438/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av figurmärke IBE ST. GEORGE’S - Äldre nationellt figurmärke ST. GEORGE’S SCHOOL - relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 271/40)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: International British Education XXI SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten N. Fernández Fernández-Pacheco)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Saint George’s School SL (Fornells de la Selva, Spanien) (ombud: advokaten R. Guerras Mazón)

Saken

Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 11 maj 2022 (ärende R 2226/2020-4).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	International British Education XXI SL ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Saint George’s School SL:s rättegångskostnader.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 340, 5.9.2022.

Tribunalens dom av den 14 juni 2023 – Corver mot EUIPO (CHR ME)

(Mål T-446/22) (1)

(EU-varumärken - Ogiltighetsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CHR ME - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 271/41)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Serge-Paul Corver (Lanaken, Belgien) (ombud: advokaten C. König)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Ringelhann och M. Eberl)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande, enligt artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) den 28 mars 2022 (ärende R 2082/2021-2).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Serge-Paul Corver och Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 326, 29.08.2022.

Tribunalens dom av den 21 juni 2023 – Vitromed mot EUIPO – Vitromed Healthcare (VITROMED Germany)

(Mål T-514/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-figurmärket VITROMED Germany - Internationell registrering av det äldre figurmärket VITROMED - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 271/42)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Vitromed GmbH (Iéna, Tyskland) (ombud: advokaten M. Linß)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och E. Nicolás Gómez)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Vitromed Healthcare (Jaipur, Indien) (ombud: advokaten S. Eble)

Saken

Sökanden har med stöd av artikel 263 FEUF väckt talan om ogiltigförklaring och ändring av det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) fattade den 2 juni 2022 (ärende R 1670/2021 2).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vitromed GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Vitromed Healthcares rättegångskostnader.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 380, 3.10.2022.

Tribunalens beslut av den 6 juni 2023 – Spreewood Distillers mot EUIPO – Radgonske gorice (STORK)

(Mål T-433/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket STORK - Det äldre nationella ordmärket GOLDEN STORK - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU 2017/1001 - Uppenbart att överklagandet helt saknar rättslig grund)

(2023/C 271/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Spreewood Distillers GmbH (Schlepzig, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Spieker and D. Mienert)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: N. Lamsters och T. Frydendahl)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Radgonske gorice d.o.o. (Gornja Radgona, Slovenien)

Saken

Klaganden yrkar med sitt överklagande, som väcks med stöd av artikel 263 FEUF, ogiltigförklaring av det beslut som fattades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 10 maj 2022 (ärende R 1782/2021-5).

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 326, 29.8.2022

Talan väckt den 13 mars 2023 – Institut Jožef Stefan mot Kommissionen

(Mål T-134/23)

(2023/C 271/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Institut Jožef Stefan (Ljubljana, Slovenien) (ombud: advokaten A. Bochon)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	besluta att talan inte kan tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kommissionens bedömningskommitté den 3 januari 2023 varigenom den avslog sökandens förslag EDF-2021-MCBRN-R-CBRNDIM-101075036-PANDORA som ingavs i samband med inbjudan att lämna förslag EDF-2021-MCBRN-R inom ramen för Europeiska försvarsfondens program, med motiveringen att Europeiska kommissionen gjort en uppenbart felaktig bedömning, åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF, åsidosatt principen om god förvaltningssed och åsidosatt rätten att höras, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Uppenbart felaktig bedömning. — Tribunalen har befogenhet att pröva om Europeiska kommissionen vid utövandet av sina befogenheter har gjort en uppenbart felaktig bedömning. — Svaranden har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning av de fem dokument som ingetts som bilaga 6 till hela PANDORA-konsortiet, inbegripet sökanden, och kom därför felaktigt fram till slutsatsen att förslaget var ofullständigt och att det därför skulle avvisas.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten. — Enligt artikel 296 FEUF ska rättsakter motiveras och innehålla hänvisningar till alla förslag, initiativ, rekommendationer, framställningar och yttranden som föreskrivs i fördragen. — Motiveringen till det överklagade beslutet är otillräcklig för att sökanden ska kunna förstå svarandens resonemang. Det överklagade beslutet, vari motiveringen till att avslå ansökan anges, består endast av tre meningar för att avslå ett förslag i dess helhet. — Genom att underlåta att på ett klart och otvetydigt sätt motivera det överklagade beslutet, har svaranden åsidosatt artikel 296 FEUF.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed. — De rättigheter som garanteras av EU-rätten i administrativa förfaranden innefattar i synnerhet principen om god förvaltningssed, som innebär att den behöriga institutionen är skyldig att noggrant och opartiskt granska alla relevanta aspekter av det enskilda fallet. — I enlighet med principen om god förvaltningssed hade svaranden, innan den meddelade det överklagade beslutet, kunnat begära att sökanden skulle lämna ytterligare förtydliganden. Detta förstärks dessutom av den omständigheten att alla nödvändiga handlingar ingetts i tid av sökanden, även om vissa förtydliganden behövdes. — Svaranden borde i enlighet med det förfarande som beskrivs i dess egna riktlinjer för ingivande ha kontaktat PANDORA-konsortiet om informationen i bilaga 6 till inbjudan att lämna förslag bedömdes vara otillräcklig. — Genom att underlåta att följa sina egna riktlinjer har svaranden tveklöst åsidosatt principen om god förvaltningssed.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten att höras. — Rätten att höras följer av den gamla allmänna unionsrättsliga principen att en person vars intressen märkbart påverkas av ett beslut som fattas av en myndighet ska ges möjlighet att framföra sin synpunkt. — I förevarande fall väcker det överklagade beslutet frågan om åsidosättande av rätten att höras. Faktum är att det var först i och med det överklagade beslutet som sökanden delvis kunde förstå att det påstådda problemet var bristen på detaljer i bilaga 6 till inbjudan att lämna förslag. Det överklagade beslutet kunde emellertid inte tas upp till prövning, vilket gjorde det omöjligt för sökanden att försvara sig. — Eftersom svaranden inte iakttog sina egna riktlinjer avseende bilaga 6 till inbjudan att lämna förslag och missbrukade bedömningsförfarandet innebär det överklagade beslutet ett åsidosättande av sökandens rätt att höras.

Talan väckt den 16 maj 2023 – WT mot kommissionen

(Mål T-282/23)

(2023/C 271/45)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: WT (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut att avslå ansökan om överföring enligt artikel 11.2 och 11.3 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen som antagits av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar PMO/2 – Pensioner den 4 augusti 2022 genom ”Rif. PMO 2, TFT IN, 2833610500, Pers. Nr: 336105”,

—

ogiltigförklara beslutet som antagits av myndigheten som har befogenhet att sluta anställningsavtal den 13 februari 2023, delgivet samma dag, om avslag på det klagomål (nr R/496/22) som ingetts i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen med avseende på beslutet av den 4 augusti 2022,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden avser åsidosättande av artikel 11, II, i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och övriga anställa i Europeiska unionen, i den mån som sexmånadersfristen endast föreskrivs genomförandebestämmelser och inte i någon fördragsbestämmelse. Sökanden framför även en invändning om rättsstridighet i enlighet med artikel 277 FEUF angående de allmänna genomförandebestämmelserna då den anser att de står i strid med överordnade bestämmelser.

2.

Andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av gällande begreppet force majeure och finansiella bestämmelser samt åsidosättande av omsorgsplikten och proportionalitetsprincipen. Det kan inte förnekas att covid-19-pandemin var en lika ovanlig som oförutsebar företeelse, vilken hade yttre verkningar som även hade negativ inverkan på hanteringen och planeringen av de egna dagliga sysslorna, däribland, i sökandens fall, ingivandet av ansökan om överföring som gjordes efter det att sexmånadersfristen hade löpt ut. I förevarande fall är både de subjektiva och de objektiva kriterierna för att det ska var möjligt att åberopa force majeure uppfyllda.

Talan väckt den 24 maj 2023 – Sber mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-290/23)

(2023/C 271/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sber Vermögensverwaltungs AG (Wien, Österrike) (ombud: O. Behrends, advokat)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 28 juli 2022 avseende sökandens ansökan om tillgång till handlingar,

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanels beslut av den 8 mars 2023 i ärende 4/2022, i den del det går sökanden emot,

—	ogiltigförklara det negativa besked som givits i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EG) 1049/2001 (1), femton arbetsdagar efter överklagandepanelens beslut,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 28 juli 2022 avseende sökandens ansökan om tillgång till handlingar (det ursprungliga beslutet) är rättsstridigt. — Överklagandepanelen har med bindande verkan för Gemensamma resolutionsnämnden fastställt att det ursprungliga beslutet är rättsstridigt. De skäl som anges nedan medför också att detta beslut är rättsstridigt.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att överklagandepanelens beslut är rättsstridigt av följande skäl. — Överklagandepanelen överskred sin behörighet och åsidosatte artikel 85.8 i förordning (EU) 806/2014 (2), såtillvida den ansåg sig, med bindande och slutlig verkan, kunna upprätthålla delar av Gemensamma resolutionsnämndens ursprungliga beslut trots att den beslutat att återförvisa ärendet till Gemensamma resolutionsnämnden. — Överklagandepanelen underlät felaktigt att anta ett beslut om att lämna ut akten och att ge tillgång till handlingarna, på grund av dess oriktiga uppfattning att en sådan åtgärd skulle utgöra ett kringgående av regelverket om allmänhetens tillgång till handlingar. — Gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel gjorde en felaktig bedömning när den inte ovillkorligen slog fast att artikel 4.1 a fjärde strecksatsen i förordning (EG) 1049/2001 inte var tillämplig. — Gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel gjorde en felaktig bedömning när den inte ovillkorligen slog fast att undantaget i artikel 4.2 i förordning (EG) 20149/2001 inte var tillämpligt.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att det underförstådda negativa beskedet är rättsstridigt. — Gemensamma resolutionsnämnden åsidosatte sin skyldighet att ge besked inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning (EG) 1049/2001. Detta innebär enligt artikel 8.3 i förordning (EG) 1049/2001 att ansökan anses ha avslagits. Avslaget är rättsstridigt eftersom det beslut som Gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel antagit har bindande verkan. Det är också rättsstridigt eftersom det är bristfälligt motiverat. Sökanden åberopar även grunder om rättsstridighet med avseende på artiklarna 20 och 2.4 i överklagandepanelens arbetsordning, samt artiklarna 85.8 och 86.1 i förordning (EU) nr 806/2014, såsom den tolkats av Gemensamma resolutionsnämnden.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2011 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Talan väckt den 13 juni 2023 – Meta Platforms Ireland mot EDPB

(Mål T-325/23)

(2023/C 271/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Meta Platforms Ireland (Dublin, Irland) (ombud: H.-G. Kamann, F. Louis, M. Braun, A. Vallery, lawyers, P. Nolan, B. Johnston, C. Monaghan, L. Joyce, D. Breatnach, Solicitors, D. McGrath, SC, och E. Egan McGrath, Barrister)

Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska dataskyddsstyrelsens bindande beslut 1/2023 av den 13 april 2023 om den irländska tillsynsmyndighetens tvist avseende Meta Platforms Ireland Limiteds överföring av uppgifter till sin tjänst Facebook (artikel 65 i dataskyddsförordningen) i dess helhet eller, i andra hand, i relevanta delar, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.

Första grunden: Artikel 65.1 a i dataskyddsförordningen strider mot rättsstatsprincipen, artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), och den är i och med detta rättsstridig och ogiltig.

2.	Andra grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsens har överskridit sin befogenhet enligt artikel 65 i dataskyddsförordningen.

3.	Tredje grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har åsidosatt rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan.

4.	Fjärde grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har inte agerat som ett opartiskt organ i strid med artikel 41 i stadgan.

5.

Femte grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen instruktion till Data Protection Commission (DPC) (tillsynsmyndigheten) om att förplikta Meta Irland att anpassa sin behandling till kapitel V i dataskyddsförordningen i) strider mot principerna om att ingen kan förpliktas att göra vad som är omöjligt (impossibilium nulla obligatio est) och att ingen är förpliktad att göra någonting som är omöjligt (ultra posse nemo obligatur), ii) åsidosätter rättssäkerhetsprincipen, iii) saknar rättslig grund, iv) åsidosätter artikel 45.5 i dataskyddsförordningen och artikel 288.4 FEUF, och v) strider mot proportionalitetsprincipen.

6.	Sjätte grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har åsidosatt Meta Irelands näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan.

7.	Sjunde grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har åsidosatt Meta Irelands rätt till egendom enligt artikel 17 i stadgan.

8.	Åttonde grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har åsidosatt Meta Irelands frihet att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 FEUF.

9.	Nionde grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen har åsidosatt artikel 83 i dataskyddsförordningen och flera underliggande principer som reglerar fastställandet av sanktionsavgifter enligt samma förordning.

Överklagande ingett den 16 juni 2023 – Tyczka mot EUIPO (READYPACK)

(Mål T-330/23)

(2023/C 271/48)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Tyczka GmbH (Geretsried, Tyskland) (ombud: advokaten M. Knitter)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket READYPACK – Registreringsansökan nr 18 512 637

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 17 april 2023 i ärende R 2274/2022-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och 7.2 i förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c och 7.2 i förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 19 juni 2023 – MPM-Quality mot EUIPO – Elton Hodinářská (PRIM)

(Mål T-333/23)

(2023/C 271/49)

Överklagandet är avfattat på tjeckiska

Parter

Klagande: MPM-Quality v.o.s. (Frýdek-Místek, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten M. Kyjovský)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Elton Hodinářská a.s. (Nové Město nad Metují, Republiken Tjeckien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket PRIM – Ansökan nr 12 030 441

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 27 mars 2023 i de förenade ärendena R 1308/2022-2 och R 1325/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara de bindande delarna I., II., IV., och V. i det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Talan väckt den 19 juni 2023 – Next Media Project mot EFCA

(Mål T-338/23)

(2023/C 271/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Next Media Project, SLU (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaterna R. Simar och L. Trefon)

Svarande: Europeiska fiskerikontrollbyrån

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som Europeiska fiskerikontrollbyrån meddelade den 8 juni 2023, genom vilket den beslutade att avslå Next Media Projects anbud, och

—	förplikta Europeiska fiskerikontrollbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att svaranden har åsidosatt punkterna 12.2 och 29.3 i bilaga 1 till förordning 2018/1046, (1) förfrågningsunderlaget (artikel 3.4.2 i det särskilda förfrågningsunderlaget EFCA/2022/OP/0004) och skyldigheten att iaktta omsorg och noggrannhet samt att svaranden har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

Den rättsliga grunden syftar till att visa att svaranden var skyldig att beakta sökandens anbud, eftersom detta anbud inte är behäftat med en oegentlighet i den mening som avses i punkt 12.2 i bilaga 1 till nämnda förordning 2018/1046.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

Tribunalens beslut av den 12 juni 2023 – Argyraki mot kommissionen

(Mål T-679/19) (1)

(2023/C 271/51)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på tionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 399, 25.11.2019.

Tribunalens beslut av den 14 juni 2023 – D&G Laboratories mot EUIPO – Holpindus (aleva NATURALS)

(Mål T-28/23) (1)

(2023/C 271/52)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 104, 20.3.2023.