Yttrande från Europeiska regionkommittén om Inte orsaka skada för sammanhållningen – en övergripande princip som bidrar till sammanhållning som ett övergripande mål och värde för EU

(2023/C 257/01)

Föredragande: Michiel RIJSBERMAN (NL–Renew) Ledamot, provinsstyrelsen, Flevoland Referensdokument: Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den åttonde sammanhållningsrapporten: Sammanhållning i Europa på väg mot 2050 (COM(2022) 34 final) Commission Staff Working Document Cohesion in Europe towards 2050 accompanying the document Communication from the Commission to the European Parliament, the Council, the European Economic and Social Committee and the Committee of the Regions on the 8th Cohesion Report: Cohesion in Europe towards 2050 SWD(2022) 24 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar införandet av principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen (nedan kallad ”principen”) i den åttonde sammanhållningsrapporten, där den definieras som ”att ingen åtgärd får hindra konvergensprocessen eller bidra till regionala skillnader” (1), men beklagar att rapporten inte ger någon djupgående inblick så att man får en tydlig bild av problemen (skada för sammanhållningen) och de möjliga lösningarna.

2.

Kommittén understryker vikten av sammanhållning som ett grundläggande värde för Europeiska unionen och ett övergripande mål som Europeiska regionkommittén till fullo ställer sig bakom. Den senaste tidens kriser har gjort att konvergensen stagnerat och har särskilt drabbat de mest utsatta medborgarna. ReK framhåller behovet av att undvika att skapa en grogrund för populism och extremism mot bakgrund av det kommande valet till Europaparlamentet.

3.

Vi är tacksamma över att Europaparlamentet (2) anser att Europeiska regionkommittén bör delta i genomförandet och utformningen av principen, och uppmanar kommissionen att beakta förslagen i detta yttrande när principen vidareutvecklas.

4.

Kommittén erinrar om att man i rådets slutsatser om den åttonde sammanhållningsrapporten efterlyser en allmän medvetenhet om att i all unionspolitik och alla unionsinitiativ och vid genomförandet av den inre marknaden, inbegripet reglerna för statligt stöd, undvika att tillfoga sammanhållningen skada.

5.

ReK påminner om att enligt artikel 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör EU:s politik och åtgärder samt medlemsstaternas ekonomiska politik bidra till en harmonisk utveckling inom hela unionen samt social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. EU:s sammanhållningspolitik har visserligen en nyckelroll när det gäller att främja sammanhållningen, men även övrig EU-politik är bunden av detta mål. För närvarande finns det inga mekanismer för att säkerställa detta.

6.

Kommissionen, Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna uppmanas att omsätta principen i praktiken.

7.

Kommittén varnar kommissionen för att principen är långt ifrån redo att användas som ett verktyg för att uppnå sammanhållning och riskerar att äventyra syftet med sammanhållningspolitiken i sig. Sammanhållningspolitiken är och bör förbli det viktigaste verktyget för en harmonisk utveckling inom unionen för alla regioner.

8.

ReK föreslår en bred tolkning av principen, som täcker all EU-politik med rumslig inverkan samt relevant nationell politik, och som omfattar ett krav på respekt för sammanhållningsprinciperna om partnerskap och flernivåstyre.

9.

Vi föreslår att kommissionen tillämpar en obligatorisk ”följ eller förklara”-princip kopplad till principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen i motiveringen till alla föreslagna initiativ.

10.

Kommissionen uppmanas att utveckla analysen av sammanhållningsaspekterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt genom bilagan om ekonomiska och sociala resultat på regional nivå i landsrapporterna. Den skulle vara ännu mer användbar om den innehöll en lägesrapport om sammanhållningen på Nuts 2-nivå i medlemsstaterna och omfattade en analys av befintlig politik som skulle kunna förklara situationen och möjliga åtgärder för att komma till rätta med regionala skillnader.

Hur sammanhållningen kan tillfogas skada

11.

Förekomsten av många typer av skillnader i kombination med bristen på uppgifter om effekterna av politiken i våra regioner och kommuner, både positiva och negativa, gör det svårt att få en djupare inblick i den skada som sammanhållningen förorsakas och att föreslå hanterbara lösningar.

12.

Vid sidan av sammanhållningspolitiken bidrar utformningen och genomförandet av viss EU-politik till konvergensprocessen, medan annan politik kan motverka den. Inte bara finansieringspolitiken utan även lagstiftningsinitiativ eller handelsavtal kan ha en betydande inverkan och skapa hinder för utvecklingen i mindre utvecklade regioner, även om de verkar ”rumsligt blinda”.

13.

ReK noterar till exempel att en uppmjukning av reglerna för statligt stöd ofta gynnar mer utvecklade medlemsstater i större utsträckning.

14.

De potentiella synergierna mellan EU-fonder som har en territoriell dimension skulle kunna utnyttjas bättre.

15.

Trots de många förenklingar som kommissionen infört gör EU-fondernas komplexitet och reglerna för hur de ska användas att det fortfarande är svårt för lokala och regionala myndigheter att dra nytta av EU-program.

16.

De lokala och regionala aktörernas begränsade kapacitet att få tillgång till finansieringsmöjligheter och driva projekt beror också på avsaknad av teknisk kompetens eller förmåga att tillhandahålla den förväntade medfinansieringen. Vi uppmanar därför kommissionen att stödja i synnerhet medlemsstater med låg utnyttjandegrad genom kapacitetsuppbyggnadsåtgärder.

17.

Kommittén ställer sig bakom uppfattningen i Europaparlamentets resolution om den åttonde sammanhållningsrapporten att genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens (nedan kallad ”faciliteten”) har varit mycket centraliserat på medlemsstatsnivå, utan samråd med regioner och kommuner (3).

18.

ReK beklagar att det inom ramen för faciliteten inte finns någon skyldighet för medlemsstaterna att rapportera om fördelningen av medel i de olika regionerna. Vi efterlyser bättre information och öppenhet om var pengarna hamnar, och anser att framtida investeringsprogram bör genomföras på lokal eller regional nivå.

19.

Kommittén understryker att de olika EU-program och EU-fonder som löper parallellt, såsom faciliteten, React-EU, FRO (Fonden för en rättvis omställning), Eruf (Europeiska regionala utvecklingsfonden) och ESF+ (Europeiska socialfonden +), tvingar förvaltningsmyndigheterna att arbeta med olika regler och genomförandeskyldigheter, vilket skapar osäkerhet och leder till en långsammare start av vissa program.

20.

Vi beklagar att det inte finns någon tydlig överblick över den kombinerade effekten av ett stort antal EU-förordningar, både överlag och på varandra. Detta begränsar möjligheten till integrerade rumsliga val och gör det svårt att genomföra enskilda förordningar. Val måste göras när det gäller att underlätta energiomställningen (genom investeringar i t.ex. fjärrvärmenät/solpaneler), se till att det finns grönska (t.ex. träd) i omgivningen, tillhandahålla hållbar mobilitet och bygga bostäder som räcker till och är hållbara.

21.

Till och med inom ramen för sammanhållningspolitiken kan oavsiktlig skada tillfogas som minskar dess inverkan. De nationella myndigheterna kanske inte tilldelar mindre utvecklade regioner och övergångsregioner högsta möjliga finansieringsnivåer, vilket hämmar konvergensprocessen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att optimera användningen av de sammanhållningspolitiska medlen i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner, bl.a. inom ramen för den kommande halvtidsöversynen av programmen för 2021–2027.

22.

Sammanhållningen kan också äventyras av att sammanhållningspolitiska medel har använts för att systematiskt hantera den senaste tidens kriser. Även om detta kan ha bidragit till att förhindra en ytterligare ökning av skillnaderna bör sammanhållningsprinciperna om strategisk, evidensbaserad programplanering, partnerskap och flernivåstyre fortfarande respekteras i alla krishanteringsinstrument.

23.

ReK motsätter sig alla försök till centralisering av EU-program och kommer inte att acceptera ett ytterligare åsidosättande av den lokala och regionala nivån i framtida EU-program. Delad förvaltning har visat sig vara framgångsrikt och får inte undergrävas av centralt förvaltade program.

Genomförande av principen genom förstärkt förhandsbedömning, halvtidsutvärdering, löpande utvärdering och efterhandsutvärdering av de territoriella konsekvenserna av all relevant EU-politik

24.

I den åttonde sammanhållningsrapporten efterlyses en förstärkning av territoriella konsekvensbedömningar och landsbygdssäkring ”så att de olika EU-regionernas behov och särdrag beaktas bättre”. Vi välkomnar att rådet i sina slutsatser om den åttonde sammanhållningsrapporten uppmanar kommissionen att överväga att ta med territoriella konsekvensbedömningar (regional säkring) i relevant EU-politik, såväl vid utarbetandet som i utvärderingen.

25.

Kommittén betonar behovet av en systematisk förhandsbedömning av potentiella differentierade territoriella konsekvenser för alla typer av regioner av all ny EU-politik med en territoriell dimension i utformningsfasen som det effektivaste verktyget för att omsätta principen i praktiken.

26.

I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2016 åläggs kommissionen, Europaparlamentet och rådet att när så är möjligt genomföra konsekvensbedömningar, med särskild hänsyn tagen till territoriella konsekvenser. Kommissionens paket för bättre lagstiftning från 2021 (4) utgör en ram för att bedöma de territoriella konsekvenserna. Vi beklagar dock att kravet på att konsekvensbedömningarna ska vara proportionella till sin omfattning och inriktning i praktiken ofta leder till mycket begränsade bedömningar eller underskattningar av de territoriella konsekvenserna. ReK påminner om kommissionens upprepade åtaganden under de senaste åren (5) att stärka de territoriella konsekvensbedömningarna.

27.

Kommittén rekommenderar därför en förstärkning av bedömningen av potentiella differentierade territoriella konsekvenser och negativa effekter på sammanhållningen i kommissionens verktygslåda för bättre lagstiftning på flera sätt: — Genom att man lägger till en fråga i förteckningen med frågor i verktyg 18 för bättre lagstiftning som lyder ”Hämmar initiativet konvergensprocessen eller bidrar det till regionala skillnader?”. — I verktyg 34 för bättre lagstiftning, genom att man gör det obligatoriskt att använda behovsprövningen ”TIA Necessity Check” för att fastställa behovet av en territoriell konsekvensbedömning och genom att man ger starkt företräde åt användningen av snabbkontrollen ”Espon TIA Quick Check” framför offentliga samråd för att bedöma potentiella territoriella konsekvenser, eftersom den bygger på en kombination av expertutlåtanden och kvantitativa territoriella uppgifter som finns tillgängliga för alla EU-regioner. — Genom att man inför en rekommendation om att samråd med berörda parter uttryckligen bör omfatta aspekter som rör territoriell sammanhållning, antingen med en hänvisning i ”uppmaningen att inkomma med synpunkter” och/eller en uppsättning frågor i det offentliga samrådet eller med riktade samråd som når de regionala och lokala myndigheterna, med en påminnelse om att målgrupper i avlägset belägna områden och landsbygdsområden med svårare tillgång till internet kan behöva nås genom särskilda kanaler. — Genom att man inför en skyldighet att i konsekvensbedömningsrapporten rapportera om bedömningen av potentiella differentierade territoriella konsekvenser och potentiell skada för sammanhållningen, på ett liknande sätt som för principen om att inte orsaka betydande skada när det gäller miljöpåverkan. Av konsekvensbedömningarna bör det tydligt framgå om sammanhållningen i EU kommer att påverkas och vilka avvägningar som kan krävas mellan sammanhållning och andra mål. — Genom att man inför ett särskilt obligatoriskt avsnitt i motiveringen som förklarar hur initiativet upprätthåller principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen på grundval av en ”följa eller förklara”-princip: kommissionen bör antingen visa att genomförandet av initiativet inte hämmar sammanhållningen i unionen (följer principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen) eller förklara varför den potentiella skadan (som kvarstår efter begränsningsåtgärder) är motiverad, med hänsyn tagen till andra mål.

28.

Kommissionen uppmanas att vidareutveckla modeller och metoder för territoriell konsekvensbedömning med stöd av gemensamma forskningscentrumet (JRC) och det europeiska observationsnätverket för territoriell utveckling och sammanhållning (Espon).

29.

ReK uppmanar kommissionen att tillhandahålla kapacitet för en särskild tjänst för att stödja generaldirektoraten i processen för territoriell konsekvensbedömning och tillhandahålla obligatorisk utbildning om territoriell konsekvensbedömning för alla kommissionstjänstemän som arbetar med konsekvensbedömningar.

30.

Vi upprepar att nämnden för lagstiftningskontroll bör omfatta en permanent ledamot som utsetts av ReK för att säkerställa att EU:s politik inte är territoriellt blind.

31.

Kommittén är angelägen om att bistå kommissionen i genomförandet av dess territoriella konsekvensbedömningar, och erbjuder sig i synnerhet att bidra till att fastställa relevanta frågor för de lokala och regionala myndigheterna i kommissionens samråd samt bidra till att identifiera experter på lokal och regional nivå som kan delta i kommissionens workshoppar för territoriell konsekvensbedömning.

32.

Europeiska regionkommittén kan spela en starkare roll i EU:s agenda för bättre lagstiftning, t.ex. genom att själv genomföra territoriella konsekvensbedömningar av EU:s politik som skulle kunna orsaka skada för sammanhållningen, om kommittén beviljas ytterligare medel.

33.

ReK lyfter fram behovet av att principen genomförs även i utvärderingsfasen (efterhandsutvärdering, halvtidsutvärdering och löpande utvärdering), så den inte blir en engångsformalitet under förhandsbedömningen, genom att man övervakar och utvärderar effekterna av EU:s sektorspolitik på sammanhållningen.

34.

I detta avseende föreslår vi att det i kommissionens paket för bättre lagstiftning införs en rekommendation om att man vid utvärderingen av lagstiftning eller program bör titta på möjliga direkta effekter på sammanhållningen eller (bristande) samstämmighet med sammanhållningspolitiken. Rapporter (motsvarande sammanhållningsrapporten) som utarbetas inom ramen för sektorspolitiken bör omfatta en del som ägnas åt sammanhållningseffekter.

35.

Kommittén påminner om det mervärde som RegHub, genom samråd med berörda parter, tillför utvärderingen av den genomförda EU-lagstiftningen. ReK upprepar sin uppmaning om att fullt ut utnyttja Fit for Future-plattformen, RegHub och kommittén själv, för att säkerställa att kommissionen har detaljerade belägg för inverkan på fältet.

36.

ReK betonar det allmänna behovet av data och statistiska verktyg på lokal och regional nivå för att stödja förhandsbedömningen och efterhandsutvärderingen av inverkan på sammanhållningen av EU:s politik/instrument. Vi understryker behovet av indikatorer och övergripande index (utöver BNP per capita) såsom EU-indexet för social utveckling eller indexet för regional konkurrenskraft för att återspegla alla aspekter av en harmonisk utveckling eftersom nya källor till skillnader kan uppstå. Eurostat och JRC bör ges mer resurser för utvecklingen av observationsorganen för städer och för landsbygden. Medlemsstaterna uppmanas att införa system för insamling av data och information på lokal nivå för att utvärdera konsekvenserna av lagstiftning och politik.

Genomförande av principen genom bättre samordning av EU:s politik/fonder och deras genomförande på nationell och subnationell nivå

37.

ReK uppmanar kommissionen att rationalisera investeringspolitiken och investeringsmedlen för att säkerställa synergier och komplementaritet i syfte att uppnå utvalda mål. Fonden för en rättvis omställning och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling bör styras tillsammans med övriga fonder inom ramen för samma förordning om gemensamma bestämmelser.

38.

Vi betonar behovet av att öka synergierna mellan sammanhållningspolitiken och Horisont Europa för att stärka forsknings- och innovationskapaciteten i alla regioner i EU, vilket ger EU möjlighet konkurrera på global nivå genom att investera i regional spetskompetens och kan utgöra ett svar på medelinkomstregionernas utvecklingsfälla.

39.

Kommissionen uppmanas att vid förvaltningen av EU-medel ta hänsyn till regionernas utvecklingsnivå och potentialen att minska de regionala skillnaderna, bortom BNP.

40.

De nationella regeringarna uppmanas att genomföra systematiska förhandsbedömningar av de territoriella konsekvenserna, så att ingen nationell politik är ”rumsligt blind”, med hjälp av lärdomarna från pilotåtgärden för den territoriella agendan 2030 om att förstå hur sektorspolitiken formar rumsliga (o)balanser.

41.

Kommittén understryker att medlemsstaterna måste säkerställa kommunikation och samordning mellan de olika ministerierna, organen och förvaltningsmyndigheterna för att på bästa sätt utnyttja potentiella synergier och komplementaritet mellan olika politikområden och finansieringsflöden och se till att det inte förekommer någon överlappning eller skada för sammanhållningen.

42.

ReK uppmanar på nytt medlemsstaterna och kommissionen att se till att faciliteten och dess efterföljare omedelbart integrerar den sammanhållningspolitiska strategin, som bygger på strategisk, evidensbaserad programplanering, flernivåstyre och partnerskap.

43.

Vi betonar att de olika förvaltningsnivåerna måste samarbeta i partnerskap för att uppnå sammanhållning på fältet, bl.a. genom att samordna genomförandet av EU:s olika politiska åtgärder/instrument.

44.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att stödja sina regioner som släpar efter i utvecklingen när det gäller att bygga upp administrativ kapacitet och främja kompetensutveckling för att fullt ut kunna dra nytta av EU:s program.

---

(1)  Se s. 30 i ”Sammanhållning i Europa på väg mot 2050. Åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning” (http://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/cohesion-report/).

(2)  Betänkande A9-0210/2022 om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen: Åttonde sammanhållningsrapporten (2022/2032(INI)).

(3)  Yttrande från Europeiska regionkommittén om Granskningsrapport om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT C 157, 3.5.2023, s. 12).

(4)  Bättre lagstiftning – riktlinjer och verktyg.

(5)  Se kommissionens meddelanden ”En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden” (2021) och ”Sätta människorna främst, säkra hållbar tillväxt för alla och ta tillvara potentialen i EU:s yttersta randområden” (2022).

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Beredskap för och hantering av kriser: att stärka resiliensen i unionen samt dess regioner och kommuner

(2023/C 257/02)

Föredragande: Christophe CLERGEAU (FR–PES), ledamot, regionfullmäktige, Pays de la Loire

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Samhällsberedskap – en ny strategi när det gäller att förbereda sig för risker och kriser

1.

Vi vet inte vilka kriser Europa, dess kommuner, dess förvaltningsområden på mellannivå och dess regioner kommer att ställas inför i framtiden, men vi kan förutse vilka som kommer att drabbas. Kriser känner inga administrativa gränser och kräver därför en flernivåstrategi som omfattar alla kommunala organ, lokala myndigheter på mellannivå (provinser, distrikt osv.) och den regionala nivån. För att skona dessa människor måste vi utveckla en risk- och kriskultur, en ny strategi för samhällsberedskap som främjar människors säkerhet, hälsa och välbefinnande. Det är vad detta yttrande handlar om.

2.

Europeiska regionkommittén (ReK) konstaterar att de senaste årens kriser främst har kännetecknats av sin brutala och oförutsägbara karaktär. Katastroferna och de extrema händelserna i samband med klimatförändringarna kunde och borde ha förutsetts och föregripits, men deras kraft och frekvens överträffar alla prognoser. Såväl covid-19-krisen som kriget i Ukraina och allt det lidande som människor utsatts för i samband med detta ger en antydan om ett nytt mönster med oförutsägbara och omfattande kriser. Övergripande förebyggande strategier – att försöka undvika kända och sannolika risker – eller försiktighetsprincipen – att försöka förhindra att det uppstår allvarliga och bestående nya risker i fråga om människors hälsa eller miljön – räcker inte längre när det gäller att hantera dessa företeelser.

3.

ReK menar att Europa måste satsa i en ny riktning: samhällsberedskap, som definieras som den kollektiva förmågan att förbereda samhällena för att i en anda av sammanhållning och solidaritet möta framtida utmaningar och i synnerhet kriser och katastrofer. Samhällsberedskap handlar framför allt om den medborgerliga, sociala och mänskliga dimensionen, tillgången till tjänster och kvaliteten på det stöd som människor ges. När allt kommer omkring drabbar kriser och katastrofer i första hand de mest sårbara. Det är en av lärdomarna av covid-19-krisen.

4.

I den övergripande strategin för resiliens bör två aspekter kombineras: att utveckla samhällenas förmåga att driva på de förändringar som krävs för att man ska kunna hantera utmaningarna med ekonomisk, social och territoriell ojämlikhet, klimatförändringarna och den gröna omställningen samt att utveckla förmågan att ta itu med samhällenas sårbarhet för risker, kriser och katastrofer, vilket bland annat handlar om att utveckla samhällsberedskapsverksamhet.

5.

Kommittén föreslår att man skiljer mellan sårbarheter avseende kända risker, främst miljörisker, demografiska risker och industriella risker, och sårbarheter avseende okända risker, oavsett om de är en följd av klimatförändringarna, är hälsorelaterade eller beror på mänsklig verksamhet. Dessa sårbarheter kan inte avhjälpas med riskhanteringsplaner, hur sofistikerade de än må vara. I synnerhet för den andra typen av sårbarhet krävs det att man prioriterar att utveckla en kris- och riskkultur och en kollektiv förmåga att hantera ovissheten och katastroferna.

6.

Kommittén anser att analysen av sociala och territoriella sårbarheter bör bli en politisk prioritering för EU, eftersom det utan denna information är svårt att förbereda samhällena. Endast genom att belysa och förstå dessa sårbarheter kommer vi att kunna vidta effektiva åtgärder på europeisk och nationell nivå, och framför allt i våra kommuner, förvaltningsområden på mellannivå och regioner. Vi bör vara försiktiga med att anta en alltför övergripande strategi med alltför stor geografisk räckvidd när det gäller sårbarheter och i stället främja en lokal strategi för att ta itu med just den situation som människorna på plats befinner sig i.

7.

Civilskyddspolitiken är i första hand medlemsstaternas ansvar, men det är många gånger lokala aktörer, kommuner och myndigheter på mellannivå (provinser, distrikt osv.) som, med stöd av regioner, i allmänhet ansvarar för förebyggande åtgärder, samhällsberedskapsåtgärder och nödhjälpsåtgärder. Dessa myndigheter måste därför involveras i hög grad i utformningen, genomförandet och övervakningen av politiken samt ges tillräckliga resurser, både ekonomiska och rättsliga, i enlighet med principen om aktiv subsidiaritet och med en strategi för flernivåstyre som omfattar och inkluderar alla förvaltningsnivåer.

8.

Kommunernas och regionernas kapacitet att tillhandahålla de tjänster som människor behöver, inbegripet i kristider, måste stärkas. En av de viktigaste åtgärderna är att stärka den gemensamma försörjningstryggheten i hela Europa. Detta förutsätter att kritiska beroenden kartläggs, att merparten av de nödvändiga produkterna och tjänsterna produceras i EU och att mekanismerna på den inre marknaden säkras i syfte att stärka försörjningstryggheten vad gäller råvaror, material och livsmedel. Kritisk infrastruktur måste också stärkas för att trygga levnadsvillkoren i krissituationer.

Sårbarhetsanalysen i centrum för den framtida sammanhållningspolitiken

Ett index och en resultattavla för att bättre kunna förstå och ta hänsyn till risker kopplade till områdenas och befolkningsgruppernas sårbarheter

9.

Kommittén välkomnar att man vänt sig till gemensamma forskningscentrumet (JRC) och dess riskhanteringsenhet för att ta fram ett ”sårbarhetsindex” (1) som på samma gång omfattar de miljömässiga, territoriella, ekonomiska och sociala aspekterna. Kommittén vill att JRC ska få fullt politiskt och ekonomiskt stöd så att framsteg kan göras med detta initiativ.

10.

ReK framhåller den sociala dimensionen av sårbarhet, som alltför ofta glöms bort eller försummas, trots att den är en viktig del av resiliensen. I alla sårbarhetsanalyser bör man fullt ut integrera begreppen tillgång till människor, socialt stöd och sårbara personers tillgång till hälso- och sjukvårdssystemet och sociala tjänster samt en minskad digital klyfta och bättre digital tillgänglighet. ReK lyfter fram sårbarheten hos minoriteter, kvinnor, fattiga, äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med kroniska sjukdomar samt den sociala sårbarhet som finns i de yttersta randområdena samt i öregioner och isolerade regioner, som befinner sig i främsta ledet i kampen mot klimatförändringarna.

11.

Kommittén ställer sig bakom JRC:s ansträngningar att förbättra kvaliteten på sårbarhetsuppgifterna och sårbarhetsindexet samt stöder önskan om ökat samarbete mellan JRC, kommissionens övriga generaldirektorat och medlemsstaterna i detta avseende. Kommittén bekräftar nyttan med att tillämpa detta index på alla territoriella nivåer – Nuts 2, Nuts 3 och framför allt lokalt – och upprepar att man bör offentliggöra en resultattavla för sårbarheter som åskådliggör den faktiska situationen i varje område. Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna rekommenderas därför att investera i riskbedömning, särskilt när det gäller sårbarhet, och att offentliggöra resultaten av detta arbete för att stärka riskkulturen i EU.

12.

ReK uppmärksammar behovet av data för att på ett effektivt sätt kartlägga de mest utsatta befolkningsgrupperna, vilket innebär att man behöver ha icke-aggregerade uppgifter och samköra uppgifter för att belysa specifika förhållanden (t.ex. fattiga kvinnor), samt behovet av data som ger information om problem med tillgången till tjänster.

13.

I stället för att försöka ta fram en perfekt indikator bör man prioritera att testa att använda indikatorn som ett verktyg i beslutsfattandet. Kommittén gläds åt att flera lokala organisationer har valt denna väg, och efterlyser ett pilotprogram som sammanför kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner som vill experimentera med användningen av sårbarhetsindikatorn, i syfte att jämföra den med hur läget uppfattas lokalt och vägleda politik och investeringar.

14.

JRC skulle kunna sätta igång med att inrätta en europeisk plattform för utbyte kring en övergripande strategi för sårbarheter samt föregripande av, beredskap för och hantering av risker och kriser, där EU-institutionerna, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna samt andra berörda parter involveras. Inrättandet av denna plattform skulle kunna bygga på erfarenheterna från plattformar för smart specialisering och finansieras genom programmet Interreg Europa. Den skulle framför allt stödja sig på unionens kunskapsnätverk för civilskydd (2), som också bör stödjas och utvecklas.

15.

ReK föreslår att kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner involveras i alla dessa initiativ.

16.

Kommittén uppmuntrar inrättandet av ett europeiskt nätverk för medborgarrörelser och icke-statliga organisationer som arbetar med att förebygga och hantera risker och kriser och förbereda samhällena på att hantera dem. Kommissionen uppmanas att stödja detta initiativ och att hjälpa till med inrättandet. Kommittén är följaktligen beredd att tillsammans med unionens kunskapsnätverk för civilskydd bidra till att detta kommer till stånd genom att i samarbete med UNDRR och kommissionen årligen anordna ett evenemang som sammanför alla dessa aktörer.

Hantering av sårbarheter – en ny prioritering för sammanhållningspolitiken

17.

ReK vill belysa hur den senaste tidens kriser har visat att områdenas och befolkningsgruppernas sårbarheter kan leda till nya och fördjupade ojämlikheter i fråga om hälsa och välbefinnande. Hanteringen av sociala och territoriella sårbarheter bör således bli en politisk prioritering för sammanhållningspolitiken. Detta skulle innebära att den sociala dimensionen av sammanhållningspolitiken – utöver sysselsättning och utbildning – stärks genom att man fokuserar på frågor som rör delaktighet samt tillgång till hälso- och sjukvård och sociala tjänster. Det skulle också innebära att sammanhållningspolitiken kommer närmare medborgarna.

18.

Kommittén ser framtagandet av ett index och en resultattavla för territoriella sårbarheter som avgörande när det gäller att inleda den politiska diskussionen om hur dessa sårbarheter kan avhjälpas inom den framtida sammanhållningspolitiken. I politikens alla programdelar bör hänsyn också tas till data på Nuts 3-nivå för att säkerställa ett mer målinriktat, tillgängligt och ändamålsenligt tillvägagångssätt.

19.

Kommittén är fortsatt försiktig när det handlar om att använda ett sårbarhetsindex som beslutsverktyg för fördelningen av sammanhållningspolitiska medel, men framhåller behovet av förstärkta sammanhållningspolitiska insatser i de mest utsatta regionerna.

20.

ReK föreslår att man gör resiliens mot kriser och hantering av sociala och territoriella sårbarheter till en programprioritering för sammanhållningspolitiken och inför tilläggsfinansiering (”top up”) för särskilt sårbara regioner och förvaltningsområden på mellannivå som väljer att i mycket stor utsträckning utnyttja sammanhållningspolitiken i detta sammanhang.

21.

Kommittén menar dock att sammanhållningspolitiken, även om den kan och bör vara ett verktyg för samhällsberedskap, inte kan omfatta kompensation för skador som orsakats av större katastrofer. Vidare menar kommittén att den nya reserven för solidaritet och katastrofbistånd är mer inriktad på omedelbara insatser vid katastrofer och pandemier än på att ta itu med deras konsekvenser. Därför bör man överväga att inrätta en permanent interventionsmekanism som kan användas för att kompensera större skador orsakade av katastrofer i ett visst område.

22.

Kommittén föreslår att man inom ramen för europeiska finansieringsprogram såsom Interreg, Horisont Europa och Erasmus+ främjar utvecklingen av interregionala samarbetsprojekt, som bör utarbetas i enlighet med de olika områdenas geografiska omständigheter och som därmed kan ge upphov till samarbete med tredjeländer. Dessa projekt ska inriktas på krisresiliens och sårbarhetshantering, särskilt när det handlar om den gränsöverskridande risk- och krisstrategin, som är en kraftfull hävstång för tillnärmning av medlemsstaternas olika praxis i specifika frågor. Här är det med sannolikhet absolut nödvändigt med en särskild programdel inom Interreg och EGTS.

23.

Även om instrument på EU-nivå har visat sig vara mycket användbara finns det utrymme att göra mer när det gäller de rättsliga och administrativa problemen i samband med gränsöverskridande samarbete, med tanke på att man också skulle kunna förankra europeisk solidaritet bättre om hindren för gränsöverskridande samarbete undanröjdes. I detta avseende uppmanas kommissionen att återuppta arbetet med att anta den europeiska gränsöverskridande mekanismen.

Från riskhantering till en gemensam riskkultur – att förbereda Europa och dess områden för kriser och katastrofer

24.

Sedan covid-19-krisen har det varit full fart på den europeiska civilskyddspolitiken och folkhälsopolitiken. Många nya initiativ har sett dagens ljus, bland annat rescEU och myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera). EU:s reaktion på kriget i Ukraina har tagit sig uttryck i en omfattande insats för att stödja befolkningen, vilket har framhävt den mänskliga och sociala dimensionen av krishantering. Utöver den nödvändiga krishanteringen, som det alltjämt finns ett stort behov av, skulle ReK vilja att man från och med nu prioriterar samhällsberedskap, dvs. riskförebyggande, krisberedskap och spridning av en gemensam risk- och kriskultur i Europa.

25.

ReK framhåller den viktiga roll som Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) spelar som ett nav när det gäller att samordna europeiska krisinsatser, särskilt i fråga om kriget i Ukraina och jordbävningen i Turkiet. Hanteringen av dessa kriser har framhävt den mänskliga och sociala dimensionen av krishantering. Utöver den nödvändiga krishanteringen, som det alltjämt finns ett stort behov av, skulle ReK därför vilja att man från och med nu även prioriterar samhällsberedskap, dvs. riskförebyggande, krisberedskap och spridning av en gemensam risk- och kriskultur i Europa.

Unionsmål för resiliens mot katastrofer

26.

ReK välkomnar kommissionens offentliggörande av rekommendationen och meddelandet om unionsmål för resiliens mot katastrofer, ställer sig bakom de allmänna principerna i dem – som överensstämmer med många av de förslag som framförts i tidigare yttranden, gläds åt att lokala och regionala förhållanden beaktas bättre och framhåller betydelsen av flaggskeppsinitiativen. Kommittén är övertygad om att man med denna ram, även om den inte är bindande, kan stärka samstämmigheten i medlemsstaternas praxis och därmed höja kvaliteten på krisberedskapen. Kommittén vill också delta aktivt i det civilskyddsforum som kommer att äga rum 2024 och som kommer att ge tillfälle till en första utvärdering och anpassning av dessa mål.

27.

Kommittén uppmuntrar regionerna att utnyttja de nya möjligheterna att delta i initiativ och finansiera projekt, särskilt inom ramen för mål 2 ”Förbereda” och flaggskeppsinitiativet ”preparEU”. Kommittén har för avsikt att bidra till att lokala och regionala myndigheter görs mer delaktiga i unionens kunskapsnätverk för civilskydd.

28.

Det är emellertid beklagligt att dessa publikationer endast berör EU:s civilskyddsmekanism och att det inte handlar om en mer övergripande syn på sårbarheten för och resiliensen mot kriser i Europa och dess kommuner och regioner.

29.

ReK välkomnar införandet av stresstester av krishanteringscentrumens resiliens, men anser att de även bör omfatta de nationella, regionala och lokala systemen för varning för och hantering av kriser. Kommittén föreslår att alla sårbarhetsfaktorer, inbegripet sociala och territoriella faktorer, beaktas bättre i dessa stresstester.

30.

Regioner och lokala myndigheter uppmuntras att delta i stresstester av scenarier som stämmer in på det lokala/regionala risklandskapet. Lokala/regionala riskatlaser och åtgärder för att öka allmänhetens riskmedvetenhet och riskberedskap skulle också kunna uppmuntras, samt åtgärder i samband med EU:s framtida krisberedskapsmånad, som föreslås i meddelandet om unionsmål för resiliens mot katastrofer.

Skapande av en gemensam risk- och kriskultur bland lokala, nationella och europeiska beslutsfattare

31.

De flesta av de aktörer som hörts efterlyser en europeisk strategisk ram för risker och kriser i syfte att utveckla den systemiska och samordnade strategi som man anser saknas i dag, och många av dem tog upp möjligheten att inrätta ett generaldirektorat för risker och kriser som skulle befatta sig med såväl samhällenas beredskap som förebyggande och hantering av risker och kriser till följd av våra sårbarheter.

32.

ReK vidhåller att den största utmaningen vad gäller hantering av risker och kriser är att förändra beslutsfattarnas tänkesätt och de politiska beslutsprocesserna. De allra flesta beslutsfattare är inte utbildade i föregripande och hantering av kriser eller när det gäller resiliensutmaningar. Mekanismerna för hantering av risker som lätt identifieras har mångdubblats, vilket har lett till splittring inom den offentliga politiken på bekostnad av en helhetssyn på resiliens, analys av sociala och territoriella sårbarheter och beredskap att hantera okända risker. En ny gemensam risk- och kriskultur som bygger på principen om samhällsberedskap bör spridas.

33.

Kommittén föreslår därför att det inrättas en europeisk risk- och krisskola med utbildningskurser för politiska beslutsfattare och operativt ansvariga, där man utvecklar yrkesramar och ett ackrediteringssystem som gör det möjligt att skapa sammanhängande yrkesgrupper och underlätta rörlighet och ömsesidigt erkännande, stöder fortbildning, utvecklar nätverk och verksamhet för kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt anordnar workshoppar om erfarenhetsåterföring och utformning av innovativa operativa strategier och lösningar.

34.

Globala kriser kan uppstå utanför Europa, men kan påverka alla medlemsstater, till exempel i form av en flyktingkris eller problem med tillgången till kritiska produkter. Det gäller att sträva efter att stärka förmågan att förutse globala kriser och förmågan att förebygga kriser genom samordnade åtgärder, även utanför EU.

35.

Kommittén menar att det ligger i EU:s intresse att agera där nya risker uppstår för att begränsa unionens exponering för risker. Relevanta myndigheter inom unionen måste ha möjlighet att samarbeta med ett stort nätverk av organ som ReK redan är partner med (vilket på internationell nivå omfattar bl.a. FN:s kontor för katastrofriskreducering – UNDRR, dess plattform för Europa och Centralasien samt initiativet för resilienta städer, MCR2030) och att delta i insatser utanför EU, i samverkan med berörda länder, så snart risker har konstaterats, med tillgång till omfattande resurser. Detta samarbete måste även omfatta förberedelsefasen och i synnerhet åtgärder för att förebygga kriser, minska sårbarheter och förbereda samhällen för kriser. I detta syfte bör befintliga mekanismer och forum för berörda aktörer, såsom unionens kunskapsnätverk för civilskydd, stärka partnerskapen med aktörer i det civila samhället och lokala icke-statliga organisationer.

Resilienta samhällen med beredskap för att bättre hantera risker och kriser

36.

En av resiliensens grundvalar är medborgarnas förmåga att mobilisera sig för att hantera de första timmarna av en kris i väntan på hjälpinsatser. Detta förutsätter förberedande utbildning för alla medborgare, förberedelser i alla hushåll och solidaritetspraxis på lokal nivå. EU bör följaktligen anta en ”72-timmarsstrategi för krishantering” som anpassas lokalt med beaktande av särdragen i varje land och varje region, särskilt på grundval av erfarenheterna i länder såsom Japan och Förenta staterna.

37.

ReK vill upprepa två starka övertygelser: det bästa sättet att ändra tänkesätten på är genom att utbilda barn och ungdomar, och starkt medborgardeltagande, föreningsliv och frivilligt engagemang är de främsta drivkrafterna bakom samhällets resiliens. Med detta i åtanke föreslår ReK att unionsmålen för resiliens mot katastrofer kompletteras med tre nya flaggskeppsinitiativ, nämligen följande: — Spridning på bred front, på grundval av lokala och regionala omständigheter och behov, av de ”riskworkshoppar” (”risk factories”) (3) som man redan har experimenterat med i flera länder för att träna alla barn i åldern 6–10 år i att ställa rätt frågor och förfara rätt för att förbereda sig för och hantera risker. — Inrättande av en europeisk ram för utbildning i omedelbara insatser och första hjälpen, som innebär att man i alla länder kan sörja för utbildning som kan överföras och tillgodoräknas, och som alla ungdomar skulle uppmuntras att följa före 20 års ålder. — En europeisk kampanj för att främja frivilligt medborgardeltagande i såväl frivilligkårer som icke-statliga organisationer.

38.

Kommittén uppmanar också till att man överger sannolikhetsbaserade riskstrategier som innebär att man systematiskt tar för lätt på mycket stora risker, såsom varit fallet med epidemier, och till att man inte begränsar sig till handlingsplaner för hantering av kända och sannolika miljörisker och industriella risker. I stället bör man i alla kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner, utan undantag, införa en resiliensstrategi och en lokal mobiliseringsplattform, så att man kan organisera lokala resiliensteam och förbereda samhällena för kriser, med särskild uppmärksamhet på stöd till de mest sårbara befolkningsgrupperna. Dessa lokala resiliensplattformar bör bygga på medborgarengagemang, uppmuntra en tvärvetenskaplig strategi, underlätta utbyte av och interoperabilitet mellan data, främja samarbete, inbegripet gränsöverskridande samarbete, göra kedjan av krisinsatser smidigare samt stärka resiliensen mot kriser.

39.

Kommittén efterlyser en mycket stor kraftsamling för att minska den digitala fattigdomen, som genom att en stor del av befolkningen inte får tillgång till viktig information och viktiga tjänster utgör en ytterligare risk i en krissituation. Det är av största vikt att det i kommuner och regioner upprättas ett nätverk av fysiska åtkomstpunkter som ska vara i drift i händelse av en kris, genom vilka befolkningen kan få information, hjälp och mänskligt stöd i sin omedelbara närmiljö.

RescEU och systemen för samordning av katastrofberedskap

40.

ReK stöder alla europeiska finansiella investeringar som syftar till att stärka rescEU – inte bara för att stärka EU:s förmåga att på ett heltäckande sätt reagera snabbt och självständigt, utan också för att stärka unionens roll inom risk- och katastrofhantering.

41.

Kommittén välkomnar initiativet ERCC 2.0, som syftar till att stärka förmågan att förutse, föregripa och förbereda för EU-omfattande sektorsövergripande händelser och fortsätta att förbättra och investera i system för tidig varning för att säkerställa att tidig information och upplysning omsätts i handling. Kommittén framhåller det arbete som kommissionen har gjort på detta område i enlighet med sitt mandat när det gäller system för tidig varning inom ramen för lagstiftningen om EU:s civilskyddsmekanism. Man har utvecklat gränsöverskridande system för upptäckt, information och varning, såsom det europeiska varningssystemet för översvämningar, det europeiska informationssystemet för skogsbränder och det europeiska observationsorganet för torka.

Hera och den europeiska hälsounionen

42.

ReK stöder Hera och de åtgärder som vidtagits under det senaste året, särskilt för att kartlägga hälsorisker, fastställa krishanteringsscenarier och medicinska motåtgärder samt stärka värdekedjorna och kapaciteten att i EU producera de varor och tjänster som vi behöver. Kommittén erinrar om att Hera behöver förnyat och kontinuerligt politiskt och ekonomiskt stöd i flera år framöver för att kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

43.

Kommittén inser att det är svårt att utvärdera Heras insatser efter endast ett år, men upprepar sin önskan om att såväl Europaparlamentet som kommuner, regioner och samhällsaktörer görs mer delaktiga i Heras organ, särskilt forumet.

44.

ReK välkomnar införandet av den nya One health-modellen för att undvika silotänkande i fråga om människors hälsa, djurhälsa och miljöhälsa och för att integrera hälsopolitiken i en sammanhängande strategi för hållbar utveckling.

45.

Kommittén gör med eftertryck återigen kommissionen och rådet uppmärksamma på de otillräckliga insatser som gjorts för att öka produktionen i EU av de produkter och läkemedel som vi behöver för att kunna hantera hälsokriser och på praxis bland offentliga upphandlare, som i många länder prioriterar låga priser framför produktion i EU och därmed glömmer lärdomarna från covid-19-krisen.

46.

Kommittén föreslår att man undersöker resiliensen i hälso- och sjukvårdssystemen, inbegripet närvård och sjukhus, inom ramen för den europeiska hälsounionen, med deltagande av medlemsstaterna och de behöriga lokala och regionala myndigheterna. Det handlar bland annat om att säkerställa kontinuitet i vården i kristider med hjälp av tillräcklig befintlig eller tillfällig mottagningskapacitet. Kommittén efterlyser följaktligen studier i vilka man bedömer konsekvenserna av uppskjuten eller avbruten vård i samband med covid-19-krisen, särskilt i fråga om cancer, kroniska sjukdomar och psykisk hälsa.

47.

ReK skulle vilja att man fördjupar debatten om hur hälsodata kan användas för att kartlägga de befolkningsgrupper som är mest sårbara för kriser och därmed göra det lättare att ge dessa grupper socialt stöd och kontinuerlig hälso- och sjukvård. Samtidigt som de etiska och operativa utmaningarna beaktas uppmuntrar ReK inrättandet av ett europeiskt hälsodataområde, där data samlas in, kvaliteten på data förbättras och data görs tillgängliga för lokala offentliga tjänster. ReK befarar att man kan komma att stå utan hälsodata för hela befolkningsgrupper på grund av deras utestängning eller den digitala klyftan.

För en övergripande sårbarhets-, krisberedskaps- och krishanteringsstrategi

48.

Kommittén föreslår att indexet och resultattavlan för sårbarheter används för att vägleda utvecklingen inom EU:s olika politikområden, utöver sammanhållningspolitiken (såsom inom den gemensamma jordbrukspolitiken, forsknings- och innovationspolitiken eller den europeiska hälsounionen). I detta arbete skulle en generaldirektoratsöverskridande arbetsgrupp inom kommissionen kunna vara till särskild nytta.

49.

ReK förespråkar en strategi där resiliensen finns med redan från början (”resilience by design”), vilket innebär att resiliens- och sårbarhetseffekter kan integreras i ett tidigt skede av utarbetandet av offentlig politik, regler och handlingsplaner, omfattande investeringsprogram, större infrastruktur osv.

50.

ReK menar att offentlig upphandling har en viktig roll att spela när det gäller att åstadkomma innovationer, testa nya former av lokal solidaritet samt stärka resiliensen hos lokal infrastruktur och utrustning.

51.

Kommittén förordar inrättandet inom Horisont Europa av ett uppdrag för risk- och krisresiliens (hantering, beredskap, gemensam kultur, sårbarheter), som kompletterar forskningsklustret ”civil säkerhet för samhället”, vilket är inriktat på att utveckla metoder och teknik, så att det skapas ett levande laboratorium för innovation och engagemang med förankring i kommunernas och regionernas verkliga förhållanden.

---

(1)  https://drmkc.jrc.ec.europa.eu/risk-data-hub/#/vulnerability-in-europe.

Med sårbarhetsindexet kan man gå längre än JRC:s arbete med resultattavlan för resiliens, som återspeglar samhällenas förmåga till anpassning och föregripande mer allmänt (https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/strategic-planning/strategic-foresight/2020-strategic-foresight-report/resilience-dashboards_sv).

(2)  https://civil-protection-knowledge-network.europa.eu/about-knowledge-network

(3)  T.ex. i Skottland: http://www.safercommunitiesscotland.org/wp-content/uploads/the-risk-factory.pdf; i Nederländerna: https://www.riskfactorymwb.nl/over-ons/.

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen: Det regionala och lokala perspektivet

(2023/C 257/03)

Föredragande: Thomas HABERMANN (DE–EPP), distriktsordförande, Rhön-Grabfeld

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) konstaterar att Rysslands anfallskrig i Ukraina och den fortsatta folkrättsvidriga ockupationen av ukrainskt territorium inte bara orsakar enorm förstörelse och oerhört lidande där, utan också har en påtaglig inverkan på Europeiska unionen, dess medlemsstater och de lokala och regionala myndigheterna i både landsbygds- och stadsområden.

2.

Kommittén konstaterar vidare att Europeiska unionen ännu inte har återhämtat sig helt från covid-19-pandemin, som redan medfört en ekonomisk börda, särskilt för de lokala och regionala myndigheterna.

3.

Den gällande fleråriga budgetramen upprättades före kriget i Ukraina, covid-19-pandemin, de höga energikostnaderna och den höga inflationen. Redan två år efter antagandet står det klart att den nuvarande ramen inte kan ge ett svar på de rådande kriserna.

4.

Mot denna bakgrund välkomnar vi att det interinstitutionella avtal som åtföljer den fleråriga budgetramen ålägger kommissionen att lägga fram en halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen, och efterlyser en heltäckande bedömning av dess omfattning, inklusive dess budgettak, funktionssätt och flexibilitetsåtgärder.

5.

Kommittén understryker vikten av de övergripande principer som ligger till grund för den fleråriga budgetramen och all relaterad EU-politik, särskilt när det gäller att uppnå unionens mål för klimat och biologisk mångfald och främja jämställdhet. Översynen måste bibehålla dessa principer i centrum för den fleråriga budgetramen och uppfylla unionens åtagande att säkerställa en rättvis, resilient, hållbar och socialt rättvis återhämtning för alla, inbegripet genomförandet av den reviderade ramen för unionens klimat-, energi- och miljömål fram till 2030, med målet att göra EU klimatneutralt senast 2050.

6.

Den fleråriga budgetramens utformning har en betydande inverkan på utvecklingen i de lokala och regionala myndigheterna, och en stor del av EU-medlen används direkt för att stärka kommunerna och regionerna.

7.

ReK bekräftar EU-sammanhållningspolitikens betydelse för att uppnå ekonomisk, territoriell och social sammanhållning i alla regioner. Utan denna centrala pelare av EU-stöd skulle den europeiska inre marknadens framgång äventyras. Kommittén åtar sig att inom ramen för sammanhållningsalliansen verka för att den kommande fleråriga budgetramen möjliggör en stark och förbättrad sammanhållningspolitik som förblir central för Europa.

8.

Det låga utnyttjandet av EU:s sammanhållningsmedel i vissa länder beror främst på det sena godkännandet av programmen och på att en rad olika EU-stödprogram har olika regler och tidsfrister för åtaganden och att betalningarna löper parallellt (t.ex. faciliteten för återhämtning och resiliens, React-EU, Fonden för en rättvis omställning samt struktur- och investeringsfonderna) samt på att planerings- och genomförandeperioderna för krisåtgärder som möjliggjorts i efterhand är för korta. Kommittén efterlyser en anpassning av reglerna för de olika fonderna med delad förvaltning inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, och betonar att den nuvarande låga utnyttjandegraden inom vissa program inte får användas som ett riktmärke för att skära i de medel som avsätts för sammanhållning.

En flerårig budgetram som stöder investeringar på lokal och regional nivå

9.

Den höga inflationen, kostnaderna för inkvartering, omhändertagande och integration av flyktingar och de kraftigt ökade energikostnaderna medför också stora utmaningar för de lokala och regionala myndigheterna. Även i ekonomiskt starkare medlemsstater kan de lokala och regionala myndigheterna ofta inte längre göra de nödvändiga investeringarna av egen kraft. Dessutom utgör råvarubristen, kompetensbristen och de instabila leveranskedjorna ytterligare utmaningar som äventyrar den ekonomiska stabiliteten i Europa.

10.

Mer än hälften av medlen från Fonden för en rättvis omställning (FRO) kommer från instrumentet NextGenerationEU och har endast en kortare löptid fram till 2023. ReK noterar med oro att den helt nya FRO därmed står under ett enormt investeringstryck under de första åren, ett tryck som inte finns för de etablerade sammanhållningspolitiska fonderna. Vi efterlyser en förlängning av investeringsfristen för FRO-medel från NextGenerationEU (t.ex. genom att man förlänger fristerna för åtaganden) för att inte äventyra utflödet av medel och se till att FRO-medlen används fullt ut för effektiva och hållbara projekt i linje med målen i den europeiska gröna given.

11.

För att genomföra en stor del av de bestämmelser som antagits för att uppnå gemensamma EU-mål krävs dessutom betydande investeringar på lokal och regional nivå, vilket direkt påverkar de subnationella budgetarna. Detta gäller bl.a., men inte bara, EU:s digitala mål och den europeiska gröna given eller 55 %-paketet, inom vars ram mer än hälften av de nödvändiga investeringarna måste göras på lokal och regional nivå.

12.

Kommittén vill se den länge väntade utfasningen av skadliga subventioner och samstämmighet mellan alla EU-fonder och EU-program i den fleråriga budgetramen efter 2027. Projekt och program som är oförenliga med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 oC, eller med målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, bör inte vara berättigade till stöd i nästa fleråriga budgetram.

13.

ReK varnar för att de lokala och regionala myndigheterna är överbelastade av sina befintliga investeringsskyldigheter på grund av den dåliga budgetsituationen på många håll, och befarar att de sammantaget minskande offentliga investeringarna allvarligt kommer att äventyra uppnåendet av alleuropeiska mål (såsom målen i den europeiska gröna given) samt hämma medborgarnas välstånd och regionernas och kommunernas sammantagna ekonomiska potential.

14.

Mot denna bakgrund är det inte ändamålsenligt att enbart stärka den fleråriga budgetramen utan att samtidigt stärka de lokala och regionala myndigheternas investeringskapacitet. I detta sammanhang är det också viktigt att främja strategier för territoriell utveckling (LLU/ITI) – vid behov genom att deras användning görs obligatorisk – för att göra de förvaltningsnivåer som befinner sig närmast medborgarna delaktiga i planeringen, samrådet, genomförandet och förvaltningen av medlen.

15.

EU-medel kan visserligen i hög grad bidra till att stödja lokala och regionala myndigheter, men kommer inte överallt att vara tillräckliga för att möjliggöra de investeringar på lokal och regional nivå som krävs för att genomföra EU-bestämmelserna.

16.

I detta sammanhang påpekar vi också att det i de flesta medlemsstater inte finns några mekanismer för automatisk och fullständig kompensation från de högre nivåernas sida för de lokala och regionala myndigheternas kostnader för att genomföra EU-bestämmelser.

17.

Ett starkt, konkurrenskraftigt och hållbart EU kan endast uppnås om budgetarna på alla förvaltningsnivåer omfattar tillräckliga, sammanlänkade och ömsesidigt kompletterande medel. ReK efterlyser därför en verklig översyn av den fleråriga budgetramen, som bör ta hänsyn till de nya utmaningarna och tillhandahålla ytterligare medel för att hantera dem.

18.

När det gäller nya EU-lagstiftningsförslag bör kommissionen bedöma kostnaderna för genomförandet på den ansvariga nivån, om det finns kompensationsmekanismer på nationell nivå och i vilken utsträckning medel från den fleråriga budgetramen kommer att bidra till att kompensera för kostnaderna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i händelse av ett investeringsgap sörja för att det finns tillräckliga medel för att kompensera för utgifterna i syfte att säkerställa en samstämmig utveckling överallt.

19.

För att bedöma dessa aspekter uppmanas kommissionen att innan bestämmelserna utarbetas genomföra en omfattande territoriell konsekvensbedömning, där både medlemsstaterna och de regionala naven görs delaktiga.

20.

I den åttonde sammanhållningsrapporten efterlyses en förstärkning av territoriella konsekvensbedömningar och landsbygdssäkring, så att de olika EU-regionernas behov och särdrag beaktas bättre. I detta avseende hänvisar vi till ReK:s yttrande ”Inte orsaka skada för sammanhållningen – en övergripande princip som bidrar till sammanhållning som ett övergripande mål och värde för EU” (1). Budgetmyndigheten uppmanas att använda översynen av den fleråriga budgetramen i syfte att tillföra ekonomiska medel för att finansiera dessa territoriella konsekvensbedömningar.

En flerårig budgetram som stärker Europeiska unionen och gör den kristålig

21.

Under de senaste åren har EU:s reaktionsförmåga i händelse av en kris begränsats på grund av utdragna diskussioner om budgeten och finansieringen av nya åtgärder samt otillräckliga budgetflexibilitetsinstrument. Kommittén är övertygad om att man enades om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för att kunna ta itu med dessa oförutsägbara nya utmaningar.

22.

Den fleråriga budgetramen är inte längre tidsenlig och måste ses över.

23.

Den fleråriga budgetramen och de egna medlen är sammankopplade. Rådet och kommissionen uppmanas att respektera färdplanen för införandet av nya egna medel, enligt vad som överenskommits i det rättsligt bindande interinstitutionella avtal som undertecknades i december 2020, vilket är nödvändigt för att åtminstone täcka återbetalningen av NextGenerationEU.

24.

Kommittén välkomnar att kommissionen kommer att lägga fram förslag om ytterligare verkliga egna medel under 2023. Dessa nya intäkter bör tillföras EU-budgeten som inkomster som inte är avsatta för särskilda ändamål och inte bara användas för att refinansiera NextGenerationEU-skulderna, utan också för att på lång sikt stärka EU:s, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas förmåga att reagera på kriser i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De bör dessutom inom ramen för de primärrättsliga bestämmelserna och med fullt beaktande av medlemsstaternas befogenheter bidra till att ta itu med brådskande politiska problem i ett ekonomiskt klimat som präglas av inflation och höga energipriser samt minska EU:s beroende av BNI-medel. Vid reformen av systemet för egna medel bör man undersöka konsekvenserna för kommunerna och regionerna genom territoriella konsekvensbedömningar, ta full hänsyn till de berörda bestämmelserna i EU-fördraget och ytterligare begränsa beroendet av de befintliga BNI-baserade egna medlen.

25.

Innan nya egna medel uppbärs bör deras inverkan på lokala och regionala myndigheter, företag och hushåll i EU undersökas. I synnerhet måste befintliga skattesystem på nationell, regional och lokal nivå beaktas för att undvika konkurrens mellan europeisk och nationell, regional eller lokal nivå, eller till och med dubbelbeskattning. I detta sammanhang hänvisas också till ReK:s yttrande ”Nästa generation av egna medel för EU:s budget” (2).

26.

ReK upprepar sin uppmaning i yttrandet ”Att få utsläppshandelssystemet och gränsjusteringsmekanismen för koldioxid att fungera för EU:s städer och regioner” (3) om att en del av de nya intäkterna ska anslås direkt till den nivå som ansvarar för genomförandet av de relaterade EU-bestämmelserna.

27.

Den fleråriga budgetramen bör bidra till decentralisering genom att stärka de lokala och regionala myndigheternas resiliens och investeringskapacitet på fältet. En sammanslagning av kapacitet på europeisk nivå får inte inverka negativt på de lokala och regionala myndigheternas krisresiliens och reaktionsförmåga.

28.

Kommissionen uppmanas med eftertryck att analysera möjliga modeller för deltagande i förhandlingarna om samt fördelningen, planeringen och genomförandet av sammanhållningsmedlen (i synnerhet de fonder som omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser och Ejflu), i syfte att optimera de regionala och lokala myndigheternas deltagande i varje steg av förvaltningen av EU-medlen under 2028–2034. Lärdomarna av den första halvan av den fleråriga budgetramen bör användas för att utföra denna analys.

29.

Kommittén föreslår att en central och övergripande krishanteringsreserv inrättas i den fleråriga budgetramen. Om den inte utnyttjas före budgetperiodens slut, bör den användas för att stärka krisförebyggandet på lokal och regional nivå inom ramen för respektive fonder med förlängda genomförandeperioder för redan planerade åtgärder.

30.

Kommittén upprepar att återuppbyggnaden av Ukraina är en europeisk nödvändighet och en moralisk skyldighet. Detta kommer att förutsätta en EU-omfattande samordning av medlemsstaternas direkta stödåtgärder samt ytterligare medel utöver EU:s nuvarande fleråriga budgetram (4). Dessa skulle bl.a. kunna tillhandahållas genom vidareutveckling av den av kommissionen understödda myndighetsövergripande givarsamordningsplattformen för Ukraina. Återuppbyggnadsstrategin bör i så stor utsträckning som möjligt bygga på metoden för EU:s sammanhållningspolitik för att på bästa sätt förbereda Ukraina på vägen mot EU-anslutning och tillnärmning till EU:s regelverk.

En flerårig budgetram som tillhandahåller skräddarsydd finansiering för genomförandet av EU-åtgärder

31.

Kommissionen har tidigare regelbundet föreslagit nya åtgärder och allmänt hänvisat till regionalpolitiken eller faciliteten för återhämtning och resiliens när det gäller finansieringen, utan att kontrollera om det utifrån programmen eller planerna över huvud taget finns medel tillgängliga för att finansiera åtgärderna på fältet.

32.

Mot denna bakgrund betonar vi att nya uppgifter för Europeiska unionen också förutsätter nya medel, och välkomnar antagandet av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel. I fråga om nya EU-åtgärder uppmanas kommissionen dessutom att undersöka om medel finns tillgängliga för detta ändamål i den fleråriga budgetramen och om dessa medel kan användas i alla medlemsstater för att genomföra bestämmelserna. När det gäller de regionalpolitiska medlen bör man noga kontrollera om de befintliga medlen redan har anslagits någon annanstans eller om användningen av dem förutsätter att de operativa programmen anpassas.

33.

Den fleråriga budgetramen bör anpassas till EU:s politik och tillhandahålla de ekonomiska medel som krävs för att genomföra den. Översynen av den fleråriga budgetramen bör användas för att korrigera brister i den nuvarande fleråriga budgeten.

34.

Kommissionen måste säkerställa att unionen lever upp till sina internationella klimatåtaganden i finansiellt hänseende och tillhandahålla medel för internationell klimatfinansiering i linje med gjorda utfästelser, och i synnerhet tillhandahålla finansiering för den förlust- och skadefond som man enades om vid COP27 och de relevanta programmen inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen.

35.

Kommittén har sedan sitt grundande för nästan 30 år sedan varit underfinansierad i förhållande till EU-organ med liknande primärrättsligt tilldelade uppgifter. (5) Ändå har ReK på ett effektivt sätt främjat åtgärder för bättre lagstiftning och territoriell konsekvensbedömning och stärkt den europeiska demokratin genom folkvalda lokala och regionala företrädare.

36.

Vi påminner om att ReK:s institutionella budget för 2022 utgör mindre än 1 % av EU-budgetrubrik 7 ”Europeisk offentlig förvaltning” (6) och att det i fråga om investeringar i ReK handlar om att förverkliga EU:s politiska prioriteringar, med tanke på att 70 % av EU:s bestämmelser genomförs på lokal och regional nivå och att de lokala och regionala myndigheterna i genomsnitt står för hälften av de offentliga investeringarna, en tredjedel av de offentliga utgifterna och en fjärdedel av skatteintäkterna.

37.

Kommittén betonar därför att skattebetalarnas pengar i kapitlet om förvaltningen i den fleråriga budgetramen (budgetrubrik 7) i större utsträckning bör användas för att återupprätta förtroendet och stärka dialogen med medborgarna, särskilt genom EU:s två politiska församlingar som består av demokratiskt valda ledamöter, dvs. Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén, varvid medborgarnas höga förtroende för sina regionala och lokala beslutsfattare och förslagen från konferensen om Europas framtid (7) bör beaktas.

38.

Kommittén beklagar att kommissionen i sitt konsoliderade förslag till 2024 års budget under budgetrubrik 7 ”Europeisk offentlig förvaltning” i den fleråriga budgetramen inte inkluderar ReK:s budgetberäkning för 2024, som den 15 mars 2023 antogs med bred majoritet (projektet ”Att utnyttja de regionala och lokala myndigheternas potential att stärka EU” eller ”Cinderella”), särskilt med tanke på den exceptionella situationen med det förestående valet till Europaparlamentet 2024, framstegen med resultaten från konferensen om Europas framtid och lärdomarna av flera kriser där de lokala och regionala förvaltningsnivåerna i allt större utsträckning står i främsta ledet.

En flerårig budgetram som främjar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

39.

Hela den fleråriga budgetramen bör anpassas till målen i artikel 174 i EUF-fördraget och bidra till den övergripande ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom en balanserad fördelning av medlen. I detta sammanhang måste man också – i synnerhet genom förenklade ansökningsförfaranden och riktat stöd från EU – se till att små kommuner har lika tillgång till stödmedel.

40.

Den europeiska sammanhållningspolitikens mål kan endast uppnås om medlen finns tillgängliga för långsiktiga investeringar. Sammanhållningspolitiken har visat sig vara ett användbart verktyg för att komma med ett omedelbart svar vid den senaste tidens kriser, bland annat tack vare flexibiliteten och effektiviteten i principen om partnerskap och flernivåstyret samt förekomsten av ett specialiserat ekosystem av europeiska fondförvaltare förankrade på fältet. Kommittén påminner dock om att det visserligen måste finnas viss flexibilitet, men att medlen inte får användas för omedelbara krisinsatser, såsom under de senaste månaderna och åren. Det behövs en krissäker, skyddad budgetpost som möjliggör förutsägbara och långsiktiga investeringar för förvaltningsmyndigheter och stödmottagare.

41.

Kommittén betonar att det är av yttersta vikt att de nationella sammanhållningsanslagen är tillgängliga för alla medlemsstater så snart som möjligt i enlighet med de rättsliga kraven för att inte hindra genomförandet och för att skapa lika villkor för alla stödmottagare.

42.

Alla medel bör även i fortsättningen fördelas med full respekt för partnerskapsprincipen. Medlen kan ge störst nytta om relevanta partner deltar i kartläggningen av utmaningar på fältet. För att säkerställa fullt deltagande, öka rättssäkerheten för förvaltningsmyndigheterna och minska de administrativa bördorna uppmanas kommissionen att så snart som möjligt se över den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (8).

43.

Systemet med delad förvaltning har visat sig vara framgångsrikt när det gäller strukturfonderna och bör bibehållas i framtiden. Även nya fonder som inrättas och befintliga fonder bör följa detta system, och medlen bör om möjligt fördelas inom ramen för decentraliserad förvaltning.

44.

I detta sammanhang kritiserar ReK att medlen för återhämtning efter krisen (NextGenerationEU) inte formellt ingår i budgeten och att denna struktur försvårar en samstämmig användning av medlen. Alla nuvarande och framtida fonder bör integreras fullt ut i budgeten.

45.

Man bör öka insatserna för att minska skillnaderna på lokal och regional nivå i Europa, som har förvärrats till följd av de olika kriserna.

46.

Många regioner med en stark industriell bas genomgår en djupgående strukturomvandling. I detta sammanhang anser kommittén att den framtida investerings- och sammanhållningspolitiken bör bidra till omvandlingen och att de berörda regionerna bör ges riktat stöd när det gäller att forma den gröna, den sociala, den demografiska och den digitala omställningen, i enlighet med principen om att ”inte orsaka skada för sammanhållningen”, enligt vilken ”ingen åtgärd får hindra konvergensprocessen eller bidra till regionala skillnader”.

47.

I detta avseende bör man vid utarbetandet och genomförandet av omställningsfonden ta hänsyn inte bara till de områden som står inför de största utmaningarna, utan även till de områden som redan har inlett omställningen på någon nivå. Om de lokala och regionala myndigheterna inte involveras ordentligt i denna process finns det också en risk för obalanserad fördelning av medlen, utan att Nuts 3-nivån prioriteras.

48.

Kommissionen uppmanas att senast vid utarbetandet av nästa fleråriga budgetram från och med 2028, men helst redan vid halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen, tillhandahålla budgetmedel för en rättvis omställning i fordonsindustriregionerna. I detta sammanhang måste regionerna ges flexibilitet i användningen av stödmedlen, eftersom utmaningarna varierar kraftigt.

En flerårig budgetram där befintliga medel utnyttjas så effektivt som möjligt

49.

Kommissionen uppmanas därför att undersöka hur befintliga medel skulle kunna användas så effektivt som möjligt. Bestämmelser på EU-nivå bör säkerställa att inte bara EU:s budget utan även de lokala och regionala budgetarna kan användas så effektivt som möjligt och att användningen av medlen inte försvåras av onödig byråkrati.

50.

Med full hänsyn till subsidiaritetsprincipen och principen om lokalt självstyre bör EU:s bestämmelser och deras nationella genomförande i medlemsstaterna när så är möjligt medge de lokala och regionala myndigheterna ett stort handlingsutrymme i syfte att möjliggöra platsbaserade och praktiska strategier.

51.

ReK påpekar dessutom att regelverket är omfattande och komplext i synnerhet när det gäller reglerna för statligt stöd och offentlig upphandling. En betydande del av de lokala och regionala myndigheterna är inte längre i stånd att själva göra en fullständig rättslig och teknisk bedömning av projekten och måste söka juridisk och teknisk rådgivning från tredje part. De medel som används för detta ändamål kan inte användas för investeringar, vilket avsevärt minskar de lokala och regionala myndigheternas investeringsförmåga. Kommittén uppmanar lagstiftaren att sörja för förenklingsåtgärder, och betonar behovet av att undvika överreglering. Finansiering efterlyses även för att förbättra den administrativa kapaciteten på regional och lokal nivå.

52.

I detta sammanhang konstaterar ReK också att utdragna upphandlingsförfaranden gör det mycket svårare att genomföra projekt inom projekt- eller finansieringsperioden.

53.

För att stärka EU:s och dess lokala och regionala myndigheters konkurrenskraft bör även EU:s regler för statligt stöd anpassas för att skapa lika villkor för alla regioner vad gäller investeringar i framtidsteknik och produktion av sådan teknik.

54.

Även inom ramen för strukturfondsförordningarna bör man undersöka ytterligare möjligheter att förenkla ansökningar och förvaltning. Kommittén föreslår att kommissionen och medlemsstaterna ska kartlägga de administrativa bördorna, med beaktande av regionernas särdrag, skillnader och mål, när stödet utformas. Till exempel bör samstämmigheten mellan de olika fonderna på europeisk nivå och deras samverkan med nationella och regionala stödmedel förbättras. Kommittén betonar även den särskilda situationen för de yttersta randområdena, landsbygdsområden och områden med naturbetingade nackdelar och/eller demografiska utmaningar, och anser att man bör möjliggöra undantag från vissa skyldigheter som i de flesta fall endast kan fullgöras effektivt av stödmottagare med mer budgetmedel, bättre utrustning och större befolkning. Dessutom bör en flexibel användning av fonderna, såsom möjliggjordes för att hantera covid-19-pandemin, medges även på lång sikt. På så sätt skulle dels de administrativa bördorna kunna minskas, dels i synnerhet mindre kommuner och företag dra nytta av förenklingarna.

55.

En eventuell ”suveränitetsfond” för EU, som svar på den amerikanska lagen om inflationsminskning, bör i likhet med Europeiska fonden för strategisk investeringar (Efsi) stödja europeiska företag i form av garantier genom att använda frigjorda budgetmedel som hävstång, men med en bättre geografisk balans där mindre utvecklade områden beaktas på ett rättvist och flexibelt sätt.

---

(1)  COTER-VII/026 (se sidan 16 i detta nummer EUT).

(2)  Yttrande från Europeiska regionkommittén om Nästa generation av egna medel för EU:s budget (EUT C 79, 2.3.2023, s. 99).

(3)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – Att få utsläppshandelssystemet och gränsjusteringsmekanismen för koldioxid att fungera för EU:s städer och regioner (EUT C 301, 5.8.2022, s. 116).

(4)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s kommuners och regioners roll i återuppbyggnaden av Ukraina (EUT C 498, 30.12.2022, s. 12), punkt 3.

(5)  ”Stärka EU:s demokrati: Frigöra potentialen hos en miljon lokala och regionala politiker”, Europeiska regionkommittén, s. 6.

(6)  ReK:s 154:e plenarsession, 15.3.2023 – bilaga 1, detaljerat förslag till ReK:s budget för 2024, COR-2023-00005-01-00-NB-REF, s. 9.

(7)  Konferensen om Europas framtid, ”Rapport om slutresultatet”, maj 2022, bl.a. stärkande av den representativa demokratin ”inte bara under valet till Europaparlamentet utan även före nationella, regionala och lokala val” (förslag 38.4), deltagande i frågor som rör hälsounionen (förslag 10.2) och inrättande av lokala ungdomsråd (förslag 36.8).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (EUT L 74, 14.3.2014, s. 1).

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Att undanröja långtidsarbetslösheten: det lokala och regionala perspektivet

(2023/C 257/04)

Föredragande: Yonnec POLET (BE–PES), första ledamot, kommunstyrelsen, Berchem-Sainte-Agathe/Sint-Agatha-Berchem

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledande kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) erinrar om att EU har satt som mål ”en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas” (1).

2.

Kommittén betonar att långtidsarbetslöshet, som av Eurostat definieras som antalet människor som är arbetslösa och har varit aktivt arbetssökande under minst ett år (2), fortfarande är en utmaning som behöver undanröjas för att EU ska uppnå detta mål. Under 2021 låg långtidsarbetslösheten fortfarande på 2,8 % av arbetskraften i EU, vilket motsvarar nästan 6 miljoner människor. (3)

3.

Kommittén understryker att långtidsarbetslösheten under 2021 berörde 3,5 % av alla människor i åldern 15–29 år (4), dvs. mer än 2,5 miljoner unga européer.

4.

ReK påpekar att nästan en fjärdedel av invånarna i åldrarna 15–64 år i EU står utanför arbetsmarknaden (5), vilket inbegriper arbetslösa som har slutat med sitt aktiva arbetssökande på grund av uppgivenhet och därmed inte längre finns med i arbetslöshetsstatistiken.

5.

Hög långtidsarbetslöshet är ett tecken på en dåligt fungerande arbetsmarknad: förlust av det humankapital och den kompetens som de arbetslösa står för, förlust av sociala avgifter och förlust av ekonomisk verksamhet.

6.

Vi påminner om de sociala konsekvenserna av långtidsarbetslöshet och om att det blir svårare att komma tillbaka in på arbetsmarknaden ju mer tiden går.

7.

ReK erinrar om de höga samhällskostnader som långtidsarbetslösheten medför, och framhåller på nytt (6) vikten av att ta itu med långtidsarbetslösheten för att säkra den sociala sammanhållningen och förhindra att en del av befolkningen marginaliseras.

8.

Kommittén påminner om att det i den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställs att ”[a]lla har rätt att få lämpligt och individanpassat stöd för att förbättra sina utsikter till anställning eller egenföretagande” och att ”[l]ångtidsarbetslösa har rätt till en ingående, individuell bedömning senast efter 18 månaders arbetslöshet” (7).

9.

Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter innehåller tydliga mål när det gäller sysselsättning och fattigdomsminskning, och i Portoförklaringen (8) bekräftas dessa mål genom att man framhåller behovet av att ta itu med risken för utestängning av särskilt utsatta samhällsgrupper, till exempel långtidsarbetslösa.

10.

ReK understryker att en bättre förberedelse av arbetssökande för förväntningarna på arbetsmarknaden kommer att bidra till att förbättra deras sysselsättningsutsikter, och välkomnar kommissionens insatser för att förbättra det fortlöpande förvärvandet och förnyandet av yrkesfärdigheter, inbegripet förslaget om att göra 2023 till Europaåret för kompetens.

11.

Vi beklagar dock att inget initiativ till att undanröja långtidsarbetslösheten har tagits sedan rådets rekommendation från 2016 (9), trots att alla medlemsstater fortfarande står inför denna utmaning.

12.

Kommittén påpekar att det för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, däribland långtidsarbetslösa, alltför ofta är svårt att få tillgång till utbildning, och att tillgång till utbildning i sig inte räcker för att komma tillbaka in på arbetsmarknaden.

13.

ReK konstaterar återigen att ”det är svårt för en arbetslös – även med ett individanpassat utbildningsprojekt – att på nytt hitta arbete när efterfrågan på arbetskraft stagnerar” (10) i en yrkessektor eller på lokal nivå.

14.

Vi vill påpeka hur viktigt det är att erbjuda sysselsättningsmöjligheter för alla, även långtidsarbetslösa.

Strategin för att undanröja långtidsarbetslösheten – en lokal innovation för återinträde på arbetsmarknaden

15.

Kommittén konstaterar att arbetslöshet kostar mer än skapandet av nya arbetstillfällen.

16.

ReK framhåller den innovativa karaktären och den strategi som bygger på en social och solidarisk ekonomi hos en rad experiment av typen ”områden utan långtidsarbetslöshet”, och konstaterar att alla dessa initiativ styr om kostnaderna för långtidsarbetslösheten till skapandet av anständiga arbetstillfällen, som är till nytta för de områden där de skapas.

17.

Sådana initiativ genomförs i minst fyra av EU:s medlemsstater: i Frankrike sedan 2016, i Belgien sedan 2022 samt under namnet ”anställningsgarantin” i Gramatneusiedl i Österrike och under namnet ”Basisbaan” i Groningen i Nederländerna sedan 2020.

18.

Kommittén noterar att dessa initiativ till stor del bygger på gemensamma principer, nämligen följande: a) Ingen är oanställbar så länge arbetstillfällena anpassas till människornas förmågor och färdigheter, och det finns både arbeten som inte finns på arbetsmarknaden och verksamheter och tjänster som inte tillhandahålls av vare sig den privata eller den offentliga sektorn. b) Det är frivilligt för långtidsarbetslösa att delta, vilket till skillnad från påtvingat arbete eller villkorat stöd gör det möjligt för dem att ta ett verkligt egenansvar. Systemen utökas också till att omfatta dem som inte längre är inskrivna hos den offentliga arbetsförmedlingen. c) Arbetstillfällen av god kvalitet skapas utifrån de arbetssökandes kompetens och individuella situation, särskilt när det gäller hälsa eller familjesituation. d) Lönen är lika hög eller högre än minimilönen och arbetstiden är anpassad till var och en av de frivilliga deltagarna, med ett fast anställningskontrakt. e) En tjänst som gagnar hela området tillhandahålls, utan att det uppstår konkurrens med de företag som redan är verksamma där. f) Strategin är deltagandebaserad och inkluderande, och har lanserats på lokal nivå tillsammans med allmänheten och alla berörda parter.

19.

ReK konstaterar att dessa initiativ kan knytas till de fyra åtgärdsområden som lyfts fram i rådets rekommendation om långtidsarbetslöshet från 2016, nämligen en bättre mobilisering av långtidsarbetslösa, en individanpassad strategi, ett utökat samarbete mellan lokala aktörer på sysselsättningsområdet och ett partnerskap med lokala arbetsgivare och lokalsamhällen. Vi betonar vidare att rådet i sin rekommendation från 2023 (11) om tillräcklig minimiinkomst rekommenderar stöd till arbetstillfällen i den sociala ekonomin samt individualiserat stöd.

20.

Vi noterar att den verksamhet som utvecklats i områdena utan långtidsarbetslöshet, liksom inom ramen för anställningsgarantin och Basisbaan-initiativet, gör det möjligt att utöka utbudet av tillgängliga person- och företagstjänster i områdena, på det sociala, miljömässiga eller kommersiella området. Det handlar om tjänster som tidigare inte tillhandahållits av vare sig de offentliga myndigheterna eller lokala privata aktörer.

21.

Områdena utan långtidsarbetslöshet, anställningsgarantin och Basisbaan-initiativet har i själva verket lett till att det skapats sysselsättningsmöjligheter inom allt från grönsaksodling, återvinning, cykelreparation, städning av föreningslokaler och företagstjänster till receptionstjänster, leveranstjänster, solidariska livsmedelsbutiker, omsorg samt annan verksamhet inom den cirkulära ekonomin, och har på så sätt bidragit till den gröna omställningen och till att utöka utbudet av omsorgstjänster i EU.

22.

Vi betonar att dessa initiativ, utöver de individuella och kollektiva ekonomiska fördelarna med återinträdet på arbetsmarknaden, bidrar till att förbättra tillgången till utbildning och utsikterna i fråga om hälsa, inbegripet psykisk hälsa, social interaktion och delaktighet samt välbefinnande för långtidsarbetslösa, samtidigt som den sociala sammanhållningen i de berörda samhällena stärks.

23.

Kommittén noterar att dessa initiativ bygger på samråd och samordning med lokala aktörer på sysselsättningsområdet, inbegripet möjliggörande sociala tjänster, med syftet att skapa samförstånd på lokal nivå, och framhåller vikten av samråd och gemensamt skapande med lokala ekonomiska aktörer, möjliggörande tjänster och arbetsmarknadsparter för att dessa initiativ ska accepteras och lyckas.

24.

ReK betonar att detta gemensamma skapande gynnar lokala ekonomiska aktörer – antingen genom direkta effekter på deras verksamhet i och med att arbetslösa placeras i företag, såsom inom ramen för den österrikiska anställningsgarantin, eller genom tjänster och ekonomisk verksamhet som utvecklas i deras område.

25.

Vi understryker att denna samordning också kan främja genomförandet av annan aktiv arbetsmarknadspolitik, inbegripet utbildning, och bidra till inrättandet av gemensamma kontaktpunkter för arbetssökande.

Den lokala och regionala dimensionen

26.

Kommittén lyfter fram de lokala och regionala myndigheternas centrala roll när det gäller att inrätta system för att bekämpa långtidsarbetslösheten, såsom områden utan långtidsarbetslöshet, särskilt då de har information om den lokala arbetsmarknaden, tillhandahåller möjliggörande tjänster för social delaktighet och inkludering på arbetsmarknaden samt har förbindelser med lokala företag och lokala arbetsmarknadsparter. Delstaten Berlin, som finansierar 1 000 arbetstillfällen under perioden 2019–2025 för personer som varit arbetslösa i ett till tre år genom sitt projekt med ”solidarisk grundinkomst”, utgör ytterligare ett exempel på bästa praxis i denna riktning.

27.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att införa strategier som bygger på de grundläggande principerna för områdena utan långtidsarbetslöshet och anställningsgarantin och att därmed styra om kostnaderna för arbetslösheten till skapandet av anständiga arbetstillfällen.

28.

De lokala och regionala myndigheter som genomför sådana initiativ uppmanas att involvera lokala företagsledare och fackföreningsföreträdare i projektens olika skeden, bland annat för att förhindra att det uppstår konkurrens med befintliga verksamheter och för att se till att gällande kollektivavtal inom de berörda sektorerna följs.

29.

Kommittén uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att utbyta åsikter och bästa praxis när det gäller system för bekämpning av långtidsarbetslöshet med andra lokala och regionala myndigheter, både inom landet och i andra medlemsstater.

Finansiering av initiativ för att undanröja långtidsarbetslösheten

30.

Kommittén betonar hur viktigt det är att aktivera passiva utgifter för att initiativen med syftet att undanröja långtidsarbetslösheten ska lyckas, och konstaterar att detta gör det möjligt att kompensera kostnaderna för skapandet av nya arbetstillfällen med kostnadsbesparingar i fråga om arbetslöshetsförmåner, sociala förmåner och hälso- och sjukvårdskostnader som betalas av socialförsäkringsorganen.

31.

I Frankrike inrättades 2016 en särskild fond för denna aktivering genom lagen om territoriell experimentering som syftar till att minska långtidsarbetslösheten (12), i syfte att göra det möjligt att avsätta nationella medel för skapandet av arbetstillfällen på lokal nivå.

32.

I avsaknad av en mekanism för aktivering av passiva utgifter i de berörda medlemsstaterna är det nederländska Basisbaan-initiativet och de vallonska områdena utan långtidsarbetslöshet beroende av ekonomiskt stöd från ESF+.

Finansiering från medlemsstaterna

33.

Kommittén understryker att det är viktigt med ett nära samarbete mellan lokala aktörer på sysselsättningsområdet och de regionala och/eller nationella socialförsäkringsorganen samt de lokala sociala tjänsterna.

34.

ReK uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att aktivera passiva utgifter kopplade till långtidsarbetslöshet.

35.

Medlemsstaterna uppmanas att inrätta de strukturer som krävs för att denna aktivering av passiva utgifter kopplade till långtidsarbetslöshet ska fungera väl och att se till att kostnadsbesparingarna i fråga om sociala förmåner verkligen överförs till de lokala myndigheter som bär kostnaderna för de initiativ som genomförs för att bekämpa långtidsarbetslösheten.

36.

Vi betonar att i avsaknad av en mekanism för aktivering av passiva utgifter kopplade till långtidsarbetslöshet underlättar tillhandahållandet av (med)finansiering på medlemsstatsnivå eller regional nivå de mest berörda lokala myndigheternas initiativ för att bekämpa långtidsarbetslösheten, genom att deras ekonomiska börda lättas.

Samordning av initiativ för att bekämpa långtidsarbetslösheten

37.

ReK påminner om att rådet 2016 uppmanade kommissionen att ”[s]tödja sociala innovationsprojekt för att få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden” (13).

38.

Kommittén välkomnar kommissionens avsikt (14) att göra mer för att stödja att goda erfarenheter i fråga om den sociala ekonomin upprepas i alla medlemsstater.

39.

ReK erinrar om framgången med ungdomsgarantin, särskilt den individanpassade strategin för arbetssökande, som den delar med områdena utan långtidsarbetslöshet och anställningsgarantin.

40.

Kommittén betonar att ungdomsgarantin, som går ut på att systematiskt erbjuda skräddarsydda lösningar för alla ungdomar, redan har gjort det möjligt att införa mekanismer och metoder som är väsentliga för genomförandet av initiativ i stil med områdena utan långtidsarbetslöshet och anställningsgarantin i flera medlemsstater.

41.

Kommissionen uppmanas att kartlägga dessa initiativ, bland annat genom att ta hjälp av det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar.

42.

ReK föreslår att kommissionen ska lägga fram förslag till riktlinjer för genomförandet av liknande initiativ i andra EU-medlemsstater, på grundval av de principer som anges i punkt 17.

43.

Vi åtar oss att visa upp dessa initiativ på ReK:s digitala plattform för god praxis.

Tillgång till EU-finansiering

44.

Kommittén lyfter fram den roll som ESF+ spelar som källa till finansiering för projekt med syftet att undanröja långtidsarbetslösheten för lokala myndigheter som ännu inte kan dra nytta av aktiveringen av passiva utgifter kopplade till långtidsarbetslöshet, eller i avsaknad av starkt stöd från nationella och regionala myndigheter.

45.

I syfte att komma till rätta med dessa svårigheter vill kommittén att en del av medlen från ESF+ ska öronmärkas för lokala initiativ för att undanröja långtidsarbetslösheten, i synnerhet i form av stöd till lansering och utveckling av projekt på lokal nivå.

46.

ReK uppmanar kommissionen att i rådets rekommendation om utveckling av ramvillkor för den sociala ekonomin, som aviserats för 2023, föreslå att man ska förenkla tillgången till EU-finansiering, bland annat finansiering av sociala investeringar och kompetens inom ramen för InvestEU-fonden, för företag inom den sociala och solidariska ekonomin som bidrar till kampen mot långtidsarbetslösheten, med syftet att underlätta genomförandet av projekt som består i att undanröja långtidsarbetslösheten.

47.

Kommittén påminner om att inrättandet av det europeiska sysselsättningsinitiativet för unga 2013, som åtföljdes av en betydande ekonomisk insats om 8,9 miljarder euro under perioden 2014–2020, har banat väg för genomförandet av och framgången med ungdomsgarantin och gjort det möjligt för över 24 miljoner ungdomar att hitta ett arbete eller att påbörja en vidareutbildning, en lärlingsutbildning eller en praktik.

48.

Vi upprepar den rekommendation som kommittén framförde i yttrandet ”Långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden” (15) som utarbetades av Enrico Rossi, om att ingripa mer effektivt för att bekämpa långtidsarbetslösheten med extraordinära initiativ, till exempel genom att inrätta en ad hoc-fond för bekämpning av långtidsarbetslösheten.

49.

ReK uppmanar kommissionen att inrätta denna ad hoc-fond för bekämpning av långtidsarbetslösheten med utgångspunkt i sysselsättningsinitiativet för unga och att avsätta minst 750 miljoner euro till den under en femårsperiod, så att det kan lanseras nya pilotprojekt inspirerade av områdena utan långtidsarbetslöshet och anställningsgarantin i de regioner i EU:s medlemsstater som är mest drabbade av långtidsarbetslöshet.

---

(1)  Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen.

(2)  Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 67, 20.2.2016, s. 1).

(3)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/une_ltu_a/default/table?lang=en

(4)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/yth_empl_130/default/table?lang=en.

(5)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/LFSA_IPGA/default/table.

(6)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – Långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 120, 5.4.2016, s. 27).

(7)  https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/priorities-2019-2024/economy-works-people/jobs-growth-and-investment/european-pillar-social-rights/european-pillar-social-rights-20-principles_sv

(8)  https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2021/05/08/the-porto-declaration/

(9)  Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 67, 20.2.2016, s. 1).

(10)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – Långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 120, 5.4.2016, s. 27).

(11)  Rådets rekommendation av den 30 januari 2023 om tillräcklig minimiinkomst som säkerställer aktiv inkludering 2023/C 41/01 (EUT C 41, 3.2.2023, s. 1).

(12)  Lag nr 2016–231 av den 29 februari 2016 om territoriell experimentering som syftar till att minska långtidsarbetslösheten.

(13)  Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 67, 20.2.2016, s. 1).

(14)  COM(2021) 778 final.

(15)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – Långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 120, 5.4.2016, s. 27).

Yttrande från Europeiska regionkommittén om den rättsliga ramen för hållbara livsmedelssystem

(2023/C 257/05)

Föredragande: Joke SCHAUVLIEGE (BE–EPP), vice talman, Flamländska parlamentet

POLITISKA REKOMMENDATIONER

Inledande kommentarer

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram den rättsliga ramen för hållbara livsmedelssystem, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2023.

2.

Ett hållbart livsmedelssystem måste sörja för tryggad livsmedelsförsörjning och näring åt alla på ett sådant sätt att man inte äventyrar de ekonomiska, sociala och miljömässiga grunderna för tryggad livsmedelsförsörjning och näring för framtida generationer (1). Det bör bidra till alla aspekter av miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet.

3.

ReK betonar att livsmedelssystemet omfattar aspekter av och verksamhet i anslutning till produktion och konsumtion av livsmedel samt effekterna av dessa, inklusive ekonomiska, hälsomässiga och miljömässiga resultat (2) från jord till bord, vilket inbegriper primärproduktion, bearbetning, detaljhandel och restaurangverksamhet, utöver producenter och konsumenter, som nu gällande lagstiftning i huvudsak är inriktad på, samtidigt som även den sociala och kulturella dimensionen av livsmedel samt behovet av att respektera traditionella kostvanor beaktas.

4.

Vi uppmanar kommissionen att se till att övergripande och sektorsspecifik politik som rör livsmedel och livsmedelssystem överensstämmer med de mål och delmål som fastställs i den framtida ramen för hållbara livsmedelssystem, från jord till bord-strategin, den europeiska klimatlagen, strategin för biologisk mångfald och nollföroreningsmålen, med hjälp av ordentlig utvärdering och regelbunden övervakning.

5.

Kommissionen uppmanas att göra en ordentlig bedömning av den framtida rättsliga ramens inverkan på de europeiska livsmedels- och produktionssystemen och resultaten genom regelbunden övervakning och att i möjligaste mån begränsa användningen av delegerad lagstiftning och genomförandelagstiftning när det gäller avgörande aspekter som påverkar de europeiska produktionssystemen, med respekt för subsidiaritetsprincipen och principen om lojalt samarbete i enlighet med fördragen.

6.

Kommittén vill i detta avseende att det i den framtida förordningen föreskrivs att kommissionen ska genomföra en utvärdering senast 2030 för att se över all befintlig övergripande och sektorsspecifik politik som rör livsmedel och livsmedelssystem, i syfte att säkerställa att politiken är förenlig med och stöder målen och delmålen i den framtida förordningen om ramen för hållbara livsmedelssystem.

7.

ReK framhåller i synnerhet att förordningarna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) också bör ändras så att de överensstämmer med denna nya förordning om ramen för hållbara livsmedelssystem när de ses över efter 2027.

8.

Kommittén framhåller EU-medborgarnas beredvillighet när det gäller att röra sig mot en säker, hållbar, rättvis, resurs- och klimatansvarsfull och ekonomiskt överkomlig livsmedelsproduktion som garanterar alla tillräcklig mängd och kvalitet och där hållbarhetsprinciperna och miljön respekteras och den biologiska mångfalden och ekosystemen skyddas, samtidigt som livsmedelsförsörjningen tryggas, i enlighet med slutrapporten från konferensen om Europas framtid.

9.

Kommittén efterlyser en kartläggning av de främsta orsakerna till att medborgarna och miljön exponeras och till att ytvatten, grundvatten, luft och mark förorenas.

10.

Lokala, regionala och andra offentliga myndigheter uppmanas att inom ramen för EU:s regler för offentlig upphandling och kommissionens riktlinjer för grön och hållbar offentlig upphandling sätta egna mål för upphandling av hälsosamma, näringsmässigt balanserade, säsongsbetonade, närproducerade och ekologiska livsmedel för matserveringar i offentlig regi, som ett led i strategier för hållbar offentlig upphandling, till stöd för genomförandet av målen för hållbar utveckling.

11.

ReK framhäver den strategiska roll som landsbygdsområdena spelar i fråga om klimatet och livsmedelstryggheten samt produktionen av hälsosamma och diversifierade livsmedel eftersom de bevarar jordbruksmarken och dess bördighet. Detta underlättas av samexistensen av boskapsuppfödning och odling i landsbygdsområden och landsbygdsmiljöer runt om i EU eftersom det främjar sysselsättningen inom jordbruket, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och närliggande sektorer. Regioner och kommuner spelar en viktig roll för bevarandet av landsbygdsområden och landsbygdsmiljöer, vilket bör beaktas i kommissionens förslag.

12.

Kommittén upprepar sin uppmaning om att fastställa ett bindande mål om att halvera matsvinnet senast 2030 i översynen av Europaparlamentets och rådets ramdirektiv om avfall (3) och på grundval av det arbete som samordnats av EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri. Vi riktar uppmärksamhet mot rekommendationerna från den europeiska medborgarpanelen om matsvinn (4).

13.

ReK påminner om att en hållbar förvaltning av skogar och annan trädbevuxen mark, samt system för skogsjordbruk, bidrar till livsmedelsproduktionen och till att bevara den gemensamma hälsan, och betonar att intresset för livsmedelsprodukter från skogarna växer. Kommittén förespråkar att ovannämnda områden ska kunna användas för djurhållning i syfte att förebygga skogsbränder, återställa biologisk mångfald samt bevara och utöka landsbygdsområdenas ekosystemtjänster.

En harmoniserad strategi för hela EU

14.

Kommittén framhåller det akuta behovet av att inrätta en övergripande ram för hållbara livsmedelssystem i EU för att göra hållbarheten central i all livsmedelsrelaterad politik och samtidigt säkerställa bättre politisk samstämmighet.

15.

Vi efterlyser en heltäckande och balanserad strategi som bygger på ekonomiska, sociala och miljömässiga pelare, på grundval av tydliga, vetenskapliga definitioner av hållbarhet, principer och allmänna mål som gäller i hela EU.

16.

Myndigheter på EU-nivå, nationell nivå samt lokal och regional nivå bör se till att hållbarhet integreras i all livsmedelsrelaterad politik. Ramlagen bör syfta till att klargöra vilket ansvar alla aktörer i livsmedelssystemet har genom att det inrättas ett samarbete på flera nivåer, som ska omfatta EU-nivån, medlemsstatsnivån samt den lokala och regionala nivån. Ett potentiellt utvidgat ansvar för den lokala och regionala nivån bör innefatta stöd och vägledning samt rimliga ekonomiska förutsättningar för att fullfölja tillkommande åtaganden.

17.

Medlemsstater med yttersta randområden, enligt förteckningen i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, får beakta särskilda behov i dessa områden när det gäller användningen av växtskyddsmedel i samband med antagandet av nationella minskningsmål för 2030, med hänsyn till de särskilda klimatförhållandena och grödorna i områdena. Detta får inte medföra att lägre mål tillåts i de yttersta randområdena.

18.

ReK betonar vikten av teknisk innovation för att uppnå miljömässig hållbarhet och även säkerställa ekonomisk och social hållbarhet och upprätthålla nuvarande produktionsnivåer.

Styrning

19.

Kommittén är övertygad om att kommunerna och regionerna är nyckelaktörer på detta område. De spelar en viktig roll när det gäller att ta itu med utmaningarna i fråga om livsmedelssystemen, och denna roll bör beaktas med vederbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen. Livsmedel utgör en delverksamhet inom hälso- och sjukvården och skolan, såväl som inom de egna administrativa organisationerna. Regionerna och kommunerna har vidare ett viktigt uppdrag vad gäller att arbeta för god och jämlik hälsa och goda levnadsvanor hos olika grupper i befolkningen. Därtill har livsmedel som näringsverksamhet en tydlig koppling till regional utveckling och fysisk planering, ett ansvar som ofta ligger på regioner och kommuner.

20.

Vi framhåller vikten av social innovation för att tillgodose kollektiva behov och främja hållbarhet i systemen för produktion och konsumtion av livsmedel.

21.

ReK betonar vikten av kortare värdekedjor som för jordbrukarna närmare konsumenterna genom direktförsäljning som ger konsumenterna tillgång till livsmedel till ett överkomligt pris och samtidigt garanterar att det i priset tas hänsyn till producenterna så att de kan leva ett värdigt liv och få en skälig lön för sitt arbete.

22.

ReK upprepar följaktligen sin uppmaning om att inrätta en flerpartsplattform för hållbara livsmedelssystem som omfattar Europeiska regionkommittén, andra berörda aktörer och det civila samhället, varvid ett stödnätverk skulle skapas som underlättar omställningen till mer hållbara livsmedelssystem för kommuner och regioner i EU, med beaktande av regionala skillnader och områdenas specialiseringar och traditioner.

23.

Kommittén vill uppmärksamma den roll som de olika aktörerna i livsmedelssystemen spelar som potentiella drivkrafter för förändring – från primärproducenter, jordbrukare och fiskare till olika producenter och företagare, livsmedelstillverkare, handlare, detaljhandlare, hotell- och restaurangföretag, aktörer på hälsoområdet och konsumenter.

24.

Kommittén anmodar kommissionen att inrätta en mekanism enligt principen ”förorenaren betalar och den som deltar ersätts” för att belöna de jordbrukare eller andra livsmedelsproducenter som går längre än EU:s rättsliga minimikrav och skapar ytterligare miljöfördelar för samhället i EU och för att skapa incitament för andra aktörer att förbättra hållbarheten i produktionen.

Hälsosamma och hållbara kostvanor

25.

ReK insisterar på att begreppet ”livsmedelsmiljö” bör införlivas i ramen för hållbara livsmedelssystem för att underlätta tillgången till hälsosam och hållbar kost, eftersom ohälsosamma och ohållbara livsmedelsmiljöer är den främsta orsaken till dåliga kostvanor.

26.

Vi lyfter fram kommunernas och regionernas roll när det gäller att forma livsmedelsmiljöer som främjar överkomlig och tillgänglig hållbar och hälsosam kost samt stödja hållbara producenter. Det är i detta sammanhang viktigt med stadsplanering för att underlätta tillgången till hälsosamma livsmedel. Detta är särskilt viktigt i närheten av skolor och när det gäller ”matöknar”.

27.

Kommittén understryker att EU:s program för frukt, grönsaker och mjölk i skolorna har potential att underlätta omställningen till heltäckande och hållbara livsmedels- och näringssystem.

28.

ReK efterlyser en översyn av EU:s program för frukt, grönsaker och mjölk i skolorna i syfte att öka konsumtionen av produkter som bidrar till hälsosamma kostvanor som i högre grad bygger på hållbara växtbaserade produkter, och samtidigt återknyta till jordbruket genom utbildningsverksamhet avseende hållbara jordbruk. I översynen bör lokala och regionala myndigheters förutsättningar att främja hälsosam och hållbar kost genomlysas.

29.

Vi anser att de nationella riktlinjerna för kosthållning bör uppdateras regelbundet så att hälsosamma och hållbara kostvanor främjas och omställningen till mer hållbara livsmedelssystem stöds.

30.

Kommittén anser att marknadsföringskampanjerna för jordbruksbaserade livsmedelsprodukter bör anpassas till målen i från jord till bord-strategin och Europas plan mot cancer.

31.

ReK vill att offentliga medel främst ska användas för livsmedel som är förknippade med hälsosamma, hållbara och mer växtbaserade kostvanor. Detta bör åtföljas av stöd och vägledning för kommuner och regioner vilka utgör stora offentliga upphandlare.

32.

Kommittén anser att man i prissättningen bör anpassa livsmedelspriserna till den verkliga kostnaden för livsmedel och sänka relativpriset på mer hållbara livsmedel, såsom växtbaserade livsmedelsalternativ.

33.

ReK efterlyser EU-stöd för att hjälpa småbrukare att producera ekologiska livsmedel och för att belöna jordbrukare som tillämpar hållbara metoder och främjar djurs välbefinnande.

34.

Vi efterlyser skatteincitament och minimal moms för baslivsmedel.

35.

Kommittén oroar sig över ett eventuellt återinförande av genetiskt modifierade organismer (GMO) i våra europeiska livsmedel i och med det kommande förslaget till EU-förordning om växter som produceras med hjälp av nya genomiska metoder. Detta bör baseras på en gedigen bedömning och välgrundade vetenskapliga rön från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). I vilket fall som helst bör alla livsmedel som innehåller GMO ha en märkning på förpackningens framsida som anger förekomsten av GMO.

Offentlig upphandling av livsmedel

36.

Kommittén upprepar sin uppmaning (5) om att avskaffa de gällande begränsningarna i reglerna för offentlig upphandling när det handlar om att tillämpa hållbarhetskriterier. Enligt EU:s konkurrenslagstiftning är det förbjudet att ange territoriella preferenser (t.ex. närproducerade livsmedel) vid offentlig upphandling. I dag riskerar offentliga myndigheter som vill inkludera lokala leverantörer och producenter och stödja den regionala livsmedelsekonomin rättsliga åtgärder för potentiella överträdelser av reglerna för den gemensamma marknaden om de utnyttjar befintliga kryphål. Ett klargörande bör åtföljas av vägledning och utbildning för regioner och kommuner vilka utgör stora offentliga upphandlare.

37.

Offentlig upphandling av hållbara, hälsosamma, säsongsbetonade och närproducerade livsmedel utgör ett kraftfullt verktyg i omställningen till mer hållbara livsmedelssystem, i linje med hållbarhetspolitiken och målen för hållbar utveckling, och för att främja användningen av kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling (MOU).

38.

Kommittén understryker att det är nödvändigt med en övergång till mer växtbaserade livsmedel, som utgör en grund för ett mer hållbart, klimatneutralt och motståndskraftigt livsmedelssystem, och betonar de kulturella och hälsomässiga fördelarna med traditionella kostvanor.

39.

Kommittén anser att införandet av labbodlade livsmedel på de europeiska marknaderna är oroande eftersom det inte skulle garantera kvaliteten, välbefinnandet och skyddet av kultur och traditioner. Labbodlade livsmedel är fortfarande dyra, vilket är ett betydande hinder som skulle behöva undanröjas.

40.

En livsmedelskedja som är koldioxidsnål från jord till bord bidrar till målen för minskade växthusgasutsläpp genom införandet av vetenskaplig och teknisk innovation och tillämpningen av principerna om cirkularitet i jordbruket.

41.

ReK betonar att nationella och internationella upphandlingsexperter måste involveras i fastställandet av kriterier för att stödja såväl genomförandet på lokal nivå som offentliga upphandlare såsom statliga myndigheter, regioner och kommuner, samt främja en mer strategisk användning av offentlig upphandling.

42.

Vi efterlyser praktiska riktlinjer för upphandlingstjänstemän för hur upphandling kan användas för att främja målen för hållbar utveckling och hälsosam, säsongsbetonad, närproducerad och ekologisk kost. Man bör skapa och ge ekonomiskt stöd till nätverk för offentliga upphandlare, där de kan utbyta råd, sakkunskap och bästa praxis.

43.

Kommittén upprepar att EU och medlemsstaterna ekonomiskt och tekniskt behöver stödja en mer strategisk användning av upphandling i linje med nationella och lokala livsmedelsstrategier och livsmedelsmål.

44.

ReK framhäver fördelarna med socialt ansvarsfull livsmedelsupphandling, som uppmuntrar jordbrukarnas närvaro på landsbygden och inbegriper den sociala ekonomin och sociala kooperativ längs hela leveranskedjan.

45.

Kommittén föreslår att det fastställs landsspecifika progressiva mål för offentlig upphandling av hållbara livsmedel, i linje med från jord till bord-strategin.

Märkning

46.

Vi anser att införandet av en harmoniserad märkning av hållbara livsmedel bör vara proportionerligt, reglerat i lag och obligatoriskt och utvecklas på grundval av solida och oberoende vetenskapliga data och inte bör påverka befintliga system såsom geografiska beteckningar genom att livsmedel klassificeras godtyckligt, vilket skulle kunna vilseleda konsumenterna i deras val av livsmedel.

47.

ReK understryker att hållbarhetsmärkningen bör baseras på vetenskap och omfatta alla aspekter, dvs. miljömässiga, sociala och näringsmässiga aspekter. Den bör ta formen av separata enskilda indikatorer för att minimera kompromisserna mellan olika hållbarhetsdimensioner. Kommittén stöder en enkel, EU-omfattande märkning på livsmedelsförpackningens framsida som bygger på robusta och oberoende vetenskapliga rön. En sådan indikator bör belysa både högpresterande och lågpresterande produkter för att hjälpa konsumenterna att göra ett välgrundat val när de köper sina livsmedel. I detta avseende betonar kommittén vikten av upplysningskampanjer, program för utbildning om hållbara livsmedel och andra initiativ från tidig barndom i lokalsamhällena.

48.

Kommittén betonar att märkningen bör kopplas till saluförings- och marknadsföringspolitiken samt till en minskning av förpackningar och förpackningsavfall.

49.

ReK påpekar att det för en minskad användning av bekämpningsmedel och kemikalier är absolut nödvändigt att jordbrukarna har tillgång till effektiva organiska och biologiska behandlingsalternativ, med syftet att förbättra jordbruksföretagens motståndskraft mot externa chocker, skydda hälsan för människa och natur och bevara markens bördighet – för att i slutändan stärka livsmedelstryggheten.

50.

Frivilliga märkningssystem för livsmedel som inte är samordnade på EU-nivå kan få snedvridande och negativa effekter på den inre marknaden, vilket skulle vara särskilt skadligt för små och medelstora producenter. Dessa aspekter väger dock inte tyngre än behovet av att garantera att skyddet av människors hälsa upprätthålls på en hög nivå vid utformningen och genomförandet av all politik och verksamhet.

51.

Kommittén uppmuntrar EU-politik som hjälper konsumenterna att fatta välgrundade, hälsosamma och hållbara beslut om livsmedel, bland annat genom att man antar harmoniserade och proportionerliga europeiska märkningssystem som bygger på robusta och oberoende vetenskapliga rön.

52.

Livsmedelsmärkningen måste vara samordnad och harmoniserad på EU-nivå, utan att man skapar någon form av kvantitativ eller kvalitativ begränsning av handeln inom EU eller äventyrar en välfungerande inre marknad, såvida detta inte är motiverat med hänvisning till behov relaterade till bland annat skyddet av människors hälsa.

Livsmedelstrygghet

53.

EU uppmanas att trygga livsmedelsförsörjningen, investera i hållbar lokal jordbruksproduktion och göra leveranskedjorna kortare.

54.

Logistik och livsmedelstransporter mellan medlemsstaterna behöver säkerställas även i krissituationer.

55.

Kommittén önskar se att beroendeförhållandena minskas genom en diversifiering av de viktigaste importkällorna, inom ramen för en robust handelspolitik som också får EU:s handelspartner att satsa på ökad hållbarhet genom att det ställs krav på att de vid produktion för import följer samma hygienregler som EU:s jordbrukare.

56.

ReK efterlyser en stark samstämmighet och samordning mellan EU:s politiska strategier för hållbar produktion och konsumtion av samt hållbar handel med livsmedel, så att ohållbara metoder blir hållbara. I detta avseende bör ramen för hållbara livsmedelssystem också säkerställa samstämmighet och anpassning mellan EU:s politik för hållbar livsmedelsproduktion, livsmedelskonsumtion och handel, för att se till att importerade jordbruksbaserade livsmedelsprodukter följer samma sociala och miljömässiga produktionsregler som dem som finns inom EU, i enlighet med Världshandelsorganisationens regelverk.

57.

Vi betonar att forsknings- och innovationspolitiken i fråga om hållbara livsmedel måste stärkas. Det kommer att bli nödvändigt för EU att ha lagstiftning som stimulerar användningen av ny innovativ teknik.

---

(1)  FAO, 2014.

(2)  Food systems – OECD.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(4)  https://food.ec.europa.eu/system/files/2023-02/flw_eu-actions_fwrt_20230210_recom-cit_0.pdf

(5)  Yttrande från Europeiska regionkommittén — Mot en hållbar livsmedelspolitik för EU som skapar sysselsättning och tillväxt i Europas regioner och städer (EUT C 272, 17.8.2017, s. 14).

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Akten om ett interoperabelt Europa

(2023/C 257/06)

Föredragande: Michele PAIS (IT–ECR) Ordförande och ledamot, regionfullmäktige, Sardinien Referensdokument: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för en hög nivå av interoperabilitet inom den offentliga sektorn i hela unionen (akten om ett interoperabelt Europa) COM(2022) 720 final

I.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Skäl 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Den nya styrningsstrukturen bör ha ett rättsligt mandat att driva på vidareutvecklingen av den europeiska interoperabilitetsramen och andra gemensamma interoperabilitetslösningar, såsom specifikationer och tillämpningar. Dessutom bör denna förordning fastställa en tydlig och lätt igenkännlig märkning för vissa interoperabilitetslösningar. Skapandet av en dynamisk gemenskap kring öppna GovTech-lösningar bör främjas.

Den nya styrningsstrukturen bör ge de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att påverka takten i och nivån på genomförandet i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Detta skulle ge styrningsstrukturen ett rättsligt mandat att driva på vidareutvecklingen av den europeiska interoperabilitetsramen och andra gemensamma interoperabilitetslösningar, såsom specifikationer och tillämpningar. De ekonomiska effekterna för de lokala och regionala myndigheterna med avseende på uppgifter som rör genomförandet av interoperabilitet bör hållas så låga som möjligt. Dessutom bör denna förordning fastställa en tydlig och lätt igenkännlig märkning för vissa interoperabilitetslösningar. Skapandet av en dynamisk gemenskap kring öppna GovTech-lösningar bör främjas.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har begränsade resurser när det gäller finansiering, mänskliga resurser, verktyg osv. Samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras bör därför de lokala och regionala myndigheterna behålla en känsla av kontroll över genomförandeprocessen. De bör också få lämplig finansiering för merkostnader som uppstår till följd av genomförandeprocessen.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

För att processen ska bli tillräckligt demokratisk och gräsrotsstyrd bör medborgarna i EU:s medlemsstater ha möjlighet att påverka prioriteringarna för interoperabilitetslösningar. I enlighet med målet i akten om ett interoperabelt Europa får lokala och regionala myndigheter således genomföra direkta samråd med medborgarna en gång vartannat år för att undersöka vilka interoperabilitetslösningar som medborgarna anser bör prioriteras. Kommissionen ska anslå lämpligt ekonomiskt stöd till lokala och regionala myndigheter så att de kan föra sådana dialoger med sina medborgare. De lokala och regionala myndigheterna ska dela med sig av resultaten av samråden till styrelsen för ett interoperabelt Europa och gemenskapen för ett interoperabelt Europa.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna befinner sig närmast medborgarna och kan därför få en så korrekt inblick som möjligt i medborgarnas prioriteringar och förväntningar. För att interoperabilitet ska bli en demokratisk och gräsrotsstyrd process är det viktigt att lokala och regionala myndigheter deltar på ett lämpligt och aktivt sätt i övervakningen av medborgarnas prioriteringar.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 8

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Vid inrättandet av gränsöverskridande interoperabla offentliga tjänster är det viktigt sätta fokus på interoperabilitetsaspekten så tidigt som möjligt i den politiska beslutsprocessen. Därför bör den offentliga organisation som avser att inrätta ett nytt eller ändra ett befintligt nätverks- och informationssystem som sannolikt kommer att få inverkan på den gränsöverskridande interoperabiliteten utföra en interoperabilitetsbedömning. Denna bedömning är nödvändig för att förstå omfattningen av den planerade åtgärdens inverkan och för att föreslå åtgärder för att dra nytta av fördelarna och hantera potentiella kostnader. Interoperabilitetsbedömningen bör vara obligatorisk i tre fall, vilka omfattas av gränsöverskridande interoperabilitet. I andra situationer får de offentliga organisationerna besluta att utföra interoperabilitetsbedömningen på frivillig basis.

Vid inrättandet av gränsöverskridande interoperabla offentliga tjänster är det viktigt sätta fokus på interoperabilitetsaspekten så tidigt som möjligt i den politiska beslutsprocessen. Därför bör den offentliga organisation som avser att inrätta ett nytt eller ändra ett befintligt nätverks- och informationssystem som sannolikt kommer att få inverkan på den gränsöverskridande interoperabiliteten utföra en interoperabilitetsbedömning. Denna bedömning är nödvändig för att förstå omfattningen av den planerade åtgärdens inverkan och för att föreslå åtgärder för att dra nytta av fördelarna och hantera potentiella kostnader. För att säkerställa ett smidigt genomförande av interoperabilitetsbedömningen bör styrelsen för ett interoperabelt Europa utfärda konkreta riktlinjer om vilka tjänster som omfattas av direktivet. Interoperabilitetsbedömningen bör vara obligatorisk i tre fall, vilka omfattas av gränsöverskridande interoperabilitet. I de fall där en interoperabilitetsbedömning är obligatorisk bör utbildningsmöjligheter tillhandahållas, och finansieringskällor såsom programmet för ett digitalt Europa ska se till att även de lokala och regionala myndigheterna får tillgång till medel för de merkostnader som uppstår. I icke obligatoriska situationer får de offentliga organisationerna besluta att utföra interoperabilitetsbedömningen på frivillig basis.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har begränsade resurser och kan därför inte förväntas täcka kostnaderna för obligatoriska bedömningar på egen hand. I detta syfte bör kommissionen, i de fall där interoperabilitetsbedömningar är obligatoriska, säkerställa finansiering för bedömningarna.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 37

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa regler och villkoren för inrättandet och driften av de regulatoriska sandlådorna.	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa regler och villkoren för inrättandet och driften av de regulatoriska sandlådorna i samarbete med relevanta offentliga myndigheter, inklusive lokala och regionala myndigheter .

Motivering

Eftersom regulatoriska sandlådor ska drivas under de deltagande offentliga myndigheternas ansvar skulle det vara för ensidigt om kommissionen ensam fastställer driftsvillkoren, utan att samråda med andra relevanta enheter.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 3.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

De nationella behöriga myndigheterna och interoperabilitetssamordnarna ska tillhandahålla det stöd som krävs för att utföra interoperabilitetsbedömningen. Kommissionen får tillhandahålla tekniska verktyg till stöd för bedömningen.

De nationella behöriga myndigheterna och interoperabilitetssamordnarna ska tillhandahålla det stöd som krävs för att utföra interoperabilitetsbedömningen. Kommissionen får tillhandahålla tekniska verktyg till stöd för bedömningen. De nationella behöriga myndigheterna och styrelsen för ett interoperabelt Europa ska ge stöd vad gäller förhandsbedömning av huruvida den planerade åtgärden omfattas av denna förordning, innan det blir obligatoriskt att genomföra interoperabilitetsbedömningen.

Motivering

Förordningens tillämpningsområde är brett, och för mindre offentliga myndigheter eller kommuner kan det vara alltför komplicerat att bedöma huruvida den planerade åtgärden har ett gränsöverskridande inslag.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 3.5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

5. […] — Vid genomförandet av en interoperabilitetsbedömning ska den berörda offentliga myndigheten, eller den unionsinstitution, det unionsorgan eller den unionsbyrå som berörs, avstå från att använda sakkunskapen hos sin leverantör av befintliga tjänster eller hos leverantörens anställda för att förhindra en potentiell intressekonflikt. Detta samråd påverkar inte skyddet av kommersiella eller allmänna intressen eller säkerheten i sådana system.

Motivering

För att undvika låsning till en leverantör bör de berörda offentliga myndigheterna utnyttja sakkunskapen hos personer som är oberoende av leverantörer av befintliga system och/eller nätverk, eftersom deras bedömningar kan vara snedvridna till förmån för befintliga lösningar.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 9.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Projektet till stöd för genomförandet av politiken ska omfatta a) de befintliga lösningar för ett interoperabelt Europa som anses nödvändiga för det digitala genomförandet av de politiska kraven, b) eventuella ännu ej utvecklade lösningar som ska utvecklas och som anses nödvändiga för det digitala genomförandet av de politiska kraven, c) andra rekommenderade stödåtgärder, såsom utbildning eller inbördes utvärdering.

Projektet till stöd för genomförandet av politiken ska omfatta a) de befintliga lösningar för ett interoperabelt Europa som anses nödvändiga för det digitala genomförandet av de politiska kraven, b) eventuella ännu ej utvecklade lösningar som ska utvecklas och som anses nödvändiga för det digitala genomförandet av de politiska kraven, c) andra rekommenderade stödåtgärder, såsom utbildning eller inbördes utvärdering, d) möjligheter till ekonomiskt stöd för att underlätta genomförandet av interoperabilitetslösningar .

Motivering

Ekonomiskt stöd kommer att vara oundvikligt för genomförandet av interoperabilitet. I detta syfte bör det också vara en särskild aspekt av stödet till genomförandet av politiken.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 11.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Regulatoriska sandlådor ska drivas under de deltagande offentliga myndigheternas ansvar och, om sandlådan innebär att offentliga myndigheter behandlar personuppgifter, under tillsyn av andra relevanta nationella myndigheter […]	Regulatoriska sandlådor ska drivas under de deltagande offentliga myndigheternas ansvar och, om sandlådan innebär att offentliga myndigheter behandlar personuppgifter, under tillsyn av andra relevanta nationella eller subnationella myndigheter […]

Motivering

Regulatoriska sandlådor kan också drivas på lokal och regional nivå. Lokala och regionala förvaltningar spelar en nyckelroll i genomförandet av interoperabilitetslösningar nära medborgarna och tillhandahåller ett brett spektrum av tjänster på lokal nivå.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 12.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

De deltagande offentliga myndigheterna ska se till att i den mån den innovativa interoperabilitetslösningen inbegriper behandling av personuppgifter eller på annat sätt faller inom tillsynsområdet för andra nationella myndigheter som tillhandahåller eller stöder åtkomst till data, ska de nationella dataskyddsmyndigheterna och dessa andra nationella myndigheter knytas till driften av den regulatoriska sandlådan. […]

De deltagande offentliga myndigheterna ska se till att i den mån den innovativa interoperabilitetslösningen inbegriper behandling av personuppgifter eller på annat sätt faller inom tillsynsområdet för andra nationella eller subnationella myndigheter som tillhandahåller eller stöder åtkomst till data, ska de nationella eller subnationella dataskyddsmyndigheterna och dessa andra nationella eller subnationella myndigheter knytas till driften av den regulatoriska sandlådan. […]

Motivering

Regulatoriska sandlådor kan också drivas på lokal och regional nivå. Lokala och regionala förvaltningar spelar en nyckelroll i genomförandet av interoperabilitetslösningar nära medborgarna och tillhandahåller ett brett spektrum av tjänster på lokal nivå.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 13.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionen ska anordna kurser om interoperabilitetsfrågor på unionsnivå för att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis mellan personalen vid offentliga myndigheter och unionens institutioner, organ och byråer. Kurserna ska tillkännages på portalen för ett interoperabelt Europa.

Kommissionen ska anordna kurser om interoperabilitetsfrågor på unionsnivå för att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis mellan personalen vid offentliga myndigheter och unionens institutioner, organ och byråer. Kurserna , som riktar sig till beslutsfattare och/eller yrkesverksamma, ska tillkännages på portalen för ett interoperabelt Europa och får omfatta informationssessioner online, videohandledningar och workshoppar, utbildningsmaterial för utbildare och riktlinjer för lärande på arbetsplatsen .

Motivering

ReK:s RegHub-nätverk har efter samråd visat att utbildning i interoperabilitet är en central prioritering. Utöver yrkesverksamma och IKT-experter är det viktigt att rikta in sig på högre chefer och att få med sig chefer på mellannivå eftersom kulturförändringar kan komma att krävas.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 15.4 r

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Regelbunden information till och samordning med interoperabilitetssamordnarna och gemenskapen för ett interoperabelt Europa i frågor som rör gränsöverskridande interoperabilitet mellan nätverks- och informationssystem.	Regelbunden information till och samordning med interoperabilitetssamordnarna och gemenskapen för ett interoperabelt Europa i frågor som rör gränsöverskridande interoperabilitet mellan nätverks- och informationssystem och om relevanta EU-finansierade projekt och nätverk .

Motivering

Andra EU-finansierade projekt av relevans, såsom H2020-AURORAL, eller stadsnätverk för digital omställning, såsom living-in.eu, bör läggas fram av styrelsen, och synergier bör eftersträvas på strategisk och operativ nivå.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 16.4

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	d) stödja de offentliga myndigheterna samt unionens institutioner, byråer och organ i genomförandet av interoperabilitetsbedömningar.

Motivering

Denna rekommendation överensstämmer med ett förslag om att samla experter från alla EU-medlemsstater för att stödja interoperabilitetsbedömningarna. Till skillnad från inbördes utvärderingar enligt artikel 14 behöver experter inte nödvändigtvis anlitas från andra medlemsstater än den medlemsstat där den offentliga myndighet som genomgår den inbördes utvärderingen – i samband med en interoperabilitetsbedömning – är belägen.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 17.2 f

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Samordna och uppmuntra ett aktivt engagemang från en rad olika nationella enheter i gemenskapen för ett interoperabelt Europa […]	Samordna och uppmuntra ett aktivt engagemang från en rad olika nationella enheter , inbegripet lokala och regionala myndigheter, i gemenskapen för ett interoperabelt Europa […]

Motivering

Lokala och regionala förvaltningar spelar en nyckelroll i genomförandet av interoperabilitetslösningar nära medborgarna och tillhandahåller ett brett spektrum av tjänster på lokal nivå.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 17.3

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten har tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna utföra de uppgifter som den tilldelats på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.	Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten har tillräckliga befogenheter för att kunna utföra de uppgifter som den tilldelats på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Kommissionen ska se till att medlemsstaternas behöriga myndigheter får lämplig finansiering för att stödja utförandet av de relaterade uppgifterna.

Motivering

Eftersom de utsedda behöriga myndigheterna kommer att tilldelas ytterligare uppgifter som rör interoperabilitet måste kommissionen se till att eventuella ekonomiska konsekvenser av de relevanta uppgifterna, inbegripet det potentiella behovet av att anställa ytterligare personal, inte uteslutande bärs av de utsedda behöriga myndigheterna.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 19.2 d

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Kartläggning av synergier med andra relevanta program och initiativ på unionsnivå och nationell nivå.	Kartläggning av synergier med andra relevanta program och initiativ på unionsnivå och nationell , regional och lokal nivå.

Motivering

Lokala och regionala förvaltningar spelar en nyckelroll i genomförandet av interoperabilitetslösningar nära medborgarna och tillhandahåller ett brett spektrum av tjänster på lokal nivå.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 21.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Under förutsättning att finansiering finns tillgänglig ska unionens allmänna budget täcka kostnaderna för följande: a) Utveckling och underhåll av portalen för ett interoperabelt Europa. b) Utveckling , underhåll och främjande av lösningar för ett interoperabelt Europa. c) Stödåtgärder för ett interoperabelt Europa.

Under förutsättning att finansiering finns tillgänglig ska unionens allmänna budget täcka följande: a) Kostnaderna för utveckling och underhåll av portalen för ett interoperabelt Europa. b) Kostnaderna för utveckling , underhåll och främjande av lösningar för ett interoperabelt Europa. c) Kostnaderna för stödåtgärder för ett interoperabelt Europa. d) De lokala och regionala myndigheternas kostnader för obligatoriska interoperabilitetsbedömningar. e) Medborgarsamråd om interoperabilitetsprioriteringar som genomförs av lokala och regionala myndigheter.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har begränsade resurser och kan inte förväntas täcka hela kostnaden för obligatoriska bedömningar på egen hand. I detta syfte bör kommissionen, i de fall där interoperabilitetsbedömningar är obligatoriska, säkerställa finansiering för bedömningarna. Såsom framhålls i ändringsförslag 12 befinner sig de lokala och regionala myndigheterna närmast medborgarna, vilket innebär att de kan få en så korrekt inblick som möjligt i medborgarnas prioriteringar och förväntningar när det gäller vilka interoperabilitetslösningar som ska utvecklas. Det kommer att vara avgörande att de lokala och regionala myndigheterna deltar på ett lämpligt och aktivt sätt i övervakningen av medborgarnas prioriteringar, och i detta syfte kommer tillräcklig finansiering att vara av största vikt.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 21.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	e) De behöriga myndigheternas merkostnader till följd av deras arbete med interoperabilitet.

Motivering

Eftersom de utsedda behöriga myndigheterna kommer att tilldelas ytterligare uppgifter som rör interoperabilitet måste kommissionen se till att eventuella ekonomiska konsekvenser av de relevanta uppgifterna, inbegripet det potentiella behovet av att anställa ytterligare personal, inte uteslutande bärs av de utsedda behöriga myndigheterna.

II.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) noterar lagstiftningsförslaget, som syftar till att inrätta ett system med EU-omfattande interoperabilitetsstyrning som skapar rätt balans mellan, å ena sidan, den toppledda ansatsen att föreskriva ett förfarande för att fastställa allmänna rekommendationer för interoperabilitetslösningar på EU-nivå och, å andra sidan, hänsyn till synpunkterna från de lokala och regionala myndigheterna, med tanke på att dessa befinner sig närmast medborgarna när det gäller att genomföra EU-lagstiftningen.

2.

Vissa aspekter i förslaget måste dock förstärkas och finslipas, särskilt när det gäller nya uppgifter för de lokala och regionala myndigheterna, de resurser som tillhandahålls för att de snabbt och effektivt ska kunna införa interoperabilitetslösningar samt en balanserad styrningsstruktur som respekterar subsidiaritetsprincipen och de olika förvaltningsmodellerna hos medlemsstaterna samt ger de lokala och regionala myndigheterna medbestämmanderätt i fråga om takten i och nivån på genomförandet av interoperabilitetslösningar.

3.

Hänsyn bör tas till eventuella nationella interoperabilitetssystem (allmänna eller sektorsspecifika) som införts före detta regelverk och skulle kunna vara oförenliga med de nya reglerna, vilket skulle kunna ge upphov till bristande anpassning och kräva att betydande mänskliga och ekonomiska resurser används för genomförandet.

4.

ReK understryker de lokala och regionala myndigheternas nyckelroll när det gäller att tillhandahålla tjänster till medborgarna samt att dessa tjänster bör digitaliseras senast 2030, i linje med bestämmelserna i EU:s digitala decennium och med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I synnerhet måste skyddet av personuppgifter alltid säkerställas av alla berörda organ.

5.

Dessa tjänster omfattar vanligen sektorer såsom mobilitet, energi, folkbokföring, hälso- och sjukvård, jordbruk med flera. Kommittén pekar på kopplingarna till användningen av data inom dessa sektorer och relevant EU-lagstiftning såsom EU:s dataakt (1), dataförvaltningsakten och den allmänna dataskyddsförordningen (2).

6.

Med ytterligare ekonomiskt stöd samt utbildning och fortbildning av personalen vid myndigheterna kan interoperabilitet avsevärt förbättra den offentliga förvaltningens effektivitet på lokal och regional nivå. De lokala och regionala förvaltningarna ska inom ramen för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna se till att deras system är interoperabla med andra lokala och regionala myndigheters system, nationellt, samt med andra EU-länders och samarbetande företags och leverantörers system. I samband med detta EU-lagstiftningsförslag är gränsöverskridande interoperabilitet en central fråga.

7.

Många lokala och regionala förvaltningar står inför begränsningar i fråga om ekonomiska och mänskliga resurser i dagsläget, men den digitala omvandlingen måste ändå betraktas som en prioritering. Kommittén understryker att dessa utmaningar, utan ekonomiskt stöd, kan äventyra ekonomiska och sociala möjligheter i framtiden och utgöra en verklig risk för den digitala sammanhållningen överlag. ReK uppmanar EU-institutionerna att stödja den digitala omställningen med tillräckliga ekonomiska resurser, även för mindre och/eller missgynnade regioner och öar.

8.

Kommittén framhåller att en undersökning i RegHub-nätverket av lokala och regionala förvaltningar (3) har visat att de viktigaste utmaningarna när det gäller att uppnå interoperabilitet på lokal nivå inbegriper följande: respekt för relevanta rättsliga krav, uppfyllande av tekniska krav på att integrera data med ofta komplexa dataspecifikationer, rådande bristande interoperabilitet mellan olika system på nationell nivå, brist på data som är tillgängliga på permanent basis samt mångfald av källor och typer av konsumtion. Dessutom finns det ett behov av att göra organisationerna mindre byråkratiska och förändra organisationskulturerna i linje med de tekniska systemens interoperabilitet (organisatorisk interoperabilitet).

9.

ReK noterar kommissionens arbete med att utarbeta detta förslag och dess inkluderande strategi med beaktande av rekommendationerna från expertgruppen om offentliga tjänsters interoperabilitet (4), ett färskt yttrande från Fit 4 Future-plattformen om strategin för interoperabilitet i den offentliga sektorn (5) och synpunkter från ett antal berörda parter och tidiga användare som i ett mycket tidigt skede omsätter innovativa lösningar i praktiken.

10.

Kommittén påminner om behovet av att se till att enhetliga lösningar införs genom att säkerställa nya systems bakåtkompatibilitet med äldre system (6).

11.

ReK lovordar användningen av lösningar med fri och öppen källkod, som kommer att utgöra en otvivelaktig fördel för de lokala myndigheterna och EU-medborgarna som ett avgörande sätt att uppnå den avsedda delningen och återanvändningen av interoperabilitetslösningar och därmed förbättra den gränsöverskridande interoperabiliteten, i enlighet med artikel 4.1.

12.

Utvecklingen och genomförandet av gemensamma interoperabilitetslösningar kommer att medföra betydande ekonomiska kostnader och personalkostnader för de lokala och regionala myndigheterna. ReK betonar att detta inbegriper behovet av att utveckla och investera i nya interoperabla lösningar eller att ta itu med omvandlingen av befintliga system. I detta syfte bör finansieringskällor såsom programmet för ett digitalt Europa hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att täcka de därmed sammanhängande kostnaderna.

13.

ReK betonar att användningen av programvara med fri och öppen källkod är en primär och nödvändig metod för att undvika låsning till en leverantör och se till att en potentiell delning och återanvändning av icke-öppna interoperabilitetslösningar inte ger rättighetsinnehavarna otillbörliga konkurrensfördelar (se artikel 4.2).

14.

Kommittén uppmanar styrelsen för ett interoperabelt Europa att ge konkret information om när den obligatoriska interoperabilitetsbedömningen kommer att äga rum och vilka faktorer som kan utlösa en sådan bedömning, till exempel vid offentlig upphandling. Vi betonar vidare att det inte bör vara obligatoriskt att genomföra interoperabilitetsbedömningen förrän de relevanta riktlinjerna har antagits av styrelsen för ett interoperabelt Europa.

15.

ReK föreslår att man utvecklar ramar och vägledning för lämplig licensiering och användning av interoperabilitetslösningar med öppen källkod och med upphovsrättsligt skydd, i syfte att stödja offentliga myndigheters inköp och upphandling av sådana lösningar.

16.

Interoperabilitetsstyrningen är fragmenterad, särskilt i decentraliserade länder, till följd av den europeiska interoperabilitetsramens frivilliga karaktär. Kommittén understryker den viktiga roll som nationella behöriga myndigheter och lokala och regionala myndigheter som är tidiga användare har när det gäller att öka medvetenheten och främja den digitala omvandlingen i andra kommuner och regioner.

17.

ReK påminner om behovet av att överbrygga de digitala och territoriella klyftorna. Målet i den digitala kompassen (7) om att 100 % av de viktigaste offentliga tjänsterna ska tillhandahållas online senast 2030 bidrar till att uppnå detta mål. Att det tillhandahålls interoperabilitet mellan offentliga tjänster digitalt och/eller online är av yttersta vikt för alla kommuner och regioner i unionen, oavsett var de ligger geografiskt, inklusive randområden, avlägsna öar och bergsområden. Tekniken kan säkerställa att regioner och kommuner kan övervinna nackdelarna med sitt perifera läge. Vi betonar behovet av konkret och effektivt samarbete med öregioner och randområden i styrningen av den interoperabla omställningen.

18.

Kommittén välkomnar verksamheten i proaktiva kommuner och regioner som söker lösningar och utbyter bästa praxis, fungerar som tidiga användare och testar nya metoder. ReK lovordar det arbete som utförs av rörelsen living-in.eu (8), som sammanför kommuner och samhällen för att främja digital omvandling, eller ”Open and Agile Smart Cities”, som har tagit fram mekanismer för minimiinteroperabilitet som universella verktyg för att uppnå interoperabilitet mellan data, system och tjänster mellan städer och leverantörer runt om i världen. För att uppnå en mer homogen interoperabilitetsmiljö och allmänt använda interoperabilitetslösningar måste ett EU-omfattande styrningssystem inrättas.

19.

Upphandling och anbudsförfaranden beträffande nya system eller uppgradering av befintliga system kommer att bli betungande för de lokala och regionala myndigheterna, särskilt på grund av brist på sakkunskap, ekonomiska medel och personal.

20.

ReK upprepar att interoperabilitet är av avgörande betydelse för EU:s digitala resiliens och strategiska oberoende: Sammankopplade tjänster och system gör att en potentiell digital pandemi till följd av ett stort cyberangrepp på den svagaste punkten i nätverket måste förebyggas med samma eller liknande lösningar för sammankopplade enheter. Samtidigt kommer användningen av lösningar med öppen källkod att minska beroendet av stora leverantörer av programvarulösningar och därmed öka EU:s strategiska oberoende.

21.

Kommittén är medveten om städernas, de mindre kommunernas och regionernas farhågor beträffande de nya uppgifter som de tilldelas genom den föreslagna förordningen, och understryker det absoluta behovet av att beakta deras särskilda intressen. Företrädare för ReK måste vara en integrerad del av det strategiska skiktet i interoperabilitetsstyrningen. Kommittén har för avsikt att genom sitt deltagande i styrelsen för ett interoperabelt Europa se till att de lokala och regionala intressena beaktas.

22.

Det är viktigt att de lokala och regionala myndigheterna får konkreta riktlinjer från styrelsen för ett interoperabelt Europa och de behöriga nationella myndigheterna om de tjänster som omfattas av interoperabilitetsbedömningen. En förhandskontroll av gränsöverskridande tillämplighet inför en eventuell interoperabilitetsbedömning bör fastställas, och de nationella behöriga myndigheterna bör ansvara för detta.

23.

Kommittén välkomnar den tonvikt som i förslaget läggs på lösningar med öppen källkod och även på deltagandet av utvecklare av öppen källkod i gemenskapen för ett interoperabelt Europa. Öppen källkod som en viktig del av tjänstelösningar på lokal/regional förvaltningsnivå kommer att öka transparensen, minska kostnaderna, främja cybersäkerheten och förebygga inlåsning som innebär att vissa data som redan har samlats in kanske inte är tillgängliga vid byte av tjänsteleverantör.

24.

ReK föreslår att portalen för ett interoperabelt Europa – eller en portal med liknande funktioner – ska fungera som en datakatalog för alla offentliga tjänster som tillhandahålls online i EU:s medlemsstater, grupperade efter typ av tjänst och medlemsstat. Portalen kan sedan bli en utgångspunkt för medborgare som söker information om hur de kan få tillgång till dessa offentliga tjänster online. Detta skulle vara ett effektivt sätt att samla information om viktiga offentliga tjänster som ska tillhandahållas online senast 2030.

25.

Slutligen konstaterar kommittén att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

---

(1)  Yttrande från Europeiska regionkommittén – Europeiska dataakten, (EUT C 375, 30.9.2022, s. 112), se Faktablad om yttrandet (europa.eu).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1

(3)  Nätverket av regionala nav (europa.eu).

(4)  Official expert recommendations for a new Interoperability Policy | Joinup (europa.eu).

(5)  Final opinion 2022_SBGR3_10 Governments interoperability strategy_rev.pdf (europa.eu).

(6)  Detta är också i linje med en rekommendation i Fit 4 Future-yttrandet, där det föreslogs att organisatoriska och semantiska interoperabilitetsskikt ska förbättras för att återspegla tidsdimensionen hos data (detta gäller kompatibiliteten mellan gamla och nya versioner av it-lösningar).

(7)  https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/policies/europes-digital-decade

(8)  https://living-in.eu/