29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/1

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EESK:s rekommendationer för en gedigen reform av den europeiska planeringsterminen

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 228/01)

Föredragande:

Gonçalo Lobo XAVIER

Javier DOZ ORRIT

Luca JAHIER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	27.10.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	18.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	226/2/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den europeiska planeringsterminen har, trots sina brister, spelat en viktig roll när det gäller att samordna den nationella ekonomiska politiken inom EU. Dess förfaranden har dock inte möjliggjort ett tillfredsställande deltagande av medborgare och nationella politiska, ekonomiska och sociala aktörer i medlemsstaterna i dess processer och rekommendationer. Det organiserade civila samhällets deltagande i planeringsterminen är otillräckligt och håller låg kvalitet i en majoritet av medlemsstaterna. Även om samrådet om utarbetandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har förbättrats något, har detta inte konsoliderats och i vissa länder har det nyligen skett bakslag, av politiska skäl, i åtagandena om att ytterligare stödja detta deltagande.

1.2

I kommissionens meddelande med riktlinjer för en reformerad EU-ram för ekonomisk styrning (1), som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder (2), fastställs en mer flexibel och differentierad finanspolitisk ram som kommer att kräva förhandlingar och överenskommelser mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna. För att dessa ska bli framgångsrika är nationellt egenansvar för processen och de åtaganden som gjorts avgörande. I detta syfte krävs en reform av planeringsterminens förfaranden och tidsplaner.

1.3

EESK anser att medlemsstaternas egenansvar endast är möjligt med ett konkret och strukturellt deltagande av politiska, ekonomiska och sociala aktörer i planeringsterminsprocessen. Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande måste bli en av pelarna i denna reviderade planeringstermin, liksom de nationella parlamentens och de lokala och regionala myndigheternas deltagande. Europaparlamentets befogenheter bör utökas så att det får större medbeslutanderätt beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken och förslag av EU-karaktär.

1.4

EESK föreslår att planeringsterminen reformeras i syfte att stärka dess öppenhet och demokrati, det organiserade civila samhällets deltagande och effektiviteten i dess funktionssätt, i samband med målen om ekonomisk tillväxt och sysselsättning av god kvalitet, social sammanhållning och konvergens mellan medlemsstaterna samt om att påskynda den gröna och den digitala omställningen. De befintliga systemen med indikatorer måste ses över, kompletteras och göras förenliga med varandra för att på så sätt bidra till att förbättra utvärderingsförfarandena.

1.5

EESK anser att planeringsterminens viktigaste instrument, särskilt de landsspecifika rekommendationerna, bör omfatta en period på tre år, med årliga utvärderingar och översyner. Detta förslag är förenligt med kommissionens meddelande om en reformerad EU-ram för ekonomisk styrning och kommer att underlätta processerna för nationellt egenansvar och det organiserade civila samhällets deltagande.

1.6

Det är efterlevnaden av de landsspecifika rekommendationerna som gör det möjligt att bedöma planeringsterminens giltighet och effektivitet. EESK anser därför att det lämpligaste incitamentet är att genomförandet av dem kopplas till EU:s budget och att en del av medlen mottas från den, i linje med faciliteten för återhämtning och resiliens (faciliteten).

1.7

EESK föreslår att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer involveras genom ett strukturerat formellt samrådsförfarande, på både europeisk och nationell nivå, som omfattar både utarbetande- och beslutsfaserna samt genomförande-, övervaknings- och utvärderingsfaserna. Förfarandet bör äga rum i ett specifikt organ, eller i ett befintligt organ som tilldelats sådana uppgifter enligt lag. Befintliga nationella ekonomiska och sociala råd bör också spela en viktig roll i denna process.

1.8

EESK anser att principerna och de allmänna kännetecknen för ett strukturerat och permanent deltagande av det organiserade civila samhället i planeringsterminens olika etapper bör fastställas i en EU-förordning, samtidigt som man respekterar att det är upp till den nationella lagstiftningen att ytterligare specificera förfarandena och organen för detta samråd och att uppfylla kriterierna om öppenhet, insyn och representativitet.

1.9

EESK anser att denna förordning bör fastställa grundläggande kriterier och principer för bl.a. följande frågor: tidsplaner (kopplade till tidsplanerna för faciliteten och planeringsterminen), mötesformaliteterna och allmänhetens tillgång till dokumentation i rätt tid och form, protokoll, information till allmänheten om förslag och regeringens svar samt en färdplan för genomförandet av avtalen.

1.10

EESK anser att debatten om EU:s finanspolitiska kapacitet och egna medel måste fördjupas. Kommittén menar att de geopolitiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som EU står inför under de kommande åren kommer att kräva att europeiska kollektiva nyttigheter finansieras.

2. Inledning

2.1

Syftet med detta yttrande är att uppmuntra till reflektion och utarbetande av förslag till en gedigen reform av planeringsterminens förfaranden för att göra EU:s ekonomiska styrning mer öppen, demokratisk och effektiv samt att involvera det organiserade civila samhället på ett mer ändamålsenligt sätt.

2.2

I vår analys och våra förslag beaktas innehållet i EU:s ekonomiska styrning, kommissionens meddelande med riktlinjer för en reformerad EU-ram för ekonomisk styrning och EESK:s yttrande om detta meddelande samt kommitténs resolutioner om det organiserade civila samhällets deltagande i utarbetandet och genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna (2021 och 2022) (3).

2.3

Precis som vid utarbetandet av ovannämnda resolutioner genomförde vi ett brett samråd med företrädare för det organiserade civila samhället genom de nationella delegationerna i gruppen för den europeiska planeringsterminen (bestående av tre ledamöter från varje land – en per grupp). Samrådet genomfördes i form av ett frågeformulär och sju landsbesök (rundabordssamtal). Resultaten av samrådet återges i bilagan (4) och sammanfattas i punkt 5 i yttrandet.

3. Bakgrund

3.1

Efter 2008 års kris infördes planeringsterminen som ett instrument för EU:s ekonomiska styrning. Inledningsvis var den inriktad på den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna, men med tiden har man integrerat sysselsättning och sociala frågor vid sidan av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Nu är den en halvårsvis cykel för samordning av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, socialpolitiken och finanspolitiken: medlemsstaterna anpassar sina budgetar och sin ekonomiska politik till de mål och regler som överenskommits på EU-nivå. Sedan planeringsterminen inrättades 2011 har den blivit ett väletablerat forum för att diskutera EU-ländernas utmaningar i fråga om finanspolitik, ekonomisk politik och sysselsättningspolitik enligt denna gemensamma årliga tidsplan. Det behövdes större samordning mellan medlemsstaterna mot bakgrund av pandemins ekonomiska och sociala återverkningar under 2020 och det krig som utlöstes av Rysslands orättfärdiga och oprovocerade invasion av Ukraina. Därför anpassades planeringsterminen 2021 för att ta hänsyn till inrättandet av faciliteten. Genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna driver nu deras reform- och investeringsagenda för de kommande åren. Med sitt bredare tillämpningsområde och sin multilaterala övervakning kompletterar planeringsterminen på lämpligt sätt genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

3.2

Enligt artikel 18.4 q i förordningen om faciliteten (5) bör de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna omfatta en sammanfattning av den samrådsprocess som i enlighet med den nationella rättsliga ramen har genomförts för utarbetandet och genomförandet av planen samt en kortfattad redogörelse för hur intressenternas synpunkter återspeglas i planen. Dessa intressenter är lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, ungdomsorganisationer och andra berörda parter. Såsom EESK framhöll i sin resolution från maj 2022 har dock det organiserade civila samhällets deltagande hittills i allmänhet uppfattats som otillfredsställande, även med hänsyn tagen till de naturliga skillnaderna mellan länderna i de befintliga samrådsprocesserna.

3.3

Planeringsterminens fyra huvudmål är 1) att förhindra alltför stora makroekonomiska obalanser i EU, 2) att säkerställa sunda och hållbara offentliga finanser (stabilitets- och tillväxtpakten), 3) att stödja strukturreformer som syftar till att främja ekonomisk tillväxt, sysselsättning och socialpolitik (Europa 2020, den gröna given, målen för hållbar utveckling, den europeiska pelaren för sociala rättigheter), och 4) att främja investeringar. Efter covid-19-krisen och antagandet av NextGenerationEU är målet nu också att övervaka de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

3.4

I november 2022 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med riktlinjer för en reformerad EU-ram för ekonomisk styrning (6), med förslag om att bibehålla stabilitets- och tillväxtpaktens referensvärden (ett underskott på 3 % av BNP och en skuldkvot på 60 %) och att införa förfaranden för skuldminskning som är olika för varje land och förhandlas fram med respektive regering (med nationella planer för den finanspolitiska kursen på medellång sikt). Denna reviderade ram skulle bli enklare, öppnare och effektivare, med större nationellt egenansvar och bättre säkerställande av efterlevnaden. Inom ramen för denna reviderade struktur skulle de högst skuldsatta medlemsstaternas finanspolitiska planer fastställas för en period på fyra år (med möjlighet till förlängning med ytterligare tre år), samtidigt som de följer en särskild och överenskommen investerings- och reformagenda, som är föremål för årlig övervakning av efterlevnaden. Detta förslag återspeglar ”NextGenerationEU-andan”, som det har hänvisats till. Ekofinrådets slutsatser av den 14 mars 2023 (7) innehåller många områden där det råder samsyn mellan medlemsstaterna och områden där det krävs ytterligare arbete med en reviderad ram. De ger politisk vägledning för kommissionens utarbetande av relevanta lagstiftningsförslag. I synnerhet fastslog rådet att medlemsstaterna systematiskt bör involvera arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra berörda parter vid en läglig tidpunkt och på ett meningsfullt sätt i alla skeden av den europeiska planeringsterminen och den politiska beslutsprocessen, eftersom detta är avgörande för att nå framgång med samordningen och genomförandet av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Europeiska rådet ställde sig också bakom detta den 23 mars.

3.5

Genom detta samordningsinstrument har EESK kontinuerligt strävat efter att öka det organiserade civila samhällets deltagande i beslut som kan påverka det. Syftet med detta har varit att stärka det civila samhällets demokratiska legitimitet och förtroende för EU-institutionerna och att säkerställa ett effektivare genomförande av ovannämnda nationella planer och agendor. Detta samråd genomfördes därför för att inhämta rekommendationerna från det organiserade civila samhället i medlemsstaterna i syfte att stärka deras roll i dessa processer. I samrådet beaktades de pågående ändringarna beträffande planeringsterminen (genomförandet av faciliteten, integreringen av REPowerEU-kapitlet och översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning).

4. Den metod som använts för detta samråd

4.1

De uppgifter och den information som krävdes för denna rapport samlades in mellan december 2022 och mars 2023. Sammanlagt inkom 23 nationella bidrag (svar på frågeformuläret och/eller genom anordnandet av ett rundabordssamtal) (8). Samråden genomfördes på grundval av ledamöternas egna kunskaper och omfattade arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer. I vissa länder deltog nationella ekonomiska och sociala råd eller motsvarande organ, och i andra hölls samråd även med regeringsföreträdare.

4.2

Detta yttrande bygger också på externa källor, såsom publikationer från tankesmedjor, jämförande forskningsstudier och nationella debatter. Dessutom skickades frågeformuläret ut till ett fåtal europeiska organisationer i det civila samhället, delar av EESK:s kontaktgrupp och andra företrädare för EESK:s tre grupper.

5. Kommentarer till resultaten av samrådet

Avsnitt I: Uppföljning av vårt tidigare arbete beträffande de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna

5.1 Fråga 1 – Lägesrapport om det organiserade civila samhällets deltagande i genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanen

I allmänhet har det inte skett några större förändringar. De största hindren är regeringarnas bristande politiska vilja, avsaknaden av en systematisk och enhetlig strategi för övervakning samt bristen på permanenta och formella förfaranden och strukturer för information och dialog. Det organiserade civila samhället föreslår skapandet av en central plattform för planeringsterminen som skulle omfatta all nationell information samt inrättandet av standardiserade samråds- och övervakningsmekanismer med en mer aktiv roll för nationella ekonomiska och sociala råd (och motsvarande organ).

Avsnitt II: Det organiserade civila samhällets syn på planeringsterminen

Fråga 2 – Samråd med det organiserade civila samhället inom ramen för planeringsterminen

Samrådet med det organiserade civila samhället inom ramen för planeringsterminen anses i allmänhet vara otillräckligt och/eller ineffektivt, en formalitet med låg acceptans för dess förslag. De nationella intressenter som intervjuats föreslår följande: en fastställd och regelbunden samrådscykel med bättre tillgång till dokumentation och större öppenhet, att resultaten ska offentliggöras, en tidsplan som överensstämmer med planeringsterminscykeln och att allmänheten ska få större insyn i processen.

5.2 Fråga 3 – Planeringsterminens effektivitet och legitimitet som verktyg för samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken

En majoritet av företrädarna för det organiserade civila samhället ser positivt på den roll som planeringsterminen spelar i samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, även om de brister som har angetts hindrar den från att få större effektivitet och legitimitet. De anser att processens interaktivitet hämmas av den administrativa bördan och avsaknaden av en strukturerad och enhetlig samrådsmetod. De kritiserar också den låga andelen antagna landsspecifika rekommendationer och den bristfälliga integreringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och sociala indikatorer i utvärderingsmekanismerna. En majoritet föreslår att man när planeringsterminen reformeras ska prioritera mål på medellång och lång sikt.

5.3 Fråga 4 – Landsspecifika rekommendationer

En majoritet av de svarande anser att de landsspecifika rekommendationerna är förenliga med utmaningarna på medellång och lång sikt, även om de är alltför allmänna eller inriktade på finanspolitisk hållbarhet, förbiser frågor såsom hälso- och sjukvård, utbildning och social delaktighet och bara delvis avspeglar arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas intressen. Bättre efterlevnad av de landsspecifika rekommendationerna förutsätter en bättre anpassning till regeringens och medborgarnas prioriteringar, mer transparenta och deltagandebaserade övervaknings- och utvärderingsmekanismer samt ett effektivare incitaments- och sanktionssystem.

5.4 Fråga 5 – Den eller de pelare i planeringsterminen som bör stärkas i första hand

Prioriteringen av strukturreformer och tillväxt har förstärkts av pandemin. Strukturreformer främjar ekonomins resiliens och kräver investeringar, den andra prioriteringen i planeringsterminen. Investeringarna bör stödja ekonomisk utveckling och social sammanhållning. En förstärkt social dialog och det organiserade civila samhällets deltagande i planeringsterminen måste garanteras genom en EU-rättsakt. De offentliga finansernas grundläggande hållbarhet får inte ställas mot investeringar som främjar uppåtgående ekonomisk och social konvergens.

5.5 Fråga 7 – De europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna)

Majoriteten av de svarande anser att det finns ett behov av att stärka kopplingen mellan ESI-fonderna och genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna samt politiska och sociala dialoger och synergier mellan de nationella organ som ansvarar för förvaltningen av planeringsterminen och ESI-fonderna i syfte att ta fram en färdplan för genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna. Större integration och konvergens mellan nationella mål, strategier och resurser, bättre koppling mellan fonderna och EU:s politik och bättre utnyttjande av resurser för att stödja utvecklingen i mindre gynnade regioner bör främjas.

Avsnitt III: Det organiserade civila samhällets syn på EU:s ekonomiska styrning

5.6 Fråga 6 – Aspekter som bör stärkas i syfte att förbättra det sätt på vilket EU:s ekonomiska styrning genomförs

Öppenhet och ansvarsskyldighet ses som de viktigaste faktorerna för att förbättra det sätt på vilket EU:s ekonomiska styrning genomförs. Det är viktigt att se till att alla berörda parter har tillgång till information om rekommendationerna för den ekonomiska politiken och deras genomförande samt att skapa tydliga makroekonomiska indikatorer, tröskelvärden och mål för att göra EU:s ram för ekonomisk styrning och den europeiska planeringsterminen mer detaljerade, fokuserade och påtagliga. Därefter kommer åsikten att Europaparlamentets, de nationella parlamentens, arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande bör stärkas för att se till att den ekonomiska politiken återspeglar många olika berörda parters behov och intressen.

6. Allmänna kommentarer

Översyn av EU:s ram för ekonomisk styrning

6.1

EESK stöder kommissionens förslag till reform av den ekonomiska styrningen (9) och efterlyser ett snabbt antagande av deras lagstiftningsinstrument så att de kan träda i kraft 2024, då även stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul kommer att hävas.

6.2

De ändringar som ingår i kommissionens meddelande, särskilt de som syftar till att minska de offentliga skuldnivåerna i medlemsstaterna i enlighet med principerna om differentiering och flexibilitet (10), kommer med nödvändighet att medföra ändringar i planeringsterminens förfaranden. EESK anser att ett ökat deltagande av nationella politiska, ekonomiska och sociala aktörer också måste vara en oundviklig konsekvens för att säkerställa en sund demokratisk representation av samhället som helhet. De olika åsikterna och intressena, som särskilt företräds av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, bör vederbörligen beaktas på detta viktiga område av den ekonomiska politiken. Kommissionen betonar vikten av nationellt egenansvar. I detta sammanhang är det mycket viktigt att de nationella planerna för den finanspolitiska kursen på medellång sikt bygger vidare på och stärker vad som har gjorts inom ramen för återhämtnings- och resiliensplanerna, dvs. genom att de omfattar en artikel liknande artikel 18.4 q i förordningen om faciliteten i syfte att skapa en skyldighet att i högre grad granska hur medlemsstaterna samråder med det organiserade civila samhället och införlivar dess önskemål i planerna. Det är mycket viktigt att inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer om de reformer och investeringar som föreslås i dessa planer och deras genomförande.

6.3

Kommissionen har nyligen offentliggjort ett meddelande med titeln ”En industriplan i den gröna given för nettonollåldern” (11). I det sammanförs behovet av att säkerställa efterlevnad av målen i den gröna given, genomförandet av begreppet strategiskt europeiskt industriellt oberoende och åtgärder för att stärka den europeiska gröna industrins konkurrenskraft mot bakgrund av konsekvenserna av den amerikanska regeringens lag om minskning av inflationen. Ett av förslagen i industriplanen i den gröna given är inrättandet av en fond för europeisk suveränitet, i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2021–2027, för att investera i den mest innovativa tekniken inom ramen för den gröna och den digitala omställningen ”och därigenom skydda sammanhållningen och den inre marknaden mot risker som orsakas av ojämlik tillgång till statligt stöd” (12).

6.4

Den politiska och akademiska debatten om EU:s ekonomiska styrning omfattar frågor såsom att skapa en permanent central finanspolitisk kapacitet för EU samt den nivå och vilken typ av egna medel som EU bör ha. Syftet med detta yttrande är inte att kommentera dessa frågor. EESK anser att EU-institutionerna snarast bör inleda en djupgående reflektion kring dessa frågor och kring modeller för att ytterligare integrera penning-, finans- och budgetpolitiken. Vi tror dock att kommittén talar för större delen av det europeiska organiserade civila samhället när den konstaterar att det är nödvändigt att finna gemensamma europeiska lösningar och skapa europeiska kollektiva nyttigheter för att möta de geopolitiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar som EU och dess medlemsstater står inför och för att framgångsrikt genomföra de gröna och digitala omvandlingar som leder till en mer produktiv, konkurrenskraftig och miljömässigt och socialt hållbar ekonomisk modell. EESK anser att det krävs en gemensam europeisk industripolitik för att överbrygga den tekniska klyftan till Förenta staterna och Kina och stärka värdekedjorna. Det strategiska oberoende som EU-institutionerna efterlyser på områden som rör allt från utrikes- och försvarspolitik till industri-, teknik-, handels-, hälso-, kompetens- samt forsknings- och utvecklingspolitiken förutsätter gemensamma europeiska lösningar och europeiska kollektiva nyttigheter. Vi behöver mer än nationella lösningar som bygger på varje medlemsstats finanspolitiska kapacitet och som allvarligt skulle kunna påverka funktionssättet hos en av EU:s största landvinningar: den inre marknaden.

6.5

EESK anser att vi för att på ett korrekt sätt finansiera europeiska kollektiva nyttigheter måste börja med att verka för en korrekt, effektiv och ändamålsenlig användning av befintliga finansiella resurser genom att på bästa sätt utnyttja alla tillgängliga resurser i de offentliga och offentlig-privata investerings- och finansieringsinstrument som står till EU:s förfogande. I detta syfte efterlyser kommittén största möjliga flexibilitet i genomförandet av programmen och i synergierna och överföringen av medel mellan dem, vid sidan av tillämpningen av strikta utvärderings- och övervakningssystem. Det civila samhällets deltagande kan göra denna process öppnare och effektivare.

6.6

Trots ovanstående kommer omfattningen av investeringsbehoven, när det gäller kollektiva nyttigheter och stöd till de investeringar som medlemsstaterna ska göra, att kräva ytterligare medel. Dessutom måste de rätta förutsättningarna skapas för att säkra lämpliga privata investeringar och säkerställa det lämpligaste regelverket på lång sikt. Detta var EESK:s åsikt i ovannämnda resolution (2022) om de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna beträffande uppnåendet av målen i den gröna given och påskyndandet av energiomställningen. Vi måste vara medvetna om att en förutsättning för framsteg i denna riktning först och främst är ett framgångsrikt genomförande av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

6.7

EESK anser att en god ekonomisk styrning och budgetstyrning måste lösa frågan om systemet med EU:s egna medel så snart som möjligt, uppfylla åtagandena i den fleråriga budgetramen 2021–2027 och NextGenerationEU och lägga grunden för en förstärkning av EU:s budget på lång sikt.

Den europeiska planeringsterminen och dess förfaranden

6.8

Planeringsterminen har, trots sina brister, spelat en viktig roll när det gäller att samordna den nationella ekonomiska politiken. Dess förfaranden har möjliggör dock inte ett tillräckligt tydligt och regelbundet deltagande av medborgare och nationella politiska, ekonomiska och sociala aktörer i medlemsstaterna i dess processer och rekommendationer. Under detta århundrades stora recession var den europeiska planeringsterminen transmissionskanalen för en tydligt procyklisk politik, naturligtvis på grundval av de principer för politisk ekonomi enligt vilka den förvaltades. I EU-institutionernas mycket annorlunda svar på covid-19-krisen har förfarandena i förordningen om faciliteten ersatt förfarandena i planeringsterminen. Med det positiva incitamentet i form av bidrag och lån har den, genom de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna, format en viss modell för vägledande planering för investeringar och strukturreformer. När faciliteten löper ut kommer det inte att vara möjligt att återgå till planeringsterminens tidigare modell. Det är därför nödvändigt att genomföra den reform som EESK föreslår.

6.9

De problem som det organiserade civila samhället har fastställt när det gäller hur planeringsterminen och faciliteten fungerar varierar naturligtvis i fråga om art och intensitet i medlemsstaterna. De flesta kritiserade dock i synnerhet följande aspekter:

—	Kommunikationen med de berörda parterna och samhället håller inte tillräcklig kvalitet och är inte tillräckligt öppen.

—	Arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets deltagande uppnår sällan en kvalitetsnivå som gör det möjligt att erkänna deras användbarhet.

—	De snäva tidsramarna för samråd med det organiserade civila samhället inom ramen för planeringsterminen gör det svårt både att involvera alla nationella politiska, ekonomiska och sociala aktörer och att följa riktlinjerna i de nationella reformplanerna och de landsspecifika rekommendationerna.

—	I många fall är de nationella reformplanerna och de landsspecifika rekommendationerna inte tillräckligt väl strukturerade i fråga om mål och reformförslag och deras sociala innehåll är otillräckligt.

—	Efterlevnaden av de landsspecifika rekommendationerna är bristfällig i ett antal länder och sanktionsmekanismen har visat sig vara ineffektiv.

6.10

Förfarandena i faciliteten har förbättrat situationen i vissa avseenden. Även om vi ännu inte har genomfört halvtidsutvärderingen (13) har de samråd som genomförts för de två ovannämnda EESK-resolutionerna och för detta yttrande visat att de reformer som krävs har följts i hög grad. Detta är utan tvekan kopplat till det positiva incitament som ges genom mottagandet av medel från faciliteten. Genomförandet av investeringarna släpar dock efter. Det organiserade civila samhällets deltagande förbättrades i de tidiga skedena av genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna jämfört med vad som uppnåddes under utarbetandefasen och jämfört med den vanliga nivån för planeringsterminen. Ingen förbättring sågs dock under 2022 och allvarliga bakslag har upptäckts i vissa länder på grund av politiska förändringar.

6.11

En reform av ramen för ekonomisk styrning, i enlighet med kommissionens förslag, kräver uppenbart en anpassning av planeringsterminen. Den reviderade gemensamma finanspolitiska ramen kommer att erbjuda en mer flexibel och differentierad ram som omfattar förhandlingar och överenskommelser mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna. Den kommer att medföra ändringar i planeringsterminens tidsplaner och förfaranden. För att den ska förbli ändamålsenlig och framgångsrik måste den underlätta det nationella egenansvaret för processen och de åtaganden som gjorts, vilket bara kan uppnås genom ett bredare deltagande av politiska, ekonomiska och sociala aktörer i processen. EESK anser därför att arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande måste vara en av pelarna i den reviderade planeringsterminen. Det är också mycket viktigt att de nationella parlamenten och de lokala och regionala myndigheterna är delaktiga.

6.12

EESK har redan efterlyst en EU-rättsakt för att reglera arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i planeringsterminen. Artikel 18.4 q i förordningen om faciliteten skulle kunna ses som ett embryo till den regel som EESK efterlyser. Vi föreslår att det ska vara en förordning som fastställer de grundläggande principerna och särdragen för samråd med det civila samhällets organisationer. På så sätt skulle förordningen respektera nationella traditioner och förfaranden för socialt deltagande och samtidigt kräva att samrådet genomförs i enlighet med de grundläggande principer och särdrag som fastställs i EU-förordningen.

6.13

Kommissionen har tillkännagett att ett meddelande om att stärka den sociala dialogen och en rekommendation om den sociala dialogens roll på nationell nivå kommer att offentliggöras. Om detta initiativ skulle leda till att lagstiftning antas anser EESK att denna bör komplettera den förordning som kommittén efterlyser.

7. Förslag till reform av den europeiska planeringsterminen

7.1

EESK föreslår en reform av den europeiska planeringsterminen för att stärka följande principer, värden och tendenser: öppenhet, demokrati, arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande, effektivitet i dess verksamhet samt i strävandena efter ekonomisk tillväxt och sysselsättning av god kvalitet, bidrag till social sammanhållning och konvergens mellan medlemsstaterna samt fullbordande av EU-ekonomins gröna och digitala omställningar.

7.2

I detta syfte måste de befintliga indikatorsystemen – för ekonomi, sysselsättning, sociala frågor och miljö – förnyas, kompletteras och anpassas till varandra i syfte att stärka utvärderingsförfarandena, som även bör involvera arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

7.3

EESK förespråkar en planeringstermin där den sociala dimensionen av ekonomiska beslut alltid beaktas när man samordnar EU:s ekonomier och utarbetar förslag för att främja deras hållbara tillväxt. I de åtgärder som främjas genom planeringsterminen måste man prioritera såväl innovationskapacitet och produktivitetstillväxt som genomförandet av rättvisa omställningar i den europeiska ekonomins gröna och digitala omvandling och genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Detta är den fruktbara jämvikt som har kallats ”EU:s konkurrenskraftiga hållbarhet”, enligt definitionen i de två senaste yttrandena om den årliga översikten över hållbar tillväxt, som EESK har gett sitt fulla stöd till.

7.4

Kommittén anser att planeringsterminens viktigaste instrument – den årliga strategin för hållbar tillväxt, de nationella reformplanerna och de landsspecifika rekommendationerna – bör ha en löptid på tre år, med årliga utvärderingar och översyner. Detta skulle också möjliggöra en bättre process för deltagande av politiska, ekonomiska och sociala aktörer, öka det nationella egenansvaret och främja ett bättre genomförande av dessa instrument.

7.5

Efterlevnaden av de landsspecifika rekommendationerna på medellång sikt, som EESK förespråkar, kommer att bidra till bedömningen av planeringsterminens giltighet och ändamålsenlighet. Vid det samråd som genomfördes inom ramen för detta yttrande identifierades i synnerhet det organiserade civila samhällets åsikter om värdet av sanktioner vid bristande efterlevnad och om de effektivaste typerna av sanktioner. Kommittén anser att den lämpligaste strategin är att ge incitament till efterlevnad för att fullgöra de nationella åtagandena genom att koppla dem till EU:s budget och medlemsstaternas mottagande av vissa medel, i linje med modellen för faciliteten. För att dessa åtaganden ska vara balanserade och förenliga med alla pelare i den ekonomiska styrningen är det mycket viktigt att processen för nationellt egenansvar är demokratisk och omfattar politiska och sociala aktörer.

7.6

En mer demokratisk planeringstermin innebär att europeiska och nationella demokratiska politiska organ görs delaktiga i dess förfaranden och, i vissa fall, i dess beslut. Med det avses Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt lokala och regionala politiska institutioner. Avsikten med detta yttrande är inte att föreslå särskilda formler eller befogenheter. Det bör dock påpekas att processen för nationellt egenansvar för planeringsterminens rekommendationer och åtgärder, som är ytterst nödvändig för deras ändamålsenlighet, förutsätter att dessa nationella institutioner spelar en viktig roll både vid utarbetandet av planer och rekommendationer och vid utvärderingen av dem. På samma sätt bör Europaparlamentets befogenheter utökas så att det får medbeslutanderätt beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och förslag av EU-karaktär.

7.7

EESK föreslår att arbetsmarknadens parter och representativa organisationer i det civila samhället görs delaktiga genom ett strukturerat formellt samrådsförfarande på både europeisk och nationell nivå. Deltagandet bör äga rum både vid utarbetandet av riktlinjer, rekommendationer och åtgärder och vid genomförandet och utvärderingen. Det bör finnas ett särskilt, eventuellt redan befintligt, organ som formellt och rättsligt har fått i uppdrag att genomföra ett samråd om planeringsterminen och att involvera det civila samhället i utvärderingen av den. De nationella ekonomiska och sociala råden skulle kunna spela en viktig roll i samrådet om och utvärderingen av planeringsterminen i många länder. Detta är dock något som ligger inom de enskilda ländernas ansvarsområde, i enlighet med traditionerna och lagstiftningen i respektive medlemsstat. De enskilda länderna beslutar för närvarande också om huruvida arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer ska involveras genom samma förfarande och organ eller genom skilda processer.

7.8

EESK anser att arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i planeringsterminens olika etapper bör fastställas genom en EU-förordning som föreskriver de värden, principer och huvuddrag som ska respekteras och överlåter åt den nationella lagstiftningen att fastslå förfarandena och de organ som ansvarar för att genomföra dem. Kommittén anser att de viktigaste krav på en ändamålsenlig formell samrådsprocess på nationell nivå som bör ingå i en sådan förordning är de följande:

—	Processen måste vara permanent och strukturerad, och detaljerna bör regleras i nationell lagstiftning. I de medlemsstater som redan har sådan lagstiftning bör den ses över och uppdateras i enlighet med bestämmelserna i EU-förordningen.

—

Processen bör inte vara en engångsprocess, begränsad till en viss period eller ett visst år, utan bör baseras på en lämplig permanent mekanism för samråd och utbyte som omfattar alla de olika etapperna, med lämpliga strukturer och metoder. Regelbundna rapporter om samrådsprocessen bör offentliggöras årligen, översändas till kommissionen och de nationella parlamenten och göras tillgängliga för det organiserade civila samhället och allmänheten i respektive medlemsstat.

—

Förfarandena måste uppfylla kriterierna för öppenhet, insyn och representativitet. Öppen tillgång till information bör gälla för alla dokument och all statistik som rör faciliteten och planeringsterminen, inbegripet viktiga uppgifter om investeringsprojekt och resultaten av de ekonomiska, sociala och miljömässiga resultattavlorna. Användningen av webbportaler för att sammanföra dem på ett lämpligt strukturerat sätt bör utvidgas till att omfatta alla medlemsstater.

—

Den typ av organ genom vilket eller vilka deltagandeprocessen kommer att genomföras måste fastställas av varje medlemsstat, tillsammans med de egenskaper som organen bör ha för att se till att deras medlemmar är representativa och att de utnämns utan politisk inblandning. Formellt samråd med det organiserade civila samhället bör äga rum både i samband med utarbetandet av de viktigaste dokumenten i planeringsterminen – den årliga översikten över hållbar tillväxt, den gemensamma sysselsättningsrapporten och sysselsättningsriktlinjerna, de nationella reformprogrammen, de landsspecifika rekommendationerna osv. och i genomförande- och utvärderingsfaserna. Det organiserade civila samhällets deltagande bör också utvidgas till att omfatta de reformprocesser som följer av de landsspecifika rekommendationerna och förfarandet vid makroekonomiska obalanser eller den reviderade mekanismen inom ramen för EU-modellen för ekonomisk styrning.

—	Tidsplanerna för samrådsprocessen bör vara tillräckligt enhetliga på EU-nivå för att möjliggöra konvergens i en gemensam process och säkerställa överensstämmelse med dem som redan finns och dem som anpassas till integreringen av faciliteten i planeringsterminen.

—

Sammanträdena kommer att sammankallas i rätt tid och form, och nödvändiga dokument och nödvändig information kommer att skickas till de kallade arbetsmarknadsparterna och civilsamhällesorganisationerna, så att företrädarna för det organiserade civila samhället får tillräckligt med tid för att studera dem. Protokoll kommer att föras under sammanträdena och innehålla förslagen från det organiserade civila samhällets företrädare.

—

De nationella regeringarna och kommissionen bör inom rimlig tid svara på förslagen från arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer och införliva förslagen och de motiverade svaren i planeringsterminens arbetsdokument under de olika faserna. En färdplan för genomförandet av de förslag som godtagits bör också ingå.

—	Det organiserade civila samhällets deltagande genom delegater från dess representativa organisationer och genom formella strukturerade samråd kan kompletteras med, men aldrig ersättas av, öppna eller halvöppna samråd på nätet.

7.9

EESK anser att liknande kriterier bör tillämpas på förfarandena för social dialog och civil dialog och de organ som stöder dem på EU-nivå. Vissa anpassningar skulle naturligtvis behöva göras på grund av skillnader i omfattning, innehåll och tidsplaner.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2022) 583 final, ”Meddelande om riktlinjer för en reform av EU:s ramverk för ekonomisk styrning”.

(2) EESK:s yttrande ”Meddelande om riktlinjer för en reform av EU:s ramverk för ekonomisk styrning” (EUT C 146, 27.4.2023, s. 53).

(3) EESK:s resolutioner ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?”, antagen i februari 2021 (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1) och ”Det organiserade civila samhällets medverkan i de nationella planerna för återhämtning och resiliens – hur kan den förbättras?”, antagen i maj 2022 (EUT C 323, 26.8.2022, s. 1).

(4) Bilaga till yttrandet på eget initiativ ”EESK:s rekommendationer för en gedigen reform av den europeiska planeringsterminen” (europa.eu).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(6) COM(2022) 583 final.

(7) ”Den europeiska planeringsterminen för 2023 – Sammanfattande rapport” från generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd (20.3.2023).

(8) AT, BE, BG, CZ, IE, IT, EL, ES, FI, FR, HR, CY, LT, LU, HU, MT, NL, PL, RO, SI, SK, SE och DK.

(9) EESK:s yttrande Meddelande om riktlinjer för en reform av EU:s ramverk för ekonomisk styrning (EUT C 146, 27.4.2023, s. 53).

(10) I synnerhet lade EESK fram ett förslag beträffande denna flexibilitet i punkterna 3.6 och 3.7 i ovannämnda yttrande.

(11) COM(2023) 62 final.

(12) Vid EESK:s plenarsession den 24 januari 2023 rapporterade kommissionens verkställande vice ordförande Margrethe Vestager att av de 677 miljarder euro som medlemsstaterna hade anslagit till företag sedan pandemins början stod Tyskland för 50 % och Frankrike för 25 %.

(13) EESK:s utvärderingsrapport ”Halvtidsutvärdering av faciliteten för återhämtning och resiliens” (som ska antas i september 2023).

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/10

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rätten till en hälsosam miljö i Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av kriget i Ukraina

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 228/02)

Föredragande:

Ozlem YILDIRIM

Beslut av EESK:s plenarförsamling	27.10.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	13.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	162/1/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den 23 juni 2022 blev Ukraina kandidatland till EU. När Ukraina går med i EU kommer landet att vara EU:s största eller näst största medlemsstat sett till yta. Inom Ukrainas stora territorium ryms många olika ekosystem; enligt sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald täcker Ukraina 6 % av Europas yta men hyser 35 % av dess biologiska mångfald.

1.2

De miljöskador som kriget orsakat omfattar förstörelse av ekosystem, luft- och vattenföroreningar samt förorening av åker- och betesmark. Enligt rapporter har 200 000 hektar skog drabbats av bränder sedan kriget bröt ut, 680 000 ton fossila bränslen har brunnit upp och 180 000 kubikmeter jord har förorenats av ammunition. Kriget har förstört skyddade områden och vattenreningsverk. Över 100 skogsbränder har utlösts av konflikten, vilket har frigjort 33 miljoner ton koldioxid.

1.3

Rysslands agerande förefaller utgöra ekocid, baserat på en definition som föreslagits av juridiska experter och som offentliggjordes i juni 2021. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har uppmanat till att kodifiera ”ekocid”, enligt definitionen av den oberoende expertpanelen för den rättsliga definitionen av ekocid, som ett brott enligt EU-rätten. Erkännandet av brottet ekocid i EU:s reviderade miljöbrottsdirektiv kommer att leda till utveckling av lagstiftningen utanför EU, särskilt i Internationella brottmålsdomstolen, vilket kan bidra till att ålägga Ryssland ett visst mått av ansvarsskyldighet som återspeglar de miljömässiga och ekologiska skador som orsakats.

EESK:s ståndpunkt:

1.4

Kommittén framhåller det akuta behovet av att förbättra miljöskyddet för de grundläggande rättigheterna i och utanför EU. Situationen har förvärrats av de miljöskador som orsakats av kriget i Ukraina, inbegripet skador på människors fysiska och psykiska hälsa, förstörelse av ekosystem, luft- och vattenföroreningar samt förorening av åker- och betesmark, som direkt hotar jordbruksproduktionen och blottlägger hur sårbar den globala livsmedelstryggheten är.

1.5

EESK fäster uppmärksamheten på de miljömässiga och sociala konsekvenserna av Rysslands invasion samt vikten och behovet av stöd för att dokumentera, kartlägga och mäta dessa konsekvenser, eftersträva rättsligt skydd av miljön, säkerställa ansvarsskyldighet samt lägga grunden för en grön och hållbar återhämtning efter kriget och bidra till att bedöma de ekonomiska behoven när medel för den gröna återhämtningen omfördelas.

1.6

Kommissionen och rådet uppmanas att vidta åtgärder för att kartlägga de negativa miljökonsekvenserna av Rysslands olagliga krig mot Ukraina och deras konsekvenser för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen och rådet måste stödja det civila samhällets insatser för att dokumentera de miljöskador som Ryssland har orsakat, inbegripet de miljöbrott som landet har begått, samt stödja det civila samhällets roll när det gäller att forma Ukrainas återuppbyggnad.

1.7

EESK betonar att EU måste bidra till att skydda Ukrainas miljö och reparera de miljöskador som kriget orsakat. Kommittén vidhåller att alla återuppbyggnadsinsatser kommer att genomföras i enlighet med internationella ILO-normer och principerna om sociala grundvillkor.

1.8

EESK betonar att människors hälsa och miljökvalitet inte kan skiljas åt – ekosystemens, djurens och människornas hälsa är sammanlänkade – och att EU måste värna denna rätt. Miljöförstöring är den främsta orsaken till ohälsa. Buller leder till exempel till 12 000 dödsfall per år. Sambandet mellan miljöns och människors hälsa är också särskilt tydligt när det gäller livsmedelstrygghet.

1.9

Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att stärka metoderna för inspektion av livsmedel och jordbruksprodukter när de förs in på den inre marknaden, med särskild hänsyn till att upptäcka miljöföroreningar som orsakas av kriget i Ukraina, i syfte att säkerställa alla EU-medborgares och vår miljös hälsa.

1.10

1.11

EESK uppmuntrar alla medlemsstater och EU-institutioner att fördjupa sina insatser för att förbättra de befintliga rättsliga verktygens ändamålsenlighet, eftersom de ofta inte är ändamålsenliga i praktiken. De många exemplen på tvister där man invänder mot medlemsstaternas eller EU:s egna misslyckanden på områden såsom ren luft, klimat, fiske eller vatten visar i vilken utsträckning de offentliga myndigheterna inte säkerställer att denna rätt respekteras.

2. Allmänna kommentarer

2.1 Rätten till en hälsosam miljö mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina och Ukrainas anslutning till EU

2.1.1

Den 16 mars 2022 uteslöt Europarådets ministerkommitté Ryssland med omedelbar verkan (1). Medan EU höll på att förhandla om sin anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (konventionen) upphörde således Ryssland den 16 september 2022 att vara bundet av den. Detta har dramatiskt minskat omfattningen av skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa. Vid tidpunkten för invasionen, och fram till den 16 september 2022, var dock Ryssland bundet av konventionen, och trots Rysslands fortsatta utträde ur internationella institutioner var och förblir landet föremål för ett brett spektrum av internationella åtaganden. Dessa rör inte bara de mänskliga rättigheterna (2) utan även miljön: den internationella ramkonventionen om klimatförändringar (3) och konventionen om biologisk mångfald hör till dem som Ryssland har åsidosatt i samband med sin aggression.

2.1.2

Det är mycket viktigt att se till att de mänskliga rättigheterna och miljön skyddas i resten av Europa – inte bara i EU:s 27 medlemsstater, där skyddet av de mänskliga rättigheterna kommer att stärkas genom EU:s anslutning till konventionen, utan även i de återstående 19 medlemsstaterna i Europarådet, däribland Ukraina.

2.1.3

Detta är än viktigare med tanke på att Ukraina den 23 juni 2022 blev kandidatland till EU. När Ukraina går med i EU kommer landet att vara EU:s största eller näst största medlemsstat sett till yta (4). Inom Ukrainas stora territorium ryms många olika ekosystem; enligt sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald (5) täcker Ukraina 6 % av Europas yta men hyser 35 % av dess biologiska mångfald. Dessutom har landets jordbruksmark – som är avgörande för den globala livsmedelsförsörjningen – och dess omfattande infrastruktur för fossila bränslen – som vissa angränsande medlemsstater är särskilt beroende av för energiförsörjningen – båda utsatts för enorma påfrestningar under det senaste året.

2.1.4

Rysslands agerande förefaller utgöra ekocid, baserat på en definition som föreslagits av juridiska experter och som offentliggjordes i juni 2021 (6). Sedan 2001 omfattar den ukrainska strafflagen (7) ekocid. Parallellt med Europaparlamentets beslut (8) har EESK uppmanat till att kodifiera ”ekocid”, enligt definitionen av den oberoende expertpanelen för den rättsliga definitionen av ekocid, som ett brott enligt EU-rätten (9). Erkännandet av brottet ekocid i EU:s reviderade miljöbrottsdirektiv kommer att leda till utveckling av lagstiftningen utanför EU, särskilt i Internationella brottmålsdomstolen, vilket kan bidra till att ålägga Ryssland ett visst mått av ansvarsskyldighet som återspeglar de miljömässiga och ekologiska skador som orsakats.

2.1.5

Den 19 januari 2023 antog Europaparlamentet en resolution där man efterlyste inrättandet av en tribunal för aggressionsbrottet mot Ukraina, något som EESK stödde vid sin plenarsession i februari (10). I resolutionen hänvisas två gånger till miljöfrågor. För det första erkänns sambandet mellan krig och långsiktiga skador på den naturliga miljön och klimatet. För det andra efterlyses ett internationellt register för att bl.a. dokumentera de utbredda och allvarliga skadorna på den naturliga miljön och klimatet i syfte att bidra till att fastställa framtida skadestånd för de skador som åsamkats. I detta sammanhang är det mycket viktigt att kopplingen mellan miljöskador som ett krigsvapen betonas och stärks och att dessa brott lagförs.

2.1.6

De miljöskador som kriget orsakat omfattar förstörelse av ekosystem, luft- och vattenföroreningar samt förorening av åker- och betesmark. Till exempel riskerar läckorna från två ryska gasledningar i Östersjön att få en aldrig tidigare skådad inverkan på klimatet och andra miljöaspekter (11). Sedan kriget bröt ut har 200 000 hektar skog drabbats av bränder, 680 000 ton fossila bränslen har brunnit upp och 180 000 kubikmeter jord har förorenats av ammunition. Kriget har förstört skyddade områden och vattenreningsverk. Faran är än större eftersom Ukraina, med 15 reaktorer, är det land i Europa som har näst mest kärnkraft. Över 100 skogsbränder har utlösts av konflikten, vilket har frigjort 33 miljoner ton koldioxid. De ryska bombningarna förstör den biologiska mångfalden i Ukraina. Ukrainska experter uppskattar de miljöskador som Ryssland orsakat till 24 miljarder euro.

2.1.7

Kriget i Ukraina förorsakar aldrig tidigare skådade och långvariga utmaningar för miljön. Det påverkar också det ukrainska folkets och dess kommande generationers fysiska och psykiska hälsa, integritet och välbefinnande negativt. Dessa effekter är värre för utsatta grupper, och särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de psykologiska effekterna av kriget och psykiska hälsoproblem. Kriget orsakar luft-, vatten- och markföroreningar samt buller, som alla kommer att påverka offren för kriget i generationer framöver. Många problem kan anses sträcka sig bortom Ukrainas gränser, och kollektivt föreligger allvarliga risker för folkhälsan. Precis som krigets effekter är det känt att miljöförstöringens psykiska och fysiska hälsoeffekter, särskilt effekterna av luft-, mark- och vattenföroreningar, sträcker sig över flera generationer. Det är inte bara de barn som i dag lever i eller har flytt från Ukraina som kommer att behöva leva med konsekvenserna, utan även kommande generationer kommer att påverkas.

2.1.8

Detta gör de ukrainska ungdomsrörelsernas och ungdomsorganisationerna ansträngningar för att se till att deras generation kan göra sin röst hörd särskilt slående. Det är viktigt att deras röster och åsikter beaktas i återuppbyggnadsinsatserna.

2.1.9

Skadorna på vårt gemensamma ekosystem, såsom markförstöring, hotar direkt den framtida jordbruksproduktionen och avslöjar hur sårbar den globala livsmedelstryggheten är. I synnerhet ger råvarumarknadens nuvarande struktur inte de resultat som krävs för ”den hållbara ekonomi vi behöver” och för de mål kopplade till hållbar utveckling, klimatambitioner och rättvis omställning som fastställs i FN:s Agenda 2030 och den europeiska gröna given – utan motarbetar dem snarare aktivt (12).

2.1.10

Det civila samhället spelade en nyckelroll i försvaret av miljön i Ukraina före kriget. Kriget har drastiskt påverkat det civila samhällets förmåga att bedriva sin verksamhet. Många miljöförsvarare har tvingats fly, eller deltar i krigsinsatserna. De som fortfarande kan arbeta har riktat uppmärksamheten mot att dokumentera konsekvenserna för miljön av Rysslands anfallskrig (13). Deras insatser kommer att vara avgörande för att återuppbygga Ukrainas miljö och se till att Ukraina antar EU:s miljölagstiftning så att landet kan ansluta sig till EU.

2.1.11

Miljöskydd och miljöns inverkan på det dagliga livet och hälsan fortsätter att vara viktiga för ukrainarna. Enligt en offentlig undersökning anser dessutom 95,2 % av de svarande att återställande av naturen kommer att vara viktigt i återuppbyggnaden av Ukraina efter kriget (14).

2.1.12

Med tillräckligt internationellt stöd skulle Rysslands förstörelse av Ukrainas tunga industriinfrastruktur kunna omvandlas till en möjlighet för Ukraina att utnyttja sin sol- och vindpotential och återuppbygga bättre och grönare med alternativa elkällor, vilket skulle gynna landets medborgare och dem som bor utanför landets gränser och avsevärt stärka Ukrainas ställning i förhandlingarna om anslutning till EU.

2.1.13

Situationen är för närvarande fortfarande instabil. Det råder stor osäkerhet om framtiden. Utöver den dramatiska mänskliga och humanitära katastrofen kommer det att uppstå frågor om de slutliga kostnaderna för Ukrainas återuppbyggnad och i vilken utsträckning Ryssland kan hållas ansvarigt för att bära dem. EU har en viktig roll att spela. I sin resolution ”Kriget i Ukraina och dess ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser” (15) betonade EESK, utöver konsekvenserna för människorna, att miljökonsekvenserna av kriget till följd av bombningar, olje- och gasläckor och incidenter i kemiska fabriker och kärnkraftverk är ytterst oroande för ukrainarna, EU och övriga världen. Dessa miljökonsekvenser kommer oundvikligen att få långvariga följder för människors hälsa och ekosystemen. Krigets miljöpåverkan utgör ett verkligt hot mot befolkningen: FN-experter varnar för att det kan ta åratal att sanera föroreningarna, som ökar risken för cancer, luftvägssjukdomar och utvecklingsförseningar hos barn (16). Den reproduktiva hälsan utgör ett annat orosmoln. EESK betonade att EU måste bidra till att skydda Ukrainas miljö och reparera de miljöskador som kriget orsakat. Kommittén vidhåller att alla återuppbyggnadsinsatser kommer att genomföras i enlighet med internationella ILO-normer och principerna om sociala grundvillkor. EESK har föreslagit att EU ska svara genom program såsom rescEU och Life, i samordning med nationella, regionala och lokala mekanismer och i samarbete med den privata sektorn och icke-statliga organisationer.

2.1.14

Medan kriget fortfarande pågår är gränsöverskridande samarbete mellan organisationer i det civila samhället, regeringar och internationella organisationer viktigt för att kartlägga och övervaka miljöskador av gränsöverskridande karaktär i syfte att bedöma omfattningen av skadorna och de ekonomiska behoven, få igång investeringar och omfördela resurser för Ukrainas hållbara och sociala återuppbyggnad. När det gäller kartläggning har EEA stött insatser för att förbättra kapaciteten att samla in information som ger en bild av miljöns tillstånd före kriget, vilka skulle kunna användas som utgångspunkt i övervakningsprocesserna (17).

2.1.15

Kommissionen och rådet måste stödja det civila samhällets insatser för att dokumentera de miljöskador som Ryssland har orsakat, inbegripet de miljöbrott som landet har begått. EU måste också se till att dess insatser för att stödja återuppbyggnaden av Ukraina förebygger och mildrar krigets svåra ekologiska och miljömässiga konsekvenser i syfte att ge verkan åt de mänskliga rättigheterna.

2.1.16

EU:s insatser måste också säkerställa att Ukrainas ekonomi och EU:s ekonomi inte längre är beroende av fossila bränslen och att återuppbyggnadsarbetet rör sig bort från infrastruktur för fossila bränslen. EU:s insatser måste också säkerställa att Ukraina kan spela sin roll i det globala livsmedelssystemet och – inför Ukrainas anslutning till EU – ge EU möjlighet att fullgöra sina åtaganden enligt Parisavtalet och Kunming-Montrealavtalet. EU bör också se till att dess sanktionsprogram har en positiv inverkan på miljön. Icke-statliga organisationer har till exempel efterlyst sanktioner som inte bara skulle hämma Rysslands förmåga att fortsätta sitt olagliga krig utan även dess förmåga att dra nytta av olagligt, oreglerat och orapporterat fiske (18).

2.2 EU:s rättsliga skyldighet att skydda rätten till en hälsosam miljö

2.2.1

Den 28 juli 2022 antog FN:s generalförsamling en banbrytande resolution där man erkänner rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö som en mänsklig rättighet (19) och där nationer, internationella organisationer, företag och alla andra berörda parter uppmanas att öka sina ansträngningar för att säkerställa en ren, hälsosam och hållbar miljö för alla. De 27 EU-medlemsstaterna röstade för resolutionen, tillsammans med en överväldigande majoritet av alla andra länder. I linje med EESK:s informationsrapport ”Miljöskydd som en förutsättning för respekt för de grundläggande rättigheterna” (20) från 2021 konstateras i FN-resolutionen att miljöförstöring, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, ökenspridning och ohållbar utveckling utgör några av de mest akuta och allvarliga hoten mot nuvarande och kommande generationers förmåga att faktiskt åtnjuta alla mänskliga rättigheter. I resolutionen uppmanas bland annat internationella organisationer såsom EU att öka det internationella samarbetet, stärka kapacitetsuppbyggnaden och fortsätta att utbyta god praxis i syfte att stärka insatserna för att säkerställa en ren, hälsosam och hållbar miljö för alla.

2.2.2

Rätten till en hälsosam miljö innebär att den grundläggande kopplingen mellan miljö och människors hälsa erkänns. Människors hälsa och miljöns kvalitet kan inte skiljas åt – ekosystemens, djurens och människornas hälsa är sammanlänkade – och EU måste värna denna rätt. Miljöförstöring är den främsta orsaken till ohälsa. Under 2019 hänfördes till exempel 307 000 förtida dödsfall till fina partiklar, 40 400 till kvävedioxid och 16 800 till akut exponering för ozon (21). Problemet sträcker sig naturligtvis längre än till luftkvaliteten. Buller leder till exempel till 12 000 dödsfall per år (22). Sambandet mellan miljöns och människors hälsa är också särskilt tydligt när det gäller livsmedelstrygghet.

2.2.3

EU:s rättsordning ligger i framkant globalt när det gäller erkännandet, på överstatlig nivå, av rätten till en hälsosam miljö. Fördragsbestämmelser (artikel 37 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) kompletteras av ett antal andra bestämmelser, särskilt artiklarna 3.3 och artikel 21.2 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 191 i EUF-fördraget (23) och flera andra bestämmelser i stadgan (24), som tillsammans innebär ett erkännande av rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö. Enligt artikel 51.1 i stadgan omfattas unionens institutioner alltid av denna skyldighet, och medlemsstaterna omfattas av den när de tillämpar unionsrätten (25). Europaparlamentet har efterlyst att ”rätten till en sund miljö bör erkännas i stadgan” och att EU ”bör leda initiativet för att erkänna liknande rättighet på internationell nivå” (26).

2.2.4

Enligt artikel 52.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är EU också skyldigt att respektera bestämmelserna i konventionen när bestämmelserna i stadgan motsvarar bestämmelserna i konventionen. I synnerhet genom rätten till respekt för privatlivet, familjelivet och hemmet (artikel 7 i stadgan, artikel 8 i konventionen) kan man hävda att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna redan har erkänt rätten till en säker och hälsosam miljö (27). Detta innebär inte bara negativa skyldigheter (skyldigheten att inte inskränka rätten till en hälsosam miljö), utan även positiva skyldigheter att vidta åtgärder, t.ex. sådana som rör luftkvalitet, för att se till att denna rätt respekteras (28). Dessa skyldigheter kommer att bli ännu mer verkställbara när EU ansluter sig till konventionen, såsom krävs enligt artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen. I linje med Europaparlamentet har Europarådets parlamentariska församling efterlyst ett protokoll till konventionen där rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö uttryckligen erkänns (29). Detta skulle skapa en verkställbar rättighet i de 27 EU-medlemsstaterna och de 19 tredjeländer som också är medlemmar i Europarådet.

2.2.5

Det är också allmänt erkänt att EU har ett mycket stort inflytande på den globala miljölagstiftningen. Olika EU-rättsliga områden som påverkar rätten till en hälsosam miljö – särskilt bestämmelserna om giftiga ämnen i Reach-förordningen (30) – är skolexempel på ”Brysseleffekten” (31), genom vilken EU:s regler blir globala standarder.

2.2.6

Rätten till en hälsosam miljö är avgörande för människors sociala och ekonomiska välbefinnande i Europa och resten av världen. Uppskattningsvis 40 % av arbetstillfällena i världen är beroende av ett sunt klimat och ekosystem (32). Mot bakgrund av den internationella rättsliga ramen och denna bistra verklighet är det inte förvånande att många EU-rättsakter har antagits för att ge verkan åt EU:s skyldighet att säkerställa respekten för rätten till en hälsosam miljö. EU:s regler om luftkvalitet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG (33)) är ett tydligt exempel. Generaladvokat Juliane Kokott konstaterade följande: ”Bestämmelserna om luftkvaliteten preciserar följaktligen unionens skyddsuppgifter som följer av den grundläggande rätten till liv enligt artikel 2.1 i stadgan liksom den höga nivå för miljöskydd som föreskrivs enligt artikel 3.3 FEU, artikel 37 i stadgan och artikel 191.2 FEUF.” (34) För bästa möjliga skydd av människors hälsa rekommenderar EESK att EU:s luftkvalitetsnormer till fullo anpassas till Världshälsoorganisationens uppdaterade globala luftkvalitetsriktlinjer senast 2030.

2.2.7

I EU:s miljöhandlingsprogram – som krävs enligt artikel 192.3 i EUF-fördraget – erkänns i allt högre grad en hälsosam miljö som en rättighet. I det åttonde miljöhandlingsprogrammet konstateras uttryckligen att ”[f]ramsteg mot erkännandet av rätten till en ren, sund och hållbar miljö, i enlighet med Förenta Nationernas människorättsråds resolution 48/13, är ett nödvändigt villkor för att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet” (35).

2.2.8

Vad som ofta saknas är dock ändamålsenlighet i praktiken (36), och EESK uppmuntrar alla medlemsstater och EU-institutioner att fördjupa insatserna för att förbättra de befintliga rättsliga verktygens ändamålsenlighet. De många exemplen på tvister där man invänder mot medlemsstaternas eller EU:s egna misslyckanden på områden såsom ren luft, klimat, fiske eller vatten visar i vilken utsträckning de offentliga myndigheterna inte säkerställer att denna rätt respekteras.

2.2.9

Mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina och Ukrainas framtida anslutning till EU är det viktigare än någonsin att EU och dess medlemsstater ger verkan åt rätten till en hälsosam miljö. Detta innebär att miljöskyddet måste ges samma prioritet som andra rättsområden, såsom konkurrens eller dataskydd, där EU är en global förebild i både teori och praktik.

2.2.10

På så sätt har EU möjlighet att erkänna den generationsöverskridande karaktären hos rätten till en hälsosam miljö.

2.2.11

Det är inte förvånande att ungdomsrörelserna är särskilt angelägna om miljöskydd. På grund av miljöförstöringens negativa effekter på den reproduktiva hälsan är kommande generationers själva existens hotad. EU bör följa exemplet med de medlemsstater som har inrättat institutioner som syftar till att skydda framtida generationers intressen. En sådan institution på EU-nivå skulle bidra till att säkerställa att framtida generationer åtnjuter de sociala och ekonomiska fördelar som dagens miljöskydd kommer att medföra.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) CM/Del/Dec(2022) 1431/2.3, Consequences of the aggression of the Russian Federation against Ukraine.

(2) Se t.ex. artikel 11.2 b i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

(3) Se t.ex. artikel 3.5: ”Parterna bör samarbeta för att främja ett ömsesidigt stödjande och öppet internationellt ekonomiskt system som kan leda till en hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling för alla parter”.

(4) Ingen medlemsstat är större. Bland de nuvarande kandidatländerna är endast Turkiet större.

(5) Konventionen om biologisk mångfald: ”National Biodiversity Strategy and Action Plan”.

(6) Olagliga eller uppsåtliga handlingar som begås med vetskap om att det finns en betydande sannolikhet för allvarliga och antingen omfattande eller långsiktiga skador på miljön till följd av dessa handlingar, Stop Ecocide Foundation.

(7) Ukrainas strafflag.

(8) Beslut av den 29 mars 2023.

(9) EESK:s yttrande om att förbättra miljöskyddet genom straffrättsliga bestämmelser (EUT C 290, 29.7.2022, s. 143).

(10) Resolution av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ukraina: Ett år efter den ryska invasionen – det europeiska civila samhällets perspektiv (EUT C 146, 27.4.2023, s. 1).

(11) ”Nord Stream: Russian gas pipe leaks could have an ’unprecedented’ environmental impact” | Euronews.

(12) EESK:s yttrande ”Livsmedelspriskrisen: spekulationens inverkan samt konkreta förslag till åtgärder i efterdyningarna av kriget i Ukraina” (EUT C 100, 16.3.2023, s. 51).

(13) Se t.ex. EcoActions arbete: ”Crimes against the environment after one month of Russia’s war against Ukraine” – Ecoaction.

(14) ”How does the war change Ukrainians: public opinion poll about the war, the environment, post-war reconstruction and EU accession”, Resource and Analysis Centre ”Society and Environment”, 2023.

(15) EUT C 290, 29.7.2022, s. 1.

(16) OECD, juli 2022, ”Environmental impacts of the war in Ukraine and prospects for a green reconstruction” (oecd.org).

(17) Europeiska grannskapsinstrumentet – det gemensamma miljöinformationssystemet (Seis).

(18) Agence Europe, Europe Daily Bulletin nr 13014, ”Thirteen NGOs call for inclusion of Russian fishing vessels in upcoming EU sanctions against Putin’s regime”, 6 september 2022.

(19) Resolution (A/76/L.75) – FN:s digitala bibliotek.

(20) EESK:s informationsrapport ”Miljöskydd som en förutsättning för respekt för de grundläggande rättigheterna”.

(21) Europeiska miljöbyrån, ”Air Quality in Europe 2021: Health impacts of air pollution in Europe”, 15 november 2021.

(22) Europeiska miljöbyrån, ”Health risks caused by environmental noise in Europe”, 14 december 2020.

(23) I denna artikel fastställs målen för EU:s miljöpolitik.

(24) Särskilt artikel 2 (rätt till liv), artikel 3 (människans rätt till integritet), artikel 35 (säkerställande av en hög nivå av skydd för människors hälsa vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder) samt artikel 38 (konsumentskydd).

(25) ”Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.”

(26) P9_TA (2021) 0277, ”EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv”, punkt 143.

(27) Irmina Kotiuk, Adam Weiss och Ugo Taddei, i Journal of Human Rights and the Environment, vol. 13, specialutgåva, september 2022.

(28) Vad gäller positiva skyldigheter enligt artikel 8 i konventionen (och därmed artikel 7 i stadgan), se t.ex. Fadeyeva mot Ryssland, ansökningsnummer 55723/00, dom av den 9 juni 2005.

(29) Resolution 2396 (2021), ”Anchoring the right to a healthy environment: need for enhanced action by the Council of Europe”.

(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(31) Anu Bradford, The Brussels Effect: How the European Union Rules the World, Oxford University Press, 2020.

(32) ILO: ”World Employment and Social Outlook 2018: Greening with jobs”, 2018.

(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1).

(34) Mål C-723/17, Craeynest mot Brussels Hoofdstedelijk Gewest, punkt 53.

(35) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (EUT L 114, 12.4.2022, s. 22).

(36) EESK:s yttrande ”Genomförandet av EU:s miljölagstiftning på områdena luftkvalitet, vatten och avfall” (EUT C 110, 22.3.2019, s. 33).

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/17

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ytterligare förstärkning av EU:s digitala konkurrenskraft

(förberedande yttrande)

(2023/C 228/03)

Föredragande:	Gonçalo LOBO XAVIER
Medföredragande:	Philip VON BROCKDORFF

Remiss	Europeiska rådets ordförandeskap, 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	145/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

För Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) råder det inget tvivel om att digital konkurrenskraft är avgörande för EU:s övergripande konkurrenskraft och bör ses som en viktig del av EU:s agenda för konkurrenskraft, vilket har lyfts fram i tidigare EESK-yttranden. Det krävs avsevärda förbättringar av konkurrenskraften för att EU ska lyckas i den globala konkurrensen. I detta syfte har EESK efterlyst att en konkurrenskraftskontroll som är förenlig med EU:s politik och mål ska integreras i EU:s politiska processer och lagstiftningsprocesser. Den bör innehålla en omfattande bedömning av alla nya initiativs inverkan på konkurrenskraften och säkerställa att konkurrensaspekter beaktas på lämpligt sätt i beslutsfattandet. Med detta perspektiv och tydliga budskap anser EESK att det skulle vara lättare att involvera medborgarna och motivera dem att uppnå de övergripande målen.

1.2

EESK stöder ståndpunkten att EU måste tillhandahålla ett gynnsamt företagsklimat, baserat på en övergripande strategi för att sammanföra och anpassa olika politikområden, som sätter konkurrenskraften, den sociala dimensionen och företagens inverkan på medborgarnas välfärd i förgrunden. Enligt EESK bör målet vara att stärka den digitala konkurrenskraften genom att förbättra villkoren, dels för EU-företagens utveckling och tillhandahållande av digitala lösningar, dels för införande och användning av digitala lösningar inom det breda spektrumet av EU-företag, däribland sektorer som tillverkning, transport och logistik, detaljhandel, jordbruk och byggverksamhet, för att bara nämna de mest relevanta.

1.3

EU:s invånare måste involveras i strategin för digital konkurrenskraft och känna sig trygga när det gäller ett av de mest relevanta ämnena rörande digitalisering och datainsamling, nämligen cybersäkerhet. EESK anser att EU bör främja en europeisk dataekonomi genom att förbättra tillgången på och tillgängligheten till data samt möjligheterna att överföra data, och säkerställa ett lämpligt dataskydd. I detta syfte behöver EU ett mer strategiskt tillvägagångssätt för att göra det möjligt för berörda parter att samla in, lagra, sammanställa, dela och analysera data på ett säkert sätt. Det är av avgörande betydelse att påskynda initiativen för sektorsspecifika tväreuropeiska dataområden för att möjliggöra bättre analys och användning av data till gagn för det europeiska samhället, EU och företagens konkurrenskraft. Dataområdena skulle kunna skapa förutsättningar för och främja nya skalbara industriella innovatörer och uppstartsföretag. En välfungerande inre marknad för data är också avgörande eftersom den är nära kopplad till den inre marknaden för varor, tjänster, kapital och människor samt till energi- och transportsystem.

1.4

EESK anser att investeringar i en omfattande, effektiv och säker digital infrastruktur är en nödvändig grund för all digital utveckling. Detta är tydligt i andra geografiska regioner som är världsledande inom vissa områden. Utöver digitala nätverk, datacentraler, datorkapacitet osv. måste denna infrastruktur även omfatta tillgång till koldioxidsnål energi och de kritiska råvaror som behövs i digitala produkter och system.

1.5

För att EU ska kunna ta ledningen på kritiska områden som cybersäkerhet måste unionen därför både främja och stödja cybersäkerhet och stärka företagens konkurrenskraft. I detta avseende anser EESK att EU-certifieringen måste förbli marknadsstyrd och fortsatt grunda sig på befintliga internationella standarder. EU bör höja säkerhetsnivåerna genom att ”europeisera” befintliga nationella certifieringssystem för att säkerställa en harmoniserad marknad mellan medlemsstaterna, innan nya förslag till certifieringsordning utarbetas inom ramen för cybersäkerhetsakten. EU måste också garantera en enhetlig och harmoniserad rättslig ram på EU-nivå och undvika inkonsekvenser i EU-lagstiftningen, t.ex. risker för krav som inte är anpassade till cyberbestämmelser som ingår i vertikal lagstiftning i den nya lagstiftningsramen.

1.6

EESK anser att det är uppenbart att det behövs en betydande ökning av både offentliga och privata investeringar i forskning och innovation samt utveckling av infrastruktur för forskning, utveckling och innovation i världsklass för att uppnå excellens inom viktig teknik. Det behövs även investeringar för att locka till sig talang och för att skapa ekosystem som bygger på samarbete mellan företag, universitet och forskningsinstitutioner. Det är viktigt att öka användningen av AI, kvantteknik och annan avancerad teknik, men man måste också inse att många små och medelstora företag står inför stora utmaningar när det gäller att ta till sig även grundläggande digital teknik. EU och medlemsstaterna bör inrikta särskilda insatser på att stödja och underlätta digitaliseringen av små och medelstora företag. Detta kommer att innebära att små och medelstora företag engageras i innovationsknutpunkter, dataområden och företagsekosystem. Det är också nödvändigt att öka de små och medelstora företagens kunskap om de möjligheter som digitaliseringen ger, det stöd som finns tillgängligt för kompetensutveckling och den tekniska expertis och vägledning som finns tillgänglig om bestämmelserna på detta område.

1.7

EESK framhåller än en gång att människor är en av de viktigaste europeiska tillgångar som kan förändra takten i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Medlemsstaterna måste investera beslutsamt i utbildningssystem, inbegripet livslångt lärande, för att tillgodose nuvarande och framtida behov av både utveckling och tillämpning av digitala verktyg och lösningar. EU måste också uppmuntra och underlätta den gränsöverskridande rörligheten för arbetskraft och talang, både inom EU och i samarbete med tredjeländer. EESK anser också att den äldre delen av befolkningen måste involveras och engageras i denna process.

1.8

För att regelverket ska bidra till den digitala konkurrenskraften måste EU se till att lagstiftningen är ändamålsenlig, uppmuntrar innovation och investeringar och medför lika villkor och likabehandling på den inre marknaden. EU måste också samarbeta med likasinnade länder för att förbättra gemensamma internationella regler och standarder. Samtidigt som höga standarder upprätthålls måste alla bestämmelser bidra till en framgångsrik digitalisering av företagen och till deras konkurrenskraft. Den offentliga sektorn måste också digitalisera sin egen verksamhet och sina egna tjänster, inbegripet administrativa processer. Att påskynda tillståndsförfarandena för investeringar och annan affärsverksamhet är ett exempel på akuta behov där digitaliseringen skulle vara en del av lösningen.

1.9

EESK stöder tanken att tillgång till finansiering, oavsett om det rör sig om riskkapital, offentlig finansiering eller någon annan finansieringskälla, är ytterligare en förutsättning för en framgångsrik och effektiv digital omställning. När det gäller den fleråriga budgetramen bör finansieringen av programmet för ett digitalt Europa ökas för att till exempel stärka de digitala innovationsknutpunkternas roll, synlighet och tillgänglighet. Detta är väl motiverat med tanke på att digitala företag i genomsnitt växer två och en halv gånger snabbare än icke-digitala företag. EESK efterlyser självklart inte något separat investeringsanslag för ”digital omvandling”, utan en kombinerad och rimlig strategi för finansieringsprocessen för digitalisering i syfte att skapa lämpliga villkor för alla intressenter som är involverade i innovationsekosystemet.

1.10

Liksom på många olika områden i ekonomin och samhället (industristrategi, hälso- och sjukvårdssystem, detaljhandel osv.) efterlyser EESK en smart och kombinerad kompetensstrategi. Många sektorer förbereder redan storskaliga projekt för omskolning och fortbildning av sin arbetskraft på grundval av digitaliseringen och den gröna omställningen. EESK efterlyser ett samordnat kompetensprogram som kan göra det möjligt för den befintliga och nya arbetskraften att klara av utmaningarna. Medlemsstaterna bör avsätta tillräckliga resurser för att ta itu med denna utmaning, och detta måste vara en omedelbar prioritering, särskilt för att stödja små och medelstora företag som fortfarande kämpar med svårigheter kopplade till covid-19-krisen och kriget i Ukraina.

1.11

EESK anser att ambitiösa och utmanande nyckelprestationsindikatorer är grundläggande för att stärka och mäta EU:s digitala konkurrenskraft. De nuvarande indikatorerna (baserade på indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle, Desi) och de mål som fastställts inom ramen för den digitala kompassen bör bedömas och kompletteras ur ett digitalt konkurrenskraftsperspektiv. Syftet är att man ska kunna övervaka inte bara den digitala utvecklingens möjliggörande faktorer utan även dess fördelar såsom nya digitala produkter och deras marknadsandel, effektivare produktionsprocesser och den åtföljande inverkan på produktiviteten samt införandet av digitala lösningar på samhällsutmaningar (på t.ex. hälso- och klimatområdet). Vid övervakningen av indikatorerna måste man ta hänsyn till framstegen över tid i EU och dess medlemsstater och inkludera jämförelser med internationella konkurrenter. Det är också viktigt att motivera medborgarna genom bättre kommunikation och att involvera dem i processen.

2. Bakgrund till yttrandet

2.1

Detta yttrande är ett svar på det svenska rådsordförandeskapets begäran om ett förberedande yttrande från EESK om EU:s konkurrenskraft som en uppföljning av EESK:s yttrande (INT/1000) (1) om en konkurrenskraftskontroll, som antogs på begäran av det tjeckiska ordförandeskapet. Det svenska rådsordförandeskapet bad EESK att undersöka vad som krävs för att EU ytterligare ska kunna stärka sin digitala konkurrenskraft och i synnerhet göra det möjligt för företag att dra nytta av digitaliseringen. I detta yttrande kommer EESK att försöka fokusera på EU:s konkurrenskraft i samband med den digitala omställningen till en mer hållbar modell för ekonomisk tillväxt. Yttrandet kommer att beröra de åtgärder och den politik som krävs för att ytterligare stärka EU:s digitala konkurrenskraft, och i synnerhet för att göra det möjligt för företag och arbetstagare att dra nytta av digitaliseringsprocessen.

2.2

Det är viktigt att påminna om att EESK i INT/1000 konstaterade att den inre marknaden och EU:s modell för ekonomisk tillväxt i den sociala marknadsekonomin i hög grad har bidragit till att främja ekonomisk tillväxt och social välfärd i hela EU. Denna grund är viktig i alla förslag som syftar till att stärka den digitala konkurrenskraften, inklusive detta.

2.3

Det är också viktigt att inse att EU:s konkurrenskraft i förhållande till unionens främsta konkurrentländer har försämrats under de senaste åren, vilket framgår av viktiga ekonomiska indikatorer för konkurrenskraft och produktivitetstillväxt. Digitaliseringen är dock ett område där EU har gjort betydande framsteg, och området skulle kunna ligga till grund för ökad konkurrenskraft, ökad lönsamhet för företagen och bättre arbetsvillkor för arbetstagarna. Det behövs ett framsynt perspektiv på medellång sikt för att kartlägga vägen framåt i processen mot den digitala omställningen.

3. Digitalisering inom ramen för konkurrenskraftsagendan

3.1

EESK har uppmanat kommissionen att göra agendan för konkurrenskraft till en av sina prioriteringar, med huvudmålet att stärka EU:s konkurrenskraft. Kommissionens initiativ på digitaliseringsområdet syftar alla till att underlätta den digitala omställningen i ekonomier och samhällen i hela EU. En framgångsrik omställning kräver dock ett beslutsamt och oförtröttligt engagemang från medlemsstaternas sida. Detta engagemang kommer redan till uttryck i åtgärder för återhämtning och resiliens i enskilda medlemsstater, men EESK påpekar att alla medlemsstater kanske inte är på väg mot digitalisering i samma takt och med samma intensitet, vilket är avgörande för att EU ska bli mer konkurrenskraftigt.

3.2

EU måste mer än någonsin förlita sig på den inre marknaden, men minst lika viktigt är att EU bör fokusera på tillträde till utländska marknader, investeringar och tillgång till finansiering, skattesystem, forskning och innovation, kompetens och förstärkning av arbetsmarknaden, mikroföretag och små och medelstora företag samt den gröna och den digitala omställningen, med beaktande av ramen för hållbar finansiering, där konkurrenskraftsaspekterna är förenliga med sociala och miljömässiga mål (2). Den digitala omställningen är avgörande för allt detta eftersom den utgör grunden för innovation, ökad konkurrenskraft och utveckling av arbetsmarknaden, samtidigt som den skapar möjligheter till bättre arbetsvillkor inom ramen för en social marknadsekonomi.

3.3

EESK anser att digitaliseringen är den drivkraft som kan få den inre marknaden att nå sin fulla potential. Efter 30 års sociala och ekonomiska fördelar med den inre marknaden anser EESK att mycket mer kan uppnås och att digitaliseringen, om den genomförs framgångsrikt och med samma intensitet och inkludering i hela EU, kommer att göra mycket stor skillnad för företag, arbetstagare och medborgare i alla åldrar och från alla samhällsgrupper.

3.4

EESK anser också att det politiska stödet till en företagsinriktad och kunskapsbaserad ekonomi som kan behålla och locka till sig talang och erbjuda förbättrade arbetsvillkor är avgörande för att stärka EU:s konkurrenskraft. Detta är EESK:s förståelse av en fullständig digital omställningsprocess för företag. För EESK är det uppenbart att EU måste erbjuda ett gynnsamt övergripande företagsklimat, som bör baseras på en heltäckande strategi som sammanför olika politikområden och bringar dem i samklang.

3.5

Kommittén är medveten om de många initiativ och strategier som tidigare har tillämpats för att öka konkurrenskraften, utan tvekan med goda avsikter. Verkligheten har dock visat att EU nu släpar efter Förenta staterna och Kina när det gäller produktivitet. Mot denna bakgrund erbjuder digitaliseringen en möjlighet att komma ikapp både Förenta staterna och Kina samtidigt som man tillämpar en mer hållbar ekonomisk tillväxtmodell som är inriktad på både ekonomiskt och socialt välbefinnande för EU-medborgarna.

4. Politik för att stödja digitalisering inom ramen för konkurrenskraftsagendan

4.1

EESK har i ett antal yttranden uttryckt ståndpunkten att den digitala omställningen kräver ytterligare och mer fokuserade investeringar i utveckling av digitala färdigheter. Det finns också ett starkt ekonomiskt argument för ökade investeringar i mänskliga resurser, och särskilt i sambandet mellan kompetensutveckling, produktivitet och, indirekt, konkurrenskraft. Det är nödvändigt att utveckla en rad digitala färdigheter för att stödja innovation på arbetsplatsen. EESK anser att innovationen på arbetsplatsen särskilt bör inriktas på metoder för att organisera arbetet och på hur färdigheter utnyttjas och utvecklas på arbetsplatsen, och inte bara på utbudet av arbetstagare. Arbets- och anställningsvillkor är lika viktiga som investeringar i ny teknik eller utrustning. EESK rekommenderar därför att företagen och den offentliga sektorn funderar över vilka slags strategier och sätt att organisera arbetet som har visat sig vara effektiva i framgångsrika exempel och ökat innovationen genom investeringar i kompetens. Dessa framgångsrika exempel skulle sedan kunna kopieras i andra företag.

4.2

EESK har i tidigare yttranden också rekommenderat investeringar i den infrastruktur som krävs för att stödja digitaliseringen i hela EU. Planerna för återhämtning och resiliens är avsedda att göra just detta. Det vi befarar är att dessa investeringar till stor del inriktas på den offentliga sektorn. EESK konstaterar att övergången till digitaliserade offentliga tjänster inom exempelvis rättsväsendet indirekt ökar konkurrenskraften genom ökad effektivitet. Med det sagt behöver även företagen en relativt hög investeringsnivå, och utan tillgängligt ekonomiskt stöd kan företag av alla storlekar, särskilt små och medelstora företag, ha svårt att upprätthålla de ekonomiska resurser som krävs för att digitalisera sina arbetsprocesser och investera i sin personal.

4.3

EESK rekommenderar en översyn av befintliga finansieringsmöjligheter för digitalisering som tillhandahålls av statliga enheter i hela EU. System för ekonomiskt stöd till företag på digitaliseringsområdet är i allmänhet projektbaserade och kräver, för att säkra finansieringen, att man genomgår en formell ansöknings- och godkännandeprocess innan projektverksamheten inleds. Utöver de administrativa förfaranden före tilldelning som vanligtvis är kopplade till sådana system, och som kan vara en börda för vissa företag (även om de effektiviseras över tid), tenderar de befintliga processerna att fördröja lanseringen av projekt och initiativ till stöd för digitalisering i företag.

4.4

Detta kan vara ohållbart för företag som behöver omedelbara resultat för att inleda kommersialiseringsprocessen för att förbättra produkter/tjänster/processer i syfte att bibehålla en konkurrensfördel, rikta in sig på nya marknader och minska kostnaderna eller helt enkelt tillgodose kundernas krav. De projektinriktade systemen kan därför avskräcka privata företag från att ansöka om finansiering. EESK efterlyser därför en ny, låt vara kompletterande, finansieringsform som bygger på digital verksamhet snarare än enbart på projekt. Med denna metod skulle skatteavdrag eller kontantbetalningar ges till företag på grundval av deras årliga rapporterade utgifter för digital verksamhet, med stödberättigande utgifter fastställda i förväg för tydlighets skull. De stödberättigande kostnaderna skulle omfatta alla utgifter för personalutbildning och personalutveckling på digitaliseringsområdet.

4.5

Samtidigt som EESK erkänner EU:s kapacitet på digitaliseringsområdet, där framsteg görs i både lagstiftningsmässiga och tekniska aspekter, anser kommittén att både nationella och utländska direktinvesteringar, särskilt för att stödja forskning och innovation på digitaliseringsområdet, fortfarande är av avgörande betydelse. Kommittén anser att detta också kommer att stärka EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden. Strävan efter strategiskt oberoende i produktionen av halvledare är positiv, och EESK anser att EU inte har råd med brister som riskerar att störa den europeiska industrin. Halvledare står i centrum för den industripolitik som syftar till att göra EU strategiskt oberoende på det digitala området. Nämnda risker måste minskas, men EESK varnar samtidigt för en protektionistisk strategi som äventyrar forskningspartnerskap med digitala teknikföretag runt om i världen.

4.6

Hållbar ekonomisk tillväxt baserad på en framgångsrik digital omställning är avgörande för EU:s välstånd. Detta är också i linje med EU:s mål om en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi där full sysselsättning och sociala framsteg samt ett starkt miljöskydd och en bättre miljö eftersträvas. EESK anser att detta endast kan uppnås genom en ökad produktivitetstillväxt från nuvarande nivåer inom alla sektorer av ekonomin. EESK anser att digitaliseringen spelar och kan fortsätta att spela en nyckelroll när det gäller att uppnå ovannämnda ekonomiska och sociala mål. EESK noterar också att produktivitetstillväxten inom tillverkningsindustrin har varit som snabbast i teknikdrivna industrier, vilket stöder uppfattningen att digitaliseringen kan öka både företagens vinster och arbetstagarnas realinkomster. Dessutom är digitalisering ett viktigt sätt att främja den gröna omställningen. EU måste därför maximera möjligheterna genom att samtidigt främja båda spåren inom den dubbla omställningen.

4.7

För att uppnå en verklig digital konkurrenskraft i ekonomin och samhället efterlyser EESK en smart och kombinerad kompetensstrategi. Flera sektorer förbereder redan storskaliga projekt för omskolning och fortbildning av sin arbetskraft på grundval av digitaliseringen och den gröna omställningen. EESK efterlyser ett samordnat kompetensprogram som kan göra det möjligt för den befintliga och nya arbetskraften att klara av utmaningarna, och detta måste prioriteras.

5. Konkurrenskraftskontroll och utvärdering av digitaliseringsprogram

5.1

Digital konkurrenskraft är avgörande för EU:s övergripande konkurrenskraft och bör ses som en viktig del av EU:s agenda för konkurrenskraft. Konkurrenskraften måste avsevärt förbättras om EU ska lyckas i den hårda globala konkurrensen. I detta syfte har EESK också efterlyst att en konkurrenskraftskontroll som är förenlig med EU:s politik och mål ska integreras i EU:s politiska processer och lagstiftningsprocesser. Det behövs också lämpliga styrningsstrukturer för att säkerställa att konkurrenskraftskontrollen och agenda för konkurrenskraft genomförs fullt ut i praktiken.

5.2

EESK noterar de nuvarande riktlinjerna och verktygslådan för bättre lagstiftning, men påpekar att det finns ett uppenbart behov av förbättringar, särskilt när det gäller genomförandet av åtgärder som krävs för att öka konkurrenskraften, något som framhållits av nämnden för lagstiftningskontroll.

5.3

Slutligen efterlyser EESK en effektiv användning av de ekonomiska resurser som anslagits för innovations- och FoU-verksamhet med anknytning till digitaliseringsprocessen. Här är det också av grundläggande betydelse att utvärdera effekterna och det korrekta genomförandet av eventuella befintliga program som tagits fram för att skapa förutsättningar för digitalisering. Prioriteringen av tillgång till finansiering, i fråga om både privata och offentliga investeringar, kan uppskattas av EU-medborgarna, särskilt det organiserade civila samhället.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 100, 16.3.2023, s. 76.

(2) EUT C 100, 16.3.2023, s 76.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/22

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Inre marknaden 30 år – hur kan den inre marknadens funktionssätt förbättras ytterligare?

(Förberedande yttrande)

(2023/C 228/04)

Föredragande:	Felipe Medina MARTÍN
Medföredragande:	Angelo PAGLIARA

Remiss	Europeiska rådets ordförandeskap, 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	137/1/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att den inre marknaden har varit, och fortfarande är, en av de stora politiska och ekonomiska framgångarna med den europeiska integrationsprocessen. Medborgarna och företagen har dragit nytta av den, och den bör ses som en kontinuerlig förbättringsprocess som alltid anpassas till nya behov allteftersom de uppstår. Många fördelar har uppnåtts under de senaste 30 åren, men det behövs fortfarande en kritisk översyn och vidare förbättring, inte bara när det gäller vad som återstår att uppnå, utan även när det gäller de nya utmaningar som måste hanteras, såsom covid-19-pandemin, energikrisen eller Rysslands invasion av Ukraina. EESK vill bidra till denna förbättringsprocess och föreslår nedanstående åtgärder för att stärka den.

1.2

Kommittén hoppas att programmet för den inre marknaden 2021–2027, som syftar till att förbättra den inre marknadens funktion och företagens konkurrenskraft och hållbarhet, kommer att åtföljas av lämpliga kontroll- och skyddsverktyg när det gäller arbetets kvalitet, lika villkor för alla företag, medborgerliga rättigheter och konsumentskydd. Samtidigt efterlyser EESK att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att komma till rätta med alla former av social och skattemässig dumpning för att säkerställa rättvis konkurrens och en väl fungerande inre marknad, samtidigt som alla former av snedvridningar undviks.

1.3

De pågående geopolitiska utmaningarna kommer att påverka den inre marknadens funktion, försörjningssystemen och den europeiska ekonomins motståndskraft. Kommittén välkomnar övergången till att minska det kritiska beroendet av tredjeländer och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppdatera den europeiska industripolitiken genom att bevara och stärka den inre marknaden och fördelarna för konsumenter, arbetstagare och företag.

1.4

Den senaste krisen har visat att den främsta prioriteringen för EU:s inre marknad bör vara att förbättra levnadsstandarden och arbetsvillkoren genom att främja tillväxt och rättvis konkurrenskraft och skapa en företagsvänlig och socialt gynnsam miljö. EESK anser att den fria rörligheten för personer och arbetstagare är en av hörnstenarna i den inre marknaden och efterlyser därför ett påskyndat erkännande av kvalifikationer och examensbevis mellan medlemsstaterna. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot frågan om uppsagda arbetstagare.

1.5

De europeiska företagen står inför problem på grund av brister på den inre marknaden som allvarligt påverkar konkurrenskraften och hållbarheten. Trots en enorm ansträngning när det gäller genomförandet av inremarknadsreglerna fortsätter den största regelbördan att genereras på nationell nivå. I detta syfte bör EU-institutionerna sträva efter en fullständig harmonisering och säkerställa högre standarder, och medlemsstaterna bör ha i åtanke att deras tillägg eventuellt kan påverka marknadens integritet och korrekta funktion och de bör om möjligt undvika åtgärder som skulle kunna orsaka betydande snedvridning och fragmentering. EESK rekommenderar att EU-institutionerna agerar mer proaktivt och i mer brådskande ordning för att lägga fram lagstiftning i tid i syfte att främja harmonisering. Det är viktigt att i största möjliga utsträckning begränsa nationella initiativ som kan äventyra den inre marknaden och dess gemensamma regler. I detta sammanhang betonar EESK att informationssystemet för tekniska föreskrifter (TRIS-mekanismen) bör stärkas för att ge utrymme för förutsättningarna för en verklig inre marknad i stället för 27 olika marknader.

1.6

EESK förespråkar ett starkt engagemang för att förbättra kvaliteten på lagstiftningen i Europa och i medlemsstaterna. En översyn bör göras i de inledande skedena av EU-lagstiftningen – en obligatorisk konsekvensanalys före eventuella lagstiftningsinitiativ och ett offentligt samråd – för att göra initiativet mer transparent och förbättra dess mål. I linje med detta bör agendan för bättre lagstiftning och Refit-programmet inriktas på att uppnå större öppenhet och integration av marknaderna för varor och tjänster, i syfte att uppnå största möjliga nytta för medborgarna och den europeiska ekonomin, undersöka om det finns överflödig lagstiftning och främst koncentrera sig på de områden där harmonisering är nödvändig och förbättra den befintliga lagstiftningen om socialt skydd.

1.7

Större tonvikt måste läggas vid genomförande, förenkling och efterlevnad, särskilt när det gäller medlemsstaterna. EESK uppmanar dem att strikt genomföra och verkställa gemensamma regler och undvika ytterligare nationella bestämmelser när dessa inte är nödvändiga (1).

1.8

Kommittén uppmanar kommissionen att utvärdera varje förordning med avseende på dess bidrag till företagens konkurrenskraft och medborgarnas välbefinnande, och att identifiera hinder som systematiskt bör undanröjas.

1.9

Det befintliga antalet rättsliga instrument som Europeiska unionen förfogar över för att försvara sin inre marknad är tillräckligt och står i proportion till behoven: TRIS-förfarandet, ömsesidigt erkännande av lagstiftning, Solvit, 28:e ordningen, klagomålsförfarandet, CEN-Cenelec, standarder osv. Dessa är viktiga instrument för att skydda den inre marknaden, men deras potential utnyttjas inte alltid eftersom de inte är tillräckligt effektiva och användbara.

1.10

Av alla de nya utmaningar som den inre marknaden står inför måste man prioritera främjandet av EU:s öppna strategiska oberoende när det gäller försörjning och handel, energisektorn, råvaror av avgörande betydelse och, mer allmänt, innovationsledarskap, digitalisering och avancerad forskning. EESK rekommenderar att samarbetet och avtalen med likasinnade länder stärks.

1.11

När det gäller varor och tjänster erkänner EESK de positiva effekterna av gemensamma inköp inom olika sektorer såsom gas och detaljhandel. Dessa europeiska allianser har många konkurrensfrämjande effekter och uppenbara fördelar för konsumenterna, och därför måste sådana allianser tydligt stödjas av EU-institutionerna.

1.12

Utmaningarna på den inre marknaden till följd av den digitala omställningen måste hanteras genom social dialog och en ledande ställning för EU även vid tillämpningen av gemensam lagstiftning med målet att skydda de mest utsatta och säkerställa att den eftersträvade effektiviteten inte undergräver den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen eller den politiska stabiliteten.

1.13

Den inre marknaden är inte perfekt utan måste kontinuerligt anpassas till förändrade omständigheter för att kunna fortsätta att fungera även i kristider och aktivt främja dess friheter (pandemin har visat att den fria rörligheten inte kan tas för given). Årsdagen bör därför utgöra ett tillfälle att föra upp detta politikområde på den europeiska dagordningen och föreslå förbättringar inom en snar framtid.

1.14

Kommittén är oroad över att en uppmjukning av reglerna för statligt stöd som svar på lagen om minskning av inflationen (IRA) skulle kunna skapa ytterligare snedvridningar mellan medlemsstaterna och därmed äventyra den inre marknadens motståndskraft, och anser att det bästa sättet att ge ny kraft åt den europeiska industripolitiken och investeringar i grön teknik är att utveckla en fond för europeisk suveränitet.

1.15

EESK framhåller den inre marknadens viktiga bidrag till att undvika protektionism och skapa lika villkor inom EU. I detta sammanhang anser kommittén att en ingående analys måste göras av kriterierna för tilldelning av statligt stöd samt av deras effekter, nytta och motståndskraft. Det finns ekonomiska sektorer som aldrig har kunnat få tillgång till denna typ av stöd, som dessutom har fördelats ojämnt mellan medlemsstaterna, vilket skapar skillnader i konkurrenskraft inom EU.

2. Inledning

2.1

År 2023 firar vi 30-årsdagen av en av Europeiska unionens största politiska, ekonomiska och sociala landvinningar i den europeiska integrationsprocessen, nämligen den inre marknaden. Årsdagen bör dock vara ett tillfälle att i grunden anpassa synen på den inre marknaden och koppla den till aktuella utmaningar. Processen inleddes 1986 med Europeiska enhetsakten, som främjade att gemensamma – i stället för nationella – regler antogs på många olika områden, genom att hundratals strategiska lagstiftningsåtgärder vidtogs och principen om ömsesidigt erkännande tillämpades.

2.2

I dag förnekar ingen att den inre marknaden har både positiva och negativa effekter. Den inre marknaden kan betraktas som en viktig del av den europeiska modellen och har gjort det möjligt för varor, människor, tjänster och kapital att flöda fritt i hela EU, vilket i de flesta fall har gjort livet lättare för företag, institutioner och medborgare.

2.3

Den har drivit på framsteg inte bara i ekonomiskt och socialt hänseende, utan också ur politisk synvinkel, och har påskyndat integrationsprocessen. Den fria rörlighet för personer som den inre marknaden möjliggör har präglat livet för flera generationer européer som från mycket ung ålder känt att de är en del av Europa tack vare program som Erasmus, som har gett dem tillfälle att lära känna och få förståelse för ett stort antal personer som de själva från olika medlemsstater och att dela en gemensam europeisk livsstil.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Pandemin visade att EU behöver en ny modell för ekonomin och företagen. Den senaste tidens kriser, de aktuella geopolitiska spänningarna, utmaningarna i samband med den gröna och den digitala omställningen och den nyligen antagna lagen om minskning av inflationen i Förenta staterna visar att det är dags att uppdatera den inre marknaden och ge den ny stimulans, utan att någonsin tappa siktet på att den inre marknaden är ett verktyg för européerna och inte ett mål i sig.

3.2

Den inre marknaden har utvecklats i takt med att den europeiska integrationsprocessen har gått framåt. Den var till en början inriktad på att undanröja icke-tariffära hinder och på åtgärder med motsvarande effekt på handeln med varor inom gemenskapen samt på harmonisering av lagstiftningen (den inre marknaden), men senare politiska behov och ambitioner har breddat dess räckvidd till nya områden som tjänster och den digitala ekonomin.

3.3

Alla dessa framsteg har endast kunnat uppnås med enorma ansträngningar från alla berörda parter, förvaltningar och ekonomiska och sociala aktörer. Under de senaste åren har den inre marknaden dock inte längre setts som en politisk prioritering, och att öppna upp och integrera varu- och tjänstemarknaderna har hamnat längre ned på dagordningen. Det främsta tillkortakommandet i detta avseende är bristen på engagemang från medlemsstaternas sida under de senaste åren. Rådet har vid många tillfällen lovat att förbättra och stärka den inre marknaden, men dess slutsatser har sällan omsatts i nationell politik. EESK uppmanar därför rådet och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder i detta avseende.

3.4

Den inre marknaden måste bereda väg för att göra europeiska företag mer konkurrenskraftiga på de globala marknaderna. Den är utformad för att vara en ständigt föränderlig process, som innefattar både svagheter och risker, men som också ger den en ny roll, nämligen resiliens. Detta nya uppdrag kompletterar de tidigare rollerna, som måste förbli dynamiska och inte kan tas för givna.

3.5

EESK uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hjälpa EU:s industripolitik och företag att uppnå målen för den gröna och digitala omställningen genom att använda befintliga EU-verktyg och, vid behov, följa förslaget om att inrätta en fond för europeisk suveränitet. Kommittén påminner dock medlemsstaterna och kommissionen om att det redan finns ett stort antal finansieringsprogram och -verktyg som bör utnyttjas fullt ut innan ytterligare instrument läggs till. Kommissionen bör involvera EESK i diskussionerna om reglerna för statligt stöd.

3.6

Kommittén håller med om (2) att EU behöver en robust och ambitiös digital politik för att utnyttja de möjligheter som digital innovation erbjuder, med målet att göra EU mer konkurrenskraftigt. En verklig inre marknad – samt enkel, gränsöverskridande lagstiftning – kommer att göra det möjligt för många sektorer att tillgodose konsumenternas efterfrågan och att konkurrera i en miljö som är globalt konkurrenskraftig och mer digital.

3.7

Digitaliseringen av den inre marknaden kan skapa ytterligare tillväxt och välbefinnande för européerna och de europeiska företagen. Kommissionen bör därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka investeringarna i syfte att överbrygga den befintliga digitala klyftan mellan de europeiska regionerna. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna ökar investeringarna i utbildning med målet att utveckla och effektivisera den digitala inre marknaden. Målet måste vara att se till att det finns kvalificerad arbetskraft, innovativa företag och arbetstillfällen av god kvalitet genom att bekämpa otrygga arbetsvillkor.

3.8

Kommissionen bör fokusera på de risker som sammanhänger med produktion, spridning och lagring av personuppgifter och känsliga uppgifter som härrör från digitaliseringsprocesser, samt med deras användning och kontroll. Samtidigt uppmanar EESK kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga denna risk och som en grund för regelverket beakta slutsatserna från de pågående förhandlingarna om Europarådets avtal om artificiell intelligens, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen (3). Målet måste vara att skydda personuppgifter, arbetstagare och konsumenter, men tillåta konfidentiell användning av uppgifter för att göra det möjligt att utnyttja fördelarna med ny teknik.

3.9

Det är viktigt att påskynda initiativen för digitalisering och sektorsspecifika EU-övergripande dataområden för att möjliggöra bättre analys och användning av data till gagn för det europeiska samhället och de europeiska företagens konkurrenskraft. Dataområdena skulle kunna skapa förutsättningar för och främja nya skalbara industriella innovatörer och uppstartsföretag. En välfungerande inre marknad för data är också avgörande eftersom den är nära kopplad till den inre marknaden för varor, tjänster, kapital och människor samt till energi- och transportsystem.

4. Den inre marknaden för varor och tjänster

4.1

Bristerna på den inre marknaden måste fortfarande analyseras och åtgärder vidtas för att undanröja dem, särskilt genom att få bukt med den onödiga regel- och förvaltningsbördan för att underlätta de europeiska företagens konkurrenskraft och hållbarhet samtidigt som den befintliga lagstiftningen om socialt skydd bevaras och förbättras.

4.2

EESK framhåller de problem som orsakas av medlemsstaterna när de föregriper antagandet av gemensamma åtgärder på EU-nivå och hur detta påverkar och styr de gemensamma lösningar som finns i EU-lagstiftningen. I vissa fall beror detta på att kommissionen inte har föreslagit några åtgärder, men ibland föregriper medlemsstater det europeiska förslaget (t.ex. ursprungsmärkning av köttprodukter, märkning av livsmedel på förpackningens framsida, det irländska förslaget om hälsovarningar för alkoholhaltiga drycker osv.), vilket hindrar harmoniseringsprocessen och den fria rörligheten för varor. Av denna anledning uppmanar EESK kommissionen att vid behov förutse lagstiftning för att undvika en ökning av antalet nationella bestämmelser som splittrar den inre marknaden.

4.3

I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (4) fastställs ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och föreskrifter för informationssamhällets tjänster, vilka är tillgängliga för medlemsstaterna. Denna lagstiftningsåtgärd gör det möjligt att tvinga en medlemsstat att skjuta upp antagandet av ett lagstiftningsförslag med 12–18 månader om det pågår ett EU-initiativ som skulle kunna äventyras av den nationella regeln och som ska ses över. I praktiken tillämpas dock kommissionens befogenhet, och i slutändan är det medlemsstaterna som styr EU-lagstiftningen.

4.4

Ett annat verktyg som är utformat för att stoppa eller motverka åtgärder som strider mot den inre marknaden är Solvit. Detta är ett förfarande som tillämpas i fall där förvaltningen i en annan medlemsstat inte tillämpar EU-lagstiftningen korrekt och hindrar medborgare och företag från att till fullo utöva sina rättigheter på den inre marknaden. Det är ett medlingssystem mellan nationella förvaltningar som i praktiken i högre grad vilar på förvaltningarnas beslutsamhet än på deras rättsliga medel för att lösa ett problem, och därför anser EESK att dess effektivitet är begränsad och behöver förbättras.

4.5

Ett annat tillgängligt verktyg är klagomålsförfarandet vid kommissionen. Detta verktyg är effektivt eftersom det är flexibelt och öppet, men det kräver starkt politiskt stöd och förfarandet bör förbättras i fråga om effektivitet och ändamålsenlighet.

4.6

En strategi för att öppna upp och utveckla de olika europeiska sektorerna antogs 2018. Det kvarstår dock problem och orättvisor, och alla medlemsstater gör inte någon anmälan till kommissionen i enlighet med artikel 15.7 i tjänstedirektivet.

4.7

Vissa sektorer, såsom finansiella tjänster eller detaljist- och grossistsektorn, är mycket fragmenterade men har kunnat enas och bli starkare på unionsnivå. Detaljhandels- och grossistsektorerna har tagit till sig den inre marknadens anda och obestridliga fördelar för att kunna tjäna de europeiska konsumenterna på ett bättre sätt i vardagen tack vare inköpsallianser och den inre marknaden. Stora utmaningar kvarstår när det gäller harmonisering och effektivt genomförande av etableringsfriheten när det gäller detaljhandels- och grossistsektorn, där strategin ”En europeisk detaljhandelssektor som lämpar sig för 2000-talet” fortfarande inte har genomförts fullt ut. Dessutom behövs stöd till inköpsallianser inom detaljhandeln som ett sätt att se till konsumenternas intressen genom en konkurrensfrämjande effekt på europeisk nivå.

5. Den inre marknaden för arbetstagare

5.1

Bland de utmaningar som den inre marknaden står inför pekar EESK på omvandlingen av arbetet och den därav följande omformningen av förhållandet mellan parterna, samt de därmed förknippade riskerna när det gäller flexibilitet (i fråga om arbetstid, plats och tjänster), särskilt när det gäller plattformsarbetare och, mer allmänt, digitala yrken och anställda inom smarta arbeten.

5.2

Den senaste tidens kriser har visat att den främsta prioriteringen för EU:s inre marknad bör vara att förbättra levnadsstandarden och arbetsvillkoren samtidigt som tillväxt och rättvis konkurrenskraft främjas och en företagsvänlig och socialt gynnsam miljö skapas. Trots de framsteg som gjorts riskerar 21,7 % av Europas befolkning fortfarande att drabbas av fattigdom eller social utestängning (Eurostat, 2021).

5.3

EESK anser att den fria rörligheten för personer och arbetstagare är en av hörnstenarna i den inre marknaden och efterlyser därför ett påskyndat erkännande av kvalifikationer och examensbevis mellan medlemsstaterna. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att säkerställa en rättvis behandling av utstationerade arbetstagare när det gäller löner och arbetsvillkor.

5.4

Pandemikrisen har visat att den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonal har varit en faktor för konvergens och självbevarande för Europeiska unionen. Många yrken (t.ex. inom juridik och undervisning) har dock inte kommit långt i denna process. EESK (5) efterlyser en ny utformning av sysselsättnings- och kompetensstödjande åtgärder och investeringar i framtida arbetstagares kompetens genom förbättrad yrkesutbildning, fortbildning och individuellt lärande samt stöd till företag i detta avseende. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt gröna jobb.

5.5

Digital infrastruktur är avgörande för en framgångsrik tillämpning av fördelarna med den inre marknaden i alla europeiska områden och regioner, särskilt de som släpar efter i förhållande till genomsnittet. Infrastruktureftersläpningen ökar ojämlikheten och försämrar möjligheterna för människor och företag. EESK uppmanar därför kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att stärka investeringarna med målet att överbrygga den befintliga digitala klyftan i EU. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt företag, i synnerhet små och medelstora företag.

6. Vägen framåt: framtida utmaningar för den inre marknaden

6.1

EU-institutionerna måste ytterligare stärka den inre marknaden för att frigöra dess fulla potential att skapa tillväxt, arbetstillfällen och ett bättre framtida samhälle.

6.2

EU-institutionerna bör, för att säkerställa högre standarder, sträva efter en fullständig harmonisering av EU-lagstiftningen där så är möjligt och lämpligt i syfte att förhindra onödig splittring av den inre marknaden, till exempel när det gäller beskattning. De utmaningar som den inre marknaden står inför inbegriper en fortsatt utveckling mot skatteharmonisering mellan medlemsstaterna, undvikande av dumpning och, på medellång sikt, lönekonvergens, samtidigt som man förhindrar social dumpning och/eller illojal konkurrens, särskilt när det handlar om att locka till sig investeringar, förlägga företag och anställa arbetstagare.

6.3

Det är avgörande för den inre marknaden att efterlevnaden tjänar till att göra genomförande och förenkling till en prioritering och vägledande princip. EU-institutionerna måste se till att kommissionens roll som fördragens väktare skyddas i en kraftigt politiserad europeisk miljö. Om de nationella lagstiftarna – genom att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning – beslutar att lägga till krav på nationell nivå bör de göra det på ett öppet sätt, informera kommissionen och andra nationella myndigheter och förklara skälen till detta, i linje med deras åtagande i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Dessutom får sanktionerna inte skilja sig åt i olika delar av unionen.

6.4

Lagstiftning av hög kvalitet är bättre lagstiftning. Den förberedande processen bör omfatta en konkurrenskraftskontroll vid utformningen av politiken, bättre utformning av konsekvensbedömningar och en djupare analys av hur lagstiftningen påverkar den samlade byråkratiska bördan för företag, i synnerhet små och medelstora företag.

6.5

Avskaffa onödiga nationella hinder: kommissionen och medlemsstaterna bör utvärdera om de nationella tekniska reglerna fortfarande är ändamålsenliga, framtidssäkrade och proportionerliga för att kunna förbättra den fria rörligheten för varor och tjänster.

6.6

Kommissionen och medlemsstaterna måste säkerställa lika villkor för alla marknadsaktörer med stöd av en solid rättslig ram som säkerställer att alla produkter och tjänster som säljs på EU-marknaden uppfyller EU-kraven och är säkra, med målet att upprätthålla konsumenternas förtroende och säkerheten i enlighet med den nya förordningen om produktsäkerhet och tjänstesäkerhet, som även omfattar digitala produkter och tjänster.

6.7

EU-institutionerna måste ta itu med protektionism och diskriminering i medlemsstaterna på ett effektivt sätt för att se till att konsumenternas intressen tillgodoses på likvärdigt sätt i politiska beslut på EU-nivå och nationell nivå.

6.8

Förbättring av tillgängliga verktyg för att ge företag och konsumenter tillgång till information om anmälan (en enda anmälan) och göra förfarandena mer användbara och flexibla, till exempel genom att stärka nätverket för klagomål för gränsöverskridande konsumenter. EESK uppmuntrar inrättandet av nätverk av lättillgängliga system för tvistlösning, eftersom konsumenterna skulle vinna förtroende för den inre marknaden om de utan ansträngning skulle kunna få upprättelse gentemot företag som är etablerade i andra medlemsstater.

6.9

Den inre marknaden för offentlig upphandling är ett område med nationella begränsningar och restriktioner för företag som är baserade i en annan medlemsstat, vilket kan snedvrida den inre marknadens normala funktion och kräver kraftfulla åtgärder från EU-institutionernas sida för att fullborda det regelverk som bidrar till sociala framsteg för medborgarna (6).

6.10

Kommissionen, medlemsstaterna och andra berörda parter bör samarbeta för att säkerställa hållbara samhällen. Klimatkrisen är både ett hot och en möjlighet: en snabb anpassning av den inre marknaden är nödvändig för att återspegla de ändrade prioriteringarna inom ramen för den gröna given. Användningen av utsläppsfri teknik måste främjas, och fortbildningen av arbetskraften måste anpassas snabbt. Gröna investeringar skulle kunna bli startskottet för en lång period av tillväxt på EU:s inre marknad och samtidigt ge ett viktigt bidrag till kampen mot klimatförändringarna.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 28.

(2) EUT C 152, 6.4.2022, s. 1.

(3) Rådets beslut (EU) 2022/2349 av den 21 november 2022 om bemyndigande att inleda förhandlingar på Europeiska unionens vägnar om en Europarådets konvention om artificiell intelligens, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen (EUT L 311, 2.12.2022, s. 138).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

(5) EUT C 152, 6.4.2022, s. 1.

(6) EUT C 341, 24.8.2021, s. 20.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/28

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Otrygga anställningar och psykisk hälsa

(förberedande yttrande på begäran av det spanska rådsordförandeskapet)

(2023/C 228/05)

Föredragande:

José Antonio MORENO DÍAZ

Remiss från det spanska rådsordförandeskapet	Skrivelse, 27.7.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
	Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	158/73/12

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Enligt Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 är otrygga anställningar ”anställningsformer som inte följer europeiska, internationella och nationella standarder och lagar och/eller inte ger tillräckliga medel för en anständig tillvaro eller ett tillräckligt socialt skydd”.

1.2

Arbete kan vara en positiv faktor för den psykiska hälsan, men kan också bidra till sjukdom, och därför anser WHO att arbete är en social bestämningsfaktor för hälsan.

1.3

Det finns starka vetenskapliga belägg för att otrygga anställningar ökar risken för försämrad psykisk hälsa hos arbetstagarna. En betydande otrygghet på arbetsmarknaden leder exempelvis till ökad risk för depression, ångest och självmord. Högt ställda krav och bristfällig kontroll ökar risken för sjukfrånvaro på grund av diagnosticerad psykisk ohälsa. En kombination av dessa två risker ökar också sannolikheten för depression.

1.4

Det kan till exempel handla om ofrivillig deltidsanställning, låg lön som inte täcker grundläggande behov, nolltimmarsavtal, behovsanställning eller visstidsanställning för att täcka strukturella behov, ständig osäkerhet i fråga om anställningens varaktighet, arbetstid, lön, arbetsuppgifter, bristande inflytande över arbetsuppgifterna, avsaknad av karriärmöjligheter eller alltför stor arbetsbörda som leder till långa eller koncentrerade arbetsdagar som gör det svårt att kombinera arbete och familjeliv. Sådana arbetsformer är sällan ett frivilligt val för arbetstagarna, även om det finns arbetstagare som väljer dem.

1.5

Otrygga anställningar förekommer oftare bland arbetstagare som utför manuellt arbete, kvinnor, ungdomar och invandrare. Detta späder på de sociala ojämlikheterna och kan förvärra den diskriminering och de sociala skillnader som orsakas av psykisk ohälsa.

1.6

Med stöd av rådets direktiv 89/391/EEG (1) om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska sociala stadgan, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess handlingsplan kan vi inte tillåta att företag genererar eller ökar sina vinster, sänker sina arbetskraftskostnader eller säkerställer flexibilitet för arbetsgivarna om detta sker på bekostnad av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

1.7

Otrygga anställningar är oförenliga med målen för hållbar utveckling i EU.

1.8

För att minska förekomsten av otrygga anställningar och de problem med psykisk ohälsa som de orsakar, anser Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att det är nödvändigt att tillämpa den EU-lagstiftning och nationella lagstiftning som lägger grunden till arbets- och anställningsvillkor av hög kvalitet som värnar arbetstagarnas hälsa och som möjliggör en anständig tillvaro, och se till att denna lagstiftning genomförs och efterlevs.

1.9

EESK anser därför att det är mycket viktigt att i högre grad övervaka och kontrollera att denna lagstiftning efterlevs, vilket förutsätter att behöriga myndigheter tilldelas tillräckliga resurser (ILO-kvoter) och att bristande efterlevnad leder till lämpliga ekonomiska påföljder.

1.10

Kommittén föreslår också att företag och organisationer som inte kan garantera att dessa bestämmelser efterlevs inte tillåts delta i anbudsförfaranden och inte beviljas offentligt stöd, i linje med befintliga direktiv om offentlig upphandling.

1.11

Vi noterar meddelandet om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (COM(2021) 323 final). EESK efterlyser även en särskild lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på EU-nivå och vill att direktiv 89/391/EEG om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen vidareutvecklas och moderniseras i syfte att förebygga arbetsrelaterade psykosociala risker på arbetsplatsen genom att man förändrar det sätt på vilket arbetet utformas, leds och organiseras, eftersom det finns vetenskapliga belägg för att en särskild nationell lagstiftning på detta område är mer effektiv när det gäller att vidta förebyggande åtgärder och verka för minskad exponering för dessa risker. Dessa fördelar skulle därför kunna utvidgas till att omfatta alla EU-länder genom ett direktiv.

1.12

EESK betonar att arbetet med att bekämpa identifierade arbetsrelaterade psykosociala risker på arbetsplatsen genom organisatoriska ingrepp för att förändra arbetsförhållandena är ett steg när det gäller att värna om den psykiska hälsan på arbetsplatsen, i linje med vad som anges av WHO och ILO i deras riktlinjer och policydokument från september 2022 (2).

1.13

Kommittén noterar och stöder de pågående förhandlingarna om förslaget till direktiv från 2021 om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete. EESK föreslår också att det utarbetas lämpliga strategier för att reglera användningen av artificiell intelligens på arbetsplatsen, i syfte att förhindra att arbetstagarnas hälsa och andra rättigheter för arbetstagarna försämras.

1.14

Slutligen föreslår EESK att en industripolitik utarbetas på EU-nivå och nationell nivå i syfte att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet som bidrar till en hälsosam arbetsmiljö och förbättrar konkurrenskraften.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Spaniens regering anser det vara en prioriterad fråga under landets rådsordförandeskap 2023 att ”ta upp frågan om effekterna av otrygga anställningar på den psykiska hälsan”, eftersom en lösning på denna problematik ”är absolut nödvändig för att man ska kunna utforma en ny arbetsmarknadspolitik som möjliggör mer hälsosamma och mer inkluderande arbetsmarknader som kännetecknas av anständigt arbete” (3). Spaniens regering har därför bett EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om denna fråga.

2.2

Förekomsten av otrygga anställningar är oförenlig med vissa av målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, särskilt mål 8 ”Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt”, mål 3 ”God hälsa och välbefinnande” och mål 5 ”Jämställdhet” (4). Enligt WHO (5) är ”anständigt arbete positivt för den psykiska hälsan och dåliga arbetsförhållanden, bl.a. diskriminering och ojämlikhet, alltför hög arbetsbelastning, bristfälligt inflytande över det egna arbetet och osäkra anställningar, utgör en risk för den psykiska hälsan”.

2.3

I Europaparlamentets resolution om arbetsvillkor och osäkra anställningar definieras osäkra anställningar (6) som ”anställningsformer som inte följer europeiska, internationella och nationella standarder och lagar och/eller inte ger tillräckliga medel för en anständig tillvaro eller ett tillräckligt socialt skydd”.

2.4

Enligt den begreppsordbok som utarbetats av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) definieras otrygga anställningar som ”osäkra anställningar med låg lön som saknar skydd och som inte gör det möjligt att försörja ett hushåll” (7). Samtidigt definieras otrygga anställningar av det internationella nätverket för forskning om otrygga anställningar (PWR) som ”en flerdimensionell konstruktion som kännetecknas av, men inte är begränsad till, osäkra anställningar, otillräckliga inkomster samt avsaknaden av rättigheter och skydd i anställningsförhållandet. Dessa faktorer kan påverka personer som utför både formellt och informellt arbete” (8). Eurofound påpekar att det inte finns någon allmängiltig definition av otrygga anställningar, men att det råder enighet kring behovet av att ta itu med denna problematik i syfte att garantera anständiga arbetsvillkor där arbetstagarnas hälsa värnas i linje med ILO:s agenda för anständigt arbete (9).

2.5

Med beaktande av dessa definitioner kan vissa former av anställningar och anställningsvillkor som ligger till grund för arbetstillfällen av låg kvalitet anses vara otrygga. Exempel på detta är ofrivillig deltidsanställning, långa arbetsdagar eller krav på att alltid vara tillgänglig, låga eller osäkra löner, missbruk av visstidsanställningar, nolltimmarsavtal eller behovsanställningar, arbete utan anställningsavtal eller arbete som utförs utan förebyggande skyddsåtgärder.

2.6

Otrygga anställningar kan innebära följande: längre och intensivare arbetsdagar, bristande inflytande över arbetsuppgifterna eller avsaknad av karriärmöjligheter, oförutsägbara och obekväma arbetstider vilket gör det svårt att kombinera arbete och familjeliv, för få schemalagda timmar eller för låg lön som inte täcker grundläggande behov, ständig osäkerhet i fråga om anställningens varaktighet och arbetsvillkor (arbetstider, lön, arbetsuppgifter m.m.), svårigheter att ta tillvara sina rättigheter som arbetstagare, t.ex. rätten att vidta kollektiva åtgärder, vilket försvagar arbetstagarens förhandlingsposition, leder till ökad risk för utnyttjande, diskriminering och trakasserier samt gör det omöjligt att skapa sig en anständig tillvaro trots att man har ett arbete (”working poor”).

2.7

Otrygga anställningar kan få konsekvenser på olika områden i vardagslivet och bland annat påverka hälsan. Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) noterar att ”studier av effekterna av otrygga anställningar på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen visar på negativa samband. Ju mer instabil en anställning är, desto högre är sjukdomsfrekvensen och dödligheten” (10).

2.8

Det finns en rad konkreta exempel som bygger på vetenskapliga belägg av högsta kvalitet där man jämför utsatta arbetstagare med icke utsatta arbetstagare (longitudinella studier eller studier med stora databaser som gör det möjligt att utesluta slumpmässighet och isolera andra orsaker både utanför och på arbetsplatsen) och som visar att stor upplevd otrygghet på arbetsplatsen, vilket kännetecknar otrygga anställningar, ökar risken för depression med 61 %, risken för ångest med 77 % (11) och risken för självmord med 51 % (12). Hög arbetsbelastning ökar risken för sjukskrivning på grund av diagnostiserad psykisk ohälsa med 23 %, och med 25 % (13) om inflytandet över arbetssituationen är bristfälligt. Om båda dessa två faktorer kombineras, ökar risken för depression med 77 %. Långa arbetsdagar ökar också risken för depression med 14 % (14).

2.9

Om exponeringen för arbetsrelaterade psykosociala risker undanröjs i EU skulle antalet arbetstagare som lider av depression minska med 17–35 % och antalet arbetstagare med hjärt- och kärlsjukdomar med 5–11 % (15).

2.10

Otrygga anställningar och arbetsvillkor är sällan ett frivilligt val. Erfarenheten visar konsekvent att otrygga anställningsformer och arbetsvillkor är vanligare bland arbetstagare som utför manuellt arbete, kvinnor, ungdomar och invandrare (16), vilket späder på de sociala ojämlikheterna i fråga om klass, kön, ålder, nationalitet och etnicitet, något som kan förvärra diskrimineringen på flera grunder, befintliga ojämlikheter i fråga om hälsa och de sociala ojämlikheterna på grund av psykisk ohälsa. Även om dessa arbetsformer ofta inte är det alternativ som föredras finns det arbetstagare som väljer dessa arbetsformer.

2.11

Förekomsten av otrygga anställningar varierar mellan EU:s medlemsstater (17) och mellan olika branscher. Otrygga anställningar förekommer oftare i verksamhet som är en förlängning av hushålls- och omsorgsarbete (dvs. städföretag, vård och omsorg, hotell- och restaurang, säkerhetsbranschen, hemleveranser osv.) (18) och dessa anställningar har blivit fler på grund av covid-19-pandemin. Otrygga anställningar förekommer dock i alla branscher, också inom den offentliga sektorn, och i alla länder.

2.12

Enligt direktiv 89/391/EEG om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen är arbetsgivaren skyldig att garantera arbetstagarnas säkerhet och hälsa i alla arbetsrelaterade aspekter. Enligt artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har varje arbetstagare rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. Varje arbetstagare har även rätt till bl.a. en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester. Detta återspeglas även i den europeiska sociala stadgan, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess handlingsplan. Företag får inte generera eller öka sina vinster, sänka sina arbetskraftskostnader eller säkerställa flexibilitet för arbetsgivare om detta sker på bekostnad av arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

2.13

När det gäller psykisk hälsa i allmänhet spelar de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen en viktig roll. Utan snabba/nödvändiga förändringar och anpassningar av de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen och tillgången till psykologisk och psykiatrisk hjälp i akutsituationer, på distans och i behandlingssyfte, kommer vi inte att kunna ta itu med frågor som rör psykisk hälsa på ett korrekt sätt, inte bara för arbetstagare utan även för alla medborgare i EU.

3. Särskilda kommentarer

3.1

Maktobalansen mellan kapital och arbetskraft är en riskfaktor i fråga om otrygga anställningar. Denna obalans måste korrigeras, både genom lagar och genom social dialog och fackliga åtgärder, vilket skapar förutsättningar för att värna om samtliga arbetstagare och samtidigt upprätthålla gynnsamma ekonomiska förhållanden och undvika illojal konkurrens.

3.2

Behovet av att skärpa efterlevnaden av lagstiftningen om rättigheter för arbetstagare och deras företrädare och att vidareutveckla denna lagstiftning grundar sig på att de tre viktigaste skälen i EU som motiverar företag att ta itu med hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är följande: företagen vill följa lagstiftningen (89,2 %), företagen vill ta hänsyn till de krav som ställs av arbetstagarna och deras företrädare (81,8 %) och företagen vill undvika böter från behörig myndighet med ansvar för arbetsmarknadsfrågor (79,4 %) (19).

3.3

Ett annat exempel på effektiv lagstiftning när det gäller att komma till rätta med otrygga arbetsförhållanden står att finna i Spanien, där den nyligen antagna arbetsmarknadsreformen (som är ett resultat av samråd med arbetsmarknadens parter), har minskat den exceptionellt höga andelen visstidsanställningar på den spanska arbetsmarknaden.

4. Förslag

4.1

EESK noterar att det finns tydliga bevis på att otrygga anställningar ökar risken för psykisk ohälsa. I enlighet med såväl rekommendationerna från det vetenskapliga området för hälsa i arbetet, folkhälsa och arbetsepidemiologi som de internationella institutionernas rekommendationer om psykisk hälsa på arbetsplatsen och med beaktande av de rättigheter som fastställs i direktiv 89/391/EEG om förebyggande av risker i arbetet på arbetsplatsen, fokuserar alla de åtgärder som föreslås här medvetet på en strategi som syftar till att begränsa spridningen av risker som hänger samman med otrygga anställningar i syfte att förhindra att arbetstagarnas psykiska hälsa försämras. Eftersom de riskfaktorer som kan påverka den psykiska hälsan varierar kraftigt mellan olika branscher och till och med mellan olika arbetsplatser inom samma bransch, kan de bästa lösningarna oftast hittas genom social dialog på bransch- eller företagsnivå som möjliggör ett riktat tillvägagångssätt med beaktande av samtliga rättsliga ramar.

4.2

Kommittén noterar att det i kommissionens strategiska ram för arbetsmiljö (2021–2027) (20) bland annat framgår att kommissionen kommer att

—	inleda en ”EU-Osha-kampanj för friska arbetsplatser” 2023–2025 för att skapa en säker och hälsosam digital framtid, som i synnerhet omfattar psykosociala och ergonomiska risker,

—	tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter utarbeta ett icke-lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för psykisk hälsa på arbetet, där man bedömer framväxande problem som rör arbetstagarnas psykiska hälsa, och lägga fram vägledning för åtgärder före utgången av 2022, samt

—	ta fram en analytisk grund, webbverktyg och riktlinjer för riskbedömning i samband med gröna och digitala arbetstillfällen och processer, inbegripet i synnerhet psykosociala och ergonomiska risker.

4.3 Att säkerställa genomförandet av befintlig EU-lagstiftning och nationell lagstiftning som garanterar arbets- och anställningsvillkor av hög kvalitet

4.3.1

EESK noterar att gällande EU-direktiv om arbets- och anställningsvillkor och om arbetstagares representation och deltagande på arbetsmarknaden reglerar frågor såsom rättigheter, skyldigheter och ansvarsområden i fråga om arbetstidens förläggning (2003/88/EG (21)), balans mellan arbete och privatliv ((EU) 2019/1158 (22)), tillräckliga minimilöner ((EU) 2022/2041 (23)), icke-diskriminering (2006/54/EG (24), 2000/78/EG (25), 2000/43/EG (26)), tydliga och förutsägbara arbetsvillkor ((EU) 2019/1152 (27)), åtgärder för att förebygga arbetsrelaterade risker och främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/EEG och senare versioner) samt information till och samråd med arbetstagare och deras representanter (2009/38/EG (28), 2003/72/EG (29), 2002/14/EG (30)). Dessutom skyddas föreningsfriheten, rätten till förhandlingar om kollektivavtal, demonstrationsfriheten och strejkrätten av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Att genomföra denna lagstiftning till fullo skulle kunna göra det möjligt för arbetstagare att få anständiga arbeten, minska osäkerheten och främja den psykiska hälsan.

4.3.2

Kommittén noterar dock att det finns utrymme för förbättringar när det gäller genomförandet och efterlevnaden av dessa lagar om arbetsförhållanden, som fastställts som nödvändiga rättsliga minimikrav, samt när det gäller tillämpningen av befintlig lagstiftning.

4.4

EESK föreslår därför följande:

4.4.1

Att förstärka övervakningen och kontrollen av att befintlig arbetslagstiftning som omfattas av dessa direktiv efterlevs, så att den genomförs på ett effektivt sätt. I detta hänseende måste medlemsstaterna anslå tillräckliga resurser för anställning av personal vid berörda myndigheter med ansvar för arbetsmarknadsfrågor genom att följa de kvoter som rekommenderas av ILO (31).

4.4.2

Att se till att lämpliga ekonomiska sanktioner tillämpas vid överträdelser av dessa direktiv.

4.4.3

Att göra det omöjligt att delta i anbudsförfaranden eller ansöka om varje form av offentligt stöd på EU-nivå, nationell och lokal nivå om dessa direktiv inte efterlevs, i linje med befintliga direktiv om offentlig upphandling.

4.4.4

Att till fullo utnyttja de möjligheter till samordning inom EU som erbjuds av yrkesinspektörskommittén (Slic) när man kontrollerar hur den lagstiftning som omnämns i punkt 4.3.1 efterlevs.

4.4.5

Kommittén stöder de pågående förhandlingarna om förslaget till direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete från 2021 och noterar de pågående förhandlingarna om rådets ståndpunkt samt de ändringar som föreslogs av Europaparlamentets sysselsättningsutskott i december 2022. EESK föreslår också att det utarbetas lämpliga strategier för att reglera användningen av artificiell intelligens på arbetsplatsen, i syfte att förhindra att arbetstagarnas hälsa och andra rättigheter för arbetstagarna försämras.

4.5 Fokus på förebyggande av arbetsrelaterade psykosociala risker

4.5.1

EESK noterar meddelandet om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (COM(2021) 323 final). Kommittén efterlyser även särskild lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på EU-nivå och att direktiv 89/391/EEG om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen vidareutvecklas och moderniseras i syfte att förebygga yrkesrelaterade psykosociala risker på arbetsplatsen genom att man ändrar det sätt på vilket arbetet utformas, leds och organiseras, eftersom det finns vetenskapliga belägg för att särskild nationell lagstiftning på det här området är mer effektiv när det gäller att vidta förebyggande åtgärder och verka för minskad exponering för dessa risker (32).

4.5.2

EESK betonar dessutom att rätten till en trygg och hälsosam arbetsmiljö infördes i ILO:s grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet vid den 110:e Internationella arbetskonferensen i juni 2022 och att kampen mot arbetsrelaterade psykosociala risker på arbetsplatsen, genom organisatoriska ingrepp för att förändra arbetsförhållandena, är ett viktigt steg när det gäller att värna om den psykiska hälsan på arbetsplatsen, i linje med de överenskommelser som träffades av WHO och ILO i deras riktlinjer och policydokument med praktiska strategier från september 2022 (33). Vid sidan om att förebygga psykosociala risker rekommenderar dessa institutioner som ett andra steg att den psykiska hälsan på arbetsplatsen förbättras, skyddas och främjas, framför allt genom utbildning och åtgärder som ökar kunskapen om psykisk hälsa. Ett tredje steg handlar om att stödja de arbetstagare som lider av psykisk ohälsa, så att de kan delta i arbetslivet till fullo och i samma omfattning som övriga arbetstagare genom rimliga stödåtgärder och program för återanpassning till arbetslivet. De rekommenderar slutligen att det skapas en gynnsam miljö med övergripande åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan på arbetsplatsen genom ledarskap, investeringar, rättigheter, integration, deltagande, tydlighet och regelefterlevnad.

4.5.3

EESK understryker, såsom också anges i de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om stress, att alla arbetsgivare enligt ramdirektiv 89/391/EEG har en rättslig skyldighet att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Denna skyldighet gäller även problem med arbetsrelaterad stress i den mån de medför en risk för hälsa och säkerhet.

4.5.4

Mot denna bakgrund föreslår kommittén att man i detta direktiv kompletterar primärpreventionen av arbetsrelaterade psykosociala risker med ett organisatoriskt och kollektivt tillvägagångssätt. I detta hänseende bör direktivet omfatta följande:

4.5.4.1

Kvalitetskrav för de bedömningsmetoder som används (validerade genom hälsodata som mäter psykosociala risker med stöd av vetenskapliga belägg och som synliggör ojämlikheter osv.).

4.5.4.2

Regler för att vid behov utarbeta, planera och vidta förebyggande åtgärder i syfte att undanröja eller minimera dessa risker genom att: 1) beakta resultaten av den psykosociala riskbedömningen, 2) genomföra förändringar på arbetsplatsen av de förhållanden som bedöms vara skadliga, med hjälp av organisatoriska insatser, för att undvika att de förebyggande åtgärderna enbart inriktas på egenmakt och rehabilitering.

4.5.4.3

Arbetsgivarnas skyldighet att minska riskerna på arbetsplatsen genom att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med arbetsrelaterade psykosociala risker genom en anpassning av arbetsvillkoren, t.ex. genom följande: förbättra tekniken och produktionsprocesserna för varor och tjänster och anställa mer personal för att minska arbetsbelastningen, se till att schemaläggningen gör det möjligt att kombinera arbete och omsorg inom familjen, tillämpa arbetsmetoder som bygger på deltagande och samarbete så att arbetstagarna ges inflytande över det sätt på vilket arbetet utförs, bidra till ett ökat stöd mellan kollegor och chefer, införa rättvisa metoder vid rekrytering, arbetsfördelning, fortbildning och befordring för att skapa ett bättre ledarskap, utforma mer berikande arbetsuppgifter som gör att arbetstagarna kan tillämpa sina färdigheter och kunskaper och lära sig nya färdigheter, eftersträva stabila anställnings- och arbetsförhållanden med förutsägbara, noga genomtänkta och skäliga förändringar, så att man undviker otrygghet på arbetsplatsen, samt garantera en tillräcklig lön som möjliggör en anständig tillvaro, i överensstämmelse med gällande lagar, den sociala dialogen och gällande kollektivavtal. Alla dessa åtgärder skulle minska förekomsten av otrygga anställningar och värna den psykiska hälsan.

4.5.4.4

Kravet att ta vederbörlig hänsyn till att utvärderingarna sker i förebyggande syfte, så att man främjar en effektiv riskhantering samtidigt som man undviker rent byråkratiska omprövningar.

4.5.4.5

Det är viktigt att se till att dessa åtgärder för att förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen, från bedömningsutformningen till de organisatoriska förändringarna och kontrollen av hur effektiva åtgärderna är när det gäller att minska riskerna, bygger på arbetstagarnas och deras företrädares deltagande på arbetsplats- eller företagsnivå i enlighet med gällande regler om information till och samråd med arbetstagare och/eller deras företrädare. I detta hänseende är det viktigt att i enlighet med gällande nationella bestämmelser garantera att relevanta organ finns och fungerar på ett tillfredsställande sätt när detta föreskrivs i nationell lagstiftning och/eller kollektivavtal. Det handlar här om hälso- och säkerhetskommittéer, förtroendevalda som arbetar med förebyggande åtgärder, företagsråd osv. Förhandlingar mellan fackföreningsrepresentanter och arbetsgivare måste också garanteras i enlighet med tillämpliga lagar och kollektivavtal.

4.6 En industripolitik som syftar till att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet

4.6.1

Enskilda länders industripolitik påverkar, vid sidan om andra faktorer, företagens möjlighet att skapa kvalificerade arbetstillfällen av hög kvalitet i en ekonomi. EESK föreslår därför att man vid utformningen av industripolitiken på EU-nivå tar hänsyn till förslaget om att skapa kvalificerade arbetstillfällen av hög kvalitet som garanterar hälsosamma arbetsvillkor och stärker konkurrenskraften. Detta skulle bland annat kunna bygga på:

4.6.1.1

Ett mycket mer aktivt engagemang från de offentliga myndigheternas sida, t.ex. organ för ekonomisk utveckling, med fokus på att tillhandahålla nödvändig infrastruktur och föra en aktiv sysselsättningspolitik som är inriktad på de särskilda behoven i de branscher som har störst potential att skapa lokala arbetstillfällen av hög kvalitet, samtidigt som man ställer motkrav på stödmottagande företag att skapa ett visst lägsta antal arbetstillfällen.

4.6.1.2

Investeringar i FoU bör inriktas på produktivitetshöjande och arbetskraftsvänlig teknik så att man genom synergieffekter kan höja arbetstagarnas värdeskapande kompetens.

4.6.1.3

När industripolitiken utarbetas bör kriterier för att förebygga arbetsmiljörisker och skydda arbetstagarnas hälsa tillämpas.

4.6.1.4

Kapitel om handel och hållbar utveckling som garanterar arbetstagarnas rättigheter bör skrivas in i internationella handelsavtal.

4.7

Kommittén föreslår att man inkluderar kunskaper om individuella och kollektiva arbetstagarrättigheter samt entreprenörsfärdigheter i den övergripande läroplanen för den obligatoriska skolan och för yrkesutbildningen i varje land, i syfte att ge framtida arbetstagare och arbetsgivare den kunskap som krävs om dessa frågor.

4.8

Med utgångspunkt i resultaten och informationen från de undersökningar som genomförts av Eurofound, EU-Osha och Eurostat föreslår EESK att man regelbundet identifierar de vanligaste formerna av otrygga anställningar och var de finns (länder, branscher osv.), vilka grupper som är mest utsatta (arbetstagare som utför manuellt arbete, kvinnor, ungdomar osv.) för att se hur dessa faktorer utvecklas över tiden.

4.9

Kommittén efterlyser ökade anslag till forskning om arbetets kvalitet och psykisk hälsa, till att börja med genom att man förbättrar systemen för information och epidemiologisk övervakning på dessa områden.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1).

(2) https://www.ilo.org/global/about-the-ilo/newsroom/news/WCMS_856821/lang--en/index.htm

(3) Regeringens andra vice premiärminister, ministeriet för arbetsmarknad och social ekonomi: Begäran om förberedande yttrande.

(4) FN, Generalförsamlingen, sjuttionde sessionen (2015), Att förändra vår värld: Resolution om Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015.

(5) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-at-work

(6) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-8-2017-0290_SV.html

(7) https://osha.europa.eu/en/tools-and-resources/eu-osha-thesaurus/term/62001d

(8) https://doi.org/10.1186/s13643-021-01728-z

(9) https://www.eurofound.europa.eu/it/node/91840

(10) EU-Osha (2013), Priorities for occupational safety and health research in Europe: 2013–2020. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. 10.2802/25457.

(11) Niedhammer, I., Bertrais, S. & Witt, K. (2021). ”Psychosocial work exposures and health outcomes: a meta-review of 72 literature reviews with meta-analysis”. Scandinavian Journal of Work, Environment & Health, 47(7), 489–508.

(12) Blomqvist, S., Virtanen, M., LaMontagne, A. D. & Magnusson Hanson, L. L. (2022). ”Perceived job insecurity and risk of suicide and suicide attempts: a study of men and women in the Swedish working population”. Scandinavian Journal of Work, Environment & Health, 48(4), 293–301.

(13) Duchaine, CS et al. (2020). ”Psychosocial stressors at work and the risk of sickness absence due to a diagnosed mental disorder: a systematic review and meta-analysis”. JAMA psychiatry, 77(8), 842–851.

(14) Niedhammer, Bertrais, Witt (2021) (se ovan).

(15) Niedhammer I et al. (2022). ”Update of the fractions of cardiovascular diseases and mental disorders attributable to psychosocial work factors in Europe”. International Archives of Occupational and Environmental Health, 95(1), 233–247.

(16) https://oshwiki.osha.europa.eu/en/themes/precarious-work-definitions-workers-affected-and-osh-consequences

(17) Matilla-Santander N et al. (2019). ”Measuring precarious employment in Europe 8 years into the global crisis”. J Public Health (Oxf), 41(2): 259–267.

(18) Eurofound (2021). Working conditions and sustainable work: An analysis using the job quality framework. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

(19) https://visualisation.osha.europa.eu/esener/en/survey/datavisualisation/2019

(20) Meddelande om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027: Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv (COM(2021) 323 final).

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9).

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 12.7.2019, s. 79).

(23) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 av den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (EUT L 275, 25.10.2022, s. 33).

(24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).

(25) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

(26) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(27) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (EUT L 186, 11.7.2019, s. 105).

(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

(29) Rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande (EUT L 207, 18.8.2003, s. 25).

(30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen – Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen om arbetstagarrepresentation (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).

(31) https://www.ilo.org/global/topics/labour-administration-inspection/resources-library/publications/WCMS_844151/lang--en/index.htm, § 4.1.8.

(32) Jain, A. et al (2022), ”The impact of national legislation on psychosocial risks on organisational action plans, psychosocial working conditions, and employee work-related stress in Europe”. Social Science & Medicine 302.

(33) https://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_protect/---protrav/---safework/documents/publication/wcms_856976.pdf

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 60.2 i arbetsordningen):

ÄNDRINGSFÖRSLAG 1

Från:

BLIJLEVENS René

DANISMAN Mira-Maria

MINCHEVA Mariya

PILAWSKI Lech

POTTIER Jean-Michel

VADÁSZ Borbála

SOC/745

Otrygga anställningar och psykisk hälsa

Punkt 2.7

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter den befintliga punkten 2.6

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Den definition som Europaparlamentet använder i sin resolution från 2017 (12) visar å ena sidan att otrygga anställningar innebär arbete som inte är förenligt med tillämplig lagstiftning. Denna definition hänvisar dock också till arbete som ”inte ger tillräckliga medel för en anständig tillvaro eller ett tillräckligt socialt skydd”. EESK noterar samtidigt att otrygga anställningar enligt Eurofound är ett begrepp som inte har någon allmänt accepterad definition i EU, samtidigt som behovet av att ta itu med denna komplexa företeelse är allmänt erkänt. Enligt WHO kan risker för psykisk ohälsa på arbetsplatsen, som även benämns psykosociala risker, vara kopplade till bland annat arbetsinnehåll eller arbetsschema, arbetsplatsens karaktär eller möjligheter till karriärutveckling. WHO anger också att det är mer sannolikt att vissa arbetstagare utsätts för psykosociala risker än andra på grund av vad de gör samt var och hur de arbetar (13) . I det fristående ramavtal om arbetsrelaterad stress som utarbetats av arbetsmarknadens parter på EU-nivå anges också att arbetsrelaterad stress kan orsakas av olika faktorer såsom arbetsinnehåll, arbetsorganisation, arbetsmiljö, dålig kommunikation m.m. (14) . Detta innebär att man vid bedömningen av sambandet mellan otrygga anställningar och psykiska hälsorisker måste ta hänsyn till avsaknaden av en allmänt accepterad definition i EU. Dessutom måste följande beaktas vid bedömningen:

—

Det finns inget automatiskt orsakssamband mellan vad som i detta yttrande betraktas som otrygga anställningar och psykisk ohälsa, men otrygga anställningar är en av de riskfaktorer som kan ha en negativ inverkan på arbetstagarnas psykiska hälsa. De aspekter som tas upp i punkterna (15) 1.3 och 2.6 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

—

Psykisk ohälsa påverkas av en rad olika individuella, familjerelaterade och socioekonomiska samt miljörelaterade omständigheter, och vissa riskfaktorer för psykisk ohälsa finns på arbetsplatsen men även i samhället i stort. Otrygghet måste alltid baseras på en situationsbedömning av den enskildes omständigheter. Detta återspeglas också i det ramavtal om arbetsrelaterad stress (16) som utarbetats av arbetsmarknadens parter på EU-nivå, där det anges att mångfald på arbetsplatsen är en viktig faktor när man tar itu med problem med arbetsrelaterad stress och att olika individer kan reagera olika på liknande situationer och samma individ kan reagera olika på liknande situationer vid olika tidpunkter i livet. De aspekter som tas upp i punkterna 1.5 och 2.6 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

—

Dessutom behandlas många av de frågor som är kopplade till olika typer av anställningar redan i EU-lagstiftning och nationell lagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetstid och andra relevanta aspekter. De aspekter som tas upp i punkterna 1.11, 2.6, 4.5.1, 4.5.4 och 4.5.4.3 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

—

Samtidigt kan de anställningar som i detta yttrande bedöms vara otrygga också utgöra en språngbräda för att komma in på arbetsmarknaden och gradvis leda till fast anställning. De aspekter som tas upp i punkt 1.5 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

Resultat av omröstningen

För:	81
Emot:	127
Nedlagda röster:	13

ÄNDRINGSFÖRSLAG 3

Från:

BLIJLEVENS René

DANISMAN Mira-Maria

MINCHEVA Mariya

PILAWSKI Lech

POTTIER Jean-Michel

VADÁSZ Borbála

SOC/745

Otrygga anställningar och psykisk hälsa

Punkt 4.5.1

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter den befintliga punkten 4.5

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Att främja psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande ligger i hela samhällets intresse. I arbetslivet är det viktigt att främja psykisk hälsa, eftersom psykisk ohälsa kan leda till lägre arbetsproduktivitet, sämre arbetsprestationer och högre frånvaro, och god psykisk hälsa förknippas med större motivation och högre produktivitet. EESK instämmer i kommissionens strategi (29) att tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter utarbeta ett icke-lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för psykisk hälsa på arbetet för att kartlägga framväxande problem som rör arbetstagarnas psykiska hälsa. Kommittén stöder också kommissionens mål att göra psykosociala och ergonomiska risker till en del av kampanjen för hälsosamma arbetsplatser. EESK anser att man på EU-nivå och nationell nivå samt på arbetsplatserna bör ägna ytterligare uppmärksamhet åt lämpliga strategier och/eller åtgärder för att utveckla primärpreventionen av arbetsrelaterade psykosociala risker med ett organisatoriskt och kollektivt tillvägagångssätt där så är lämpligt. Det finns dock inget behov av att föreslå särskild EU-lagstiftning om förebyggande av psykosociala risker. De aspekter som tas upp i punkterna 1.11, 4.5.1, 4.5.4 och 4.5.4.3 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

Resultat av omröstningen

För:	91
Emot:	127
Nedlagda röster:	18

ÄNDRINGSFÖRSLAG 4

Från:

BLIJLEVENS René

DANISMAN Mira-Maria

MINCHEVA Mariya

PILAWSKI Lech

POTTIER Jean-Michel

VADÁSZ Borbála

SOC/745

Otrygga anställningar och psykisk hälsa

Punkt 4.6.1

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter den befintliga punkten 4.6

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Det finns ett trängande behov av att EU utarbetar en övergripande och uppdaterad industripolitik som bygger på innovation och spetskompetens på grund av de genomgripande förändringarna av den miljö i vilken företagen verkar. Företagen kommer att skapa arbetstillfällen av god kvalitet när reglerings- och investeringsklimatet är gynnsamt och när verksamheten kan bedrivas på ett lönsamt sätt. Detta innebär att arbetstillfällen inte kan planeras inom ramen för industripolitiken. Det är inte heller hållbart eller rimligt att kräva att företag som drar nytta av infrastruktur eller aktiv arbetsmarknadspolitik skapar ett lägsta antal arbetstillfällen. Dessutom samexisterar industripolitiken med det tillämpliga regelverket på EU-nivå och nationell nivå när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, men industripolitiken i sig innehåller inte några kriterier för att förebygga risker på arbetsplatsen. Slutligen behöver företagen också tillgång till kvalificerad arbetskraft, men det råder för närvarande brist på arbetskraft och kompetens. Detta understryker vikten av ändamålsenliga system för livslångt lärande och bättre prognoser för framtida kompetensbehov. De aspekter som tas upp i punkt 4.6.1.1 och 4.6.1.3 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

Resultat av omröstningen

För:	89
Emot:	139
Nedlagda röster:	9

ÄNDRINGSFÖRSLAG 5

Från:

BLIJLEVENS René

DANISMAN Mira-Maria

MINCHEVA Mariya

PILAWSKI Lech

POTTIER Jean-Michel

VADÁSZ Borbála

SOC/745

Otrygga anställningar och psykisk hälsa

Punkt 1.3

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter den befintliga punkten 1.2

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

I det fristående ramavtal om arbetsrelaterad stress som utarbetats av arbetsmarknadens parter på EU-nivå anges till exempel att arbetsrelaterad stress kan orsakas av olika faktorer såsom arbetsinnehåll, arbetsorganisation, arbetsmiljö, dålig kommunikation m.m. (1) . Detta innebär att man vid bedömningen av sambandet mellan otrygga anställningar och psykiska hälsorisker måste ta hänsyn till avsaknaden av en allmänt accepterad definition av otrygga anställningar i EU. Dessutom måste följande beaktas vid bedömningen:

—

Det finns inget automatiskt orsakssamband mellan vad som i detta yttrande betraktas som otrygga anställningar och psykisk ohälsa, men otrygga anställningar är en av de riskfaktorer som kan ha en negativ inverkan på arbetstagarnas psykiska hälsa. De aspekter som tas upp i punkterna (2) 1.3 och 2.6 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

—

Resultat av omröstningen

För:	83
Emot:	139
Nedlagda röster:	15

ÄNDRINGSFÖRSLAG 6

Från:

BLIJLEVENS René

DANISMAN Mira-Maria

MINCHEVA Mariya

PILAWSKI Lech

POTTIER Jean-Michel

VADÁSZ Borbála

SOC/745

Otrygga anställningar och psykisk hälsa

Punkt 1.4

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter den nya punkten 1.3 (se ändringsförslag 5)

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

EESK instämmer i kommissionens strategi (3) att tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter utarbeta ett icke-lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för psykisk hälsa på arbetet för att kartlägga framväxande problem som rör arbetstagarnas psykiska hälsa. EESK anser att man på EU-nivå och nationell nivå samt på arbetsplatserna bör ägna ytterligare uppmärksamhet åt lämpliga strategier och/eller åtgärder för att utveckla primärpreventionen av arbetsrelaterade psykosociala risker med ett organisatoriskt och kollektivt tillvägagångssätt där så är lämpligt. Det finns dock inget behov av att föreslå särskild EU-lagstiftning om förebyggande av psykosociala risker. De aspekter som tas upp i punkterna 1.11, 4.5.1, 4.5.4 och 4.5.4.3 i detta yttrande strider mot eller återspeglar inte i tillräcklig utsträckning dessa överväganden.

Resultat av omröstningen

För:	91
Emot:	141
Nedlagda röster:	11

(12) Antagna texter – Arbetsvillkor och osäkra anställningar – tisdagen den 4 juli 2017 (europa.eu)

(13) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-at-work

(14) Se https://resourcecentre.etuc.org/agreement/framework-agreement-work-related-stress och https://www.businesseurope.eu/sites/buseur/files/media/imported/2005-00679-EN.pdf

(15) Den numrering som används här avser numreringen av punkterna i SOC-sektionens yttrande som lagts fram för plenarförsamlingen och som finns tillgängligt via ledamöternas portal inför EESK:s plenarsession den 26–27 april (en ändring av numreringen kan bli följden av ett eventuellt antagande av dessa eller andra ändringsförslag).

(16) Se https://resourcecentre.etuc.org/agreement/framework-agreement-work-related-stress och https://www.businesseurope.eu/sites/buseur/files/media/imported/2005-00679-EN.pdf

(29) COM(2021) 323 final

(1) Se https://resourcecentre.etuc.org/agreement/framework-agreement-work-related-stress och https://www.businesseurope.eu/sites/buseur/files/media/imported/2005-00679-EN.pdf

(2) Den numrering som används här avser numreringen av punkterna i SOC-sektionens yttrande som lagts fram för plenarförsamlingen och som finns tillgängligt via ledamöternas portal inför EESK:s plenarsession den 26–27 april (en ändring av numreringen kan bli följden av ett eventuellt antagande av dessa eller andra ändringsförslag).

(3) Meddelandet ”EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 – Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv”, COM(2021) 323 final.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/43

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Demokrati i arbetslivet

(Förberedande yttrande på begäran av det spanska ordförandeskapet)

(2023/C 228/06)

Föredragande:	Reiner HOFFMANN
Medföredragande:	Krzysztof BALON

Remiss från det spanska ordförandeskapet	Skrivelse av den 27.7.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	175/69/13

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

I årtionden har man i EU-lagstiftningen utvecklat ett robust system för arbetstagarmedverkan på arbetsplatsen på grundval av medlemsstaternas lagstiftning och praxis och EU:s grundläggande friheter. Ett demokratiskt arbetsliv är en byggsten för att vidareutveckla den europeiska sociala modellen i en hållbar och konkurrenskraftig miljö.

1.2

Den senaste tidens kriser har visat att aktivt utövade medborgar- och arbetstagarrättigheter förstärker varandra. Den sociala sammanhållningen stärks, våra samhällens demokratiska struktur blir stabilare och samhället blir mindre sårbart för populistiska och auktoritära ståndpunkter.

1.3

Mekanismer och rättsliga instrument som tjänar demokratin i arbetslivet gör företagen mer resilienta, ekonomiskt framgångsrikare och samtidigt bättre rustade att tillhandahålla sysselsättning och anständigt arbete. Demokrati i arbetslivet som ett vägledande begrepp bör omfatta alla arbetstagare och typer av arbete samt alla arbetsplatser, oavsett om de är privata, offentliga eller sociala, och oavsett storlek, sektor eller andra organisatoriska aspekter. De små och medelstora företagens situation bör beaktas. Empiriska bevis visar att arbetstagarnas röster erbjuder den flexibilitet och det manöverutrymme som krävs på arbetsplatsnivå för att man ska kunna anpassa sig till strukturförändringar.

1.4

Det snabbt föränderliga arbetslivet ger också en möjlighet till mer demokrati. Arbetstagarmedverkan och social dialog måste få en mer framträdande plats i det allmänna medvetandet och stärkas även över gränserna för att detta ska kunna uppnås. En tillförlitlig europeisk rättslig ram som vägleder de nationella systemen för information, samråd och medverkan och gör dem mer ändamålsenliga och som stöds av handlingsprogram med förutsägbara återverkningar på nationell nivå är avgörande för detta.

1.5

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om att stärka den sociala dialogen som en grund för mer demokrati i arbetslivet, liksom uttalandet om att den sociala dialogen bygger på en dynamisk förtroendekultur som i sin tur baseras på arbetsmarknadsparternas specifika roll, medan den civila dialogen, som erkänns som en separat process, involverar det organiserade civila samhällets organisationer i ett bredare spektrum av frågor och formar omvandlingsprocesserna. Det bör dock erkännas att arbetsmarknaden håller på att förändras, t.ex. att många arbetstagare är anställda i små- och mikroföretag, samtidigt som omkring 13,6 miljoner personer (1) i EU är anställda i enheter inom den sociala ekonomin. Alla dessa arbetstagare och deras arbetsgivare bör fullt ut omfattas av den institutionella sociala dialogen.

1.6

Europeiska företagsråd har under flera årtionden bidragit positivt till företagens långsiktiga ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. I syfte att öka deras potential och effektivitet måste deras medbestämmanderättigheter och resurser förbättras avsevärt: Till exempel bör varje kringgående eller överträdelse av europeiska företagsråds medbestämmanderätt bestraffas effektivt, och tillgången till rättslig prövning bör underlättas. I detta sammanhang välkomnar EESK Europaparlamentets nyligen antagna resolution om en revidering av direktivet om europeiska företagsråd, och uppmanar kommissionen att skyndsamt vidta rättsliga åtgärder.

1.7

Utöver demokrati i arbetslivet som bygger på lagstiftning eller social dialog finns det andra framgångsrika former för arbetstagarnas demokratiska deltagande som är mycket levande i den sociala ekonomin, främst i kooperativ.

1.8

Tekniska innovationer har lett till nya affärsmodeller i plattformsekonomin, som ofta omfattar otrygga anställningar, särskilt för personer med ingångsjobb och migrerande arbetstagare. Tillgången till kollektiv representation är oftast obefintlig eller utnyttjas inte i tillräcklig utsträckning. EESK anser att syftet med det aktuella förslaget till EU-direktiv om plattformsarbete, att förhindra falskt egenföretagande, är ändamålsenligt, i synnerhet definitionerna av arbetsgivare och arbetstagare och den omvända bevisbördan. Detta skulle också stärka grunden för att ge arbetstagarna en röst i plattformsekonomin när lämpliga kriterier för ställning som anställd är uppfyllda. Kommittén noterar kommissionens riktlinjer för tillämpning av unionens konkurrensrätt på kollektivavtal som rör arbetsvillkoren för egenföretagare utan anställda. Kommittén uppmanar det spanska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd att lyfta fram denna aspekt, särskilt när direktivet antas, och att även ta upp dessa arbetstagares potentiella tillgång till kollektiv täckning i enlighet med direktivet om minimilöner.

1.9

Den snabba utvecklingen av artificiell intelligens (AI) innebär en aldrig tidigare skådad utmaning för de demokratiska normerna i arbetslivet. Algoritmisk datahantering har en enorm inverkan på arbetsorganisationen, arbetsvillkoren och datasäkerheten. De europeiska arbetsmarknadsparterna är överens om att det är av avgörande betydelse att digital teknik införs efter samråd i god tid med arbetstagarna och deras företrädare, inom ramen för systemen för arbetsmarknadsrelationer, särskilt social dialog och kollektivförhandlingar, så att man kan skapa förtroende för processen. EESK stöder en förstärkning av arbetstagarnas dataskyddsrättigheter på ett sätt som säkrar arbetstagarnas kollektiva rättigheter, och vill se en adekvat digital åtkomst till företag och deras anställda för fackföreningar i syfte att upprätta och främja en effektiv social dialog om AI-tillämpningar på arbetsplatsen.

1.10

God företagsstyrning innebär att mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och miljömål iakttas längs hela leveranskedjan. Arbetsgivarna måste visa att de betraktar tillbörlig aktsamhet som en obligatorisk del av styrelsens riskhantering. Att skapa anständigt arbete i hela världen bör fastställas som ett mål för hållbar företagsstyrning. EESK anser därför att behovet av hållbar företagsstyrning bör definieras i EU:s rättsliga ram. Arbetstagarna och deras företrädare samt det civila samhället (miljö-, människorätts- och konsumentorganisationer) bör systematiskt delta i denna process.

1.11

Kommittén beklagar dock att arbetstagarnas medverkan på företagsstyrelsenivå inte erkänns som en viktig del av en hållbar företagsstyrning. EESK stöder därför lämpliga insatser för att inrätta en harmoniserad ram för arbetstagarmedverkan i styrelser, med beaktande av skillnaderna mellan medlemsstaterna, och för att se till att den europeiska bolagsrätten inte leder till att medverkan i företagen kringgås eller urholkas i medlemsstaterna.

1.12

Utöver nödvändiga och lämpliga rättsliga grunder är ökad demokrati i arbetslivet även beroende av ett kunskapsbaserat samarbete mellan alla berörda parter, särskilt mot bakgrund av den utmaning som den gröna och den digitala omställningen innebär. Det civila samhällets organisationer som arbetar regionalt eller lokalt med information, utbildning och egenmakt, samt akademiska institutioner och experter från de fria yrkena, kan också stödja sådant samarbete genom riktade åtgärder som är anpassade till de lokala förhållandena, i samförstånd med arbetsmarknadens parter och de lokala myndigheterna. Sådan verksamhet bör också få stöd från de europeiska strukturfonderna.

1.13

Den pedagogiska roll som inflytande på arbetsplatsen spelar kan stödja demokratisk praxis i bredare politisk och samhällelig mening. I detta avseende är det mycket viktigt att öka medvetenheten bland och utbilda ungdomar i fråga om demokrati på arbetsplatsen redan innan de börjar arbeta. Tillsammans med arbetsmarknadens parter kan organisationer i det civila samhället som arbetar med utbildning spela en kompletterande roll och bör få stöd.

2. Demokrati i arbetslivet: samhällspolitisk relevans i Europa

2.1

Exogena kriser och omvälvande utmaningar har blivit ett permanent tillstånd. EU-institutionerna och medlemsstaterna måste ständigt införa nya effektiva hanteringsmekanismer som kombinerar ekonomisk effektivitet med sociala, miljömässiga och politiska mål.

2.2

Det finns många normativa och empiriska motiveringar för mer demokrati i arbetslivet (2). EESK har därför länge förespråkat ett balanserat genomförande av begreppet demokrati i arbetslivet och dess centrala inslag, såsom en livaktig social dialog och en skälig balans mellan rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen, vilket även omfattar främjande av en kultur av förtroende och samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare, inbegripet arbetstagarmedverkan. Dessa inslag bör stödjas av en rättslig ram och social dialog på alla nivåer samt god företagspraxis.

2.3

Demokrati i arbetslivet bidrar inte bara till en motståndskraftig demokrati, utan är också avgörande för hållbar ekonomisk konkurrenskraft och välstånd. Inflytande på arbetsplatsen bidrar till att utbilda medborgarna i demokratiska metoder och värden samt en demokratisk politisk kultur. De som känner sig beaktade på arbetsplatsen och kan delta i beslutsfattandet gör detta också i samhället och har en mer positiv inställning till demokrati.

2.4

EESK har ständigt betonat att en robust europeisk ram och god praxis för arbetstagarmedverkan (arbetstagarnas röst) (3) som grund för en förtroendefull dialog mellan företagsledning och arbetstagare på alla nivåer (gränsöverskridande, nationell, lokal) hör till den grundläggande rättsliga ramen för den europeiska demokratin och utgör ett viktigt rättesnöre för en konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Detta bör gälla alla arbetstagare och alla former av arbete på alla arbetsplatser, oavsett om de är privata, offentliga eller sociala, och oavsett storlek, sektor eller andra organisatoriska aspekter.

2.5

Ett politiskt samförstånd mellan regeringarna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället har under årtiondena gjort att arbetstagarnas röst har förankrats i många EU-rättsakter (4). Denna effektiva resurs måste genomföras fullt ut som ett värdefullt inslag i alla länder och företag, stärkas ytterligare och förbättras för att främja ekonomisk framgång och social sammanhållning i Europa samt stärkas i de fall där det finns luckor i lagstiftningen eller genomförandet, och bör vidareutvecklas i linje med förändringarna i arbetslivet. Mot denna bakgrund uppmanar EESK medlemsstaterna att bedöma läget på nationell nivå och ta fram initiativ för robusta ramar för information och samråd.

2.6

Arbetstagarnas röst i EU-länderna kännetecknas av en mängd institutioner, ibland ”funktionella motsvarigheter” som bygger på olika system för arbetsmarknadsrelationer, såsom starka arbetsplats- och företagsrelaterade informations-, samråds- och förhandlingsrättigheter, arbetstagarmedverkan i styrelser, kollektivavtal på företagsnivå, branschnivå och branschövergripande nivå, bindande resultat av den sociala dialogen samt företagens kultur och förmåga att hantera förändringar.

2.7

Med det kommande spanska ordförandeskapets begäran om ett förberedande yttrande från EESK om demokrati i arbetslivet fortsätter den märkbara tendensen att EU-institutioner och regeringar i EU-länder i allt högre grad fastställer ”ökad demokrati i arbetslivet” som ett politiskt mål för ”Europas framtid”. Detta framgår av följande:

—	I det sociala åtagande som gjordes vid det sociala toppmötet i Porto 2021 bekräftade de europeiska regeringarna och arbetsmarknadsparterna sitt åtagande att främja och stärka en oberoende social dialog på europeisk, nationell, regional och sektoriell nivå samt på företagsnivå (5).

—

I Europaparlamentets nyligen framlagda betänkande om demokrati i arbetslivet betonas att de stora förändringarna till följd av den europeiska gröna given och digitaliseringen måste genomföras på ett rättvist sätt, och uppmuntras främjandet av rättsliga möjligheter till arbetstagarmedverkan (6). I samma anda efterlyste Europaparlamentet nyligen med bred majoritet en revidering av det gällande EU-direktivet om europeiska företagsråd (7).

—	Enligt direktivet om tillräckliga minimilöner i EU ska alla medlemsstater vidta åtgärder för att öka kollektivförhandlingarnas täckning, såsom att främja uppbyggnad och förstärkning av arbetsmarknadsparternas kapacitet.

—

I ett nyligen framlagt förslag till rådets rekommendation om att stärka den sociala dialogen framhöll kommissionen att medlemsstaterna fullt ut bör erkänna och respektera arbetsmarknadsparternas specifika roll i strukturer och processer för social dialog, samtidigt som man erkänner den civila dialogen som en separat process där en bredare uppsättning berörda parter deltar i ett bredare spektrum av frågor (8).

—	I handlingsplanen för den sociala ekonomin, som antogs 2021, åtar man sig specifikt att främja affärsmodeller inom den sociala ekonomin som har demokratisk och deltagandebaserad styrning som ett av sina viktigaste kännetecken.

2.8

På samma sätt anser EESK att en tillförlitlig och effektiv arbetstagarröst kan vara en nödvändig förutsättning för ”hållbar” och ekonomiskt framgångsrik företagsstyrning i EU.

2.9

EESK besvarar gärna det spanska ordförandeskapets frågor om

—	hur arbetstagarnas och deras företrädares medverkan i företagsledningen kan bidra till en rättvis social och grön omställning,

—	i vilken utsträckning det är nödvändigt att vidareutveckla den befintliga rättsliga ramen för arbetstagarnas medverkan och inflytande i företagsbeslut, även i multinationella företag,

—	hur man kan stärka arbetstagarnas medbestämmanderätt i samband med digitaliseringen, vilket även omfattar plattformsekonomin och dataskyddsfrågor,

—	hur den nya tekniken påverkar grundläggande demokratiska rättigheter, såsom arbetstagarmedverkan.

2.10

I detta yttrande lägger EESK dessutom fram överväganden om andra former av demokrati i arbetslivet.

2.11

EESK välkomnar den resolution om anständigt arbete och den sociala och solidariska ekonomin som ILO antog vid Internationella arbetskonferensen i juni 2022, där man framhåller den grundläggande roll som organisationer inom den sociala ekonomin spelar vad gäller att beakta den sociala och solidariska ekonomins bidrag till anständigt arbete, inkluderande och hållbara ekonomier, social rättvisa, hållbar utveckling samt bättre levnadsstandard för alla, liksom FN:s resolution om att främja den sociala och solidariska ekonomin för hållbar utveckling av den 18 april 2023 (9). Dessa mycket viktiga resolutioner visar att organisationer inom den sociala ekonomin spelar en viktig roll när det gäller att utveckla demokratin i arbetslivet genom att ge ett betydande bidrag till mer demokrati och deltagande i ekonomin och på arbetsmarknaden. Detta bör avspeglas genom att organisationerna inom den sociala ekonomin omfattas av den institutionella sociala dialogen även på europeisk nivå.

3. EESK:s ståndpunkt om demokrati i arbetslivet

3.1

EESK anser att samhällsdeltagandet av alla aktörer, inte minst arbetstagarnas röst, som en av hörnstenarna i ett företag och i ekonomin, bör erkännas och uppmuntras som en av förutsättningarna för att företagen ska bli mer ”sociala”, mer miljömässigt hållbara och mer konkurrenskraftiga.

3.2

I ett stort antal yttranden som antagits med stor majoritet har kommittén redan framhållit fördelarna med instrument för bindande arbetstagarmedverkan på nationell och europeisk nivå och då betonat att

—	demokratiska strukturer i arbetslivet bör ses som ett centralt inslag i den europeiska sociala modellen (10),

—	den sociala och civila dialogen på nationell nivå och EU-nivå är avgörande för en ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som främjar människors levnads- och arbetsvillkor och gör företagen mer konkurrenskraftiga (11),

—	länder med väletablerade institutioner för social dialog och effektiva system för arbetsmarknadsrelationer är bättre rustade för att uppnå positiva ekonomiska, sociala och miljömässiga mål,

—	effektiv arbetstagarmedverkan i företagens beslutsfattande bidrar positivt till företagens framgång och till genomförandet av digitala samt miljö- och klimatneutrala omställningsprojekt,

—	en förutsättning för att till fullo kunna utnyttja innovationspotentialen är arbetstagarnas medverkan och motivation (12); i detta sammanhang bidrar arbetstagarnas röst inom företagen till positiva förändringar,

—	arbetslivet också är en plats där man lär sig om demokrati, särskilt för ungdomar och personer med ingångsjobb, med potential att förebygga att denna grupp lämnas utanför i omvandlingsprocessen (13),

—	enheter inom den sociala ekonomin, såsom kooperativ, som eftersträvar långsiktiga mål och direkt betjänar sina arbetstagare och samhällen, bör stödjas,

—

alla slags omstruktureringar kan planeras och hanteras bättre tack vare tidig medverkan av organiserade arbetstagarföreträdare (14) när detta föreskrivs, även i styrelser, utan att det hämmar det nödvändiga manöverutrymmet i beslutsfattandet i händelse av företagsförändringar eller förändringar i arbetsorganisationen,

—	överlåtelser av företag där arvingar saknas eller som står inför insolvens till anställda i kooperativ form också kan vara ett sätt att omstrukturera dem till hållbara och demokratiskt förvaltade företag (15),

—	särskilt i tider av omvandling och kris främjar arbetstagarnas och det civila samhällets medverkan på grundval av en dynamisk kultur av ömsesidigt förtroende bättre genomförande och acceptans av strukturella och organisatoriska förändringar (16) och därmed också säkerhet och stabilitet.

3.3

Kommittén betonar värdet av att involvera arbetstagarna i innovation på arbetsplatsen. Initiativ av arbetsmarknadens parter för att öka arbetstagarnas produktivitet och välbefinnande på arbetsplatsnivå bör främjas i ett bredare europeiskt sammanhang. EESK välkomnar Eurofounds initiativ och forskning (17) och EUWIN (europeiska nätverket för innovation på arbetsplatsen), och föreslår att EU vidtar åtgärder för att utveckla dialogen mellan arbetsmarknadsparterna och andra berörda parter på alla nivåer inom ramen för deltagandebaserade strategier.

3.4

Kommittén har också gett uttryck för sin övertygelse om att en förutsättning för hållbara ekonomier är företag där de olika berörda parterna samarbetar och gemensamt strävar efter hållbara affärsmöjligheter, ekonomisk konkurrenskraft, miljömässig hållbarhet och social jämvikt. EESK efterlyser därför en företagsstyrningsmodell som främjar skapandet av långsiktiga värden som en uppgift för de verkställande direktörerna genom att man strävar efter att tillgodose företagets och dess berörda parters långsiktiga intressen (18).

3.5

I debatten om att vidareutveckla en europeisk rättslig ram för hållbar företagsstyrning måste man beakta de resolutioner, yttranden och betänkanden som redan antagits av EESK och Europaparlamentet samt andra relevanta källor såsom arbetsmarknadsparternas avtal. EESK uppmanar därför kommissionen att i sina kommande arbetsprogram överväga en ram för företagsstyrning som fungerar som en referens för en mer hållbar och demokratisk företagsstyrning som i grunden utgör ett lämpligt uttryck för arbetstagarnas röst och för deras företrädare i tillsynen och förvaltningen av företag på alla nivåer.

3.6

I debatten om att vidareutveckla en europeisk rättslig ram för hållbar företagsstyrning måste man hänvisa till de resolutioner, yttranden och betänkanden som redan antagits av EESK och Europaparlamentet och till andra relevanta källor såsom arbetsmarknadsparternas avtal.

3.7

Utgångspunkten för EU:s stöd till demokratiskt deltagande i utformningen av en framåtblickande omvandling måste vara befintlig kompetens, vetenskaplig och industriell infrastruktur samt mobiliserande kulturer inom den sociala ekonomin. På så sätt kan de lokala ekonomierna med framgång kopplas till produkters och tjänsters globala konkurrenskraft.

4. Särskilda kommentarer om den demokratiska utvecklingen i arbetslivet

4.1 Säkerställande och utveckling av befintliga normer för arbetstagarmedverkan

4.1.1

Främjandet av demokrati i arbetslivet måste gå utöver rätten till medbestämmande på företagsnivå och även omfatta sektoriella och branschövergripande kollektivförhandlings- och representationssystem samt social dialog på alla nivåer, liksom dialog med det civila samhället.

4.1.2

EESK har diskuterat behovet av att utvärdera EU:s gällande rättsliga ram och hur den bör genomföras effektivt i nationell rätt. Detta omfattar att avsikten är att förbättra befintliga bestämmelser i enlighet med detta.

4.1.3

Kommittén har t.ex. tagit upp behovet av en EU-ram för arbetstagarnas medbestämmande i företagens strategiska val på styrelsenivå, samtidigt som skillnaderna på medlemsstats- och företagsnivå beaktas (19).

—	I Europaparlamentets betänkande om demokrati i arbetslivet (20) fastställs hur en sådan europeisk ram för arbetstagarnas rätt till information, samråd och representation i styrelser skulle kunna utformas.

—

Dessutom är det mycket viktigt att EU:s regelverk tryggar befintliga nationella medbestämmanderättigheter, särskilt arbetstagarnas medverkan i företagens beslutsfattande organ. EU-lagstiftningen, som reglerar gränsöverskridande flytt av ett företagssäte eller koncentrationer samt skapar europeiska bolagsformer, får inte bidra till att rättigheter som förvärvats på nationell nivå, såsom arbetstagarmedverkan på styrelsenivå, kringgås eller urholkas.

4.1.4

EESK har också tagit upp behovet av att konsolidera de EU-rättsliga bestämmelserna om obligatorisk arbetstagarmedverkan på grundval av befintliga normer samt harmonisera definitionerna av information, samråd och medverkan (21).

4.1.5

EU-domstolen har i sin rättspraxis nyligen bekräftat att befintliga inslag av arbetstagarmedverkan på företagsnivå, såsom i fråga om styrelsens sammansättning, också måste beaktas när företag omvandlas till en europeisk rättsform, såsom Europabolag (SE) (22). I EU-rätten bör det säkerställas att detta inslag är funktionellt jämförbart i EU-medlemsstaternas lagstiftning. Detta skulle skapa en tillförlitlig och rättssäker grund för åtgärder för alla berörda parter.

4.1.6

För att öka genomslaget av de europeiska företagsrådens arbete har EESK redan tagit upp förbättringar, särskilt när det gäller medbestämmanderätt, tillhandahållande av nödvändiga resurser, skärpta verkställighetsåtgärder, förtydligande av definitionerna för att förhindra kringgående samt effektiva påföljder för företag som inte följer de berörda bestämmelserna (23).

4.1.7

4.2 Krav för medbestämmande i plattformsekonomin

4.2.1

Plattformsekonomin innebär möjligheter, utmaningar och risker vad gäller arbete, i kombination med otrygghet och ojämlikhet (25), vilket medför utmaningar för demokratin i arbetslivet. Detta gäller särskilt möjligheterna till kollektiv representation och skyddet av kollektiva rättigheter (26), som hittills har förbehållits direkt anställda. Arbetstagare inom plattformsekonomin – i stor utsträckning personer med ingångsjobb och migrerande arbetstagare – möter ofta större utmaningar än andra när det gäller arbetsvillkor och lön. Givet att lämpliga kriterier är uppfyllda bör de därför beviljas arbetstagarrättigheter, och deras röster bör inkluderas i arbetstagarnas röst.

4.2.2

EESK anser att syftet med det aktuella förslaget till direktiv om plattformsarbete, att förhindra falskt egenföretagande, är ändamålsenligt. Detta skulle flytta bevisbördan från arbetstagarna till plattformarna och göra skydd enligt arbets- och sociallagstiftningen tillgängligt för plattformsarbetstagare, inbegripet rätten till representation och enklare tillgång till rättslig prövning. Kommittén noterar kommissionens riktlinjer för tillämpning av unionens konkurrensrätt på kollektivavtal som rör arbetsvillkoren för egenföretagare utan anställda.

4.2.3

EESK upprepar sin tidigare ståndpunkt att i synnerhet kooperativ kan säkerställa demokrati i arbetslivet inom ramen för digitala plattformar (27). Dessutom ställer sig kommittén bakom Europaparlamentets ståndpunkt att kooperativ skulle kunna utgöra ett viktigt instrument för nedifrån och upp-organisation av plattformsarbete (28).

4.2.4

Eftersom ungdomar från utsatta miljöer utgör 55 % av plattformsarbetstagarna är det mycket viktigt att de utbildas i demokrati i arbetslivet redan innan de börjar arbeta, så att de kan utöva sina rättigheter och bekämpa diskriminering. Tillsammans med arbetsmarknadens parter kan organisationer i det civila samhället som arbetar med utbildning spela en viktig roll, och sådana projekt bör få stöd.

4.2.5

EESK kommer vidare att följa aspekter av arbetstagarnas röst i plattformsekonomin och uppmärksamma den specifika situationen för plattformsarbetstagare som är egenföretagare och deras täckning av kollektivförhandlingar.

4.3 Arbetstagarnas röst och användningen av artificiell intelligens (AI) samt dataskydd i arbetslivet

4.3.1

Eftersom AI kan ha en betydande inverkan på grundläggande rättigheter, icke-diskriminering och arbetsvillkor bör dess användning baseras på en stabil grund av verkställbara regler för att skydda arbetstagarna från negativa konsekvenser. AI innebär också nya utmaningar för de demokratiska normerna i arbetslivet. Att skydda privatlivet och se till att de relevanta lagarna efterlevs bör stå i centrum. Dessutom måste övervakning, spårning och kontroll av AI-algoritmer som används i arbetet säkerställas. Här uppstår t.ex. frågan om hur de registrerades tillgång till information ska utformas så att algoritmens funktionssätt och inverkan på arbetsorganisationen och arbetsvillkoren kan förstås (29).

4.3.2

Arbetsmarknadens parter bör involveras i alla skeden av införandet och användningen av AI. I de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering från juni 2020 betonas uttryckligen bl.a. behovet av att ordentligt föregripa och tidigt involvera arbetstagarna och deras företrädare på strategisk nivå (30).

4.3.3

Stordata är ett centralt inslag i AI. Därför måste AI-system också vara förenliga med principerna i EU:s allmänna dataskyddsförordning. I artikel 88 i dataskyddsförordningen åläggs arbetsgivarna särskilda skyldigheter att skydda de anställdas uppgifter. Med tanke på den dynamiska utvecklingen och den ökande komplexiteten i fråga om databehandling anser EESK att man bör undersöka om inte de gällande bestämmelserna behöver förbättras för att stärka de nödvändiga skyddsrättigheterna.

4.3.4

EESK vill se en adekvat digital åtkomst till företag och deras anställda för fackföreningar i syfte att upprätta och främja en effektiv social dialog om AI-tillämpningar på arbetsplatsen. Det måste säkerställas att EU:s allmänna dataskyddsförordning i praktiken inte utnyttjas som ett hinder för ett legitimt utövande av kollektiva arbetstagarrättigheter. Missbruk måste beivras med lämpliga påföljder (31).

4.3.5

Utöver sina redan antagna yttranden kommer EESK att ytterligare fördjupa sin syn på AI:s inverkan på arbetslivet, och då även fokusera på arbetstagarnas röst.

4.4 Medverkan i företagens tillbörliga aktsamhet längs hela leveranskedjan

4.4.1

Den europeiska gröna given som en strategi för hållbar tillväxt för EU innebär att inte längre enbart ekonomisk framgång utan även sociala och miljömässiga mål är avgörande för företagen. Därför bör gemensamma regler som säkerställer att företag och deras ägare följer ”god företagsstyrning” på ett balanserat sätt omfatta den roll som alla berörda parter, inbegripet arbetstagarnas röst, har.

4.4.2

Efterlevnad av mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter samt miljömål längs leveranskedjan är viktiga inslag i en hållbar företagsstyrning. Att skapa ”anständigt arbete” i hela världen måste bli ett erkänt mål för företagens beslut (32). EESK har därför redan erkänt behovet av ett enhetligt regelverk för företag på EU-nivå (33). Leveranskedjorna bör utgöra en större del av riskhanteringen, bl.a. när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Det är därför logiskt att ansvaret för dem läggs på styrelsenivå.

4.4.3

EESK noterar att inte bara anställda genom sina fackföreningar och representativa organ, utan även civilsamhällesintressen, såsom miljö-, människorätts- och konsumentorganisationer, kan spela en central roll i övervakningen av tillbörlig aktsamhet. Kommittén välkomnar därför det föreslagna införandet av mekanismer för att bedöma och övervaka efterlevnaden av företagens tillbörliga aktsamhet. Vi noterar dock med oro att det inte planeras någon dialog mellan arbetsmarknadens parter.

4.4.4

EESK har redan föreslagit en bindande rättslig ram för tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande, inom vilken arbetstagarnas röst måste spela en viktig roll (34). Kommittén uppmanar kommissionen att, som ett led i den pågående beslutsprocessen, i den föreslagna lagtexten fastställa bestämmelser om obligatoriskt och faktiskt deltagande av både arbetstagare och aktörer i det civila samhället i förfarandet för tillbörlig aktsamhet, i enlighet med deras intressen.

4.5 Ytterligare reflektioner om demokrati i arbetslivet och direkta former av deltagande

4.5.1

Inkluderande ledning är också viktigt på områden med mindre utvecklade former av arbetstagarrepresentation, såsom nystartade företag, frilansföretag och många små och medelstora företag. Denna strategi spelar redan en viktig roll i företag inom den sociala ekonomin, särskilt i ekonomiskt aktiva civilsamhällesorganisationer och kooperativ. EESK kommer att främja utbytet av bästa praxis på detta område, särskilt när det gäller samspelet mellan lagstadgad och facklig arbetstagarmedverkan och former av direkt medverkan som ett led i inkluderande ledning.

4.5.2

Utöver demokrati i arbetslivet som bygger på lagstiftning och/eller social dialog finns det andra framgångsrika former för arbetstagarnas demokratiska deltagande som är mycket levande i den sociala ekonomin, främst i kooperativ.

4.5.3

När det gäller att forma den regionala strukturomvandlingen och skapa en grön och social giv uppstår frågan om hur former av demokrati i arbetslivet kan integreras med former av deltagandedemokrati utanför företaget, med deltagande av samhällsorganisationer såsom miljöorganisationer och sociala organisationer på regional och lokal nivå.

4.5.4

Ett framgångsrikt genomförande av olika former av demokrati i arbetslivet är också beroende av ett kunskapsbaserat samarbete mellan alla berörda parter. Det civila samhällets organisationer som arbetar regionalt eller lokalt med information, utbildning och egenmakt kan stödja sådant samarbete genom riktade åtgärder som är anpassade till de lokala förhållandena, i samförstånd med arbetsmarknadens parter och de lokala myndigheterna. I detta sammanhang kan i vissa medlemsstater organisationer i det civila samhället, bl.a. konsument- och människorättsorganisationer, spela en kompletterande roll när det gäller att ge arbetstagarna egenmakt och få arbetsgivarna att utöva företagens sociala ansvar. Sådan verksamhet bör också få stöd från EU-fonderna.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) ”Commission presents Action Plan to boost the social economy and create jobs” – 9.12.2021.

(2) ”Benchmarking Working Europe 2019”, kapitel 4.

(3) Med hänsyn till olika former och förfaranden för att involvera arbetstagare och deras företrädare i medlemsstaterna används i detta yttrande i förekommande fall paraplybegreppet ”arbetstagarnas röst”.

(4) Med arbetsmarknadsparternas deltagande har man i EU:s sekundärrätt antagit nästan 40 direktiv som fastställer en bred rättslig ram för information till, samråd med och medverkan av arbetstagarna. ETUI, ”Facts & Figures”.

(5) ”Porto Social Commitment”, 2021.

(6) Europaparlamentets betänkande A9-0331/2021.

(7) Europaparlamentets resolution P9_TA(2023)0028.

(8) Förslag till rådets rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen, COM(2023) 38 final, s. 14.

(9) I resolutionen erkänns den sociala och solidariska ekonomins bidrag till anständigt arbete och inkluderande och hållbara ekonomier, till främjandet av internationella arbetsnormer, inbegripet grundläggande rättigheter i arbetslivet, till en bättre levnadsstandard för alla och till social innovation, bland annat i fråga om omskolning och kompetensutveckling.

(10) EUT C 229, 31.7.2012, s. 77.

(11) EUT C 10, 11.1.2021, s. 14.

(12) EUT C 159, 10.5.2019, s. 1, punkt 1.1.

(13) EESK:s resolution ”De varaktiga effekterna av Europaåret för ungdomar: integrering av ungdomar och främjande av ungdomars egenmakt”, antagen den 8 december 2021, punkterna 2.13 och 2.14 (EUT C 100, 16.3.2023, s. 1).

(14) EUT C 229, 31.7.2012, s. 77, punkt 1.4, och EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, punkt 5.5.

(15) EUT C 286, 16.7.2021, s. 13, punkt 1.6.

(16) EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkt 2.6.

(17) Europeiska företagsundersökningen 2019.

(18) EUT C 229, 31.7.2012, s. 77, punkt 4.1, EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkt 1.11, EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, punkt 5.1, EUT C 106, 31.3.2020, s. 1.

(19) EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkterna 1.14 och 3, EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, EUT C 161, 6.6.2013, s. 35, punkterna 4.2.2 och 4.4.2.

(20) Europaparlamentets betänkande A9-0331/2021.

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen – Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen om arbetstagarrepresentation (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29) bör användas som riktmärke. Se EUT C 161, 6.6.2013, s. 35, punkterna 1.6 och 4.4.2.

(22) EU-domstolens dom av den 18 oktober 2022, mål C-677/20 (SAP), EU-domstolens dom av den 18 juli 2017, mål C-566/15 (TUI).

(23) EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, punkt 1.10.

(24) Europaparlamentets resolution TA(2023)0028.

(25) ”The platform economy and the disruption of the employment relationship”.

(26) EUT C 290, 29.7.2022, s. 95.

(27) EUT C 152, 6.4.2022, s. 38.

(28) Europaparlamentets betänkande om direktivet om plattformsarbete, skäl 39a (nytt).

(29) ”Labour in the age of AI: why regulation is needed to protect workers”.

(30) ”European Social Partners Framework Agreement on Digitalisation”.

(31) ECA:s studie (2021), ”Data Protection Law and the Exercise of Collective Labour Rights”.

(32) EUT C 486, 21.12.2022, s. 149, punkterna 1.8 och 1.9.

(33) EUT C 486, 21.12.2022, s. 149, punkt 1.11.

(34) EUT C 443, 22.11.2022, s. 81, punkt 1.7, och EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkt 3.10.

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 74.3 i arbetsordningen):

ÄNDRINGSFÖRSLAG 3

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 4.1.3

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

—	I Europaparlamentets betänkande om demokrati i arbetslivet (2) fastställs hur en sådan europeisk ram för arbetstagarnas rätt till information, samråd och representation i styrelser skulle kunna utformas.

—

—	I Europaparlamentets betänkande om demokrati i arbetslivet (2) fastställs hur en sådan europeisk ram för arbetstagarnas rätt till information, samråd och representation i styrelser skulle kunna utformas.

—	Dessutom är det mycket viktigt att EU:s regelverk tryggar befintliga nationella medbestämmanderättigheter, särskilt arbetstagarnas medverkan i företagens beslutsfattande organ.

Motivering

Eftersom alla former av medbestämmande i företag grundar sig på nationell lagstiftning eller praxis bör den europeiska bolagsrätten i sig inte påverka systemen för medbestämmande. Under alla omständigheter behövs ingen ny reglering på EU-nivå för att lösa eventuella problem.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	98
Röster emot:	130
Nedlagda röster:	20

ÄNDRINGSFÖRSLAG 4

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 4.1.5

Stryk punkten.

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

EU-domstolen har i sin rättspraxis nyligen bekräftat att befintliga inslag av arbetstagarmedverkan på företagsnivå, såsom i fråga om styrelsens sammansättning, också måste beaktas när företag omvandlas till en europeisk rättsform, såsom Europabolag (SE) (1) I EU-rätten bör det säkerställas att detta inslag är funktionellt jämförbart i EU-medlemsstaternas lagstiftning. Detta skulle skapa en tillförlitlig och rättssäker grund för åtgärder för alla berörda parter.

Motivering

Denna fråga behandlades inte ordentligt i studiegruppen, eftersom det är en mycket komplex rättslig fråga med ett antal landsspecifika aspekter. I detta avseende är det inte EESK:s sak att dra slutsatser utifrån EU-domstolens dom.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	100
Röster emot:	136
Nedlagda röster:	15

ÄNDRINGSFÖRSLAG 5

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 4.1.7

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Dessa uppmaningar återspeglas också i Europaparlamentets alldeles nyligen antagna resolution om direktivet om europeiska företagsråd, där kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till revidering av direktivet i syfte att förtydliga dess mål, definitioner och förfaranden samt stärka arbetstagarrepresentanternas och fackföreningarnas rätt till information och samråd, särskilt under omstruktureringsprocesser (1) EESK noterar parlamentets efterlysningar av förbättringar av direktivet om europeiska företagsråd. Kommittén uppmanar kommissionen att skyndsamt vidta åtgärder, med fokus på åtgärder som främjar faktisk tillämpning av europeiska rättigheter i företagens praxis. Kommittén noterar också att kommissionen den 11 april inledde den första fasen av samrådet med de europeiska arbetsmarknadsparterna om en eventuell översyn av direktivet om europeiska företagsråd för att samla in synpunkter från de europeiska arbetsmarknadsparterna vad gäller behovet av och den allmänna inriktningen hos eventuella EU-åtgärder för att förbättra direktivet om europeiska företagsråd. Samrådet pågår i sex veckor (2) .

Motivering

Det råder tydliga meningsskiljaktigheter beträffande stödet för och nyttan av Europaparlamentets resolution. Som en kompromiss skulle EESK därför kunna notera parlamentets resolution. Det bör också noteras att kommissionen den 11 april inledde den första fasen av samrådet med de europeiska arbetsmarknadsparterna om en eventuell översyn av direktivet om europeiska företagsråd för att samla in synpunkter från de europeiska arbetsmarknadsparterna vad gäller behovet av och den allmänna inriktningen hos eventuella EU-åtgärder för att förbättra direktivet om europeiska företagsråd. Samrådet pågår i sex veckor.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	86
Röster emot:	139
Nedlagda röster:	18

ÄNDRINGSFÖRSLAG 6

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 4.4.4

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

EESK har redan föreslagit en bindande rättslig ram för tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande, inom vilken arbetstagarnas röst måste spela en viktig roll (1) Kommittén uppmanar kommissionen att, som ett led i den pågående beslutsprocessen, i den föreslagna lagtexten fastställa bestämmelser om obligatoriskt och faktiskt deltagande av både arbetstagare och aktörer i det civila samhället i förfarandet för tillbörlig aktsamhet, i enlighet med deras intressen.

EESK har redan föreslagit en bindande rättslig ram för tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande, inom vilken arbetstagarnas röst kommer att spela en viktig roll (1).

Motivering

Ändringsförslaget motiverar mer exakt syftet med EESK:s ståndpunkter vad gäller företagens tillbörliga aktsamhet i fråga om hållbarhet.

Eftersom kommissionens förslag om tillbörlig aktsamhet är under behandling i lagstiftningsprocessen är reaktioner från EESK:s sida inte ändamålsenliga. När det gäller innehållet i meningen kan begäran om bestämmelser i lagtexten om obligatoriskt deltagande inte stödjas, eftersom det skulle undergräva företagets lednings och ägares ansvar.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	89
Röster emot:	148
Nedlagda röster:	11

ÄNDRINGSFÖRSLAG 1

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 1.6

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Europeiska företagsråd har under flera årtionden bidragit positivt till företagens långsiktiga ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. I syfte att öka deras potential och effektivitet måste deras medbestämmanderättigheter och resurser förbättras avsevärt: Till exempel bör varje kringgående eller överträdelse av europeiska företagsråds medbestämmanderätt bestraffas effektivt, och tillgången till rättslig prövning bör underlättas . I detta sammanhang välkomnar EESK Europaparlamentets nyligen antagna resolution om en revidering av direktivet om europeiska företagsråd, och uppmanar kommissionen att skyndsamt vidta rättsliga åtgärder.

Europeiska företagsråd har under flera årtionden bidragit positivt till företagens långsiktiga ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. För att deras potential och effektivitet ska kunna ökas anser EESK att det finns ett behov av att ytterligare främja korrekt tillämpning och vägledning på grundval av praktiska verktyg såsom riktmärkning med bästa praxis . I detta sammanhang noterar EESK Europaparlamentets nyligen antagna resolution om en revidering av direktivet om europeiska företagsråd, och uppmanar kommissionen att skyndsamt vidta lämpliga åtgärder för att främja en korrekt tillämpning av direktivet . Kommittén noterar också att kommissionen den 11 april inledde den första fasen av samrådet med de europeiska arbetsmarknadsparterna om en eventuell översyn av direktivet om europeiska företagsråd för att samla in synpunkter från de europeiska arbetsmarknadsparterna vad gäller behovet av och den allmänna inriktningen hos eventuella EU-åtgärder för att förbättra direktivet om europeiska företagsråd. Samrådet pågår i sex veckor (1) .

Motivering

Direktivet om europeiska företagsråd, som omarbetades 2009, är ändamålsenligt, och det finns inget behov av att inleda en långdragen och besvärlig rättslig översyn. I en anda av gott samarbete skulle i stället tillämpningen av direktivet kunna förbättras genom gemensamma insatser av arbetsmarknadens parter, såsom utarbetande av en uppförandekod. Det bör också noteras att kommissionen den 11 april inledde den första fasen av samrådet med de europeiska arbetsmarknadsparterna om en eventuell översyn av direktivet om europeiska företagsråd för att samla in synpunkter från de europeiska arbetsmarknadsparterna vad gäller behovet av och den allmänna inriktningen hos eventuella EU-åtgärder för att förbättra direktivet om europeiska företagsråd. Samrådet pågår i sex veckor.

Resultat av omröstningen: kopplat till ändringsförslag 5

ÄNDRINGSFÖRSLAG 2

SOC/746

Demokrati i arbetslivet

Punkt 1.11

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Kommittén beklagar dock att arbetstagarnas medverkan på företagsstyrelsenivå inte erkänns som en viktig del av en hållbar företagsstyrning. EESK stöder därför lämpliga insatser för att inrätta en harmoniserad ram för arbetstagarmedverkan i styrelser, med beaktande av skillnaderna mellan medlemsstaterna , och för att se till att den europeiska bolagsrätten inte leder till att medverkan i företagen kringgås eller urholkas i medlemsstaterna .

Motivering

På EU-nivå finns det visserligen en omfattande rättslig ram för information till och samråd med arbetstagare, men systemen för medverkan bygger på nationella rättsliga ramar och djupt rotade traditioner. Reglering på EU-nivå skulle undergräva och hämma den nationella utvecklingen samt störa de nationella bolagsrättssystemen. Detta är ett område där den bästa vägen framåt, även med hänsyn till företagsstyrning, är en annan än reglering, såsom utbyte av bästa praxis och andra sätt att sprida information.

Resultat av omröstningen: kopplat till ändringsförslag 3

(1) EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkterna 1.14 och 3, EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, EUT C 161, 6.6.2013, s. 35, punkterna 4.2.2 och 4.4.2.

(2) Europaparlamentets betänkande A9-0331/2021.

(1) EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkterna 1.14 och 3, EUT C 10, 11.1.2021, s. 14, EUT C 161, 6.6.2013, s. 35, punkterna 4.2.2 och 4.4.2.

(2) Europaparlamentets betänkande A9-0331/2021.

(1) EU-domstolens dom av den 18 oktober 2022, mål C-677/20 (SAP), EU-domstolens dom av den 18 juli 2017, mål C-566/15 (TUI).

(1) Europaparlamentets resolution P9_TA(2023)0028.

(2) Den första fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter (europa.eu).

(1) EUT C 443, 22.11.2022, s. 81, punkt 1.7, och EUT C 341, 24.8.2021, s. 23, punkt 3.10.

(1) Den första fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter (europa.eu).

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/58

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förfarande vid sociala obalanser

(Förberedande yttrande på begäran av det spanska rådsordförandeskapet)

(2023/C 228/07)

Föredragande:

Justyna Kalina OCHĘDZAN

Remiss från det spanska rådsordförandeskapet	Skrivelse, 27.7.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	234/7/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna bör utvecklas på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt för att uppnå uppåtgående konvergens inom dessa tre områden med en hög grad av respekt för de mänskliga rättigheterna. Att utveckla dessa områden samtidigt innebär ett antal utmaningar.

1.2

EESK konstaterar att man, i en situation med många kriser och möjliga framtida kriser, måste se över EU:s verktygslåda för social styrning i syfte att uppnå uppåtgående social konvergens och minska ojämlikheten.

1.3

Den uppåtgående sociala konvergensen i EU hotas av de många kriserna och deras långsiktiga effekter, och den finanspolitiska och makroekonomiska styrningen och miljöstyrningen är mer utvecklade och bättre samordnade än den sociala styrningen. Kommittén ser förfarandet vid sociala obalanser som en möjlighet att förbättra samordningen av de nationella insatserna för att uppnå uppåtgående social konvergens. Det bör också leda till en bättre användning av den nuvarande styrningsstrukturen i EU.

1.4

Vi rekommenderar att förfarandet vid sociala obalanser genomförs och vidareutvecklas som en del av EU:s och medlemsstaternas integrerade system för politisk samordning inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Det är viktigt att förfarandet vid sociala obalanser kompletterar befintliga övervakningsprocesser och övervakningsverktyg och tillför ett tydligt mervärde när det gäller att underlätta uppåtgående social konvergens.

1.5

Det bästa sättet att genomföra förfarandet vid sociala obalanser är en stegvis strategi som, när så är lämpligt, bygger på och är en del av redan befintliga förfaranden och system för övervakning av sociala resultat på grundval av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess handlingsplan.

1.6

EESK anser att sociala obalanser bör definieras som de kritiska situationer som identifieras i den sociala resultattavlan samt tydliga avvikelser från vägen mot att uppnå målen i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Kvaliteten på metoden för att mäta sociala resultat bör förbättras så att full hänsyn kan tas till pelarens principer och till fleråriga trender.

1.7

Kommittén menar att förfarandet vid sociala obalanser bör integreras i den europeiska planeringsterminens olika etapper. Kommissionen och rådet bör använda den gemensamma sysselsättningsrapporten, landsrapporterna och de särskilda fördjupade granskningarna för att identifiera och åtgärda de sociala obalanserna. De sociala obalanser som beskrivs i landsrapporten bör behandlas genom en separat punkt i ingressen till de landsspecifika rekommendationerna och i själva rekommendationerna. I rekommendationerna bör medlemsstaterna uppmuntras att genomföra konkreta reformer som, enligt kommissionens analys samt medlemsstaternas och de nationella arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas bedömningar, bäst kan bidra till att förbättra situationen på de områden som identifierats som kritiska. Som svar på detta bör den berörda medlemsstaten, efter samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, föreslå vilka initiativ och reformer som ska genomföras i syfte att förbättra de kritiska situationer som identifierats. En sådan plan skulle också kunna innehålla en bedömning av överensstämmelsen mellan de initiativ som ingår och den makroekonomiska politik och budgetpolitik som förs av den berörda medlemsstaten, för att säkerställa rätt balans mellan de ekonomiska, sociala och budgetmässiga aspekterna.

1.8

2. Allmänna kommentarer

2.1

Detta yttrande är ett svar på det spanska ordförandeskapets begäran om ett förberedande yttrande från EESK om förfarandet vid sociala obalanser. Kommitténs uppgift är att besvara följande frågor: i) Vilket anser EESK vara det bästa sättet att utveckla förfarandet vid sociala obalanser som en särskild mekanism för att upptäcka och övervaka de ökande sociala ojämlikheterna i EU? ii) Hur kan förfarandet på bästa sätt integreras i den europeiska planeringsterminens nuvarande institutionella struktur och schema, samtidigt som man minskar den administrativa börda som orsakas av dess eventuella införande? iii) Hur kan den europeiska pelaren för sociala rättigheter kopplas till det övervakningssystem som följer av inrättandet av förfarandet vid sociala obalanser? iv) Hur kan den nuvarande ekonomiska styrningsprocessen användas för att stärka samstämmigheten och harmonin mellan den europeiska planeringsterminens makroekonomiska och sociala aspekter?

2.2

För att uppnå en rättvis grön och digital omställning och för att begränsa de negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin bör EU och dess medlemsstater ägna särskild uppmärksamhet åt de bakomliggande orsakerna till sociala ojämlikheter och sträva efter att balansera ekonomisk och social utveckling, vilket främjar social inkludering, med utgångspunkt i principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1).

2.3

Vid det sociala toppmötet i Porto i maj 2021 föreslog Belgien och Spanien att den reviderade sociala resultattavlan skulle utvidgas med en varningsmekanism som skulle kunna möjliggöra uppföljningsåtgärder och diskussioner på kommissionsnivå och ministernivå, med utgångspunkt i den strategi för makroekonomiska obalanser som ingår i rapporten om förvarningsmekanismen (2).

2.4

Den diskussion som syftade till att stärka den europeiska planeringsterminens sociala dimension genom införandet av ett förfarande vid sociala obalanser fortsatte i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i oktober och december 2021, och det franska ordförandeskapet inbegrep det i debatten och dagordningen för första halvåret 2022. Slutsatserna från diskussionerna nämndes vid mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i juni 2022.

2.5

Inom ramen för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har EU och medlemsstaterna enats om en handlingsplan för pelaren med tre huvudsakliga och sekundära mål. Varje medlemsstat har också fastställt sina egna mål i detta hänseende. Dessutom övervakas genomförandet av pelaren i medlemsstaterna med hjälp av metoden med den sociala resultattavlan (3) med huvudsakliga och sekundära mål. På grundval av övervakningen fastställs medlemsstaternas ställning i förhållande till genomsnittet inom de områden som omfattas av indikatorerna. Därigenom kan de områden inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter som kräver åtgärder i specifika länder (socialt kritiska situationer) identifieras.

2.6

Den europeiska planeringsterminen (4) är processen för att samordna EU:s och medlemsstaternas politik i fråga om instrument för att uppnå ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. Planeringsterminen tar också hänsyn till den europeiska pelaren för sociala rättigheter, dess handlingsplan och övervakningen av sociala resultat.

3. Mot uppåtgående social konvergens

3.1

EESK anser att man, i en situation med många kriser, möjliga framtida kriser samt ekonomiska och sociala obalanser, bör se över EU:s verktygslåda för social styrning i syfte att uppnå uppåtgående social konvergens och minska ojämlikheten (5). År 2022 var det fler européer som inte instämde eller inte alls instämde i påståendet att människor får det de förtjänar i sitt land (37 %) än som instämde (35 %) (6).

3.2

Kommittén anser att det är en stor utmaning att samtidigt uppnå ekonomiska, sociala och miljömässiga mål som en del av en övergripande uppåtgående konvergens. Under de senaste åren har det utarbetats förfaranden för finanspolitisk och makroekonomisk styrning och för miljöstyrning för att minska utsläppen av växthusgaser. Samordningen mellan dem har också utvecklats. Den sociala dimensionen i EU:s styrning släpar efter när det gäller utvecklingen av och samordningen mellan dessa områden.

3.3

I en tid av energi-, migrations- och klimatkriser och krig och efter covid-19-pandemin behöver Europa ett starkt ekonomiskt och socialt ledarskap på både EU- och medlemsstatsnivå. EESK rekommenderar därför att förfarandet vid sociala obalanser genomförs som en övervaknings- och samordningsmekanism som skulle bidra till att bättre uppnå sociala och ekonomiska mål och samtidigt till social konvergens i hela EU.

3.4

Kommissionen och medlemsstaterna bör överväga att göra befintliga regler om fördelning av medel (t.ex. ESI-fonderna och faciliteten för återhämtning och resiliens) mer flexibla så att de snabbt kan anpassas till aktuella samhällsutmaningar och kritiska situationer som bl.a. identifieras vid genomförandet av förfarandet vid sociala obalanser. Covid-19-pandemin, kriget i Ukraina, levnadskostnadskrisen och klimat- och migrationskriserna innebär att det krävs bättre insatser på nationell nivå och, när så är lämpligt, EU-nivå som svar på krisernas långsiktiga effekter och nya typer av utestängning. De stigande levnadskostnaderna är för närvarande det mest akuta problemet för 93 % av européerna, medan fattigdom och social utestängning är det mest akuta problemet för 82 % (7). En annan Eurobarometerundersökning visar att 78 % av européerna anser att de totala offentliga utgifterna för viktiga socialpolitiska åtgärder bör öka (8).

4. Svar på frågor från det spanska ordförandeskapet

4.1

4.2

4.3

Förfarandet vid sociala obalanser syftar till att förbättra samordningen mellan EU och medlemsstaterna när det gäller att uppnå uppåtgående social konvergens i enlighet med principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EESK utgår ifrån att det redan delvis genomförts inom ramen för pelarens handlingsplan och dess mål för 2030 samt övervakningen av de sociala resultaten. Kommittén fruktar dock att det kommer att vara svårt att uppnå dessa mål på grund av bristen på sociala investeringar och reformer i de medlemsstater som enligt den sociala resultattavlan befinner sig i en kritisk social situation. Dessa situationer äventyrar uppnåendet av målen i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och uppåtgående social konvergens, och bör därför ägnas särskild uppmärksamhet inom ramen för förfarandet vid sociala obalanser.

4.4

Vi anser att lika stor vikt bör läggas vid förfarandet vid sociala obalanser som vid stabilitets- och tillväxtpakten eller förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Förfarandet vid sociala obalanser kan ytterligare förbättra det som redan har uppnåtts i fråga om social styrning genom att befintliga processer och metoder för att mäta social konvergens används mer effektivt och genom att, där så är lämpligt, nya processer utarbetas. Förfarandet vid makroekonomiska obalanser och förfarandet vid sociala obalanser bör samordnas och inte överlappa varandra.

4.5

EESK påpekar att EU och medlemsstaterna har olika befogenheter när det gäller att utforma socialpolitiken i fråga om arbete, utbildning, hälsa och socialt skydd, som omfattas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. De viktigaste befogenheterna och ansvarsområdena på detta område tillkommer medlemsstaterna, dvs. regeringar och lokala och regionala myndigheter samt olika intressenter, såsom fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och organisationer i det civila samhället. Till följd av fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna genomför unionen många initiativ på dessa områden när det gäller samordning, reglering och finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken och dess sociala prioriteringar.

4.6

Kommittén anser att det är möjligt att genomföra förfarandet vid sociala obalanser i den nuvarande rättsliga situationen i EU. Av detta följer att EU har viktiga samhälleliga uppgifter, och kan genomföra dem genom förklaringar (den europeiska pelaren för sociala rättigheter och handlingsplanen), rekommendationer, finansieringsinstrument (t.ex. sociala villkor och sociala prioriteringar inom sammanhållningspolitiken) och samordningsinstrument (den europeiska planeringsterminen och övervakning av sociala resultat på grundval av den europeiska pelaren för sociala rättigheter). Denna strategi tar hänsyn till särskilda befogenheter på olika nivåer samt den roll som spelas av olika berörda parter, dvs. arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och organisationer i det civila samhället. Förfarandet vid sociala obalanser kan stödja beslutsfattarna i deras ansträngningar för att uppnå uppåtgående social konvergens och minska ojämlikheten. Det bör ta hänsyn till de relevanta sociala aspekter som fastställs gemensamt av medlemsstaterna och de olika berörda parterna.

4.7

Om förfarandet vid sociala obalanser på ett lämpligt sätt kopplas till befintliga mekanismer, såsom den europeiska planeringsterminen och i synnerhet den sociala resultattavlan, kan det bidra till att stärka de resultat som hittills uppnåtts, dvs. handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och övervakningen av sociala resultat på grundval av pelaren.

4.8

Med beaktande av villkoren ovan anser EESK att införandet av ändringar av de principer som vägleder kommissionen vid utarbetandet av den gemensamma sysselsättningsrapporten, landsrapporterna och de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för planeringsterminen bör vara det första steget i utvecklingen av förfarandet vid sociala obalanser.

4.9

Den gemensamma sysselsättningsrapporten och landsrapporterna bör inbegripa ett separat underkapitel om sociala obalanser som hotar den uppåtgående sociala konvergensen, där man nämner de områden som identifierats som kritiska i övervakningen inom ramen för den sociala resultattavlan. Detta kommer därför endast att gälla de medlemsstater där sådana områden har identifierats.

4.10

4.11

De sociala obalanser som beskrivs i landsrapporten bör behandlas genom en separat punkt i ingressen till de landsspecifika rekommendationerna och i själva rekommendationerna. I rekommendationerna bör medlemsstaterna uppmuntras att genomföra konkreta reformer som, enligt kommissionens analys samt medlemsstaternas och de nationella arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas bedömningar, bäst kan bidra till att förbättra situationen på de områden som identifierats som kritiska. Som svar på detta bör den berörda medlemsstaten, efter samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, föreslå vilka initiativ och reformer som ska genomföras i syfte att förbättra de kritiska situationer som identifierats. En sådan plan för initiativen och reformerna skulle också kunna innehålla en bedömning av överensstämmelsen mellan de initiativ som ingår och den makroekonomiska politik och budgetpolitik som förs av den berörda medlemsstaten, för att säkerställa rätt balans mellan de ekonomiska, sociala och budgetmässiga aspekterna.

4.12

EU bör införa nya och bättre finansierade instrument för att förmedla information om rekommendationerna inom ramen för förfarandet vid sociala obalanser och planeringsterminen direkt till befolkningen i medlemsstaterna i syfte att skapa öppenhet och inverka på situationen i medlemsstaterna.

4.13

För att förhindra nedåtgående konvergens bör medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott vara skyldiga att anta en plan för reformer och investeringar på de områden som identifierats som kritiska. I denna situation bör de berörda medlemsstaterna ha rätt att i samförstånd med kommissionen omförhandla utgiftsplanerna för andra fonder, inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens när så är lämpligt.

4.14

Det första steget i utvecklingen av förfarandet vid sociala obalanser, som föreslås ovan, innebär minsta möjliga börda i fråga om ytterligare analytiskt och administrativt arbete för både EU och medlemsstaterna. Ingen ytterligare rapportering föreslås för alla medlemsstater och inte heller läggs det till några nya övervaknings- och rapporteringsförfaranden utöver dem som redan finns.

4.15

Det nuvarande system för övervakning av sociala resultat som utarbetats för den europeiska pelaren för sociala rättigheter har redan inrättats och bygger på en komplex metod för tolkning av en stor uppsättning indikatorer. De motsvarar pelarens viktigaste områden. Framstegen med att uppnå målen i pelarens handlingsplan övervakas också. Förfarandet vid sociala obalanser bör införlivas i den befintliga europeiska planeringsterminen och befintliga indikatorer bör användas (den sociala resultattavlan).

4.16

I nästa steg i genomförandet av förfarandet vid sociala obalanser bör mätområdet och indikatorerna utvecklas i enlighet med den definition av sociala obalanser som antagits inom ramen för uppåtgående social konvergens.

4.17

Framtida analyser och samråd om förfarandet vid sociala obalanser bör inbegripa svar på frågan i vilken utsträckning övervakningsindikatorerna i den sociala resultattavlan motsvarar alla principer i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och i vilken utsträckning och på vilket sätt de kritiska områden som identifierats kan hämma uppåtgående social konvergens.

4.18

Medlemsstaternas allmänna välmående, inbegripet i den ekonomiska dimensionen, har en grundläggande inverkan på omfattningen av och dynamiken hos de sociala problem som påverkar invånarna och därmed den uppåtgående sociala konvergensen. Om goda ekonomiska resultat är en förutsättning för goda sociala resultat kommer samordningsmekanismerna för att säkerställa det förstnämnda (stabilitets- och tillväxtpakten och förfarandet vid makroekonomiska obalanser) att vara avgörande för det sistnämnda. I det första steg som EESK föreslår i utvecklingen av förfarandet vid sociala obalanser tas det hänsyn till ovanstående strategi, som ligger till grund för logiken för den finanspolitiska och makroekonomiska styrningen i EU.

5. Utmaningar och prioriteringar för utvecklingen av förfarandet vid sociala obalanser

5.1

Kommissionen, rådet, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer bör på ett mer djupgående sätt analysera och diskutera vidareutvecklingen av förfarandet vid sociala obalanser som en del av EU:s och medlemsstaternas integrerade system för politisk samordning inom ramen för den europeiska planeringsterminen, men även andra EU-instrument, i syfte att genomföra det parallellt med reformen av den finanspolitiska och makroekonomiska styrningen (9).

5.2

Möjligheterna att genomföra och utveckla förfarandet vid sociala obalanser ur politisk, administrativ och ekonomisk synvinkel bör undersökas närmare. Man bör noga se till så att förfarandena inte överlappar varandra, för att minimera byråkratin, och att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer involveras på ett genuint sätt i processen.

5.3

EESK betonar att rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) roll i förfarandet vid sociala obalanser bör utökas för att stärka det politiska stödet för instrumentets resultat. Deltagandet av rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) skulle kunna säkerställas genom att rådets slutsatser om förfarandet vid sociala obalanser antas i slutet av processen.

5.4

EESK betonar att det är avgörande för genomförandet av förfarandet vid sociala obalanser att konkreta praktiska slutsatser dras av övervakningen av sociala resultat och den utsträckning i vilken EU:s sociala mål har uppnåtts i medlemsstaterna.

Den första slutsatsen gäller samordningen mellan finanspolitisk och makroekonomisk styrning och förfarandet vid sociala obalanser. De medlemsstater som omfattas av förfaranden vid alltför stora underskott och/eller löper risk för makroekonomiska obalanser samt som har kritiska områden i den sociala resultattavlan och har avvikit från vägen mot att uppnå de sociala målen bör få en tydlig signal om att EU stöder sociala reformer och investeringar på de kritiska sociala områden som identifierats. Det är upp till varje medlemsstat att föreslå de lämpligaste lösningarna och strategierna för att ta itu med de kritiska områdena.

Den andra praktiska slutsatsen gäller genomförandet av den första slutsatsen inom ramen för den europeiska planeringsterminen (10). Kommissionen bör i ett separat avsnitt i landsrapporterna inkludera en analys av sociala obalanser på grundval av övervakning av sociala resultat och framsteg mot sociala mål. Den bör också ta hänsyn till dem i de landsspecifika rekommendationerna, både i ingressen och i själva rekommendationerna.

Rollen för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), arbetsmarknadsparterna och civilsamhällesorganisationerna bör säkerställas i denna process.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 286, 16.7.2021, s. 13.

(2) ”Belgian-Spanish Non Paper ahead of the Porto Social Summit”.

(3) Eurostat: https://ec.europa.eu/eurostat/web/european-pillar-of-social-rights/overview

(4) EESK:s yttrande ”Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken – Mot en ny europeisk strategi efter 2020” (EUT C 353, 18.10.2019, s. 39).

(5) EUT C 14, 15.1.2020, s. 1.

(6) Eurobarometer, 2023, Fairness, inequality, and inter-generational mobility.

(7) Europaparlamentets höstenkät 2022.

(8) Eurobarometer, 2023, Fairness, inequality, and inter-generational mobility.

(9) EESK:s yttrande ”En europeisk pelare för sociala rättigheter” (EUT C 125, 21.4.2017, s. 10).

(10) EESK:s yttrande ”Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken – Mot en ny europeisk strategi efter 2020”. (EUT C 353, 18.10.2019, s. 39).

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/64

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utveckling av kompetens och färdigheter i samband med den dubbla gröna och digitala omställningen

(förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)

(2023/C 228/08)

Föredragande:	María del Carmen BARRERA CHAMORRO
Medföredragande:	Justyna Kalina OCHĘDZAN

Remiss från det svenska rådsordförandeskapet	Skrivelse av den 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	149/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) noterar att ojämlikheten på arbetsmarknaden har ökat till följd av digitaliseringen. Framför allt minskar antalet arbetstillfällen som kräver genomsnittliga kvalifikationer med genomsnittlig lön – till följd av automatiseringen på arbetsplatserna – och det har i stället skapats fler lågkvalificerade tjänster med låg lön. Fler tjänster som kräver högre kvalifikationer med hög lön förväntas också och detta kommer att öka kompetensintensiteten. (1) EESK noterar också att det råder allt större brist på arbetskraft och kompetens inom ett stort antal branscher. EESK anser att en faktisk tillgång till utbildning är av avgörande betydelse för att hjälpa företag och arbetstagare att möta denna utmaning. Tillgången till utbildning är också viktig när det gäller att motverka ojämlikheter på arbetsmarknaden till följd av den digitala omvandlingen.

1.2

EESK anser att man bör undvika att omställningen sker genom uppsägningar eller åtgärder som får allvarliga konsekvenser på arbetsmarknaden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa system som uppmuntrar till att omställningen sker internt snarare än externt, genom att företag tillhandahåller nödvändig kompetensutveckling för sina anställda för att på så sätt undvika att säga upp anställda som saknar denna kompetens.

1.3

Utbildning är en mänsklig rättighet under hela livet för varje individ. I linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter uppmanar EESK därför medlemsstaterna att fastställa rätten till livslångt lärande (med beaktande av de nationella systemen för relationerna på arbetsmarknaden och rådande praxis i fråga om utbildning och fortbildning), så att alla medborgare ges möjligheter till lärande för personlig och yrkesmässig utveckling, vilket gör detta till den viktigaste vägledande principen på det utbildningspolitiska området.

1.4

Kommittén menar att tillgången till fullgoda kvalifikationer för att möta de utmaningar som hänger samman med den dubbla gröna och digitala omställningen bör vara en verklig rättighet för alla, med utgångspunkt i en validerad och certifierad utbildning i digitala färdigheter, grön kompetens och miljömedvetenhet. Det är därför nödvändigt att koppla kompetensutvecklingen till betald ledighet för fortbildning, med beaktande av nationell lagstiftning och nationella avtal.

1.5

Vi anser att de initiativ som kommissionen hittills har tagit när det gäller grön och digital kompetens är otillräckliga, och arbetsmarknadens parter har inte heller getts möjlighet att delta i någon större utsträckning. Kommittén anser därför att EU:s handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 bör omfatta effektiva strategier för att förbättra utbildningen och anpassa kompetensen för arbetstagare och arbetslösa inom alla branscher, oberoende av företagens storlek och i samarbete med arbetsmarknadens parter. På nationell nivå bör de nationella arbetsmarknadsparterna fortsätta arbetet med att genomföra det europeiska ramavtalet om digitalisering (2). EESK vill betona den roll som förhandlingar om kollektivavtal har som verktyg för att utforma och anpassa utbildningsprogram.

1.6

Utbildningen i digitala färdigheter och grön kompetens bör certifieras, och inte bara valideras, av behöriga myndigheter.

1.7

EESK uppmanar kommissionen att senast 2030 ta fram en årlig indikator för antalet vuxna och anställda, med särskilt omnämnande av ungdomar, som deltar i kompetensutveckling avseende grön kompetens, miljömedvetenhet samt ekologiskt och miljömässigt ansvarstagande, med beaktande av enkla hjälpmedel som är skräddarsydda för små och medelstora företag.

1.8

Man bör främja och underlätta en anpassning av befintliga utbildningsprogram, så att de omfattar de färdigheter som krävs för den dubbla gröna och digitala omställningen.

1.9

Kommittén anser det vara av grundläggande betydelse att inrätta en strategisk kontroll av möjligheten att förutse framtida utbildningsbehov på medlemsstaternas arbetsmarknader och i övriga samhället, i syfte att undvika gröna och digitala kunskapsklyftor och stärka EU:s konkurrenskraft.

1.10

Vi noterar att det finns stora skillnader i fråga om grundläggande digitala färdigheter, vilket särskilt drabbar missgynnade grupper och ett stort antal vuxna, särskilt äldre. Kunskapsklyftan i den digitala tidsåldern är en realitet och därför bör man i planeringen av utbildningen i digitala färdigheter särskilt uppmärksamma utbildning av äldre och andra missgynnade grupper, och vid behov anpassa utbildningen till deras behov, så att ingen hamnar på efterkälken i den dubbla gröna och digitala omställningen. Man bör särskilt uppmärksamma att kvinnor ges möjlighet att delta i denna utbildning, med tanke på den klyfta mellan könen som råder avseende tillgången till utbildning, för att de ska kunna anpassa sig till den gröna och den digitala omställningen.

1.11

För att omställningen ska bli rättvis anser EESK det vara viktigt att alla ges möjlighet att förbättra sina grundläggande digitala färdigheter för att kunna sköta vardagssysslor och för att förstå innebörden av cybersäkerhet, digital kommunikation, datasäkerhet, skydd av personuppgifter och personlig integritet på internet samt riskerna med desinformation.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Vi befinner oss i en tid av förändringar och omställningar. På varandra följande kriser sammanfaller med stora utmaningar för företagen, arbetstagarna och medborgarna, t.ex. de snabba förändringar som sker på arbetsmarknaden till följd av den dubbla gröna och digitala omställningen. Parallellt med detta uppstår en rad nya yrken i samband med den dubbla gröna och digitala omställningen, befintliga arbetstillfällen utvecklas och nya arbetstillfällen skapas. Arbetstagarna måste ges verktyg för att kunna hantera och ta till sig dessa förändringar, samtidigt som företagen kan förbli produktiva och konkurrenskraftiga.

2.2

Dessa utmaningar visar sig på alla nivåer och i alla skeden av arbetslivet. Det finns således utmaningar för både ungdomar och vuxna, samt för såväl låg- och högutbildade personer som personer med genomsnittlig utbildningsnivå. Vissa historiskt sett lågkvalificerade arbeten kräver nu digital utbildning, eftersom sättet att söka arbete förändrats. Dessutom påverkas särskilt kvinnor av detta, eftersom den digitala kunskapsklyftan med avseende på kön fortfarande växer. Man rör sig bort från traditionella personliga kontakter i riktning mot arbetserbjudanden som man endast kan ta del av via internet eller särskilda webbplattformar. Detta innebär att utbildningen i grundläggande digitala färdigheter måste nå hela befolkningen.

2.3

EESK noterar att covid-19-krisen skapat ökad ojämlikhet på arbetsmarknaden, särskilt till följd av att allt fler arbetar på distans (3). Till exempel kan de som arbetar inom vissa yrken, som ofta förknippas med lågkvalificerat och lågavlönat arbete, vanligtvis inte dra nytta av möjligheten att arbeta på distans. Däremot har personer inom vissa yrken som kräver högre kvalifikationer, särskilt kontorsarbete, som tenderar att ha högre löner, ofta möjlighet att arbeta på distans. Distansarbete måste därför inbegripa möjligheten att utveckla digitala färdigheter och miljökunskap för att inte öka ojämlikheten samt göra det möjligt för dem som inte kan arbeta på distans att få tillgång till denna utbildning för distansarbete.

2.4

EESK noterar en växande obalans på arbetsmarknaden, som framför allt hänger samman med den så kallade ”stora digitala klyftan”. Detta fenomen innebär att antalet arbetstillfällen som kräver genomsnittliga kvalifikationer med genomsnittlig lön har minskat – till följd av automatiseringen på arbetsplatserna – till förmån för fler lågkvalificerade arbetstillfällen med låg lön och fler högkvalificerade arbetstillfällen med hög lön. EESK betonar att den ökade ojämlikheten äventyrar möjligheterna att upprätthålla vår välfärdsstat.

2.5

EESK noterar att EU står inför en stor demografisk utmaning med en minskande befolkning i arbetsför ålder. Detta bidrar till att förvärra den stora bristen på arbetskraft och kompetens inom alla delar av ekonomin och på olika kompetensnivåer. Det finns följaktligen ett behov av arbetstagare på alla kompetensnivåer för att rätta till dessa brister. För att komma till rätta med dessa brister anser EESK att det är nödvändigt att garantera kompetensutveckling för och omskolning av arbetstagare och genom kompletterande åtgärder verka för att arbetslösa och personer som står utanför arbetsmarknaden kommer i arbete. I detta avseende är det också nödvändigt att ta hänsyn till det fokus som gäller för migrationspolitiken.

2.6

EESK anser att man bör undvika att omställningen sker genom uppsägningar eller åtgärder som lamslår arbetsmarknaden. Systemet bör uppmuntra till att omställningen sker internt snarare än externt, dvs. genom att företag tillhandahåller nödvändig kompetensutveckling för sina anställda och undviker att säga upp anställda som saknar denna kompetens. Detta är särskilt svårt för små och medelstora företag, som behöver nödvändigt ekonomiskt stöd från medlemsstaterna för att klara av omställningen.

2.7

EESK noterar att arbetsmarknaden blir mer flexibel globalt sett när fler arbetar på distans. Detta innebär att arbetstagare inom EU omöjligen kan konkurrera med hjälp av låga kostnader, eftersom låga levnadskostnader och svag valuta i andra länder jämfört med euron gör arbetstagarna inom EU mindre konkurrenskraftiga. Den enda möjligheten är därför att konkurrera genom att EU:s arbetstagare har bättre färdigheter och kompetens på högre nivå.

2.8

Mot bakgrund av dessa nya förhållanden på arbetsmarknaden är det viktigt att arbetstagare i olika former av avtalsförhållanden har tillgång till utbildning för att hjälpa dem att behålla sin kompetens och anställbarhet.

2.9

EESK noterar att tiden blir allt kortare från det att ny kunskap dyker upp till dess att denna kunskap efterfrågas i stor utsträckning på arbetsmarknaden. Detta kräver god anpassningsförmåga, ett proaktivt förhållningssätt och minskad byråkrati när det gäller att få tillgång till utbildning och kompetensutveckling hos offentliga utbildningsanordnare. EESK vill också betona vikten av att läroplanerna uppdateras på ett lämpligt och effektivt sätt, så att hänsyn kan tas till behovet av nya och allt viktigare färdigheter som en del av behovet av ett djupare samarbete mellan regeringar, arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare och det civila samhället.

2.10

EESK noterar att det stora antalet arbetstillfällen med rutinmässiga och icke-komplexa arbetsuppgifter på arbetsmarknaderna inom EU innebär att 55 % av de vuxna arbetstagarna i EU inte drar full nytta av sin kompetens och 28 % har högre kvalifikationer än vad de behöver för att kunna utföra sitt arbete. Det bör noteras att detta ”slöseri” med humankapitalets potential innebär en bestraffning i form av lägre lön och minskar arbetstagarnas välbefinnande. I Cedefops rapporter understryks att svårigheterna att rekrytera och obalansen mellan befintlig och nödvändig kompetens bl.a. kan återspegla den låga kvalitet som kännetecknar arbetsuppgifterna (4).

2.11

Utmaningen med den digitala omvandlingen av ekonomin bör inte bara fokusera på hur man kan öka de grundläggande digitala färdigheterna för alla arbetstagare, utan också på att digitalisera redan befintliga färdigheter samt på hur man kan skaffa sig mer avancerade digitala färdigheter. Insatserna måste inriktas på att omvandla traditionella färdigheter så att de kan användas i den digitala världen. Begreppet digitala färdigheter är övergripande till sin natur och avser förmågan att integrera digitala aspekter med andra färdigheter. Detta kräver tillräckliga färdigheter och kunskaper om den digitala världen samt tillräcklig utbildning i konkreta yrkesfärdigheter.

2.12

Den gröna omställningen innebär inte färre utmaningar när man ser till arbetsmarknaden eller kraven på kompetens. Samtliga branscher kommer att se sitt arbetssätt förändras som ett resultat av den nödvändiga utfasningen av fossila bränslen och anpassningen av affärsmodeller till de hållbarhetskrav som hänger samman med den europeiska gröna given (5). I detta dokument betonas att man i den industriella strategin bör beakta konsekvenserna för arbetskraften samt för fortbildning, omskolning och kompetensutveckling. Dessa konsekvenser bör analyseras tillsammans med arbetsmarknadens parter och alltid i förebyggande syfte, för att på så sätt undvika oönskade effekter på sysselsättningen och ekonomin.

2.13

Den gröna och digitala omställningen är en ”revolution” som är jämförbar med den industriella revolutionen i början av 1900-talet. Alla yrken och organisationer påverkas eller kommer att påverkas av digitaliseringen och av de åtgärder som krävs för att säkerställa att industri-, hantverks-, jordbruks-, handels- och tjänstesektorn är så miljövänlig som möjligt. Särskild uppmärksamhet bör ges små och medelstora företag samt mikroföretag, som bör stödjas både i fråga om personal och finansiella resurser.

2.14

EESK anser att det kommer att krävas utbildning i grön kompetens för att uppnå en rättvis grön omställning inom alla berörda branscher. Det handlar i huvudsak om tre utmaningar:

—	Att anpassa befintlig kompetens till de olika näringsgrenarnas behov vid utfasningen av fossila bränslen och med hänsyn till de utmaningar som hänger samman med nya energikällor.

—	Att tillhandahålla kompetensutveckling för alla hållbara och gröna arbetstillfällen.

—	Att öka medvetenheten för att minska koldioxidavtrycket på arbetsplatsen.

2.15

För att få till stånd en rättvis omställning i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bör alla ges lika tillgång till utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande, både på och utanför arbetsplatsen, när det gäller grön och digital teknik för befintliga och framtida yrken. I enlighet med medlemsstaternas nationella praxis och branschpraxis bör arbetstagare ges ändamålsenligt stöd till kompetensutveckling avseende dessa färdigheter (möjlighet att förena arbets- och familjeliv, ledighet för fortbildning osv.) samtidigt som företag ges ekonomiskt stöd för detta ändamål.

3. Särskilda kommentarer

3.1

Den gröna och den digitala omställningen kommer att förändra befintliga arbetstillfällen och skapa nya arbetstillfällen. Arbetstillfällen som håller hög kvalitet och kännetecknas av rättvisa arbets- och lönevillkor är en förutsättning för en rättvis omställning som på lång sikt möjliggör en digitalisering och utfasning av fossila bränslen i kombination med hållbar tillväxt i ekonomin, produktivitet och innovation. Färdigheternas betydelse som en faktor för företagens konkurrenskraft är också avgörande vid utformningen av omskolningsalternativ och för att arbetstagarna faktiskt ska få tillgång till fortbildning. Det enda sättet att uppnå dessa mål är genom kontinuerligt livslångt lärande av nya digitala och digitaliserade färdigheter samt grön kompetens.

3.2

Den yrkesmässiga utvecklingen för alla åldrar spelar en avgörande roll när det gäller att se till att den dubbla gröna och digitala omställningen blir rättvis. I detta avseende anser EESK att EU:s handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 och förslagen till rådets rekommendationer om digitala färdigheter och digital utbildning bör omfatta effektiva strategier för fortbildning och en anpassning av kompetensen för både arbetstagare och arbetslösa inom alla branscher, oavsett företagens storlek. Utbildningen i digitala färdigheter bör anpassas till behoven inom varje yrke och bransch, samtidigt som man respekterar möjligheten att förena arbete med familjeliv.

3.3

EESK anser att inlärningen av nya färdigheter och anpassningen av färdigheterna till nya gröna och digitala utmaningar är ett delat ansvar för samhället i stort. I detta avseende noterar kommissionen att 90 % av fortbildningen på arbetsplatsen finansieras av företagen (6). Enskilda länder, organisationer i det civila samhället och näringslivet bör, genom sina branschorganisationer och även på egen hand, utforma strategier för att påskynda digitaliseringen samtidigt som man tar sig an de utmaningar på miljöområdet som leder till högre kompetens. Goda exempel på nationella finansieringsmekanismer och strategier för utbildning i kollektivavtal bör analyseras grundligt och delas som bästa praxis (7).

3.4

EESK välkomnar det europeiska ramavtalet om digitalisering som undertecknats av EFS, Business Europe, SGI Europe och SMEunited (8), där det fastställs att ”när en arbetsgivare begär att en arbetstagare ska delta i arbetsrelaterad fortbildning som är direkt kopplad till företagets digitala omställning, ska fortbildningen finansieras av arbetsgivaren eller i enlighet med kollektivavtal och nationell praxis. Fortbildningen kan vara intern eller extern och ska äga rum vid en för både arbetsgivaren och arbetstagaren lämplig och överenskommen tid, och i möjligaste mån under arbetstid. Om fortbildningen äger rum utanför arbetstid bör lämplig ersättning ges”. EESK anser att dessa principer ska beaktas vid utarbetandet av handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027.

3.5

3.6

EESK instämmer i rådets rekommendation om lärande inför den gröna omställningen och en hållbar utveckling (9) när det gäller digitala mikromeriter, men påpekar att dessa måste utgöra ett komplement till fullvärdiga examina och certifieringar. EESK noterar dessutom att meriternas kvalitet måste garanteras och certifieras, inte bara valideras, så att de också kan spela en viktig roll vid valideringen av formellt och icke-formellt lärande.

3.7

För att säkerställa en rättvis omställning anser EESK att kompetensutveckling ska kopplas till betald ledighet för utbildning i enlighet med nationell lagstiftning och nationella avtal. Detta skulle göra det möjligt för arbetstagare att delta i program och kurser för kompetensutveckling kopplade till nya gröna och digitala arbetstillfällen, samtidigt som individen ges möjlighet att kombinera arbete och familjeliv.

3.8

Med avseende på EU:s ram för hållbarhetskompetens (10) för att bidra till utvecklingen och bedömningen av kunskaper, färdigheter och attityder till klimatförändringarna och till frågan om hållbar utveckling som utarbetats av kommissionen, uppmanar EESK kommissionen att ta fram konkreta lösningar, så att arbetssökande och arbetstagare får faktisk tillgång till inkluderande yrkesutbildning av hög kvalitet som hjälper dem att skaffa sig de färdigheter som krävs för den dubbla gröna och digitala omställningen. I detta hänseende efterlyser EESK en effektivare utbildning av högre kvalitet för att garantera en inkluderande och rättvis utbildning av hög kvalitet för alla.

3.9

EESK anmodar kommissionen att senast 2030 ta fram en årlig indikator för antalet vuxna och anställda, med särskilt omnämnande av ungdomar, som deltar i kompetensutveckling avseende grön kompetens, miljömedvetenhet samt ekologiskt och miljömässigt ansvarstagande, med beaktande av enkla hjälpmedel som är skräddarsydda för små och medelstora företag.

3.10

Dagens utbildningsprogram måste anpassas till nya utmaningar. EESK anser därför att man bör främja och underlätta en anpassning av befintliga utbildningsprogram i syfte att inkludera de färdigheter som krävs i samband med den dubbla gröna och digitala omställningen och framhåller också att lärare ska utbildas i dessa ämnen. Utbildning i miljöansvar och klimatmedvetenhet bör vara en del av yrkesutbildningen. Det är av avgörande betydelse att utbildningen utvärderas och certifieras. EESK uppmanar kommissionen att verka för att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder, så att arbetssökande och arbetstagare ges tillgång till utvärderad och certifierad utbildning av hög kvalitet.

3.11

Det är viktigt att ha information om och insyn i alla verksamhetsområden. God praxis skulle kunna fastställas på grundval av vad som redan finns i Europa och i vissa EU-länder i fråga om informationsinsamling och observationsorgan för sysselsättning och kompetens, för att man ska kunna bedöma framtida behov, öka medvetenheten och involvera arbetstagare och företag i ett gemensamt utarbetande av framtidsscenarier i fråga om vilka åtgärder som bör vidtas och hur man kan locka till sig nya talanger.

3.12

EESK anser det vara av grundläggande betydelse att inrätta en strategisk kontroll av kompetensbehoven för att förutse framtida utbildningsbehov på medlemsstaternas arbetsmarknader och i övriga samhället, i syfte att undvika gröna och digitala kompetensklyftor samt för att stärka EU:s konkurrenskraft. Arbetsmarknadens parter, det civila samhället och de offentliga arbetsförmedlingarna bör ha en ledande roll när det gäller att analysera och bedöma efterfrågan. Dessa aktörer bör delta i arbetet med att förutse kompetensbehov och bör ha kännedom om hur den utbildning som tillhandahålls motsvarar de färdigheter som företagen och arbetsmarknaden behöver och som tar hänsyn till framtida tendenser, även på lokal och regional nivå.

4. Gröna och digitala färdigheter och kompetenser

4.1

EESK föreslår att frågan om hållbar utveckling integreras i utbildningspolitiken och utbildningsprogrammen, såsom det europeiska området för utbildning och handlingsplanen för digital utbildning, i linje med bland annat mål 4.7 bland målen för hållbar utveckling. Detta innebär att utbildning och fortbildning i hållbar utveckling bör inkluderas i Erasmus+, ESF+ och Horisont Europa så att samordningsvinster skapas mellan dessa program.

4.2

EESK betonar att det är lika viktigt att investera i människor och förbättra tillgången till livslångt lärande som att investera i digital, grön och hållbar teknik.

4.3

EESK uppmanar ansvariga instanser att förbättra stödet till lärare och utbildningspersonal vid införandet av digital, grön och hållbar teknik i lärandemiljön, genom att investera i deras inledande och kontinuerliga kompetensutveckling och i deras personliga digitala och gröna färdigheter och kompetens.

4.4

EESK efterlyser investeringar i longitudinell tvärvetenskaplig och opartisk forskning om olika aspekter av digital teknik i utbildningen, som kopplar samman vetenskaperna för utbildning, pedagogik, psykologi, sociologi samt neurovetenskap, ingenjörsvetenskap och datavetenskap, för att ytterligare undersöka hur barns hjärnor påverkas i den digitala världen.

4.5

EESK efterlyser en övergripande syn på digitala strategier som främjar utvecklingen av grundläggande färdigheter som en hörnsten för den sociala sammanhållningen.

4.6

EESK välkomnar Europaåret för kompetens och vill uppmärksamma behovet av att fokusera på gröna och digitala färdigheter ur ett bredare perspektiv. Det är dock mycket viktigt att överbrygga kunskapsklyftorna i fråga om grundläggande digitala färdigheter, med tanke på att endast 54 % av européerna har sådana färdigheter, medan 80 % av européerna ska ha åtminstone grundläggande digitala färdigheter senast år 2030 enligt målen i Europas digitala decennium. EESK anser det vara nödvändigt att stödja kompetensutvecklingen för att tillgodose behoven vid införandet av ny teknik såsom stordataanalys, artificiell intelligens och cybersäkerhet.

4.7

EESK anser att utvecklingen av ett digitalt medborgarskap är en förutsättning för att alla elever ska kunna delta aktivt i samhället. Man bör särskilt uppmärksamma den klyfta mellan könen som råder avseende kvinnors tillgång till utbildning i samband med den dubbla gröna och digitala omställningen. Majoriteten av befolkningen får inte lämnas utanför på grund av att det saknas ett jämställdhetsperspektiv. I detta syfte bör den europeiska ramen för digital kompetens (DigComp 2.0) främjas på ett bättre sätt för att säkerställa att den accepteras av olika utbildningsanordnare och berörda parter på utbildningsområdet för att främja en bredare uppsättning färdigheter som krävs för att bli en digital medborgare.

4.8

EESK noterar att bristande tillgång till digitala resurser och utvecklingen av digitala färdigheter hänger samman med den socioekonomiska miljön. Regionala och socioekonomiska klyftor bör överbryggas genom att man säkerställer ett riktat stöd till de mest missgynnade grupperna och tar hänsyn till EU:s landsbygdsområden.

4.9

EESK anser att man bör främja inrättandet av principer för interoperabilitet och öppna protokoll i de digitala verktyg som används, i syfte att främja en mer demokratisk plats för webbaserat lärande och digitala metoder som ett alternativ till invanda och traditionella metoder, för att på så sätt möjliggöra ett gemensamt skapande av lärande och innehåll.

4.10

Utvecklingen av digitala färdigheter bör övervakas genom den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens, för att säkerställa att all finansiering som används för att täppa till luckor i den digitala infrastrukturen bygger på lämpliga lärandestrategier för att främja digitala färdigheter.

4.11

Kommittén är medveten om svårigheterna för det civila samhällets organisationer och för små och medelstora företag att anpassa sig till den digitala omställningen på grund av otillräckliga resurser för digitalisering eller otillräcklig utbildning. Man bör underlätta tillgången till finansiering, åtgärder för ömsesidigt lärande och utbyte av digitala resurser inom sektorn, med hänsyn till hur det civila samhällets organisationer fungerar när det gäller att förmedla och tillhandahålla utbildning och kompetensutveckling för alla. Dessutom bör tillgången till fri programvara främjas för att säkerställa att den är gratis, att det gemensamt skapas nätmiljöer på ett demokratiskt sätt och att alternativa digitala resurser som öppnar nätmiljön för alla främjas.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.cedefop.europa.eu/en/news/more-employment-higher-skills-demand

(2) https://www.businesseurope.eu/sites/buseur/files/media/reports_and_studies/2020-06-22_agreement_on_digitalisation_-_with_signatures.pdf

(3) https://www.businessinsider.com/service-industry-work-from-home-remote-madrid-london-paris-berlin-2021-2?r=US&IR=T

(4) https://www.cedefop.europa.eu/files/3092_en.pdf

(5) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given.

(6) Adult Learning Statistical Report, https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=8337&furtherPubs=yes

(7) T.ex. finansieringen av Scuola Edile inom byggsektorn i Italien genom branschens kollektivavtal eller Fondi Interprofessionali, särskilda fonder för att finansiera utbildningsverksamhet för små och medelstora företag som arbetsmarknadens parter kommit överens om genom kollektivavtal.

(8) http://erc-online.eu/wp-content/uploads/2020/07/Final-22-06-20-with-signatures_Agreement-on-Digitalisation-2020.pdf

(9) https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9242-2022-INIT/sv/pdf

(10) https://joint-research-centre.ec.europa.eu/greencomp-european-sustainability-competence-framework_en

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/71

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU-intyget om funktionsnedsättning

(Förberedande yttrande på begäran av Europeiska kommissionen)

(2023/C 228/09)

Föredragande:

Ioannis VARDAKASTANIS

Remiss	Förberedande yttrande på begäran av kommissionen, 20.1.2023
Rättslig grund	Artikel 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	135/02/03

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens flaggskeppsinitiativ att lansera ett EU-intyg om funktionsnedsättning som ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att utöva sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i hela EU genom att underlätta ömsesidigt erkännande av statusen som person med funktionsnedsättning för innehavare av intyget. EU-intyget om funktionsnedsättning har sedan länge efterfrågats av och varit en högprioriterad fråga för rörelsen för personer med funktionsnedsättning, med tanke på de begränsningar av rätten till fri rörlighet som råder så länge funktionsnedsättning inte erkänns.

1.2

EESK understryker att avsaknaden av ömsesidigt erkännande av funktionsnedsättning hindrar tillgången till stödåtgärder för personer med funktionsnedsättning, vilket innebär ett direkt förnekande av utövandet av deras rätt att resa och/eller flytta till andra EU-länder.

1.3

EESK inser att en förbättring av denna fria rörlighet genom ett ömsesidigt erkännande av funktionsnedsättning skulle stärka skapandet av en gemensam europeisk identitet och leda till större enhetlighet för personer med funktionsnedsättning, skapa medvetenhet bland tjänsteleverantörerna om bristen på tillgänglighet och förbättra tillgången på lång sikt. Detta kommer samtidigt att gynna dem genom att antalet besökare ökar.

1.4

EU-intyget om funktionsnedsättning kommer också att stärka samarbetet mellan olika nationella myndigheter och statliga organ i syfte att öka medvetenheten om funktionsnedsättningsfrågor och ge vissa personer med osynliga funktionsnedsättningar ett verktyg för att underlätta tillgången till förmåner och tjänster utan att behöva redogöra för sina funktionsnedsättningar. Det kommer också att underlätta tillhandahållandet av tjänster till personer med funktionsnedsättning från medlemsstater som inte har något nationellt intyg om funktionsnedsättning genom att de ges ett dokument som de kan använda även på nationell nivå som bevis på funktionsnedsättning.

1.5

EESK understryker vikten av att komplettera lanseringen av EU-intyget om funktionsnedsättning med åtgärder, på både europeisk och nationell nivå, för att förbättra den allmänna tillgängligheten hos bebyggda miljöer, transporter, tjänster och varor i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 (1), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (2), förordningarna om transporttillgänglighet (3) och de tillhörande tillgänglighetsstandarderna.

1.6

Kommittén gläder sig åt att kommissionen föreslår ett lagstiftningsinitiativ beträffande EU-intyget om funktionsnedsättning, och uppmanar kommissionen att föreslå en förordning, eftersom det är ett lämpligare instrument för att säkerställa en smidig tillämpning och undvika skillnader i genomförandet på nationell nivå.

1.7

EESK betonar vikten av att EU-intyget om funktionsnedsättning omfattar alla slags tjänster, förmåner och rabatter som redan beviljas på nationell nivå och som godtas av alla tjänster som erbjuder förmånliga villkor eller anpassningar för personer med funktionsnedsättning, oavsett om de tillhandahålls av offentliga eller privata enheter.

1.8

EESK rekommenderar att EU-intyget om funktionsnedsättning ger möjlighet att bevilja tillgång till förmåner kopplade till offentlig socialpolitik och/eller nationella sociala trygghetssystem på tillfällig basis när en person med funktionsnedsättning har flyttat till en medlemsstat för att studera eller arbeta, åtminstone medan en ny bedömning och certifiering av funktionsnedsättningen pågår.

1.9

Även om erkännandet av funktionsnedsättning genom EU-intyget om funktionsnedsättning inte innebär en standardisering av modellerna för att bedöma funktionsnedsättning mellan medlemsstaterna, tvingar det medlemsstaterna att förbättra de nuvarande systemen, som i första hand bygger på ett medicinskt synsätt, så att de bättre överensstämmer med modeller som är förenliga med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

1.10

EESK anser att intyget måste vara i fysisk form med digital kapacitet, vara fullt tillgängligt och ha en standardiserad id-storlek, med information om personlig assistans och/eller medföljande person för innehavaren av intyget.

1.11

EESK föreslår att lagstiftningen om EU-intyget om funktionsnedsättning ska omfatta en fullt tillgänglig webbplats på EU-nivå, med en lättläst version och tillgång till teckenspråkstolkning, som är tillgänglig på alla EU-språk och ger praktisk information avseende varje land. Den måste också omfatta EU-omfattande och nationella upplysningskampanjer på alla EU-språk för allmänheten, potentiella användare av intyget samt tjänsteleverantörer.

1.12

EESK stöder förslaget om att den nya lagstiftningen om EU-parkeringstillståndet ska tas fram tillsammans med förslaget till ett EU-intyg om funktionsnedsättning. Kommittén uppmanar dock kommissionen att beakta att intyget och tillståndet alltid måste utgöra två fysiskt separata handlingar.

1.13

1.14

EESK inser att EU-intyget om funktionsnedsättning är fullt förenligt den allmänna dataskyddsförordningen (4) och skyddar användarens personuppgifter. Kommittén uppmanar kommissionen att genom den föreslagna lagstiftningen garantera en hög skyddsnivå för dessa uppgifter, tillsammans med säkerhetsåtgärder och åtgärder mot förfalskning, i samband med utformningen och användningen av EU-intyget om funktionsnedsättning.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK noterar att ställningen som unionsmedborgare, i enlighet med artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, medför rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (5). För personer med funktionsnedsättning skyddas denna rättighet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerats av Europeiska unionen och de 27 medlemsstaterna, i artikel 18, som fastställer rätten till fri rörlighet, friheten att välja bosättningsort och rätten till ett medborgarskap på lika villkor som andra. Om funktionsnedsättning förstås som en rad begränsningar som i samspel med olika hinder kan motverka ett fullt och verkligt deltagande i samhället på lika villkor som andra (6), är det hela samhällets ansvar att, särskilt genom nationell och europeisk offentlig politik, skydda och faktiskt göra det möjligt att utöva denna rättighet.

2.2

Inom denna ram är tillhandahållande av stöd, assistans, tillgänglighetsåtgärder, särskilda tjänster, skälig anpassning, aktiva åtgärder och andra former av förmåner till personer med funktionsnedsättning de verktyg genom vilka lika åtnjutande av rättigheter uppnås och hinder övervinns. Om funktionsnedsättning inte erkänns och det hindrar tillgången till dessa stödåtgärder innebär detta således att de 87 miljoner personer med funktionsnedsättning som lever i EU direkt förvägras att utöva rätten att resa och/eller flytta till andra EU-länder.

2.3

Kommittén gläder sig åt att kommissionen föreslår ett lagstiftningsinitiativ beträffande EU-intyget om funktionsnedsättning, och rekommenderar starkt att intyget inrättas genom en förordning som är tillämplig i alla medlemsstater på ett snabbt, effektivt och enhetligt sätt. En förordning är ett lämpligare instrument för att säkerställa en smidig tillämpning och undvika skillnader i genomförandet på nationell nivå. Lagstiftningen kan inte ha karaktären av en rekommendation, eftersom det inte skulle göra att intyget är universellt och enhetligt tillämpligt. Om man skulle välja ett direktiv, skulle det finnas en stor risk för en obestämd förlängning av den tid som krävs för att införliva det, med potentiella situationer där EU-intyg om funktionsnedsättning gäller i vissa medlemsstater medan andra EU-länder inte har lämplig lagstiftning som gör att dess förmåner kan utnyttjas. En förordning skulle däremot ha omedelbar verkan i alla medlemsstater.

2.4

EU-intyget om funktionsnedsättning skulle, genom att underlätta undanröjandet av hinder för personer med funktionsnedsättning att röra sig fritt i EU, därför fungera som och ha karaktären av en typ av EU-pass för personer med funktionsnedsättning, som skulle göra det möjligt att identifiera dessa personer så att de kan få tillgång till alla de tjänster och förmåner som de har rätt till.

2.5

EESK anser att det pilotprojekt som pågick mellan 2016 och 2019 i åtta medlemsstater visade på intygets genomförbarhet och de möjligheter det medför för användarna samt hur det underlättar rörlighet genom att ge tillgång till gynnsamma villkor för särskilda tjänster som redan är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i värdmedlemsstaten.

2.6

I bedömningen av pilotprojektet (7) från 2021 redogjordes för denna effektivitet. Till exempel ledde användningen av intyget till ett ökat deltagande av personer med funktionsnedsättning i kultur- och fritidssektorerna, samtidigt som den gränsöverskridande rörligheten ökade och många användare förbättrade sina turistupplevelser utomlands.

2.7

Bedömningen visade dock också att användarna efterlyste en högre ambitionsnivå och täckning av fler sektorer, bl.a. transportsektorn, då denna var begränsad. Upplysningskampanjer ansågs också vara ytterst nödvändiga så att potentiella användare bättre kan förstå de nya möjligheterna och tjänsteleverantörerna kan känna igen intyget och känna till de rabatter och tjänster det ger rätt till.

2.8

I bedömningsrapporten uttrycks tydligt möjligheterna men också önskemålen från personer med funktionsnedsättning och de potentiella luckor som EU-intyget om funktionsnedsättning kan rikta ljuset mot om de sektorer som omfattas är begränsade. EESK betonar därför vikten av att ge tillgång till alla slags tjänster, förmåner och rabatter som redan beviljas på nationell nivå för användare av EU-intyget om funktionsnedsättning, som godtas av alla tjänster som erbjuder förmånliga villkor eller anpassningar för personer med funktionsnedsättning, oavsett om de tillhandahålls av offentliga eller privata enheter. Kommittén anser att lagstiftningen inte bör innehålla en begränsad förteckning över sektorer utan gälla för alla tjänster på EU:s inre marknad, eftersom en förteckning skulle medföra många undantag, vilket skulle leda till att de flesta av de rådande hindren upprätthålls och dess effektivitet begränsas.

2.9

När det gäller täckningen av förmåner som är kopplade till offentlig socialpolitik och/eller nationella sociala trygghetssystem, såsom direkt ekonomiskt stöd, tillhandahållande av personlig assistans, stöd till studerande eller arbetsrelaterade förmåner för företag när de anställer arbetstagare med funktionsnedsättning, anser EESK att EU-intyget om funktionsnedsättning bör ge möjlighet att bevilja sådana tjänster på tillfällig basis när en person med funktionsnedsättning har flyttat till en medlemsstat för att studera eller arbeta, åtminstone medan en ny bedömning och certifiering av funktionsnedsättningen pågår. Detta innebär att personer med funktionsnedsättning som flyttar till en annan medlemsstat för att arbeta eller studera (t.ex. Erasmus+-programmet) kommer att ha möjlighet att få tillgång till det stöd som krävs för att arbeta eller studera på lika villkor.

2.10

EESK betonar att EU-intyget om funktionsnedsättning är fullt förenligt med den allmänna dataskyddsförordningen och skyddar användarens personuppgifter, eftersom användningen av detta dokument för att få tillgång till tjänster och förmåner gör att personen inte måste visa och informera om personuppgifter, särskilt bedömningen av funktionsnedsättning och personlig hälsoinformation.

2.11

Förslaget till ett EU-intyg om funktionsnedsättning bör omfatta inrättandet av ett system för tillsyn och övervakning, för att säkerställa ett smidigt och effektivt genomförande, tillsammans med en struktur för att kanalisera och hantera klagomål och önskemål från användarna.

2.12

EESK inser att erkännandet av funktionsnedsättning genom EU-intyget om funktionsnedsättning inte innebär att modellerna för bedömning av funktionsnedsättning standardiseras mellan medlemsstaterna. Det tvingar dock medlemsstaterna att förbättra de nuvarande systemen, som i första hand bygger på ett medicinskt synsätt, i riktning mot modeller som är förenliga med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt Europaparlamentets färska undersökning om bedömning av funktionsnedsättning, ömsesidigt erkännande och EU-intyget om funktionsnedsättning råder det stor enighet om behovet av att förbättra antagandet av gemensamma principer och ökad harmonisering av bedömningar av funktionsnedsättning, definitioner av funktionsnedsättning och ömsesidigt erkännande. Man inser också att de befintliga bedömningssystemen har varit mer inriktade på individuella egenskaper än på miljöegenskaper och i hög grad förlitat sig på medicinska kunskaper eller tester av hur individer fungerar utanför sitt sammanhang snarare än på ett mer helhetsinriktat synsätt där människors faktiska livssituation beaktas (8).

3. Särskilda kommentarer

3.1

När det gäller formatet anser EESK att intyget måste vara fysiskt, med digital kapacitet. Till exempel skulle en QR-kod och/eller ett elektroniskt chipp som kopplar intyget till uppgifter om bedömningen av funktionsnedsättning vara ett positivt tillägg. Detta fysiska intyg måste vara helt tillgängligt, med blindskrift, och i standardiserad id-storlek.

3.2

Projektet avseende EU-intyget om funktionsnedsättning måste omfatta en webbplats på EU-nivå med praktiska uppgifter för varje land, t.ex. var man får intyget och hur det fungerar. EU-webbplatsen bör vara tillgänglig på alla språk och måste vara tillgänglig på högsta nivå av överensstämmelse (AAA) i riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll (9), med lättlästa format och tillgång till teckenspråk, liksom de nationella webbplatserna och den fullständiga processen för att erhålla intyget.

3.3

EU-intyget om funktionsnedsättning bör också innehålla information om personlig assistans och/eller medföljande personer för innehavaren av intyget, så att de omfattas av förmånerna och stödet i förekommande fall. Denna information kan uttryckas med en konkret symbol eller ett omnämnande på det fysiska intyget.

3.4

EESK anser att användandet av EU-intyget om funktionsnedsättning måste vara frivilligt. Det måste fastställas i lag att varje person med funktionsnedsättning själv kan besluta om han eller hon vill ansöka om intyget, och det bör aldrig vara en skyldighet att inneha ett sådant intyg för att styrka en funktionsnedsättning.

3.5

EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla ett finansieringsinstrument för att införa EU-intyget om funktionsnedsättning i alla EU-medlemsstater, inbegripet den EU-omfattande webbplatsen. Därefter måste man säkerställa fortsatt finansiering för tryck och utfärdande av intyget, personal, kommunikation och underhåll av webbplatsen och tillhörande verktyg, såsom eventuella mobilapplikationer. Detta skulle kunna göras genom en fortsättning av EU:s finansieringsinstrument och/eller nationella finansieringsflöden.

3.6

Kommunikation och upplysning om EU-intyget om funktionsnedsättning är avgörande för att se till att det når alla potentiella mottagare och tjänsteleverantörer. Lanseringen av intyget bör åtföljas av EU-omfattande och nationella upplysningskampanjer för allmänheten, för att potentiella användare av intyget ska ansöka och för att tjänsteleverantörer ska ansluta sig till systemet så att det kan nå sin fulla potential, på alla EU-språk och i lättlästa format och teckenspråksformat, i syfte att säkerställa tillgänglighet för alla. Särskilda insatser måste göras för att nå de personer med funktionsnedsättning som kan ha svårare att få tillgång till information om intygets existens och fördelar samt förfarandena för att erhålla det, såsom personer med psykosociala eller intellektuella funktionsnedsättningar och personer som har ett begränsat stödjande nätverk, vilket är fallet med flyktingar med funktionsnedsättning. För att bättre nå ukrainska flyktingar med funktionsnedsättning bör det också finnas kommunikation på ukrainska. Denna kampanj måste följas upp med regelbunden kommunikation för att informera innehavarna av intyget och allmänheten om nya tillägg till intygssystemet och fördelarna med intyget i allmänhet, för att se till att detta EU-projekt synliggörs ordentligt.

3.7

EESK betonar vikten av att EU-institutionerna upprätthåller ett nära samarbete med personer med funktionsnedsättning samt europeiska, nationella, regionala och lokala organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Projektet bör genomföras med fullt deltagande av personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem. Detta bör ske både på politisk nivå för att utveckla intyget och på verkställande nivå för att införa och distribuera det samt för att kommunicera om det. Kommissionen bör anordna årliga utbyten mellan medlemsstaterna om utmaningar, framsteg och god praxis, med deltagande av personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem, i syfte att förbättra omfattningen och användningen av intyget med tiden.

3.8

Genomförandet av EU-intyget om funktionsnedsättning bör inbegripa en datainsamlingsprocess för anonymiserad information om mottagarna, uppdelad efter kön och ålder.

4. EU-parkeringstillståndet

4.1

Kommittén är medveten om vikten av att uppdatera lagstiftningen om harmonisering av EU-parkeringstillståndets egenskaper och funktionssätt. De olika format för tillståndet som införts på nationell, regional eller till och med lokal nivå innebär fortfarande hinder och funktionsstörningar för användarna. Användningen av det är dock av yttersta vikt för många personer med funktionsnedsättning, särskilt som det är den enda lösning som möjliggör tillträde till stadsområden med begränsad åtkomlighet, eftersom kollektivtrafik ofta inte är ett alternativ på grund av bristande tillgänglighet.

4.2

EESK anser att EU-parkeringstillståndets format, egenskaper och utfärdandeförfarande bör harmoniseras, i en form som är bindande för medlemsstaterna och kommuniceras tydligt till användarna av tillståndet. Kontrollerna av bedräglig användning av tillståndet och olaglig användning av parkeringsplatser som är reserverade för personer med funktionsnedsättning bör stärkas, och hårdare säkerhetsåtgärder och åtgärder mot förfalskning bör vidtas tillsammans med högre och effektivare böter vid felaktig användning och förfalskning. Upplysningskampanjen bör också riktas till allmänheten i syfte att motverka olaglig användning av reserverade parkeringsplatser.

4.3

Lagstiftningen om EU-parkeringstillståndet bör ytterligare harmonisera reglerna om behörighet och utfärdandeförfarandet, i en form som är bindande för medlemsstaterna och kommuniceras tydligt till användarna av tillståndet. Man kan också underlätta utbytet av god praxis mellan de nationella myndigheterna genom att inrätta en kommissionsarbetsgrupp i frågan som ger möjlighet att utveckla idéer på EU-nivå.

4.4

Vid utarbetandet av den nya lagstiftningen om EU-parkeringstillståndet, tillsammans med förslaget till ett EU-intyg om funktionsnedsättning, måste det beaktas att intyget och tillståndet alltid måste utgöra två fysiskt separata handlingar. Inte alla personer med funktionsnedsättning som är potentiella innehavare av intyg om funktionsnedsättning kör ett fordon, och av praktiska skäl måste parkeringstillståndet lämnas i det parkerade fordonet, medan användaren bör ha EU-intyget om funktionsnedsättning på sig.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 1; EUT L 46, 17.2.2004, s. 1; EUT L 334, 17.12.2010, s. 1; EUT L 123, 17.5.2003, s. 18; EUT L 315, 3.12.2007, s. 14; EUT L 356, 12.12.2014, s. 110; EUT L 55, 28.2.2011, s. 1; EGT L 42, 13.2.2002, s. 1.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(5) EUT C 115, 9.5.2008, s. 47, artikel 20.2 a.

(6) Förenta nationerna. (2006). ”Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”. Fördragsserien, 2515, 3.

(7) Europeiska kommissionen. 2021. ”Study assessing the implementation of the pilot action on the EU Disability Card and associated benefits”. Slutrapport, https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=8407&furtherPubs=yes.

(8) Europaparlamentet, ”Disability assessment, mutual recognition and the EU Disability Card. Progress and opportunities”. Utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, generaldirektoratet för unionens interna politik, PE 739.397 – november 2022.

(9) ”Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.0”, http://www.w3.org/TR/WCAG20/.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/76

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Initiativ om virtuella världar, såsom metaversum

(förberedande yttrande på begäran av Europeiska kommissionen)

(2023/C 228/10)

Föredragande:	Martin BÖHME
Medföredragande:	Hervé JEANNIN

Remiss	20.1.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
	Förberedande yttrande
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	19.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	153/1/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är övertygad om att metaversum och utvecklingen av virtuella världar sannolikt kommer att få en drastisk inverkan på vårt sätt att leva tillsammans. Metaversum är digitalt universum (en virtuell rymd) med hög konnektivitet där man använder sig av internet, avatarer och programvaruagenter och binder samman dem för att skapa en ny fysisk och virtuell värld. Detta får konsekvenser för företagsklimatet, arbetsvillkoren och det civila samhällets utveckling. Dessa förändringar kommer att medföra både möjligheter och risker som samhället måste ta itu med. Det finns fortfarande behov av framsteg när det gäller acceptansen för användningen av denna nya teknik, som höjer säkerheten för alla typer av arbetstagare.

1.2

Ur EESK:s synvinkel är det viktigt att se till att nästa generations internet är öppet och sammanlänkat. Metaversum bygger på en bas av sammankopplade virtuella världar, som skapas med hjälp av olika tekniker såsom 3D-modelleringsprogramvara, webb 3.0, förstärkt/virtuell/utvidgad verklighet, artificiell intelligens/maskininlärning och distribuerad databehandling. Organisationer kan skapa sig en bild av hur denna teknik kan förbättra deras affärsmodeller, men de måste besvara mycket viktiga frågor, t.ex. hur man utvärderar marknadstrender, får tillgång till kapacitet, mäter engagemang och anpassar företagen så att de förblir konkurrenskraftiga. Möjligheterna och utmaningarna beskrivs närmare i punkterna 3.2 och 3.3, och några specifika industriella exempel ges i punkt 3.10. Det finns ett behov av att kontinuerligt analysera om den gällande lagstiftningen är tillräcklig för att reglera den virtuella världen. EESK upprepar Europaparlamentets nyligen antagna ståndpunkt och betonar vikten av att korrekt fastställa yrkesställningen för dem som är involverade i virtuella världar och se till att de betraktas som antingen anställda eller egenföretagare, beroende på deras faktiska arbetsvillkor.

1.3

Utvecklingen av metaversum kräver noggranna överväganden från lagstiftarens sida för att säkerställa en säker miljö. Ett fortlöpande samarbete mellan berörda parter är nödvändigt för att se till att metaversum är till gagn för samhället. Virtuella världar såsom metaversum innebär dock också risker, särskilt för barn och utsatta grupper. Plattformsoperatörerna måste införa strikta kontrollmekanismer för att filtrera och avlägsna skadligt innehåll samt skyddsåtgärder för att förhindra trakasserier och missbruk.

1.4

Metaversum kan också påverka arbetsvillkor och hälsa och säkerhet. Det är viktigt att se till att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa tillräcklig information om dessa frågor, bland annat genom social dialog och kollektivförhandlingar, i syfte att garantera arbetstagarnas säkerhet och ge tillgång till utbildning i syfte att förbättra kompetens och färdigheter. EU måste garantera att befintlig lagstiftning också respekteras i den virtuella världen och att lämpliga åtgärder vid behov vidtas för att tillgodose särskilda behov av att reglera metaversum.

1.5

Såvitt EESK vet används metaversum inom industrin i dag främst för att optimera verksamheten, samla in data och förbättra resultaten. Digitala tvillingar har visat sig vara ett värdefullt verktyg för att företag ska kunna uppnå sina mål. Metaversum måste ge lösningar på olösta problem eller göra det möjligt att tillverka produkter till lägre kostnad och på kortare tid, förbättra kvaliteten, minska riskerna och öka effektiviteten.

1.6

Metaversum skulle kunna ha en positiv inverkan på miljön och minska klimatförändringarna genom att möjliggöra distansarbete i större utsträckning än tidigare, minska behovet av fysiskt resande och minska koldioxidutsläppen. Dessutom kan metaversum användas för att simulera och testa hållbara metoder, såsom system för förnybar energi och smarta städer, innan de genomförs i den fysiska världen. Man måste dock också beakta energiförbrukningen och koldioxidavtrycket för den teknik som metaversum bygger på. De virtuella världarnas expansion kommer att ytterligare öka den globala efterfrågan på energi. Detta kommer att öka behovet av grön energiproduktion.

1.7

EESK anser att man redan i dag måste ta itu med frågor som rör beskattning av verksamhet i metaversum. Beskattning inom ramen för metaversum innebär en utmaning, eftersom traditionella beskattningsmodeller kanske inte är lämpliga och nya metoder kan behövas för att de skatter som uppbärs ska vara rättvisa och ändamålsenliga.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Nästa generations internet kommer att vara öppet och sammanlänkat, en digital möjliggörande faktor för handel och samhälle. Den teknik som är förknippad med metaversum – förstärkt verklighet, virtuell verklighet, utökad verklighet och digitala tvillingar – kan påskynda engagemang, socialisering, samarbete och erfarenheter, och erbjuda användarna nya immersiva sätt att få tillgång till produkter och tjänster.

2.2

Organisationer har möjlighet att skapa sig en bild av hur nästa generations internet kommer att förbättra deras produkter och tjänster. Detta inbegriper att beakta metaversums inverkan på handeln, hur utbildningen kan förbättras genom förstärkt verklighet, hur 3D-modellering och digitala tvillingar kan användas på ett ändamålsenligt sätt och hur virtuell verklighet kan tillämpas inom underhållning. Framväxten av nya virtuella världar, såsom metaversum, innebär dock också att organisationer ställs inför ett antal mycket viktiga frågor som snarast måste besvaras. För att förbli konkurrenskraftiga måste de för det första skapa sig en bild av lämpliga möjligheter och utvärdera marknaden, kundernas behov och trender. För det andra behöver de effektiva processer för att få tillgång till kapacitet, inbegripet partnerskap och utkontraktering. För det tredje är det mycket viktigt att mäta effekterna av engagemang och erfarenhet för att kontinuerligt förbättra resultaten och kundnöjdheten. Slutligen måste organisationerna anpassa sina affärsmodeller till ny teknik, nya marknader och kundernas förväntningar för att kunna bibehålla sin konkurrenskraft.

2.3

Det är nödvändigt att reflektera över hur balansen mellan den virtuella och den fysiska världen ska säkerställas för att metaversum ska kunna konstrueras på ett ansvarsfullt sätt. Det är av avgörande betydelse att man ser till att metaversum är en säker miljö för konsumenterna och nära överensstämmer med den ”öppna” visionen om nästa version av internet. Konsumenterna måste vara beredda att använda och få utbildning om det. När det gäller barn och tonåringar bör detta helst ske redan i skolan. Dessutom är det mycket viktigt att överväga om tekniken kan utvecklas tillräckligt snabbt för att det metaversum som byggs upp motsvarar våra föreställningar. Dessa frågor kräver fortlöpande dialog och samarbete mellan berörda parter, däribland industrin, beslutsfattare, arbetsmarknadens parter och nätverk i det civila samhället, för att se till att utvecklingen av metaversum är till gagn för samhället som helhet.

2.4

EESK pekar på möjliga risker, särskilt för barn och utsatta grupper såsom personer med funktionsnedsättning och minoriteter. Eftersom metaversum är en del av den virtuella världen kan gärningsmän lättare bevara sin anonymitet och sprida illvilliga och skadliga budskap till andra användare utan att drabbas av påföljder. Detta kan leda till nätmobbning. Metaversum kan innehålla potentiellt skadligt eller olämpligt innehåll som inte lämpar sig för barn. Det är viktigt att plattformsoperatörerna inför strikta kontrollmekanismer för att filtrera och ta bort sådant innehåll. Det skulle också kunna vara ett problem att intensiv användning av metaversum kan innebära en fysiskt inaktiv livsstil. Det är EU:s politiska uppgift och ansvar att fastställa och övervaka de rättsliga villkoren för säkerhet i den virtuella världen.

2.5

EESK betonar att virtuella världar kan påverka arbetsvillkoren och hälsan och säkerheten. Det finns ett behov av att kontinuerligt analysera om den gällande lagstiftningen är tillräcklig för att reglera den virtuella världen. EESK upprepar Europaparlamentets nyligen antagna ståndpunkt och betonar vikten av att korrekt fastställa yrkesställningen för dem som är involverade i virtuella världar och se till att de betraktas som antingen anställda eller egenföretagare, beroende på deras faktiska arbetsvillkor (1). Det är viktigt att se till att lämpliga åtgärder vidtas för att garantera arbetstagarnas säkerhet och att samma normer tillämpas som i den verkliga världen. Social dialog och kollektivförhandlingar är därför avgörande för att säkerställa dessa åtgärder. Det är också viktigt att arbetstagarna får lämplig utbildning och information så att de kan arbeta säkert och effektivt i virtuella miljöer. Livslångt lärande är mer än nödvändigt. Kontroller av en persons kompetens under hela karriären är avgörande för att tillgodose utbildningsbehoven (kompetenshöjning och omskolning). Även här har den sociala dialogen till uppgift att erbjuda en kollektiv strategi för att ge varje enskild arbetstagare tillgång till sådan kompetenskontroll och till den utbildning som krävs för att förbättra kompetens och färdigheter och bidra till att göra Europa oberoende på det virtuella området.

2.6

EESK anser att virtuella världar såsom metaversum kommer att ha en inverkan på miljön och resursförbrukningen. Å ena sidan kan de förbruka en betydande mängd energi, särskilt när de finns på servrar med hög prestanda. Detta kan leda till en ökad efterfrågan på el och därmed ett ökat koldioxidavtryck. Å andra sidan skulle virtuella världar kunna användas som ersättning för verkliga erfarenheter och interaktioner. Detta kan ha en positiv inverkan på resursförbrukningen, särskilt om människor reser mindre och använder färre fysiska produkter. Kommittén menar att det behövs rättsliga krav för att säkerställa att aktörerna bakom de virtuella världarna vidtar åtgärder för att minska energi- och resursförbrukningen. Detta inbegriper användning av förnybar energi såsom sol- eller vindkraft, optimering av servrar och maskinvara för att minska energiförbrukningen samt främjande av återvinning och återanvändning av maskinvara och utrustning.

2.7

EESK anser att europeiska värden och en människocentrerad filosofi måste ligga till grund för den virtuella världens regler och dess styrning. Därför bör Europa inta en dominerande ställning i utvecklingen av metaversum. Det är EU-tillsynsmyndighetens uppgift att i möjligaste mån agera för att hitta en god balans på internationell nivå när det gäller interoperabiliteten mellan standarderna, som måste fastställas i samarbete med alla berörda parter, inbegripet arbetsmarknadens parter. När det gäller metaversums sidoeffekter bör särskild uppmärksamhet ägnas åt den sociala dimensionen och särskilt åt ungdomar. Vi måste också undvika geografiska obalanser och ojämlikheter på grund av skillnader i digital infrastruktur i Europa.

2.8

Att beskatta företag i metaversum är en komplex utmaning, eftersom de traditionella begreppen geografiska gränser och fysiska platser inte längre är tillräckliga. Fastställandet av skattepliktig inkomst, bedömning av digitala tillgångar och avgränsning av affärsområden kräver en omjustering av skattebasen. Det är också viktigt att inrätta lämpliga regleringsmekanismer för att säkerställa rättvis skattepraxis.

3. Särskilda kommentarer

3.1 Metaversums byggstenar

3.1.1

Ur teknisk synvinkel bygger metaversum på en bas av sammankopplade virtuella världar, där varje värld kan representera en särskild miljö eller erfarenhet. För att möjliggöra interaktion och kommunikation mellan användare i metaversum används olika protokoll och standarder, såsom Open Metaverse Interoperability Protocol (OMI), som möjliggör sömlös interaktion mellan olika virtuella världar. Till andra tekniska komponenter hör nätverksprotokoll, system för användaridentitet och algoritmer för artificiell intelligens. Metaversums teknikstapel har fyra centrala byggstenar: 1) innehåll och erfarenheter, 2) plattformar (t.ex. spelmotorer), 3) infrastruktur och maskinvara (inklusive utrustning och nätverk) och 4) möjliggörande faktorer (såsom betalningsmekanismer och säkerhet). Dessa komponenter omgärdas av tio lager som tillhandahåller de kritiska byggstenar som alla upplevelser inom metaversum bygger på.

3.1.2

Metaversum omfattar slutligen även ekonomiska och kommersiella komponenter, såsom virtuella valutor, marknadsplatser och system för att köpa och sälja virtuella varor och tjänster. Dessa komponenter är utformade för att underlätta handel och värdeutbyte inom metaversum, och blockkedjeteknik och annan decentraliserad teknik kan användas för att säkerställa insyn och säkerhet kring dem.

3.2 Möjligheter

3.2.1

Ur EESK:s synvinkel är det värt att notera att framtidens metaversum omfattar flera dimensioner, inbegripet metaversum för konsumenter, företag och industrin. i) Konsumenternas metaversum fungerar som ett rekreationsutrymme där enskilda personer kan spela spel och samspela socialt i en virtuell verklighet. ii) Företagens metaversum utgör en plattform för gemensam utformning tillsammans med kunderna. iii) Industrins metaversum fungerar som en portal för produkttillverkning.

3.2.2

Industrins metaversum rymmer stora möjligheter för europeiska företag som vill optimera sin verksamhet, samla in data och förbättra resultaten. Användningen av digitala tvillingar inom industrisektorn har visat sig vara ett värdefullt verktyg för företag när det handlar om att optimera verksamheten, samla in data och förbättra resultaten, t.ex. genom utformning utan fysiska prototyper.

3.2.3

För enskilda personer innebär den smidiga övergången mellan fysiska upplevelser och interaktioner och den virtuella och multimodala förstärkningen av dessa oändliga möjligheter. Metaversum är en kraftfull hävstång för rekrytering, onboarding, utbildning utan risk och tillhandahållande av samarbetsbaserade och immersiva distansarbetsmiljöer som lockar till sig de framtida begåvningar som industrin behöver för att kunna utvecklas.

3.3 Utmaningar

3.3.1

EESK:s bedömning av den nuvarande situationen är att acceptansen för användning av denna nya teknik fortfarande behöver öka. Andra förutsättningar för att man i stor skala ska kunna bygga ut detta nya internet för konsumenter och medborgare är en ökad mognad som krävs till följd av samspelet mellan många olika tekniker samt att infrastruktur, datorkapacitet och kommunikationsnät utvecklas.

3.3.2

Metaversum innebär brådskande utmaningar för såväl företag och deras anställda som för oberoende utvecklare och innehållsskapare, regeringar och konsumenter. Merparten av arbetskraften kommer att behöva omskolas för att man ska kunna dra nytta av metaversum snarare än att konkurrera med det, och kommuner och länder måste etablera sig som utvecklingsnav och delta i den globala konkurrensen för att locka till sig talanger och investeringar och för att arbetstagarna ska stanna kvar. Det är den sociala dialogens och kollektivförhandlingarnas uppgift att ge arbetstagare som är involverade i föränderliga arbetsmiljöer de möjligheter som de behöver.

3.3.3

EESK understryker att en rad olika berörda parter på samhällsnivå kommer att behöva utarbeta en färdplan mot ett etiskt, säkert och inkluderande metaversum. Riktlinjer kan också vara nödvändiga för frågor som rör säkerhet, etik och regelefterlevnad, fysisk hälsa och säkerhet, hållbarhet samt jämlikhet och rättvisa. Kraven på dataskydd och genomförandet av den allmänna dataskyddsförordningen i metaversum utgör också en särskild utmaning. Det måste undersökas i vilken utsträckning de befintliga kraven fortfarande är tillräckliga.

3.3.4

Överväganden om fördelningen av den virtuella rymden i metaversum är av stor betydelse eftersom de avgör vem som har tillgång till vissa områden och visst innehåll och vem som inte har det. De stora plattformsoperatörerna, t.ex. Facebook, Google och Microsoft, kommer att spela en viktig roll i utformningen av metaversum, eftersom de redan har en stark närvaro i den virtuella världen och har de resurser som krävs för att tillhandahålla infrastrukturen. Det är viktigt att dessa företag följer transparenta och rättvisa regler för tillträde till den virtuella rymden för att en öppen och diversifierad virtuell värld ska kunna skapas. Dessutom måste mindre marknadsaktörer också ges möjlighet att delta i värdeskapande genom den virtuella rymden.

3.3.5

Användarna rapporterar allt fler fall av stötande och oönskat beteende, bland annat trakasserier av användare, sexualisering av avatarinteraktioner, datautnyttjande och oreglerat spelande, mobbning, presentation av grafiskt sexuellt innehåll, rasism, hot om våld och gromning av minderåriga (CCDH, 2022). Beroende av en simulerad verklighet samt problem i fråga om integritet och psykisk hälsa förefaller också vara vanligt förekommande hos användare runtom i världen (Statista 2020).

3.4

Talanger: uppbyggnad av metaversum för företag kräver särskild kompetens. Det kan också behövas nya roller, t.ex. komponentutvecklare, infrastrukturleverantörer, tjänsteutvecklare och virtuella värdar. Europa måste sträva efter att återigen bli en välkomnande gemenskap för forskare och ingenjörer och se till att utbilda deras efterträdare. En prioritering måste vara att fortbilda och omskola den befintliga arbetskraften i samarbete med universitet och andra utbildningsinstitutioner.

3.5

Verktyg: vid utvecklingen av metaversum finns det ett mycket stort behov av verktyg som kan skapa innehåll för flerdimensionella världar och integrera programkod i objekt. Dessa verktyg kommer att vara avgörande för att skapa och distribuera innehåll och tjänster i metaversum. Dessutom måste de vara tillgängliga för ett brett spektrum av upphovsmän och användare, från hobbyverksamhet till professionell formgivning.

3.6

Ekosystem och modeller: nya marknader och plattformar kan komma att krävas för att anskaffa ”live distributed objects” som NFT eller hela metaversum. Dessa föremål kan erbjudas som produkter eller tjänster, men prissättningen, ägandet och affärsmodellerna har ännu inte fastställts. För att säkerställa enhetlighet måste standarder fastställas för att vägleda processen.

3.7

EESK betonar att det är mycket viktigt att överväga nya mekanismer för delning och licensiering som gör det möjligt att skapa och distribuera innehåll och tjänster samtidigt som skyddet av immateriell och industriell äganderätt samt användarnas integritet och säkerhet säkerställs. Vid utformningen av metaversum måste varumärken, upphovsrätt och andra licenser och former av immateriell och industriell äganderätt respekteras.

3.8

Ur teknisk och samhällelig synvinkel är standardisering en av de största utmaningarna när det gäller att bygga ut metaversum i stor skala. Många protokoll, standarder och regler måste fastställas i fråga om cybersäkerhet, lagring och skydd av personuppgifter, skydd av enskilda personer och kampen mot nätstalkning, it-brottslighet och desinformation. EU måste ta en ledande roll för att förhindra att de fastställs av andra regioner i världen. Unionen måste därför delta i de internationella konsortier som ansvarar för utveckling av dem.

3.9

Spelbranschen har gått i bräschen för att organisera nätgemenskaper. Det är också där många människor, särskilt barn och ungdomar, för första gången kommer i kontakt med virtuella världar. EESK anser därför att i synnerhet denna industri bör hållas ansvarig och involveras i utvecklingen av konsumentskyddsstandarder.

3.10 Exempel på aktuell användning av virtuella världar inom industrin

3.10.1

EESK hänvisar till de beräkningar som gjorts av biltillverkaren Renault, som i november 2022 tillkännagav att dess industriella metaversum skulle möjliggöra besparingar på 780 miljoner euro i olika produktionsled. Fram till 2025 skulle besparingar på ytterligare 320 miljoner euro kunna göras, liksom 260 miljoner euro i lagerbesparingar, samtidigt som leveranstiderna för fordon skulle kunna sänkas med 60 % och produktionsanläggningarnas koldioxidavtryck minskas med 50 %.

3.10.2

När det gäller hälso- och sjukvård använder sig Pfizer av utbildningslösningar där man utnyttjar virtuell verklighet för att förbättra efterlevnaden av prövningsprotokoll. Praktikanter utbildas genom en realistisk och immersiv erfarenhet i ett virtuellt laboratorium där de kan samspela och experimentera på ett säkert sätt i förhållanden som liknar verkligheten. Pfizer använder redan liknande teknik för att tillhandahålla fortbildning för sina anställda på produktionsanläggningarna. De anställda som har genomgått dessa immersiva fortbildningar efterlever i avsevärt högre grad industrins strikta protokoll och föreskrifter, inom både forskning och produktion. Dessutom kan metaversum ge upphov till långtgående förändringar när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård och vårdens kvalitet genom att bidra till att åtgärda brister i vården, särskilt på landsbygden och i avlägsna områden.

3.10.3

Inom flyg- och rymdsektorn använder Airbus och Boeing redan konceptet med digitala tvillingar (som ligger till grund för industrins metaversum) som framtidens plattform för att skapa 3D-kopior av sina nya flygplan och produktionssystem till stöd för ingenjörs- och simuleringsverksamhet.

3.10.4

Inom finanssektorn förbättrar flera banker och försäkringsbolag sina kunders upplevelse och samspelet med kunderna genom immersiva lösningar med användning av metaversum. AXA köpte till exempel en virtuell tomt på en webb 3.0-plattform för att kunna samspela med nya kundgrupper och bygga en virtuell agentur på lång sikt. Allianz använder förstärkt verklighet för att öka kundernas medvetenhet.

3.10.5

EESK noterar att det förmodligen är i sektorn för konsumenter, produkter, detaljhandel och distribution som vi har sett de senaste initiativen inom metaversum och webb 3.0. Bland exemplen på användning finns allt från virtuella butiker i 3D och immersiv social shopping till avatarer, varumärkesprofilering och marknadsföring samt nytt samhällsengagemang och nya lojalitetsprogram baserade på NFT-teknik och webb 3.0-teknik.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20221212IPR64513/digital-workers-better-working-conditions-and-protection-of-rights.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/81

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem

(Förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)

(2023/C 228/11)

Föredragande:	Stefan BACK
Medföredragande:	Mateusz SZYMAŃSKI

Remiss	Svenska ordförandeskapet, 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Förberedande yttrande
Beslut av EESK:s plenarförsamling	14.12.2022
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	12.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	159/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem måste genomföras på ett sätt som gör att medborgarna och företagen, inom både industrin och transportsektorn, ställer sig bakom såväl målet att minska utsläppen inom transportsektorn med 90 % fram till 2050 som de metoder och medel som används för att uppnå det.

1.2

För att åstadkomma detta måste omställningen ske på ett sätt som gör att medborgare och företag ser den som acceptabel i ekonomiskt hänseende, ur social synpunkt och i praktiken, och därför är beredda och villiga att aktivt stödja den. Om så inte sker finns det en allvarlig risk inte bara för att omställningen misslyckas, utan i värsta fall för social oro.

1.3

Vi anser att följande villkor måste vara uppfyllda för att omställningen ska lyckas:

—	Företagen måste känna att de inte belastas med alltför höga kostnader och att de kommer att behålla sin konkurrenskraft, inte bara inom EU.

—	Arbetstagarna måste uppleva att omställningen är acceptabel och att de ges möjlighet att anpassa sig till nya arbetsvillkor på ett socialt godtagbart sätt.

—	Medborgarna, i såväl tätorter som landsbygdsområden, måste omfattas av tillgänglighet och ha tillgång till mobilitet till en rimlig kostnad och under goda allmänna förhållanden.

1.4

Det förefaller finnas en allmän enighet om målet för 2050, men kring de sätt och medel som hittills planerats för att nå dit verkar det inte råda samförstånd. Detta gäller t.ex. tunga transporter, där det verkar som om möjligheterna till elektrifiering är mycket begränsade och tillgången till alternativa bränslen otillräcklig.

1.5

Vid användningen av förnybar energi inom transportsektorn bör man ta hänsyn till de olika typerna av förnybar energi och deras olika källor så att man är oberoende av specifika leverantörer och länder. Beroenden med anknytning till råvaror och komponenter som används vid tillverkningen av elbilar måste också beaktas.

1.6

Utveckling av multimodalitet är avgörande för att få ut det bästa av varje transportsätt, inbegripet de nya utsläppsfria transportsätten. Digitaliseringen samt en optimerad kapacitetsanvändning och samordning kommer att bidra till att göra transporterna till ett sammanhängande system.

1.7

Transportinfrastruktur, särskilt infrastruktur för distribution av alternativa bränslen, samt investeringar i och effektivitet vid användningen av infrastruktur är en förutsättning för förändringar inom transportsektorn, bland annat när det gäller transporttillgänglighet, användning av rena bränslen, integrering av transportsätt, genomförande av innovationer och nya transportsätt. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betonar den bristande samstämmigheten mellan tidsplanen för utbyggnad av alternativa bränslen och vätgasinfrastruktur samt tidsfristerna för genomförandet av TEN-T-nätet, och EU-lagstiftningens utelämnande av landsbygdsområden som inte omfattas av TEN-T.

1.8

För att de olika länderna ska kunna utveckla transporterna på ett hållbart sätt måste deras särdrag och preferenser beaktas.

1.9

Den hållbara utveckling av transportsektorn som anges i EU-dokumenten kan äventyras av yttre faktorer, men de avsedda förändringarna måste uppmuntras för att säkerställa att resultaten kan uppnås på ett godtagbart sätt.

1.10

Socialt hållbara transporter måste vara tillgängliga, inkluderande och ekonomiskt överkomliga för att problemet med mobilitetsfattigdom ska undvikas. EESK anser att kollektivtrafiken har en central uppgift i omställningsprocessen. Dess inkluderande karaktär gör det möjligt att uppnå både miljömässiga och sociala mål.

1.11

Omställningen kommer inte att lyckas utan arbetstagarmedverkan, något som det för närvarande råder brist på inom sektorn. Därför är det viktigt att transportsektorn blir känd för högkvalitativa arbetstillfällen som skulle gör den mer attraktiv att arbeta inom. Social dialog och kollektivförhandlingar är av avgörande betydelse i detta avseende.

1.12

EESK understryker vikten av breda samråd med alla berörda parter och av kunskapshöjande åtgärder i alla skeden av omställningen.

2. Bakgrund till yttrandet

2.1

Det svenska ordförandeskapet har begärt ett förberedande yttrande om omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem.

Yttrandet bör ses mot bakgrund av de ambitiösa målen i den gröna given – en minskning med 90 % av transportsektorns koldioxidutsläpp fram till 2050 och med 55 % fram till 2030 – som börjar genomföras genom 55 %-paketet. Genomförandet av dessa mål kommer också att innebära att säkerheten förbättras.

2.2

Enligt överenskommelsen ska koldioxidutsläppen minska med 55 % för personbilar och 50 % för lätta lastbilar senast 2030 och med 100 % för nya personbilar och lätta lastbilar senast 2035. Kommissionens avsikt är att föreslå att fordon med koldioxidneutrala bränslen tillåts även efter 2035 samt att bedöma de sociala och ekonomiska följderna av överenskommelsen år 2026.

Andra viktiga förslag med relevans för transportdelen av 55 %-paketet och där trepartsöverenskommelser har nåtts avser handel med utsläppsrätter, något som omfattar vägtransporter, luftfart och sjötransporter, och en översyn av direktivet om förnybara bränslen och förordningen om infrastruktur för distribution av förnybara bränslen.

2.3

Ett förslag till översyn av förordningen med riktlinjer för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) som syftar till att påskynda och effektivisera genomförandet av nätet och främja hållbarhet, ett meddelande om mobilitet i städer och ett förslag om it-kommunikation lades fram i december 2021. Rådet (transport) enades i december 2022 om en gemensam strategi för förslaget om det transeuropeiska transportnätet.

2.4

Kommissionens arbetsprogram för 2023 inbegriper ett paket om grönare frakt med översyner av direktivet om vikter och dimensioner för tunga fordon och direktivet om kombinerad transport.

2.5

I mars 2023 lade kommissionen fram ett meddelande om en europeisk vätgasbank med fokus på finansiering.

2.6

Ett meddelande om ett gemensamt europeiskt dataområde för mobilitet planeras till 2023.

2.7

De överenskommelser som nåtts vid de pågående trepartsmötena om 55 %-paketet kan ha en avgörande inverkan på möjligheterna att nå de mål inom den gröna given som fastställts för 2050. Detta gäller även de ovannämnda förslag som planeras för 2023 och deras öde ligger i medlagstiftarnas händer. För att omställningen ska lyckas är det särskilt viktigt att hitta ett effektivt sätt att hantera omställningsperioden i fråga om såväl teknisk utveckling och systemutveckling som sociala aspekter.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Transportområdet omfattar ett stort antal frågor, varav många är specifika för varje transportsätt. De grundläggande faktorerna för att genomföra och, vid behov, påskynda omställningen av transportsektorn är i huvudsak följande: utsläppsminskning, utveckling av förnybara energikällor, digitalisering, ökad effektivitet och alternativa transportsätt i stadstrafiken. Dessa faktorer förefaller, tillsammans med frågan om tillgång till lämplig infrastruktur för bränslen, vara gemensamma för alla transportsätt och för både gods- och persontransporter. Det är viktigt att tillräckliga resurser – privata eller offentliga – tillhandahålls för forskning och utveckling av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, förnybara bränslen och digitala transportlösningar.

3.2

Av vikt är att all relevant lagstiftning så långt som möjligt är förenlig med målen för den gröna omställningen och främjar utsläppsminskningar, men på ett sätt som inte skadar arbetstagarnas sociala intressen.

3.3

Det är viktigt att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt de omfattande sociala konsekvenserna av transportsektorns omställning, för både arbetstagare och användare, och att se till att negativa effekter för arbetstagarna undviks, samtidigt som det säkerställs att användarna har tillgång till transporter till överkomliga priser och att logistikkedjorna är effektiva och rimligt prissatta. Lämpliga lösningar på dessa frågor är viktiga för att arbetstagarna, allmänheten och näringslivet ska acceptera omställningen.

3.4

Mot bakgrund av den mycket höga ambitionsnivån och med tanke på att efterfrågan på transporter förväntas öka och fram till 2050 och mer än fördubblas jämfört med i dag är en god och trovärdig hantering av omställningen avgörande, även med tanke på att det är viktigt att genomförandeåtgärderna är och ses som genomförbara och att rätt signaler når marknaden.

3.5

Trovärdighet kommer också att vara avgörande för att människor ska vara beredda att ändra vanor och livsstil på ett sätt som främjar omställningen. Det handlar t.ex. om villighet att investera i fordon med nya framdrivningssystem, en preferens för bildelning, ökad användning av kollektivtrafik, en ökning av aktiv mobilitet såsom cykling eller gång, särskilt i städer, samt villighet från godstransportföretagens sida att utbyta information för att förbättra möjligheterna till effektiv resursanvändning genom kapacitetsdelning.

3.6

Det är viktigt att genomföra åtgärder för att öka kunskapen samt att följa upp sådana åtgärder för att se till att de får genomslag. Det civila samhällets organisationer och berörda parter är viktiga i detta sammanhang.

3.7

Urbaniseringen och e-handelns utveckling kommer att medföra en förändring av transportbehoven och transportmönstren, vilket t.ex. återspeglas i det ovannämnda TEN-T-förslaget och meddelandet om mobilitet i städer. Stadsområden är lämpliga platser för att främja aktiva och gröna transportsätt och miljövänliga godstransportlösningar.

3.8

I ett EU med 27 medlemsstater, där faktorer som natur, demografi, befolkningstäthet, allmänna levnadsvillkor och företagens kostnadsnivå varierar avsevärt, kan man av praktiska skäl och med tanke på genomförbarheten tvingas godta att det inte nödvändigtvis finns någon universallösning och att man kan behöva vara flexibel och acceptera olika lösningar i den mån dessa inte i realiteten stör verksamheten på den inre marknaden. Exempel på detta kan vara fordonskombinationers totala storlek eller i vilken utsträckning skogsbruksprodukter får användas i produktionen av biodrivmedel samt andelen biodrivmedel i det totala utbudet av förnybar energi för transporter.

3.9

Teknikneutralitet bör vara en övergripande princip när man utformar och genomför lösningar på EU-nivå och nationell nivå för att göra det möjligt att ta hänsyn till nationella särdrag.

3.10

Under de senaste åren har Europa drabbats av kriser som påverkat transportsystemets funktion. Covid-19-pandemin påverkade passagerartransporterna och innebar en utmaning för godstransportförbindelserna. Kriget i Ukraina och de sanktioner som det har lett till har haft betydande effekter på energitillgången och energipriserna, även när det gäller transportbränslen. Det kan inte uteslutas att energiproblemen och energipriserna kan påverka möjligheterna att utveckla förnybara bränslen och samtidigt skapa förutsättningar för att främja exempelvis kollektivtrafikens utveckling.

3.11

Detta belyser vikten av att undvika att vara beroende av en enda leverantör av en energikälla.

Koldioxidkrav – förnybara bränslen/framdrivningssätt – tillgänglighet och alternativ

3.12

Kommissionen fokuserar på el producerad från förnybara energikällor och förnybar vätgas som huvudsakliga energikällor. Den nyligen nådda överenskommelsen om direktivet om förnybar energi fastställer ett mål om en minsta total andel på 42,5 % förnybar energi 2030, med 29 % för transporter, inklusive ett bindande kombinerat delmål om att 5,5 % av denna förnybara energi ska komma från avancerade biodrivmedel/förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung (minst 1 %). Detta leder till en diskussion om ändringarna av förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, som begränsar användningen av skogsprodukter för produktion av biodrivmedel, samt om användning av avfall från biomassa inom jordbruks- och livsmedelsindustrin för att framställa bränslen. Liksom möjligheterna till geotermisk energi och nya flygbränslen är detta en viktig del av en övergripande lösning när det gäller energiförsörjningen.

3.13

I det kommande förslaget om begränsningar av koldioxidutsläpp från tunga fordon behandlas den elektriska framdrivningens möjliga begränsningar, i synnerhet för långväga transporter, samt frågan om huruvida försörjningen med alternativa bränslen för sådana fordon är tillräcklig och om den totala ägandekostnaden för dem. Mot denna bakgrund har bilindustrin väckt frågan om det skulle vara möjligt att som ett alternativ utveckla koldioxidsnåla/utsläppssnåla fossila bränslen som ett sätt att minska utsläppen utan att fordonsparken måste förnyas och utan att det krävs särskild infrastruktur. En kombinerad strategi baserad på båda pelarna kommer sannolikt att vara ett optimalt sätt att uppnå målet. En sådan strategi skulle möjliggöra en snabb utveckling av utsläppssnåla och utsläppsfria bränslen, med användning av bland annat olika typer av vätgas, och ge möjligheter till utsläppsminskningar i de transportsegment där elektrifiering för närvarande inte är ett alternativ.

3.14

EESK rekommenderar också en mer heltäckande metod för att bedöma fordons koldioxidutsläpp, nämligen att ersätta den nuvarande metoden ”från tank till hjul” med en metod ”från källa till slutlig användning i fordonet”, som ger en bättre grund för bedömningen av koldioxidutsläpp.

3.15

Tillgången till infrastruktur för förnybar energi och distribution av vätgas är av central betydelse och viktig för användningen av förnybar energi inom transportsektorn och för att nå den höga kapacitet som krävs för tunga fordon. I trepartsöverenskommelsen om förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen fastställs bland annat utbyggnadsmål avseende personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon för TEN-T:s stomnät och övergripande nät från och med 2025, och 2030 för vätgas. Täckningen för tunga fordon ska vara fullständig 2030. Detta kan leda till bristande samstämmighet eftersom TEN-T:s stomnät ska vara fullbordat senast 2040 och det övergripande nätet senast 2050. Tillgängligheten i landsbygdsområden som inte omfattas av TEN-T kan också utgöra ett problem. De ofta förekommande förseningarna i genomförandet av infrastrukturprojekt visar under alla omständigheter på behovet av att se till att investeringar prioriteras och att en effektiv övervakning säkerställs.

Effektivitet som omställningsmetod

3.16

Effektivitet leder till mer hållbara transporter och kan uppnås genom ökad lastkapacitet, förbättrad infrastruktur som gör transporterna snabbare eller genom bättre terminalinfrastruktur som påskyndar lastning/lossning eller byte av transportsätt. Ny teknik och nya sätt att använda transportmedel, t.ex. bildelning, kan i synnerhet minska trafikvolymen i städerna. Möjligheterna att använda lösningar som ökar effektiviteten bör inte vara avhängiga av t.ex. ett fordons miljömässiga egenskaper, eftersom detta skulle begränsa den relevanta förbättrade hållbarhetens räckvidd.

3.17

Detta innebär t.ex. att den förbättrade lastkapacitet som blir följden av att man godtar större och tyngre fordon och/eller fordonskombinationer inte bör vara avhängig av ett fordons miljömässiga egenskaper, t.ex. huruvida det är utsläppsfritt eller inte, och inte heller bör kopplas till en specifik användning.

3.18

Lika viktigt är dock att utsläppssnåla och utsläppsfria fordon, flygplan eller fartyg ges likvärdiga villkor genom att man i möjligaste mån ser till att de tekniska föreskrifterna garanterar att de har samma lastkapacitet som andra fordon, fartyg och flygplan. För att öka användningen av icke-fossila bränslen krävs ambitiösa mål för att skapa säkerhet för investerare.

3.19

Digitalisering är ett annat viktigt sätt att öka effektiviteten. Informationsutbyte mellan företag skulle kunna bidra till ökad effektivitet samt möjliggöra integrering av transportmedel och samordning av verksamheten, och därmed förbättrad hållbarhet.

Multimodalitet och omställning

3.20

En viktig del av den gröna given är att förbättra hållbarheten för alla transportsätt, som vart och ett kan betraktas som en del av ett system. Därför bör målet vara att främja effektiv och sömlös multimodalitet där varje transportsätt kan bidra på bästa sätt med förbättrad övergripande hållbarhet som resultat. Digitaliseringen samt en optimerad kapacitetsanvändning och samordning kommer att bidra till att göra transportsätten till ett sammanhängande system. Tillträdet till nätverken bör vara lika för alla transportsätt och multimodalitet bör underlättas. Varje transportsätt bör behandlas lika och genomgå en modernisering för att bli effektivare och bidra till minskade koldioxidutsläpp och en mer hållbar och motståndskraftig transportsektor.

Övergripande strategi

3.21

För att förbättra hållbarheten bör den grundläggande strategin vara optimal användning av tillgängliga och fungerande lösningar. Resurser måste utan tvekan avsättas för att utveckla nya och innovativa lösningar på ett teknikneutralt sätt. Det är lika viktigt att inte hämma användningen av redan tillgängliga alternativ. Omställningen av transportsektorn måste vara trovärdig och realistisk – och ge mätbara resultat.

3.22

Därför bör de lösningar som ska utarbetas vara socialt trovärdiga och acceptabla. Detta betyder att konkreta och samordnade planer måste tas fram och bli föremål för en social dialog mellan berörda parter om hur arbetskraften ska kunna anpassa sig till de nya kompetenskraven och undvika tillfällig arbetslöshet.

3.23

Det är viktigt att lösningarna är ekonomiskt trovärdiga. Detta innebär t.ex. att konsumenterna måste ha råd att använda bränslen med låga utsläpp eller nollutsläpp och att kommersiella aktörer måste kunna bedriva verksamhet med sådana bränslen med en godtagbar vinstnivå. Direkt ekonomiskt stöd är en lösning som bör undvikas. Bättre är att bevilja skattelättnader för konsumenter eller företag som investerar i hållbara lösningar.

3.24

Den roll som systemet för offentlig upphandling spelar framhålls som ett sätt att främja hållbarhetsmål när offentliga investeringar görs. Man bör främja möjligheten att införa efterlevnad av arbetsrätten som ett särskilt krav. EU:s medfinansiering inom transportsektorn bör anpassas till nationell politik och planering, i enlighet med EU-ramen.

3.25

Säkerhet och trygghet är centralt för alla hållbara transportsystem. Det påverkar alla transportanvändare och tjänsteleverantörer. Standarderna måste därför ständigt höjas inom alla transportsätt.

Deltagande och samråd

3.26

Det är viktigt att nå samförstånd genom social dialog och breda samråd med alla berörda parter och allmänheten för att den gröna omställningen ska lyckas. Denna strategi kommer att bidra till att ringa in problemen, finna lösningar som är godtagbara för alla berörda parter och skapa förtroende och allmänt stöd för planerade åtgärder. Den måste ses som en nödvändig förutsättning för att man ska lyckas med förhandlingarna om den komplexa process som omställningen inom transportsektorn utgör och förbättra insynen i lagstiftningsförfarandena och lagstiftningens kvalitet.

3.27

EESK framhåller behovet av att det organiserade civila samhället är nära involverat i initiativ för att främja hållbara transporter och anser att samarbetet i ett tidigt skede med alla berörda parter bör utvecklas ytterligare.

4. Särskilda kommentarer

Sociala aspekter – transporttillgänglighet

4.1

Socialt hållbara transporter måste vara tillgängliga, inkluderande, säkra och ekonomiskt överkomliga för att undvika mobilitetsfattigdom. De måste svara mot de särskilda behoven hos olika grupper, till exempel kvinnor. Tillgänglighet innebär bl.a. lämplig fysisk planering, inbegripet när det gäller gränssnittet mellan tätorter och omgivande landsbygdsområden och med vederbörlig hänsyn till särskilda lösningar för äldre och personer med nedsatt rörlighet (rullramper, bergbanor osv.). Utbudet av miljövänliga transporter för stadsturism bör förbättras. EESK understryker behovet av att främja och utarbeta planer för hållbar rörlighet i städer.

4.2

Kommittén anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kvinnliga användare i syfte att transporterna ska bidra till jämställdhet, bland annat genom att man fokuserar på säkerheten i kollektivtrafiken.

4.3

Det bör finnas stöd för samåkning och aktiv mobilitet, särskilt i städer, inbegripet främjande av miljövänliga transportsätt med hjälp av intelligenta transportsystem, mobilitet som tjänst och förbättrad trafiksäkerhet. Hänsyn måste tas till frågor som rör livskvalitet, t.ex. behovet av att minska bullret.

4.4

EESK anser att kollektivtrafiken har en central uppgift i omställningsprocessen. Dess inkluderande karaktär gör det möjligt att uppnå både miljömässiga och sociala mål. Den kan kompletteras med lösningar för mikromobilitet.

4.5

Kollektivtrafikpriserna måste vara överkomliga och rättvisa utan att det leder till en minskning av antalet anslutningar eller av personalen, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till alla berörda parter. Kollektivtrafiken är en offentlig tjänst och får därför inte baseras enbart på lönsamhet och inte heller leda till utestängning ur transporthänseende. Det innebär att det finns ett socialt motiverat behov av att också behålla olönsamma förbindelser för att upprätthålla den sociala sammanhållningen, till exempel genom allmän trafikplikt. Följden kan bli att det krävs fordon med förbränningsmotor för att upprätthålla en lämplig servicenivå.

Sociala aspekter – arbetskraften

4.6

Personalbrist är ett stort problem för transportsektorn och kan försvåra sektorns utveckling, inbegripet den planerade gröna omställningen. I detta sammanhang pekar vi på vikten av att trygga tillfredsställande arbetsvillkor och säkerställa skäliga löner och anständiga arbetsvillkor inom sektorn, även för plattformsarbetare. Förhållandet mellan arbetsmarknadens parter är fortfarande är en nationell behörighet, men det finns ändå anledning att uppmärksamma möjligheterna till kollektivförhandlingar för att nå en överenskommelse om attraktiva arbetsvillkor inom transportsektorn, inbegripet löner samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen på nationell och transnationell nivå.

4.7

Ny teknik kan skapa nya möjligheter i detta avseende. Vi framhåller vikten av utbildning och livslångt lärande, i synnerhet som ett sätt att göra det möjligt för arbetskraften att hålla jämna steg med de nya kompetenskrav som är en följd av den gröna omställningen, bl.a. digitaliseringen av sektorn.

4.8

Åtgärder som de som beskrivs i punkterna 4.3 och 4.5 kommer att skapa en positiv bild av transportsektorn och locka ungdomar och kvinnor till den.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/87

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen

(COM(2023) 38 final – 2023/0012 (NLE))

och Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om Stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen: ta vara på dess fulla potential för att hantera rättvisa omställningar

(COM(2023) 40 final)

(2023/C 228/12)

Föredragande:	Pekka RISTELÄ
Medföredragande:	Mariya MINCHEVA

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.3.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	179/52/17

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande om att stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen (nedan kallat meddelandet) och kommissionens förslag till rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen (nedan kallat rekommendationen).

1.2

Den sociala dialogen på nationell och europeisk nivå spelar en viktig roll vid utformningen av ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som främjar uppåtgående konvergens när det gäller levnads- och arbetsvillkoren i medlemsstaterna. EESK håller helt med om att social dialog kan vara ett fördelaktigt verktyg för att stärka ekonomisk och social resiliens, konkurrenskraft och hållbar tillväxt för alla.

1.3

Den sociala dialogens positiva resultat bör dock inte tas för givna, eftersom den sociala dialogen inte bara kan betraktas som ett verktyg som kan tas i bruk. Kommissionen bör studera de framgångsrika nationella, regionala och sektoriella modellerna och undersöka varför de varit lyckosamma.

1.4

Kommittén instämmer i utsagan i meddelandet om att mer behöver göras både nationellt och på EU-nivå för att stödja kollektivförhandlingarnas täckning. I detta hänseende innehåller rekommendationen visserligen en förteckning över faktorer som är viktiga för att förbättra täckningen, men den saknar en mycket relevant punkt som tas upp i meddelandet, nämligen vikten av branschvisa kollektivavtal.

1.5

Vi välkomnar att rekommendationen syftar till att förbättra trepartsdialogen mellan arbetsmarknadens parter på både europeisk och nationell nivå, men noterar samtidigt att den sociala dialogens trepartsdimension i vissa medlemsstater mer är en formalitet än något meningsfullt. Genom att inrätta en gemensam ändamålsenlig ram som genomförs på nationell nivå för att involvera arbetsmarknadsparterna skulle man kunna bidra till att säkerställa effektiva och högkvalitativa samråd med arbetsmarknadsparterna på nationell nivå. Medlemsstaterna bör också vara skyldiga att bifoga resultatet av samråden med arbetsmarknadsparterna till de nationella reform- och investeringsplanerna. Om inget meningsfullt deltagande kommer till stånd bör kommissionen vidta åtgärder.

1.6

Kommittén är oroad över den oklara situationen när det gäller genomförandet av avtal mellan arbetsmarknadens parter genom rådets direktiv. Utan tydlighet, öppenhet och förutsägbarhet kommer kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning i denna fråga sannolikt att få den oavsiktliga konsekvensen att arbetsmarknadens parter avskräcks från att förhandla om denna typ av avtal. EESK upprepar sin uppmaning till kommissionen att diskutera denna fråga med arbetsmarknadens parter.

1.7

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om att stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen och kommissionens förslag till rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen.

2.2

Såsom påpekas i kommitténs yttrande SOC/644 (1) spelar den sociala dialogen på nationell och europeisk nivå en viktig roll vid utformningen av ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som främjar uppåtgående konvergens när det gäller levnads- och arbetsvillkoren i medlemsstaterna, samt när det gäller att möta de utmaningar som Europa står inför i fråga om arbetslivet.

2.3

Såsom konstateras i meddelandet har arbetsmarknadens parter oöverträffad kunskap om och erfarenhet av sysselsättningssituationen och den sociala situationen ”på fältet”. Deras bidrag kan skapa rätt balans mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen och öka acceptansen för och effektiviteten i politik och lagstiftning. Kommissionen påpekar också med rätta att arbetsmarknadens parter har en unik roll jämfört med andra berörda parter.

2.4

2.5

EESK har tidigare betonat (2) att en av den sociala dialogens, och särskilt kollektivförhandlingarnas, huvudsakliga funktioner är att bidra till att forma företagsklimatet och hantera förändringar i arbetslivet genom information, föregripande åtgärder, deltagande och underlättande insatser, i syfte att bygga upp ömsesidigt förtroende mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer.

2.6

EESK håller helt med om att social dialog kan vara ett fördelaktigt verktyg för att stärka ekonomisk och social resiliens, konkurrenskraft och hållbar tillväxt för alla. Den sociala dialogens positiva resultat bör dock inte tas för givna, eftersom den sociala dialogen inte bara kan betraktas som ett verktyg som kan tas i bruk. Kommissionen bör studera de framgångsrika nationella, regionala och sektoriella modellerna och undersöka varför de varit lyckosamma. Kunskapsutbyte och inbördes utvärdering mellan medlemsstaterna skulle också kunna bidra till att förbättra situationen i länder med svag social dialog.

2.7

För att ytterligare stödja arbetsmarknadens parter när det gäller att delta i den sociala dialogen, förbättra kollektivförhandlingarnas täckning och genomföra avtal mellan arbetsmarknadens parter, antingen på EU-nivå eller nationell nivå, är det viktigt att arbetsmarknadsparterna i länder där den sociala dialogen för närvarande är svagare har tillgång till ytterligare stöd till kapacitetsuppbyggnad. Detta gäller särskilt Europeiska socialfonden+ (ESF+), där det skulle vara viktigt att skilja mellan stöd till kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort. Denna åtskillnad bör införas i ESF+-förordningen och förordningen om gemensamma bestämmelser för nästa budgetperiod. Samtidigt bör bättre finansiella lösningar hittas för det civila samhällets organisationer.

2.8

Den sociala dialogen hade en framträdande roll vid utformningen och genomförandet av politik för att begränsa pandemins effekter i arbetslivet, något som erkänts av kommissionen. Arbetsmarknadsparterna spelar också en viktig roll när det gäller att hantera de långtgående effekterna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina genom att underlätta integrationen på arbetsmarknaden av fördrivna personer från Ukraina, samt andra flyktingar och migranter. Arbetsmarknadens parter har också en central roll när det gäller att hitta hållbara lösningar för att anpassa löner och kollektivavtal som svar på krisen i fråga om levnadskostnader och de höga inflationsnivåerna.

2.9

Kommittén har konstaterat (3) att en effektiv social dialog måste omfatta följande:

—	Representativa och legitima arbetsmarknadsparter med kunskap, teknisk förmåga och snabb tillgång till relevant information för att kunna delta.

—	Politisk vilja och engagemang för att delta i den sociala dialogen.

—	Respekt för de grundläggande befogenheterna och självständigheten för arbetsmarknadens parter, föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, och en möjliggörande rättslig och institutionell ram för att stödja en social dialog med välfungerande institutioner.

EESK välkomnar att alla dessa aspekter ingår i föreliggande initiativ från kommissionen.

2.10

Samtidigt finns det fortfarande exempel runtom i EU på att den sociala dialogen är svag och äger rum i ett negativt klimat. Ibland ger den rättsliga ramen inte utrymme för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Detta försvagar arbetsmarknadsparternas ställning, men minskar också deras förmåga att delta i kollektivförhandlingar och locka till sig nya medlemmar. Öppna, transparenta och på förhand fastställda objektiva kriterier för att avgöra om arbetsmarknadsparterna är representativa, som fastställs i samförstånd med dem och med undvikande av alltför stora administrativa bördor, är avgörande för medlemsstater som saknar en lång tradition. Samtidigt är variationen stor i fråga om befintlig nationell praxis, bl.a. när det gäller ömsesidigt erkännande mellan arbetsmarknadsparternas organisationer, något som måste respekteras.

2.11

EESK instämmer i utsagan i meddelandet om att mer behöver göras både nationellt och på EU-nivå för att stödja kollektivförhandlingarnas täckning (4), och välkomnar i detta avseende hänvisningarna i rekommendationen till olika sätt att uppnå detta: avlägsna institutionella eller rättsliga hinder för dialog och kollektiva förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter som omfattar nya former av arbete eller atypiska anställningsformer; säkerställa att de förhandlande parterna har frihet att besluta om de frågor som förhandlingarna avser; säkerställa att alla möjligheter till undantag från kollektivavtal överenskoms mellan arbetsmarknadens parter och begränsas med avseende på under vilka villkor de kan tillämpas; säkerställa och genomföra ett system för tillämpning av kollektivavtal.

2.12

Rekommendationen innehåller visserligen en förteckning över dessa faktorer som är viktiga för att förbättra kollektivförhandlingarnas täckning, men den saknar en mycket relevant punkt som tas upp i meddelandet, nämligen vikten av branschvisa kollektivavtal. Såsom påpekas i meddelandet har kollektivförhandlingar endast en hög täckning (över 50 %) i länder med åtminstone någon form av branschförhandlingar. Detta bekräftas också i det nyligen antagna direktivet om tillräckliga minimilöner (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 (5)), enligt vilket medlemsstaterna ska främja uppbyggnaden och stärkandet av arbetsmarknadsparternas kapacitet att bedriva kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning, särskilt på branschnivå eller branschövergripande nivå.

2.13

Samtidigt är det viktigt att bevara kollektivförhandlingarnas frivilliga karaktär och att skapa en lämplig miljö för att göra processen attraktiv och ömsesidigt fördelaktig. Processen måste vara så inkluderande som möjligt. Det bör också finnas effektiva system för tvistlösning. Mekanismer för att övervaka kollektivavtalens täckning bör utvecklas i medlemsstaterna med deltagande av arbetsmarknadens parter.

2.14

Vi välkomnar att rekommendationen syftar till att förbättra trepartsdialogen mellan arbetsmarknadens parter på både europeisk och nationell nivå, bl.a. med hänvisning till vikten av att avsätta tillräckligt med tid för samråd under hela den politiska beslutsprocessen, säkerställa lämpliga institutionella ramar och säkerställa tillgång till relevant information som behövs för att delta i den sociala dialogen.

2.15

I vissa medlemsstater är den sociala dialogens trepartsdimension mer en formalitet än något meningsfullt. Med adekvat genomförande och övervakning kan rekommendationen vara ett viktigt steg för att förbättra denna situation. Att främja trepartsdialog på europeisk nivå skulle vara särskilt viktigt när det gäller aspekter som rör sysselsättning och socialt skydd, t.ex. genom att vederbörlig hänsyn tas till inrättandet av rådgivande trepartskommittéer i dessa frågor.

2.16

I sina tidigare yttranden har EESK t.ex. rekommenderat att arbetsmarknadens parter involveras ordentligt i utformningen och genomförandet av de nationella återhämtningsplanerna och att samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och kommissionen förbättras när det gäller att säkerställa en konsekvent användning av europeiska medel (6). Ett ökat deltagande av andra organisationer i det civila samhället bör också säkerställas.

2.17

Kommittén håller med kommissionen om vikten av europeiska avtal mellan arbetsmarknadens parter som ett av de viktigaste resultaten av den sociala dialogen på EU-nivå. Vi noterar också kommissionens uppmaning till de europeiska arbetsmarknadsparterna att förhandla fram och ingå fler avtal mellan arbetsmarknadens parter, men understryker samtidigt att arbetsmarknadsparterna själva kommer att besluta om huruvida de bör inleda förhandlingar och vilka frågor som i så fall skulle vara lämpliga. Detta är en grundläggande aspekt av deras självständighet.

2.18

Samtidigt är kommittén oroad över den oklara situationen när det gäller genomförandet av avtal mellan arbetsmarknadens parter genom rådets direktiv. Utan en tydligare process kommer kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning i denna fråga, som möjliggjorts genom domstolens nyligen avkunnade domar (7), sannolikt att få den oavsiktliga konsekvensen att arbetsmarknadens parter avskräcks från att förhandla om denna typ av avtal.

2.19

EESK upprepar därför sin uppmaning till kommissionen att diskutera denna fråga med arbetsmarknadens parter, med respekt för deras självständighet och i enlighet med förfarandet i artikel 155 i EUF-fördraget. Vi upprepar också vår uppmaning till kommissionen att tillhandahålla tydliga och transparenta kriterier för genomförandet av branschvisa avtal mellan arbetsmarknadens parter (8).

3. Särskilda kommentarer

3.1 Särskilda kommentarer till meddelandet

3.1.1

I meddelandet föreslår kommissionen att stöd och juridisk rådgivning ska tillhandahållas av kommissionens avdelningar till de förhandlande arbetsmarknadsparterna, särskilt i frågor som kan ha en negativ inverkan på genomförandet av ett avtal genom EU-lagstiftning. Av avgörande betydelse är att arbetsmarknadens parter gemensamt måste komma överens om huruvida sådan rådgivning och sådant stöd är nödvändigt inom ramen för deras förhandlingar.

3.1.2

Kommissionen hänvisar också till den praxis som bekräftas av domstolens dom C-928/19 P, att bedöma bland annat om det är lämpligt att genomföra det framförhandlade avtalet mellan arbetsmarknadens parter genom EU-lagstiftning. Kommissionen noterar att en konsekvensbedömning kan genomföras i detta sammanhang. Kommissionen åtar sig att inom tre månader informera de respektive arbetsmarknadsparterna om sina preliminära överväganden, eventuellt inbegripet huruvida en konsekvensbedömning kommer att göras.

3.1.3

EESK erkänner värdet av det stöd och den rådgivning som kommissionen erbjuder och åtagandet om att iaktta vissa tidsfrister vid genomförandet av dess bedömningar, men dessa åtgärder är inte tillräckliga för att ge processen den tydlighet, öppenhet och förutsägbarhet som förhandlingspartnerna behöver.

3.1.4

Kommittén understryker vikten av en lämplig stödjande ram för den sociala dialogen inom olika sektorer, och noterar det öppna brevet från de europeiska branschspecifika arbetsmarknadsparterna (9). Branschorganisationernas oro över finansieringen och organisationen av branschvisa dialogkommittéer förtjänar att tas i allvarligt beaktande.

3.1.5

3.1.6

Inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken välkomnar EESK kommissionens erkännande av den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar när de deltar på ett meningsfullt och lägligt sätt på EU-nivå och nationell nivå för att se till att reformer och investeringar utformas och genomförs på ett effektivt sätt. Medan strukturerade dialoger regelbundet anordnas med arbetsmarknadens parter på EU-nivå under viktiga skeden av planeringsterminen, har dock regeringarna på nationell nivå alltför ofta ignorerat sitt deltagande, och dess verkningsfullhet beror till stor del på regeringarnas goda vilja snarare än på etablerad praxis eller etablerade regler.

3.1.7

Kommittén håller med om att främjandet av social dialog och kollektivförhandlingar också är viktigt i samband med de pågående utvidgningsförhandlingarna, och välkomnar kommissionens stöd till projekt som syftar till att förbättra den sociala dialogen i kandidatländer eller potentiella kandidatländer. Detsamma gäller den europeiska grannskapspolitiken och EU:s Global Gateway-partnerskap, där EU med rätta åtar sig att upprätthålla höga standarder i fråga om mänskliga och sociala rättigheter samt arbetstagares rättigheter.

3.2 Särskilda kommentarer till rekommendationen

3.2.1

EESK välkomnar den respekt som i rekommendationen visas för fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas roll och självständighet i samband med kollektivförhandlingar. Kommittén anser att det är viktigt att klargöra att begreppet arbetstagarorganisationer, som det hänvisas till i skäl 12, bör tolkas i enlighet med rättspraxis från ILO:s tillsynsorgan (särskilt konventionerna 98 och 154) och att uttrycket ”i allmänhet” i skäl 12 bör strykas. Dessutom skulle det vara relevant att i skäl 13, utöver konvention 135, även inbegripa en hänvisning till ILO:s konvention 98.

3.2.2

Vi välkomnar uppmaningen till medlemsstaterna att säkerställa att arbetsmarknadens parter systematiskt och på ett meningsfullt sätt involveras i utformningen och genomförandet av politiken i god tid, särskilt den politik som rör den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens. Genom att inrätta en gemensam ändamålsenlig ram som genomförs på nationell nivå för att involvera arbetsmarknadsparterna och organisationerna i det civila samhället skulle man kunna bidra till att säkerställa effektiva och högkvalitativa samråd.

3.2.3

När det gäller den europeiska planeringsterminen bör medlemsstaterna vara skyldiga att bifoga resultatet av samråden med arbetsmarknadens parter och deras ståndpunkt/bidrag, till de nationella reform- och investeringsplanerna. Detta gäller även ESF+ och andra sammanhållningsfonder, beroende på vad som är lämpligt, och med full respekt för partnerskapsprincipen. I samtliga fall är det mycket viktigt att arbetsmarknadens parter involveras på ett ändamålsenligt sätt och att detta inte bara är något som man bockar av. Om inget meningsfullt deltagande kommer till stånd, eller om den sociala dialogen undergrävs på nationell nivå, bör kommissionen vidta åtgärder, t.ex. skulle man kunna avvakta med godkännandet av utkasten till planer/partnerskapsavtal.

3.2.4

I skälen till rekommendationen konstateras att medlemsstaterna enligt EU:s direktiv om offentlig upphandling (10) ska respektera föreningsfriheten och den kollektiva förhandlingsrätten. EESK anser att denna fråga, som är nära kopplad till målet att öka kollektivförhandlingarnas täckning, bör tas med i de faktiska rekommendationerna till medlemsstaterna.

3.2.5

I rekommendationen noteras att kapaciteten hos de nationella arbetsmarknadsparterna i vissa medlemsstater behöver stärkas, med tanke på genomförandet på nationell nivå av oberoende avtal mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå. EESK anser att starkare stöd i detta avseende (bl.a. via ESF+) skulle bidra till att främja resultaten på nationell nivå av EU:s sociala dialog och förbättra genomförandeprocessen på fältet.

3.2.6

Kommittén välkomnar att särskild uppmärksamhet ägnas åt tillgänglig nationell finansiering och EU-finansiering för att stödja arbetsmarknadens parter. ESF+ är ett värdefullt instrument för att öka förmågan hos arbetsmarknadsparterna (bl.a. de som företräder små och medelstora företag och mikroföretag) att delta i trepartsdialoger och tvåpartsdialoger mellan arbetsmarknadens parter, men också för att stödja gemensamma åtgärder som de vidtar för att förutse, förändra och hantera de sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenserna av de utmaningar som följer av olika socioekonomiska utvecklingstendenser, såsom den gröna och den digitala omställningen, för att bara ge ett exempel. Detta bör tydligt beskrivas som en del av en särskild strategi för stöd till kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter inom ramen för ESF+.

3.2.7

Eftersom kommissionen med rätta erkänner att den civila dialogen, där en bredare uppsättning parter deltar, är en separat process, bör samma strategi tillämpas på stödet inom ramen för ESF+. De budgetposter som avser arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer bör separeras för att man bättre ska kunna definiera de specifika rollerna och bättre följa resultaten. Dessutom behövs en tydlig uppsättning kriterier för prövning av statligt stöd (som godkänts av kommissionen), eftersom detta verkar vara ett problem i vissa medlemsstater. Dessa kriterier bör tillämpas när de nationella myndigheterna bedömer om arbetsmarknadsparternas projektverksamhet är förenlig med reglerna för statligt stöd. Deras utformning bör återspegla arbetsmarknadsparternas särskilda roll för att underlätta dessas deltagande i och faktiska bidrag till den sociala dialogen på olika nivåer (internationell nivå, EU-nivå, nationell nivå, regional nivå, branschnivå). Liknande regler bör utarbetas för organisationer i det civila samhället.

3.2.8

EESK anser att det är viktigt att rekommendationen innehåller tydliga och ändamålsenliga bestämmelser om övervakning. Medlemsstaterna rekommenderas att inom 18 månader från offentliggörandet av rekommendationen lämna in en förteckning över åtgärder som utarbetats i samråd med arbetsmarknadens parter för genomförandet av rekommendationen. Kommissionen har för sin del för avsikt att utarbeta gemensamt överenskomna indikatorer för att tillsammans med sysselsättningskommittén och berörda arbetsmarknadsparter övervaka genomförandet. Arbetsmarknadens parter bör spela en framträdande roll i utarbetandet av dessa indikatorer.

3.2.9

Kommittén välkomnar förklaringen i rekommendationen om att denna övervakning bör göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att bland annat kartlägga situationer där de har uteslutits eller varit otillräckligt involverade i samråd på nationell nivå om unionspolitik och nationell politik. EESK anser att det också är viktigt att fastställa en process som följer på sådana kartläggningar och som syftar till att förbättra situationen.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EESK:s yttrande ”Social dialog för ekonomisk hållbarhet och motståndskraft” (EUT C 10, 11.1.2021, s. 14).

(2) EESK:s yttrande ”Social dialog för innovation i den digitala ekonomin”, EUT C 159, 10.5.2019, s. 1.

(3) EESK:s yttrande ”Social dialog för ekonomisk hållbarhet och motståndskraft”, EUT C 10, 11.1.2021, s. 14.

(4) EESK:s yttrande ”Social dialog för ekonomisk hållbarhet och motståndskraft” (EUT C 10, 11.1.2021, s. 14).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 av den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (EUT L 275, 25.10.2022, s. 33).

(6) EESK:s yttranden ”Social dialog för ekonomisk hållbarhet och motståndskraft” (EUT C 10, 11.1.2021, s. 14) och ”Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik” (EUT C 517, 22.12.2021, s. 97).

(7) Tribunalens dom av den 24 oktober 2019, T–310/18, och domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 september 2021, C-928/19 P.

(8) EESK:s yttrande ”Social dialog för ekonomisk hållbarhet och motståndskraft” (EUT C 10, 11.1.2021, s. 14).

(9) Öppet brev från de europeiska branschvisa arbetsmarknadsparterna – EuroCommerce.

(10) Direktiv 2014/24/EU se EUT L 94, 28.3.2014, s. 65, 2014/25/EU se EUT L 94, 28.3.2014, s. 243 och 2014/23/EU se EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 74.3 i arbetsordningen):

ÄNDRINGSFÖRSLAG 1

SOC/764

Stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter

Punkt 2.3

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Såsom konstateras i meddelandet kan arbetsmarknadsparternas bidrag skapa rätt balans mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen och öka acceptansen för och effektiviteten i politik och lagstiftning. Kommissionen påpekar också med rätta att arbetsmarknadens parter har en unik roll jämfört med andra berörda parter. EESK framhåller dock värdet av samarbete och åsiktsutbyte mellan deltagare i både sociala och civila dialoger. Många organisationer i det civila samhället har också unik erfarenhet och specifik kunskap från fältet. Denna kunskap kan utnyttjas även utanför den civila dialogen. Det är värt att lyfta fram den praxis som finns i vissa medlemsstater, och som innebär att företrädare för specifika organisationer i det civila samhället bjuds in till möten inom ramen för den sociala dialogen av arbetsmarknadens parter, som vill lyssna på dem och dra nytta av deras kunskap, expertis och erfarenheter.

Motivering

När det gäller den sociala situationen ”på fältet” är kunskaperna hos det civila samhällets organisationer på många områden mycket mer omfattande – till exempel i fråga om fattigdomsbekämpning, stöd till personer med funktionsnedsättning eller andra utsatta befolkningsgrupper, integration av migranter, etniska minoriteters rättigheter samt hjälp till barn som riskerar social utestängning. Denna verklighet bör återspeglas i det förberedande yttrandet, så att det inte förefaller vara endast arbetsmarknadens parter som har kännedom om den sociala situationen på fältet. I några medlemsstater har arbetsmarknadens parter insett och erkänt den ovannämnda expertisen, och de bjuder in företrädare för specifika organisationer i det civila samhället till att träffa aktörerna i trepartsdialogstrukturerna för att fördjupa sina kunskaper och berikas med deras erfarenheter.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	83
Röster emot:	153
Nedlagda röster:	9

ÄNDRINGSFÖRSLAG 2

SOC/764

Stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter

Punkt 2.4

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Såsom anges i rekommendationen bör arbetsmarknadsparternas specifika roll erkännas och respekteras fullt ut i strukturer och processer för dialog mellan arbetsmarknadens parter, samtidigt som man erkänner att den civila dialogen, där en bredare uppsättning parter är involverad i ett bredare spektrum av frågor, är en separat process. EESK framhåller behovet av samarbete och åsiktsutbyte mellan deltagarna i den sociala och den civila dialogen, eftersom de främsta företrädarna för många samhällsgruppers intressen inte är arbetsmarknadens parter utan andra organisationer i det civila samhället. Det är därför nödvändigt att undvika situationer där avtal mellan arbetsmarknadens parter ingås utan att man beaktar synpunkter och argument från andra organisationer i det civila samhället, som företräder EU-medborgarna och har en betydande inverkan på deras liv.

Motivering

Syftet med detta ändringsförslag är att betona att andra gruppers intressen, som inte täcks i någon större utsträckning av arbetsmarknadens parter, utan främst företräds av andra organisationer i det civila samhället, måste beaktas i den sociala dialogen.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	79
Röster emot:	157
Nedlagda röster:	7

ÄNDRINGSFÖRSLAG 3

SOC/764

Stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter

Punkt 3.1.5

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

När det gäller att främja trepartsdialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå välkomnar EESK kommissionens tillkännagivande att den kommer att tilldela rollen som samordnare för den sociala dialogen inom varje avdelning inom kommissionen. Genom att ha sådana samordnare i kommissionens generaldirektorat och berörda avdelningar skulle man kunna öka medvetenheten och förbättra kvaliteten på den sociala dialogen och därigenom hjälpa kommissionen att utnyttja de fördelar som en välfungerande trepartsdialog kan ge för beslutsfattandet på EU-nivå. Samtidigt betonar kommittén att liknande samordnare bör inrättas i alla kommissionens generaldirektorat för att främja den europeiska civila dialogen. Dessa båda dialoger bör stärkas parallellt av kommissionen, utan att någon av dem prioriteras.

Motivering

Kommissionen föreslår nu att en särskild samordnare för den sociala dialogen ska inrättas i varje generaldirektorat och andra kommissionsavdelningar. Det handlar om mycket omfattande personalresurser för att stärka den sociala dialogen, med tanke på att det finns hela 30 generaldirektorat och många andra avdelningar. När det gäller åtminstone några generaldirektorat väcker inrättandet av en särskild samordnare för den sociala dialogen tvivel, eftersom det rör sig om verksamhetsområden som domineras av andra organisationer i det civila samhället än arbetsmarknadens parter. Några exempel är miljö, klimat, jordbruk och landsbygdsutveckling, utbildning, ungdomsfrågor, idrott och kultur samt rättsliga frågor och konsumentfrågor. Det krävs parallella insatser till stöd för den civila dialogen – det finns ingen anledning att kommissionen ägnar sig specifikt åt endast en typ av dialog och avsätter omfattande personalresurser för att stärka den. Sammantaget kan det komma att handla om fler än 50 personer.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	78
Röster emot:	156
Nedlagda röster:	7

ÄNDRINGSFÖRSLAG 4

SOC/764

Stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter

Punkt 1.7

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Såsom anges i rekommendationen bör arbetsmarknadsparternas specifika roll erkännas och respekteras fullt ut i strukturer och processer för dialog mellan arbetsmarknadens parter, samtidigt som man erkänner att den civila dialogen, där en bredare uppsättning parter är involverad i ett bredare spektrum av frågor, är en separat process. Denna åtskillnad bör också göras i stödet till kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort. EESK framhåller samtidigt värdet av samarbete och åsiktsutbyte mellan deltagare i både sociala och civila dialoger. Många organisationer i det civila samhället har också unik erfarenhet och specifik kunskap från fältet. Denna kunskap kan utnyttjas även utanför den civila dialogen.

Motivering

För att återspegla textens huvuddel.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	83
Röster emot:	153
Nedlagda röster:	9

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/97

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter) för att förbättra och underlätta kontrollerna vid de yttre gränserna, om ändring av förordning (EU) 2019/817 och förordning (EU) 2018/1726 och om upphävande av rådets direktiv 2004/82/EG

(COM(2022) 729 final)

och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet, och om ändring av förordning (EU) 2019/818

(COM(2022) 731 final)

(2023/C 228/13)

Föredragande:

Tymoteusz Adam ZYCH

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.2.2023
Rättslig grund	Artiklarna 77.2 b och d samt 79.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	137/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag om förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter) (1), med tanke på behovet av effektiv insamling och överföring av API-uppgifter och passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för gränsförvaltningsändamål och för att bekämpa olaglig invandring samt av säkerhetsskäl, inbegripet behovet av att förebygga och bekämpa terrorism och grov brottslighet.

1.2

Kommittén är övertygad om att så länge API- och PNR-uppgifter omfattas av de gällande direktiven (API-direktivet (2) och PNR-direktivet (3)) kommer det att finnas oönskade skillnader i genomförandet av dem på nationell nivå.

1.3

För att harmonisera genomförandet av dessa direktiv samt effektivisera insamlingen och överföringen av API- och PNR-uppgifter är förordningarna nödvändiga, eftersom de kommer att undanröja skillnader till följd av olika praxis i medlemsstaterna, öka rättssäkerheten, påskynda passagerarflödet och minska de administrativa svårigheterna för lufttrafikföretagen.

1.4

EESK betonar vikten av stadgan om de grundläggande rättigheterna (stadgan) när de föreslagna förordningarna tillämpas. Rättigheterna för utsatta grupper, särskilt personer med funktionsnedsättning, bör noga beaktas.

1.5

Ett viktigt argument för att förslagen ska antas är att de gällande API- och PNR-direktiven kritiseras på grund av att de inte uppfyller gällande dataskyddsnormer.

1.6

Kommittén är medveten om nödvändigheten av de kostnader som uppstår för eu-Lisa i samband med utformning, utveckling, hysning och teknisk förvaltning av routern, som ska belasta EU:s allmänna budget, samt de kostnader som medlemsstaterna ådrar sig i samband med deras anslutning till och integrering med routern.

1.7

EESK noterar dock att de föreslagna förordningarna innebär betydande ändringar av lagstiftningen, utöver de omfattande ändringarna av det nuvarande systemet ur teknisk synvinkel. De nya API- och PNR-ramarna kräver därför kontinuerlig och grundlig övervakning, som utförs inte bara på medlemsstatsnivå utan även av kommissionen, lufttrafikföretagen och de behöriga myndigheterna samt av eu-LISA, särskilt när det gäller personuppgifter. Av detta skäl betonar kommittén att det finns ett stort behov av en informationskampanj om den nya lagstiftningen samt utbildning för lufttrafikföretagen. Tätare granskningar föreslås också, liksom att man ska överväga ytterligare förfaranden för att övervaka hur de nya ramarna för insamling och överföring av API- och PNR-uppgifter fungerar.

1.8

Kommittén är medveten om att förslagen inte omfattar alla passagerare som korsar EU:s yttre gränser. Med tanke på proportionalitetsprincipen och flygresandets särdrag förefaller det dock i detta skede motiverat att förslagen begränsas till flygresor. När förordningarna blir föremål för en efterhandsbedömning föreslås det att kommissionen bedömer behovet av att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta andra transportsätt, särskilt sjötransporter.

1.9

Dessutom förstår EESK farhågorna i samband med den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i förslagen. Kommittén föreslår ytterligare förtydliganden av normerna för sanktioner som åläggs privata aktörer inom luftfartsbranschen. Med tanke på att det i praktiken är omöjligt att säkerställa att API-uppgifterna är helt korrekta föreslås det också att man överväger en ”toleransgräns” på EU-nivå för fel vid insamling och överföring av uppgifterna, och att det klargörs att sanktioner åläggs icke samarbetsvilliga lufttrafikföretag eller bara åläggs om den lägsta godtagbara kvalitetsnivån för API-uppgifter (enligt definitionen på EU-nivå) inte uppnås.

2. Inledning

2.1

Fokus för detta yttrande ligger främst på den föreslagna förordningen om insamling och överföring av API-uppgifter för gränsförvaltningsändamål (4). I punkt 7 behandlas kortfattat den andra föreslagna förordningen om insamling och överföring av API-uppgifter i samband med grov brottslighet och terroristbrott (5), som gäller för PNR-uppgifter på grund av de planerade ändringarna beträffande API-uppgifter.

2.2

De föreslagna förordningarna gäller endast luftfart och omfattar inte andra transportsätt, såsom resor till sjöss eller landvägen. Förslagen gäller både charterflyg och affärsflyg.

2.3

De föreslagna förordningarna kommer att upphäva det gällande API-direktivet. När de har antagits kommer de att ingå i Schengenregelverket.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK konstaterar att på grund av flygresandets ökade popularitet är de befintliga systemen för passagerartjänster inte tillräckligt effektiva och måste förbättras, särskilt för att säkerställa ett smidigt passagerarflöde. År 2019 rapporterade Internationella civila luftfartsorganisationen att 4,5 miljarder passagerare reste med reguljär lufttrafik, och mer än en halv miljard passagerare reser in i eller ut ur EU varje år. Varken covid-19-pandemin eller Rysslands invasion av Ukraina har förändrat denna situation, vilket gör det nödvändigt att leta efter innovativa lösningar för att påskynda och förbättra gränskontrollprocessen. Trots att flygtrafiken kollapsade 2020–2021 på grund av pandemin håller flygtrafiken på att återhämta sig.

3.2

Samtidigt är kommittén medveten om att det, oberoende av hur effektiva kontrollerna är och hur snabbt flygpassagerarna betjänas, behövs effektiva instrument för att motverka olaglig invandring samt säkra EU:s gränser.

3.3

EESK anser att användningen av automatiska uppgiftsinsamlingssystem kan ha betydande fördelar, bl.a. ökad effektivitet, teknisk utveckling, förbättrad kvalitet och snabbare insamling av uppgifter.

3.4

Precis som med all innovativ teknik medför automatiseringen av insamling och överföring av uppgifter också risker och komplexa politiska utmaningar på områden såsom säkerhet, trygghet och övervakning, socioekonomiska aspekter, etik och integritet samt tillförlitlighet.

3.5

API-uppgifter består av identitetsuppgifter om passagerarna som ingår i deras resehandlingar tillsammans med flyginformation som samlas in vid incheckningen och sedan överförs till gränsmyndigheterna i destinationslandet. API-informationen omfattar biografiska uppgifter om passageraren, helst från det maskinläsbara fältet i dennes resehandlingar, samt viss information om flygningen.

3.6

Systemet för insamling och överföring av API-uppgifter bygger på att de behöriga myndigheterna får API-uppgifter innan en flygning anländer, så att dessa myndigheter i enlighet med tillämplig lagstiftning kan göra förhandskontroller av resenärer mot riskprofiler, bevakningslistor och databaser.

3.7

Kommittén är medveten om att det gällande direktivet ålägger lufttrafikföretagen att på begäran överföra API-uppgifter till gränsmyndigheterna i destinationslandet innan flygningen startar. Medlemsstaterna åläggs dock inte att begära API-uppgifter från lufttrafikföretagen. Till följd av detta agerar medlemsstaternas myndigheter inkonsekvent: Vissa begär API-uppgifter medan andra inte gör det. Enligt motiveringen beräknas API-uppgifter samlas in för 65 % av de inkommande flygningarna, vilket gör att det i praktiken är enkelt att kringgå kontroller. Såsom konstaterades i kommissionens utvärdering av API-direktivet (6) använder dessutom medlemsstaternas nationella myndigheter inte alltid API-uppgifterna på ett konsekvent sätt även om medlemsstaterna begär sådana uppgifter.

3.8

Kommittén är medveten om svagheterna i det nuvarande system som inrättats genom direktivet. Såsom utvärderingen visade leder avsaknaden av standardisering och harmonisering till minskade fördelar med att behandla API-uppgifter, vilket skapar en börda för de berörda parterna och orsakar en viss grad av rättslig osäkerhet.

3.9

EESK ser också ett potentiellt hot mot anställda inom luftfartsbranschen till följd av användningen av automatiska uppgiftsinsamlingssystem. Kommittén anser därför att det finns ett behov av att anordna utbildning för sådana anställda, vilket skulle kunna bidra till att lösa de potentiella problem som uppstår till följd av genomförandet av de föreslagna förordningarna.

3.10

Kommittén utgår dock ifrån att den föreslagna förordningen om gränsförvaltning inte kommer att ha en negativ inverkan på sysselsättningsnivån och de anställdas situation, utan endast leda till effektivare och tillförlitligare metoder för insamling och överföring av uppgifter, som redan genomförs med hjälp av automatiserade förfaranden.

4. Behovet av den nya API-förordningen för att förbättra och underlätta gränskontrollerna

4.1

Erfarenheterna av tillämpningen och utvärderingen av det gällande direktivet har visat på många brister i det nuvarande systemet, bl.a. ineffektivitet, kostnadsintensitet samt formella och administrativa svårigheter för lufttrafikföretagen. Dessutom är vissa bestämmelser i direktivet otydliga, vilket ger upphov till tolkningssvårigheter och skillnader i tillämpningen av dem i medlemsstaterna samt till bristande överensstämmelse med andra bestämmelser i unionsrätten.

4.2

De viktigaste bristerna i det gällande direktivet bör anges:

—	I dag är lufttrafikföretagen skyldiga att förstå och anpassa sig till de enskilda medlemsstaternas nationella system för överföring av API-information.

—	För närvarande är lufttrafikföretagen i vissa fall skyldiga att skicka samma uppgifter till olika myndigheter.

—	I dagsläget varierar också antalet och typen av uppgiftselement som de ansvariga myndigheterna kräver mellan medlemsstaterna.

—	Artikel 3.2 i direktivet innehåller en icke uttömmande förteckning över uppgiftselement, och förteckningen överensstämmer inte med internationella standarder.

—

Enligt artikel 6.1 i direktivet ska uppgifterna överföras ”elektroniskt eller, om detta är omöjligt, på annat lämpligt sätt”, vilket inte kräver ett särskilt protokoll och format för meddelanden. Detta leder till en ytterligare börda för lufttrafikföretagen (t.ex. genom att de måste följa de olika format för att överföra uppgifter som de ansvariga myndigheterna kräver), men det påverkar också API-uppgifternas aktualitet och kvalitet och därmed deras användbarhet.

—	De operativa förfarandena för insamling, överföring, behandling och analys av API-uppgifter varierar mellan medlemsstaterna när det gäller metoder, tidpunkt, format och frekvens för överföringen.

—

I själva direktivet fastställs inga detaljerade åtgärder för att skydda personuppgifter (med undantag för artikel 6.1, där det föreskrivs att för gränskontroll- och migrationsändamål ska myndigheterna radera API-uppgifter inom 24 timmar efter överföringen), medan motsvarande bestämmelser i andra rättsakter, såsom in- och utresesystemet (kapitel VII artiklarna 51–59), Etias (kapitel XII om dataskydd, artiklarna 59–70) och PNR-direktivet (artiklarna 12 och 13) innehåller mer detaljerade bestämmelser om dataskydd.

4.3

Ett viktigt argument för att den föreslagna förordningen ska antas är också att direktivet kritiseras på grund av att det inte uppfyller gällande datsskyddsnormer. Först och främst ger direktivet upphov till följande tvivel:

—	Förteckningen över API-uppgifter som krävs av lufttrafikföretagen är inte uttömmande, vilket strider mot principen om uppgiftsminimering.

—	Syftet med insamlingen av API-uppgifter (för gränskontroll och/eller brottsbekämpning) är oklart.

—	Med hänsyn till gränskontrollkraven är 24-timmarsgränsen för lagring av uppgifterna alltför kort och opraktisk.

—	Reglerna om lagring av uppgifter och efterföljande användning är inte tillräckligt definierade och tydliga.

4.4

För att åtgärda de konstaterade bristerna förutsätts i den föreslagna förordningen att en central API-router inrättas för att förbättra förhandskontrollerna vid de relevanta yttre gränserna med fullständiga API-uppgifter av hög kvalitet och underlätta flödet av resenärer.

5. Förordningens tillämpningsområde och nivå

5.1

Mot bakgrund av ovanstående konstaterar EESK att införandet av ett enhetligt system på EU-nivå för alla medlemsstater bl.a. kommer att göra det möjligt att utveckla en metod med en enda kontaktpunkt, dvs. centralisera processen för att samla in alla uppgifter från lufttrafikföretagen och vidarebefordra dem till de berörda myndigheterna. Ett enhetligt system skulle göra det möjligt att förbättra kvaliteten på de uppgifter som erhålls och även att till fullo automatisera hela processen, vilket skulle minska kostnaderna för de offentliga organen, lufttrafikföretagen och resenärerna själva.

5.2

Den föreslagna förordningen syftar till att harmonisera och förenkla förfarandet för insamling och överföring av API-uppgifter, vilket är till nytta inte bara för medlemsstaternas myndigheter utan framför allt för luftfartsbranschen, även om förordningen kommer att ålägga lufttrafikföretagen att samla in och överföra API-uppgifter för alla flygningar till EU. Den föreslagna förordningen kommer dock att skapa rättssäkerhet och förutsebarhet och därmed även öka lufttrafikföretagens efterlevnad.

5.3

För att det som har eftersträvats med API-direktivet ska kunna tryggas anser EESK att direktivets mål bättre kan uppnås genom den föreslagna förordningen. Det är osannolikt att fördelarna med de genomförande ländernas genomförande av API-system skulle ha uppnåtts utan EU-insatser. I ett nötskal är tanken bakom den föreslagna förordningen att avsaknaden av harmonisering vid genomförandet av direktivet är ett hinder för dess ändamålsenlighet och samstämmighet.

5.4

EESK noterar också behovet av att ändra direktivet på grund av den tid som gått sedan det trädde i kraft, särskilt mot bakgrund av it-utvecklingen sedan 2004. Enligt den föreslagna förordningen kommer det nya systemet att vara fullt förenligt med de lösningar som redan används, dvs. Schengens informationssystem (SIS), informationssystemet för viseringar (VIS), Eurodacsystemet, in- och utresesystemet (EES), EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och det centraliserade systemet för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN-systemet).

6. De föreslagna lösningarnas effektivitet

6.1

EESK stöder antagandet av lösningar som säkerställer ändamålsenliga kontroller vid de yttre gränserna och en enhetlig strategi i hela Schengenområdet, bl.a. när det gäller möjligheten till förhandskontroller av resenärer med hjälp av API-uppgifter.

6.2

Trots det allmänna stödet för den föreslagna förordningen är kommittén dock oroad över riskerna för missbruk i samband med centraliseringen av insamlingsprocessen och överföringen av API-uppgifter, särskilt personuppgifter. Dessa farhågor motiveras också av att den router genom vilken uppgifterna kommer att överföras fortfarande befinner sig i planeringsfasen – uppgiften att utforma, bygga, utveckla, förvalta och tekniskt underhålla den har delegerats till eu-Lisa.

6.3

EESK konstaterar att antagandet av den föreslagna förordningen kommer att påverka budget- och personalbehoven hos eu-Lisa och medlemsstaternas behöriga gränsmyndigheter. Merkostnaderna beräknas uppgå till 45 miljoner euro (33 miljoner euro inom den nuvarande fleråriga budgetramen) för att inrätta routern och 9 miljoner euro per år från och med 2029 för den tekniska förvaltningen av routern, och ca 27 miljoner euro för medlemsstaterna – och detta kommer att belasta EU:s budget.

6.4

EESK uppskattar den exakta och omfattande specificeringen av de uppgifter som ingår i API-uppgifterna (som fastställs i artikel 4.2 och 4.3 i förslaget) för att förbättra och underlätta kontrollerna vid de yttre gränserna.

6.5

EESK betonar att den föreslagna förordningen ger kommissionen möjlighet att klargöra ett stort antal detaljerade frågor, särskilt tekniska sådana, genom delegerade akter som ska utfärdas senare. Den slutliga bedömningen av den föreslagna förordningen är därför avhängig av de detaljerade bestämmelser som ska utfärdas i framtiden samt av de antagna tekniska lösningarnas kvalitet.

6.6

Som en följd av detta måste kommittén lyfta fram säkerhetsfarhågor beträffande dataskyddet. Enligt EESK:s åsikt måste ett effektivt dataskydd särskilt ses mot bakgrund av skyddet av de grundläggande rättigheterna, framför allt rätten till integritet och rätten till skydd av personuppgifter, som omfattar rätten till information om förvärv, lagring och behandling av personuppgifter. EESK stöder därför till fullo en ny skyldighet att genomföra regelbundna granskningar av skyddet av personuppgifter. Samtidigt föreslår kommittén att man överväger om de berörda nationella dataskyddsmyndigheterna bör se till att behandlingen av API-uppgifter som utgör personuppgifter granskas oftare än en gång vart fjärde år.

6.7

För att se till att routern fungerar på bästa sätt är det nödvändigt att säkerställa samarbete mellan eu-Lisa, medlemsstaterna och lufttrafikföretagen. Följaktligen är eu-Lisas skyldighet att tillhandahålla utbildning för dem som är intresserade av den tekniska användningen av routern ett positivt steg.

6.8

Med ledning av proportionalitetsprincipen och önskan om bästa möjliga skydd av personuppgifter stöder EESK att uppgifter såsom medborgarskap, kön och födelsedatum undantas från statistikskyldigheten.

7. Betydelsen av PNR-förordningen (det andra förslaget till förordning)

7.1

Kommittén ser den andra av de föreslagna förordningarna som en nödvändig och konsekvent ändring av systemet för insamling och överföring av PNR-uppgifter i samband med reformen av API-uppgifterna.

7.2

Som en följd av detta kommer enhetligheten i systemet genom antagandet av båda förordningarna på EU-nivå och inrättandet av en router som förvaltas av eu-Lisa också att öka säkerheten genom en effektivare identifieringsprocess för högriskresenärer och bekräfta misstänkta personers resemönster.

8. Kostnaderna för förordningarna

8.1

EESK konstaterar att antagandet av de föreslagna förordningarna kommer att medföra kostnader för EU:s budget, utgifter för medlemsstaterna och även investeringsbehov för luftfartsbranschen (som enligt konsekvensbedömningen uppskattas till ca 75 miljoner euro), men att fördelarna på det hela taget kommer att uppväga kostnaderna, eftersom dessa kostnader kommer att kompenseras genom en rationaliserad och centraliserad metod för överföring av information till de behöriga nationella myndigheterna.

8.2

De föreslagna förordningarna minskar driftskostnaderna och även de sanktioner som vanligen utdöms på grund av reseuppgifter som är bristfälliga eller saknas. Dessutom kommer förordningarnas ikraftträdande att förbättra övervakningen av gränspassager samt flygplatstjänsternas och de nationella gränsmyndigheternas arbete och bidra till att förbättra säkerheten och motverka olaglig invandring. Med beaktande av ovanstående anser kommittén att de föreslagna förordningarna är motiverade mot bakgrund av den positiva kostnads-nyttoanalysen i enlighet med kommissionens konsekvensbedömning.

9. Särskilda kommentarer

9.1

Kommittén betonar stadgans betydelse vid tillämpningen av den föreslagna förordningen, med särskild hänsyn till utsatta grupper, däribland personer med funktionsnedsättning. Europeiska unionens domstols rättspraxis och de pågående målen bör beaktas i detta avseende.

9.2

EU-domstolens rättspraxis är särskilt viktig för de nya reglerna om insamling och överföring av PNR-uppgifter inom den föreslagna institutionella ramen, i synnerhet domen i mål C-817/19. EESK föreslår också att man vad gäller terminologin i de båda förslagen till fullo ska beakta EU-domstolens etablerade rättspraxis.

9.3

Såsom anges i punkt 1.6 ovan anser EESK att tillämpningsområdet är motiverat i detta skede. När förordningarna blir föremål för en efterhandsbedömning föreslås det dock att kommissionen bedömer behovet av att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta andra transportsätt, särskilt sjötransporter. Vid en sådan bedömning bör man ta hänsyn till faktorer som särdragen hos varje transportsätt, den administrativa bördan för transportörerna samt effektiviteten och ändamålsenligheten när det gäller att säkra EU:s gränser.

9.4

Såsom anges i punkt 1.7 ovan föreslår EESK ytterligare förtydliganden när det gäller sanktioner som åläggs privata aktörer inom luftfartsbranschen, att en ”toleransgräns” på EU-nivå ska övervägas för fel vid insamling och överföring av uppgifter samt att sanktioner endast ska åläggas på vissa villkor.

9.5

Kommittén påpekar att de föreslagna förordningarnas ikraftträdande bör åtföljas av en omfattande informationskampanj som skulle kunna bidra till att informera allmänheten om deras mål och minska sannolikheten för oförutsedda omständigheter när de nya bestämmelserna genomförs.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Det handlar om två förslag: a) förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter) för att förbättra och underlätta kontrollerna vid de yttre gränserna, om ändring av förordning (EU) 2019/817 och förordning (EU) 2018/1726 och om upphävande av rådets direktiv 2004/82/EG, och b) förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet, och om ändring av förordning (EU) 2019/818.

(2) Rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (EUT L 261, 6.8.2004, s. 24).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EUT L 119, 4.5.2016, s. 132).

(4) COM(2022) 729 final.

(5) COM(2022) 731 final.

(6) Europeiska kommissionen, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ”Evaluation of the Council Directive 2004/82/EC on the obligation of carriers to communicate passenger data (API Directive)”, Bryssel, 8.9.2020, SWD(2020) 174 final.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/103

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om typgodkännande av motorfordon och motorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon med avseende på utsläpp och batteriers hållbarhet (Euro 7) och om upphävande av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009

(COM(2022) 586 final – 2022/0365(COD))

(2023/C 228/14)

Föredragande:	Bruno CHOIX
Medföredragande:	Guido NELISSEN

Remiss	Europaparlamentet, 15.12.2022 Europeiska unionens råd, 21.12.2022
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling
Antagande av sektionen	27.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	140/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Fordonsindustrin genomgår nu sin största omvandling någonsin, i syfte att fasa ut fossila bränslen och digitalisera vägtransporterna. Detta paradigmskifte kommer att få djupgående inverkningar på industrins struktur samt antalet arbetstillfällen och deras kvalitet. Eftersom denna omställning är så omfattande efterlyser EESK en övergripande industripolitik som integrerar de tre dimensionerna av en hållbar utveckling: den ekonomiska, den miljömässiga och den sociala. Sysselsättningsdimensionen måste hanteras genom ökade insatser avseende yrkesutbildning, kompetenshöjning/omskolning av arbetskraften samt regionala/lokala program för ekonomisk omställning och omklassificering av yrken. Detta måste stödjas av en väletablerad social dialog och ambitionen att säkerställa bevarandet/skapandet av anständiga arbetstillfällen inom sektorn.

1.2

EESK stöder införandet av Euro 7-utsläppsnormer såsom en viktig bidragande faktor till uppnåendet av EU:s mål om luftkvalitet. Samtidigt kommer detta även göra det möjligt för EU att behålla sitt industriella ledarskap avseende ren fordonsteknik.

1.3

Kommittén välkomnar de många förbättringar som har tillförts i förslaget till förordning: förebyggande av manipulering, användning av digital teknik, minskad komplexitet samt inkluderingen av elfordon och andra utsläpp än avgaser.

1.4

EESK efterlyser en realistisk och kostnadseffektiv strategi för fastställandet av nya utsläppsnormer, av flera skäl:

1.4.1

Förenlighet med proportionalitetsprincipen: eftersom förbränningsmotorer förväntas bli en föråldrad teknik från och med 2035 kommer de budgetmedel som behövs för att uppnå de nya normerna inte längre att vara tillgängliga för direkta investeringar i rena framdrivningssystem.

1.4.2

Mobilitet med personbil måste förbli prisöverkomlig så att ”mobilitetsfattigdom” undviks (alternativa transportsätt finns inte alltid i tillräcklig utsträckning tillgängliga utanför tätorter).

1.4.3

Alltför höga kostnader på grund av Euro 7-utsläppsnormerna riskerar att bli kontraproduktivt, eftersom konsumenterna då kommer vänta med att byta ut sin bil och fortsätta köra sina mer förorenande fordon, vilket inskränker de potentiella hälsofördelarna med Euro 7-utsläppsnormerna.

1.5

Det är därför viktigt att alla delar av den nya förordningen vilar på en vetenskaplig kostnads-nyttoanalys. I detta avseende krävs det en samsyn bland alla berörda parter avseende hur kostnader som uppstår på grund av de nya normerna ska beräknas.

1.6

EESK anser att förnyelsen av fordonsparken skulle påskyndas om konsumenterna gavs incitament och att detta skulle medföra betydande hälsofördelar eftersom kväveoxidutsläppen skulle minska med 80 % om Euro 1/I-5/V-fordon ersattes av Euro 6/VI-fordon.

1.7

Kommittén efterfrågar ett snabbt antagande av förordningen och en tidsfrist på minst två år för personbilar/nyttofordon och tre år för bussar och tunga fordon i syfte att säkerställa att den föreslagna förordningen blir både tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig.

2. Bakgrund till förslaget

2.1

Fordonsindustrin står för omkring 10 % av det mervärde som industrin i EU genererar och sysselsätter 13 miljoner européer, vilket motsvarar nästan 7 % av arbetskraften i EU.

2.2

Fordonsindustrin har växt kontinuerligt i mer än ett århundrade, men har sedan 2018 haft det svårt på grund av recessionen och på grund av att dess ekonomiska modell är i kris. De ständiga kriserna försämrar utsikterna till återhämtning i den globala fordonsindustrin, i synnerhet i Europa.

2.3

Detta sker därtill samtidigt som aktörerna inom fordonsindustrin måste åstadkomma de största förändringarna av fordonen sedan de uppfanns, i och med att fordonens framdrivning elektrifieras och att de blir allt mer digitaliserade.

2.4

Inför denna strukturomvandling har därför fordonsindustrin gått in i en fas med omfattande investeringar, som utgör en tung börda för fordonsindustrins ekonomiska modell och finansieras genom minskade investeringar i äldre teknik (såsom förbränningsmotorer) och neddragna produktionskostnader.

2.5

Dessutom leder införandet av kraftelektronik och digital elektronik till att nya konkurrenter kommer in på marknaden och att villkoren förändras för sektorn, vilket undergräver de etablerade leverantörernas ställning. Denna omställning påverkar i hög grad sysselsättningens utveckling.

2.6

Kvantitativt sett minskar sysselsättningen inom denna bransch i takt med den minskade kapaciteten och förenklingen av ny framdrivningsteknik. Kvalitativt sett förändras sysselsättningen avsevärt: behoven av elektrifiering och digitalisering förutsätter att know-how inom fordonsindustrin förstärks på nya områden.

2.7

Samma sysselsättningsdynamik gäller inom branschen för fordonsservice: de nya framdrivningssystemen har mindre behov av underhåll och fordrar en utveckling av nya färdigheter.

2.8

Det är mot denna bakgrund som kommissionen efter flera förseningar den 10 november i fjol offentliggjorde sitt förslag till nya Euro 7-utsläppsnormer för personbilar, lätta nyttofordon, lastbilar och bussar.

2.9

Förslaget till nya Euro 7-utsläppsnormer ingår i ett större sammanhang med olika EU-strategier som syftar till att minska luftföroreningarna från transportsektorn. I EU:s rättsakter om luftkvalitet, periodiska trafiksäkerhetsprovningar, koldioxidutsläpp, bränslekvalitet, infrastruktur för alternativa bränslen, rena fordon och Eurovinjett återspeglas behovet av att minska transportsektorns betydande bidrag till luftföroreningarna. De kompletterar alla varandra för att uppnå den gröna givens klimat- och icke-föroreningsmål och bidrar till övergången till en hållbar mobilitet.

2.10

De nya Euro 7-normerna kommer förmodligen att vara de sista för fordon med förbränningsmotorer, eftersom man inom ramen för 55 % -paketet från 2021 beslutade att påskynda utfasningen av fossila bränslen i fordonsindustrin. Detta ledde till en överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet (den 27 oktober 2022) om att minska koldioxidutsläppen från bilar med 55 % fram till 2030 och att förbjuda försäljningen av nya fordon med förbränningsmotorer (inklusive hybridfordon) från och med 2035.

3. Förslagets innehåll

De främsta ändringarna som föreslås i förordningen är följande:

—	Strängare utsläppsgränsvärden kommer att gälla för personbilar och lastbilar, såväl diesel- som bensindrivna (även om gränsvärdena för kväveoxider för bilar ligger kvar på samma nivå).

—	Provningsvillkoren för utsläpp vid verklig körning utökas, men faktorerna för överensstämmelse tas bort.

—	Mer tonvikt läggs på de kortaste resorna: sträckan för att beräkna utsläppsbudget vid kallstart kortas ned från 16 till 10 km.

—	Andra utsläpp än avgaser såsom bromspartiklar och mikroplaster från däck kommer att mätas och regleras.

—	Hållbarhetskraven skärps: 200 000 km eller 10 år för personbilar/lätta nyttofordon och 875 000 km, utan någon tidsbegränsning, för lastbilar/bussar.

—	Kontinuerlig övervakning av utsläpp införs genom ombordövervakning: utsläpp vid verklig körning kommer att mätas av givare under fordonets hela livscykel.

—	Batteriernas livslängd kommer att bedömas genom att man undersöker hur deras kapacitet förändras allteftersom körsträckan blir längre.

—	Striktare regler ska förhindra manipulering av fordon.

—	Utsläppsgränsvärden kommer att fastställas för föroreningar som tidigare inte reglerades (ammoniak för bilar, formaldehyd för lastbilar). För första gången kommer gränsvärden att införas för de avdunstningsutsläpp som sker vid tankning.

4. Allmänna kommentarer

4.1

Även om förtida dödsfall orsakade av luftföroreningar hade minskat med 33 % i EU-27 år 2019 i förhållande till år 2005 behövs det fortfarande mer långtgående gränsvärden. Mot bakgrund av detta står vägtransporten för 37 % av de totala kväveoxidutsläppen, och det uppskattas att fina partiklar och kväveoxider från vägtrafiken varje år orsakar mer än 70 000 förtida dödsfall i EU-27.

4.2

Kommissionen har slagit in på en realistisk väg vad gäller fastställandet av de nya reglerna. Fordon med förbränningsmotorer kommer att förbli prisöverkomliga även om skärpta normer för dieselfordon sannolikt kommer att påskynda att utbudet av förbränningsmotorer minskar. Man får inte heller glömma att de nya utsläppsnormerna för koldioxid även kommer att påverka fordonens inköpspris.

4.3

Även om Euro 7-normen är mindre långtgående än förväntat vad gäller fastställandet av utsläppsvärden innebär den en omfattande översyn och rättar till ett antal brister i Euro 6-normerna, såsom risken för manipulering, reglernas komplexitet, fordonens åldrande och utsläpp vid verklig körning. Den har därtill en mycket bredare räckvidd eftersom den även omfattar elfordon och andra utsläpp än avgaser.

4.4

Lagstiftningstrycket av på varandra följande Euro-utsläppsnormer har främjat innovation i utformningen av utsläppsbegränsande system och framdrivningssystem och bidragit till unionens industriella ledarskap. Därför är det viktigt att EU:s normer ligger steget före i förhållande till normer som håller på att utarbetas på viktiga marknader. Att gå i bräschen för integreringen av digital och ren teknik utgör en viktig fördel när det gäller att få tillträde till internationella marknader. I detta avseende bör även mer långtgående normer övervägas, i stil med de amerikanska hållbarhetskraven (240 000 km eller 15 år).

4.5

EESK anser att förnyelsen av fordonsparken skulle påskyndas om konsumenterna gavs incitament, vilket skulle ha en tydlig inverkan på luftkvaliteten och minskningen av utsläppen. Om den gamla fordonsparken ersätts med de senaste fordonen, som uppfyller Euro 6-kraven, i kombination med den pågående elektrifieringen, skulle det kunna leda till en betydande minskning (med 80 %) av kväveoxidutsläppen från vägtransporter fram till 2035.

4.6

EESK efterlyser en gedigen och vetenskaplig kostnads-nyttoanalys av alla de enskilda nya aspekter som ska regleras i syfte att klargöra i vilken utsträckning dessa krav, betraktade var för sig, skulle kunna bidra till kostnadseffektiva utsläppsminskningar. I detta avseende måste alla berörda parter ha en samsyn avseende analysen av de merkostnader som uppstår på grund av tillämpningen av Euro 7-normen.

4.7

Kommittén är av övertygelsen att mobilitet med personbil måste förbli tillgänglig och prisöverkomlig för alla, särskilt för personer som inte har tillgång till kollektivtrafik av god kvalitet (eller andra transportalternativ). Kommittén uppmanar därför fordonsindustrin att bibehålla utbudet av fordon i instegssegmentet, tillgängligt för alla. Eftersom fordonspriserna ökar betydligt snabbare än köpkraften och eftersom delade mobilitetstjänster ännu inte är ett fullgott alternativ är kommittén också övertygad om att det är hög tid att verkligen ta itu med problemet med ”mobilitetsfattigdom”.

4.8

Rent allmänt anser EESK att man bör eftersträva jämvikt mellan de tre dimensionerna av en hållbar utveckling. Investerar man både i omställningen till elfordon och i tekniskt förbättrade förbränningsmotorer kan det medföra konkurrensnackdelar för den europeiska fordonsindustrin i förhållande till tillverkare som enbart tillverkar elfordon eller utländska biltillverkare som inte omfattas av samma krav. Dessutom måste man se till att inte alltför höga priser för Euro 7-fordon medför att konsumenterna väntar med att byta ut sina mer förorenande bilar. Detta skulle avsevärt minska de potentiella fördelarna med Euro 7-normen och samtidigt orsaka industriella omstruktureringar på grund av minskad försäljning.

4.9

Mot bakgrund av att denna omställning är så omfattande efterlyser EESK en konsekvent industripolitik som kan hantera den trefaldiga utmaning fordonsindustrin står inför:

—	Miljö: bidra till uppnåendet av såväl den gröna givens mål som de nya utsläppsnormerna i direktivet om luftkvalitet.

—	Ekonomi: bibehålla det industriella ledarskapet, värna fordonsindustrins leveranskedja inom EU och utveckla ett robust ekosystem för elfordon.

—	Socialt: en ram för en rättvis omställning, information och samråd/social dialog för att föregripa och hantera omställningen, regionala omställningsplaner, omskolning och bibehållen sysselsättning av hög kvalitet.

5. Särskilda kommentarer

5.1

I sitt förslag fastställer kommissionen två tillämpningsdatum: juli 2025 för lätta fordon och juli 2027 för tunga fordon. I båda fallen motsvarar datumen den tidpunkt då medlemsstaterna måste neka registrering av fordon som inte uppfyller Euro 7-normerna.

Valet av dessa datum väcker frågor, i synnerhet när det gäller lätta fordon.

5.1.1

Den föreslagna tidpunkten juli 2025 förefaller orealistisk. Tillverkarna kommer att behöva ställa om sin produktion flera månader före detta datum för att undvika att ha lager av Euro 6-fordon som inte längre kan registreras. Det tar vanligtvis mer än ett år att godkänna en hel fordonspark. Godkännandeförfarandena bör därför inledas i början av 2024, dvs. omedelbart efter antagandet av Euro 7-förordningen och eventuellt före offentliggörandet av dess genomförandebestämmelser.

Juli 2027 föreslås för tunga fordon och förefaller rimligare, men man måste beakta de nödvändiga tidsfrister som behövs för att ta fram innovativa tekniska lösningar, såsom eluppvärmda katalysatorer, som kommer att behövas för att nå de föreslagna utsläppsgränsvärdena. Därför anser EESK att ett snabbt antagande av förordningen och en period på minst två år (efter antagandet) för personbilar/lätta nyttofordon och tre år för bussar och tunga fordon är nödvändiga för att säkerställa att den föreslagna förordningen blir tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig.

5.2

När det gäller lätta fordon föreskrivs det i förslaget till förordning att de olika utsläppsgränsvärden för nyttofordon på grundval av vikt ska ersättas av en enda uppsättning gränsvärden som omfattar alla nyttofordon, förutsatt att förhållandet mellan effekt och vikt förblir mindre än 35 kW/t. Detta försök till förenkling är välkommet, men kommer sannolikt kraftigt påverka sektorn för lätta nyttofordon, särskilt när det gäller ombyggda fordon, med tanke på att tillämpningsdatumen för lätta och tunga fordon inte sammanfaller. I detta sammanhang förespråkar EESK undantag från och flexibilitet i tillämpningen, till exempel när det gäller konvertering av lätta nyttofordon i kategori N1 (vikt under 3 500 kg) till minibuss i kategori M2 (vikt under 5 000 kg).

5.3

Som en del av de digitala målsättningarna i den gröna given föreslår kommissionen att man utrustar lätta och tunga fordon med en ny anordning: ett system för ombordövervakning (OBM-system) som kontinuerligt registrerar nivån av förorenande utsläpp, i syfte att

—	upptäcka de utsläppsöverskridanden som OBD missar,

—

på regelbunden basis överföra utsläppsvärden till servrar för att underlätta marknadsövervakning, kontroll av överensstämmelse hos fordon i drift och trafiksäkerhetsprovning.

Ett sådant system kan säkert bidra till att förenkla övervakningsprocesserna, men för att det ska kunna utvecklas måste även tekniska föreskrifter mycket snabbt utarbetas i syfte att klargöra vilken hårdvara som kommer att behövas (givare, programvara osv.). Denna utveckling kan få långtgående konsekvenser för användarna och kräver därför i sig en tidsfrist på tre år efter offentliggörandet av den tekniska föreskriften innan genomförandet.

5.4

När det gäller lätta fordon förefaller kommissionens föreslagna gränsvärden otillräckliga eftersom de i princip motsvarar en harmonisering av det lägsta värde som föreskrivs i Euro 6-normerna för bensin- och dieselmotorer. Det är emellertid viktigt att notera följande:

—	I bilagorna till förslaget till förordning föreskrivs en ny syn på de villkor som för närvarande garanterar att vägprovningen är representativ vid normal användning av fordonet, vilket kommer att tvinga tillverkarna att justera efterbehandlingssystemen.

—	En harmonisering av gränsvärden på grundval av bästa värde leder till ökade begränsningar för bensinmotorer (gränsvärdet för kolmonoxid sänks med 50 % för bensindrivna personbilar) och dieselmotorer (gränsvärdet för kväveoxider sänks med 40 % för tunga dieseldrivna nyttofordon).

—	I motsats till Euro 6-förordningen förväntas inte längre toleranströsklar tillämpas i Euro 7-förordningen, som kommer att utgå från provning på väg.

5.5

Med tanke på att mikroplaster från däck är en av de viktigaste källorna till havsföroreningar och att inga gränsvärden ännu har fastställts på grund av avsaknaden av ett FN-förfarande är det viktigt att ett sådant förfarande utvecklas så snabbt som möjligt.

5.6

Kommittén ställer sig tvivlande till huruvida det är nödvändigt att införa utsläppsnormer för ammoniak från bilar. Med tanke på att transportsektorn står för mindre än 1 % av utsläppen av ammoniak i EU tycks kostnaden av denna åtgärd inte stå i proportion till fördelarna. Kommittén ställer sig även frågande till om det är nödvändigt att utrusta fordon med teknik i syfte att begränsa avdunstningsutsläpp vid tankning eftersom man i EU redan har infört suganordningar i bränslepumpar.

5.7

Vad gäller tunga fordon innebär kommissionens föreslagna gränsvärden att man frångår värdena i Euro 6-förordningen. Målen ligger på – 80 % mindre kväveoxider och partikelantal och upp till – 95 % mindre kolmonoxid. Kommissionen föreslår för övrigt att tröskelvärdena för metan och dikväveoxid regleras separat på grund av deras stora växthuseffekt, och i synnerhet den senare bör ligga på en särskilt låg nivå. Dessa förändringar kommer naturligtvis att kräva betydande investeringar, vilket måste beaktas i de kommande diskussionerna om utsläppsbanan för koldioxidutsläpp från tunga fordon (1).

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2023) 88 final.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/108

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer

(COM(2022) 732 final – 2022/0426(COD))

och Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om framsteg i kampen mot människohandel (fjärde rapporten)

(COM(2022) 736 final)

(2023/C 228/15)

Föredragande:	José Antonio MORENO DÍAZ
Medföredragande:	Pietro Vittorio BARBIERI

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.2.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	125/01/01

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Människohandel är ett avskyvärt brott och en allvarlig kränkning av människors grundläggande rättigheter. I EU:s säkerhetsstrategi från 2020 utpekas den organiserade brottslighetens roll i människohandeln och det höga pris som de drabbade får betala.

1.2

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (1) om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer antogs 2011. År 2021 antog Europeiska kommissionen EU:s strategi mot människohandel 2021–2025 och fastställde redan i den att genomförandet av direktivet bör utvärderas för att förbättra genomförandet av det.

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar den fjärde lägesrapporten som belyser fenomenets utveckling samt förslaget till ändring av direktivet mot människohandel. Direktivet syftar till att förebygga och bekämpa människohandel och till att skydda offren. Med hänsyn till detta struktureras direktivet kring tre politiska ramar: i) kriminalisering, utredning och lagföring av människohandel, inbegripet fastställande av brottsrekvisit och påföljder, ii) hjälp, stöd och skydd åt offer för människohandel, och iii) förebyggande av människohandel.

1.4

EESK ser positivt på att definitionen av olika former av utnyttjande har breddats. EESK håller med om att förteckningen över sådana brott bör ses som icke uttömmande, eftersom det tyvärr uppstår nya former av utnyttjande varje dag. Medlemsstaterna bör därför förstå frågan om människohandel ur denna synvinkel och betrakta frågor som rör utnyttjande som en helhet.

1.5

Jämställdhetsperspektivet i direktivets innehåll och genomförande bör stärkas med tanke på att de allra flesta offren är kvinnor och flickor. Likaså bör man uppmärksamma situationer av utsatthet som kan underlätta kriminella nätverks och andra aktörers rekrytering och utnyttjande. Dessutom bör man ägna mer uppmärksamhet åt specifika utsatta grupper, såsom flyktingar, asylsökande, papperslösa eller personer med osäker uppehållsstatus.

1.6

1.7

EESK stöder att kommissionen tar fram ett bättre påföljdssystem. Eftersom utvärderingen visade att de flesta medlemsstater inte fullt ut hade utvecklat de frivilliga påföljdsåtgärderna stärker det nya obligatoriska systemet, som skiljer mellan standardbrott och grova brott, kampen mot människohandelsbrott.

1.8

EESK välkomnar också att juridiska personer kan bestraffas genom påföljder såsom fråntagande av rätten till offentliga stöd eller bidrag, permanent eller tillfällig stängning av inrättningar eller tillfälligt eller permanent näringsförbud. En medveten användning av tjänster som omfattar exploatering skulle kunna kopplas till direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, så att företag som drar nytta av olika former av utnyttjande också kan ställas till svars.

1.9

1.10

EESK uppmanar kommissionen att i sitt förslag till direktiv beakta behovet av att följa rådets direktiv 2004/81/EG (2) om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.

1.11

EESK upprepar att det är viktigt att arbeta för att förebygga människohandel och betonar behovet av att minska efterfrågan på alla former av utnyttjande. Som det konstateras i rapporten fortsätter efterfrågan på billig arbetskraft och prostitution att öka trots att det ofta finns en koppling till människohandelsbrott.

1.12

EESK instämmer i att datainsamlingen behöver förbättras, men detta gäller även verktygen för att bättre upptäcka dessa brott. Såsom framhålls i rapporten är det uppenbart att det finns ett stort antal orapporterade fall, vilket även måste rättas till och bemötas i samordning och samarbete mellan medlemsstaterna och med EU-institutionerna.

1.13

EESK anser att detta förslag till direktiv bör användas för att öka medvetenheten och bättre informera om behovet av att stärka kampen mot människohandel. Den kränkning av rättigheter som följer av olika typer av utnyttjande kräver ett omfattande och flerdimensionellt svar, där medborgarna spelar en nyckelroll när det gäller att bekämpa straffrihet för och normalisering av dessa former av utnyttjande.

1.14

EESK påminner om att följande faktorer påverkar människohandeln: ”feminisering av fattigdomen”, olika tillgång till studier och resurser för kvinnor och män, ojämlikheter i fråga om hälso- och sjukvård, utbredningen av könsrelaterat våld i över hela världen samt de mer allmänna sociala skillnaderna mellan kvinnor och män.

1.15

Att medlemsstaterna tar fram ytterligare nationella mekanismer för vidareslussning, där det civila samhällets organisationer deltar i identifieringen av offer och tillhandahållandet av stödtjänster, är ett viktigt och nödvändigt steg. Ytterligare ett verktyg skulle kunna inrättas för varje medlemsstat, nämligen ett oberoende övervaknings- och försäkringsorgan som omfattar en nationell rapportör som övervakar effektiviteten hos medlemsstaternas insatser i kampen mot människohandel, forskningsinsatser, kontakter med allmänheten och med aktörer som hanterar frågan på olika nivåer.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Människohandel definierades internationellt av FN år 2000 på följande sätt:

—

”människohandel”: rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person, i syfte att utnyttja denna person (artikel 3 i FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, år 2000),

—	”utnyttjande”: utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänst, slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ.

2.2

2.3

Direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer antogs 2011 (EU:s direktiv mot människohandel). Antagandet av detta direktiv var ett viktigt steg mot att harmonisera reglerna mellan medlemsstaterna. År 2021 antog kommissionen EU:s strategi mot människohandel 2021–2025 och fastställde redan i den att genomförandet av direktivet bör utvärderas för att förbättra genomförandet av det.

2.4

Kommissionens utvärdering omfattar direktivets införlivandeperiod (april 2013 till mars 2022) och bygger på uppgifter som samlats in på EU-nivå samt kvalitativ information från diskussioner med sakkunniga och specialiserade organ.

2.5

Kommissionens interna utvärdering belyste svårigheterna med att korrekt identifiera det faktiska antalet offer, eftersom siffran 55 314 fall som tagits fram mellan 2013 och 2022 anses vara en underskattning. Sexuellt utnyttjande är fortfarande den vanligaste formen av människohandel – 55,7 % av de fall som rapporterades 2021 – och arbetskraftsexploatering blir allt vanligare, särskilt inom sektorer som jordbruk, byggtjänster och omsorgstjänster. Barn utgör 21 % av det totala antalet offer för människohandel, medan kvinnor och flickor utgör 75 % av dem.

2.6

I utvärderingen och rapporten konstateras det att antalet åtal och fällande domar är mycket lågt, vilket kan bidra till en föreställning om straffrihet bland människohandlare. Sociala medier har skapat nya möjligheter för kriminella nätverk som är verksamma i EU, varav de flesta är inblandade i människohandel. Kriget i Ukraina kan också tänkas leda till en ökning av människosmuggling och människohandel. Människohandel fortsätter att vara ett brott med låg risk och stora vinster.

2.7

Direktivet syftade till att upprätta en gemensam ram för lagstiftning mot människohandel, men det har också belyst svårigheterna med att göra framsteg när det gäller att ta itu med vissa former av utnyttjande som inte omfattas av definitionen av människohandel och gränsöverskridande brott. I direktivet identifieras också områden där det finns utrymme för förbättringar när det gäller att utreda och lagföra människohandlare samt behovet av att förbättra brottsbekämpningen och den rättsliga kapaciteten att genomföra finansiella utredningar som rör människohandel.

2.8

Även om direktivet också fokuserar på skydd mot människohandel har utvärderingen visat att det finns utrymme för förbättringar, bland annat när det gäller tillämpningen av principerna om att inte väcka åtal och att inte kriminalisera offer, skydd av brottsoffer under utredningar och rättsliga förfaranden samt tillhandahållande av stöd som tar hänsyn till offrens specifika situation och behov, särskilt barn och utsatta grupper. Bristfällig insamling och behandling av uppgifter har också konstaterats vara ett problem.

2.9

I utvärderingen erkänns direktivets betydelse som en vändpunkt i kampen mot människohandel i EU. Samtidigt betonas också behovet av framsteg när det gäller att utarbeta verktyg för att förbättra övervakningen, förebyggandet, lagföringen och domstolarnas handläggning av ärenden som rör människohandel och människohandlare samt för att förbättra stödet till offren.

2.10

I detta sammanhang är kommissionens förslag ett förslag till ändring av direktivet. Förslaget syftar till att tillhandahålla ett antal åtgärder för att förbättra förebyggandet av och kampen mot människohandel i EU samt för att förbättra skyddet av offren.

3. Direktivet mot människohandel

3.1

Direktivet mot människohandel syftar till att förebygga och bekämpa människohandel och till att skydda offren. Med hänsyn till detta struktureras direktivet kring tre politiska ramar: i) kriminalisering, utredning och lagföring av människohandel, inbegripet fastställande av brottsrekvisit och påföljder, ii) hjälp, stöd och skydd åt offer för människohandel, och iii) förebyggande av människohandel.

3.2

EESK välkomnar förslaget om ändring av detta direktiv, eftersom kommittén instämmer i behovet av ytterligare framsteg och förbättringar i kampen mot människohandel och skyddet av offer. Kommittén håller med om att människohandelsbrott har blivit ett växande hot i ett mer komplicerat sammanhang än år 2011.

3.3

EESK välkomnar att definitionen av de olika formerna av utnyttjande har breddats och ser positivt på att rapporten hänvisar till dessa olika former. Även om sexuellt utnyttjande fortfarande är den vanligaste formen av utnyttjande i fall av människohandel, följt av arbetskraftsexploatering, finns det andra former som omfattas av direktivet (utnyttjande för tiggeri, i syfte att bedriva brottslig verksamhet eller organhandel), varav vissa också har ökat under de senaste åren. På motsvarande sätt har det uppstått andra former av utnyttjande som inte ingick i direktivet, men som också skulle kunna betraktas som former av människohandel, såsom tvångsäktenskap, surrogatmoderskap eller olagliga adoptioner. EESK skulle gärna se att det lades till en hänvisning till ”särskilt exploaterande arbetsförhållanden”, i enlighet med EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare. EESK anser att det behövs mer vägledning från kommissionen om definitionerna av alla dessa olika former av utnyttjande för att säkerställa en mer enhetlig tillämpning i medlemsstaterna.

3.4

EESK håller med om att förteckningen över sådana brott bör ses som icke uttömmande, eftersom det tyvärr uppstår nya former av utnyttjande varje dag. Medlemsstaterna bör därför förstå frågan om människohandel ur denna synvinkel och betrakta frågor som rör utnyttjande som en helhet.

3.5

Jämställdhetsperspektivet i direktivets innehåll och genomförande bör stärkas med tanke på att de allra flesta offren är kvinnor och flickor. Likaså bör man uppmärksamma specifika utsatta grupper, såsom flyktingar, asylsökande, papperslösa eller personer med osäker uppehållsstatus samt situationer av utsatthet som kan underlätta kriminella nätverks rekrytering och utnyttjande. Bland faktorer som bidrar till människohandeln kan följande nämnas: ”feminisering av fattigdomen”, olika tillgång till studier och resurser för kvinnor och män, ojämlikheter i fråga om hälso- och sjukvård, utbredningen av könsrelaterat våld i över hela världen samt de mer allmänna sociala skillnaderna mellan kvinnor och män.

3.6

EESK välkomnar den uttryckliga hänvisningen till onlinedimensionen av människohandelsbrott. Användningen av ny teknik har främjat människohandelsbrott genom att underlätta och möjliggöra ökad tillgång till och utnyttjande av offer och gjort det svårare att övervaka vinningen av dessa brott. Sociala medier har underlättat rekrytering och utnyttjande av offer och har medfört nya former av övergrepp i exploateringssituationer, såsom spridning av bilder, videor osv.

3.7

EESK stöder kommissionens insatser för ett bättre påföljdssystem. Eftersom utvärderingen visade att de flesta medlemsstater inte fullt ut hade utvecklat de frivilliga påföljdsåtgärderna stärker det nya obligatoriska systemet, som skiljer mellan standardbrott och grova brott, kampen mot människohandelsbrott.

3.8

3.9

EESK ser förslaget till ändring som ett steg framåt mot att straffbelägga användningen av tjänster eller verksamheter som grundar sig i utnyttjande om denna användning sker i vetskap om att den person som tillhandahåller tjänsten eller verksamheten är offer för ett människohandelsbrott, dvs. avsiktlig eller medveten användning av tjänster som är ett resultat av utnyttjande. Detta kunde också åtföljas av strängare åtgärder från medlemsstaternas sida. EESK anser att det är viktigt att ge medlemsstaterna mer stöd i genomförandet på detta område. I den rapport om införlivande som kommissionen ska lägga fram för Europaparlamentet och rådet ska effekterna av dessa åtgärder när det gäller både förebyggande och lagföring av människohandel utvärderas med målet att se till att de inte har haft skadliga effekter på offer eller utsatta grupper och att de har lett till framsteg när det gäller att motverka den föreställning om straffrihet som omgärdar dessa brott.

3.10

EESK anser att det är lämpligt att kommissionen anpassar regelverket och påföljderna till onlinemiljön. I detta sammanhang är det särskilt positivt att direktivet omfattar frysning och förverkande av tillgångar, i enlighet med unionens regelverk i detta avseende. Tillgångar som återvunnits från förövare bör bli tillgängliga för att kompensera offer, och offren bör ges företräde i samband med ersättningsanspråk.

3.11

EESK välkomnar att kommissionen betonar behovet av att förbättra samarbetet kring människohandelsbrott mellan olika medlemsstater. Gränsöverskridande samarbete är avgörande och kan förbättras genom informationsutbyte, gemensamma åtgärder och utbildning av personal som arbetar med brottsoffer över gränserna, särskilt brottsbekämpande myndigheter.

3.12

Att medlemsstaterna tar fram ytterligare nationella mekanismer för vidareslussning, där det civila samhällets organisationer deltar i identifieringen av offer och tillhandahållandet av stödtjänster, är ett viktigt och nödvändigt steg. EESK anser att kommissionen bör stödja medlemsstaterna när det gäller att införa eller stärka dessa verktyg, som kan samordnas på EU-nivå för att förbättra omhändertagandet och skyddet av offer för människohandel. Det krävs framsteg i fråga om att inrätta ett instrument för vidareslussning för att förbättra harmoniseringen av omhändertagande och hjälp till brottsoffer och utvecklingen av stödsystem för brottsoffer. Ytterligare ett verktyg skulle kunna inrättas för varje medlemsstat, nämligen ett oberoende övervaknings- och försäkringsorgan som omfattar en nationell rapportör som övervakar effektiviteten hos medlemsstaterna insatser i kampen mot människohandel, forskningsinsatser, kontakter med allmänheten och med aktörer som hanterar frågan på olika nivåer.

3.13

EESK anser att direktivet bör ägna större uppmärksamhet åt offer för människohandel och vill påminna om medlemsstaternas skyldighet att ta hand om dem, skydda dem och i möjligaste mån säkerställa deras sociala integration. Utöver att påminna om att offer för människohandel inte får straffas bör direktivet stärka mekanismer och instrument för att bistå och stödja offer, särskilt i utsatta grupper såsom minderåriga, minoriteter, flyktingar och papperslösa. Verktygen för upprättelse för brottsoffer och för förebyggande åtgärder bör också utforskas och stärkas ytterligare, inbegripet säkra mekanismer för rapportering och klagomål samt medel för ersättning.

3.14

Integrationen i destinationslandet uppnås genom att ge offer för människohandel individanpassat stöd, information, utbildning och projekt för egenmakt genom mottagande i särskilda skyddade strukturer, obligatoriskt utfärdande av uppehållstillstånd som en nödvändig förutsättning för att ta sig ur människohandeln, omhändertagande, information och förebyggande hälsoåtgärder, psykologiskt stöd och kulturell medling, social och juridisk information och rådgivning, språkkurser och läs- och skrivundervisning, färdigheter och kompetens, yrkesvägledning och yrkesutbildning samt integration på arbetsmarknaden.

3.15

Direktivet tar inte upp ändringar i lagstiftningen, vare sig när det gäller skyddet av brottsoffers rättigheter eller hjälp och stöd till offer för människohandel, där det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar. EESK påpekar att Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU (3) om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem bland annat tar upp de särskilda behoven hos vissa kategorier av offer för människohandel, sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande och barnpornografi.

3.16

EESK uppmanar kommissionen att i sitt förslag till ändring av direktivet beakta behovet av att följa direktiv 2004/81/EG.

3.17

Offrens vilja att samarbeta bör förstås som en önskan att delta i ett individanpassat projekt för social integration med målet att ta sig ur exploateringen. Uppehållstillstånd kan inte beviljas enbart till dem som beslutar sig för att samarbeta med de rättsliga myndigheterna, eftersom alternativ till människohandel – dvs. tillgång till lokala och regionala tjänster för kompetensutveckling och egenmakt – oundvikligen kräver ett uppehållstillstånd.

3.18

Offren är ovilliga att vittna mot människohandlarna. De lever ofta i ett tillstånd av permanent utpressning och om de vittnar försätter de sig själva och sina familjer i fara. I detta avseende är det viktigt att komma ihåg att samtycke till utnyttjande hos ett offer för människohandel är irrelevant (artikel 3 b – FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, år 2000).

3.19

EESK uppmanar också kommissionen att göra framsteg i genomförandet av rekommendationerna i dess publikation EU-rättigheter för offer för människohandel (4), så att medlemsstaterna alltid beviljar uppehållstillstånd till offer för människohandel i följande fall:

—	om brottsoffrets närvaro är nödvändig för utredningen eller rättegången,

—	om brottsoffret har visat klar samarbetsvilja,

—	om brottsoffret helt och hållet har brutit kontakten med människohandelsbrottets gärningsperson(er),

—	om brottsoffret inte utgör en risk för allmän ordning eller säkerhet.

EESK uppmanar också medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja möjligheten att erbjuda uppehållstillstånd till brottsoffer av humanitära eller personliga skäl, även när ovanstående villkor inte är uppfyllda.

3.20

EESK upprepar att det är viktigt att arbeta för att förebygga människohandel och betonar behovet av att minska efterfrågan på alla former av utnyttjande. Efterfrågan på billig arbetskraft och prostitution fortsätter att öka trots att det ofta finns en koppling till människohandelsbrott.

3.21

EESK anser att de många åtgärder som syftar till att förbättra informationen och medvetenheten om dessa frågor bör stärkas, bland annat genom att man utforskar nya kommunikationsverktyg, utbildningsprogram och informationskampanjer för att stärka kampen mot människohandel i alla medlemsstater.

3.22

EESK instämmer i att datainsamlingen behöver förbättras, men detta gäller även verktygen för att bättre upptäcka dessa brott. Det är uppenbart att det finns ett stort antal orapporterade fall, vilket även måste rättas till och bemötas i samordning och samarbete mellan medlemsstaterna och med EU-institutionerna. Förslaget om en årlig statistisk rapport om människohandel skulle kunna bidra till att tillhandahålla bättre uppgifter och förbättra insatserna och även öka allmänhetens medvetenhet om dessa brott.

3.23

I samma anda är det välkommet att kommissionen erkänner behovet av att lägga fram en årlig rapport för Europaparlamentet och Europeiska rådet om medlemsstaternas arbete med kampen mot människohandel, där genomförandet av åtgärderna och deras effekter lyfts fram.

3.24

EESK anser att detta förslag till ändring av direktivet bör användas för att öka medvetenheten och bättre informera om behovet av att stärka kampen mot människohandel. Den kränkning av rättigheter som följer av olika typer av utnyttjande kräver ett omfattande och flerdimensionellt svar, där medborgarna spelar en nyckelroll när det gäller att bekämpa straffrihet för och normalisering av dessa former av utnyttjande.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).

(2) Rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57).

(4) EU-rättigheter för offer för människohandel.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/114

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG

(COM(2022) 677 final – 2022/0396(COD))

(2023/C 228/16)

Föredragande:	István KOMORÓCZKI
Medföredragande:	Panagiotis GKOFAS

Remiss	Europaparlamentet, 13.3.2023 Rådet, 8.3.2023
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	13.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	153/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Avfall som genereras av förpackningar fortsätter att öka över hela världen och är ytterst skadligt för vår hälsa, våra liv, våra ekonomier och vår planet om det inte hanteras på rätt sätt. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar därför detta initiativ och uppmanar kommissionen att ta itu med frågor kring förpackningar, förpackningsavfall och förpackningsstrategier på ett samordnat sätt och att harmonisera reglerna i hela EU.

1.2

Det krävs evidensbaserade politiska åtgärder för att säkerställa bästa möjliga miljöresultat. Utmaningarna med klimatförändringarna ger Europa tillfälle att bygga upp en hållbar och framtidsorienterad industriell bas. EESK rekommenderar att alla kommande politiska initiativ ska bygga på vetenskapliga rön och på en god förståelse av deras faktiska miljöpåverkan. Det är strategiskt sett en god idé att främja användningen av livscykelanalysmetoden som ett verktyg för att granska produkters miljöpåverkan under hela deras livscykel.

1.3

EESK stöder de pågående insatserna för att minska förpackningsavfallet, eftersom det har en ytterst negativ inverkan på miljön. Samtidigt beklagar kommittén att förslaget inte innehåller någon grundlig analys av de förväntade effekterna på miljön, människors hälsa och ekonomiska aktörer. Förpackningar spelar en nyckelroll när det gäller att garantera livsmedlens säkerhet, hälsosamhet och kvalitet. Ur detta perspektiv bör miljöskydd samt konsumenternas säkerhet tas upp i den nya förordningen.

1.4

EESK betonar att återanvändning och påfyllning är långt ifrån de bästa alternativen ur klimat- och miljösynpunkt. På grund av långa transportsträckor jämfört med vid lokal insamling och materialåtervinning kommer den ökade logistiken att få en negativ effekt. Rengöring av påfyllningsbara flaskor eller av glas, porslin och bestick som kan återanvändas ökar energiförbrukningen, utsläppen och vattenförbrukningen. EESK beklagar återigen avsaknaden av en ordentlig konsekvensbedömning i detta avseende.

1.5

De ekonomiska konsekvenserna kommer helt klart att vara avhängiga av den exakta ordalydelsen i de delegerade akter som planeras, som ska antas inom bara fem år efter antagandet av förordningen. Enbart det faktum att de konkreta parametrarna i reglerna kommer att bli kända först efter antagandet av den föreslagna förordningen skapar en enorm osäkerhet för företagen och innebär ett allvarligt hot mot investerings- och innovationscykeln.

1.6

Kommittén uppmanar till att alla berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter, ekonomiska aktörer, arbetstagare, konsumenter, konsumentskyddsorganisationer, miljöorganisationer och Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin, ska involveras i genomförandet av den nya förordningen. Införlivandet av den uppdaterade lagstiftningen i nationell lagstiftning får inte innebära att man påför onödiga administrativa eller operativa bördor på små och medelstora företag. I detta avseende är det viktigt att se till att tidsfristerna för genomförande och ikraftträdande är lämpliga. EESK påpekar att förordningen ersätter den roll för materialåtervinning som fastställs i paketet om den cirkulära ekonomin med artikel 26, som är direkt tillämplig på alla ekonomiska aktörer, oavsett om den är miljöeffektiv eller inte, i kombination med en påtvingad begränsning av användningen av förpackningar, oavsett om den kommer att leda till hälsorisker eller till en försämring av miljön.

1.7

Angående kriterierna för ”materialåtervunnet i större skala” föreslår EESK att procentandelen för förpackningsavfall som materialåtervinns i större skala (insamlade, sorterade och materialåtervunna förpackningar i medlemsstaterna) höjs från 75 % till 90 % av EU:s befolkning och samtidigt omfattar minst två tredjedelar av EU:s medlemsstater senast 2030, så att genomförandet blir effektivt. Kommittén stöder också införandet av klasser för materialåtervinningsbarhet och utfasningen av de sämsta förpackningarna i klass E senast 2030.

1.8

EESK rekommenderar att obligatoriska mål för innehåll av återvunnet material endast övervägs och tillämpas på specifika förpackningsmaterial, där detta skulle kunna leda till ökad användning av återvunnet material (t.ex. plast). När det gäller stålförpackningar skulle obligatoriska mål för innehåll av återvunnet material kunna vara skadliga och leda till störningar på stålskrotsmarknaden. Därutöver bör kriterierna för förpackningars materialåtervinningsbarhet omfatta kraven på design för materialåtervinning, separat insamling och effektiv sortering, och materialets förmåga att materialåtervinnas flera gånger. Dessutom bör alla föreslagna avfallsminskningsmål som fastställs i förordningen fastställas per material (materialspecifika mål), med beaktande av deras särdrag och materialåtervinningsgrad.

1.9

EESK ifrågasätter också hur effektivt ett schablonmål på 15 % är, eftersom detta verkar diskriminerande på konsumenter från länder med relativt låg generering av förpackningsavfall per capita. Statistiska uppgifter visar att genereringen av förpackningsavfall i länder med högre konsumtion är upp till tre gånger högre än i länder med låg konsumtion, men trots det förväntas alla länder utan åtskillnad minska förpackningsmängden per konsument med 15 %. Målet bör i stället beräknas på grundval av antalet invånare, ekonomisk verksamhet, industriproduktion och invånarnas inkomster.

1.10

EESK efterlyser tillämpning och efterlevnadskontroll av skydds- och stödsystem (allmän utbildning, fortbildning, kollektiva förhandlingar, ersättningssystem och övergångar till andra branscher) för de arbetstagare som är anställda i branscher som håller på att ställa om, och som snart kommer att påverkas av genomförandet av den reviderade förordningen och behöva flytta över till andra branscher.

1.11

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att lansera strategier för att utveckla reparationsbranschen och reparationsverkstäder genom att uppmuntra till investeringar i reparationsmaskiner, sänka priset på reservdelar och skapa synergier mellan sektorer.

1.12

Förpackningar är en bransch som utvecklas snabbt och som omfattar många arbetstillfällen. Det är därför nödvändigt att regelbundet genomföra konsekvensbedömningar och att omsorgsfullt övervaka ny lagstiftning i medlemsstaterna, på både central och lokal förvaltningsnivå, eftersom de är betydelsefulla för att bedöma effekterna på den ekonomiska lönsamheten, arbetstillfällen och den miljömässiga hållbarheten.

1.13

Kommissionen uppmanas att anta en differentierad och skräddarsydd ram för att utvärdera, övervaka och jämföra förpackningsstrategier för olika produkter. För att minska mängden förpackningsavfall bör det verkliga förpackningsbehovet regelbundet bedömas och optimerade lösningar övervägas på nytt. När det gäller de välfungerande nationella retursystemen kommer det att vara viktigt att hitta metoder för hur de befintliga nationella streckkoderna kan fortsätta att användas och fungera parallellt med de nya EU-streckkoderna.

1.14

Konsumenterna bör involveras och uppmuntras att återanvända, returnera eller materialåtervinna förpackningsmaterial på ett optimalt sätt, via positiva och negativa kompensationsmekanismer. Konsumenterna kommer att spela en viktig roll i retursystemet, när det gäller återanvändning och påfyllning, och EESK efterlyser upplysnings- och utbildningskampanjer som hjälper konsumenterna att lättare se och förstå sin roll.

1.15

EESK uppmanar rådet och Europaparlamentet att samarbeta nära med lokala och regionala myndigheter och ekonomiska aktörer för att undersöka hur man bäst kan genomföra märkningssystemet i praktiken.

1.16

Avfallets kvalitet och kvantitet avgör huruvida det kan materialåtervinnas. EESK uppmanar medlemsstaterna att utvärdera de miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av den nödvändiga avfallshanteringen under planeringsfasen.

1.17

När det gäller lagstiftningsprinciperna blandar man i förordningen en norm som direkt påverkar enskilda ekonomiska aktörer med ett direktiv som syftar till att uppnå rammål för medlemsstaterna. Den bör därför delas upp i två lagstiftningsakter. Å ena sidan ett direktiv med mål för medlemsstaterna när det gäller hantering av förpackningar och förpackningsavfall. Å andra sidan en förordning om grundläggande krav för förpackningar och krav på deras materialåtervinningsbarhet och märkning.

1.18

När det gäller avfallsminskning rekommenderar EESK att översynen av lagstiftningen om förpackningar och förpackningsavfall åtföljs av en översyn av deponidirektivet (rådets direktiv 1999/31/EG (1)) för att minska mängden deponerat avfall.

2. Bakgrund och grunder

Behovet av att kontinuerligt beakta förpackningarnas inverkan på miljön

2.1

Globalt sett är de flesta förpackningar engångsförpackningar som antingen kastas eller materialåtervinns i stället för att återanvändas. Miljömyndigheter i större industriländer beräknar att nästan hälften av allt fast kommunalt avfall utgörs av livsmedel och material som används i livsmedelsförpackningar (2).

2.2

På grund av det slöseri med värdefulla resurser och de föroreningar som orsakas av detta system för konsumtion och bortskaffande är vår hälsa, miljön, hållbarheten och världens klimat allvarligt hotade.

2.3

Det är därför viktigt att kommissionen tillsammans med alla berörda parter regelbundet övervakar förpackningsavfallet samt insamlingen, hanteringen och återanvändningen av det.

2.4

Industrier under omställning, liksom anställda och små näringsidkare inom vissa granskade sektorer, förväntas drabbas av allvarliga svårigheter och förlorade intäkter eller arbetstillfällen på grund av en minskning av den totala omsättningen till följd av substitutionseffekten. System för socialt skydd och omskolningsinitiativ skulle kunna lindra denna effekt.

2.5

På samma sätt kan en del regioner som förlitar sig på en viss förpackningsteknik och industriproduktion komma att drabbas av förlust av arbetstillfällen och utflyttning av både hög- och lågkvalificerade arbetstagare på kort sikt. Skräddarsydda strategier på lokal nivå är nödvändiga för att undvika kompetensflykt och utflyttning från landsbygdsområden och industriregioner.

2.6

Det är mycket viktigt att övervaka effekterna av genomförandet av lagstiftningen genom en permanent utvärderingsmekanism, för att se över varje lands resultat, utbyta bästa praxis och föreslå parametriska översyner. Potentiella uppgraderingar av branschernas tekniska kapacitet att återanvända och materialåtervinna specifika material (t.ex. biologiskt nedbrytbar plast) måste beaktas, med särskild tonvikt vid folkhälsan och långsiktiga miljöeffekter.

Verktyg som stöds av Europeiska kommissionen för hantering av frågor som rör förpackningar och förpackningsmaterial

2.7

I kommissionens förslag till förordning beskrivs de viktiga roller som digitaliseringen och hållbarheten spelar för att minska förpackningarna och förpackningsavfallet. Det är viktigt att anpassa dem till varandra, eftersom de är avgörande för att uppnå målen i den gröna given och stärka Europas motståndskraft, framtida välstånd och hållbarhet.

Natur- och energiresurser som krävs i anslutning till förpackningar – problem och lösningar

2.8

Moderna livsmedelsförpackningar – ett stort användningsområde för förpackningsmaterial – är ett sätt att göra livsmedel tillförlitliga, hygieniska, lagringståliga och säkra. De flesta livsmedelsförpackningar är dock fortfarande engångsförpackningar och kan inte materialåtervinnas helt och hållet om de inte separeras ordentligt av andra materialfraktioner och samlas in, eftersom de antingen är nedsmutsade med livsmedel, alltför små eller flerskiktade.

2.9

Varje förpackningstyp kräver ett flertal resurser, bland annat energi, vatten, kemikalier, råolja, mineraler, trä och textilier. Vid tillverkningen genereras dessutom ofta avloppsvatten och slam som innehåller skadliga kemikalier, samt utsläpp till luften av växthusgaser, tungmetaller och partiklar.

2.10

Olika konstgjorda och syntetiska material, däribland keramik, glas, metall, papper, pappkartong, kartong, vax, trä och i tilltagande utsträckning plast, används för att skapa moderna livsmedelsförpackningar. De flesta av dessa förpackningar är tillverkade av glas, hårdplast, papper och pappkartong. Även om vissa nyare plastsorter framställs av majs och andra växtmaterial tillverkas de flesta fortfarande av råolja och innehåller tillsatser såsom polymerer.

2.11

Det är ytterst viktigt att kommissionen i förslaget fastställer ett minsta, obligatoriskt biobaserat innehåll på minst 60 % för komposterbara förpackningar. Pappkartonger är ofta invändigt beklädda med osynlig plast, och många olika förpackningstyper är märkta med text som innehåller tryckfärg.

2.12

Den ökade användningen av olika typer av förpackningar, jämte den låga återanvändnings- och materialåtervinningsgraden, kan komma att hindra skapandet av en cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp i EU.

2.13

EESK anser att komposterbara förpackningar som är säkra i kontakt med livsmedel är den lämpligaste lösningen och spelar en viktig roll för att säkerställa att en större andel avfall är biologiskt nedbrytbart. Det skulle också minska mängden icke biologiskt nedbrytbar plast, som annars skulle förorena komposten.

3. Plastförpackningar

3.1

FN bedömer att plastföroreningen av haven är en global katastrof, främst på grund av mängden livsmedelsförpackningar av plast som har hamnat i floder (3). Detta väcker oro för alla vattenlevande arter.

3.2

Medlemsstaterna kommer att behöva överväga en ny strategi för plast som bygger på den cirkulära ekonomin. De kan främja utvecklingen av cirkulära förpackningsalternativ genom att välja andra material eller specifika polymermaterial för att säkerställa en betydligt högre materialåtervinningsbarhet. När det inte är möjligt att materialåtervinna plast bör den användas för att producera biobränsle.

4. Permanenta material, materialåtervinningsdata och problem med målen för påfyllning avseende flaskor för alkoholhaltiga drycker

4.1

Olika förpackningsmaterial för livsmedel har olika egenskaper och beståndsdelar, vilka påverkar deras materialåtervinningspotential. Material som aluminium, glas och stål betraktas som ”permanenta material”, eftersom de uppvisar minimal nedbrytning under sin livslängd och kan materialåtervinnas i all oändlighet utan att förlora sin kvalitet eller sina inneboende materialegenskaper.

4.2

Intresset för permanenta material har vuxit avsevärt och parallellt med det kretsloppsekonomiska tänkandet. Sådana material måste erkännas på lämpligt sätt i framtida lagstiftning, genom att framtida politik effektivt stöder materialåtervinning av dem.

4.3

Fiberbaserade förpackningar och förpackningar av andra naturmaterial kan stödja tillväxt som är frikopplad från resursanvändningen. Sådana förpackningar tillverkas av förnybara material och är samtidigt hållbara, attraktiva, återvinningsbara och biologiskt nedbrytbara. Enligt nyligen genomförda studier kan fiberförpackningar återvinnas mer än 25 gånger, vilket gör dem till ett viktigt inslag i den cirkulära ekonomin.

4.4

Materialåtervinningsgraden för glasförpackningar i EU under 2020 uppgick till i genomsnitt 76 % (4), med visst utrymme för förbättringar i insamlingssystemen och sorteringen i vissa medlemsstater. År 2017 uppgick den till 95 % i Sverige, 88,4 % i Tyskland, 78 % i Italien och 61 % i Frankrike (5).

4.5

I förslaget fastställs obligatoriska mål för återanvändning och påfyllning av flaskor för alkoholhaltiga drycker. Viktiga ekonomiska aktörer är dock av den bestämda uppfattningen att dessa mål kan leda till betydande utmaningar när det gäller både tillgång och folkhälsorisker, eftersom flaskor normalt används av konsumenterna även för andra praktiska ändamål. Denna obligatoriska återanvändning kan komma att orsaka problem, delvis på grund av infektioner till följd av uppkomst av patogener och bakterier, bland annat.

5. Vatten- och markföroreningar från livsmedelsförpackningar

5.1

Vid deponering av förpackningar– inte minst av plast – kan, utöver den oacceptabelt kraftiga föroreningen av marken och miljön, kemikalier från materialet, såsom bläck och färger från märkningen, läcka ut i grundvattnet och marken.

5.2

Framför allt plastavfall förs ofta till planetens mest avlägsna regioner, till fara för människors, fåglars och vattenlevande organismers hälsa. Plastföroreningen av haven är nu så illa att FN:s chef för havsfrågor har kallat det en global kris.

5.3

Havsföroreningar är bara en av plastens negativa effekter på ekosystemet. Enligt en studie slängs en tredjedel av all plast bort och hamnar i vattendrag eller mark. Andra studier ger vid handen att mängden mikroplastföroreningar i marken i världen över är mellan 4 och 23 gånger värre än mängden mikroplastföroreningar i våra hav.

5.4

Mikroplaster i marken kommer att ha en negativ inverkan på markdjurens (t.ex. daggmaskar) beteende och därmed sprida sjukdomar och orsaka andra skadliga effekter. Mikroplaster har även upptäckts hos nyfödda barn. Dessutom absorberar plast när den bryts ned skadliga ämnen såsom DDT när den väl befinner sig i mark och vattendrag.

6. Förorening av luft och hav från livsmedelsförpackningar

6.1

Livsmedelsförpackningsavfall som inte kan komposteras eller materialåtervinnas hamnar ofta i deponier, och ger upphov till utsläpp i luften av bl.a. växthusgaser. Deponier släpper ut metan, ammoniak och vätesulfid. Förbränningsugnar släpper i stället ut kvicksilver, bly, väteklorid, svaveldioxider, kväveoxider, partiklar och dioxiner, som är de farligaste föreningarna.

6.2

De flesta kaffemuggar och lock, kaffekapslar, behållare av polystyren, plastflaskor och plastlock, plastremmar, sexpackshållare och matkassar av plast är utformade för engångsbruk. Om de inte materialåtervinns proppar de igen våra vattendrag, där djuren misstar dem för mat eller fastnar i dem.

6.3

All plast som flyter runt i haven är otroligt skadlig för djuren. Enligt Ocean Conservancy (6) har plast påträffats hos 59 % av havsfåglarna, såsom albatrosser och pelikaner, hos 100 % av havssköldpaddorna och hos mer än 25 % av all fisk som provtagits vid fisk- och skaldjursmarknader.

6.4

Samtidigt som miljarder kilo plast, i biljoner bitar, flyter runt i havet och förs med av strömmarna, är endast omkring 5 % av denna mängd plast synlig på ytan. Resten flyter under ytan, eller har hamnat på havsbotten.

6.5

EESK anser att det är avgörande att uppmuntra till ekologisk återvinning av livsmedelsavfall och komposterbart livsmedelsförpackningsavfall, även med tanke på att separat insamling för ekologisk återvinning av livsmedelsavfall kommer att vara obligatorisk från och med den 31 december 2023. Restprodukter från boskap, såsom stallgödsel och flytgödsel, ger möjlighet att producera organiskt gödselmedel, biogas eller biometan.

7. Allmänna kommentarer

7.1

EESK stöder kommissionens ambition att se över kraven för förpackningar och förpackningsavfall i syfte att begränsa mängden förpackningar på EU:s inre marknad i fråga om volym och vikt, förhindra uppkomsten av onödigt förpackningsavfall, främja materialåtervinning av hög kvalitet och öka förpackningarnas materialåtervinningsbarhet och återanvändning.

7.2

Varje översyn av lagstiftningen om förpackningar och förpackningsavfall bör vara helt anpassad till de övergripande målen i EU:s gröna giv (klimatneutralitet, hållbar användning av naturresurser och miljöskydd) och bör vara förenlig med relaterad lagstiftning, såsom handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, ramdirektivet om avfall, direktivet om engångsplast, ekodesigndirektivet samt EU:s lagstiftning om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

7.3

EESK betonar behovet av strikta kriterier när det gäller förpackningars materialåtervinningsbarhet. Förpackningar bör anses vara materialåtervinningsbara om förpackningen kan materialåtervinnas ett flertal gånger i ett permanent materialkretslopp och inte enbart när konstruktionskriterierna är uppfyllda och materialen samlas in och sorteras separat utan kontaminering.

7.4

EESK anser att procentkriterierna för att förpackningar ska materialåtervinnas i större skala bör kompletteras med ett kvantitativt krav som omfattar ett tillräckligt antal EU-medlemsstater.

7.5

Kommittén stöder införandet av klasser för materialåtervinningsbarhet, baserade på kriterier för design för materialåtervinning för förpackningskategorier. EESK anser att harmonisering är välkommen när det gäller alla material, och hoppas på en utfasning av förpackningar i klass E senast 2030.

7.6

2020 uppgick den genomsnittliga materialåtervinningsgraden i hela EU till 85,5 % för stålförpackningar, 74 % för glasförpackningar och 82 % för pappersförpackningar. Kretsloppen för dessa material är relativt effektiva. Antagandet av ett mål för innehåll av återvunnet material för stålförpackningar, till exempel, skulle dock kunna leda till destabilisering och fragmentering av marknaden för sekundära råvaror/skrot och få en negativ miljöpåverkan. Obligatoriska mål för innehåll av återvunnet innehåll bör endast tillämpas på specifika förpackningsgrupper och material, där deras införande skulle kunna leda till förbättringar på marknaden och ökad användning av återvunnet material (t.ex. plast).

7.7

EESK belyser det faktum att marknadsandelar för olika förpackningsmaterial i medlemsstaternas totala volym av förpackningsavfall bör beaktas vid bedömningen av potentialen för avfallsminskning. Minskningsmål bör fastställas för varje förpackningsmaterial (plast, papper, järnmetall, aluminium osv.), med beaktande av hur materialåtervinningsgraden utvecklas över tiden, för att säkerställa lika villkor och förhindra att vissa förpackningsmaterial i onödan ersätts av alternativ med låg materialåtervinningsbarhet.

7.8

EU:s medlemsstater bör effektivt uppmuntras att stödja nya investeringar i infrastruktur och materialåtervinningsteknik samt i forskning och utveckling.

7.9

EESK anser att översynen av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall också bör åtföljas av en översyn av deponidirektivet i syfte att minska deponeringen av förpackningsavfall. Att minska mängden avfall som hamnar i deponier skulle vara i linje med EU:s åtagande att materialåtervinna och minska avfallet.

7.10

I den reviderade förordningen bör principen om materialneutralitet respekteras och tillämpas, dvs. att tillåta ett val av förpackningsmaterial på grundval av dess lämplighet för särskild användning, dess tekniska och strukturella egenskaper och dess övergripande miljöprofil.

8. Särskilda kommentarer

8.1

Utöver den föreslagna lagstiftningen, om bland annat märkning, kommunikation, insamling, sortering och återanvändning, anser EESK att medlemsstaterna bör överväga att införa begränsningar i tillverkningen av förpackningsmaterial, eventuellt kompletterade med skatteinstrument, för att hålla tidsfristerna i den gröna given.

8.2

EESK föreslår att EU och medlemsstaterna med alla tillgängliga medel stöder möjligheten till materialåtervinning och återanvändning av förpackningar, antingen genom att uppmuntra till användning av återvinningsbara eller förnybara materialalternativ eller genom att avskräcka från förpackningsmaterial med låg återvinningsbarhet.

8.3

Ekonomiska aktörer som är verksamma inom denna viktiga sektor och som har ett stort ansvar för sina anställda och deras arbetstillfällen bör få ekonomiskt stöd av medlemsstaterna under en övergångsprocess.

8.4

Tydliga nationella och internationella strategier bör inrättas för att upptäcka avfallsproducenter vars avfall transporteras till andra medlemsstater.

8.5

Medlemsstaterna bör uppmuntra berörda parter att ta fram nya idéer till förpackningar och korrekt märkning i syfte att uppfylla målen i den gröna given och undvika bedrägerier i samband med produkter av europeiskt ursprung.

8.6

Kommunernas roll i avfallsinsamling och avfallshantering bör definieras tydligt för att undvika en uppsjö av olika förfaranden och infrastrukturer för avfallshantering.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(2) https://foodprint.org/issues/the-environmental-impact-of-food-packaging/

(3) https://www.newscientist.com/article/mg25333710-100-pollution-is-the-forgotten-global-crisis-and-we-need-to-tackle-it-now/

(4) https://www.statista.com/statistics/1258851/glass-recycling-rate-in-europe/

(5) https://feve.org/glass_recycling_stats_2018/

(6) https://oceanconservancy.org/about/

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/121

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar

(COM(2022) 748 final – 2022/0432 (COD))

(2023/C 228/17)

Föredragande:

John COMER

Remiss	Europaparlamentet, 13.2.2023 Rådet, 10.2.2023
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	13.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	145/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) ståndpunkt:

1.1

EESK framhåller att även om det är möjligt för EU att föreslå en uppdatering av FN:s globalt harmoniserade system (GHS) i linje med den reviderade CLP-förordningen, finns det ingen garanti för att EU:s förslag kommer att godtas av alla parter. En tillfällig avvikelse skulle kunna bli ett långsiktigt problem. Det framstår som praktiskt taget omöjligt att genomföra de nya förslagen om onlineförsäljning av kemikalier med ursprung utanför EU om de inte godtas inom ramen för GHS.

1.2

Det är ytterst viktigt att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har tillräckligt med resurser, expertis och personal för att genomföra den reviderade förordningen. I synnerhet kommer införandet av nya faroklasser att kräva att Echa och medlemsstaterna förstärker sina resurser för att specifikt hantera den ökade arbetsbördan.

1.3

EESK beklagar att det inte finns någon särskild bestämmelse om att varna konsumenter i en situation där de kemiska ingredienserna i en märkesprodukt ändras utan att varumärkesnamnet ändras. Konsumenter som använder ett varumärke som de är förtrogna med kommer inte att kontrollera produkten om etiketten inte innehåller en särskild varning. Tillverkare av tvätt- och rengöringsmedel för hushållsbruk byter ofta ut ingredienserna, t.ex. ändrar man enzymer och lösningsmedel. Konsumenterna bör informeras om sådana ändringar om varumärkesnamnet förblir oförändrat.

1.4

I kommissionens ram för övervakning av genomförandet av den reviderade CLP-förordningen måste det noggrant utvärderas hur viktiga värdekedjor som inbegriper kemikalier påverkas, så att de inte påverkas negativt. Den europeiska kemiindustrins samarbetsorganisation (Cefic) antyder att hela 12 000 ämnen kan komma att påverkas av de föreslagna ändringarna av CLP-förordningen och den generiska metoden för riskhantering. Till följd av detta kommer kanske många produkter som konsumenter och yrkesutövare förlitar sig på inte längre finnas tillgängliga på marknaden.

1.5

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt välmåendet hos dem som arbetar inom den kemiska industrin. Hälsa och säkerhet måste alltid komma i första rummet. Arbetstagare inom den kemiska industrin måste få en fördjupad utbildning så att de har full insikt om de kemikalier som de kommer i kontakt med i sitt arbete. All utrustning måste underhållas på rätt sätt. Enligt uppgifter från systemet för rapportering av storolyckor (eMARS) inträffar i genomsnitt över 30 olyckor inom branschen varje år i någon av de 12 000 registrerade anläggningarna för högriskindustri i EU.

1.6	En försiktig ansats är viktig för skyddet av hälsan och miljön, varvid man använder befintliga data från strukturellt närbesläktade kemikalier, vilket gör det möjligt att fatta ett försiktighetsbeslut innan det finns fullständiga vetenskapliga belägg för risker.

1.7

Kommittén noterar att Europeiska miljökontoret (EEB) i en rapport (juli 2022) om kemikalielagstiftningen fann följande tre huvudsakliga flaskhalsar i lagstiftningsprocessen för kemikalier:

—	Industrigrupper lämnar in underlag utan fullständiga eller tillförlitliga uppgifter.

—	EU:s forskare underlåter att agera beslutsamt av försiktighetsskäl.

—	Kommissionen dröjer med att handlägga ärenden, trots att den enligt lag är skyldig att utarbeta beslut inom tre månader.

2. Kommissionens förslag

2.1

Kommissionen föreslår en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (1) om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen).

Syftet med CLP-förordningen är att fastställa en hög nivå av hälso- och miljöskydd. Den möjliggör också fri rörlighet för kemiska ämnen, blandningar och varor. Enligt CLP-förordningen ska tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av kemiska ämnen och blandningar märka och förpacka farliga kemikalier innan de släpper ut dem på marknaden. I CLP-förordningen fastställs rättsligt bindande regler för faroidentifiering och faroklassificering. Där fastställs gemensamma regler om märkning för att på lämpligt sätt informera konsumenter och arbetstagare om användningen av farliga produkter.

2.2

Kommissionen anser att EU har lyckats skapa en effektiv inre marknad för kemikalier.

Enligt kommissionen behöver CLP-förordningen revideras på grund av vissa svagheter och rättsliga luckor i den befintliga CLP-förordningen. Bland förslagen ingår ett införande av nya faroklasser för hormonstörande ämnen och andra farliga kemikalier (på grundval av en delegerad akt), särskilda regler för påfyllningskemikalier, bättre kommunikation, även online, genom tydligare märkning och mer lättlästa etiketter, möjligheten för kommissionen att utarbeta klassificeringsförslag samt förbättrade och snabbare processer.

2.3

EU har åtagit sig att följa Agenda 2030 för hållbar utveckling och uppnå dess mål för hållbar utveckling. Kommissionen anser att denna översyn av CLP-förordningen kommer att bidra till uppnåendet av flera mål för hållbar utveckling, bland annat de som syftar till att säkerställa god hälsa och välbefinnande, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt rent vatten och sanitet. För kommissionen är denna översyn också ett viktigt resultat av kemikaliestrategin för hållbarhet (som en del av den gröna given).

2.4

Kommissionen anger att det finns ett behov av bättre identifiering och klassificering av farliga kemikalier på grund av de risker som de utgör för människors hälsa och för miljön. Ineffektivitet i förfarandena och brister i kommunikationen om farliga kemikalier måste åtgärdas. Det finns ett stort antal felaktiga eller föråldrade klassificeringar av ämnen i Echas register. Orsakerna till detta är många, bland annat underlåtenheten att se över och uppdatera klassificeringar och ändringar i den harmoniserade klassificeringen av de ingående ämnena. Utarbetandet av felaktiga säkerhetsdatablad kan också vara ett problem. Informationen i ett säkerhetsdatablad kan få mycket allvarliga följdverkningar, särskilt om den är felaktig. Dessutom kan ämnen som en gång klassificerades som icke-farliga komma att klassificeras som farliga i ljuset av nya forskningsrön. Till exempel klassificerades borsyra en gång i tiden som icke-farligt. Därefter klassificerades det som mycket farligt (reproduktionstoxiskt). Följaktligen krävdes det nya säkerhetsdatablad.

2.5

Som en del av översynspaketet för CLP-förordningen föreslår kommissionen en delegerad akt för att möjliggöra en klassificering i nya särskilda faroklasser av ämnen och blandningar som har hormonstörande egenskaper, eller är långlivade, bioackumulerande och toxiska (PBT-ämnen), eller är mycket långlivade och mycket bioackumulerande (vPvB-ämnen), eller är långlivade, mobila och toxiska (PMT-ämnen), eller är mycket långlivade och mycket mobila (vPvM-ämnen).

2.6

I översynen föreslås det att kommissionen ska kunna ta initiativ till och finansiera mer harmoniserade klassificeringsunderlag.

2.7

Det föreslås att man förbättrar metoden för företagens klassificering av ämnen, inbegripet en skyldighet att ange orsakerna till skillnader mellan anmälda klassificeringar i Echas register och uppdateringar av anmälningar inom en viss tidsfrist.

2.8

Transparensen och förutsägbarheten hos de förslag som de olika aktörerna avser att lämna in till Echa kommer att förbättras genom att de åläggs en skyldighet att meddela Echa sina avsikter.

2.9

I översynen föreslås en effektiviserad kommunikation om farliga kemikalier:

—

Syftet är att märkningen ska bli mer tydlig och begriplig för konsumenterna och mindre betungande för leverantörerna samt att underlätta övervakningen av att den följs. Det kommer att införas obligatoriska regler för utformningen, t.ex. om minsta teckenstorlek, för att öka etiketternas läsbarhet. En bredare användning av utvikbara etiketter kommer att tillåtas.

—	Det kommer att införas särskilda regler för försäljning av kemikalier i påfyllningsbara behållare. Detta system kommer att begränsas till kemikalier som medför mindre allvarliga faror.

—	Frivillig digital märkning av kemikalier kommer att vara tillåten, men information om hälsoskydd och miljöskydd måste fortfarande anges på etiketten på förpackningen.

—	Undantag kommer att införas för kemikalier som säljs i bulk till konsumenter, t.ex. bränsle, och artiklar som säljs i mycket små förpackningar, t.ex. skrivverktyg.

2.10

I förslaget till översyn behandlas också rättsliga luckor och tvetydigheter vid onlineförsäljning och information till giftinformationscentraler.

2.11

Vid all onlineförsäljning kommer det att krävas att en leverantör säkerställer att ett ämne eller en blandning som släpps ut på EU-marknaden uppfyller kraven i CLP-förordningen; detta omfattar också onlineförsäljning från länder utanför EU.

2.12

Bestämmelsen om information till giftinformationscentraler kommer att förtydligas. Det införs en skyldighet för alla berörda aktörer att informera giftinformationscentraler i hela EU.

2.13

En viktig ändring föreslås också på reklamområdet. Det kommer att införas en skyldighet att säkerställa att reklam för farliga ämnen och blandningar innehåller all den information som är viktigast när det gäller säkerhet och skydd för miljön. Faroklassen, faroangivelserna och faropiktogrammet ska anges i reklamen.

2.14

De viktigaste åtgärderna i kemikaliestrategin som kommissionen avser att ta itu med i detta förslag omfattar rättsligt bindande faroidentifiering av hormonstörande ämnen (på grundval av WHO:s definition), utifrån de kriterier som redan tagits fram för bekämpningsmedel och biocider, och att tillämpa den i all lagstiftning. De nya faroklasserna och kriterierna inriktas på att till fullo ta itu med miljötoxicitet, persistens, mobilitet och bioackumulering.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar den föreslagna riktade översynen av CLP-förordningen, som syftar till att säkerställa att CLP-förordningen fungerar effektivt och ändamålsenligt.

3.2

EESK välkomnar förslaget om en delegerad akt för att fastställa nya faroklasser för hormonstörande ämnen samt ämnen och produkter som inte bryts ned i naturen och som kan ackumuleras i levande organismer eller riskera att komma in i vattensystemet, inklusive dricksvattnet.

3.3

Ett stort tillkortakommande i den nuvarande CLP-förordningen är att många kemikalier som säljs över internet i EU inte uppfyller CLP-förordningens rättsliga krav. Detta utgör en risk för människors hälsa och för miljön. EESK välkomnar det förslag som syftar till att åtgärda detta problem.

3.4

Det är oklart hur man ska kontrollera efterlevnaden av den föreslagna ändringen av reglerna om reklam. Kommer den enhet som publicerar reklam som står i strid med reglerna att bli föremål för sanktioner likaväl som säljaren av produkten som har lagt in reklamen?

3.5

I ett icke-officiellt dokument som offentliggjordes i maj 2022 hävdar EEB att företag rutinmässigt lämnar ofullständiga eller bristfälliga uppgifter om de farliga effekterna hos deras kemikalier, men att de trots detta får marknadstillträde (i strid med regeln om ”inga data, ingen marknad”). Som en följd av detta hindras regleringen kraftigt av den dåliga kvaliteten på branschens registreringsunderlag.

3.6

EEB och olika icke-statliga organisationer angav i en gemensam skrivelse av den 27 februari 2023 till kommissionen att reformerna av Reach- och CLP-regleringssystemen är ett viktigt tillfälle att åtgärda de nuvarande obestridliga uppgiftsluckorna och behovet av att påskynda regleringsåtgärderna om skadliga kemikalier. I skrivelsen uppgav de att de hyste allvarliga farhågor kring dessa uppgiftsluckor, eftersom de förhindrar en effektiv identifiering och riskhantering av de kemikalier som inger störst oro.

3.7

Översynerna av Reach-förordningen respektive CLP-förordningen kompletterar varandra. Till exempel kommer nya informationskrav inom ramen för en reviderad Reach-förordning att ge information om ämnens inneboende egenskaper, vilket gör det möjligt att klassificera dem enligt de nya faroklasserna i den reviderade CLP-förordningen.

3.8

För att inte bryta mot konkurrensrätten har Echa rekommenderat företagen att utbyta information med försiktighet, vilket innebär att informationsutbytet begränsas till vad som är strikt nödvändigt för att undvika kostsam dubblering av tester.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EEB offentliggjorde den 11 juli 2022 en rapport om kemikalielagstiftningen, där man redogör för följande tre huvudsakliga flaskhalsar i lagstiftningsprocessen för kemikalier:

—	Industrigrupper lämnar in underlag utan fullständiga eller tillförlitliga uppgifter.

—	EU:s forskare underlåter att agera beslutsamt av försiktighetsskäl.

—	Kommissionen dröjer med att handlägga ärenden, trots att den enligt lag är skyldig att utarbeta beslut inom tre månader.

4.2

EEB föreslog bindande tidsfrister för beslut, nya sanktioner mot organisationer som inte tillhandahåller alla nödvändiga uppgifter samt en försiktighetsansats i kemikalielagstiftningen.

4.3

I översynen fastställs tidsfrister för uppdatering av märkningen efter en ändring av klassificeringen, och det föreslås att tidsfristen på sex månader även ska gälla när en ny faroklass läggs till utöver en befintlig faroklass. Om det finns avvikelser mellan nyare och föråldrade klassificeringar bör anmälarna åläggas att uppdatera sina anmälningar inom sex månader efter en ändring av klassificeringen.

4.4

Echa anger i sin rapport från juni 2022 att faror måste bekräftas innan riskhanteringsåtgärder kan inledas och att det ofta först behövs fler uppgifter, samt att företagen därför proaktivt måste uppdatera sina registreringar med aktuell information.

4.5

Aktuell information är avgörande för att denna process ska lyckas och därför måste alla aktörer engagera sig i den av hänsyn till människors hälsa och miljön. Sanktioner bör tillämpas om det finns klara belägg för onödiga dröjsmål eller ofullständiga uppgifter vid inlämning.

4.6

Echa kommer att behöva utöka sin personal för att effektivt kunna genomföra denna föreslagna nya förordning. Dessutom har många medlemsstater knappa resurser, vilket begränsar deras förmåga att lämna in underlag.

4.7

Efterlevnadskontrollen av CLP-förordningen är en fråga för de nationella myndigheterna, och inbegriper att kontrollera om ämnet har registrerats eller förhandsregistrerats och att verifiera att säkerhetsdatabladen är korrekta. Echa har inget tillsynsansvar. Echa arrangerar dock ett forum för utbyte av information mellan medlemsstaterna om tillsynen.

4.8

Kommissionen håller för närvarande på att utarbeta en ram för att övervaka hur effektivt den reviderade förordningen fungerar. Det är oerhört viktigt att inverkan på värdekedjor som är beroende av kemikalier och den övergripande inverkan på den inre marknaden för kemikalier ingår i övervakningsprocessen.

4.9

Enligt de nya bestämmelserna om onlineförsäljning krävs det att det finns en leverantör som är etablerad i EU för att säkerställa att det kemiska ämnet uppfyller kraven i förordningen. Detta gäller även onlineförsäljning till EU från länder utanför EU. Syftet med detta är att förhindra att konsumenter rättsligt och faktiskt blir importörer när de handlar utanför EU. Det finns inget tydligt förslag på hur detta skulle kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. Det framstår som praktiskt taget omöjligt att genomföra ett sådant arrangemang till dess att den reviderade CLP-förordningen är linje med FN:s globalt harmoniserade system för klassificering och märkning av kemikalier (GHS).

4.10

Tillverkare som ändrar ingredienserna i en märkesprodukt utan att ändra varumärkesnamnet bör vara skyldiga att lägga till en särskild varning på etiketten så att konsumenterna uppmärksammas på de kemiska förändringarna i produkten.

4.11

Cefic (2) anser att ändringarna av CLP-förordningen kommer att få konsekvenser för alla värdekedjor och att det är viktigt att kommissionen genomför en noggrann analys för att ta reda på om och hur strategiska och väsentliga värdekedjor kan komma att påverkas negativt av CLP-reformen.

4.12

Eftersom åtgärder enligt försiktighetsprincipen bör vidtas för att minska riskerna med kemikalier vid osäkra men misstänkta risker för skada, bör åtgärder vidtas innan det finns fullständiga vetenskapliga belägg för risken.

4.13

Säkerheten för personer som arbetar inom den kemiska industrin är av yttersta vikt. Regelbundna arbetsmiljöbedömningar bör göras, samtidigt som man ser till att alla hälso- och säkerhetsprotokoll genomförs till punkt och pricka.

4.14

Felaktig hantering av kemikalier och underlåtenhet att utföra adekvata riskbedömningar är allvarliga problem som måste lyftas fram på arbetsplatsen. Arbetstagare inom den kemiska industrin måste få en fördjupad utbildning så att de har full insikt om de kemikalier som de kommer i kontakt med i sitt arbete. Det är viktigt att all utrustning i kemiska anläggningar underhålls på rätt sätt för att skydda arbetstagare från skador eller dödsfall på grund av defekt utrustning. Enligt uppgifter från systemet för rapportering av storolyckor (eMARS) inträffar i genomsnitt över 30 olyckor inom branschen varje år i någon av de 12 000 registrerade anläggningarna för högriskindustri i EU. Uppgifterna inkluderar inte olyckor i farliga anläggningar som inte omfattas av Seveso-direktivet. Rörledningar och transport omfattas inte heller.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(2) www.cefic.org

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/126

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Mot en stark och hållbar algindustri i EU

(COM(2022) 592 final)

(2023/C 228/18)

Föredragande:

Zsolt KÜKEDI

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.2.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	27.4.2023
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	13.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	147/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande, som syftar till att få till stånd en stark och hållbar algindustri i EU. Alger kan på många sätt bidra till att mildra effekterna av klimatförändringarna och till att på ett hållbart sätt livnära och förse en snabbt ökande världsbefolkning med energi.

1.2

Den europeiska befolkningen har delade åsikter om alger. Särskilt i områden som gränsar till förorenade vatten är algblomning en källa till oro. Samtidigt ses alger även som en möjlig lösning på problemen i många länder, delvis tack vare europeisk innovation. EESK påpekar att man i samband med skapandet av en algindustri måste öka förtroendet för produkterna och ägna större uppmärksamhet åt att se till att de är säkra.

1.3

EESK noterar att man i meddelandet inte tillräckligt betonar möjligheten att skapa en livsmedelskälla under sötvattensförhållanden. Dessutom är alger inte nödvändigtvis bara en livsmedelskälla under sötvattensförhållanden, utan odlingen kan också utvidgas till eutrofierat sötvatten, använt termalvatten och annat spillvatten, där den kan tjäna miljö- eller energiändamål. Denna enorma, men underutnyttjade, resurs bör användas till stöd för Europas utveckling, i synnerhet i EU:s landsbygdsområden.

1.4

Makroalger i kustvatten kan generera ytterligare intäkter för fiskeföretagen. Utvinningen av makroalger minskar övergödningen och kan generera värdefulla ekosystemprodukter och ekosystemtjänster, bland annat genom att sörja för nya livsmiljöer för vissa arter. Sektorn för makroalger i sötvatten har just börjat få upp farten, och bör därför beaktas i kommande policydokument.

1.5

I EU är kontinuerlig odling av mikroalger främst tänkbar i sluten reaktor, vilket kräver stora mängder kapital. Den är dock mycket produktiv och tillförlitlig, med förutsägbar kvalitet. Odling av mikroalger är också möjlig i sötvattensmiljöer och sjöar i södra Europa.

1.6

För vissa medlemsstater som inte har någon havskust (t.ex. Ungern, Tjeckien och Slovakien) är produktion av mikroalger i stort sett det enda alternativ som står till buds. Samtidigt har några av dessa länder en hög nivå av vetenskaplig och teknisk kunskap som det vore lämpligt att dra nytta av när man inrättar en europeisk algindustri.

1.7

Makroalger och mikroalger, som erbjuder en mängd olika möjligheter, och har olika egenskaper, effekter och regleringsbehov, bör inte behandlas på samma sätt. EESK förstår varför det görs en rimlig avvägning mellan makroalger och mikroalger i meddelandet, men rekommenderar att man undersöker hur algindustrins sötvattenssegment skulle kunna medföra fördelar för vissa medlemsstater (de som inte har någon havskust). EESK rekommenderar att en mer balanserad och integrerad strategi antas för närliggande sektorer, att det görs en tydlig åtskillnad mellan EU:s och medlemsstaternas befogenheter och att den inre marknaden skyddas mot billiga importprodukter om så krävs.

1.8

Livsmedelsförsörjningen i EU är ännu inte ett problem, till skillnad från tillgången och priset på energi (när det gäller både produktion och import), gödselmedel och foderingredienser, det ökade organiska avfallet och den minskade åkermarken. Teknik som kan lösa dessa akuta problem på ett övergripande sätt förtjänar ett omfattande stöd. Här ingår produktion och utnyttjande av alger.

1.9

EESK noterar att man i meddelandet spår en enorm ekonomisk potential för alger, men att algodling teoretiskt sett rymmer en ännu större potential och därför kan möta en växande efterfrågan. EU-medel får dock endast användas för bärkraftiga och hållbara ekonomiska lösningar, så kommittén uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt algproduktionens lönsamhet samt åt de miljömässiga och sociala aspekterna.

1.10

EESK föreslår att kunskapen och kännedomen om algindustrin bör främjas i samband med etableringen av sektorn med avseende på samhällets och marknadens acceptans. Kommittén uppmanar därför kommissionen att lägga särskild vikt vid denna föreslagna åtgärd genom representativa enkäter, landsspecifika handlingsplaner, deltagande och till och med inrättande av branschorganisationer.

1.11

EESK rekommenderar att kommissionen, de berörda medlemsstaterna och algindustrin överväger en rad förslag i samband med inrättandet av en algindustri, närmare bestämt att

—	integrera algproduktionen i befintliga värdekedjor för livsmedelsprodukter från jordbruket, djurfoder, industri- och energiråvaror,

—	betona produktion av sötvattenbaserade alger mer i meddelandet,

—	inleda en normaliseringsprocess som omfattar alla typer av alger, vilket också skulle kunna inbegripa utveckling av en integrerad strategi för marina produkter,

—	på grundval av bästa administrativa praxis, få ett slut på fragmenteringen av lagstiftningen och utvidga tillståndsgivningsmodellerna till att omfatta alger,

—	ta med de olika algarterna i EU:s livsmedelskatalog,

—	överbrygga klyftorna i fråga om teknisk kunskap, teknik och innovation med hjälp av ett ambitiöst program för forskningsfinansiering på kort och medellång sikt,

—	inrätta banker för algförökningsmaterial, finansiera deras verksamhet och se till att råvaror finns tillgängliga till rimliga priser för algproducenter och för FoU-projekt,

—	se över de ekonomiska aspekterna av produktionen och potentiella tillämpningar i syfte att skapa en ekonomiskt livskraftig algsektor; den inre marknaden måste skyddas mot billiga importerade produkter.

1.12

EESK uppmanar EU-institutionerna att börja prioritera vattenfrågor och att utveckla en ”blå giv för Europa” för att vårda och bättre utnyttja vattenresurserna och på lämpligt sätt ta itu med utmaningar i förbindelse med detta. I detta sammanhang är skapandet av en algindustri i EU ett viktigt steg.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Den 15 november 2022 offentliggjorde Europeiska kommissionen sitt förslag ”Mot en stark och hållbar algindustri i EU” (1). I meddelandet föreslås utveckling av nya och hållbara sätt att livnära och förse en snabbt ökande världsbefolkning med hållbar energi. För att säkra en trygg försörjning när det gäller råvaror och energi måste vi enligt meddelandet utnyttja algernas potential som en förnybar resurs i Europa.

2.2

Kommissionens meddelande är logiskt och ligger i linje med de dokument som hittills har lagts fram i frågan, där man noterar den betydande ekonomiska potentialen samt de sociala och miljömässiga fördelarna med storskalig odling av mikro- och makroalger i EU. I meddelandet fastställs 23 åtgärder vars syfte är att förbättra styrningsramen och lagstiftningen, förbättra företagsklimatet kring algutvinning, öka allmänhetens kännedom om och konsumenternas acceptans för alger och algbaserade produkter samt åtgärda kunskaps-, forsknings- och teknikbrister.

2.3

I EU:s politik, i såväl den europeiska gröna given (2) som från jord till bord-strategin (3), har man påvisat potentialen hos tång och andra odlade marina livsmedel (sjömat) som proteinkälla för livsmedel och foder med lågt koldioxidavtryck. I meddelandet ”Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030” (4) betonas behovet av att främja algodling – både makroalger (tång) och mikroalger – för att bidra till uppfyllandet av flera av målen i den europeiska gröna given. I meddelandet ”Hållbara kretslopp för kol” (5) noterar kommissionen algernas potential i en ekonomi för blått kol. I meddelandet om en hållbar blå ekonomi i EU (6) fastställs också algernas potential när det handlar om att säkerställa ett hållbart livsmedelssystem och global livsmedelstrygghet.

2.4

Alger är inte bara en miljövänlig (och därmed ”grön”) råvara. Att systematiserat tillvarata dem är också i linje med den grundläggande principen om maximal avfallsminskning som ligger till grund för den blå ekonomin, vilket potentiellt gör dem till både en ”blå” och ”grön” produkt.

2.5

Algodling tillför ett mervärde till nästan alla delar av den europeiska gröna given, inklusive följande:

—	Klimatskyddet, genom utfasning av fossila bränslen.

—	Energiförsörjningen, genom produktion av biogas och biobränslen.

—	Utvecklingen av cirkularitet genom sitt bidrag till avfallshantering och nollförorening.

—	Främjandet av ett sunt och miljövänligt livsmedelssystem.

—	Bevarande och återställande av ekosystem och biologisk mångfald samt utveckling av miljötjänster.

—	Målet om nollförorening.

En utökad algproduktion öppnar för följande konkreta möjligheter (7):

—	Hållbar produktion av livsmedel (inklusive barnmat) eller kosttillskott (t.ex. vitaminer eller karragenan), utan användning av åkermark.

—	Produktion av biogas och biobränslen som bygger på den senaste tekniken.

—	Tillverkning av kosmetika, hälsoprodukter (läkemedelsextrakt, pigment, talassoterapi) och industriella råvaror (pappersmassa/biobaserade fibrer) med högt mervärde.

—	Tillverkning av fodertillsatser (förbättrad avkastning och/eller kvalitet, minskat behov av sojamjöl eller fiskmjöl).

—	Tillverkning av växtbiostimulanter för grödor (jordförbättringsmedel, bladgödselmedel).

—	Miljöfördelar (rening av spillvatten, mätning av vattenrenhet, utsläppsrätter för koldioxid).

2.6

I kommissionens meddelande ”behandlas […] algernas potential i EU och det fastställs en sammanhållen strategi, med målinriktade åtgärder, som ska stödja en utvidgning av den regenerativa algodlingen och algproduktionen i hela EU och utveckla och bredda marknaderna för användning av alger för både livsmedelsändamål och andra ändamål”.

2.7

Regenerativ algodling och algproduktion gör att solenergi och näringsämnen kan omvandlas till växtbiomassa och stöder återställandet av ekosystem, medan ”[t]ångodling kan ge värdefulla ekosystemvaror och ekosystemtjänster, t.ex. nya habitat för fisk och rörliga ryggradslösa arter”.

2.8

I dag utgör hav och oceaner en enorm men praktiskt taget outnyttjad resurs: ”trots att de täcker över 70 % av jordens yta” är det just nu ”bara upp till 2 % av våra livsmedel som kommer därifrån”. Samtidigt kan utnyttjande av akvatiska resurser vara aktuellt när det gäller inte bara hav och oceaner, utan även eutrofierat sötvatten (om det så handlar om vattendrag eller sjöar eller konstgjorda magasin, bevattningskanaler osv.), använt termalvatten och annat spillvatten.

2.9

Användningen av alger skulle på ett effektivt och hållbart sätt kunna minska problemet med tillgång på gödselmedel, foderingredienser och energi till följd av kriget mellan Ryssland och Ukraina (8).

2.10

Det finns en enorm potential för en växande efterfrågan på alger (9): efterfrågan på tång i EU uppgick till ca 270 000 ton 2019 och skulle kunna uppgå till 8 miljoner ton till ett värde av 9 miljarder euro 2030. En sådan ökning skulle kunna skapa omkring 85 000 arbetstillfällen, avlägsna tusentals ton fosfor och kväve från Europas hav varje år, minska koldioxidutsläppen med upp till 5,4 miljoner ton årligen samt minska belastningen på marken. EESK konstaterar att algodlingen rymmer en teoretisk potential som vida överstiger den nuvarande efterfrågan och att den därmed är kapabel att möta den växande efterfrågan.

3. Särskilda kommentarer

3.1

I allmänhet har genomsnittsinvånaren i Europa, liksom företagen, en negativ syn på alger: när det talas om alger väcker det minnesbilder av stränder fulla av tång eller sötvattenssjöar som skiftar färg på grund av algblomning. Alger är dock unika och användbara organismer tack vare sin fysiska struktur och sitt levnadssätt.

3.2

Begreppet ”alger” betecknar nämligen en grupp bestående av cirka 72 500 arter (10) av fotosyntetiska vattenlevande organismer. 20 % av arterna är makroalger (tång), dvs. stora flercelliga alger, som vanligtvis förekommer i haven, medan resten är mikroalger som också kan odlas effektivt på konstgjord väg och användas mer mångsidigt, men de är också dyrare att producera. I initiativet görs en rimlig avvägning mellan makroalger och mikroalger, eftersom 36 miljoner ton makroalger och 0,05 miljoner ton mikroalger för närvarande produceras i världen.

3.3

Meddelandet öppnar för ambitiösa men realistiska framtidsutsikter för den europeiska algindustrin. Sektorn och dess möjligheter och begränsningar analyseras på det hela taget noggrant, programmet är konsekvent och åtgärderna framstår i allmänhet som träffsäkra och relevanta för utvecklingen av den europeiska algindustrin inom en nära framtid. Vissa delar förtjänar dock ytterligare förtydliganden och förklaringar. När det gäller genomförandet bör samstämmighet säkerställas med andra sektorer, såsom den traditionella jordbruks- och livsmedelssektorn och sjömatssektorn (fiske och vattenbruk).

3.4

Algodlingen är för närvarande helt åtskild från andra produktionssektorer inom jordbruket. Det är emellertid viktigt att algproduktionen inte betraktas som en helt separat sektor, utan i stället integreras i befintliga värdekedjor för livsmedelsprodukter från jordbruket, djurfoder, industri- och energiråvaror. EESK betonar behovet av att reglera algproduktion och anknuten verksamhet inom ramen för ett gemensamt system, särskilt när det gäller följande aspekter:

—	Sektorn för kraftverk och rening av avloppsvatten (komplex rening av avloppsvatten, återvinning av spillvärme och koldioxid).

—	Integrering av biogasanläggningar inom jordbruket med algproduktion och/eller alganvändning (t.ex. tillvaratagande av flytgödsel, minskad efterfrågan på jordbruksmark, användning av alger som substrat för produktion av biogas).

—	Partiellt ersättande av behovet av proteinfoder inom djurhållningen (relaterad närings- och dietforskning).

—	Hållbart återställande av vattenekosystem som drabbats av övergödning.

3.5

Eftersom detta är en ny och underutvecklad sektor bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att stimulera dess utveckling och inleda en normaliseringsprocess. Detta skulle kunna åtföljas av utveckling av en integrerad strategi för fisk och skaldjur och andra marina livsmedel som omfattar verksamheter som fiske, tillvaratagande av vilda organismer samt vattenbruk, och som, utöver livsmedelssektorn även befattar sig med frågan om algbaserade biobränslen. Tångodling skulle också kunna utgöra en alternativ verksamhet för fiskare som står inför lägre tillgång på andra råvaror och högre kostnader, och som kan behöva ställa om sin traditionella verksamhet. Detta integrerade tillvägagångssätt hittar man knappt alls i meddelandet.

3.6

Många av de åtgärder som planeras är främst inriktade på algodling till havs. Detta är förståeligt med tanke på dagens produktionsnivåer av makro- och mikroalger och det faktum att produktionen av mikroalger för närvarande är underutvecklad i Europa, men utvecklingsmålet bör omfatta alla typer av alger. Tång kan odlas i länder med havskust och öar, vanligtvis under naturliga förhållanden, beroende på art och hur den används. Men odling av mikroalger, som vanligtvis sker på land, är också av stor betydelse, särskilt för produktion av protein och fett, och får inte glömmas bort. Det handlar om mikro- och makroalger i sötvatten och odlingstillämpningar i avloppsvatten, som är en lovande källa till biomassa för användning som biologisk råvara och som gör det möjligt att diversifiera den ekonomiska strukturen i isolerade och avfolkade områden, och på så sätt bidra till den långsiktiga visionen för EU:s landsbygdsområden (11).

3.7

Ett av de största kända hindren för produktion, särskilt för tång, både till havs och på land, är att lagstiftningen är fragmenterad och skiljer sig kraftigt åt, inte bara mellan medlemsstaterna utan även mellan regioner i samma land, eller att det till och med saknas reglering kring alger, då tillståndsgivningsmodeller i allmänhet har utformats för vattenlevande djur (fisk, skaldjur osv.). Alger nämns ofta inte i de formulär som används för tillståndsförfaranden, vilket gör att det inte ens är möjligt att söka tillstånd för algodling. EESK rekommenderar att det görs en heltäckande, EU-omfattande inventering av all lagstiftning och alla administrativa förfaranden som är tillämpliga på varje fas i algodlingen och dess tillämpningsområden (livsmedel, djurfoder, biobränslen, kosmetika, läkemedel osv.) och att denna används som förebild för medlemsstaterna när det handlar om att utveckla god administrativ praxis och skapa lika villkor för handeln inom och utanför EU.

3.8

För att kunna utveckla en verkligt europeisk sektor för livsmedelsalger är det viktigt att uppmuntra till inkludering av arter eller grupper av alger i EU:s livsmedelskatalog. Många av de arter som för närvarande erkänns kommer från tredjeländer (särskilt Asien), vilket kan utgöra ett hinder för i synnerhet mindre företag och investerare som vill odla närbesläktade eller liknande europeiska arter. Dessutom bör de delar av livsmedelskatalogen som rör alger ses över och tillägg av nya arter eller familjer uppmuntras.

3.9

Med tanke på samhällets starka motvilja mot alger – som är ogrundad och beror på bristande kunskap om alger – bör kunskap och kännedom om denna nya industri, liksom dess integration och systematisering, främjas på alla förvaltningsnivåer, vilket bör återspeglas i de föreslagna åtgärderna. Man skulle kunna överväga att

—	genomföra representativa enkäter på nationell nivå bland allmänheten och företag, med enhetliga frågor och metoder,

—	på grundval av detta utarbeta landsspecifika handlingsplaner för att ändra människors inställning,

—	inrätta branschorganisationer.

3.10

Eftersom algindustrin är en ny sektor i Europa finns det stora brister när det gäller fackkunskaper, teknik och innovation. Kunskapsklyftorna har till stor del identifierats, men de måste överbryggas med hjälp av ett ambitiöst program för finansiering av forskning på kort och medellång sikt. I detta avseende är forskning, både grundläggande (strategisk) och tillämpad, avgörande på alla nivåer av algodling:

—	Prioriterat stöd till grundforskning: framför allt forskning om odlingsteknik (när det gäller mikroalger), skördeeffektivitet och undersökning av artsammansättningen i marina vatten i olika länder (när det gäller makroalger) och potentialen för tillvaratagande av alla algarter.

—	Förbättring av marknadsmiljön när det gäller tillämpad forskning med högt mervärde (läkemedel, kosmetika, bladgödselmedel, livsmedel).

3.11

Med tanke på att en tillförlitlig kvalitet (artsammansättning) och hög avkastning på alger i Europa endast kan erhållas i slutna eller halvslutna system, som kräver rent förökningsmaterial vars produktion inte är lönsam i industriella system, är det nödvändigt att inrätta ett tillräckligt antal banker för algförökningsmaterial, finansiera deras verksamhet och se till att råvaror finns tillgängliga till rimliga priser för algproducenter och FoU-projekt.

3.12

Algindustrin har stor potential att skapa arbetstillfällen, som bör vara välbetalda och omfattas av anständiga arbetsvillkor. Algindustrin bör särskilt kunna dra nytta av uppbyggnaden av den kompetens som krävs för att skapa en blå giv för EU; utbildningssatsningar är viktiga. Hinder för tillträde till algsektorn får inte hindra små och medelstora företag från att komma in i detta affärssegment. EESK välkomnar inrättandet av produktkedjor för tång där otillbörliga metoder undviks.

3.13

Att förbättra företagsklimatet är avgörande för en effektiv tillväxt inom algindustrin. De ekonomiska aspekterna av produktionen och potentiella tillämpningar bör undersökas, samt hur dessa kan förbättras. Åtgärd 7 handlar till exempel om att främja att fiskbaserat foder ersätts med algbaserat foder (inom vattenbruk). I fiskfoder kan nästan alla fiskbaserade ingredienser enkelt ersättas med algbaserade ingredienser (proteiner, fettsyror osv.), men dessa är betydligt dyrare att producera än fisk- eller sojaprodukter med liknande egenskaper. Eftersom foder är en av de största produktionskostnaderna för fiskodlare, vars vinstmarginaler i allmänhet är snäva, är algbaserat foder helt enkelt inte lönsamt ur ekonomisk synvinkel. Det är därför lämpligt att planera för åtgärder för att minska produktionskostnaderna för algbaserade ingredienser och samtidigt undvika strängare övervaknings- och standardiseringskrav för alger än för andra jordbruksprodukter. Alla producenter av livsmedel och livsmedelsingredienser bör omfattas av lika villkor för att säkerställa lika konkurrensvillkor på marknaden. Om det kan visas att algbaserade ingredienser är mer hållbara kan användningen av dem bli föremål för miljöcertifiering (miljömärkning), vilket kan få konsumenterna att acceptera ett högre pris för en mer ekologisk produkt.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Mot en stark och hållbar algindustri i EU, COM(2022) 592 final, 15 november 2022.

(2) Den europeiska gröna given, COM(2019) 640 final, 11 december 2019.

(3) Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem, COM(2020) 381 final, 20 maj 2020.

(4) Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030, COM(2021) 236 final, 12 maj 2021.

(5) Hållbara kretslopp för kol, COM(2021) 800 final, 15 december 2021.

(6) Omställning av EU:s blå ekonomi för en hållbar framtid, COM(2021) 240 final, 17 maj 2021.

(7) Referenser och andra möjligheter: Babich et al, ”Algae: Study of Edible and Biologically Active Fractions, Their Properties and Applications”, Plants 2022, 11(6), 780, https://doi.org/10.3390/plants11060780, samt Poonam Sharma, Nivedita Sharma (2017), ”Industrial and Biotechnological Applications of Algae: A Review”, Journal of Advances in Plant Biology – 1(1):01–25. doi:10.14302/issn.2638-4469.japb-17-1534, https://openaccesspub.org/article/530/japb-17-1534.pdf.

(8) Slutsatser från Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2022.

(9) Uppskattningarna är hämtade från en studie som genomförts av Seaweed for Europe, med titeln Hidden Champion of the Ocean: Seaweed as a Growth Engine for a Sustainable European Future (Havets dolda hjälte: tång som tillväxtmotor för en hållbar europeisk framtid).

(10) Michael D. Guiry uppskattar antalet algarter till upp till 1 miljon i sin studie ”How many species of algae are there?” (Hur många algarter finns det?). I den taxonomiska onlinedatabasen AlgaeBase anges siffran 72 500. Se Guiry (2012), https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27011267/, doi:10.1111/j.1529-88.17.2012.01222.x.

(11) COM(2021) 345, En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden – för starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040, och EUT C 290, 29.7.2022, s.137.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/132

(COM(2022) 682 final)

(2023/C 228/19)

Föredragande:	András EDELÉNYI
Medföredragande:	Alessandro MOSTACCIO

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.2.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	13.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	134/0/4

1. Slutsatser och rekommendationer

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) ståndpunkt:

1.1

EESK välkomnar det lägliga meddelandet om EU:s politiska ram för biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast: Detta är en sektor som skapar möjligheter att närma sig hållbarhets- och cirkularitetsmålen. Med rätt reglering kan bioplast bidra till en ”grön” utveckling (minskad förbrukning av fossila bränslen, minskade plastföroreningar och förbättrad sopsortering).

1.2

Lyckligtvis är EU en pionjär när det gäller utvecklingen av bioplast och biologiskt nedbrytbar plast, och finansierade mellan 2007 och 2020 över 130 forskningsprojekt till ett belopp av 1 miljard euro (1). EU är världens näst största tillverkare av bioplast och bör stärka sin globala ställning genom att fokusera på produkter med störst mervärde, dvs. produkter som är biobaserade, biologiskt nedbrytbara och komposterbara (den asiatiska produktionen är huvudsakligen begränsad till komposterbara men icke-förnybara produkter).

1.3

Vi kommer att kunna höja ribban i den globala konkurrensen genom att uppnå maximala miljöfördelar om det nya regelverket gör det möjligt att välja ut de industriella användningsområden som har det största mervärdet för miljön och om konsumenterna ges tydlig och sanningsenlig information om alla nya produkter som släpps ut på marknaden så att de kan agera proaktivt i omställningen till en cirkulär ekonomi.

1.4

Kommissionen uppmanas att dra slutsatser på grundval av en jämförande analys av fördelarna med biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast jämfört med fossilbaserad plast. Vissa alltför försiktiga icke jämförande rekommendationer kanske inte ger forskning, innovation och inledande investeringsverksamhet tillräcklig vägledning. Detta kan hindra framstegen och ta udden av EU:s konkurrensfördel.

1.5

EESK rekommenderar en systematisk översyn av alla åtgärder som direkt och indirekt påverkar den omgivande rättsliga och normativa miljön i linje med de senaste vetenskapliga rönen. Detta skulle kunna minska förvirringen och skydda användarna.

1.6

Systemet med hierarkiska prioriteringar i kaskad bör tillämpas på utvärderingen av material, produkter och processer, inklusive cirkularitets- och hållbarhetsaspekter. Detta är relevant för råvaror, biomassa och livsmedelskedjor samt för återvinningskaskaderna. Genomförandet av det tredje direktivet om förnybar energi kommer att ytterligare befästa den ordning enligt vilken återanvändning/återvinning av materialet (förnybart material) ska prioriteras framför återanvändning för energiändamål (förnybar energi).

1.7

Livscykelanalys är ett utmärkt verktyg för att bedöma vissa hållbarhetsaspekter hos produkter och bidrar därmed till att vägleda planerad eller pågående forskning, innovation och investeringsverksamhet. Det krävs dock avsevärda ytterligare ansträngningar för att minska de inneboende bristerna i de metoder som för närvarande används, i syfte att minska den osäkerhet som följer av att man negligerar bonusen för biogent kol (2) och inverkan på naturkapitalet.

1.8

I de flesta befintliga kostnadsredovisnings- och prissättningsmetoder internaliseras och beaktas inte effekterna av ytterligare komponenter som återinförs i produktionscykeln när det gäller de resulterande utgifterna och vinsterna. Ett realistiskt system för utökat producentansvar som baseras på livscykelanalys och som är anpassat till de särskilda behoven kan styra om och korrigera biopolymerprodukternas dåliga priskonkurrensförmåga.

1.9

En utvald uppsättning insatsområden som bör omfattas av ett ”EU-mervärde” (3) kan bidra till att identifiera och undanröja de flaskhalsar som hämmar de snabba framsteg som krävs. Detta är särskilt relevant för data, övervakning och diskussion samt för stöd till forskning och innovation.

1.10

EESK rekommenderar kommissionen att fortsätta de cykliska granskningarna av viktig utveckling inom biopolymerekosystemet. De inbyggda metoderna och verktygen för offentligt samråd är ett bra sätt att involvera alla intressenter, främst genom att se till att det organiserade civila samhället involveras genom de olika representativa organisationerna.

1.11

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att införa obligatoriska andelar biobaserat plastinnehåll för både biobaserad plast och komposterbar plast. Det föreslås att allt visningsmaterial (marknadsföring, varumärken osv.) ska baseras på fastställda standarder och normer. För det certifierade innehållet biogent kol avses här kol-14-metoden. Massbalansmetoden kan vara godtagbar för att uttrycka biomassahalten vid mer komplex, multipel eller mellanliggande återvinning, men konsumenterna måste informeras om detta.

1.12

EESK noterar lagstiftningen om förbud mot plastprodukter för engångsbruk, men föreslår att tillämpningsområdet och ordalydelsen preciseras, eftersom den inte bör utesluta ett antal plastprodukter och tillämpningar som till sin natur är avsedda för engångsbruk och inte kan returneras, dvs. som inte kan återanvändas eller återvinnas mekaniskt. I dessa fall bör man ge företräde åt användningen av biobaserad plast och/eller biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast.

1.13

Mekanisk (direkt) återvinning är ofta fördelaktigt eftersom det är relativt enkelt, men det har brister såsom nedvinning genom blandning, tjockleksgränser, avkastning och energibehov. En komplex hållbarhetsjämförelse kan visa att det är bättre att använda biobaserade polymerer eller andra återvinningsvägar (dvs. organiska och/eller kemiska). Det lämpligaste alternativet kan i så fall vara att använda plast som är både biobaserad och komposterbar. Separationstekniker för tunna folier har ännu inte utvecklats.

1.14

Biologiskt nedbrytbar plast som har certifierats i enlighet med EU:s standarder gör det möjligt att begränsa plastföroreningarna genom att minska ackumuleringen av mikro- och nanoplastavfall och därmed den skada som biologiskt icke-nedbrytbar plast orsakar. För närvarande är endast ett fåtal – om än mycket viktiga – tillämpningar tillgängliga för kontrollerad biologisk nedbrytning i specifika öppna, naturliga miljöer. Det krävs större ansträngningar för att utveckla systemmetoder som kombinerar materialegenskaper och förhållanden i syfte att dra nytta av alternativen för biologisk nedbrytning i jord och andra specifika öppna miljöer.

1.15

Industriell kompostering och användning av komposterbar plast är ett utmärkt sätt att förbättra insamlingen och användningen av matavfall. Utöver att återföra kol till marken gör dessa tekniker det möjligt att bortskaffa och återvinna matavfall och livsmedelsförpackningar (eller andra komposterbara tillämpningar) tillsammans. Medlemsstaterna bör uppmuntras och få hjälp att införa den obligatoriska separata insamlingen av organiskt avfall från och med 2024. Komposterbar plast såsom påsar och andra livsmedelsrelaterade tillämpningar samt infrastruktur, organisation och informationskampanjer bör förberedas för detta steg.

1.16

Användningsområdena för komposterbar plast bör inte begränsas till dem som anges i kommissionens förslag om förpackningar och förpackningsavfall. Erfarenheter och god praxis visar att komposterbar plast kan spela en gynnsam roll inom ett antal områden, främst när det gäller kontakt med livsmedel, slutna kretslopp och tunna folier.

2. Bakgrund till yttrandet, ordlista och läget inom sektorn

2.1 Definitioner av förnybar plast:

—	”Bioplast” är en generisk kollektiv term som inte bör användas vare sig vid marknadsföring av plast eller för tillämpningar eftersom den kan missbrukas och/eller vara vilseledande eller skapa negativa associationer. Här avser den ”biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast”.

—

Biobaserad plast (växtbaserad plast): plast tillverkad av förnybara, icke-fossila råvaror (4). Biobaserad plast kan vara biologiskt nedbrytbar eller inte. Biobaserad drop-in-plast är kemiskt identisk med sina fossilbaserade motsvarigheter. ”Bioattribuerad” plast kan definieras som plast med allokerat biobaserat innehåll.

—	Biologiskt nedbrytbar plast: plast som vid livscykelns slut kan brytas ned av mikroorganismer, varvid vatten, biomassa, mineralsalter och koldioxid (eller metan vid rötning) uppstår. Den kan framställas av både biobaserade och fossila råvaror.

—

Komposterbar plast: en undergrupp av biologiskt nedbrytbar plast där den biologiska nedbrytningen äger rum under kontrollerade förhållanden med användning av mikroorganismer för att producera stabiliserade organiska rester, vatten och koldioxid i närvaro av syre eller metan i frånvaro av syre (båda de resulterande gaserna kan samlas upp). Standardiserad, strikt kontrollerad kompostering sker i komposteringsanläggningar (återvinningsanläggningar för organiskt avfall) i enlighet med kraven i EN 13432 (5), som också garanterar att biovänliga tillsatser används. Hemkompostering omfattas inte av sådana strikta villkor och kan därför inte generera en förutbestämd slutprodukt.

—	Den mest fördelaktiga kombinationen är naturligtvis när en plast är både biobaserad och biologiskt nedbrytbar, inklusive komposterbar, vilket är fallet med den ofta använda polymjölksyran (PLA).

2.2 Plastsektorn

Produktion av plast/bioplast – världen

Uppgifter för 2021–2022 – global produktion av plast och bioplast (6)

År	Fossil plast [miljoner ton]	Bioplast [miljoner ton]	Bioplast [%]	Biobaserad plast [miljoner ton; (%)]	Biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast [miljoner ton; (%)]
2021	367	1,80	0,49	0,74 ; (41,2 )	1,05 ; (58,7 )
2022 (*1)	390	2,22	0,57	1,07 ; (48,2 )	1,14 ; (51,3 )
På grundval av: European Bioplastics, ”Facts and Figures”: https://www.european-bioplastics.org/market/.

Bioplast står för närvarande för ca 1 % av världens totala plastproduktion.

Fram till 2027 förväntas dock produktionen av bioplast öka från 1,8 till 6,2 miljoner ton.

2.2.1 Bioplast i världen

Asien (särskilt Kina) är det viktigaste produktionscentrumet för bioplast (41,4 % år 2022), följt av EU (26,5 %) och Förenta staterna (18,9 %).

Fram till 2027 förväntas Asiens andel öka till 63 %, medan EU:s andel utan stödåtgärder förväntas minska avsevärt.

2.2.2 Europeisk efterfrågan på bioplast

I EU ökade efterfrågan på bioplast från 210 000 ton år 2019 till ca 320 000 ton år 2021 (7). Den årliga ökningstakten låg på över 23 %. I förhållande till världsproduktionen av bioplast uppgår den europeiska efterfrågan till ca 18 %. Europa spelar en ledande roll när det gäller handelsbalans och teknisk innovation.

Det är mycket viktigt att öka konsumenternas medvetenhet om skillnaden i förhållande till fossilbaserad plast och om optimal användning av bioplast.

2.3 Miljöutmaningar för plast

2.3.1 Inverkan på klimatet

Plastvärdekedjan bidrar i begränsad utsträckning till utsläppen av växthusgaser jämfört med andra värdekedjor såsom energi, kemikalier och vissa andra material. De totala växthusgasutsläppen från plastvärdekedjan i EU under 2018 uppskattas till 208 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den största delen (63 %) orsakas vid tillverkning av plastpolymerer. Omvandlingen av dessa polymerer till produkter står för 22 %, och behandlingen av plastavfall i slutet av livscykeln tillför ytterligare 15 %, främst på grund av förbränning (8).

2.3.2 Inverkan på naturkapitalet

Utöver inverkan på klimatet är återvinningsgraden för plast fortfarande för låg. Detta påverkar också miljön och världens naturkapital (fotavtrycket) genom att det ändliga beståndet av naturresurser förbrukas och världens ekosystem, såsom jord, mark, luft, vatten och levande organismer, och i slutändan människors hälsa och välbefinnande, skadas. Ett särskilt problem är att mikroplastpartiklar ackumuleras i söt- och havsvatten.

2.3.3 Insatser för att minska problemet

Värdekedjan för bioplast har potential att minska koldioxidutsläppen genom biogen eller bunden koldioxid om användningen ökar avsevärt och om avfall av biobaserad plast återvinns snarare än förbränns. Att tillverka plast från biomassa och/eller se till att plastprodukter kan brytas ned biologiskt i vissa miljöer har ett antal fördelar jämfört med konventionell plast, men dessa måste erkännas och beaktas. En scenarioberäkning (Eionets rapport ETC/WMGE 2021/3) där all fossilbaserad plast ersattes med biobaserad plast i EU resulterade i totala årliga växthusgasutsläpp på 146 miljoner ton koldioxidekvivalenter för biobaserad plast, dvs. 30 % lägre än utsläppen på 208 miljoner ton koldioxidekvivalenter från den fossilbaserade värdekedjan (9).

3. Allmänna kommentarer

3.1

De gemensamma egenskaperna hos bioplaster är att de har stor potential att förbättra och bevara en hållbar och balanserad kolcykel. De bidrar följaktligen till en nettonolleffekt på klimatet och naturkapitalet. De två huvudgrupperna bör dock behandlas separat. Biobaserad plast, som är växtbaserad, möjliggör en övergång från en fossilbaserad till en biomassabaserad plastekonomi. Biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast har däremot unika fördelar för hanteringen av produkter i slutet av livscykeln och för att uppnå målen i den gröna given (t.ex. minskat matavfall samt hållbar produktion och konsumtion).

Det är rimligt att använda plast som är både biobaserad och komposterbar för att minska nettobalansen av växthusgaser genom den mängd koldioxid som binds från miljön.

3.2

Kommissionens meddelande innehåller en djupgående och omfattande analys av sektorn för biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast, där de tillgängliga uppgifterna granskas. Slutsatserna och rekommendationerna är alltför försiktiga när det gäller vissa punkter och riskerar att motverka innovation och investeringar inom vissa centrala områden. Analysen bör vara jämförande, med en jämförelse mellan biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast och den nuvarande fossilbaserade plasten, även om det under alla omständigheter inte är realistiskt att ersätta all plast med bioplast.

3.3

Den allmänna samhällsuppfattningen och acceptansen för hållbara material och produkter och användningen av dessa är ganska hög, vanligtvis mellan 80 och 90 % i opinionsundersökningar. 25 % av de tillfrågade konsumenterna skulle vara beredda att betala ett prispåslag på 20 % mer än för motsvarande produkter av fossilbaserad plast, och 4 % skulle betala 50 % mer för hållbara biopolymervaror.

3.4

För utformningen och genomförandet av en realistisk strategisk ram krävs följande:

—	Tydliga, otvetydiga definitioner och klassificeringar av biopolymertyper, deras egenskaper och optimala användningsområden.

—	Att man säkerställer att människor vet att ”biobaserad” endast avser råvarubasens ursprung, medan ”biologiskt nedbrytbar” och ”återvinningsbar” är en systemegenskap som beror på materialet och miljön/förhållandena vid livscykelns slut.

—	En systematisk översyn och anpassning av den rättsliga miljön för utformning, tillverkning, användning och återcirkulering, dvs. plastvarornas hela livscykel.

—	En anpassning av den omgivande uppsättningen standarder och tillhörande märkning, med hänsyn tagen till de senaste rönen inom forskning, teknisk utveckling och innovation.

—	Att konsumenterna ges vetenskapligt styrkt kunskap och att man skapar en effektiv infrastruktur så att de kan involveras i arbetet med att uppnå gemensamt överenskomna hållbarhetsmål, samt att man fortsätter att studera bioplastens inverkan på hälsa och miljö.

3.5

Ett system med hierarkiska prioriteringar i kaskad måste genomsyra hela ramen, inbegripet minskning av plast vid och före källan. Detta måste omfatta värdekedjan och följa principerna om bevarande, återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning för att behålla komponenterna i kretsloppet. Så långt som möjligt måste hela kollagret, kolflödet och kolcykeln kontrolleras: Detta inbegriper det koncentrerade kolet i råvaran (kol, olja, gas), kol som har tillverkats, behandlats, avskilts (som koldioxid), samlats in (som avfall) och återvunnits samt utspritt kol som återfinns i använda produkter, i marken och i luften. Återvinningsalternativen omfattar hållbarhetsoptimerade direkta (mekaniska), medellånga (fysiska/kemiska och/eller kemiska) och kompletta (biokemiska) cykler, beroende på hur de olika ämnena kan återföras till kretsloppet.

3.6

De krav som nämns ovan utgör ett nytt och brett spektrum av utmaningar för ekodesigntekniken. Utöver de traditionella uppgifter som rör funktionalitet, genomförbarhet och estetik måste ekodesigningenjörer nu ta hänsyn till råvarukällor, hållbarhet, prognoser för när produkter betraktas som uttjänta, cirkularitet och optimerad hållbarhet.

3.7

En hållbar råvaruanskaffning förtjänar särskild uppmärksamhet: Den biobaserade plastens andel på 1 % av plastmarknaden upptar 0,02 % av åkermarken. En teoretisk, men inte realistisk, hundraprocentig ersättning av fossilbaserad plast med biobaserad plast skulle ta 4–5 % av all åkermark i anspråk. Grödor (socker, stärkelse, oljor) utgör för närvarande två tredjedelar av råvarukällorna, och ej ätbara material (trä, ricinolja) utgör den återstående tredjedelen. Trots den låga markanvändningen kommer målet vara att röra sig nedåt i livsmedels- och biomassakaskaderna, dvs. styra anskaffningen från grödor/livsmedel mot biprodukter (t.ex. halm, träavfall) och återvinningsbart avfall (organiskt avfall av lignocellulosa, kolväten och kolhydrater) före energiåtervinning. Detsamma gäller för nya råvaruinitiativ såsom algavfall.

3.8

Tillverkningsteknikerna är för det mesta etablerade och teknikerna för fossilbaserad plast kan användas för omvandling. När det gäller den cirkulära kedjan måste dock ytterligare steg läggas till i båda ändarna av den linjära processen: produktion av råvaror och bioraffinaderier samt insamling och behandling av avfall som följs av materialåtervinning eller annan återvinning. Dessa innebär mer utspridda materialflöden. När så behövs och är möjligt bör centraliserade processer för koldioxidavskiljning användas.

3.9

Materialforskning och materialteknik bör inriktas på att bredda spektrumet av användningsområden för nya biopolymerer eller blandningar med nya kombinationer av fysikaliska, kemiska, funktionella och nedbrytbarhetsrelaterade egenskaper, med hänsyn tagen till både materialegenskaperna och förhållandena.

3.10

Arbetskraftsaspekterna har ännu inte analyserats ingående. Prognoserna visar på ytterligare 175 000–215 000arbetstillfällen fram till 2030 (fotnot 16). Ny teknik kräver nya färdigheter, särskilt när det gäller råvaruberedning, återvinning och ekodesignteknik. Denna efterfrågan måste bemötas genom utvecklings- och investeringsplaner, tillsammans med program för utbildning, omskolning och kompetenshöjning. Arbetstillfredsställelsen och prestigen ökar, men lika stor uppmärksamhet måste ägnas åt att skapa anständiga arbetsvillkor.

3.11

I de flesta av dagens vanliga redovisnings- och prissättningsmodeller används den traditionella eller linjära ”vagga till grind”-metoden. I denna jämförelse missgynnas biopolymererna på grund av de höga materialkostnaderna, den mer fragmenterade tillgången till råvaror, den mer begränsade serieproduktionen och inlärningskurvan. I ett ”vagga till vagga”-paradigm där kostnaderna för hållbar återcirkulering internaliseras skulle detta kunna förändras helt. Korrekt tillämpade modulära metoder för utökat producentansvar kan överbrygga klyftan.

3.12

Metoder och beräkningar för livscykelanalys används för att utvärdera använda varors och materials miljöavtryck. Betydande insatser har gjorts för att definiera och kvantifiera denna inverkan, uttryckt som nettoutsläpp av växthusgaser i koldioxidekvivalenter. Ytterligare erfarenheter, forskning och modellering kommer att behövas för att utveckla de nuvarande metoderna för produkters miljöavtryck eftersom de inte räcker till när det gäller att fastställa bonusen för biogent kol och kvantifiera konsekvenserna av förändrad markanvändning och påverkan på naturkapitalet, som är svår att uppskatta. En realistisk och godtagen livscykelanalys är en förutsättning för ett trovärdigt och modulärt system för utökat producentansvar. Livscykelanalysbaserade granskningar och prognoser skulle minska riskerna genom att styra tidiga forsknings-, innovations- och investeringsbeslut.

3.13

Medlemsstaternas praxis och lagstiftning varierar i hög grad. ”EU-mervärdet” (10) bör därför inriktas på att stödja områden såsom datainsamling och öppenhet, identifiera och sprida god praxis, övervaka vetenskapliga, ekonomiska, finansiella och samhälleliga framsteg samt identifiera flaskhalsar och hjälpa till att undanröja eller lösa dem för att EU ska fortsätta att vara relativt konkurrenskraftigt inom denna sektor.

4. Särskilda kommentarer

4.1 Inledning

4.1.1

I ett antal fall är mekanisk återvinning inte genomförbart eftersom förpackningen är kontaminerad av livsmedel eller eftersom det inte är möjligt och/eller praktiskt att mekaniskt återvinna små och/eller tunna förpackningar. I dessa fall är komposterbar plast en bra lösning eftersom det möjliggör samdeponering och gemensam återvinning av matavfall och livsmedelsförpackningar.

4.2 Biobaserad plast

4.2.1

Den politiska ramen bör föreskriva ett obligatoriskt lägsta biobaserat och återvunnet innehåll för biobaserad plast, med utgångspunkt i kommissionens förslag om förpackningar och förpackningsavfall (30.11.2022). Detta innehåll av biobaserad plast kan ersätta eller komplettera det lägsta innehållet återvunnet material. Av livsmedelssäkerhetsskäl måste nytt eller kemiskt återvunnet material användas i tillämpningar som kommer i kontakt med livsmedel (bestick, koppar, brickor, förpackningsfilm). Endast PET-flaskor och PET-brickor får återvinnas mekaniskt och upparbetas till plast som får komma i direkt kontakt med livsmedel.

4.2.2

Det finns redan certifieringssystem för biobaserat innehåll, såsom de biobaserade systemen TUV Austria OK (11) och DIN CERTCO (12). Det finns också särskilda europeiska och internationella standarder (13), inklusive massbalansbaserade metoder som certifierats av tredje part. Dessutom har vissa medlemsstater fastställt obligatoriska nivåer för både återvunnet och biobaserat innehåll. För certifiering bör innehållet av biogent kol fastställas med hjälp av den radiokemiska kol-14-metoden. För icke homogena produkter som har återvunnits flera gånger och plast med biobaserat innehåll kan dock även masshaltsmetoden vara godtagbar.

4.2.3

Vissa metoder med spårbarhetssystem gör det möjligt att använda biobaserade råvaror i mellanprodukter eller i produkter där det på grund av att värdekedjorna är komplexa eller på grund av deras omfattning ännu inte går att separera dem. (14)

4.2.4

I den politiska ramen hänvisas till gemensamma forskningscentrumets livscykelanalysmetod för plast (15), som bygger på EU:s metod för produkters miljöavtryck, som är den mest harmoniserade metod som finns tillgänglig. Metoden är dock bristfällig när det gäller korrekt redovisning av biogent kol (och motsäger t.o.m. vissa allmänt accepterade standarder (16) som tar hänsyn till det första upptaget av biogent kol i biobaserade produkter och biobaserad plast) och förändrad markanvändning.

4.3 Biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast

Egenskaperna biologisk nedbrytbarhet och komposterbarhet är inte negativa aspekter som leder till ökad nedskräpning. Det finns inga belägg, studier eller praktiska exempel som visar att biologisk nedbrytbarhet kan förvärra nedskräpningen. Frågan kan hanteras med ett märkningssystem, vilket redan har införts i Italien. Inget material får bli skräp: alla material måste samlas in, sorteras och återvinnas.

4.3.1 Biologiskt nedbrytbar plast

Plastens biologiska nedbrytbarhet i den öppna miljön är inte ett avfallshanteringsverktyg. Tvärtom, och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (17) och standarden EN 13432, måste komposterbar plast återvinnas organiskt tillsammans med matavfall eller med stallgödsel och flytgödsel i komposteringsanläggningar för att producera organisk kompost som kan användas som organiskt gödselmedel för behandling och förbättring av jorden. Syftet är att använda dessa material där det finns styrkta hållbarhetsvinster, vilket är fallet med livsmedelsrelaterade tillämpningar. En sådan användning av komposterbar plast kan bidra både till att förbättra insamlingen av organiskt avfall och till att minska den kontaminering av organiskt avfall som orsakas av traditionella plastmaterial.

4.3.1.1

Ytterligare intensiv forskning bör bedrivas om systemoptimerade material och förhållanden för kontrollerad biologisk nedbrytning i specifika öppna, naturliga miljöer. Bra exempel på detta är vattennedbrytbart gips eller jordnedbrytbara polymerbeläggningar på långsamverkande eller långtidsverkande gödselmedel. Det krävs dock ytterligare insatser för att utveckla nedbrytningen, eftersom detta i hög grad kan bidra till att förebygga och begränsa mikro- och nanoplastföroreningar genom ackumulering.

4.3.1.2

Såsom erkänns i kommissionens meddelande spelar biologiskt nedbrytbar plast en viktig roll inom jordbruket. Inom denna sektor är biologiskt nedbrytbar plast ett fördelaktigt alternativ eftersom den är biologiskt nedbrytbar i jorden utan att generera mikroplast. Dess användning gör också att man kan undvika den jorderosion som annars skulle uppstå när mycket tunn (< 25 μm) traditionell marktäckningsfilm av plast används.

4.3.2 Industriellt komposterbar plast

4.3.2.1

EESK betonar den viktiga roll som komposterbar plast spelar i de flesta specifika förpackningar och andra artiklar som kommer i kontakt med livsmedel, vilket är i linje med men inte begränsat till de få format som kommissionen nämner (klistermärken på frukt och grönsaker, tepåsar och kaffefilterkapslar samt mycket lätta plastkassar). Därför bör andra viktiga komposterbara förpackningar och andra artiklar såsom bestick, koppar, brickor och förpackningsfilm (även inom verksamhet, användningsområden och områden med slutna kretslopp) främjas och inte förbjudas enligt artikel 22 i kombination med bilaga V till förslaget om förpackningar och förpackningsavfall. Detta är inte i linje med det faktum att bioavfall från och med den 31 december 2023 måste samlas in separat eller återvinnas vid källan i alla EU-länder (18). Komposterbar plast spelar en avgörande roll för att uppnå en högre avskiljningsgrad när det gäller bioavfall och minskad kompostförorening av plast som inte är biologiskt nedbrytbar.

Eftersom viss komposterbar och biobaserad plast redan finns på marknaden tycks det lämpligaste alternativet vara att kräva ett minsta biobaserat innehåll för komposterbar plast, i linje med viss nationell lagstiftning (som i Italien och Frankrike).

4.3.2.2

Översynen av direktivet om gödselmedel visade på en tydlig obalans i de europeiska gödselmönstren: den genomsnittliga överanvändningen av de syntetiska näringsämnena kväve, fosfor och kalium kan leda till övergödning av vattendrag, samtidigt som en brist på organiska gödselmedel, såsom stallgödsel, kompost från avfall, slam osv., kan leda till att kolhalten i marken minskar.

4.3.2.3

I kommissionens meddelande ses frågan om korskontaminering som ett argument för att begränsa användningen av komposterbar plast. Korskontaminering omfattar dock inte bara komposterbar plast utan även andra material (såsom förekomsten av metaller i plastströmmar och icke-komposterbar plast i bioavfall). Det förekommer också korskontaminering i plastströmmar, eftersom de olika polymererna bör separeras innan de matas in i de flesta återvinningsprocesser för att undvika nedvinning. I praktiken har korskontaminering av plastströmmar med bioplast inte bevisats. Uppgifter från Italien visar att förekomsten av komposterbar plast i plastströmmar understiger 1 %. Detta beror på att vissa produkter endast kan tillverkas av komposterbar plast (plastpåsar för engångsbruk, bestick, tallrikar) och att det finns ett tydligt märkningssystem för både komposterbar och traditionell plast, vilket gör att konsumenterna kan skilja mellan dem och slänga dem i rätt återvinningssystem (bioavfall för komposterbar plast och plast för icke-komposterbar plast). Korskontaminering och förvirring bland konsumenterna förekommer därför inte i länder som har inrättat lämpliga avfallshanteringssystem för komposterbar plast (19). Dessa länder och deras rättsliga ramar, avfallshanteringssystem och märkningssystem skulle kunna fungera som god praxis för bioplast.

Standarden EN 13432 kan uppdateras, men i kommissionens meddelande erkänns inte att komposteringsanläggningar som följer bästa tillgängliga praxis och teknik för processer, särskilt de rätta komposteringstiderna, till fullo kan behandla och på biologisk väg bryta ned komposterbar plast och matavfall, vilket framgår av de intervjuer som utförts av Biorepack vid komposteringsanläggningar (20). Varken bioplast eller standarden EN 13432 kan klandras om vissa komposteringsanläggningar, särskilt i EU-medlemsstater med mindre effektiva system för hantering av matavfall, inte följer rätt processer och tider för kompostering. Dessa komposteringsanläggningar behöver helt enkelt uppgraderas.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Det gemensamma företaget för ett cirkulärt, biobaserat Europa.

(2) Absorption (bindning) av biogent kol från miljön bör dras av från koldioxidutsläppen i beräkningarna av miljöavtrycket, dvs. ”krediteras” klimatpåverkan.

(3) De områden där man i EU gemensamt kan skapa mervärde jämfört med att de enskilda medlemsstaterna agerar på egen hand utan samordning och gemensamma resurser.

(4) Familjen av biobaserade plaster kan också omfatta ”bioattribuerad” plast, som kan definieras som plast med allokerat biobaserat innehåll (det biobaserade innehållet kan fastställas genom råvaruallokering).

(5) EGT L 190, 12.7.2001, s. 21.

(*1) Preliminära uppgifter.

(6) Källa:”World plastics production 2020”, Plastics Europe, 2021. European Bioplastics, ”Facts and Figures” (https://www.european-bioplastics.org/market/).

(7) Plastic Consult, ”Bioplastics in Europe”, Market update, 23.9.2022.

(8) Eionets rapport ETC/WMGE 2021/3.

(9) Eionets rapport ETC/WMGE 2021/3.

(10) Detta är motsatsen till begreppet ”kostnaden för icke-Europa” och avser fördelarna med att agera gemensamt snarare än var för sig.

(11) https://www.tuv-at.be/green-marks.

(12) https://www.dincertco.de.

(13) CEN/TS 16640; ASTM D6866.

(14) I komplexa och långa industriprocesser där flera olika råvaror används skulle fysisk separation (mellan fossila och biobaserade eller mellan ”nya” och återvunna) kräva ohållbara investeringar. Metoder med spårbarhetssystem möjliggör en tillförlitlig och öppen redovisning samt tydliga och otvetydiga märkningar och påståenden med avseende på en produkts innehåll längs värdekedjan.

(15) https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/handle/JRC125046.

(16) ISO 22526–1, 2 och 3, EN 16760, ISO, EN 15804, ISO 14067.

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

(18) Artikel 22 i direktiv 2008/98/EG.

(19) Se systemen för utökat producentansvar för komposterbar plast, Biorepack, i Italien, https://eng.biorepack.org/.

(20) https://eng.biorepack.org/communication/news/composting-plants-talk.kl.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/141

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda regler för humanläkemedel som är avsedda att släppas ut på marknaden i Nordirland

(COM(2023) 122 final – 2023/0064 (COD))

(2023/C 228/20)

Huvudföredragande:

Jack O’CONNOR

Remiss	Rådet, 9.3.2023 Europaparlamentet, 13.3.2023
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för yttre förbindelser
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	154/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) håller med om att en förordning är det lämpligaste instrumentet för att ge effekt åt de gemensamt överenskomna lösningarna, och välkomnar hur skyndsamt kommissionen har lagt fram den föreslagna förordningen.

1.2

EESK instämmer i att

—	bestämmelserna i den föreslagna förordningen är tillräckligt begränsade till det berörda politikområdet och att det inte krävs någon bedömning av överensstämmelsen med unionens övriga politik,

—	artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt används som förslagets rättsliga grund,

—	de planerade åtgärderna är proportionerliga i förhållande till de mål som ska uppnås,

—	förslaget också innehåller lämpliga skyddsmekanismer för att säkerställa skyddet av EU:s inre marknad,

—	den föreslagna förordningen undantas från konsekvensbedömning med tanke på hur brådskande och känslig situationen är.

1.3

EESK stöder antagandet och ett snabbt genomförande av den föreslagna förordningen, vilket skulle säkerställa en kontinuerlig försörjning av humanläkemedel i Nordirland och förbättra utsikterna för genomförandet av protokollet om Irland/Nordirland samt bidra till skyddet av Belfast-/långfredagsavtalet.

1.4

Artiklarna 9 och 10 i den föreslagna förordningen ger kommissionen möjlighet att upphäva de särskilda reglerna i händelse av att Förenade kungariket inte fullgör sina skyldigheter. EESK håller med om att en sådan bestämmelse är nödvändig. Kommittén betonar dock vikten av det samråd med Förenade kungariket som föreskrivs i artikel 9.3 och av det samråd med de experter som utsetts av varje medlemsstat som föreskrivs i artikel 10.4, före ett sådant upphävande.

1.5

EESK uppmuntrar till fortlöpande samråd med viktiga intressenter för att bidra till att säkerställa ett snabbt genomförande samt övervakning av eventuella framtida risker för uppnåendet av den föreslagna förordningens mål. I detta avseende bör EU-institutionerna också regelbundet uppdateras om hur genomförandet fortskrider före januari 2025.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Den föreslagna förordningen har sin grund i de lösningar som EU och Förenade kungariket enats om i Windsor-ramen.

2.2

Den föreslagna förordningen följer av en omfattande uppsättning gemensamma lösningar som EU och Förenade kungariket enats om för att ta itu med de farhågor som tas upp i motiveringen till den föreslagna förordningen. Det gäller antagandet av särskilda regler för humanläkemedel som är avsedda att släppas ut på marknaden i Nordirland i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (1). Syftet är att fastställa särskilda regler beträffande de bestämmelser som förtecknas i bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland och som reglerar verksamheten inom läkemedelssektorn.

2.3

De svårigheter som den föreslagna förordningen syftar till att åtgärda uppstod i praktiken när protokollet trädde i kraft den 1 januari 2021. De fortsatte även efter utgången av den övergångsperiod som fastställs i utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket, särskilt när det gäller tillgången i Nordirland på läkemedel tillverkade i Storbritannien, på grund av det komplexa nya regelverket. För att säkerställa en oavbruten läkemedelsförsörjning från Storbritannien till Nordirland antog EU den 12 april 2022 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/642 (2) om undantag från vissa skyldigheter avseende vissa humanläkemedel som tillhandahålls i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

2.4

I huvudsak gjorde detta det möjligt för brittiska tillverkare att bibehålla testning av tillverkningssatser och tillsynsfunktioner i andra delar av Förenade kungariket än Nordirland. Det underlättade också tillhandahållandet av nya läkemedel genom att de behöriga brittiska myndigheterna gavs möjlighet att under en begränsad tid godkänna sådant tillhandahållande till patienter i Nordirland, även om de ännu inte skulle omfattas av ett godkännande i EU.

2.5

Senare erfarenheter avslöjade vissa praktiska problem med dessa lösningar. Kravet på att tillhandahålla separata förpackningar och bipacksedlar för Storbritannien och Nordirland skulle innebära en betydande ekonomisk börda för tillverkarna i förhållande till den nordirländska marknadens begränsade storlek. Det har också framförts farhågor för att förekomsten av potentiellt olika godkännanden för försäljning för Storbritannien och Nordirland för samma läkemedel skulle skapa rättslig osäkerhet när det gäller de tillämpliga reglerna för läkemedel. Andra frågor avsåg komplexiteten i de bestämmelser som gäller för export och återimport av läkemedel, som kommissionen åtgärdade i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/315 (3), där ett treårigt undantag för partihandlare föreskrivs.

2.6

De efterföljande gemensamma lösningar som EU och Förenade kungariket enats om syftar till att ge en hållbar lösning på dessa frågor. Där föreskrivs följande:

—	Nya och innovativa läkemedel som lagligen släpps ut på marknaden i Nordirland ska endast omfattas av ett giltigt godkännande för försäljning som utfärdats av Förenade kungariket.

—	EU-säkerhetsdetaljer kommer inte att anges på läkemedelsförpackningar i Nordirland.

—	Läkemedel som släpps ut på marknaden i Nordirland kommer inte att tillhandahållas i någon EU-medlemsstat.

—	Brittiska förpackningar kommer att förses med etiketten ”UK only”.

—	De brittiska myndigheterna kommer fortlöpande att övervaka verksamheten på marknaden för att säkerställa efterlevnad.

—	Kommissionen kan ensidigt upphäva de nya reglerna om Förenade kungariket inte fullgör sina skyldigheter.

2.7

Förslaget syftar till att ge rättslig verkan åt denna uppsättning gemensamma lösningar.

2.8

EESK håller med om att en förordning är det lämpligaste instrumentet för att ge effekt åt de gemensamt överenskomna lösningarna, och välkomnar hur skyndsamt kommissionen har lagt fram den föreslagna förordningen.

2.9

EESK instämmer i att

—	bestämmelserna i den föreslagna förordningen är tillräckligt begränsade till det berörda politikområdet och att det inte krävs någon bedömning av överensstämmelsen med unionens övriga politik,

—	artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt används som förslagets rättsliga grund,

—	de planerade åtgärderna är proportionerliga i förhållande till de mål som ska uppnås,

—	förslaget också innehåller lämpliga skyddsmekanismer för att säkerställa skyddet av EU:s inre marknad,

—	den föreslagna förordningen undantas från konsekvensbedömning med tanke på hur brådskande och känslig situationen är.

2.10

Med tanke på att omfattande samråd med branschorganisationer och andra intressenter föregick diskussionerna med Förenade kungariket innan den första uppsättningen lösningar antogs i april 2022, och att denna ytterligare uppsättning gemensamma lösningar bara avser ett fåtal ytterligare problem som har uppstått sedan dess, instämmer EESK i att det inte behövs något öppet offentligt samråd före antagandet. EESK uppmuntrar dock till fortlöpande samråd med viktiga intressenter för att bidra till att säkerställa ett snabbt genomförande samt övervakning av eventuella framtida risker för uppnåendet av den föreslagna förordningens mål. I detta avseende bör EU-institutionerna också regelbundet uppdateras om hur genomförandet fortskrider före januari 2025.

2.11

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/642 av den 12 april 2022 om ändring av direktiven 2001/20/EG och 2001/83/EG vad gäller undantag från vissa skyldigheter avseende vissa humanläkemedel som tillhandahålls i Förenade kungariket med avseende på Nordirland samt i Cypern, Irland och Malta (EUT L 118, 20.4.2022, s. 4).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/315 av den 17 december 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/161 vad gäller undantaget från kravet på partihandlare att avaktivera den unika identitetsbeteckningen på läkemedel som exporteras till Förenade kungariket (EUT L 55, 28.2.2022, s. 33).

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/144

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda regler om införsel till Nordirland från andra delar av Förenade kungariket av vissa sändningar av detaljhandelsvaror, växter för plantering, utsädespotatis, maskiner och vissa fordon som har använts för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt om förflyttning utan kommersiellt syfte av vissa sällskapsdjur till Nordirland

(COM(2023) 124 final – 2023/0062 (COD))

(2023/C 228/21)

Huvudföredragande:

Klaas Johan OSINGA

Remiss	Rådet, 10.3.2023 Europaparlamentet, 13.3.2023
Rättslig grund	Artiklarna 43.2, 114, 168.4 b och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för yttre förbindelser
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	147/0/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar Windsor-ramen (1) som ett bevis på att när Förenade kungariket och EU samarbetar i god tro för att eftersträva ömsesidigt överenskomna lösningar kan de bilaterala förbindelserna ge konkreta resultat för det civila samhället hos båda parter.

1.2

EESK stöder kommissionens förslag till förordning (2) för att reglera införsel och utsläppande på marknaden i Nordirland av vissa jordbruksprodukter – bl.a. växter för plantering, maskiner och fordon för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt utsädespotatis – samt förflyttning utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur av arterna hund, katt och iller till Nordirland från andra delar av Förenade kungariket (Storbritannien).

1.3

Kommittén är medveten om den såväl brådskande som tekniska karaktären hos den föreslagna förordningen och de frågor som den syftar till att reglera. EESK erkänner också de betydande ansträngningar som gjorts för att förena underlättande av förfaranden, åtgärder för att skydda EU:s inre marknads integritet och skydd av folkhälsan, djurhälsan och växtskyddet.

1.4

EESK konstaterar att den tidsfrist som föreskrivs för märkning av färdigförpackade detaljhandelsvaror som förs in i Nordirland från Storbritannien kan innebära utmaningar för vissa företag i Förenade kungariket, särskilt sådana med större ekonomiska och tekniska begränsningar, såsom små och medelstora företag.

1.5

EESK hyser liknande farhågor när det gäller utvecklingen av ett enda dataset för företag i Storbritannien för att uppfylla de sanitära och fytosanitära kraven och tullkraven när de levererar till kunder i Nordirland. Kommittén noterar att eventuella förseningar efter den föreslagna tidsfristen skulle kunna leda till längre identitetskontroller än de som föreskrivs i själva förordningen.

1.6

EESK uppmanar kommissionen att ytterligare klargöra och tillhandahålla lösningar för de områden där det finns mer uppenbara skillnader mellan de sanitära och fytosanitära standarderna i Förenade kungariket och EU, särskilt när det gäller användningen av växtskyddsmedel i Nordirland. Kommittén noterar att ihållande osäkerhet skulle diskriminera nordirländska jordbrukare.

1.7

Det kvarstår flera frågor beträffande förflyttning av levande djur och växtmaterial från och till Nordirland från både Storbritannien och EU. EESK uppmanar kommissionen att lösa dessa frågor så snart som möjligt, eftersom aktörerna behöver klarhet.

1.8

Konsekvenserna av det utkast till driftsmodell för gränsmål (Border Target Operating Model) som Förenade kungariket har offentliggjort, som ska införas i oktober 2023 och som innehåller en ny modell för import till Storbritannien, inklusive sanitära och fytosanitära kontroller, kan spä på den osäkerhet som måste undvikas till varje pris. Det råder redan osäkerhet om genomförandet av lagförslaget om bibehållen EU-lagstiftning (Retained EU Law Bill).

2. Allmänna kommentarer

2.1

I förslaget till förordning fastställs särskilda regler för införsel till Nordirland från Storbritannien av vissa sändningar av detaljhandelsvaror för utsläppande på marknaden i Nordirland samt vissa sändningar av växter för plantering, maskiner och fordon som har använts för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt utsädespotatis för utsläppande på marknaden och användning i Nordirland.

2.2

I förordningen fastställs också särskilda regler för förflyttning utan kommersiellt syfte till Nordirland från andra delar av Förenade kungariket av sällskapsdjur av arterna hund, katt och iller. Den innehåller också bestämmelser om upphävande av tillämpningen av de särskilda reglerna i förordningen.

2.3

I enlighet med utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket är ett antal EU-rättsakter om sanitära och fytosanitära åtgärder tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland efter utgången av den övergångsperiod som fastställs i utträdesavtalet.

2.4

Följaktligen omfattas införsel till Nordirland från Storbritannien av vissa sändningar av produkter av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung, inbegripet foder, växter för plantering, maskiner och fordon för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt utsädespotatis av dessa rättsakter och av offentliga kontroller, certifieringskrav och förbud. Detta gäller även förflyttning utan kommersiellt syfte av vissa sällskapsdjur.

2.5

Förenade kungariket och vissa brittiska aktörer har uttryckt allvarlig oro över att utträdesavtalet medför en oproportionerligt stor administrativ börda för införsel till Nordirland från Storbritannien av vissa varor som omfattas av sanitära och fytosanitära åtgärder, när de är avsedda för slutkonsumenter i Nordirland. Detta skulle undergräva Nordirlands ställning på den brittiska inre marknaden.

2.6

På grundval av detta har kommissionen och Förenade kungariket enats om en omfattande uppsättning gemensamma lösningar för att ta itu med vardagsproblem för alla grupper i Nordirland, som skyddar integriteten hos såväl EU:s som Förenade kungarikets inre marknad. Till dessa hör bl.a.

—	en förenkling av kraven och förfarandena för införsel till Nordirland från Storbritannien av vissa detaljhandelsvaror som omfattas av EU-rättsakter om sanitära och fytosanitära åtgärder och som är avsedda för slutkonsumenter i Nordirland,

—	en ny lösning för införsel till Nordirland från Storbritannien av uppskattade produkter, inklusive utsädespotatis, växter för plantering samt maskiner och fordon för jordbruks- eller skogsbruksändamål,

—	tillämpning av Förenade kungarikets normer för folkhälsa och konsumentskydd på detaljhandelsvaror som transporteras till och konsumeras i Nordirland från Storbritannien,

—	förenklade resehandlingar för förflyttning utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur som åtföljer personer som reser till Nordirland från Storbritannien.

2.7

Dessa lösningar skulle i samtliga fall innebära ett lämpligt skydd av folkhälsan, djurhälsan och växtskyddet samt garantier för integriteten hos EU:s inre marknad.

3. Särskilda kommentarer

3.1

När det gäller märkning av detaljhandelsvaror föreskrivs i artikel 4.1 a i förslaget till förordning att färdigförpackade detaljhandelsvaror som förs in i Nordirland från Storbritannien för konsumtion i Nordirland ska vara märkta ”Not for EU” i enlighet med artikel 6.

3.2

Enligt artikel 6.1 a ska denna märkning tillämpas från och med den 1 oktober 2023. Denna tidsplan kan dock vara svår att uppnå för vissa företag i Storbritannien som levererar till kunder i Nordirland. I synnerhet kan det hända att små och medelstora företag inte har de tekniska eller ekonomiska resurser som krävs för att antingen hålla tidsfristen eller motivera de investeringar som krävs på grundval av deras affärsvolym.

3.3

Denna snäva tidsfrist kan medföra utmaningar även när det gäller datahanteringen. De dataset som företagen i resten av Förenade kungariket kommer att behöva för att uppfylla de sanitära och fytosanitära kraven och tullkraven när de levererar till kunder i Nordirland är likartade. Att ha ett enda dataset skulle vara fördelaktigt, inte bara för företagen, utan också för att övervaka efterlevnaden av de sanitära och fytosanitära kraven och tullkraven. Det kan bli svårt att uppnå ett sådant dataset till den 1 oktober 2023.

3.4

Om det inte är möjligt att genomföra artikel 6.1 a den 1 oktober 2023 skulle nivån för identitetskontroller av sändningar som förs in i Nordirland från Storbritannien tillfälligt kunna bli högre än vad som anges i artikel 4.3. Det är också oklart hur detaljhandelsförpackade varor med ursprung i EU i praktiken skulle kunna förses med märkningen ”Not for EU” vid distributionscentrum för stormarknader som levererar till både Nordirland och Irland.

3.5

Ett annat potentiellt problem rör växtskyddsmedel i Nordirland, vilket belyser konsekvenserna av skillnader mellan EU och Förenade kungariket. I Nordirland används de flesta växtskyddsmedel för gräsmark och kommer för närvarande från EU och Storbritannien. Gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester är specifika för varje växtskyddsmedel och skiljer sig i vissa fall åt mellan Förenade kungariket och EU. Detta försätter nordirländska jordbrukare i en svår sits. Det skulle vara till hjälp om systemet sågs över.

3.6

En annan faktor som måste beaktas är konsekvenserna av det utkast till driftsmodell för gränsmål (Border Target Operating Model) som Förenade kungariket offentliggjorde den 5 april 2023 och som innehåller en ny modell för import till Storbritannien, inklusive sanitära och fytosanitära kontroller. Den kommer att införas i slutet av oktober 2023. Detta spär på osäkerheten för aktörerna till följd av lagförslaget om bibehållen EU-lagstiftning (Retained EU Law Bill), som kan leda till att tusentals EU-lagar automatiskt slopas i slutet av 2023.

3.7

Även om EU har ändrat sin delegerade förordning så att nötkreatur och får kan förflyttas utanför EU:s regleringsområde – och därmed Nordirland – och återvända inom 15 dagar, utgör detta i praktiken fortfarande en utmaning för nordirländska uppfödare.

3.8

Boskapsmarknader i Storbritannien måste vara exportcentrum godkända av APHA (myndigheten för djurhälsa och växtskydd), och alla djur som använder dessa centrum måste ha samma hälsostatus. Skotsk officiell status som tuberkulosfri (OTF) undantar dem från kravet på att bli testade för tuberkulos före försäljning eller utställning i Storbritannien, men engelska/walesiska uppfödare skulle behöva testa för tuberkulos före försäljning eller utställning i Storbritannien. Eftersom det i ett brittiskt sammanhang finns föga eller ingen efterfrågan på APHA-godkända exportcentrum, är för närvarande endast Carlisle godkänt av APHA och därmed den enda marknad på vilken nordirländska nötkreatur kan säljas och omfattas av EU:s delegerade förordning. Detta innebär att om nordirländska djur bjuds ut till försäljning på en marknad som inte är godkänd av APHA och inte blir sålda, måste de stanna kvar i Storbritannien i sex månader innan de återvänder till Nordirland, vilket gör det hela ekonomiskt olönsamt.

3.9

När det gäller ommärkning av djur som flyttas till Nordirland från resten av Förenade kungariket är det för närvarande oklart hur detta ska fungera. För närvarande måste nötkreatur som förs in i Nordirland från Storbritannien, utöver sina två brittiska märken, få ett extra brittiskt exportmärke. Inom 20 dagar från det att de har förts in i Nordirland måste de dessutom få två nordirländska märken. Om inte märken tas bort är detta förfarande mycket opraktiskt och kan också få konsekvenser för djurens välbefinnande.

3.10

När det gäller växtförökningsmaterial, såsom utsädespotatis, tillåter regelverket att det transporteras till Nordirland från resten av Förenade kungariket och även från EU. Detta gör det möjligt att fortsätta handeln mellan i synnerhet Skottland och Nordirland, som har utvecklats under många år före brexit.

3.11

Den dokumentation och de kontroller som föreslås i samband med denna transport av utsädespotatis kommer sannolikt inte att vara problematiska för företagen. Skörden av denna nordirländska utsädespotatis kan säljas till odlare inom den inre marknaden och Storbritannien. Matpotatis kan transporteras till Nordirland från den inre marknaden för bearbetning och vidareförsäljning till resten av Förenade kungariket.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/fs_23_1272.

(2) COM(2023) 124 final.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/149

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern

(COM(2022) 701 final – 2022/0407 (CNS))

och Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller de arrangemang för administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet som krävs för den digitala tidsåldern

(COM(2022) 703 final – 2022/0409 (CNS))

(2023/C 228/23)

Föredragande:	Philip VON BROCKDORFF
Medföredragande:	Krister ANDERSSON

Remiss	Europeiska unionens råd, 10.2.2023 och 13.2.2023
Rättslig grund	Artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	18.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	145/0/0

1. Sammanfattning och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens initiativ att uppdatera de trettio år gamla mervärdesskattereglerna för att få den inre marknaden att fungera bättre med mindre fragmentering och anpassa den till den digitala tidsåldern.

1.2

EESK anser att ett mervärdesskattesystem som är bättre anpassat till den rådande utvecklingen av den digitala ekonomin och som förbättrar den inre marknadens funktionssätt bör vara huvudsyftet med förslaget. Dessutom bör förslaget göra skatteuppbörden effektiv och punktlig och minska mervärdesskattebedrägerierna och därmed mervärdesskattegapet.

1.3

För att kunna dra full nytta av den inre marknaden behöver företagen en enhetlig tillämpning av mervärdesskattereglerna i hela EU. Detta kan endast säkerställas genom åtgärder på EU-nivå som förebygger byråkrati, skillnader och kryphål i de tillämpliga mervärdesskattereglerna. EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att verka för genomförandet, och betonar vikten av förklarande anmärkningar eller liknande vägledning för att säkerställa enhetlighet.

1.4

1.5

EESK ser positivt på att det inhemska förfarandet för omvänd betalningsskyldighet kommer att vara tillämpligt på både leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster. Kommittén påpekar att det nuvarande systemet medför olika behandling av varor och tjänster vid gemenskapsintern handel. EESK beklagar att kommissionen i sitt övergripande förslag inte tar tillfället i akt att anpassa mervärdesskattebehandlingen mellan varor och tjänster. Detta skulle ha minskat den administrativa bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag.

1.6

EESK anser att den föreslagna tidsfristen för rapportering av gemenskapsinterna varuleveranser och tillhandahållanden av tjänster inom två dagar förefaller orimligt kort. Kommittén befarar att tidsfristen på två dagar för elektronisk fakturering och rapportering skulle utgöra ett hinder för gemenskapsintern handel, särskilt som många små och medelstora företag redan har problem med den mycket längre tidsfristen inom det gällande regelverket.

1.7

Kommissionen föreslår i sitt förslag att möjligheten att utfärda samlingsfakturor ska avskaffas. EESK anser att samlingsfakturor inte bör avskaffas eftersom det skulle skapa problem inom många sektorer. Det bör alltid vara tillåtet att använda samlingsfakturor för inhemska transaktioner. När det gäller gemenskapsinterna transaktioner noterar EESK att en annan möjlighet skulle kunna vara att begränsa användningen av samlingsfakturor, t.ex. genom en begränsning på sju dagar.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att verka för att avdrag för mervärdesskatt så snart som möjligt inkluderas i ordningen med en enda kontaktpunkt (OSS) samt för en snabb återbetalning av mervärdesskatt.

1.9

Kommittén befarar att de betydande genomförandekostnaderna för åtgärderna i det övergripande mervärdesskattepaketet skulle kunna leda till högre priser för konsumenterna.

1.10

EESK delar kommissionens uppfattning att mervärdesskattebedrägeriernas EU-interna dimension kräver EU-insatser, i linje med en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

1.11

EESK påpekar att de uppgifter som samlas in och utbyts mellan skattemyndigheter kan omfatta såväl personuppgifter som känsliga affärsuppgifter. Sådana uppgifter måste skyddas och hanteras med största försiktighet för att skydda konsumenternas och företagens integritet.

2. Inledning och bakgrund

2.1

Den 8 december 2022 offentliggjorde kommissionen ett åtgärdspaket (1) som syftar till att modernisera EU:s mervärdesskatt, med det dubbla syftet att uppdatera mervärdesskattesystemet till den digitala tidsåldern och göra det mer motståndskraftigt mot bedrägerier och därigenom minska det nuvarande mervärdesskattegapet (som uppskattas till ca 93 miljarder euro) (2).

2.2

Paketet består närmare bestämt av tre rättsakter: i) ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern (3), ii) ett förslag till förordning om ändring av rådets förordning (EU) nr 904/2010 (4) vad gäller arrangemang för administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet och iii) ett förslag till rådets genomförandeförordning om ändring av förordning (EU) nr 282/2011 vad gäller informationskrav för vissa mervärdesskatteordningar (5).

2.3

Lagstiftningspaketet har tre huvudsakliga mål: i) modernisera skyldigheterna att rapportera mervärdesskatt genom att införa krav på digital rapportering, ii) ta itu med de mervärdesskatterelaterade utmaningar som följer av den s.k. plattformsekonomin genom att klargöra vilka regler som är tillämpliga för att säkerställa likabehandling av aktörer samt stärka plattformarnas roll i uppbörden av mervärdesskatt och iii) undvika behovet av flera registreringar till mervärdesskatt i EU genom att införa en enda registrering till mervärdesskatt.

2.4

Ett obligatoriskt system där rapporteringen sker per transaktion för gemenskapsinterna transaktioner kommer att inrättas för att snabbt ge medlemsstaterna information. Medlemsstaterna kommer att ges flexibilitet att besluta huruvida de ska införa ett sådant rapporteringssystem för inhemska transaktioner. Elektronisk fakturering kommer att spela en avgörande roll i det nya rapporteringssystemet och bli standardsystemet för utfärdande av fakturor samt grunden för digital rapportering.

2.5

Alla beskattningsbara personer kommer att ha rätt att rapportera uppgifter från elektroniska fakturor som överensstämmer med den europeiska standarden. Medlemsstaterna kommer att kunna föreskriva överföring av uppgifter från elektroniska fakturor som utfärdats i ett annat format, förutsatt att de också tillåter användning av den europeiska standarden. De uppgiftsformat som medlemsstaterna godkänner måste garantera driftskompatibilitet med den europeiska standarden för gemenskapsinterna transaktioner.

2.6

En ordning med ”faktisk leverantör” (där plattformar redovisar mervärdesskatt på den underliggande leveransen om leverantören inte tar ut mervärdesskatt) kommer att införas inom plattformsekonomins sektorer för korttidsuthyrning av boende och persontransporter.

2.7

Genomförandet av ordningen med en enda kontaktpunkt och importordningen (IOSS) har visat sig vara en framgång och minskat komplexiteten. Vissa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster omfattas dock inte av förenklingsordningen med en enda kontaktpunkt. En utvidgning av tillämpningsområdet för den nuvarande ordningen med en enda kontaktpunkt kommer att eftersträvas för att säkerställa en ytterligare minskning av behovet av flera registreringar till mervärdesskatt i EU. Dessutom kommer importordningen att bli obligatorisk för plattformar för att ytterligare förenkla importprocessen för e-handelsvaror och göra den mer bedrägerisäker.

2.8

Enligt konsekvensbedömningen (6) uppnår de tre framlagda förslagen den bästa balansen mellan alla tillgängliga regleringsalternativ när det gäller effektivitet, proportionalitet och subsidiaritet. I konsekvensbedömningen uppskattas att de genomförda åtgärderna kommer att generera mellan 172 och 214 miljarder euro i nettovinster mellan 2023 och 2032, inklusive 51 miljarder euro i besparingar (41,4 miljarder euro från mervärdesskatterapporteringen, 0,5 miljarder euro från rationaliseringen och förtydligandena när det gäller plattformsekonomin och 8,7 miljarder euro från avskaffandet av skyldigheter att registrera sig till mervärdesskatt).

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ att uppdatera de trettio år gamla mervärdesskattereglerna för att få den inre marknaden att fungera bättre med mindre fragmentering och anpassa den till den digitala tidsåldern. Det är ett efterlängtat steg i den handlingsplan för mervärdesskatt som kommissionen har genomfört under de senaste åren. Kommittén anser också att detta förslag är ett viktigt steg mot att stödja den inre marknaden genom förstärkt samarbete och enhetlighet mellan skattemyndigheterna.

3.2

EESK anser att ett mervärdesskattesystem som är bättre anpassat till den rådande utvecklingen av den digitala ekonomin och som förbättrar den inre marknadens funktionssätt bör vara huvudsyftet med förslaget. Dessutom bör förslaget göra skatteuppbörden effektiv och punktlig, minska mervärdesskattebedrägerierna och säkerställa lika villkor.

3.3

EESK delar kommissionens uppfattning att mervärdesskattebedrägeriernas EU-interna dimension kräver EU-insatser, i linje med en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Det nuvarande mervärdesskattegapet tyder på att nationella instrument inte är tillräckliga för att bekämpa gränsöverskridande bedrägerier.

3.4

Harmoniserade regler för mervärdesskatterapportering kommer att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre och konsolideras ytterligare. Fragmentering och olika rapporteringssystem i olika medlemsstater skapar administrativa bördor för företag och kan utgöra ett hinder för gränsöverskridande försäljning på den inre marknaden. Kommittén är medveten om att medlemsstaterna har varit aktiva när det gäller att ta fram egna rapporteringssystem och att förekomsten av olika typer av system gör att den inre marknaden fungerar mindre effektivt. En gemensam strategi är välkommen för att minska denna fragmentering. EESK anser att det är viktigt att den nya rapporteringsskyldigheten leder till att sammanställningarna avskaffas.

3.5

För att kunna dra full nytta av den inre marknaden kräver och behöver företagen en enhetlig tillämpning av mervärdesskattereglerna i hela EU, i stället för att behöva efterleva olika genomföranden av gemensamma regler på nationell nivå. Detta kan endast säkerställas genom åtgärder på EU-nivå som förebygger byråkrati, skillnader och kryphål i de tillämpliga mervärdesskattereglerna. EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att verka för ett enhetligt genomförande, och betonar vikten av förklarande anmärkningar eller liknande vägledning för att säkerställa enhetlighet.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK påminner om att företag, särskilt små och medelstora företag, kommer att bära betydande kostnader till följd av den extra administrativa börda som införandet av krav på digital rapportering medför. Sådana kostnader är visserligen nödvändiga för att faktiskt modernisera det nuvarande systemet, men företagens efterlevnadskostnader bör vara så låga som möjligt och kontinuerligt övervakas under genomförandeprocessen för att bedöma hur betungande efterlevnaden är.

4.2

Kommittén noterar också att de beräknade genomförandekostnaderna kommer att vara mycket betydande för företag i hela EU (7). EESK varnar för att merkostnaderna, särskilt för företagen, kan leda till att konsumenterna betalar högre priser, såsom framgår av en studie som visar att (över)reglering och priser är korrelerade mellan många företag (8).

4.3

EESK påpekar att även om rapporteringsskyldigheterna för gemenskapsinterna transaktioner endast avser B2B-transaktioner kan de uppgifter som samlas in, och utbyts mellan skattemyndigheter, omfatta personuppgifter, och sådana uppgifter kommer att lagras i minst fem år. De insamlade uppgifterna kommer sannolikt även att omfatta känsliga affärsuppgifter som också måste skyddas. I detta avseende understryker EESK principen om uppgiftsminimering och behovet av ett fullständigt skydd av sådana uppgifter. Detta bör säkerställas och övervakas över tid.

4.4

Kommittén välkomnar att de föreslagna reglerna för digitala plattformar och deras roll när det gäller att bidra till uppbörden av mervärdesskatt är förenliga med kommissionens tidigare initiativ om den digitala ekonomin, bl.a. förslaget till direktiv om att förbättra arbetsvillkoren för personer som arbetar via digitala arbetsplattformar. EESK noterar vidare att det kommer att gynna konsumenterna att importordningen blir obligatorisk, eftersom det kommer att bli lättare för dem att köpa varor från plattformar, samtidigt som mervärdesskatteuppbörden för dessa inköp förbättras.

4.5

Kommittén påpekar att det nuvarande systemet medför olika behandling av varor och tjänster vid gemenskapsintern handel, eftersom endast tjänster omfattas av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet. EESK beklagar att kommissionen i sitt övergripande förslag inte tar tillfället i akt att anpassa mervärdesskattebehandlingen mellan varor och tjänster. En uppdatering av reglerna på ett sådant sätt skulle ha anpassat reglerna till den rådande ekonomiska verkligheten, där kunderna vanligtvis köper lösningspaket snarare än bara varor eller tjänster. En sådan ändring skulle ha minskat den administrativa bördan för företag, särskilt små och medelstora företag, som för närvarande måste skilja mellan separata komponenter i sammansatta leveranser enbart på grund av mervärdesskattereglerna.

4.6

EESK stöder kommissionens allmänna mål att göra plattformarna mer delaktiga i regelverket för mervärdesskatt. Förslagen kan ses som en effektiv strategi för att motverka snedvridning av konkurrensen. Därmed har de farhågor som ligger till grund för förslagen om en skatt på digitala tjänster åtgärdats på ett lämpligt och tillräckligt sätt.

4.7

EESK välkomnar den utvidgade användningen av ordningen med en enda kontaktpunkt. Detta kommer att leda till färre utländska registreringar till mervärdesskatt för företag, vilket gör efterlevnaden mindre betungande och mindre kostsam, särskilt för små och medelstora företag.

4.8

Den föreslagna rapporteringen i realtid bygger på elektronisk fakturering. EESK välkomnar visserligen användningen av digitalisering på skatteområdet, men vill påpeka att nivån på elektronisk fakturering varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Det kan därför vara relevant för kommissionen att notera det behov av tekniskt stöd som kan uppstå i olika medlemsstater, och att undersöka om kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna ge företagen sådant stöd. EESK anser dessutom att kommissionen bör vara tydligare när det gäller den europeiska standarden för elektronisk fakturering och det faktum att den kommer att utvecklas med tiden. Kommittén rekommenderar att kommissionen offentliggör den europeiska standarden så snart som möjligt så att företagen kan börja förbereda sig för förändringarna.

4.9

EESK påpekar att förslaget utvidgar informationskraven för fakturor, eftersom både de internationella bankkontonumren (IBAN) eller motsvarande och betalningsdatumet måste rapporteras. En utvidgning av faktureringskraven kan leda till osäkerhet och högre administrativa kostnader för företagen. Kommittén noterar vidare att det är vanligt att företag har flera IBAN-nummer på en faktura och att det därför behövs ytterligare förtydliganden om vad som måste rapporteras. EESK rekommenderar att kommissionen undersöker om skatteförvaltningarna kan använda sådan information för att säkerställa uppbörden av mervärdesskatt. Om informationen inte kan användas vid uppbörd och kontroll av mervärdesskatt utgör den endast en extra börda för företagen.

4.10

EESK anser att den föreslagna tidsfristen för rapportering av gemenskapsinterna leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom två dagar förefaller orimligt kort. Kommittén uttrycker också viss oro över att tidsfristen på två dagar skulle kunna utgöra ett hinder för inträde på den inre marknaden, särskilt som många små och medelstora företag redan har problem med den mycket längre tidsfristen inom det gällande regelverket.

4.11

EESK påpekar att tidsfristen på två dagar kan vara alltför betungande för köparen. Tidsfristen bör därför förlängas avsevärt, varvid man bl.a. bör beakta de berörda företagens storlek och eventuellt överväga särskilda undantag för de minsta företagen. Kommittén noterar vidare att snävare tidsfrister ofta leder till fler misstag och retroaktiva korrigeringar, som återigen bestraffas på olika sätt i medlemsstaterna. EESK uppmanar därför kommissionen att ge medlemsstaterna råd om att begränsa sanktionerna och räntesatserna, särskilt under de första åren efter antagandet.

4.12

Kommissionen föreslår i sitt förslag att möjligheten att utfärda samlingsfakturor ska avskaffas. EESK anser att detta avsevärt kan försvåra vissa sektorers funktionssätt, och uppmanar kommissionen och rådet att titta närmare på fördelarna med att avskaffa denna möjlighet och jämföra dem med de kostnader och problem som avskaffandet orsakar för flera olika sektorer. Det bör alltid vara tillåtet att använda samlingsfakturor för inhemska transaktioner. När det gäller gemenskapsinterna transaktioner noterar EESK att en annan möjlighet skulle kunna vara att begränsa användningen av samlingsfakturor, t.ex. genom en begränsning på sju dagar.

4.13

Avdrag för ingående mervärdesskatt är en viktig del av ett välfungerande mervärdesskattesystem och skiljer mervärdesskatt från skatt på varor och tjänster eller andra indirekta skatter. EESK förstår visserligen att förhållandena i medlemsstaterna inte har gjort det möjligt för kommissionen att föreslå att ordningen med en enda kontaktpunkt ska omfatta avdrag för ingående mervärdesskatt, men uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete i frågan. Även om avdrag för mervärdesskatt inte omedelbart kan införlivas i ordningen med en enda kontaktpunkt uppmanar EESK kommissionen att undersöka möjligheten till snabbare återbetalning av mervärdesskatt för företag som uppfyller kraven genom systemet baserat på en ordning med en enda kontaktpunkt. Snabbare återbetalning av mervärdesskatt skulle förbättra den inre marknadens funktionssätt. Som ett långsiktigt mål uppmanar EESK dessutom kommissionen att fortsätta att verka för att avdrag för mervärdesskatt ska omfattas av ordningen med en enda kontaktpunkt i framtiden.

4.14

Kommittén befarar att de höga genomförandekostnaderna för åtgärderna i det övergripande mervärdesskattepaketet skulle kunna leda till högre priser för konsumenterna. Det är därför mycket viktigt att i största möjliga utsträckning minska komplexiteten och de administrativa kostnaderna för företagen genom att säkerställa ett enhetligt rapporteringssystem och ett enhetligt genomförande av reglerna i alla medlemsstater.

4.15

Kommittén är också oroad över de tidsfrister som kommissionen föreslår. De stora förändringarna föreslås träda i kraft 2028, men vissa delar av förslaget föreslås träda i kraft redan 2024. EESK påminner kommissionen om att det behövs tillräckligt med tid för att säkerställa ett korrekt genomförande. Kommittén uppmanar därför kommissionen att göra tidsfristen längre genom att ändra den så att minst ett år medges för genomförandet efter det att rådet har nått en överenskommelse om förslaget.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Lagstiftningspaketet om mervärdesskatt i den digitala tidsåldern, 8.12.2022.

(2) Det bör dock noteras att mervärdesskattegapet varierar avsevärt från medlemsstat till medlemsstat.

(3) COM(2022) 701 final.

(4) EUT L 268, 12.10.2010, s. 1.

(5) COM(2022) 704 final.

(6) SWD(2022) 393 final.

(7) Genomförandekostnaderna för företagen uppskattas till 11,3 miljarder euro, medan genomförandekostnaderna för skattemyndigheterna uppskattas till 2,2 miljarder euro.

(8) ”Regulations could be increasing consumer prices”.

29.6.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/155

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om utvärderingen av reglerna för statligt stöd för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster samt förordningen om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

(SWD(2022) 388 final)

(2023/C 228/25)

Föredragande:	Giuseppe GUERINI
Medföredragande:	Paulo BARROS VALE

Remiss	Europeiska kommissionen, 8.3.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	4.4.2023
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	138/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) konstaterar att det är nödvändigt att stärka hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna i hela EU med tanke på den allt äldre befolkningen och det ökande antalet personer med funktionsnedsättning och missgynnade personer som behöver lämpligt stöd. Denna situation kräver en ökning av långvarig vård och omsorg samt stöd som stöttas av relevanta offentliga investeringar, företag och det civila samhället för att uppnå social innovation och främja ett lämpligt svar på de rådande utmaningarna.

1.2

EESK anser att insatserna för att säkerställa tillräckliga sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster måste stödjas med lämpliga finansiella medel, som sätts in genom tillräckliga offentliga investeringar, samt särskilt statligt stöd till dessa sektorer. De gällande reglerna för statligt stöd, som godkändes 2012, skulle därför behöva anpassas för att säkerställa rättvis konkurrens och uppnåendet av mål av allmänt intresse. Samtidigt noterar EESK att det paket om statligt stöd för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som godkändes 2012 var ändamålsenligt vad gäller att förbättra den tidigare rättsliga ramen från 2005 i fråga om förenkling och förutsägbarhet.

1.3

Liksom i ett tidigare yttrande (1) framhåller EESK på nytt att det nuvarande taket för stöd av mindre betydelse till sektorn för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som i kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 (2) fastställs till 500 000 euro under tre beskattningsår, utan tvekan bör höjas, särskilt när det gäller sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, med tanke på inflationens tidigare och framtida effekter samt den särskilda roll som dessa tjänster spelar för de svagaste delarna av befolkningen och den sociala sammanhållningen.

1.4

EESK rekommenderar därför en betydande höjning av taket för stöd av mindre betydelse för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, till ett belopp som är högre än vad som nyligen planerades i den föreslagna ändringen av det övergripande taket för stöd av mindre betydelse, som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 (3), med vederbörlig hänsyn till den allt större strategiska roll som sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster spelar runtom i EU.

1.5

EESK rekommenderar också att man, utöver ändringen av de högsta tröskelvärdena för stöd av mindre betydelse, lägger fram vissa förtydliganden när det gäller följande: i) en mer omfattande definition av ”subventionerat boende”, ii) en bättre definition av begreppet ”rimlig vinstmarginal”, där man överväger att särskilja företag inom den sociala ekonomin vars ekonomiska marginaler är kopplade till ett socialt syfte, och iii) begreppet ”marknadsmisslyckande”.

1.6

När det gäller begreppet ”rimlig vinstmarginal” konstaterar EESK att det skulle vara värdefullt om kommissionen kunde fastställa kriterier och indikatorer som kan korrelera den vinstmarginal som ska tillåtas till förmån för de ekonomiska aktörerna i linje med deras förmåga att eftersträva mål av allmänt intresse, och därigenom skapa positiva sociala effekter.

2. Allmänna kommentarer

2.1

I arbetsdokumentet ”Evaluation of the State subsidy rules for health and social services of general economic interest (’SGEIs’) and of the SGEI de minimis Regulation” sammanfattar kommissionen resultaten av sin utvärdering av Almuniapaketet, som är i kraft sedan 2012.

2.2

Huvudmålen för 2012 års paket när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster var att i) förenkla förenlighetskriterierna, och ii) minska den administrativa bördan för de medlemsstater som är villiga att kompensera företag som anförtrotts tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse till utsatta delar av befolkningen på skäliga och ekonomiska överkomliga villkor.

2.3

Kommissionens utvärdering syftar därför till att fastställa i vilken utsträckning målen för de regler som är tillämpliga på hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster har uppnåtts och om dessa regler fortfarande är lämpliga i det nuvarande sociala och ekonomiska scenariot.

2.4

Mer specifikt bedömer kommissionen i sin utvärdering ändamålsenligheten, effektiviteten, samstämmigheten och EU-mervärdet när det gäller de regler om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillämpats på hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster under de senaste tio åren, med fokus på att förstå de konkreta problem som medlemsstaterna hittills har mött vid genomförandet av dessa regler. Utvärderingen syftar också till att bedöma hur förordningen om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har tillämpats.

2.5

Kommissionens analys tyder på att 2012 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har varit tämligen ändamålsenligt när det gäller förtydligande och förenkling, eftersom det förenklade 2005 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom att t.ex. införa en särskild förordning om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I det förtydligades och finslipades också vissa grundläggande begrepp som är relevanta för tillämpningen av reglerna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

2.6

Utvärderingen visar dock att det fortfarande finns utrymme för förbättringar, särskilt vad gäller att förtydliga vissa nyckelbegrepp som rör tillämpningsområdet för både artikel 107 i EUF-fördraget och den särskilda rättsliga ramen för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom i) ekonomisk/icke-ekonomisk verksamhet, ii) påverkan på handeln, iii) rimlig vinst, iv) marknadsmisslyckande och v) subventionerat boende. Utvärderingen belyser också möjligheten att höja det nuvarande taket för stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och det breda samförståndet bland berörda parter i detta avseende.

2.7

När det gäller effektivitet visar utvärderingen att förordningen om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och den ändring av beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som genomfördes 2012 kunde minska den administrativa bördan för de offentliga myndigheterna, även om denna börda skulle kunna minskas ytterligare. Andra uppgifter som samlats in tyder på att kostnaderna i samband med tillämpningen av de krav som fastställs i reglerna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör minskas.

2.8

När det gäller samstämmighet tyder utvärderingen på att reglerna för statligt stöd i 2012 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är internt samstämmiga och kan säkerställa en bättre uppgiftsfördelning mellan medlemsstaterna och kommissionen, vilket ger ett EU-mervärde som i stor utsträckning erkänns av både offentliga och privata berörda parter.

2.9

Rent allmänt råder det enighet om att 2012 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse lyckades garantera en stabil rättslig miljö för medlemsstaterna och är lämpligt för att tillgodose behoven inom EU. Effekterna och osäkerheten till följd av både covid-19-krisen och Rysslands invasion av Ukraina har dock ännu inte kunnat utvärderas fullt ut, och vissa ytterligare förbättringar skulle kunna eftersträvas i framtiden.

2.10

Välfärds- och hälsoskyddssystemen i EU bör i första hand garanteras och stödjas genom tillräckliga offentliga investeringar, i kombination med den växande roll som privata ekonomiska aktörer och enheter inom den sociala ekonomin spelar. Alla aktörer, både offentliga och privata, som deltar i tillhandahållandet av sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster bör följa lämpliga standarder och kriterier som kan förena konkurrens med mål av allmänt intresse.

3. Särskilda kommentarer

3.1

EESK uppskattar det arbete med omfattande samråd och efterföljande utvärdering som kommissionen utfört för att bedöma inverkan och de nuvarande effekterna av 2012 års regler för statligt stöd i syfte att kompensera för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster.

3.2

EESK välkomnar kommissionens hänsyn till dess yttrande på eget initiativ ”Regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom hälso- och sjukvården och på det sociala området efter pandemin: tankar och förslag avseende kommissionens utvärdering för att ändra 2012 års lagstiftningspaket” (4) samt Regionkommitténs arbete i samma fråga.

3.3

EESK uppskattar det offentliga samråd som kommissionen genomförde mellan den 31 juli 2019 och den 4 december 2019 samt den expertstudie som utarbetades mellan juni 2020 och maj 2021. Dessa samråd bidrog till att göra utvärderingsprocessen mer öppen och demokratisk, trots den mycket tekniska karaktären hos det ämne som granskades.

3.4

EESK vill än en gång betona att 2012 års paket med regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse definitivt var användbart för att uppdatera och förenkla de tidigare reglerna, som var från 2005. Den regleringsstrategi som används i detta paket bör därför bibehållas i framtiden, genom att man helt enkelt uppdaterar vissa frågor och eftersträvar ytterligare förenkling, tydlighet och rättssäkerhet.

3.5

EESK anser att den utvidgning av tröskelvärdet för undantag från anmälningsskyldigheten för vissa sociala tjänster som infördes genom kommissionens beslut 2012/21/EU (5) – och som kommissionen utvärderar i sitt arbetsdokument – har underlättat tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på nationell nivå. Den minskade den administrativa bördan för de offentliga myndigheterna och gav företagen större rättslig förutsägbarhet och flexibilitet. En sådan utvidgning visar i praktiken att kommissionen betraktar hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster som en undergrupp med självständiga särdrag inom den bredare ramen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

3.6

EESK anser att definitionen av ”subventionerat boende” skulle kunna utvidgas något. Den nuvarande definitionen lyder som följer: ”Företag som tillhandahåller vissa sociala tjänster, inklusive subventionerade bostäder åt missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper, som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor, bör […] också omfattas av det undantag från kravet på förhandsanmälan som fastställs i detta beslut”. Det skulle dock vara viktigt att i definitionen inkludera andra allvarliga och verifierbara situationer med personer som inte är strängt taget ”missgynnade” eller ”utsatta” och som tekniskt sett inte är ”insolventa” eller har ”bristande betalningsförmåga”, såsom sårbara personer, inklusive kvinnor som utsätts för våld i hemmet samt äldre personer. Dessutom är tillgång till boende en nödvändig förutsättning för social delaktighet, och situationen för ungdomar i Europa skulle motivera en politik för offentliga investeringar i bostäder avsedda för dem.

3.7

EESK upprepar sin begäran om ytterligare förtydligande av begreppet ”rimlig vinstmarginal”, som leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan få utöver ersättning för de kostnader som uppstår vid tillhandahållandet av tjänsten. I detta sammanhang instämmer EESK i Regionkommitténs iakttagelse att de lokala och regionala myndigheterna inte är tillräckligt rustade för att fastställa referenspunkterna för en rimlig vinst. Utöver ytterligare förtydligande av begreppet ”rimlig vinstmarginal” skulle kommissionen kunna ge ytterligare vägledning i denna fråga för att stödja de offentliga myndigheterna. EESK betonar vikten av att de lokala myndigheterna kan känna till och förvalta de relevanta reglerna på ett tydligt och enkelt sätt. Fastställandet av vad som kan anses vara en rimlig vinstmarginal bör omfatta en bedömning av hur de företag som deltar i tillhandahållandet av sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster konkret bidrar till att det allmänna intresset uppnås.

3.8

Såsom framhålls i kommissionens utvärdering förvärras situationen ytterligare av att vissa medlemsstater angav att de inte tillåter leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse att få en rimlig vinst som en del av ersättningen på grund av begreppets komplexitet.

3.9

EESK anser att man i definitionen av ”rimlig vinstmarginal” bör göra en åtskillnad till förmån för företag inom den sociala ekonomin, som är skyldiga att återinvestera de ekonomiska marginaler som genereras i sin egen stadgeenliga verksamhet, vilket skapar en positiv ekonomisk effekt som bör uppmuntras och stödjas.

3.10

EESK understryker behovet av att beakta EU-domstolens senaste rättspraxis om begreppet ”ekonomisk verksamhet” i syfte att anpassa reglerna i 2012 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i framtiden genom att betona att viss verksamhet som rör hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster kanske inte är av ekonomisk karaktär. Om en enhet samtidigt bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet är separat och tydlig bokföring ett mycket användbart verktyg för att säkerställa öppenhet och undvika korssubventionering.

3.11

EESK vill upprepa att i de enskilda medlemsstaterna organiseras hälso- och sjukvården och i princip alla sociala omsorgstjänster per region, provins eller till och med kommun. Detta innebär att användarnas rörlighet mellan regioner eller mellan provinser i ett visst land är mycket begränsad, vilket i än högre grad utesluter en trovärdig påverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

3.12

I sin utvärdering noterar kommissionens avdelningar att det är svårt att på förhand utesluta en påverkan på handeln för alla hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster och att det relativt låga stödbeloppet eller det mottagande företagets relativt ringa storlek inte principiellt innebär att handeln mellan medlemsstaterna inte kan påverkas. Kommissionens ståndpunkt är visserligen begriplig och i linje med EU-domstolens rättspraxis, men EESK påpekar att konkurrens och mellanstatliga investeringar skulle kunna säkerställas genom att man möjliggör en stabil finansiering av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster på lokal nivå och samtidigt håller offentliga incitament öppna på icke-diskriminerande basis för enheter som vill komma in på en viss marknad från en annan medlemsstat.

3.13

Ett stort antal berörda parter ansåg att förtydligandet av begreppet ”marknadsmisslyckande” i 2012 års paket åtminstone delvis underlättade efterlevnaden av de regler om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är tillämpliga på hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster. I detta avseende vill EESK påpeka att ett marknadsmisslyckande kan åberopas inte bara om en viss tjänst inte tillhandahålls av marknaden, utan även och särskilt när marknaden inte kan leverera tillräcklig kvalitet samt skälig och ekonomiskt överkomlig tillgång för alla till tjänsten, med negativa konsekvenser för den sociala sammanhållningen och lika möjligheter.

3.14

EESK stöder uppfattningen hos majoriteten av de berörda parter som rådfrågades av kommissionen att det gällande tak på 500 000 euro som fastställs i förordning (EU) nr 360/2012 inte är tillräckligt högt för att tillgodose de nuvarande finansieringsbehoven för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom taket för stöd av mindre betydelse i många fall verkar kunna uppnås lätt, och det genomsnittliga statliga stödbeloppet har ökat avsevärt sedan 2012. Denna tröskel bör höjas ytterligare för enheter som i enlighet med sina stadgar och enligt lag är skyldiga att återinvestera sina intäkter i enlighet med det sociala mål som de eftersträvar, såsom är fallet för sociala företag (6).

3.15

När det gäller den aktuella frågan betonar EESK covid-19-pandemins inverkan på sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster samt effekterna av inflationen, som har ökat kraftigt under de senaste tre åren. Av detta följer att en höjning av taket för stöd av mindre betydelse, eventuellt t.o.m. med ännu mer än vad som nyligen föreslagits, och en anpassning av förordning (EU) nr 1407/2013 skulle vara motiverade mot bakgrund av den strategiska roll som hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster spelar runtom i EU och därför borde övervägas på allvar, även om det ordinarie taket enligt förordning (EU) nr 1407/2013 gällt under längre tid.

3.16

EESK konstaterar att en höjning av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, som för närvarande är fastställt till 500 000 euro under tre beskattningsår, skulle skapa rättssäkerhet för aktörer samt för lokala förvaltningar och myndigheter som är villiga att stödja social och medicinsk infrastruktur. Situationen när det gäller tillgång till vård och omsorg är oroande i många medlemsstater, och kommissionen måste stödja de insatser som görs av de medlemsstater som vill investera i dessa områden.

3.17

I enlighet med yttrandet ”En handlingsplan för den sociala ekonomin” (7) framhåller EESK den sociala ekonomins betydelse för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, vars verksamhet bör stödjas genom att man förtydligar tillträdeskraven beträffande sektorn för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse samt det stödbelopp som är tillgängligt inom ramen för statligt stöd till enheter inom den sociala ekonomin.

3.18

EESK påpekar att konsekvenserna av covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina för 2012 års paket om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte analyseras fullt ut i kommissionens arbetsdokument, men de beaktas i förekommande fall. I detta avseende är det värt att notera att både covid-19-pandemin och invasionen av Ukraina gjorde hälso- och sjukvårdstjänsternas och de sociala tjänsternas roll ännu mer relevant och avgörande än tidigare (8) samt inverkade negativt på verksamheten och funktionen hos de aktörer som deltar i tillhandahållandet av sådana tjänster. En rättslig ram som kan säkerställa en stabil, effektiv och förenklad offentlig finansiering av sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster är därför ännu mer nödvändig.

3.19

EESK konstaterar slutligen att kommissionen nyligen har börjat arbeta på en mer flexibel och ändamålsenlig rättslig ram för att finansiera den gröna omställningen i syfte att på lämpligt sätt anpassa EU:s politik till Förenta staternas lag om minskning av inflationen. EU:s internationella konkurrenskraft är utan tvekan ett bra skäl att anpassa den gällande rättsliga ramen för statligt stöd. På samma sätt skulle en anpassning och en lämplig förenkling av de gällande reglerna om hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster vara lika motiverad och säkerligen bidra till bättre tjänster för människorna, inte minst med tanke på de växande stödbehov som lyfts fram i dokumenten om den europeiska vård- och omsorgsstrategin för givare och mottagare av vård och omsorg (9).

3.20

Slutligen upprepar EESK att det är särskilt viktigt att noggrant övervaka användningen av statligt stöd på området för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster i syfte att undvika oriktigheter eller missbruk från de ekonomiska aktörernas sida inom dessa ytterst viktiga sektorer.

Bryssel den 27 april 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 429, 11.12.2020, s. 131.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 114, 26.4.2012, s. 8).

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013, s. 1).

(4) EUT C 323, 26.8.2022, s. 8.

(5) Kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 11.1.2012, s. 3).

(6) EUT C 429, 11.12.2020, s. 131.

(7) EUT C 323, 26.8.2022, s. 38.

(8) Detta framgår av ökningen av medlemsstaternas utgifter för sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster under de senaste åren, såsom framgår av kommissionens utvärdering.

(9) https://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&furtherNews=yes&newsId=10382#navItem-relatedDocuments

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 228

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	66 årgången 29 juni 2023

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 578:e plenarsession – ombildning, 26.4.2023–27.4.2023
2023/C 228/01	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EESK:s rekommendationer för en gedigen reform av den europeiska planeringsterminen (yttrande på eget initiativ)	1
2023/C 228/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rätten till en hälsosam miljö i Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av kriget i Ukraina (yttrande på eget initiativ)	10
2023/C 228/03	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ytterligare förstärkning av EU:s digitala konkurrenskraft (förberedande yttrande)	17
2023/C 228/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Inre marknaden 30 år – hur kan den inre marknadens funktionssätt förbättras ytterligare? (Förberedande yttrande)	22
2023/C 228/05	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Otrygga anställningar och psykisk hälsa (förberedande yttrande på begäran av det spanska rådsordförandeskapet)	28
2023/C 228/06	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Demokrati i arbetslivet (Förberedande yttrande på begäran av det spanska ordförandeskapet)	43
2023/C 228/07	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förfarande vid sociala obalanser (Förberedande yttrande på begäran av det spanska rådsordförandeskapet)	58
2023/C 228/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Utveckling av kompetens och färdigheter i samband med den dubbla gröna och digitala omställningen (förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)	64
2023/C 228/09	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU-intyget om funktionsnedsättning (Förberedande yttrande på begäran av Europeiska kommissionen)	71
2023/C 228/10	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Initiativ om virtuella världar, såsom metaversum (förberedande yttrande på begäran av Europeiska kommissionen)	76
2023/C 228/11	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem (Förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)	81

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	EESK:s 578:e plenarsession – ombildning, 26.4.2023–27.4.2023
2023/C 228/12	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen (COM(2023) 38 final – 2023/0012 (NLE)) och Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om Stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen: ta vara på dess fulla potential för att hantera rättvisa omställningar (COM(2023) 40 final)	87
2023/C 228/13	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter) för att förbättra och underlätta kontrollerna vid de yttre gränserna, om ändring av förordning (EU) 2019/817 och förordning (EU) 2018/1726 och om upphävande av rådets direktiv 2004/82/EG (COM(2022) 729 final) och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insamling och överföring av förhandsinformation om passagerare för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet, och om ändring av förordning (EU) 2019/818 (COM(2022) 731 final)	97
2023/C 228/14	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om typgodkännande av motorfordon och motorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon med avseende på utsläpp och batteriers hållbarhet (Euro 7) och om upphävande av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 (COM(2022) 586 final – 2022/0365(COD))	103
2023/C 228/15	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (COM(2022) 732 final – 2022/0426(COD)) och Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Rapport om framsteg i kampen mot människohandel (fjärde rapporten) (COM(2022) 736 final)	108
2023/C 228/16	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG (COM(2022) 677 final – 2022/0396(COD))	114
2023/C 228/17	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (COM(2022) 748 final – 2022/0432 (COD))	121
2023/C 228/18	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Mot en stark och hållbar algindustri i EU (COM(2022) 592 final)	126
2023/C 228/19	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s politiska ram för biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast (COM(2022) 682 final)	132
2023/C 228/20	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda regler för humanläkemedel som är avsedda att släppas ut på marknaden i Nordirland (COM(2023) 122 final – 2023/0064 (COD))	141
2023/C 228/21	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda regler om införsel till Nordirland från andra delar av Förenade kungariket av vissa sändningar av detaljhandelsvaror, växter för plantering, utsädespotatis, maskiner och vissa fordon som har använts för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt om förflyttning utan kommersiellt syfte av vissa sällskapsdjur till Nordirland (COM(2023) 124 final – 2023/0062 (COD))	144
2023/C 228/22	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk statistik om befolkning och bostäder, om ändring av förordning (EG) nr 862/2007 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 763/2008 och (EU) nr 1260/2013 (COM(2023) 31 final – 2023/0008(COD))	148
2023/C 228/23	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern (COM(2022) 701 final – 2022/0407 (CNS)) och Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller de arrangemang för administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet som krävs för den digitala tidsåldern (COM(2022) 703 final – 2022/0409 (CNS))	149
2023/C 228/24	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2015/413 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (COM(2023) 126 final)	154
2023/C 228/25	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om utvärderingen av reglerna för statligt stöd för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster samt förordningen om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (SWD(2022) 388 final)	155

Remiss	Europeiska unionens råd, 15.2.2023
Rättslig grund	Artiklarna 338.1 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	142/0/1

Remiss	Europaparlamentet, 16.3.2023 Europeiska unionens råd, 23.3.2023
Rättslig grund	Artiklarna 91.1 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	27.4.2023
Plenarsession nr	578
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	133/0/0